Akademin för utbildning, kultur och kommunikation
Övergångar mellan mellanstadiet
och högstadiet gällande elever
i behov av stöd
- specialpedagogers/speciallärares
och mentorers uppfattning
Anniela Kölvall
Georgia Polymenopoulou
Självständigt arbete i specialpedagogik Specialpedagogprogrammet
Avancerad nivå, 15 högskolepoäng
Vårtermin 2021
Handledare: Ulrika Larsdotter Bodin Examinator: Margareta Sandström
2 Mälardalens Högskola
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation
SQA111, Självständigt arbete i specialpedagogik, Specialpedagogprogrammet, 15 hp Författare: Anniela Kölvall
Georgia Polymenopoulou
Titel: Övergångar mellan mellanstadiet och högstadiet gällande elever i behov av stöd - specialpedagogers/speciallärares och mentorers uppfattning
Vårtermin 2021 Antal sidor: 46
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att se hur övergången mellan mellanstadiet och högstadiet ser ut i olika skolor i olika kommuner gällande elever i behov av stöd utifrån specialpedagogers/ speciallärares och mentorers perspektiv när det kommer till upplägget av extra anpassningar och särskilt stöd, med den sociokulturella teorin som bas. En kvalitativ forskning genomfördes innehållande 13 semistrukturerade intervjuer, sju med specialpedagoger/ speciallärare och sex med mentorer, med hjälp av en intervjuguide. Intervjupersonerna var involverade i övergångsprocessen på överlämnande eller mottagande skola och intervjuernas resultat diskuterades sedan gentemot rådande styrdokument och tidigare forskning som handlar om övergångar mellan olika stadier. Det som framkom i studien var att intervjupersonerna ansåg att samarbetet mellan specialpedagoger/speciallärare och mentorer när det kommer till elevärenden och hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt fungerade bra och att den öppna kommunikationen professionerna emellan samt specialpedagogens roll som handledare och rådgivare upplevdes som positiv. Studien visade även att specialpedagoger/speciallärare och mentorer ansågs viktiga då det kommer till utformandet av en god lärmiljö och lyckade övergångar. Elevernas delaktighet i övergångar ansågs nästintill obefintlig och istället är det vårdnadshavarna som representerade eleverna vid överlämningen. Studien visade också att mottagande skola bjöd in alla elever till prova-på dagar och andra aktiviteter innan skolstart samt att elever i behov av stöd och deras vårdnadshavare erbjöds att träffa blivande lärare eller elevhälsoteamets medlemmar för ytterligare överlämning. Vidare framkom att alla elever samt vårdnadshavare fick tycka till om blivande klasstillhörighet och stödinsatser. Det påvisades även att delaktigheten i övergångar ställde höga krav på elever i behov av stöd och att även förändringar i den fysiska miljön och andra skillnader mellan stadierna kunde leda till ångest och oro för eleverna.
Nyckelord: grundskola/primary school, mellanstadiet/middle school, skolövergång/school transition, särskilt stöd/special needs, överlämning
3
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING 2
INLEDNING 5
BAKGRUND 5
STUDIENS CENTRALA BEGREPP 6
Övergång 6
Elever i behov av stöd 6
STYRDOKUMENT 6
Mentorns och specialpedagogens/speciallärarens roll 8
Tidigare forskning 8
LÄRMILJÖER SAMT FÖRÄNDRINGAR OCH OSÄKERHET UNDER ÖVERGÅNGAR 8
Relationers roll 9
Relationer mellan elev-lärare och mellan elev-elev 9
Relationers roll gällande elever i behov av stöd 10
INDIVIDUELLA BEHOV OCH FÖRUTSÄTTNINGAR 11
ÖVERLÄMNANDE INFORMATION OCH BETYDANDE AKTIVITETER VID ÖVERGÅNGAR 12
KOMMUNIKATION OCH SAMARBETE I ÖVERGÅNGAR 13
SAMMANFATTNING AV FORSKNINGSOMRÅDEN 14 SYFTE 14 FORSKNINGSFRÅGOR 14 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 14 METOD 16 UNDERSÖKNINGSMETODER 16 URVAL 17 GENOMFÖRANDE 17 DATABEARBETNING 18 ANSVARSFÖRDELNING 18 TILLFÖRLITLIGHET 19 ETISKA ÖVERVÄGANDEN 19 RESULTAT 20
SAMARBETE OCH SAMVERKAN 20
Samarbete och samverkan mellan specialpedagoger och mentorer 20
Samarbete vid övergången 21
ÖVERLÄMNINGSPROCESSEN 22
ÖVERLÄMNANDE DOKUMENTATION 22
4
ÖVERLÄMNADE INFORMATION 24
Betydelsefull information 24
Information som inte bör lämnas över 25
Information som saknas 25
ELEVERS OCH VÅRDNADSHAVARES DELAKTIGHET 25
HINDER, MÖJLIGHETER OCH FÖRVÄNTNINGAR 27
RISKER VID ÖVERLÄMNING 27
SPECIALPEDAGOGERS ROLL I ÖVERGÅNGAR 28
MENTORNS ROLL I ÖVERGÅNGAR 29
UTVECKLINGSOMRÅDEN 29
SAMMANFATTNING AV STUDIENS RESULTAT 30
DISKUSSION 31
METODDISKUSSION 31
RESULTATDISKUSSION 32
Samarbete vid övergångar ur specialpedagogers och mentorers perspektiv 32
Elevers möjlighet att påverka sin egen övergång 34
Specialpedagogers och mentorers roll i övergångar 34
STUDIENS KUNSKAPSBIDRAG 35
FORTSATT FORSKNING 35
Referenser 37
BILAGA 1-INTERVJUGUIDE, SPECIALPEDAGOGER/SPECIALLÄRARE 42
BILAGA 2-INTERVJUGUIDE, MENTORER 44
5
Inledning
Studien undersöker specialpedagogers/speciallärares och mentorers uppfattning av elever i behov av stöd och deras delaktighet i övergångsprocesser mellan mellanstadiet och högstadiet, gällande utformning av anpassningar och särskilt stöd. I en av SOU:s utredningar föreslås att:
“Ett krav på tillgång till speciallärare eller specialpedagog inom elevhälsan ska införas för att höja kvaliteten på kartläggning av stödbehov och utformning av insatser samt för att lärare ska ges ett bättre stöd i arbetet med att utforma inkluderande lärmiljöer" (SOU, 2021:11, s.25).
Processer som olika kommuner och skolor följer gällande överlämning till högstadiet kan skilja sig i viss eller i hög grad och samma gäller också elevers möjlighet att vara delaktiga och påverka processerna. Speciellt viktigt är det för elever i behov av stöd att det finns en kontinuitet gällande extra anpassningar och särskilt stöd som de har tillgång till, att de känner till dessa och att de har möjlighet att vara involverade i processerna gällande beslut (Skolverket, 2020a).
Betydelsen att få en god övergång mellan olika stadier belyses i Skolinspektionens rapport (2018) där det anges att övergångar i stort är kritiska moment för alla elever och ännu mer för elever som är i behov av stöd samt att speciellt övergången till högstadiet uppfattas som mer komplicerad för att det är fler personer som är inblandade i den. Många forskare ser övergången till högstadiet som en stor utmaning för elever i behov av stöd (Neal & Frederickson, 2016; Makin 2017) och som ett stort hopp från barnens värld till de vuxnas värld (Garpelin, 2013). Nyckeln till lyckade övergångar är enligt Coffey (2013), Makin (2017) och Peters (2010), relationen mellan lärare, elever och deras vårdnadshavare. En god övergång kan säkerställa kontinuitet, som är viktigt, enligt Lundqvist och Sandström (2020) samt Lohaus et al. (2004); en kontinuitet som kan bidra till lägre grad av osäkerhet och otrygghet. Enell (2018) kom också fram till att även om specialpedagoger i flera fall inte möter eleverna direkt, har de en ledande roll i att planera och implementera insatser som stödjer elever i sin skolvardag samt insatser som underlättar elevernas övergång. Positiva övergångar är kopplade till välbefinnande, skolprestation och goda sociala förmågor.
En del tidigare studier har undersökt lärares, vårdnadshavares och i mindre mån elevers roll i övergångar, samt övergångar mellan förskolan och skolan och i mindre utsträckning övergångar mellan mellanstadiet och högstadiet (Ackesjö, 2014; Dockett & Perry, 2004; Letrello & Miles, 2003; Lillvist & Wilder, 2017; Martin & Williams-Diehm, 2013), medan denna studie lägger fokus på specialpedagogers/speciallärares och mentorers perspektiv på övergångar mellan mellanstadiet och högstadiet gällande elever i behov av stöd.
Denna studie är viktig för oss blivande specialpedagoger då specialpedagoger spelar en central roll i övergångar. Specialpedagoger är nyckelpersoner i överlämningsprocessen och de som samordnar information gällande övergångar (Enell, 2018; Skolinspektionen, 2018; Skolverket, 2014b).
Bakgrund
I följande avsnitt ges en beskrivning av styrdokument och tidigare nationell och internationell forskning gällande skolövergångar. Barnets perspektiv och elevinflytande i de olika processerna i skolan lyfts fram i styrdokument såsom Barnkonventionen, Skollagen och läroplaner för de olika skolformerna. Under tidigare forskning berörs olika områden som
6 lärmiljöer, relationers roll, elevernas individuella behov och förutsättningar, överlämnande information och kommunikationens och samarbetets roll i övergångar, medan studiens teoretiska utgångspunkter utgår från den sociokulturella teorin.
Relevanta styrdokument söktes på Skolverkets, Skolinspektionens och Utbildningsdepartementets webbsidor och publikationer. Sökningar gällande tidigare forskning har gjorts via Mälardalens Högskola webbplats, i Primo, Libris, Diva, SwePub, Google Scholar och ERIC. Bland sökorden användes skolövergång/school transition, överlämning, grundskola/primary school, mellanstadiet/middle school, särskilt stöd/special needs. När det gäller svenska artiklar och avhandlingar har fler hittats gällande övergångar mellan förskolan och skolan och mellan grundskolan och gymnasiet än mellan årskurs sex och sju. Sökningen gällande internationella artiklar kring övergångar mellan mellanstadiet och högstadiet har givit flera resultat. En noggrann genomgång av svenska och internationella artiklar har möjliggjort att välja den information och fakta som har varit relevant och användbar för den pågående studien.
Studiens centrala begrepp
Övergång
Inom studiens ram har begreppet “övergång” en central roll. Övergångar handlar om byte av skolform, skolstadium eller årskurs. Enligt Eskelä-Haapanen et al. (2017) och Lundqvist och Sandström (2020) är detta byte mångsidigt. Det vill säga att bytet handlar om allt från nya fysiska omgivningar, till en ny inlärningsmiljö, till en plats där eleverna skapar nya sociala relationer. I den meningen består övergångar inte bara av ett “övergångsmoment”, utan handlar också om processer som äger rum inför och efter själva övergången.
Elever i behov av stöd
”Elever i behov av stöd” är en bred heterogen grupp och i denna studie menas elever som är i skriv-, läs- och matematiksvårigheter eller elever som uppvisar neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som Adhd, autism, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom eller tecken på psykisk ohälsa. Elever som uppvisar beteendeproblem, det vill säga en problematik som hindrar lärande och undervisning, eller elever som är utåtagerande eller visar ett antisocialt eller ett normbrytande beteende (Nordahl et al. 2007) ingår också i denna grupp.
Styrdokument
Enligt Skolverket (2014b) ska en överlämning ske vid behov när byte görs mellan skolor eller skolformer och information som tillsammans med eleven och i specifika fall vårdnadshavare synats, ska överlämnas med fokus på att stödja eleven. Den överlämnande skolan beslutar vilken information som ska lämnas för att underlätta elevens skolgång, som till exempel extra anpassningar, särskilt stöd och eventuella åtgärdsprogram. Innan en övergång sker bör underlaget skapas utifrån satta rutiner där utförlig dokumentation görs och överlämningen grundas i samtal med elever och vårdnadshavare (SFS 2010:800; Skolverket, 2014b).
7 Elevers möjligheter till inflytande i lärandet samt skolprestation och välmående är nära knutna till varandra. Delaktighet och inflytande är en pågående process och samverkan mellan lärare och elever gällande beslutsfattande och undervisningssituationer sker både formellt och informellt (Skolverket, 2015). I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11) (Skolverket, 2019) lyfts elevers rätt till inflytande och påverkan, betydelsen av att elever ska vara delaktiga i demokratiska processer som äger rum i skolan samt vikten av att eleverna har möjlighet att ta del av frågor som berör dem. Vikten av samverkan gällande lärande och utveckling på lång sikt betonas också (Skolverket, 2019). Ännu viktigare är delaktigheten av elever i behov av stöd, då de ofta kan känna att de inte blir hörda.
Som det står i Lgr 11 (Skolverket, 2019, s.14) ska lärare ”utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan” och lärare ska säkerställa att ”alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad”. Lärare ska stimulera elever genom att prova olika arbetssätt och arbetsformer och ska tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen (Skolverket, 2019). Lärares relation till eleverna samt kommunikation och samverkan med vårdnadshavare anses också som angeläget generellt och speciellt vid övergångar (Skolverket, 2019).
Skolinspektionen (2018) menar även att det är viktigt med en välorganiserad övergång från mellanstadiet till högstadiet då kraven ökar gällande inlärningstakt, andra arbetsgångar samt tyngd på det egna ansvaret. Det sker även förändringar i form av nya klasskonstellationer, nya lärare samt en annan skolledning. I Skolinspektionens granskning (2018) framgår även att huvudmännen har en viktig roll vid överlämningar och behöver exempelvis tillhandahålla tydliga riktlinjer för att ge stöttning till lärare och rektorer.
En del elevers behov tillgodoses genom extra anpassningar som erbjuds inom klassens ramar, under kortare eller längre tid och som implementeras på organisation-, grupp- eller individnivå. I andra fall har elever behov av mer omfattande anpassningar i form av särskilt stöd som erbjuds efter att en utredning har gjorts. Enligt Skolverkets statistik (2020b) gällande grundskolan läsåret 2019/2020 har 5,5% av eleverna ett åtgärdsprogram, 1% av eleverna undervisas enskilt, cirka 1,2% undervisas i särskild undervisningsgrupp och 1% har anpassad studiegång. Sammanfattningsvis omfattar särskilt stöd åtgärdsprogram, enskild stöttning, undervisning i särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång (Skolverket, 2020b).
Vikten av att barnens och elevernas åsikter och upplevelser tas tillvara på, diskuteras också i Barnkonventionen: ”Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad” (Unicef, 2009, s.18).
Som det står i Lgr 11 (Skolverket, 2019) ska lärare utgå från varje individs förutsättningar, tidigare kunskap och behov samt vägleda och ge stimulans och stöd till elever för att de ska nå sin högsta kapacitet och uppleva undervisningen som meningsfull. Fokus ska handla om att respektera och ta tillvara på olikheterna hos varje elev för att utveckla en lärorik och gynnsam skolgång anpassad till var och en av eleverna. En viktig roll i detta spelar mentorer, specialpedagoger och speciallärare.
8
Mentorns och specialpedagogens/speciallärarens
roll
Ordet mentor härstammar från det grekiska namnet Me´ntor, enligt NE (2020) och syftar på Odysseus nära vän som tog hand om Odysseus hem och vägledde hans son när han själv seglade till Troja. I Skollagen (2010:800) står det att varje elev ska ha en mentor som handleder eleven under hela utbildningen och som följer upp elevens kunskapsutveckling. I mentorns ansvar ingår också att upptäcka elever som är i behov av stöd, samt informera och samarbeta med andra lärare som jobbar med eleven i fråga. I databasen ERIC beskrivs mentorer som följande: “Trusted and experienced supervisors or advisers who have personal and direct interest in the development and/or education of younger or less experienced individuals, usually in professional education or professional occupations”.
Specialpedagogiken i det svenska skolsystemet utgår från olika stadgar som grundar sig i vad barn har rätt till utifrån bland annat FN:s beslut (Unicef, 2009) och Salamancadeklarationen (Unescorådet, 2/2006). I Skollagen (2010:800) nämns inte specialpedagoger som yrkeskategori, medan befattningar som skolsköterska, kurator, skolläkare och psykolog, anges som en del av elevhälsan. I stället står begreppet “specialpedagogisk kompetens” i Skollagen (2010:800), något som ger möjlighet till olika tolkningar, som till exempel att individen som arbetar med specialpedagogiska frågeställningar inte förväntas ha en särskild utbildning.
Specialpedagogik riktar sig till elever i behov av särskilt stöd alternativt till elever med någon form av funktionsnedsättning som behöver stöttning för att nå måluppfyllelsen (NE, 2020). Vidare handlar specialpedagogik om att hitta förebyggande arbetssätt för att eleverna ska nå verksamhetens mål så att särskilt stöd inte blir aktuellt (NE, 2020) och inkluderar även utveckling av både verksamhet och vägledning av lärare. NE (2020) beskriver specialläraren som en person med uppgifter såsom att handleda, organisera specialundervisning, bidra till utveckling av olika slag samt tillhandahålla andra specialpedagogiska uppdrag i skolverksamheter.
Tidigare forskning
Skolövergångar är ett område som har undersökts av många forskare i Sverige och internationellt och studier tar upp olika perspektiv och faktorer som påverkar processen. Det kan handla om lärmiljöer, relationer och kommunikation och lärares och elevers engagemang under olika faser när det kommer till stadieövergångar, individuella behov och förutsättningar, information som lämnas över.
Lärmiljöer samt förändringar och osäkerhet under övergångar
Med lärmiljöer menas den fysiska och psykiska miljön där eleverna befinner sig när de är i skolan både med tanke på hur lokalerna ser ut och hur eleverna mår. Den fysiska miljön en skola erbjuder kan visa på möjligheter, men även hämma elevers agerande (Ahlberg, 1999) eller påverka deras motivation (Andersson, 2017).
Garpelin och Sandberg (2018) belyser de många förändringar som elever möter under skolåren. Elever genomgår ett flertal skolövergångar, vilka av vissa uppfattas som en självklarhet medan andra ser det som något stort som kan inverka negativt på en persons
9 livssituation (Garpelin & Sandberg, 2018). Vidare hänvisar skribenterna till ett flertal studier som påvisar att övergångar i yngre år har en pågående effekt. Som Garpelin (2013) skriver signalerar övergången till högstadiet individers övergång från barnens värld till ungdomstiden, genom en process som är planerad i stort sett av vuxna.
Foley et al. (2016) samt Makin (2017) betonar skillnader mellan de olika skolformerna, som till exempel fler antal ämnen som elever undervisas i, större och mer “bullersamma” lokaler, fler lärare som eleverna möter och högre krav som ställs. De nya omständigheterna kan påverka alla elever, men för elever i behov av stöd brukar det ta längre tid att anpassa sig till den nya miljön, nya rutiner och införskaffande av vänner vilket kan leda till att de känner sig sårbara och att de inte passar i den nya skolan. Dockett och Perry (2004) betonar också att osäkerhet som skapas vid övergångar kan påverka elevers sociala interaktioner och skolprestation. Makin (2017) och Neal och Frederickson (2016) menar även att speciellt för elever med autismdiagnos kan skolövergången vara något som “skrämmer” dem och som skapar ångest som är kopplad till känslor av osäkerhet, mobbning, ökad disciplin i gymnasiet och frånvaro av bland annat bekanta lärare och elever.
Lundqvist och Sandström (2020) uppmärksammar en störning i kontinuitet på olika plan under övergångsprocesser mellan skolstadier. Det handlar om störningar i den fysiska kontinuiteten, med tanke på att elever byter lokaler när de flyttar från förskola till skola, störningar i den sociala kontinuiteten, då individer utvecklas till elever och de skapar nya relationer inom skolans värld, störningar i undervisningskontinuiteten gällande förändringar i arbetssätt och pedagogiska strategier samt störningar i den kommunikationsmässiga kontinuiteten, med tanke på informationsutbytet mellan olika lärare och andra vuxna som deltar i övergångsprocesserna. Störningar av samma slag gällande kontinuiteten tar också Ackesjö (2014) och Lohaus et al. (2004) upp. Forskarna uppmärksammar ändringar gällande elevers identitet, deras relationer med nya skolkamrater och lärare, undervisningsmiljöer och själva undervisningen, samt faktumet att eleverna bör anstränga sig mer för att anpassa sig till den nya situationen, något som anses innebära högre risk för elever som är i behov av stöd.
Relationers roll
Goda relationer är en avgörande faktor i fungerande övergångar mellan olika stadier. Det handlar både om relationer mellan lärare och elever samt elever emellan och innefattar både lärarens och elevens engagemang.
Relationer mellan elev-lärare och mellan elev-elev
Relationers roll diskuteras av många (Ashton, 2008; Aspelin 2018; Letrello & Miles, 2003) i samband med elevernas aktiva engagemang och inflytande i processer gällande skolövergångar och deras skolsituation (Nyroos et al. 2004), även om det finns faktorer som hindrar elevernas delaktighet. Peters (2010) menar att under de många övergångar som sker under ett barns liv finns det många faktorer som spelar in negativt gällande elevers utvecklingsmöjligheter och som inte endast beror på inlärningsförmåga. Det kan vara relationer till kamrater och lärare, hur utom- och inomhusmiljön ser ut och hur förväntningar på eleverna ställs.
10 När det kommer till lyckade övergångar beror det till stor del på hur relationerna mellan inblandade parter ser ut och även att en ömsesidig respekt mellan de inblandade vuxna finns. Specialpedagoger som deltog i Enells (2018) studie trycker på vikten att det finns en bra planering från inblandade skolor för att minska elevernas oro inför övergångar medan Foley et al. (2016), Milsom (2017) och Peters (2010) noterar lärares engagemang. Forskarna anser bland annat att lärarens bemötande har en stor inverkan för en lyckad övergång och poängterar vikten av att läraren lär känna eleverna, utgår från elevernas kultur och förkunskaper samt uppmärksammar deras styrkor. Enell (2018) poängterar vikten av att mottagande skola arbetar för att skapa fungerande grupper samt av att organisera aktiviteter inför skolstart som bidrar till att eleverna bekantar sig och skapar relationer med sina nya kamrater, lärare och lokaler.
Richardson et al. (2017) påpekar även vikten av att eleverna aktivt deltar i övergångar, något som kan stärkas av att eleverna stöttas att utveckla sin förmåga att utvärdera och bestämma själva samt att lära av sina erfarenheter. Som Elvstrand (2009) understryker är det viktigt att inte bara lärare och vårdnadshavare känner att elever är delaktiga, utan att eleverna själva upplever att deras åsikter och röster blir hörda och tillgodoses.
Relationers roll gällande elever i behov av stöd
Många diskuterar betydelsen av goda relationer i synnerhet då det handlar om elever i behov av stöd. Kadesjö (2010) framhåller att en faktor som bör tillgodoses, speciellt när det gäller elever i behov av stöd, är de sociala interaktionerna elever emellan och mellan elev-lärare och möjligheter som erbjuds för att skapa ett gott klimat och förtroende för (var)andra. Milsom (2007) betonar att elever i behov av stöd kan dra nytta av planerade insatser där skolpersonal, lärare och vårdnadshavare samarbetar, för att eleverna i fråga ska skaffa färdigheter som kan ge dem bra förutsättningar att anpassa sig till den nya skolan, medan Coffey (2013) uppmärksammar att trygga relationer kan bidra till att eleverna hittar svar och förklaringar som kan hjälpa dem hantera övergången på ett bra sätt. Nordahl et al. (2007) anser att lyhörda lärare har lättare att skapa förståelse hur eleverna i behov av stöd upplever sin skolsituation och de upptäcker lättare elever som riskerar att hamna efter.
I Steens studie (2016) framkom att lärare som är öppna, ger eleverna möjligheter att jobba på olika sätt, uppmuntrar och berömmer och som anser att extra anpassningar och tydlighet är viktigt inte bara gynnar elever i svårigheter utan alla elever och kan bidra till större utveckling och framsteg och öka elevernas motivation. Elever som deltog i Liljas studie (2016) uppskattade att anpassningarna som erbjöds av lärarna, till exempel ökad lyhördhet och större engagemang, underlättade deras lärande. Några av eleverna i studien som upplevde att de inte erbjöds anpassningar, kände att de bemöttes av lärare som “vanliga elever”. Deras behov och förutsättningar uppmärksammades inte och därför upplevde de inte sitt lärande som meningsfullt (Lilja, 2016).
Specialpedagoger som deltog i Enells studie (2018) påpekar även vikten av mottagande lärares förväntningar innan mötet med eleverna. Förväntningarna kan påverkas av vad avlämnande lärare berättar om eleverna, till exempel om lärare tar upp både elevers starka och svaga sidor eller om lärare uppfattar eleverna som “problembärare” (Enell, 2018).
11 Dann (2011) som studerar skolövergångar gällande elever i autismspektrum, kom också fram till att bra relationer mellan elever och lärare samt lärare som är snälla och visar förståelse för svårigheter som eleverna befinner sig i bidrar till en framgångsrik övergång. Som Makin (2017) påpekar är det angeläget att lärare som tar emot elever med autismdiagnos har kunskap och förståelse för svårigheter som eleverna är i. Överlämnade lärare berättar i Makins (2017) studie att en del elever i fråga behöver mer tid att förbereda sig inför övergången och några av dem känner en större stress inför förändringen, något som kan påverka deras beteende och koncentration. Steen (2016) menar också att kunskap som lärare har kring läs- och skrivsvårigheter är centralt gällande stöd som elever ska få när de börjar gymnasiet. Dessutom, vårdnadshavare till elever med en diagnos inom autismspektrum som deltog i Richters (2020) studie, uppskattade lärares försök att stödja eleverna genom ett öppet och positivt bemötande, även om några lärare saknade erfarenhet av att jobba med elever med autism.
Individuella behov och förutsättningar
När det kommer till individuella förutsättningar och behov avses i denna studie undanröjandet av eventuella hinder i elevernas undervisning så att alla elever kan utvecklas utifrån sina egna förutsättningar för att nå de kunskapskrav som ställs, det vill säga de mål som eleverna ska uppnå för att få ämnesbetyg (Skolverket, 2020c). Persson (2008) framhåller att med individuella förutsättningar menas att undervisningen ska utgå från varje enskild individs förutsättningar och att det optimala är att läraren utgår från alla elevers behov gällande planering och genomförande av undervisning. Dock anser han att en svårighet med individualisering är att alla elever ska nå samma mål på lika lång tid.
Självkännedom anses av Milsom (2017) som en vital faktor för att elever i behov av stöd ska kunna anpassa sig till den nya miljön, medan Poorthuis et al. (2014) poängterar att under skolövergångar förändras självkänslan som en funktion av avvikelser mellan individers förväntningar på social acceptans och den faktiska sociala återkoppling de får. Vidare menar Milsom (2017) att elever i behov av stöd kan utveckla sådana färdigheter med hjälp av handledning från skolrådgivare. Vikten av att elever i behov av stöd utvecklar förmågan till självbestämmande och aktivt tar del i beslut som rör dem, tas också upp av många (Elvstrand, 2009, Richardson et al. 2007, Test et al. 2004). Enligt Kadesjö (2011) uppfattas ofta elever i behov av stöd som ”röriga” eller ”jobbiga” och faran att de blir stigmatiserade eller marginaliserade ökar. Att denna elevgrupp får möjlighet att påverka sin skoldag bidrar till att eleverna känner delaktighet samt att de själva (i samverkan med lärare) kan medverka till sin utveckling och sitt lärande. Å andra sidan, som Aspelin skriver (citerad i Lilja, 2016), tycker eleverna i behov av stöd om när deras omgivning uppmärksammar deras positiva - och inte bara negativa - beteende och detta bidrar till att de känner tillhörighet och delaktighet.
Lilja (2016) diskuterar i sin studie vikten av elevers individuella behov och förutsättningar att bli sedda och accepterade och att deras kunskap tas tillvara på när extra anpassningar utformas och erbjuds på klassrums- eller individnivå. En mindre studie som genomfördes i England av Bark och Brooks (2016) visar att extra träning gällande elever i läs- och skrivsvårigheter har hjälpt dem inför övergången till högstadiet. Hjälpen gällde inte så mycket förbättring i elevers läs- och skrivförmåga, men förbättring i elevernas självskattning, autonomi
12 och uppfattning inför själva övergången (Bark & Brooks, 2016).
Överlämnande information och betydande aktiviteter vid övergångar
Vid en överlämning är det viktigt med grundlig, men relevant informationsöverföring, mellan överlämnande och mottagande skola både gällande elevers styrkor och eventuella svårigheter som de är i samt att olika övergångsaktiviteter erbjuds för att underlätta bytet mellan årskurs sex och årskurs sju för att skapa trygghet.
Förskollärare i Lundqvists och Sandströms (2020) studie upplever osäkerhet om den information som lämnas över till skolan är relevant och användbar samt hur den skriftliga informationen används av de mottagande lärarna. Lärarna som deltog i studien tog också upp tidsperspektiv gällande överlämningen med tyngdpunkt på att tid ska finnas för samverkan mellan överlämnande och mottagande lärare samt för lärare att träffa sina blivande elever och skapa trygga relationer i den nya elevgruppen. Även Enell (2018) och Kollén (2019) undersöker vilken information som överförs från överlämnade till mottagande skola vid övergången mellan mellanstadiet och högstadiet. Båda forskarna kommer fram till att olika sorters uppgifter lämnas vidare på olika sätt. Formell information, såsom åtgärdsprogram, diagnoser, digitala elevjournaler eller elevakter och protokoll av möten lämnas över skriftligt, medan elevers betyg, information som gäller elevers prestation och kartläggningar förs vidare muntligt och skriftligt. Mer känslig information, såsom den om elevers sociala samspel brukar förmedlas muntligt. När det gäller information kring elevers matematikkunskaper upplevde lärare som intervjuades av Kollén (2019) att den var otillräcklig. Parallellt, upplevde överlämnande lärare oklarhet gällande vilken information mottagande lärare behöver ha. Steen (2016) beskriver att skriftliga och muntliga överlämningar till gymnasieskolan, sker innan skolavslutning gällande alla elever och då speciellt kring de elever som är känt att de är i svårigheter. Mottagande lärare anser att information kring elever som är i svårigheter kan vara till stor hjälp inför planering av klassammansättningen samt för att veta vilken nivå eleverna ligger på (Steen, 2016).
Aktiviteternas roll i övergången mellan olika skolformer tas också upp av många. Lundqvist och Sandström (2020) som undersöker övergångar mellan förskolan och skolan menar att aktiviteter, som inskolningssamtal och möten med vårdnadshavare inför överlämning, prova-på-dagar i skolan för elever som ska börja i förskoleklass, överlämningssamtal mellan personal i förskola och skola och så vidare, kan bidra till trygghet och gruppgemenskap, vilket kan resultera till att funktionella övergångar skapas. En del av dessa aktiviteter erbjuds alla elever och vårdnadshavare (generella övergångsaktiviteter) medan elever som är i behov av stöd och deras vårdnadshavare erbjuds extra övergångsaktiviteter, som till exempel möten med lärare och specialpedagoger (Lundqvist & Sandström, 2020). Lillvist och Wilder (2017) anser aktiviteter i samband med övergången till grundskolan viktiga, speciellt gällande elever som är i inlärningssvårigheter. Aktiviteterna liknar de övergångsrutiner till gymnasiet som framkommer i Nordins och Berglunds-Stadelmanns studie (2018), som undersöker specialpedagogiskt arbete för elever i läs- och skrivsvårigheter och “överbryggande material” i Evangelou et al. studie (2008). Neal och Frederickson (2016) kom också fram till att det verkar vara till stor hjälp för elever med en autismdiagnos att besöka sina nya skolor eller möta sina blivande lärare samt att få information kring skillnader mellan de två olika skolformerna.
13 Hopwood et al. (2016) som undersöker elevers övergångar från grundskolan till gymnasiet betonar också vikten av orienteringsdagar där det bland annat kan ingå sportaktiviteter, matlagning, besök på skolan och introduktionsmöten, som faktorer som kan bidra till en framgångsrik övergång för alla elever och speciellt för elever i “riskzonen”. Lärare i grundskolan verkar ha en mer passiv roll, enligt Hopwood et al. (2016), medan lärare på gymnasiet verkar vara dem som tar det största ansvaret för att planera och genomföra elevers övergångar samt kontakta grundskolans lärare och samla in information kring elever som ska börja på gymnasiet. Hopwood et al. (2016) kom också fram till att gymnasielärare fokuserar på att visa eleverna till exempel gymnasiets lokaler och rutiner och i mindre mån gå igenom gymnasiets kunskapskrav. Samtliga lärare i Hopwoods et al. studie (2016) lade stor vikt på kommunikation mellan överlämnande och mottagande lärare och anser att samarbetet behöver ökas under övergångsprocessen för att hitta en kontinuitet i läroplanen.
Kommunikation och samarbete i övergångar
När det handlar om kommunikation och samarbete är det viktigt att en bra kontakt är etablerad mellan lärare, elever, vårdnadshavare och eventuellt andra inblandade parter för att ge eleverna en så bra övergång som möjligt och goda förutsättningar för en nystart (Sjökvist & Karlbom, 2019). Foley et al. (2016) bekräftar att individuella möten mellan elever, lärare och även rektor innan övergången kan vara till nytta för eleverna och att för att en övergång ska bli så lyckad som möjlig för alla elever, och framförallt för elever i behov av stöd, är det av ytterst vikt att det finns ett välutarbetat kontaktnät (Peters, 2010). Arndt et al. (2013) menar även att övergången inte ska ses som en isolerad händelse utan att den kan påverka eleverna positivt eller negativt när det kommer till både det pedagogiska och sociala under hela skolgången. Mottagande lärare i Makins studie (2017) belyser att för att främja elevernas nya skolsituation behöver överlämnande och mottagande lärare arbeta mot samma mål samt att eleverna ska vara delaktiga i processen, genom till exempel besök och etablering av kontakt med lärare på den mottagande skolan innan skolstart. Vikten av samverkan mellan de olika skolformerna och de olika aktörerna betonas också av Dockett och Perry (2004) och Åberg (2019) som vidare understryker att ett icke-fungerande samarbete mellan förskola och skola kan försvåra övergången. Forskaren nämner att ett otillräckligt samarbete kan bero på olika faktorer, som till exempel tidsbrist eller skillnader i organisation mellan olika skolverksamheter.
Även Enell (2018) anser att kommunikation och samarbete med vårdnadshavare, speciellt gällande elever i behov av stöd, är angeläget. I Enells studie (2018) deltar vårdnadshavare i mötet med respektive lärare och specialpedagoger vanligtvis bara om de själva frågar om det. Vidare menar Enell (2018) att det brukar ske två olika sorters möten; ett möte mellan överlämnande och mottagande elevhälsoteam och lärare där alla elever gås igenom och ett möte där elever som är i behov av stöd diskuteras och där vårdnadshavare och i vissa fall eleven i fråga också är med.
Kommunikation och samarbete med vårdnadshavare till elever som är i behov av stöd är ännu viktigare, enligt Blom och Freiman (2020), då vårdnadshavare ofta känner en stor oro då de i vissa fall inte vet hur övergångsprocessen går till. Blom och Freiman (2020) tar också upp vikten av samarbete mellan lärare, mentorer och de olika yrkeskategorier som ingår i
14 elevhälsoteam som angeläget för att få en helhetssyn när det kommer till svårigheter som elever i behov av stöd är i samt kännedom om deras styrkor och förmågor.
Sammanfattning av forskningsområden
Sammanfattningsvis, är skolövergångar en komplex process och som det framgår av styrdokument och tidigare forskning i området, behöver alla inblandade i processen ta hänsyn till olika faktorer som kan spela roll i en lyckad övergång. Faktorer som påverkar är olikheter i lärmiljöer mellan mellanstadiet och högstadiet och osäkerhet som kan skapas av dessa olikheter, relationer mellan elever och lärare och elever emellan, information som delas mellan överlämnande och mottagande skola gällande elevers styrkor och behov som de är i samt kommunikation och samarbete mellan inblandade, det vill säga lärare, elever, vårdnadshavare, professioner i elevhälsoteamet och andra aktörer som har en koppling till eleverna.
Syfte
Syftet med detta självständiga arbete är att undersöka och analysera specialpedagogers/speciallärares och mentorers uppfattning av övergångar mellan årskurs sex och årskurs sju när det gäller elever i behov av stöd.
Forskningsfrågor
● Hur ser samarbetet ut gällande övergången mellan mellanstadiet och högstadiet ur specialpedagogers/speciallärares och mentorers perspektiv?
● Vilka möjligheter får elever att påverka sin egen övergång mellan mellanstadiet och högstadiet och i så fall hur, ur specialpedagogers/speciallärares och mentorers perspektiv? ● Vilka hinder ser lärare gällande elever i behov av stöd när det kommer till deltagande i övergångsprocessen?
Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt beskrivs studiens teoretiska utgångspunkter som utgår från Vygotskijs sociokulturella teori. Den sociokulturella teorin har valts som studiens teoretiska utgångspunkt för att den fokuserar på lärandet som sker i en viss miljö och i ett visst socialt sammanhang samt på hur varje individ tar till sig ny kunskap. Vygotskij lägger stor vikt på miljön som ger möjlighet till elever att interagera med varandra, med lärare och med omgivningen (Lindqvist, 2003) samt på lärarens roll i inlärningsprocessen. Enligt Säljö (2014a) är kunskap inte något som bara finns hos individer, utan den skapas hos individer som interagerar med varandra och med kontexten som de befinner sig i och har också en nära koppling till de krav som ställs. Interaktionen som uppstår kan vara användbar för att hantera olika sorters problematik.
Vygotskij ansåg att individer har olika kapacitet att lära sig och utvecklas, men denna kapacitet kan öka om individen får rätt stöd. Det handlar om den proximala utvecklingszonen, det vill säga den zonen där en individ inte kan nå målen självständigt, men han eller hon kan klara sig genom stöd och vägledning. Det är i denna zon som individer är mottagliga för
15 handledning och tolkningar (Säljö, 2014a) och det är då en elev lär sig genom samarbete och stöd som han eller hon får av någon - lärare eller annan elev - som har mer kunskap än honom eller henne (Vygotskij, 2001). Som även Säljö (2015) beskriver, kan inlärnings- och kunskapsskapande processer bidra till kommunikation och interaktion med andra individer som finns i omgivningen som har mer kompetens än individen i fråga. Kommunikation är central gällande undervisning, planering, samtal, utvärdering och reflektion som sker i skolväsendet.
Som det har nämnts är det i miljön och omgivningen som lärandet och utvecklingen sker för varje individ och själva lärandet kan se olika ut beroende på den sociala kontexten som det sker i. Lärande och utveckling är beroende av varandra och i de flesta fall kan inte individer utvecklas utan inhämtning av nya kunskaper (Dysthe, 2003). Säljö (2014a) poängterar även att lärandet som sker i skolan skiljer sig stort från det som sker i vardagen och att elever behöver hitta kopplingar mellan dessa. I skolan får elever möjlighet att lära sig mer abstrakta begrepp och att utveckla förmågor som inte har direkt koppling till deras vardag och denna process kan vara mer eller mindre svår för vissa elever. Förmågor som elever utvecklar i sin vardag har ofta nära koppling till handling, medan det sällan gäller kunskap som elever lär sig i skolan.
Övergångar mellan olika stadier i skolan kan förklaras som förmedling av information gällande elevernas sociala- och kunskapsutveckling (Dysthe, 2003). Informationen kan vara betyg, åtgärdsprogram, diagnoser och så vidare. Olika medier kan användas för överföring av informationen, som till exempel samverkan mellan parterna som är inblandade i övergångar och de olika stegen i processen som äger rum i en specifik social kontext (Säljö, 2014a). I skolans värld är språket och de olika sätten att tänka avgörande för att förmedla olika information till omgivningen. Speciellt när det gäller övergångar är språket den kanal som används för att överföra viktig information mellan lärare som jobbar med elever i de olika stadierna. Genom denna information får mottagande lärare möjlighet att få en förståelse för elevernas olika styrkor och svårigheter som de är i, enligt Bakhtin (1986), vars skrifter har påverkat och inspirerat forskare i olika traditioner och discipliner som litteratur, historia, filosofi, sociologi, antropologi och psykologi.
Andra begrepp som är centrala i den sociokulturella teorin är scaffolding, artefakt, mediering och appropriering (Säljö 2015; Vygotskij, 2001). Scaffolding handlar om det stöd och den hjälp som en nybörjare (eleven) får av en expert (läraren). Artefakter bidrar till att underlätta förståelsen och samtalet mellan individer, medan mediering handlar om kommunikation och interaktion mellan individer. Mediering kan också användas av individer när de möter svårigheter som ligger över deras kapacitet och bidrar till att de skapar olika sätt att förstå andra som de umgås med i en viss omgivning. I sitt samspel med andra kan individen, utöver språk, ta hjälp av tecken och andra verktyg (Säljö, 2014a). Appropriering handlar om att individen gör något till sitt eget genom ömsesidigt samspel med den miljö som han eller hon befinner sig i (Säljö, 2014a).
Sammanfattningsvis är de mest centrala begreppen i den sociokulturella teorin, miljö som har stor inverkan på barnets utveckling, kommunikation som sker i denna miljö samt den proximala utvecklingszonen, det vill säga zonen där individen lär sig genom att rätt stöd ges. Dessa begrepp är även centrala i vår studie gällande informationsöverföring mellan olika stadieövergångar och vikten att ge alla elever individuella förutsättningar för att kunna
16 utvecklas och nå de kunskapsmål som ställs.
Metod
I kommande avsnitt finns en beskrivning av den metod som användes för att samla in data, hur urvalet av deltagare gjordes, hur vi genomförde studien och analys av data och resultat som har framkommit.
Undersökningsmetoder
För att komma fram till svar på studiens syfte och frågeställningar och öka kunskapen kring vilken delaktighet och vilket inflytandet elever i behov av stöd har i övergången mellan mellanstadiet och högstadiet ur speciallärares/specialpedagogers och mentorers perspektiv, genomfördes en kvalitativ studie där information samlades genom semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer valdes istället för enkäter då målet var att få en fördjupad förståelse för ämnet genom möjligheten att ställa följdfrågor och även få en tydligare bild av intervjupersonernas uppfattningar gällande frågorna både genom det sagda samt genom att urskilja betydelser då det kommer till kroppsspråk, intonation samt ifall tveksamheter skulle uppstå. Frågorna som ingick i intervjuguiderna gicks igenom grundligt och bearbetades noga innan genomförandet av intervjuerna (Creswell, 2013) för att minska risken att de skulle bli tolkade på fel sätt och för att kunna omformulera vissa frågor. Frågorna delades upp i olika kategorier/teman (Jacobsson & Skansholm, 2020).
I studien genomfördes kvalitativa semistrukturerade forskningsintervjuer, som handlade om ett samtal mellan personer som hade ett gemensamt intresse (Yin, 2019), som i studiens fall var delaktigheten hos elever i behov av stöd, i övergången mellan mellanstadiet och högstadiet. Intervjuer i form av samtal gav möjlighet att undersöka ett område på ett djupare sätt och genom öppna frågor fick intervjupersonen möjlighet att berätta om och beskriva sin erfarenhet inom studiens område (Yin, 2019). Frågor som ställdes utgick från en gemensam tankeram, men de kunde variera i en viss mån beroende på själva samtalet och på intervjupersonernas öppenhet (Yin, 2019).
Som Kvale och Brinkmann (2009) betonar är den kvalitativa forskningsintervjun ett hantverk som kräver att den som intervjuar är förberedd och har bra kännedom om intervjuämnet samt problemen som kan förekomma under intervjusituationen. Forskaren och intervjupersonen skapar tillsammans kunskap, medan forskaren samtidigt försöker att skapa förståelse för intervjupersonens synvinkel gällande studiens område (Kvale & Brinkmann, 2009). Viktigt i genomförandet av de kvalitativa intervjuerna är att intervjuare är lyhörd, ställa bra frågor, är noggrann med insamlad data och tålmodig när det uppkommer nya utmaningar (Yin, 2019).
En utmaning som intervjuarna kom fram till var att öppet granska data som samlades in för att se sanningsenligheten (Yin, 2019). Under studien samlades en stor mängd data in så att författarna kunde bestämma vilken data som skulle analyseras vidare. Som Yin (2019) skriver är det betydelsefullt att forskaren redan från början har bestämt kriterier som han eller hon ska använda för att göra ett urval av väsentlig data i analysen.
17
Urval
Studien undersökte delaktigheten hos elever i behov av stöd i övergången från mellanstadiet till högstadiet ur specialpedagogers/speciallärares och mentorers perspektiv och urvalet gjordes så att de olika professionerna representerades jämlikt. Inom studiens ram genomfördes 13 intervjuer, med personer som jobbade i kommunala skolor. Sex av dessa jobbade som specialpedagoger och en som speciallärare i olika kommuner - och alla dessa ska i fortsättningen kallas “specialpedagoger” - och de andra sex jobbade som mentorer, i samma kommun i Sverige. Alla specialpedagogerna var utbildade och alla, förutom en, har börjat jobba som specialpedagoger innan eller parallellt med sin utbildning till specialpedagoger. Två av specialpedagogerna jobbade på överlämnande skolor, fem av specialpedagogerna jobbade på mottagande skolor och de hade yrkeserfarenhet mellan 3,5 och 14 år. Alla mentorerna förutom en hade en fullbordad grundskollärarexamen, dock hade alla en flerårig erfarenhet som mentorer inom läraryrket. Fem av mentorerna arbetade som ämneslärare i årskurs sju och har gjort det i många år. En av de fem mentorerna hade relativ lång erfarenhet av att ha arbetat som mentor i årskurs sex och den sjätte arbetade som mentor i årskurs sex.
Intervjupersonerna valdes utifrån bekvämlighets- och snöbollsurvalet (Bryman, 2018; Jacobsson & Skansholm, 2020), något som bidrog till att datainsamlingsprocessen gick relativt snabbt. Personerna som intervjuades fanns redan med i intervjuarnas kontakter eller ingick i professionella digitala forum där även intervjuarna var medlemmar (Jacobsson & Skansholm, 2020) med utgångspunkten att bidra med kunskap och erfarenheter till studien (Creswell, 2013).
Genomförande
Kontakten togs med mentorer som undervisade i årskurs sex och sju samt med specialpedagoger som ansvarade för överlämningen mellan mellanstadiet och högstadiet. Intervjupersonerna kontaktades via mejl och intervjuerna delades upp så att varje intervjuare intervjuade sex mentorer respektive sju specialpedagoger. Det bokades in en timmes intervju med var och en av intervjupersonerna och samtalet skedde digitalt, på grund av de rådande omständigheterna. Intervjuerna tog i praktiken mellan 35 - 65 minuter. Innan intervjun ägde rum fick intervjupersonerna information om vad intervjun skulle handla om samt missivbrevet via mejl som de sedan undertecknade och skickade tillbaka till ansvariga. Intervjupersonerna fick även information om vad intervjun skulle användas till, att intervjun var anonym och att de när som helst hade möjlighet att dra sig ur intervjun om de önskade.
I studien användes intervjuguider som bestod av öppna frågor, som var uppdelade i olika teman utifrån studiens frågeställningar och som gav stor flexibilitet för intervjupersonerna att uttrycka sina tankar och erfarenheter i samband med studiens syfte (Bryman, 2018). Ledande frågor undveks och information kring intervjupersonernas bakgrund var grundläggande för att lättare förstå och tolka informationen (Bryman, 2018). Frågorna kunde ställas i vilken ordning som helst och intervjupersonernas svar gav möjlighet till att nya perspektiv uppmärksammades under intervjuns gång (Jacobsson & Skansholm, 2019) beroende på de svar som intervjupersonerna angav (Bryman, 2018) och på intervjuflödet (Yin, 2019). Möjligheter gavs för intervjupersonerna att berätta mer eller vidareutveckla sina svar genom följdfrågor, som till exempel “Kan du utveckla ditt svar?”, “På vilket sätt menar du att…?”, “Kan du ge några
18 exempel på hur X fungerar i praktiken?” och så vidare. En del följdfrågor var skrivna i intervjuguiderna medan andra framkom under intervjuerna. Tystnaden mellan frågor utnyttjades för att ges möjlighet för intervjupersonerna att utveckla sina tankar (Kvale & Brinkmann, 2009). Samtalet med intervjupersonerna spelades in, efter samtycke, och transkriberades sedan för vidare analys.
Databearbetning
Efter genomförandet av intervjuer bearbetades det insamlade materialet för att belysa hur syftet och frågeställningarna besvarades samt hur resultaten kunde ses i samband med teorin som har använts i studien (Jacobsson & Skansholm, 2020). Till detta skapade intervjuarna en “studiesamling”, bestående av artiklar och avhandlingar gällande området som undersöktes för att belysa en mängd olika teman och tillvägagångssätt som har använts av olika forskare (Yin, 2019) och relevant litteratur lästes, med syfte att välja fokus på studien, se alternativa metoder för datainsamling, utröna teorier som stärker genomförandet av studien och analys av data och resultat (Yin, 2019).
Gällande bearbetning av data som samlades in, sortering av data i olika kategorier och sedan i olika teman, var det tidsbesparande att all information fanns att tillgå digitalt. Viktigt i analysen av resultatet var att intervjuarna undvek att använda egna åsikter eller värderingar, det vill säga att de presenterade resultaten utan att kritisera dem (Jacobsson & Skansholm, 2020). En nackdel med de studier som genomförs med hjälp av kvalitativa metoder är insamlandet av mycket data, då viss information som är irrelevant i förhållande till studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2018).
Det första steget gällande databearbetning var transkribering av intervjuer som genomfördes direkt efter varje slutförd intervju (Kvale & Brinkmann, 2009) för att informationen skulle vara aktuell i minnet och då inte bara det som sagts, utan också stämningen och omständigheterna som uppstått. Det andra steget i analysprocessen var att information som samlades via intervjuer, sorterades i olika kategorier för att kritiskt granskas, för att bibehålla relevant information och plocka bort onödig fakta. Där vidtogs försiktighet för att inte den verkliga substansen av det intervjupersonerna har sagt, missas (Bryman, 2018). Kategorierna hjälpte till att skapa olika teman i det tredje steget med anknytning till studiens område (Bryman, 2018) och bidrog till att svara på studiens syfte och frågeställningar. Det fjärde steget handlade om bearbetning av teman. Då många teman förekommit behövdes de som besvarar studiens syfte och frågeställningar väljas ut. När denna process var färdig togs det femte steget som innefattade presentation av studiens resultat (Jacobsson & Skansholm, 2020).
Ansvarsfördelning
Båda författarna har tagit del av litteratur, styrdokument och tidigare forskning och har gemensamt utformat det självständiga arbetet skriftligt. Intervjuerna och transkribering delades upp mellan de två författarna utifrån intervjupersonernas uppdrag. Diskussion, tolkning och analys av resultat gjordes därefter gemensamt.
19
Tillförlitlighet
I fokus för denna studie, för att uppnå en hög kvalitet, stod trovärdighet. Det vill säga resultatens tillförlitlighet utifrån deltagarnas perspektiv, resultatens generaliserbarhet i olika sammanhang och resultatens objektivitet. Med det menas att resultaten skulle kunna verifieras av andra som forskar inom samma område (Augustsson, 2018; Jacobsson & Skansholm, 2020). Reliabilitet och precision visar på hur generaliserbara resultaten är i kvalitativa studier och om ett genomförande av en liknande studie skulle visa på samma resultat (Augustsson, 2019; Bryman 2018). Med validitet menas noggrann redovisning av val av metod där fördelar och nackdelar med kvalitativa data anges; det vill säga hur väl resultaten som framkom överensstämmer med verkligheten (Augustsson, 2019) samt i vilken mån resultaten som forskaren kom fram till är i enlighet med den vetenskapliga kunskap som han eller hon utvecklade (Bryman, 2018). Yin (2019) anser att transparens är ytterligare ett viktigt drag för att säkerställa kvalitativa studiers tillförlitlighet. Den kvalitativa datan, metoderna och resultaten bör vara tillgängliga för att kritiskt kunna kontrolleras av andra forskare (Yin, 2019). Göransson och Nilholm (2009) ställer sig dock frågande till hur tillförlitligt ett urval av representanter kan vara när det kommer till att generalisera en större mängd människor. Författarna menar att det finns en begränsning gällande slutsatser om urvalet utgår från några kommuner eller skolor, som i fallet med denna studie.
För att öka studiens trovärdighet användes källtriangulering. Det vill säga, intervjuade specialpedagoger och mentorer hade olika relationer till problemet och resultaten analyserades med hjälp av de olika kategorier och teman som framkom när den insamlande datan gicks igenom (Creswell, 2013; Jacobsson & Skansholm, 2020) samt i samband med tidigare forskning i området och utifrån den sociokulturella teorin, vars utgångspunkter är lärande som sker när individer interagerar med varandra i en viss miljö och i en viss kontext. Triangulering gav trovärdighet angående tolkningen av studiens resultat. Det vill säga att det var samsynen mellan de olika källorna som fungerade som grund och förstärkte studiens trovärdighet (Larsson, 2005).
Etiska överväganden
För att ett samhälle ska kunna utvecklas och leva vidare behöver forskning bedrivas enligt det så kallade forskningskravet, samtidigt som alla personer ska skyddas från obefogad kontroll och personer ska inte heller riskera negativ psykisk, verbal eller fysisk påverkan enligt inskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Vidare anser Vetenskapsrådet (2002) att den enskilda forskaren ska sätta dessa två aspekter mot varandra när en vetenskaplig undersökning ska utföras och ta ställning till nytta gentemot risk samt långa och kortvariga konsekvenser som utgången kan leda till.
Denna studie avser följande etiska överväganden; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Avhandlingens metoder grundar sig i de etiska principerna. Ett missivbrev skickades, innan studiens start, till alla intervjupersonerna. Alla deltagare fick muntligt och skriftligt ta del av information där avhandlingens syfte tydligt framgick, om hur och var data kommer att offentliggöras och delges
20 en försäkran om att alla namn är avkodade vilket innebär att varken kommuner, skolor eller deltagare i studien kommer att nämnas vid egna namn. Intervjupersonerna delgavs också information om att de deltog på frivillighetsbasis och att avhopp från studien kunde ske när som helst under studiens gång. Viktigt är även att delge att samtycke krävs från alla involverade. En till central etisk aspekt som framhölls var vikten att hitta bra balans mellan intervjuarnas intresse att undersöka studiens ämne och intervjupersonernas integritet (Kvale & Brinkmann, 2009). Det har också varit angeläget att intervjuarna skapar ett bra “intervjuklimat” så att intervjupersonerna kan känna sig fria och trygga att svara ärligt utifrån deras erfarenhet och kunskap (Kvale & Brinkmann, 2009). Materialet som har samlats, det vill säga inspelningarna och transkriberingarna, har förvarats med hänsyn medan de bearbetades och analyserades, för att säkerställa intervjupersonernas anonymitet och för att inte utomstående skulle få tillgång till studiens material (Vetenskapsrådet, 2017).
Resultat
I detta avsnitt redovisas studiens resultat. Resultaten presenteras under olika teman som utgår från studiens syfte och frågeställningar. Utifrån studiens första frågeställning skapades teman som behandlar samarbete och samverkan mellan specialpedagoger och mentorer, samarbete vid övergång, överlämningsprocess, överlämnande dokumentation och information. Temat elevers och vårdnadshavares delaktighet skapades utifrån studiens andra frågeställning. Tema hinder, möjligheter och förväntningar samt risker vid överlämning har skapats utifrån studiens tredje frågeställning. Dessutom, skapades det utifrån studiens syfte teman gällande specialpedagogers och mentorers roll i övergångar.
Samarbete och samverkan
Samverkan är en fördjupad form av samarbete. Att samarbeta är ett vanligt förekommande i vår vardag och inom olika områden och innebär att tillsammans jobba för att nå ett och samma mål.
Samarbete och samverkan mellan specialpedagoger och mentorer
Specialpedagogerna beskriver att de samarbetar med mentorer på olika sätt, såsom genom deltagande i arbetslagsträffar och andra pedagogiska möten, handledning, utbildningar och att de fungerar som bollplank vid rådfrågning. De flesta specialpedagogerna berättar att de har en tätare kontakt med mentorer när det uppstår ett behov samt att de jobbar hälsofrämjande och förebyggande tillsammans med mentorer eller inom elevhälsoteamet någon gång i månaden eller i perioder.
På ett par skolor har specialpedagogerna nämnt lagmentorer (lärare som inte undervisar, men som har mentorskap i ett arbetslag) eller speciallärare som “förlängda armar” i verksamheten. Det är dem som lärare kontaktar i första hand medan specialpedagogen har en övergripande roll i verksamheten. Även ett par mentorer hänvisar till så kallade heltidsmentorer, som endast ansvarar för mentorskapet för ett stort antal elever men har ingen ämnesundervisning. En av specialpedagogerna har sin arbetsplats i arbetslagets arbetsrum, något som ger utrymme för
21 flera (spontana) möten och samtal med lärare. Ett par specialpedagoger beskriver att samarbetet med mentorer kan vara problematiskt eller svårt beroende på hur stort förtroende mentorerna har för elevhälsoteamet eller hur villiga mentorerna är att göra anpassningar i klassrummet eller att prova nya arbetssätt som föreslås av specialpedagogerna.
Alla mentorerna anser att samarbetet mellan speciallärare och specialpedagoger fungerar bra eller ganska bra och att det finns en bra och öppen kommunikation dem emellan, men har även förståelse för att det är för få personer som jobbar i elevhälsoteamet sett utifrån hur många elever på skolan som skulle behöva specialpedagogiskt stöd. Ett par av mentorerna nämner att det finns ett slags lärstudio på deras respektive skola där elever som behöver särskilt stöd kan få hjälp av personer inom elevhälsoteamet vissa lektioner i veckan. “Vi har någonting på vår skola som heter Studion och det är en öronmärkt sal där speciallärare och specialpedagog jobbar aktivt med att stötta elever och är den kanal till oss lärare”, berättar mentor 2.
I studion, som några mentorer berättar, läggs fokusen på kärnämnena, svenska, engelska, matematik och där prioriteras elever som behöver nära vuxenstöd och en extra pushning för att komma vidare med skolarbetet.
Samarbete vid övergången
Specialpedagogerna beskriver att det ser olika ut beroende på skola eller kommun, men ofta är det mentor och specialpedagog från överlämnande skola och specialpedagog från mottagande skola som träffas i första hand. I det första mötet brukar de prata om elevers styrkor, behov och eventuellt stöd som några av eleverna har haft. Specialpedagogerna på mottagande skolor brukar ta hjälp eller få tips av mentorer på överlämnande skolor gällande klassbildning på högstadiet. Denna information fungerar som ett stöd för att specialpedagogerna bildar de nya klasserna utifrån vilka elever som passar eller inte passar tillsammans samt vilka elever som skulle passa med vilken mentor.
Både specialpedagogerna och mentorerna beskriver att det är specialpedagoger som är med vid överlämningar och ger information till mottagande skola samt får information från överlämnande skola. Specialpedagog eller speciallärare träffar sedan arbetslaget och delger undervisande lärare kort information om alla elever, men ger specifik information om elever i behov av stöd. I ett par skolor brukar ett till överlämningsmöte ske när valprocessen är färdig och när mentorer till årskurs sju har valts, då mentorer på högstadiet också är med och elever som är i behov av stöd på grund av olika anledningar tas upp. De flesta mentorerna tycker det är ett tidseffektivt sätt och att det räcker att delar av elevhälsoteamet är med vid mottagandet av information, men ett par mentorer uttrycker att de gärna skulle vilja vara med vid överlämningen för att kunna ställa flera frågor gällande ämnet till de lärare som undervisat eleven för att få en bättre bild av elevernas kunskapsnivå och hur de på bästa sätt kan fånga upp eleven. Informationen som förs över av specialpedagoger och diskuteras med mentorer handlar både om elevernas kunskapsinhämtning och sociala utveckling och fungerar som ett underlag för planering av insatser, som extra anpassningar eller särskilt stöd. “Man behöver inte boka tid med överlämnande skola, men å andra sidan så kan man ju inte ställa några följdfrågor till överlämnande lärare om det är något man undrar över utan då får man ju ta det i efterhand”, beskriver mentor 4.
22 Två av specialpedagogerna berättar att hela elevhälsoteamet brukar vara med vid överlämningsmötet, något som upplevs som givande, för att varje profession har olika ingångar för att tolka och använda samma information, som kan handla till exempel om kunskapsinhämtning eller strategier för att hantera sociala interaktioner. Alla specialpedagoger har berättat att kuratorer och skolsköterskor har sina egna möten där sekretessbelagd information kring elever lämnas över. Ingen av mentorerna uttrycker att rektorn är med i överlämningssamtalet och även enligt specialpedagogerna är rektorn sällan med i överlämningsmöten.
Överlämningsprocessen
I de flesta skolor där specialpedagogerna jobbar, börjar överlämningprocessen mellan december och februari. Det är då som överlämnande och mottagande skolor har sin första kontakt och överlämningsblanketter fylls i och lämnas över till mottagande skolor. Som specialpedagog 4, som jobbar på mottagande skola, berättar “skickar vi ut dokumentation till de som ska fylla i inför mötet och sedan kommer oftast jag och kanske kurator och någon mer specialpedagog och träffar oftast mentorer och specialpedagoger”. Det ordinarie överlämningsmötet brukar äga rum i februari eller mars.
Under tiden jobbar specialpedagoger med klassammansättningar och när valprocessen är färdig - något som varierar från kommun till kommun - sker de speciella överlämningarna som handlar om elever i behov av stöd. Mentorerna menar att de får den överlämnande informationen inför elevernas skolstart i augusti då de nya klasserna i årskurs sju är satta av specialpedagogerna. Specialpedagogerna och mentorerna anger att vårdnadshavare och elever i behov av stöd endast i undantagsfall eller om de själva tar kontakt med skolan är med på överlämningsmötena. Mentor 3 beskriver att vårdnadshavarna oftast inte är med på överlämningsmötena “oftast kan de ju komma hit och hälsa på innan också men det är nog oftast för elevens skull att de får bekanta sig och att det ska kännas tryggt att komma hit”. Nästan alla specialpedagogerna berättar att nya årskurs sju elever även brukar dyka upp under sommaren samt under höstterminen; så överlämningsprocessen pågår ofta fram till början av oktober.
Överlämnande dokumentation
Dokumentation som lämnas över kan, enligt specialpedagogerna, ges muntligt och/eller skriftligt. På skolorna som intervjupersonerna jobbar används olika lärplattformar där elevers utveckling och lärande dokumenteras. De flesta lärplattformar ger möjlighet att information angående lärande och extra anpassningar som har prövats med elever förs över från överlämnande till mottagande skola när eleverna skrivs in i årskurs sju, men ett par skolor använder lärplattformar utan möjlighet till detta. Elevhälsoteamet har också tillgång till en digital elevjournal, där pedagogiska kartläggningar, åtgärdsprogram och andra insatser kring elever dokumenterats. Som intervjupersonerna berättar används sådana lärplattformar och digitala elevjournaler bara av kommunala skolor och inte av friskolor.
Alla mentorerna delger att de brukar få information/dokumentation gällande elevers betyg och måluppfyllelse i de olika ämnena, information om extra anpassningar och särskilt stöd som de har haft samt eventuella svårigheter rörande deras sociala interaktioner i augusti, veckan
