Malmö Högskola
LärarutbildningenBarn unga samhälle
Examensarbete 15 hp
Läraren i nutida svensk barn - och
ungdomslitteratur
Teachers in current Swedish child - and youth literature
Mikaela Hilton
Lärarexamen 210 hp Handledare: Annika Åkerblom Barndoms - och ungdomsvetenskap Examinator: Johan Lundin 2013-10-28
Abstract
'Teachers in current Swedish child- and youth literature' is an essay that attempts to understand the reasons behind why authors portray teachers the way they do. The foundation and focus point of this essay are ten Swedish child and youth books that were all published during 2012. Throughout this essay I have analyzed the fictional teachers in these books using the discourse analysis method but also employed a gender perspective.
The main questions were these: Do the teachers presented in these books follow the curriculum LGR - 11, or do they represent the authors own education experience brought forward to current settings? Furthermore, was there a difference in how female and male teachers were represented? And if so what, possible reasons could account for that? The conclusions made were thus:
• The teacher characters within these books were mostly a throwback to days gone by, therefore reflecting the authors own memories of their school. • They were mainly presented to the reader in a negative light which most
likely has its roots in how Swedish school and Swedish teachers have been portrayed within the mass media.
• That there was indeed gender stereotyping in how female and male teachers were described.
Innehåll
1. Inledande del___________________________ s. 4
1.1 Prolog _____________________________________________________ s. 4 1.2 Inledning ___________________________________________________ s. 4 1.3 Syfte ______________________________________________________ s. 5 1.4 Frågeställning _______________________________________________ s. 62. Tidigare forskning __________________________________ s. 6
3. Metod _____________________________________________ s. 9
3.1 Metodval ___________________________________________________ s. 9 3.2 Förklaring av begreppet LGR- 11 läraren _________________________ s. 11 3.3 Urval _____________________________________________________ s. 12 3.4 Litteratur presentation ________________________________________ s. 134. Resultat och analys_____________________ s. 14
4.1 Hcg _______________________________________________________ s. 14 4.2 Den trötta och utarbetande läraren _______________________________ s. 14 4.3 Den entusiastiske, excentriske läraren ____________________________ s. 15 4.4 Den känslosamma läraren ______________________________________ s 16 4.5 Den okonventionella/konventionella läraren _______________________ s. 17 4.6 Sammanfattning av lärarna i Hcg - litteraturen _____________________ s. 195. uHc och Hcu ______________________________________ s. 20
5.1 Den ointresserade och oengagerade läraren _______________________ s. 20 5.2 Den auktoritära läraren _______________________________________ s. 22 5.3 Läraren som objekt __________________________________________ s. 23 5.4 Sammanfattning av lärartyperna i uHc och Hcu litteraturen __________ s. 25
6. Avslutande del_________________________ s. 26
6.1 Diskussion _________________________________________________ s. 26 6.2 Sammanfattande slutsats ______________________________________ s. 30 6.3 Epilog _____________________________________________________ s. 311. Inledande del
1.1 Prolog
Valet av ämne att skriva examensarbete om kommer sig ur mitt egna intresse för barn - och ungdomslitteratur. De allra starkaste läsupplevelserna har jag själv haft som barn och ungdom. De var då jag upptäckte romanens kraft, hur en riktigt bra bok kan öppna nya dörrar och få en att tänka i helt nya banor. Hur man fullständigt kan absorberas och förflytta sig in i romanens värld och med ett uns fantasi bli en helt annan, få en ny identitet, ett annat liv och få nya vänner.
Nu är jag helt övertygad att detta inte något unikt från min egna barndom, men jag har ända sedan dess jagat samma sorts läsupplevelse utan att ens komma i närheten av den. Nu har jag alltså fått möjlighet att återigen närma mig barn - och ungdomslitteraturen men denna gång är det genom andra glasögon jag återser genren, det är bara historierna och karaktärerna som har bytts ut sedan sent 80-tal, tidigt 90-tal då jag tillhörde den här målgruppen. Nu är jag vuxen och har givetvis en helt annan livserfarenhet och nya referensramar och dessutom är jag alldeles snart färdigutbildad lärare som i allra högsta grad påverkar hur jag läser dessa böcker då de ofta utspelar sig i skolmiljöer. Jag har i mitt examensarbete försökt förstå mig på mina fiktiva kollegor, vilka är de, vad driver dem? och det är detta arbete du nu kommer att läsa och ta del av.
1.2 Inledning
Antalet skoldagar per läsår för elever i den svenska grundskolan uppgår till ungefär 178 dagar. Om vi för detta exempels skull räknar att en skoldag är 6 timmar lång innebär det att svenska elever befinner sig i skolan minst 1068 timmar per kalenderår. Under de timmar barnen är i skolan är de omgivna av lärare och annan personal på skolan. Det förefaller sig vara en självklarhet att lärare har en stor möjlighet att påverka elevers utveckling i fråga om social utveckling, ideal, moral och etik vid sidan av den rena kunskapsförmedlingen.
Utöver lärarkollegiet och skolans gemensamma personal möter skolbarn och ungdomar mer eller mindre dagligen en annan vuxenvärld som kan stå för helt andra ideal. Den alternativa vuxenvärlden finns i litteraturen avsedd för dessa
åldrar. I litteraturen och den fiktiva världen är allt tillåtet och givetvis finns det en hel uppsjö av fiktiva lärare i den svenska barn och ungdomslitteraturen. De fiktiva lärarna representerar ibland de goda, de så kallade "good guys" men kan precis lika gärna vara helt oförstående och rakt igenom elaka. Deras undervisning och metoder hade fått vilken skolinspektör som helst att gå i taket och anmälningarna mot både lärare och skolan skulle stå som spön i backen.
Både barn och vuxna i alla åldrar vet att i sagans värld kan allt hända och det mesta är tillåtet. Författare har naturligtvis fria händer och får och kan porträttera litteraturens lärare på vilket sätt som helst. Precis som verklighetens skola och samhälle förändras över åren förändras också den fiktiva läraren i litteraturen med tiden. Trots det återfinner vi ofta gårdagens skola i nutida litteratur och direkt olämpliga och tvivelaktiga karaktärer invaderar litteraturens skolor och klassrum. Vilka är då dessa fiktiva lärare? Vilken agenda eller läroplan kan man anta att de följer? Och framför allt har de någon makt och inflytande utanför bokens pärmar? Dels på barn och ungdomar som är målgrupp men även på oss lärare som yrkeskår. Frågorna jag har är många och det här är en uppsats som utforskar hur fiktiva lärare och skolmiljöer porträtteras och beskrivs i skönlitteratur avsedd för barn och ungdomar. Överrensstämmer bilden av lärarna i romanerna med verklighetens lärare och läraruppdrag eller är det fråga om ren och skär uppdiktning, varifrån kommer i sådana fall den uppdiktade bilden av läraryrket? För att kunna svara på den frågan behöver man teoretiska verktyg och i detta fall finns de verktygen inom diskursanalysen. Är de fiktiva lärarna "barn" av en skolpolitisk diskurs?
1.3 Syfte
Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur fiktiva lärare i nutida barn- och ungdomslitteratur porträtteras. Jag har valt att enbart fokusera på nutida litteratur eftersom jag är intresserad av om dessa lärare speglar den samtid vi lever i, med den skoldebatt som finns, ny lärarutbildning och ny läroplan. Jag ska undersöka vilka dessa fiktiva lärare är och varför är de porträtterade på ett visst sätt.
1.4 Frågeställning
• Vilka typer av lärare kan vi spåra i modern barn- och ungdomslitteratur idag? Är det den samtida läraren med LGR 11 under armen, eller är det gårdagens lärarideal vi möter?
• Är det någon skillnad på hur manliga respektive kvinnliga lärare framställs? Om så är fallet, på vilket sätt skiljer de sig åt och vad kan det bero på?
2. Tidigare forskning
Det finns forskning som beskriver läraroller inom barnlitteraturen men då är det ofta fråga om ett historiskt perspektiv. Mitt examensarbete skiljer sig en aning från det då mitt referensmaterial rent tidsmässigt är snävt avgränsat eftersom jag enbart har analyserat barn- och ungdomslitteratur från 2012 och i och med det har vi fått en ny läroplan att förhålla oss till.
Nedan följer en genomgång av forskning och litteratur som har visat sig använbar i arbetet med att analysera dessa fiktiva lärare samt förstå vilken diskurs de verkar inom. Jag vill poängtera att detta inte bör ses som någon komplett lista för litteratur inom mitt examensområde. Det finns säkerligen verk som har fallit ifrån men med tanke på omfattningen av mitt arbete har denna litteratur varit av högsta betydelse.
Gudrun Fagerström utkom 2005 med boken Förebild eller Nidbild? Läraren i
svensk barn och ungdomslitteratur. Utan tvekan är detta det viktigaste verket och
utgör ryggraden i mitt examensarbete då Fagerström i sin avhandling redogör för hur bilden och framställningen av läraren i den svenska barn- och ungdomslitteraturen har förändrats under 1900-talet, utöver en historisk genomgång analyserar hon även nutidens fiktiva lärare.
Även om jag har en annan ingång i ämnet än Fagerström nämligen om den fiktiva läraren speglar en modern lärarkår och i vilken mån är då den fiktive
läraren färgad av de senaste årens skolpolitiska debatt samt kan man i nuläget se spår av LGR11 i de fiktiva lärarnas klassrum? För förklaring av vad jag avser med LGR 11 läraren, se metodavsnittet. Jag har valt att göra urval av material på ett annat sätt och kommer i och med det förmodligen att se andra saker än de Fagerström såg för 8 år sedan. Fagerström kom då fram till genom en historisk genomgång av barnboken från sekelskiftet 1900 och hundra år framåt att det inte gick att enkelt svara på frågan om läraren i barnlitteraturen fungerar som en förebild eller nidbild. Däremot kunde Fagerström konstatera att attityden till skolan har förändrats och att negativa skolskildringar kan härstamma från författarens egna skolgång att det blir fråga om en uppgörelse med egna tillkortakommanden. Fagerström poängterar också att det är viktigt att granska litteraturen för denna åldersgrupp då de kan antagas vara mer mottagliga under dessa år.
Antologin Läraren i litteraturen (1992) med Åke Isling som redaktör ger också goda exempel på hur lärarrollen har gestaltats genom tiderna i skönlitteraturen för trots att jag inte gör en historisk tillbakablick så får man anta att mitt material ingår i en litterär kanon och följer en svensk författartradition. Denna antologi vill belysa genom att ge exempel på lärare och elevrelationen hur skolan har förändrats från den auktoritära läraren med underkastade elever till en mer modern och jämlik umgängesform.
För att försöka förstå varför dessa fiktiva lärare gestaltas på de sätt som de gör har jag vänt mig till Ying Toijer-Nilssons arbete i bland annat Minnet av igår (1990). Toijer-Nilsson beskriver hur författare gärna skapar en levande gårdag åt dagens barn och därmed beskriver sin egen barndom och erfarenheter färgade av en tid som flytt i ett annat samhälle men placerar barn av idag i det. Detta menar Toijer - Nilsson är för att barnboken ofta fungerar som en uppgörelse med författarens egna barndom.
För att få en bättre förståelse för i vilken tid dessa fiktiva lärare verkar i och vilka influenser och budskap de är bärare av vill jag lyfta fram en avhandling som har varit betydelsefull i mitt arbete och det är Kunskapens fanbärare. Den goda
läraren som diskursiv konstruktion på en mediearena (2006) av Matilda Wiklund.
Wiklunds avhandling behandlar bland annat hur den goda läraren porträtteras i media. Wiklund menar att läraryrket både bestäms och benämns genom diskursen
och att både vetenskaplig forskning och populärkultur bidrar till att utforma hur denna diskurs ser ut (Wiklund, 2006:20, 73-74). Bilden av hur den goda läraren anses vara är intressant i mitt examensarbete, särskilt eftersom jag har stött på många lärare som kan sägas vara det motsatta.
För att skapa en dålig lärare krävs det en motpol, något som den dåliga läraren inte är. Den dåliga läraren samexisterar och lånar motsatta karaktärsdrag av den
goda läraren. På samma sätt som god är motsatspar med dålig och entusiastisk är
motsatsen till oentusiastisk har jag kunna se användningen av dessa dikotomier i mycket av mit analysmaterial.
För att svara på frågan om det har någon betydelse vilka de fiktiva lärarna i de skönlitterära klassrummen är vill jag nämna Välkommen till skolan! (2003) av Jan Hansson. Hansson menar att författare har ett visst ansvar som komplement till skolan att erbjuda elever kunniga och engagerade pedagoger.
Slutligen vill jag lyfta fram Eva Ganneruds studie: Lärares liv och arbete i ett
genusperspektiv från 2001. Det är en studie där Gannerud genom intervjuer med
kvinnliga lärare bland annat svarar på och berör frågor som vad betyder kön och genus för synen på lärare och på lärararbetets innehåll? En viktig slutsats som Gannerud drar är att stora delar av läraryrket som handlar om omsorg om eleverna inte värderas eftersom de uppfattas som förenligt med en tradiotionell bild av den kvinnliga naturen. Kvinnliga lärare antas bara följa sina instinkter när de har hand om eleverna och det uppfattas då som ett okvalificerat arbete som inte heller behöver belönas. Vidare diskuteras: vad betyder kön och genus för lärares makt, auktoritet och status i skola och samhälle? Dessa frågor är centrala i mittt examensarbete om man vill försöka förstå varför de manliga och kvinnliga lärarna ofta porträtteras på olika sätt i barn - och ungdomsböckerna.
3. Metod
3.1 Metodval
Huvudmetod för att genomföra denna studie är diskursanalys Diskursanalysen hjälper mig att förstå vad det innebär att vara lärare och då tänker jag inte på det rent praktiska arbetet som utgår från styrdokumenten utan snarare bilden av lärare och läraryrket samhället och medierna skapar där även den fiktiva läraren kan sägas ingå.
Bergström och Boréus förklarar diskursanalys, dess fokus och användningsområde på följande sätt:
Diskursanalysen fokuserar i högre grad diskursiva relationer, som är någon form av språkliga uttryck, än relationer mellan olika grupper. Diskursanalysen är således ett studium av samhällsfenomen där språket står i fokus. oavsett inrikting av diskursanalys har den ett alldeles bestämt sätt att se på språk och språkanvändning. Språket återger inte verkligheten direkt och på ett enkelt sätt utan bidrar snarare till att forma den (Bergström, Boréus, 2005: 305).
Språkanvändning är en social aktivitet i alla dess former. På så sätt är romanens språk också en social aktivitet. Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips menar att man behöver en uns fantasi när man letar efter redskap till konkret diskursanalys, dess användningsområde är inte helt självklar (Jörgensen, Phillips 1999: 8). Det diskursanalytiska angreppssättet har sin grund i strukturalistiskt och poststrukturalistisk språkfilosofi och precis som Bergström och Boréus menar Jörgensen och Phillips att vi alltid ser verkligheten genom språket. Det betyder inte att det inte finns en verklighet bortom språket men den får betydelse genom diskursen. Jörgensen och Phillips ger exempel på hur diskursanalysen och poststrukturalismen går in i varandra
• Språket är inte en avspegling av en redan existerande verklighet.
• Språket är strukturerat i mönster eller diskurser – det är alltså inte tal om ett generellt betydelsesystem som i den saussureska traditionen utan om flera system där betydelserna skiftar från diskurs till diskurs.
• Bevarandet och förändringen av mönster ska därför sökas i de konkreta kontexter där språket sätts i spel (Jörgensen, Phillips 1999: 18).
Det finns inom diskursanalysen huvudsakligen tre angreppssätt, jag har valt att fokusera på det som Jörgensen och Phillips kallar för diskursteori. Förgrundsgestalterna för denna teori är Ernesto Laclau och Chantal Mouffe som genom Hegemony and Socialist Strategy (1985) lanserade dessa teorier. Laclau och Mouffe ser alla sociala sammanhang som skapade av diskursen. Mitt examensarbete handlar om läraren i litteraturen och jag utforskar i mångt och mycket om den fiktiva läraren bär drag av den fysiskt verkliga läraren och i förlängningen hur den fiktiva läraren ingår i lärardiskursen. Inom diskursteorin pratar man om subjektspositioner och gruppbildning och menar att kollektiv identitet i gruppen är den samma som individuell identitet. Således kan man alltså tänka sig att om man identifierar sig som lärare på ett individuellt plan så identifierar man sig även med gruppen lärare. I en diskursiv gruppbildning identifierar man sig genom att vissa drag framhävs medan andra ignoreras. Man ignorerar även skillnader inom gruppen och fokuserar på likheterna istället (Jörgensen, Phillips 1999: 51f).
Det är omöjligt att genomföra min studie av den litterära lärarrollen utan att göra tolkningar och analyser av de fiktiva personerna. Rent praktiskt innebär det alltså att jag har samlat alla utdrag där författarna har beskrivit bipersonerna – lärarna. Jag har i de utdragen sökt efter liknande eller motsatta beskrivningar av dessa lärare. Jag har tagit hänsyn till följande: barnboken som genre, lärardiskursen samt ett övergripande genusperspektiv. Genusperspektivet hjälper mig att förstå varför de kvinnliga och manliga lärarna ofta porträtteras olika i de barn – och ungdomsböcker som jag har läst. Jag upplever att mitt examensarbete inte enbart kan förklaras inom diskursanalysens ramverk. Maria Nikolajeva menar att man i analysen av litterära personer ständigt måste hålla i minnet att det just är fråga om fiktiva personer och inte levande människor. De saknar egen vilja och behöver inte bete sig på ett för läsaren logiskt sätt. Man kan istället fråga sig varför författaren har tillskrivit en person vissa egenskaper (Nikolajeva, 1998: 63).
I analysen av fiktiva personer kan man se dem som antingen öppna eller slutna konstruktioner. I en öppen tolkning låter man den fiktiva personen gå utanför bokens ramverk. Utifrån läsarens egna erfarenheter kan den fiktiva personen ha
egenskaper och erfarenheter som inte omnämns i romanen. Läsaren ger liv åt karaktären utanför romanen. Den slutna tolkningen är den öppna tolkningens motsats. Ett exempel kan vara att om det inte står något om karaktärens barndom så har den aldrig existerat. Läser tillskriver inte karaktärerna egenskaper eller erfarenheter som författaren inte har utrustat sin karaktär med (Nikolajeva, 1998: 62). Den mest fruktbara tolkningen finns förmodligen emellan den öppna och den slutna.
Avslutningsvis i metodval vill jag nämna att jag har närmat mig, och inspirerats av den narrativa analysmetoden eftersom den fokuserar på berättelser och berättande. Ett exempel är att man kan se på hur berättaren (i detta fall författaren) väljer att berätta en historia, är det på ett distansierat sätt eller med inlevelse. Eftersom jag har att göra med barndomsskildringar är det intressant att åtminstone ha narrativanalysen i bakhuvudet då det inte kan uteslutas att de böcker jag har läst lånar element av författarens egna barndom, att det alltså finns verklighetsbaserade komponenter i dessa historier. Vissa forskare går längre och menar att våra identiteter är i ständig omvandling genom narrativa handlingar. Alltså genom historier vi både berättar och är åhörare till (Bergström, Boréus, 2005: 221).
3.2 Förklaring av begreppet, LGR 11- läraren
Jag har som redan framgått enbart analyserat litteratur som är utgiven efter det att nya läroplanen LGR 11 trädde i kraft. För att förklara vad jag menar med just denna lärarare har jag lånat beskrivningar från Lärarnas Riksförbund. Citatet nedan beskriver varför vi har fått en ny läroplan och vad som är utmärkande för den i jämförelse med tidigare läroplan
Anledningen till att grundskolan får en ny samlad läroplan, där kursplanerna ingår som ett kapitel, är den bristande resultatutvecklingen i internationella och nationella utvärderingar, samt den bristande likvärdighet i undervisningen som dagens läroplan och kursplaner bidragit till. Förändringarna i och med en ny läroplan för grundskolan ska tolkas tillsammans med övriga förändringar på skolområdet som syftar till ökad statlig styrning av skolan och ett mer framskrivet kunskapsfokus (lr.se/duidinyrkesroll, 2013-10-24).
Det är alltså fråga om en ökad statlig styrning av skolan och i förlängningen de som arbetar i den samt ett större kunskapsfokus som ska leda till att vi får en skola att räkna med i nationella sammanhang. Eftersom lärare i grund och botten är tjänstemän satta att utföra sitt arbete är vi en produkt av läroplanerna. Frågan återstår att se om de litterära lärarna är en produkt av den nya läroplanen eller något helt annat.
3.3 Urval
Principer för mitt urval av litteratur att analysera är följande: Det ska vara barn- och ungdomslitteratur utgiven efter att LGR 11 trädde i kraft. Eftersom det inte alltid tydligt framgår om litteraturen är utgiven första eller andra halvåret har jag garderat mig genom att endast välja böcker utkomna under 2012.
För att försöka hålla mig så pass neutral i valet av litteratur, i den mån det nu går att vara neutral i en valsituation som denna har jag enbart använt mig av och analyserat litteratur omnämd i barnbokskatalogen 2012. Barnbokskatalogen utges av statens kulturråd i samband med bokmässan i Göteborg varje år.
Det har varit viktigt för mig att välja titlar att analysera som har så stor spridning som möjligt. Jag har alltså försökt vinnlägga mig om att dessa dessa titlar faktiskt har en stor läsekrets. En bok som har en stor läsekrets får antas ha en större möjlighet att faktiskt kunna påverka fler individer och sprida en viss föreställning (eller vanföreställning) än en bok som bara läses av ett fåtal. Barnbokskatalogen trycks upp i 400 000 exemplar och finns att hämta på bibliotek och skolor runt om i landet. Enligt Katarina Dorbell som är redaktör för barnbokskatalogen är det många skolbibliotekarier som utgår från just den katalogen när de gör inköp till skolorna (Bolla.se 2013-10-10). De titlar som ingår i katalogen får åtminstone förmodas ha möjlighet att bli populära och lästa av svenska skolelever.
Jag har valt ut alla titlar som nämner ordet skola i den korta presentationen som medföljer varje titel i barnbokskatalogen. Sammanlagt blev det 10 titlar av ungefär 100 möjliga. men då har jag fått utesluta översättningar till svenska eftersom jag är intresserad av litteratur sprungen ur en svensk kontext och diskurs. Däremot har
jag inte lagt någon vikt vid genre, vilket resulterar i att fantasygenren också finns representerad. Jag har gjort bedömningen att lärarrollen inte nödvändigtvis påverkas på djupet oavsett om de undervisar i svenska eller i något övernaturligt ämne. Det viktiga är att handlingen ska utspelas i nutid. Historiska teman har således uteslutits, detta för att i den mån det går försöka undvika att analysera romaner med ett redan uttalat äldre skolsystem och lärarideal.
3.4 Litteratur presentation
Nedan följer en kort presentation av de tio barn - och ungdomsböcker som utgör grunden för analysen i min uppsats. Sex av titlarna har biblioteksklassificering Hcg och är därmed avsedda att läsas av barn mellan 9 - 13 år och resterande fyra titlar har klassificering Hcu och är ungdomsböcker. Sex av författarna är kvinnor och fyra är män. Extra - Svart löpare hotar vit dam av Per Nilsson ingår i en bokserie och är den tredje i ordningen. De andra böckerna är fristående. Jag har gjort en uppdelning mellan Hcg och Hcu i analysen eftersom det generellt sätt skiljer sig åt ifråga om relation och syn på vuxenvärlden, något som jag har anledning att återkomma till lite senare i mitt arbete.
Hcg:
• Den inmurade munken av Lena Arro
• Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall • Skola i skräck av Thomas Halling
• Jag är Love av Mårten Melin
• Extra - Svart löpare hotar vit dam av Per Nilsson • Bara jag vågar av Siri Spont
Hcu:
• Skiljas av Catrin Ankh
• Den sista utvägen av Karina Berg Johansson • Mellan dig och dig av Katarina Kieri
4. Resultat och analys
4.1 Hcg
4.2 Den trötta och utarbetade läraren
Vid första anblick är de fiktiva lärarna som figurerar i dessa barn - och ungdomsböcker rättså endimensionella. Vi får egentligen inte veta särskilt mycket om lärarna, deras förmodade agenda, övriga liv, osv. De är i allra högsta grad bipersoner men har ofta en avgörande roll för att föra handligen framåt.
Det är överlag en ganska trött lärarkår som jag läser mig till och möter mellan raderna. Ett tydligt exempel finns i Skola i skräck av Thomas Halling. Huvudpersonen Majas fröken segnar ner mitt under en mattelektion och barnen tillkallar hjälp. Senare på kvällen berättar Maja för sina föräldrar om händelsen
Kan fröken ha någon sjukdom? [...] Gympaläraren var också jättekonstig idag, sa Linus. Det är kanske något virus som går på skolan? Försökte deras mamma. Lärarna är nog lite trötta och stressade så här inför lovet, sa deras pappa (Halling, 2012: 12ff).
Trötta lärare möter vi även i Bara jag vågar. Huvudpersonen Tilda har svenska, hennes favoritämne och extra skönt är det så här inför sommarlovet för då tvingar inte fröken eleverna att lära sig grammatik. Läsaren får förmoda att Tildas fröken har avvecklat undervisningen i väntan på lovet.
Att påverkas av stress och trötthet som lärarna i Skola i skräck och Bara jag
vågar visar på att det inte är några övermänskliga superlärare vi har att göra med i
dessa böcker utan flera lärare visar prov på s.k mänskliga drag. Vi får besöka ytterligare en svenska lektion i Jag blundar och önskar mig något. Huvudpersonen Lisas fröken presenteras på följande sätt:
Fröken för sol i ansiktet från sidan. Halva ansiktet är ljust och andra halvan mörkt. Hennes hår ser ut som guld på ena sidan och råtthår på andra. Hon har jeans på sig, och knallrött läppstift. [...] Hon ler från öra till öra. Det är lätt att
glömma hur stor mun hon har. Fröken är aldrig så nöjd som när hon har svenska med oss. Undrar varför. Ingen utom jag och Ivan gillar svenska (Croall, 2012: 14f).
Hur entusiastisk fröken än må vara inför den stundande svenskalektionen så blir den lite av ett fiasko och när det nästa dag är dags för fortsättningen på den lektionen så är det en helt annan fröken som gör entré.
Fröken ser trött ut idag. Det finns inget leende från öra till öra där. Hon kanske skäms för sin misslyckade uppgift (Croall, 2012: 21)
En av förutsättningarna för att Lisas fröken skulle skämmas inför sina elever är just den att hon precis som vilken sympatisk person som helst just uppvisar mänskliga drag. Vi har inte att göra med en känslokall despot i detta fall, en personbeskrivning som annars skulle passa in på flera andra fiktiva lärare.
4.3 Den entusiastiske, excentriske läraren
Det är inte bara fröknar i barnlitteraturen utan vi möter några manliga lärare också. Ett exempel är Hannes i Den inmurade munken.
Vår lärare i historia hette Hannes och var ny på skolan och väldigt entusiastisk. Han älskade historia och allt som var gammalt, det märkte man tydligt. Hans hår var ganska slätt när han kom in i klassrummet men efter en lektion stod det alltid rakt upp därför att han drog händerna genom det hela tiden när han pratade om historia (Arro, 2012: 19).
Förutom att Hannes omskrivs som entusiastisk så ger han även ett lätt excentriskt intryck, mycket på grund av det spretiga håret, en klassisk markör för excentrikern eller den galna vetenskapsmannen. Hannes och hans historiaintresse får senare en betydande roll för händelseutvecklingen i Den inmurade munken som är en gastkramande läsning om spöken och gamla munkkloster. I Den inmurade munken får vi även stifta bekantskap med Ragnar som
... hade jobbat på skolan i över fyrtio år. Det verkar otroligt att någon vill jobba på samma ställe så länge men Ragnar sa att tiden hade gått fort. Fast det var bättre förr, sa han, och sen berättade han väldigt länge varför han tyckte det. Jag skrev och skrev och försökte få med det viktigaste och ibland tog Ragnar på sig glasögonen och kollade att jag skrivit rätt (Arro, 2012: 25).
Ragnar, är en plikttrogen man som har stannat på samma arbetsplats i över fyrtio år. Vi får anta att han fortfarande känner entusiasm inför sitt yrke trots att han tycker att tiden har gått fort. Att Ragnar tillhör den gamla stammen av lärare får man även känslan av då han trots att detta är taget ur en intervjusituation med Ragnar och en elev på skolan så tar han varje tillfälle i akt att hålla på rättstavningen, en av ingredienserna ur äldre tiders skola (en långlivad företeelse har det visat sig).
4.4 Den känslosamma läraren
Extra - Svart löpare hotar vit dam av Per Nilsson är den tredje boken av sex i
serien om Pim-Pim och ängeln Extra. Det finns två lärare omnämda i Extra - Svart
löpare hotar vit dam. Mia-Maria är Pim-Pim och Extras fröken men hon har fått
barn och är mammaledig, därför cirkulerar hon bara som ett namn i utkanten av ramverket som omger den här delen i bokserien. Istället för Mia-Maria har barnen fått en vikarie som heter Fredrik Sjöstrand, första gången han beskrivs i ett längre stycke är efter en svenska lektion som Pim-Pim har kommit försent till. När lektionen är slut vill Fredrik Sjöstrand växla några ord med Pim-Pim:
- Hur är det Pim-Pim? Jag stod tyst och knep ihop läpparna [...] - Du vill inte prata? sa han. Jag skakade på skallen och tittade i golvet. - Du vet att du kan komma till mig om du behöver prata, sa han. Sluta, tänkte jag. Ge dig nu, tänkte jag. Ge upp. Vi stod tysta mittemot varandra. Jag tittade på hans skor. Den högra var alldeles lerig och skosnöret hade gått upp. Vi stod tysta. Jag hörde honom andas, han var lite täppt i näsan. Han luktade halstablett. Till slut tog han ett steg åt sidan. - Gå ut till dom andra nu, Pim-Pim (Nilsson, 2012: 33f).
Till skillnad från många andra manliga lärare i de tio barn - och ungdomsböckerna som ligger till grunden för min analys så är Fredrik Sjöstrand bärare av klassiskt
kvinnliga attribut. Fredrik Sjöstrand är uppmärksam på hur barnen i klassen mår och är mån om att alla ska ha det bra. Han är av en omhändertagande natur, och han vill gärna finnas som samtalspartner till sina elever i situationer där de kan tänkas behöva stöd. Han är inte en handlingens man som fixar och löser saker på ett bräde utan han har en mer avvaktande lärar - och ledarstil.
Ytterligare ett exempel som visar på att Fredrik Sjöstrand är en finkänslig och omtänksam lärare finner vi lite längre fram i handlingen
- Hur är det, Pim-Pim? - Bra, ljög jag. - Du ... jag känner inte igen dig. Är det något som har hänt, nåt du vill prata om? Jag knep ihop läpparna och skakade på huvudet. - Är det någonting med klassen? - Nänä, sa jag. - Någonting hemma? Jag tvekade. - Mamma är sjuk, sa jag till slut. Men hon blir snart bra. - Tänkte väl det, sa Fredrik Sjöstrand och nickade. Tänkte väl att det var någonting som hade hänt. Han verkade liksom nöjd med sig själv. Som om han löst ett mysterium (Nilsson, 2012: 93f).
Fredrik Sjöstrand verkar verkligen nöjd med att han har nått fram till Pim-Pim, ur den aspekten att Fredrik Sjöstrand gärna vill att eleverna ska lita på honom så känner han att han har vunnit Pim-Pims förtroende. Men Pim-Pim är inte alls intresserad utav att ha den relationen med sin lärare mest för att han redan har den med ordinarie lärare Mia-Maria, som då alltså får antas ha en moderlig lärarroll. Slutligen beskrivs en av Fredrik Sjöstrands lektioner, tidigare har vi mestadels fått lära känna honom genom informella samtal i korridorer och grupprum
Sista timmen lekte vi lekar, såna där tramslekar som lärarna brukar komma med när de vet att ingen ändå orkar göra något för att det snart är lov. Hänga gubbe och sånt (Nilsson, 2012: 153).
Återigen ser vi prov på en trött och oengagerad lärare som ägnar sig åt tidsfördriv.
4.5 Den okonventionella/konventionella läraren
En intressant lärartyp möter vi i Jag är Love, en bok av Mårten Melin om den ovanliga, tolvåriga pojken Love. Efter en uppseendeväckande händelse får Love byta skola och skolan han kommer till är inte vilken skola som helst, utan det visar sig att Skogsbingelskolan är en monsterskola.Det är två lärare som figurerar i Jag är Love mer än bara i förbifarten. Läraren i geografi på monsterskolan heter Nina. Det är Loves första lektion på den nya skolan och den beskrivs som en helt vanlig geografilektion om Tyskland. Det får vara osagt vad som menas med en helt vanlig lektion men det verkar vara fråga om en traditionell, standardiserad lektion. Geografilektionerna och Nina omnäms på följande sätt:
Ninas lektioner var väldigt vanliga. Man skulle kunna vänta sig motsatsen när skolan kallades Monsterskolan. Men det fanns väl en läroplan eller något som måste följas. Hon var en bra lärare i alla fall (Melin, 2012:61).
Det finns ett speciellt ämne på monsterskolans elevers schema och det är ämnet personlig utvecklig. Det är en sorts individuell handledning. Geografiläraren Nina ska även undervisa honom i personlig utveckling men hon misslyckas fatalt, hon kan inte stå emot Loves krafter (som gjorde att han skickades till Skogsbingelskolan). Nina kommer uppklädd och sminkad till mötet och vill bara hålla Loves hand. Som tur är avbryter Loves klasskompis Hella (en av de få som kan stå emot Loves krafter) vad som hade kunnat utvecklas till något alldeles särskilt opassande. Detta till trots är Nina ändå beskriven som en bra lärare som citatet ovan visar.
Den andra läraren vi får bekanta oss med i Jag är Love är Simion. Han tar över ansvaret för Loves personliga utveckling efter att Nina har misslyckats. Lägligt nog har Simion inget hjärta, något han har varit utan i mer än tretusen år. Han kan alltså inte påverkas av Loves krafter. Att Simion inte har något hjärta är inte det enda som är speciellt med honom, vi läser följande personbeskrivning:
Han såg ju inte ut som en vanlig lärare precis. han var klädd i en vit, stor, kraglös skjorta som gick ner över knäna. På huvudet hade han en rund hatt med tofs i, lite som en sån där partyhatt folk har på sig på kräftskivor. Och han hade sandaler på fötterna. Utan strumpor (Melin, 2012: 67).
Till skillnad från Nina ser Simion inte ut som någon vanlig lärare och hans metoder för att kunna hjälpa Love att tygla sina (kärleks)krafter får Love och läsaren att häpna.
Vid första anblick kan man lätt dra slutsatsen att skillnader finns mellan den kvinnliga och manliga läraren i Jag är Love. Nina framställs som både inkompetent och traditionell på ett tråkigt sätt. Dessutom faller hon på sin egen fåfänga. Hon kan helt enkelt inte stå emot Love utan vill vinna hans hjärta med smink och kjol.
Simion framstår som den mer kompetenta av de båda lärarna. Han må se löjlig ut i sin partyhatt men hans okonventionella lärarstil gör att Love faktiskt lyckas med den enorma bedriften att bli herre över sina kärlekskrafter. Det faktum att Simion inte har något hjärta är till hans fördel då han kan handla med förnuftet och inte efter känslan. Det är alltså först när läraren, i detta fall Simion vågar tänka och handla utanför det som skulle uppfattas som traditionell och konventionell lärarroll och ledarstil som vi når resultat.
4.6 Sammanfattning av lärarna i Hcg-litteraturen
Sammanfattningsvis om lärarna och bilderna utav lärare i barnlitterauturen kan vi precis som underrubrikerna ovan skvallrar om utkristalisera några olika lärararkityper.Vi har den trötta, utarbetade läraren som liksom släpar sig fram mot skoldagens slut eller ännu hellre mot sköna lovdagar långt bort från övermäktigt skolarbete. Den trötta läraren saknar engagemang och lektionerna riskerar att sluta i fiasko. Den trötta och utarbetade läraren kämpar ofta med att få barnens uppmärksamhet och det mesta som händer runt omkring eleverna verkar gå dem förbi.
I ovanstående lärartyp tycker jag mig också kunna utläsa att de påvisar mänskliga drag i det att när det blir för mycket så blir man trött. Det är inte fråga om några robotar som har en aldrig sinande källa av ork. Man kan tycka att det finns fördelar med att barnen eller eleverna i detta fall har lärare som är som vem som helst och inte några övermänniskor men däremot vägs nog det positiva i det upp och slår förmodligen över i någonting negativt eftersom dessa lärare mest verkar ägna sig åt en huvudsak att tiden går - pedagogik. Hänga gubbe i all ära, men det är ett tidsfördriv utan nämnvärd substans.
Vi finner motsatsen till den trötte och utarbetade läraren i den engagerade och excentriske läraren. Denna lärartyp verkar ha hur mycket energi som helst och
brinner verkligen för sitt yrke. Lektionerna är inte till för att fördriva tiden utan här är det ofta fråga om en ren kunskapsöverföring. Robotliknelsen är mer relevant för denna typ då de ofta har ett så pass stort intresse för det de undervisar i att de ofta upplevs som ett vandrande lexikon. Oväntat eller ej är dessa lärare uteslutande män i de böcker som ligger till grund för min analys.
Den känslosamme, mjuka och inlyssnande läraren mötte vi ovan i Fredrik Sjöstrand. Däremot var hans vedermödor inte uppskattade av Pim-Pim som inte överhuvudtaget ville prata med Fredrik Sjöstrand, helst inte om någonting alls faktiskt. Som läsare får man känslan av att problemet inte ligger hos Fredrik Sjöstrand utan snarare är det så att den rollen redan är tagen av Pim-Pims klassföreståndare, Mia-Maria som beskrivs som något av en mamma.
Slutligen mötte jag den okonventionella lärartypen. Han som är så pass säker, både i sin lärarroll och i sin ledarstil att han vågar pröva egna, otestade metoder. I detta fall var det just fråga om en han och inte en hon som hette Simion. Den okonventionella läraren existerar sida vid sida med dess motsats - den konventionella läraren. I detta fall var det fråga om en hon som hette Nina som bedrev vanliga tråkiga lektioner. Det okonventionella hör även samman med det ovanliga. En slusats man skulle kunna dra om den okonventionella och ovanliga läraren är att denne ter sig som en mer spännande karaktär. Och från spännande karaktär är steget inte långt till fantasifull karaktär, något som man kanske kunde förvänta sig att barnlitteraturen skulle bjuda på mer än i en enda karaktär - Simion.
5. uHc och Hcu
5.1 Den ointresserade och oengagerade läraren
I Vanja och Ville av Mats Wahl möter vi de båda ungdomarna Vanja och Ville. Vanja är i ständiga konflikter med sin plågoande Tobbe vilket gör att hon spenderar mycket tid inne hos rektorn, Frank Karlsson, en bister man som varken lyssnar eller tror på Vanja då hon säger att det inte är hon som börjar utan att hon bara försvarar sig. En dag börjar Ville i Vanjas klass och de två blir kompisar. Tobbe och hans gäng ger sig på Ville och Vanja kommer till hans undsättning. Slagsmålet leder till ambulanser, hjärnskakningar och spräckta läppar. Märkligt nog lyser skolans personal med sin frånvaro.En lärare som vi dock får stifta bekantskap med i Vanja och Ville är Malmberg. Malmberg undervisar i matematik och så här kan det vara på en av hans lektioner:
- En man har tagit ett lån på sexhundra kronor. Han betalar fem procents ränta. Hur mycket ska han betala då lånet återbetalas efter ett år? Ville räcker upp handen i samma stund som Malmberg tystnar. Malmberg nickar och Ville svarar. - Sexhundratrettio. Malmberg ser nöjd ut. - Och hur kom du fram till den summan? - Tio procent av sexhundra är sextio. Fem procent är alltså trettio. Sexhundra plus trettio är sexhundratrettio. - Fint, berömmer Malmberg. Bra kalkyl. Och så harklar han sig och fortsätter. Någon suckar [...] Malmberg vänder sig mot Vanja. Han ställer sig framför hennes bänk. - En man lånar tvåhundra kronor. Räntan är tio procent. Hur mycket ska mannen betala tillbaka efter två år? Vanja skakar på huvudet. - Jag vet inte. - Klart du vet, säger Malmberg. Tänk efter (Wahl, 2012: 19ff).
Det är kanske inte den mest dynamiska matematiklektion vi får besöka hos Malmberg. Varför Malmberg som tidigare använde sig av frivillig handuppräckning ska stå framför Vanja och kräva ett svar förblir osagt och Vanja blir Malmberg svaret skyldig för kapitlet avslutas med de orden, tänk efter!
Det är en mycket dyster skolmiljö vi möter i Vanja och Ville där de vuxna verkar ha förlorat orken eller modet att agera och när de väl är presenterade så är de ointresserade av vad som händer runt omkring dem. Eleverna får själva lösa sina konflikter efter bästa förmåga.
I Katarina Kieris Mellan dig och dig får vi stifta bekantskap med Tora. Tora bor med sin pappa och vi möter inga positiva bilder av vuxenvärlden i Mellan dig
och dig alls förrutom möjligtvis hos skolbibliotekarien Sven. Tora har en lärare
som heter Josef Hilberg och han beskrivs på följande sätt
Det är Individuellt val, och kursen heter rätt och slätt Poesi. Det skulle kunna vara en kul och intressant kurs om det inte var för just Josef Hillberg, den slöaste läraren hittils i min elevkarriär. Det enda han gör är att hitta på arbeten och skriva upp dem på whiteboarden [...] Snacka om lättförtjänta pengar, bara stå där och hitta på saker utan innehåll och sedan skriva upp dem på whiteboarden (Kieri, 2012: 70).
Att Tora inte tycker att Josef Hillberg är en bra lärare framgår med all tydlighet. Inte nog med att Hillberg beskrivs som slö, han framstår även som högst
oproffesionell. Att hitta på saker utan innehåll är knappast förenligt med LGR 11 eller någon tidigare läroplan heller. Man får i allra högsta grad känslan av att Hillberg saknar all form av yrkesstolthet, kanske har han aldrig haft någon? Längre fram i boken är det redovisningar i poesikursen och
Josef Hillberg sitter vid en av de främsta bänkarna i klassrummet och nickar belåtet. Han är nöjd, fast han borde skämmas. Sonja [Toras kompis] har gjort ett mycket bättre arbete än hans slöa pedagogik förtjänar (Kieri, 2012: 127).
Det finns en tydlig vi och dem uppdelning i Mellan dig och dig. Vi:et är ungdomarna och berättarjaget Tora medan dem andra är vuxenvärlden. Tora ser med cynism på de vuxna och särskilt på Josef Hillberg. Man får känslan av att Tora ser Hillbergs och de andra vuxnas tillkortakommanden, hon är en vaken tjej med huvudet på skaft.
5.2 Den auktoritära läraren
Skiljas är en lättläst, kort berättelse av Catrin Ankh. I Skiljas möter vi Sara, en
vanlig tjej som går på högstadiet. Saras liv handlar mest om skolan, kompisarna och pojkvännen. Ingredienser i ett vanligt tonårsliv med andra ord. Även om mycket utav handlingen i Skiljas utspelar sig i skolan så är endast en lärare porträtterad i Skiljas. Sara som precis har fått reda på att hennes föräldrar ska skiljas sätter sig långt bak på svenskalektionen med kompisen Anna och de två börjar viska med varandra.
Nu blev läraren arg. Han sa att Anna och Sara skulle vara tysta. Sara suckade. Hon försökte lyssna på läraren, men hon kunde inte. Hon tänkte bara på bråken. Hade han druckit? viskade Anna. Anna menade Saras pappa. Ja, viskade Sara. Han dricker och skriker. Jag är så arg på honom! Läraren såg strängt på dem. Sara blev tyst. Sara ville vara duktig i skolan men hon kunde inte idag. Hon försökte men hon kunde inte (Ankh, 2012: 13).
Vem är denna lärare? Vi vet att han är man. Han har en sträng sida som en elev som Sara har respekt för. Han är van vid att ha alla elevers uppmärksamhet när han talar eftersom han blir arg när två elever viskar med varandra. Sara är en tjej som i vanliga fall satsar på skolan och vill vara duktig, men just idag går inte det eftersom hela hennes tankevärld är upptagen av föräldrarnas skillsmässa och hur det ska inverka på hennes liv. Det är en lärare med auktoritär ledarstil som Sara har i svenska. Sara är ledsen men det tar läraren inte hänsyn till. Han har en lektionsplanering som ska följas och eleverna ska vara tysta.
Trots att läsarens möte med Saras lärare är minst sagt kort är denna lärare i allra högsta grad bärare av och en del av en tydlig auktoritär skolkultur.
5.3 Läraren som objekt
I Den sista utvägen av Karina berg Johansson heter huvudpersonen Julie Sundell. Julie Sundell har precis blivit föräldralös men efter vissa eftersökningar framkommer det att Julie har en moster hon aldrig har hört talas om och till mostern i byn Vägsände flyttar Julie. Det står ganska snabbt klart för både Julie och läsaren att allt inte riktigt är som det ska i Vägsände. Alla i byn verkar veta vem Julies mamma, Lydia Sundell var men vad ingen kan förstå är hur hon kunde lämna Vägsände där alla verkar vara så nöjda med att bo, eller är de verkligen det? Första dagen träffar Julie Ivar och de två blir genast vänner. Det är i sällskap med Ivar som även visar sig vara Julies klasskompis som läsaren först får bekanta sig med fröken Fredin som är de bägge ungdomarnas lärare.
En häpnadsväckande vacker kvinna kom emot oss i korridoren. Hennes fylliga läppar glänste av läppstift och ögonen var som mörka pölar, inramade av både lösögonfransar och mascara. Det blonda håret var konstfullt uppsatt, och när solljuset föll in och lyste upp korridoren i ett enda slag glänste det som spunnet guld. Den korta röda klänningen lämnade däremot inte mycket åt fantasin - eller snarare, den satte säkert fart på fantasin hos killarna i klassen. [---] Fröken Fredins perfekta läppar särades och ett pärlande skratt trillade över dem. Många gjorde säkert ungefär vad som helst för att få höra det skrattet klinga genom klassrummet. Och med en lärarinna som fröken Fredin kom det garanterat lika många pappor som mammor till föräldramötena (Berg Johansson 2012: 24f).
Mycket av fröken Fredins personbeskrivning i Den sista utvägen handlar om hennes utseende och förföriska sätt. Fröken Fredin är tydligt objektifierad. Men nu ska vi inte låta oss föras bakom ljuset av fröken Fredins yttre, hon är nämligen en kvinna som också håller ordning på sina elever även om det råder viss oklarhet i hur hon bär sig åt.
"Hallå", ropade fröken Fredin för att överrösta allt babbel samtidigt som hon föste in mig i rummet och drog igen dörren efter Ivar. Jag vet inte om det var hennes skarpa ton eller om det räckte med att hon kom in i rummet för att de skulle lugna ner sig, men det tog ungefär två sekunder för allihopa att slänga sig ner på sina platser och sedan sitta som tysta ljus i bänkarna och bara titta på henne [...] Man kunde inte annat säga annat än att hon höll ordning på sina elever (Berg Johansson 2012: 26f).
Fröken Fredin omnäms utförligt vid nio tillfällen i Den sista utvägen och det är egentligen bara vid ett av de tillfällena som vi inte i detalj får frossa i fröken Fredins felfria yttre. Vid detta enda tillfälle smäller hon med linjalen i katedern för att få eleverna uppmärksamhet och påminna om inte bara ett, utan två prov som eleverna har att vänta sig de nästkommande dagarna (Berg Johansson 2012: 66). Det är svårt att inte reagera på det tillsynes smaklösa i att porträttera en lärare på detta sätt, då det är fråga om att hon porträtteras ur sina elevers ögon. Ytterligare ett exempel på fröken Fredins dragningskraft läser vi några sidor längre fram
Fröken Fredin gick runt katedern, drog lite i sin kjol innan hon lutade sig mot kanten, sträckte ut sina långa ben så att alla kunde beundra dem [...] Hon log varmt mot oss, och jag väntade på att få höra hennes klingande skratt. Det var nog inte bara jag som blev besviken när inget kom (Berg Johansson 2012: 68f).
Julie uppfattar sin skola som gammaldags, men framför allt är det någonting konstigt med vissa av klasskompisarna. Det visar sig längre fram i boken att alla som bor i Vägsände är döda, de har fallit offer för en aggresiv smitta som har tagit livet av byborna en efter en. Den sista utvägen är således en sorts zombihistoria
och faktumet att alla bybor är levande döda förklarar varför Julie upplever sina klasskamrater som märkliga och omoderna.
Det framkommer aldrig när fröken Fredin verkligen levde. Det framkommer heller inte någonting om fröken Fredins privatliv eller hennes ålder. Vi får dock anta att hon är yngre än medelålders då hennes hår fortfarande är honungsfärgat och inga spår av rynkor eller charmiga grå tinningar eller andra åldersmarkörer ännu har satt sina spår i fröken Fredins fläckfria yttre. Som hastigast får vi även möta gympaläraren Mattsson i Den sista utvägen.
För att vara gymnastik passerade lektionen förvånansvärt smärtfritt med oförargliga bollekar som inte ens läraren, en rundlagd tunnhårig man som presenterade sig som Mattsson, verkade ta på särskilt stort allvar (Berg Johansson 2012: 159).
Gympaläraren Mattsson är en äldre herre som håller sig i bakgrunden. Även Mattsson utseende är värt att kommentera i de få meningar han existerar i Den
sista utvägen. Medan fröken Fredin gång på gång premieras och uppskattas för sitt
yttre snarare än sin pedagogiska gärning så framstår Mattsson mer som en komisk motsägelsefull person. Gymnastik är oftast förknippat med ungdom, styrka och vitalitet. Mattsson stämmer inte in på något av de påståendena. Han är inte bara tjock han är även gammal som det tunna håret vittnar om och han ägnar sig åt oförargliga bollekar.
5.4 Sammanfattning av lärartyperna i uHc och Hcu
- litteraturen
Sammanfattningsvis är det en mörkare och mer eländig skola som beskrivs i ungdomsböckerna än i barnböckerna. Att det är en sämre skola märker vi också på de lärartyper som figurerar i de böcker jag har läst. Den första typen var den ointresserade och oengagerade läraren som Malmberg och Josef Hillberg representerade. Det är inte så att dessa båda herrar bara har en ointresserad och oengagerad pedagogik utan det är även så att de inte har någon som helst koll på vad som händer runt omkring dem. Elverna styr både rastverksamheten och i stor utsträckning lektionerna också. Den ointresserade och oengagerade läraren saknar
dessutom yrkesstolthet och i eleverna ögon resulterar det i att läraryrket ses på med stor skepticism, ungefär som att vem som helst kan arbeta som lärare och inte behöver man någon utbildning för det heller.
I ungdomsboken träffar vi även den auktoritära läraren, allra tydligast framträder han i Skiljas där han förblir namnlös. Den autoritära läraren har eleverna och lektionsplaneringen i ett järngrepp. Den auktoritära läraren kan lätt brusa upp och får vredesutbrott om eleverna inte respekterar skolans regler eller på något sätt stör arbetet under lektionerna. Oftast vågar ingen utmana den auktoritära lärarens ledarstil.
Slutligen mötte jag läraren som objekt i Den sista utvägen. Enligt Lena Kåreland skriver många kvinnliga författare sedan ett par år tillbaka gärna ungdomslitteratur som handlar om flickors lust (Kåreland, 2013:65). Nu tror jag visserligen inte att Julie nödvändigtvis känner lust inför fröken Fredin men hela boken genomsyras av Julies lust och längtan för en jämnårig pojke. Det är tänkbart att denna spirande sexualitet har ”spillt över” på hur fröken Fredins beskrivs. I övrigt lever vi ett mansdominerat och hetronormativt samhälle där kvinnan ofta beskrivs som objektet. Det behöver inte ha någon betydelse att Den sista utvägen är skriven av en kvinna då Karina Berg Johansson precis lika gärna kan vara bärare av vår tids genusstrukturer som hennes manliga kollegor. Det är tydligt att Berg Johansson premierar ett vackert yttre och idoliserar den vältränade unga kroppen. Fröken Fredins manliga kollega Mattsson presenteras även han som ett objekt men det är då mer fråga om lustigheter angående hans, ålder, utseende och kropp.
6. Avslutande del
6.1 Diskussion
Synen på skolan och de vuxna i ungdomslitteraturen är mycket dystrare än i litteratur avsedd för yngre åldrar, något som bland annat Gudrun Fagerström har uppmärksammat och skriver att detta är generella tendenser för barn- och ungdomslitteratur. Ju äldre målgruppen är destå svartare tenderar bilden av lärare vara (Fagerström, 2005: 17).
Maria Nikolajeva skriver om hur de olika barnboksgenrerna är uppbyggda. Angående lärarnas roll som är bipersoner säger Nikolajeva att:
... vuxna är sällan förebilder: hela vuxenvärlden framställs som hycklande, förljugen, en värld som sätter upp regler och ställer krav. [...] I pojkböcker är lärare löjliga, som alla andra vuxna, medan det i flickböcker ofta finns en lärarinna som huvudpersonen ser upp till (Nikolajeva, 1998: 85f).
Nu är det visserligen fråga om fiktiva personer som jag har analyserat men om vi ändå leker med tanken att de faktiskt är födda ur en allmän lärar - och skoldiskurs, vad är det som dessa personer har att förhålla sig till? Leif Mathiasson, föredetta chefsredaktör för Pedagogiska Magasinet från 1999 - 2013 skrev om mediernas hårt vinklade bild av den svenska skolan för ett par år sedan. Mathiasson skriver mediernas granskning av skolan har varit massiv och de fokuserar på rapporter från Skolinspektionen som visar på brister av olika slag. Mathiasson menar att denna rapportering inte bara befäster bilden av svensk skola på dekis utan att den snarare förstärker den negativa uppfattningen, samtidigt påpekar Mathiasson det absurda i att bilden av den svenska skolan framställs på så diamentralt olika sätt;
Å ena sidan bilden av en havererad verksamhet som utmärks av undermåliga kunskaper och allmänt kaos, å andra sidan en lärarkår som beskrivs som en av de viktigaste yrkeskårerna i landet och värd en högre status. Å ena sidan en lärarutbildning som är genomusel och under all kritik, å andra sidan lärare, som kommer ut från just den utbildningen, som i praktiken ska genomföra alla de reformer som ska förverkliga en skola i världsklass. Å ena sidan en utbildningsvetenskaplig forskning som medvetet nedvärderas och ignoreras, å andra sidan en ny skollag som slår fast att verksamheten ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Pedagogiska Magasinet 2011-02-25).
Mathiasson menar att bilden av svensk skola och de som arbetar i den har skördat den ena bottenrecensionen efter den andra i media under lång tid nu, förmodligen från det att ansvaret för den svenska skolan lades på kommunerna. Detta är en ofta framhållen bild av svensk skola och svenska lärare och denna bild ingår i allra högsta grad i såväl skoldiskursen som lärardiskursen. Jan Einarsson menar att: "Massmediernas makt ligger i deras kraft att skapa en allmän inställning hos sin
publik samtidigt som de i själva verket ger sken av att bara uttrycka den (Einarsson, 2004: 254)". Kan det vara så att det är denna diskurs som ligger till grund för flertalet av de bilder av lärare jag mötte i analysen av barn - och ungdomslitteraturen? Förmodligen. Låt oss återigen stifta bekanskap med de lärare vi mötte tidigare.
Vi har den trötta, utarbetade läraren i Hcg böckerna. Denna lärare, kan tyckas direkt sprungen ur den negativa raporteringen av svenska skolan som Mathiasson pratade om. Det här är en lärare som i mångt och mycket helt har tappat intresse för sitt yrke, är uppgiven inför sitt uppdrag och egentligen kanske helst av allt vill lämna in sin avskedsansökan så fort som möjligt. Dess motsvarighet inom uHc litteraturen var den ointresserade och oengagerade läraren. Dessa två är att betrakta som två sidor av samma mynt och visst är de bärare av den negativa skol - och lärardiskurs som Mathiasson beskrev ovan.
Motsatsen till ovan beskrivna lärarbilder fanns i de engagerade och excentriske lärarna. Som vi såg var dessa bägge lärarbilderna sammankopplade med två män. Vågar man vara så hoppfull att man tror detta är en tillfällighet? Fagerström menar att de egenskaper som elever uppskattar mest hos lärare är att de ska vara engagerad och positiva och besitta egenskapen att kunna entusiasmera sina elever (Fagerström, 2005: 168). Det var något som dessa lärare kunde. Överlag var de lärare som blev beskrivna med övervägande positiva ordalag just män. Det gällde även för den okonventionella läraren. Han var den som klarade att reda ut även den trassligaste härvan med bravur.
Det är inget nytt sätt att dela upp kvinnor och män i dikotomin, aktiv - passiv. Den aktiva rollen var det oavkortat manliga lärare som hade. Det var de som vågade pröva egna idéer och metoder, som kände sig så pass trygga i sig själva och sina lärarroller att de kunde gå bortom det förutbestämda, och hitta nya vägar att gå. Det var också dessa lärare som beskrevs på ett lite charmigt, galet sätt. Det verkar som att det är svårt för kvinnor att flirta med bilden och gränserna för den klassiska, något tokiga vetenskapsmannen. Hur skulle det se ut om en kvinnlig lärare skulle komma till lektionen med håret på ända, sjavigt, men ändå ledigt klädd, omatchande strumpor med hål i osv. Hade hon uppfattats som charmigt virrig då hon är har mer världsliga saker att tänka på (hennes proffesion, gärning och verk) än personlig hygien och hela, rena (helst moderiktiga) kläder? Jag
önskar jag kunde svara ja här! Men än så länge skulle hon nog mest framstå som galen på riktigt och dessutom ofräsch. Den kvinna som ändå väljer ovanstående utseendebeskrivning går emot vad hela mode - och skönhetsindustrin har ålagt kvinnan att förhålla sig till. Nina Björk kritiserar de branscherna och skriver i klassikern, Under det rosa täcket att: "Kvinnokroppen är en bild, ett objekt, en konstprodukt som vi åtrår - en bild som det krävs kroppsligt och estetiskt arbete för att uppfylla om man råkar vara född med det kön som har till uppgift att förverkliga denna bild (1996: 22)". Bilden av den sjaviga, virriga vetenskapsmannen som kvinna har än så länge lång tid kvar innan den är socialt accepterad och kan sägas ingå som en del i en allmän genusnorm.
I fröken Fredin som jag valde att kalla för läraren som objekt mötte vi, i allra högsta grad en motpol till den virrige, men ack så charmige vetenskapsmannen. Fröken Fredin är en kvinna vars pedagogiska gärning inte stannar kvar i läsarens minne någon längre tid. Hon har förvisso förmågan att få sina elever att sitta ner och vara tysta men det verkar också vara det hela. Det framgår med största tydlighet att fröken Fredin är en kvinna som medvetet använder sig av sitt perfekta yttre för att fånga både elever och föräldrars uppmärksamhet. Men till vad? Nikolajeva skrev att flickor ofta ser upp till sin lärare, och har denne som förebild i barn - och ungdomsböckerna. Fröken Fredin framstår främst som en sorts femme
fatale, en kvinna som använder sin sexualitet för att få såväl elever, kollegor och
föräldrar att göra som hon vill.
Avslutningsvis hade vi den känslosamma läraren och den auktoritära läraren. Jag vill diskutera dem tillsammans för att jag anser att de hör ihop som i ett motsatspar. Intressant nog beskrevs ingen av dem i någorlunda positiva ordalag. Men trots det är det nog ändå den auktoritära läraren som är att föredra i författarnas beskrivningar av hur eleverna uppfattar dem. Hur kommer det sig? Är det svunna tiderna ideal som man läser om i dagspressen i stort sätt varje dag. En sorts romantiserad bild av "hårdare tag" som den auktoritära läraren symboliserar? Hur kommer det sig att den mer inlyssnande och mjuka framtoning som den känslosamma läraren står för inte verkar uppskattas alls? Arrhenius menar att denna uppfattning om de starka respektive svagare sidorna hos kvinnor och män spåras långt bak i tiden. Mycket av dessa fördomar har vi att tacka Darwin för och vidare skriver Arrhenius i boken En riktig kvinna (2000) att dessa tar sig uttryck i
stereotypa bilder som att: "En riktig kvinna är av naturen känslig, mjuk och omvårdande. En riktig man är hård, aggresiv och handlingskraftig" (2000: 62). Den uppmärksamme läsaren undrar kanske nu varför jag tar upp stereotypa bilder av kvinnliga och manliga egenskaper nu, när både den auktoritära läraren samt den känslosamma läraren var bägge två män. Jag menar Fredrik Sjöstrand som var den känslosamme läraren var bärare av klassiskt kvinnliga attribut som kan spåras tillbaka till schablonmässiga bilder av den ömma modern och därmed är detta egenskaper som inte premieras. Han hade alltså haft mer att vinna på genom att anamma den auktoritära lärarens egenskaper. Eva Ganneruds forskning visade att nästan hälften av de kvinnliga lärare som hon intervjuade beklagade sig över att de var just kvinnor i sitt yrke. De tyckte att det saknades manliga förebilder och att de manliga lärarna per automatik har större auktoritet. Däremot upplevde de att det var en fördel att vara kvinna när eleverna behövde tröst och omvårdnad (2001: 37), men detta var alltså inget som Fredrik Sjöstrand upplevde.
6.2 Sammanfattande slutsats
Nu har jag kommit fram till den delen i mitt examensarbete när det är dags att försöka knyta ihop säcker och svara på frågorna som jag hade inledningsvis i mitt arbete. Syftet var att undersöka hur fiktiva lärare i nutida barn - och ungdomslitteratur porträtterades. Det stod ganska snabbt fast att jag hade att göra med olika tolkningar av lärare och lärarroller. Jag valde att att kategorisera dem efter egenskaper och de kallades för: den trötta och utarbetade, den entusiastiske och excentriske, den känslosamma, den konventionella/okonventionella, den ointresserade och oengagerade, den auktoritära och läraren som objekt. Jag har försökt förstå hur dessa olika lärarroller och fiktiva lärare kan ses som produkter av den skol - och lärardiskursen som omger oss. Däremot upplevde jag att det inte var tillräckligt att enbart syna dessa fiktiva lärare genom en diskursanalys utan ett övergripande genusperspektiv gjorde det möjligt att ytterligare förstå dessa fiktiva lärare och ge dem en mer rättvis bild. Nu kan man förmodligen argumentera för att det även finns en genusdiskurs men det låter jag vara osagt.
En av frågorna i min frågeställning var om man kunde se spår av den nya LGR - 11 läraren och där får man nog säga att för att svara ja på den frågan måste man vara oerhört generös. Lite förvånande kanske då åtminstone två av författarna vars
böcker ingick i analys, Mårten Melin och Mats Wahl har båda två lärarbakgrunder och har ett uttalat intresse för skolutveckling. Men det verkar mer som att barn - och ungdomslitteraturen snarare följer genrens mönster i fråga om persongalleri snarare än att presentera en uppdaterad bild av skolan och lärarna som arbetar i den.
Min andra huvudfråga var om det var fanns någon skillnad i hur manliga respektive kvinnliga lärare porträtterades och svaret på den frågan var i allra högsta grad ja. Den manlige läraren beskrevs genrellt sett i mer positiva ordalag och var i jämförelse med de kvinnliga lärarna mer handlingskraftiga samt säkra i sin lärarroll. Varför är det så, måste barnboken befolkas av inkompetenta (kvinnliga) lärare? Självklart är det inte så men trots att vi har att göra med fiktiva berättelser och världar så bär de på föreställningar och värderingar från verkligheten. Kanske kommer vi att möta mer moderna, jämställda lärare i framtidens böcker, då dagens barn har vuxit upp och själva skriver den tidens barn - och ungdomslitteratur.
6.3 Epilog
Överlag har det varit ett kärt återseende av barn - och ungdomslitteraturen för min del under arbetet med examensarbetet. Men det har också varit ganska beklämmande då det är relativt oproffesionella och i vissa fall obehagliga fiktiva kollegor som mötte mig i läsandet av böckerna. Kan man skriva bra och spännande litteratur för barn och unga utan dessa märkliga lärare och vuxna i största allmänhet? Det kan jag inte svara på men jag tror trots allt att det kan vara en god idé att hålla sig uppdaterad på vilka de vuxna och lärartyperna är, särskillt om man tänker sig att läsande av skönlitteratur är av högsta vikt för individens utveckling och man använder sig av den samma i utbildningssyfte under det så kallade, svenskämnets paraply. För man kan inte låta bli att undra vad det gör med läsaren att ständigt möta denna negativa bild av vuxenvärlden, trots att det är med rätta då många vuxna beter sig på ett klandervärt sätt, och vad gör det med läsaren att matas av dessa genusstereotyper? Ja, någonting måste det ju göra tänker jag, sen om det är någonting postitivt eller negativt lämnar jag till dig att avgöra.
