Stickrädsla- En kvalitativ studie om sjuksköterskans omvårdnad av patienter med stickrädsla

Hälsa och samhälle

STICKRÄDSLA

EN KVALITATIV STUDIE OM

SJUKSKÖTERSKANS OMVÅRDNAD AV

PATIENTER MED STICKRÄDSLA

EMMA ANDERSSON

NINA EKMAN

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola 46-55 p Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

STICKRÄDSLA

EN KVALITATIV STUDIE OM

SJUKSKÖTERSKANS OMVÅRDNAD AV

PATIENTER MED STICKRÄDSLA

EMMA ANDERSSON

NINA EKMAN

Andersson, E & Ekman, N. Stickrädsla. En kvalitativ studie om sjuksköterskans omvårdnad av patienter med stickrädsla. Examinationsarbete i omvårdnad 10

poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad,

2006.

Forskning kring omvårdnad av patienter med stickrädsla är i det närmaste obefintlig. Syftet med denna studie var därför att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av omvårdnad vid stickrädsla. En empirisk studie med kvalitativ ansats genomfördes. Datainsamlingen skedde med hjälp av nio semistrukturerade intervjuer med legitimerade sjuksköterskor. Analysmetoden som användes

inspirerades av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att stickrädslan tog sig uttryck genom kroppsliga reaktioner, olika beteenden samt specifika önskemål kring behandling. De omvårdnadsåtgärder som kunde underlätta var

sjuksköterskans bemötande samt agerande. Stödjande faktorer visade sig vara personliga kvaliteter hos sjuksköterskan, arbetsplatsen, stickhjälp, tidsfaktorn och socialt stöd. De hindrande faktorerna som framkom var sjuksköterskan som profession, stress, avdelningen och patienten. För en bättre omvårdnad av

patienter med stickrädsla krävs kunskap kring stickrädslans uttryck och åtgärder, vilket bör tydliggöras i sjuksköterskans grundutbildning.

NEEDLE PHOBIA

A QUALITATIVE STUDY ABOUT NURSES

CARING FOR PATIENTS WITH NEEDLE

PHOBIA

EMMA ANDERSSON

NINA EKMAN

Andersson, E & Ekman, N. Needle fear. A qualitative study about nurses caring for patients with needle fear. Degree Project, 10 credit points. Nursing

Programme, Malmö University: Health and Society: Department of Nursing, 2006.

Research about caring of patients with needle phobia is almost non-existent. The aim of this study was therefor to investigate nurses caringexperiances of needle phobia. An empirical study with qualitative approach was conducted. Collection of data was done by interviews with nine registered nurses. The method for analyzing was inspired by content analysis. The result showed that needle phobia takes expression as psyical reactions, different behaviours and specifik wishes regarding treatment. Measures that could relieve were nurses approach and acting. Supporting factors were nurses personal qualities, place of work, help with

cannulation, timefactor and social support. The restraining factors that emerged were nurses profession, stress, department and the patient. Improved caring for patients with needle phobia demands knowledge for expressions and measures of needle phobia, which should be included in nurses education.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Skillnad på rädsla och fobi 8

Ångest 8 Definitioner 8 SYFTE/FRÅGESTÄLLNING 9 METOD 9 Urval 9 Genomförande 9

Databearbetning och analys 10 Etiska överväganden 11

RESULTAT 11

Figur 1. Stickrädslans uttryck 12 Kroppsliga reaktioner 13

Beteende 13

Önskemål kring behandling 14 Figur 2. Sjuksköterskans åtgärder 15 Sjuksköterskans bemötande 16 Sjuksköterskans agerande 16 Figur 3. Stödjande faktorer 19 Personliga kvaliteter hos sjuksköterskan 20

Arbetsplatsen 20

Stickhjälp 21

Tidsfaktorn 22

Socialt stöd 22

Figur 4. Hindrande faktorer 23 Sjuksköterskan som profession 24

Stress 24 Avdelningen 25 Patienten 25 Tidigare erfarenheter 26 DISKUSSION 26 Metoddiskussion 26

Urval och etiska överväganden 26

Datainsamling 27 Analys 28 Resultatdiskussion 28 Stickrädslans uttryck 28 Sjuksköterskans åtgärder 29 Stödjande faktorer 30

Hindrande faktorer 30 SLUTSATS 31 REFERENSER 32 BILAGOR 34 Informationsblad 34 Intervjuguide 35

INLEDNING

Under den kliniska utbildning har författarna träffat på patienter som visat rädsla inför provtagningar, intramuskulära och subkutana injektioner samt insättning av perifer venkateter. Denna problematik finns överallt inom hälso- och sjukvården. Kunskapen om hur sjuksköterskan på bästa sätt kan bemöta samt ge en god omvårdnad utifrån denna problematik är begränsad. I förundersökningen fann författarna ingen tidigare forskning gällande sjuksköterskans erfarenhetsbaserade omvårdad av patienter med stickrädsla, vilket styrker behovet av denna studie. Författarnas förhoppning med denna studie är att öka sjuksköterskans kunskap gällande stickrädsla och därmed bidra till en mer specifik omvårdnad av den stickrädda patienten.

BAKGRUND

Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) framgår det att sjuksköterskor har ett stort etiskt ansvar då vi ska bemöta patienten på ett värdigt och respektfullt sätt. Vi ska också utifrån vår yrkesroll få patienten att känna trygghet och välbefinnande vid undersökningar och

behandlingar.

I Socialstyrelsens allmänna råd för omvårdnad inom hälso- och sjukvården (SOSFS 1993:17) anges bland annat att behandling ska grundas med respekt för patientens integritet och självbestämmande samt i möjligaste mån utformas och genomföras i samråd med patienten. Varje situation inom omvårdnaden är unik och ska därför utformas individuellt. Omvårdnad vilar som all annan hälso- och sjukvårdande verksamhet på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Omvårdnad

Det är viktigt att sjuksköterskan har en professionell hållning som är baserad på respekt för den hjälpsökande som person. Detta ger den trygghet som patienten har rätt till. I mötet med patienten krävs det att sjuksköterskan har tre inre kompetenser. Den första är kunskap om psykologiskt försvar och omedvetna drivkrafter för att försöka skapa en god relation. Självkännedom är den andra kompetensen som är grundläggande i den professionella hållningen. Det är först när våra egna känslor och behov är medvetna som vi kan främja skyddet för den hjälpsökandes integritet. Det tredje kravet som ingår är empati, vilket innebär att ha förmåga att sätta sig in i och förstå en annan människas känslor samt psykiska situation (Holm, 2002).

Den professionella omsorgen kännetecknas av att den som ger omsorgen har yrkeskunskap. Yrkeskunskapen innebär att sjuksköterskan har kunskap om patientens kännetecken och sitt yrkes hjälpmetoder. Bemötandet av patienten påverkas av sjuksköterskans attityder och motiv vilka har utvecklats under yrkets historia (Jahren Kristoffersen, 1998a).

Historik

Sjuksköterskans historia går tillbaka långt i tiden. Bibliska skrifter visar exempel på att den specifika omsorgen blev en uppgift för särskilda vårdare. Det skulle

dock dröja till 1800-talet innan de första sjuksköterskorna började utbildas i Sverige och ända till 1957 innan legitimationen infördes (Dahlberg, 1994). Inte förrän under 1950-talet i USA började vårdteoretiker kämpa för den egna professionella sjuksköterskan genom att utveckla en autonom kunskapsbas för vård och omvårdnad. I Sverige, i slutet på 1970-talet, började de första

doktorsavhandlingarna med anknytning till omvårdnad presenteras och den första professuren inrättades vid mitten av 1980-talet (Dahlberg, 1997). Denna relativt sena utveckling inom omvårdnad som profession utmärker sig genom nästan obefintlig forskning kring sjuksköterskan erfarenhetsbaserade omvårdnad vid stickrädsla hos vuxna.

Tidigare forskning

Sökning kring forskning om stickrädsla gav få resultat och det som hittades var mestadels inriktat mot tandläkarrädda patienter. Resultatet i en artikel visade att rädslan för tandläkare oftast var relaterad till personlig sårbarhet och traumatiska erfarenheter från tandläkarbesök, där tandläkarens dåliga uppförande spelade en signifikant roll (Abrahamsson, K H m fl, 2002). Annan forskning kring rädsla för tandläkarvård jämför olika farmakologisk och psykologisk behandling (Jöhren m fl, 2000). Resultatet i en annan studie visade att patienten upplevde olika negativa känslor, att förmedlingen av rädsla kan ske verbalt och icke verbalt samt att tandläkaren på olika sätt kan bidra till ett bra bemötande och därigenom till att minska rädsla (Kulich K R, 2000).

En studie av Nir, Y m fl (2003) uppvisade signifikanta faktorer som var förenade med stickrädsla såsom nålstorlek, lukten på rummet, rädsla för smärta, se

sjuksköterskan förbereda sprutorna och att se andra få en injektion. Vidare finns även en studie gällande en jämförelse mellan effekten av två lokalanalgetika (Moppett, I K m fl, 2004).

Sammanfattningsvis tar aktuell litteratur upp bakomliggande orsaker till rädslan för tandläkare och injektioner, behandlingar vid tandläkarrädsla och metoder för att minska patientens stickrädsla däremot saknas råd och tillvägagångssätt för sjuksköterskans omvårdnad av stickrädda patienter. Författarna valde därför att göra en empirisk studie genom att samla erfarenhetsbaserad kunskap för att kunna bemöta denna patientgrupp på bästa möjliga sätt.

Prevalens

Enligt en litteraturstudie av Hamilton (1995) visade en studie gjord på 449 kvinnor från Kanada, att 21,2 % upplevde svag till intensiv rädsla och 4,9 % upplevde en fobisk rädsla inför injektioner, blod, skador, läkare, tandläkare samt sjukhus. Av USA´s populationen i åldern 10 till 50 år upplever 9 % fobi mot injektioner. Av dessa har 5,7 % gått till läkare för att få hjälp med fobin. Denna litteraturstudie visade även att 23 % av 200 svenskar samt 27 % av 177

amerikaner angav stickrädsla som främsta orsak till varför de inte donerade blod. Någon motsvarande studie angående svenska förhållanden gick inte att finna.

Skillnad på rädsla och fobi

Rädsla är en instinkt och en reaktion för det okända, vilken aktiveras vid uppfattning av risk för skada. När hotet som faran utgör blir oproportionerlig övergår rädsla till fobi (Cullberg, 2005).

Ordet fobi betyder rädsla och skräck och kommer ursprungligen från grekiska

fobos. Detta innebär att den drabbade har en irrationell fruktan för situationer eller

objekt, på vilken kraftfull energi läggs ner för att undvika (a a).

En fobi, ett annat ord för en mycket stark rädsla, är så krävande att den tar över situationen. Den påverkar hela ens livssituation genom att obehagliga situationer på alla sätt undviks och blir därmed ett handikapp. (Hellström & Hanell, 2000)

Ångest

Ångest står för ett psykiskt obehag vars styrka kan variera betydligt. I låg grad av ångest ingår den olust, det fysiska obehag eller ängslan som tillsammans med hjärtklappning och fjärilar i magen m.m. som för många är bekant, men som i liten grad hindrar vardagen. Ångest kan också uttryckas i muskelspänningar vilket medför rastlöshet samt ett spänt och forcerat tal. Kraftig ångest hämmar de

vanliga livsfunktionerna såsom sexualitet, sömn, aptit samt koncentrations- och arbetsförmåga. (Cullberg, 2005)

Människor visar tecken på ångest, när deras liv är i fara. Reaktionen är en försvarsmekanism, som gör oss uppmärksamma samt ger oss energi för att bekämpa eller fly ifrån orsaken. Ångesten utlöser också kemiska reaktioner i kroppens nervsystem, vilket påverkar pulsen, blodgenomströmningen samt muskelspänningar. När detta försvar blir för starkt eller inte får utlopp, övergår kroppens reaktioner i bland annat darrningar, svettningar och hjärtklappning (Mitchell, 1982).

Definition

Nedan följer definitioner för situationer vid vilka patienten kan känna rädsla. Genomgående i arbetet kommer följande definierade moment att benämnas som ”stick” eller ”stickmoment” om inget annat preciseras. Vidare definieras även bedövningsmedlet EMLA, vilket förekommer under resultatet.

Provtagning

Blodprov kan tas arteriellt, venöst samt kapillärt. Arteriell provtagning ingår vanligtvis i läkarens uppgifter men kan delegeras till specialutbildade

sjuksköterskor. Venös provtagning innebär att blod tas från det venösa kärlsystemet med syfte att analysera exempelvis enzymer eller elektrolyter. Kapillär provtagning används vid bedömning av hemoglobin- samt glukoshalt i blodet. Både venös och kapillär provtagning hör till sjuksköterskans

medicintekniska uppgifter (Björkman & Karlsson, 2001).

Injektion

Att ge injektioner ingår i sjuksköterskans vardagliga arbetsuppgifter. Tillförande av injektioner kan ges, intramuskulärt, subkutant, intravenöst eller intrakutant. (a a) Intramuskulära har en längre varaktighet än intravenösa och ges exempelvis som depåinjektioner, som ger en långsam stabil distribution (Högberg & Simon, 2005).

Perifer venkateter

Vid flera intravenösa injektioner kan en perifer venkateter sättas, vilket kräver mindre antal stick till fördel för patienten. En perifer venkateter, PVK, innebär att en kanyl med en tunn plastkateter läggs in i ett venöst blodkärl, vilken är belägen

utanför de centrala venerna. Sjuksköterskans uppgift är i detta fall att lägga in, sköta samt avlägsna venkatetern (Björkman & Karlsson, 2001).

EMLA

På FASS webbsida (2006-06-05) finns att läsa om EMLA kräm vilken ger lokal smärtlindring av huden och innehåller en blandning av bedövningsmedlen lidokain och prilokain. EMLA kräm ger smärtlindring inför nålstick samt inför ytliga kirurgiska ingrepp. Minst en timme före ingreppet ska krämen läggas på oskadad hud. Bedövningen vara i cirka två timmar efter det att täckförbandet tagits bort om krämen fått verka under 1-2 timmar.

SYFTE/FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter vid omvårdnad av patienter med stickrädsla.

? Hur tar sig stickrädslan uttryck?

? Vad kan sjuksköterskan göra för att underlätta för patienten med stickrädsla?

? Vilka är de stödjande faktorerna vid omvårdnad av patienter med stickrädsla?

? Vilka är de hindrande faktorerna vid omvårdnad av patienter med stickrädsla?

METOD

Författarna valde att använda sig av en empirisk intervjustudie (Kvale, 1997) med en kvalitativ ansats (Dahlberg, 1997).

Urval

Studien genomfördes vid ett mindre sjukhus i södra Sverige där avdelningarna akutmottagning, ortopedens vårdavdelning och en av medicinens vårdavdelningar valdes ut. Nio sjuksköterskor intervjuades från tre olika avdelningar, det vill säga tre från vardera avdelning. Målsättningen med det totala urvalet var att deltagarna i studien var legitimerade sjuksköterskor med varierande grad av erfarenhet.

Genomförande

Författarna valde att personligen presentera studien för avdelningscheferna, vilka ombads att välja ut tre sjuksköterskor som kunde delta i studien. I projektplanen som lämnades till avdelningscheferna, bifogades ett informationsblad (bilaga 1) samt en samtyckesblankett att överlämna till sjuksköterskorna.

Avdelningscheferna ombads be sjuksköterskorna att läsa igenom

informationsbladet samt samtyckesblanketten innan intervjun. Författarna informerades av avdelningscheferna om tider för intervjuer. En lämplig lokal valdes tillsammans med den aktuella sjuksköterskan. En sjuksköterska fick förhinder samma dag som intervjun skulle äga rum men ordnade själv en ersättare. Då det endast var en man som deltog i studien kunde inte något genusperspektiv belysas.

En kvalitativ studie bör innehålla fem till tjugofem intervjuer enligt Kvale (1997), vilket är beroende av tillgänglig tid och resurser. Datamaterialet samlades in med

hjälp av semistrukturerade intervjuer, vilka genomfördes efter en utvecklad intervjuguide (bilaga 2) utifrån syftet och frågeställningar enligt Dahlbergs (1997

)

rekommendationer.

En provintervju utfördes med bandspelare för att testa intervjuguiden,

intervjuförmåga och bandspelare. Författarna valde att båda skulle närvara men att endast en skulle genomföra intervjuerna. Den andra författaren agerade som åhörare med möjlighet att inflika följdfrågor eller oklarheter vid slutet av intervjun. Intervjuerna genomfördes under en period av en vecka.

Samtliga intervjuer spelades in på band. Längden på intervjuerna skiftade mellan 20 och 25 min samt utfördes i lugna och stillsamma rum utvalda av

sjuksköterskorna på avdelningen.

Databearbetning och analys

Analysen av materialet inspirerades av en kvalitativ innehållsanalys utvecklad av Burnard (1991). Innehållsanalys är en funktionell analys av verbala och visuella data, vilken sammanfattar informationen och innehållet i erhållen data. Denna metod utgörs av datainsamling, analys och en återpresenterande teknik och bör därför väljas när det är önskvärt att beskriva upplevelser (Sandelowski, 2000).

Materialet transkriberades ordagrant och utfördes fortlöpande i anslutning till intervjuerna. Provintervjun transkriberades av båda författarna, därefter fördelades arbetet. Det transkriberade datamaterialet resulterade i 53 A4-sidor i textstorlek 12 punkter med ett och ett halvt radavstånd.

Syftet med Burnard’s (1991) kvalitativa innehållsanalys är att återge en detaljerad och systematiserad beskrivning av det huvudsakliga innehållet som framkommit i intervjuerna samt att sammanlänka denna under uttömmande kategorier.

Burnards’s analysmodell innehåller 14 steg. Författarna har valt att modifiera dessa till nio steg.

1. Det transkriberade materialet lästes igenom enskilt av författarna ett flertal gånger för att bli familjära med materialet. Anteckningar gjordes i

marginalen om allmänna teman som framhävde egenskapen av texten.

2. Framkomna teman diskuterades med målsättning att uppnå en gemensam tolkning av texten.

3. Materialet lästes åter igenom enskilt av författarna och begreppen som besvarade studiens frågeställningar grupperades under mindre kategorier.

4. De mindre kategorierna jämfördes mellan författarna och grupperades under större kategorier. Kategorierna markerades med olika färgpennor.

5. Utskrifterna bröts ner så att begreppen under varje kategori samlades ihop. Detta gjordes manuellt med penna och papper.

6. Analysen diskuterades tills consensus uppnåddes.

7. Allt material sparades tillsammans för att direkt kunna refereras till rapportskrivningen.

8. Under resultatskrivningen bearbetades varje kategori var för sig genom att de utvalda begreppen bands samman med text.

9. Citat från intervjuerna valdes ut till varje kategori.

Författarna har valt att exemplifiera resultatet genom användning av citat under varje kategori. Detta ställningstagande hjälper författarna att illustrera och ge konkreta exempel samt frammana känslor och gensvar hos läsaren för resultatet. Genom användande av citat kan människors röster uppmärksammas och därmed öka värdet i en forskningsrapport. Citat fungerar som bevis för resultatets pålitlighet och hjälper läsaren att identifiera sig med deltagarna och deras tankar (Sandelowski, 1994).

Informanterna har tilldelats ett nummer mellan ett och nio i anslutning till citaten för att ingen enskild persons identitet ska röjas.

Etiska överväganden

Studien har godkänts av lokala etikprövningsrådet vid Hälsa och samhälle, Malmö Högskola (HS 60-06/282). Samtliga berörda verksamhetschefer godkände studien.

Deltagandet i studien var frivilligt vilket informerades både i informationsbladet samt i samband med undertecknande av samtyckesbilaga. Deltagarna delgavs återigen information om syfte och frågeställningar innan påbörjande av intervjun. Samtliga deltagande kommer att efter studiens godkännande få ta del av resultatet då ett exemplar av uppsatsen kommer att skickas till respektive medverkande avdelning. Alla kassettband kommer att efter godkännande av studien destrueras. Möjliga etiska hinder som kunde förekomma i undersökningen, har noga

övervägts och diskuterats.

RESULTAT

Genom analys av data har fyra huvudkategorier identifierats: ”Stickrädslans uttryck”, ”Sjuksköterskans åtgärder”, ”Stödjande faktorer” och ”Hindrande faktorer”. Utöver dessa huvudkategorier framkom ett bifynd gällande orsaker till stickrädsla under huvudkategorin ”Tidigare erfarenheter”. Detta resultat svarade inte på studiens syfte men författarna beslöt dock att behålla det med anledning av att resultatet ansågs vara av stort intresse.

Varje huvudkategori föregås av en övergripande figur som summerar de fyra ovanstående huvudkategorierna med tillhörande subkategorier. I figurerna framkommer även de begrepp som skapade huvud- respektive subkategorier.

Stickrädslans uttryck

Enligt informanterna tog stickrädsla sig uttryck på varierande sätt, vilka beskrivs här i form av kroppsliga reaktioner, beteende samt önskemål kring behandling (Figur 1).

Kroppsliga reaktioner

Vanligt förekommande uttryck enligt informanterna var att patienten reagerar genom att armen ryckte tillbaka strax innan stick. Det hände även att de korsade armarna över bröstet för att undkomma sticket. Ett mindre vanligt agerande var att patienten totalvägrade inför sticket.

”Så han ställde sig i hörnet när jag skulle sticka honom i fingret och korsade händerna över bröstet. ’Ne,j du får inte lov att göra det!’”(Ssk 2)

Informanterna nämnde vidare små uttryck som visade att patienten var stickrädd. Händerna blev kalla, de spände handen eller pupillerna ändrade form. Tydligare uttryck var att patienten tittade bort när sjuksköterskan kom in med stickmaterialet eller under tiden hon stack. Patienten kunde även blekna och senare börja

kallsvettas, andningsfrekvensen ökade, kinderna blev blossiga samt kände sig illamående eller svimmade. Några informanter upplevde att patienterna ryckte till vid införandet av nålen genom huden.

”Jag skulle ta ett blodprov och precis när jag skulle sticka så drogs armen tillbaka, så jag rispade istället i huden för att jag var inte alls med på det/…/” (Ssk 4)

Beteende

Beteenden som observerades av informanterna och som påvisar stickrädsla var att patienten drog sig tillbaka, var spänd i kroppen eller tyst och tillbakadragen.

”Man kan ju se hur de spänner sig och att de som brukar prata väldigt mycket blir

tysta och tillbakadragna.” (Ssk 6)

Enligt flera informanter sa många patienter själv till att de inte tyckte om att bli stuckna, att de tyckte att det var obehagligt, att de var rädda eller att de var svårstuckna. Uttalade inte patienterna själv sin stickrädsla hände det att den medföljande informerade istället. De flesta informanterna upplevde en skillnad i kvinnors och mäns sätt att uttrycka sin stickrädsla. Kvinnorna var bättre på att berätta att de var stickrädda medan männen visade stickrädslan på annat sätt genom att de blev oroliga, vände och vred på sig eller pratade mycket och

skämtade. En informant hade erfarenhet av att killar i tonåren ogärna talade om att de inte tyckte om att bli stuckna, utan visade istället en tuff attityd. Ett annat beteende som påvisade stickrädsla var att patienten jagade upp sig, blev aggressiv, otrevlig och började skrika.

”/…/män ska ju aldrig visa att de är rädda/…/Kvinnor visar oftare att dem är rädda än vad män gör. Männen ska alltid skoja och skämta.” (Ssk 8)

”/…/i början när han kom hit så var han, som vi upplevde det, fruktansvärt otrevlig. I synnerhet när vi skulle gå in och sticka./…/Det framkom senare att han var rädd.” (Ssk 5)

Enligt informanterna kunde patienten bli ledsen och börja gråta. Ibland frågade patienten om sjuksköterskan kunde sticka och var duktig på det. Frågor kunde ställas gällande sjuksköterskans skicklighet på att sticka samt hur många rör som skulle tas. Stickrädsla kunde även visa sig genom att patienten vid

stickögonblicket bad sjuksköterskan att vänta en stund.

”Många blir hjälpta av att veta hur många rör som ska tas, ju färre desto bättre. Då tycker de att det känns bättre. (Ssk 5)

Önskemål kring behandling

Vid behandling kunde patienten säga att de ville ha någon att hålla i handen eller att de ville lägga sig ner. Det hände att patienten bad om att få bli EMLA:d före stick. Vid postoperativ självmedicinering med injektion ville en del patienter inte lära sig att ta sprutan, utan önskade hellre att få hjälp av anhöriga. En informant hade sett ett samband hos en del patienter som var stickrädda, vilket kunde vara att de även var kritiska mot andra saker, såsom medicinerna eller mobiliseringen. Vissa patienter, som hade en viss erfarenhet av tidigare venfloninsättning,

önskade att få venflonet i armvecket istället för på handryggen, då patienterna uttryckte att detta gjorde mer ont.

”Ofta de som är stickrädda är rädda för andra saker också, exempelvis

medicinerna och mobiliseringen./…/Att de är ängsliga personer i sig, så att säga. Sen finns det såklart de som är stickrädda, men som inte är rädda för andra saker.” (Ssk 8)

Figur 2. Sjuksköterskans åtgärder. (Författarnas modell, Andersson & Ekman,

Sjuksköterskans åtgärder

Vid analysarbetet av det transkriberade materialet framkom följande åtgärder vilka utfördes av informanterna för att underlätta för patienter med stickrädsla (Figur 2).

Sjuksköterskans bemötande

I mötet med en stickrädd patient var det viktigt att vara lugn. Exempel på detta var enligt informanterna att hon tog god tid på sig och satte sig ner. Sjuksköterskan kunde ge ett bra bemötande genom att vara empatisk, förstående, bekräftande, vara sig själv, lyhörd samt vara ärlig.

”Man sätter sig ner, har gott om tid och att man tar det lugnt. Man kan inte komma in stressande till en som är stickrädd och ta tio prov utan man får ta det lugnt.” (Ssk 8)

”Man ska inte prata bort, förringa smärtan eller ignorera rädslan utan istället

erkänna patienten. Att man inte nedvärderar patienten, är man rädd så är man rädd och har man ont så har man ont.”(Ssk 6)

Enligt informanternas erfarenhet ingav den äldre sjuksköterskan mer trygghet på grund av att patienten ansåg henne vara mer erfaren och därmed skickligare på att sticka. Sjuksköterskan ingav förtroende genom att vara erfaren och trygg i sin yrkesroll.

”/…/man förutsätter nästan att den äldre är van vid att sticka och har gjort det

många gånger. Det kan absolut vara lugnande.”(Ssk 3) Sjuksköterskans agerande

Olika hjälpmedel finns att tillgå för att minska smärta, till exempel små kanyler (butterfly) och lokal smärtlindring (EMLA). Vid undersökning av

hemoglobinvärde (Hb), infektionsvärde (CRP) samt glukoshalt finns det idag möjlighet att ta dessa kapillärt i stället för venöst, vilket informanterna ansåg underlättade för patienten.

För att patienten inte skulle behöva utsättas för stick i onödan kunde

sjuksköterskan ifrågasätta provernas relevans tillsammans med läkaren, samordna olika prover till ett tillfälle eller genomföra stick senare på dagen då det var lugnare på avdelningen eller mottagningen. Om det tidigare under dagen hade tagits prover på patienten, kunde sjuksköterskan kontakta klinisk kemi och göra ett tillägg för ytterligare analyser för att undvika att behöva utsätta den stickrädda patienten för fler stick.

”/…/då brukar jag säga ifrån att, ’Behöver vi verkligen ta prover idag? Vi kan

vänta till imorgon för då ska vi ta dom andra proverna’. Så det är mycket så, att bolla med doktorn./…/Många gånger kan man ju ringa ner till lab om man har tagit prover tidigare på morgonen och säga att man även vill ha detta analyserat. Man gör ett tillägg.” (Ssk 5)

Visste sjuksköterskan i förväg att patienten var stickrädd kunde hon förbereda och plocka fram materialet innan det var dags att gå in till patienten.

”Ja, vet jag om det innan jag går in där, så brukar jag ju se till att jag plockat fram allting så att det inte tar en massa onödig väntan medan man gör i ordning grejor och sätter fast nålen.” (Ssk 3)

Vid sjuksköterskans första möte med patienten var det enligt informanterna av fördel att vara själv för att skapa en lugn och trygg situation. Före omvårdnad som innebar stick, skulle sjuksköterskan fråga patienten om detta upplevdes vara obehagligt. Sjuksköterskan kunde då på ett pedagogiskt och tydligt sätt ge individanpassad och kontinuerlig information om vad somskulle göras, varför, tillvägagångssättet samt om planerade stick i framtiden. Informationen fick inte innehålla medicinskt fackspråk.

”Jag försöker berätta så tydligt som möjligt vad det går ut på, varför jag gör det och hur jag kommer att göra det.” (Ssk 1)

Exempel på information som informanterna lämnade var hur lokal smärtlindring (EMLA) fungerade och att patienten själv kunde be om det vid nästa sticktillfälle. När en patients stickrädsla kom till vårdpersonalens kännedom bör berörd

personal informeras om detta så att alla är medvetna om rädslan. Vid insättning av venflon bör inte ordet nål användas utan istället kan sjuksköterskan informera genom orden plastkateter, slang eller plaströr.

”Jag sa att ’Nästa gång du ska ta ett prov så ber du att få bli EMLA:d’. Sen förklarade jag vad det var.” (Ssk 4)

”Jag säger inte PVK, det är ingen människa som vet vad det är./…/ Jag brukar inte säga nål utan plastkateter. Det brukar kännas så mycket bättre för dem som är rädda.” (Ssk 5)

Sjuksköterskan kunde genom att instruera och visa tillvägagångssättet på sig själv underlätta för den stickrädda patienten inför stickmomentet.

”Patienten säger; ’Men jag kan inte göra detta, det är så hemskt.’ Så visar man dem en gång genom att instruera först och sen brukar vi låta dem prova själv. De flesta lär sig och kan bemästra stickrädslan.” (Ssk 8)

Vid stickrädsla kunde alternativ ges i syfte att stödja genom att till exempel erbjuda patienten att få hålla någon i handen eller att ligga ner för att undvika svimning. Sjuksköterskan kunde även vid stickmomentet ge alternativ såsom att säga till vid stick eller ej samt klargöra att det var tillåtet att skrika. Behövde patienten mer tid för att samla sig kunde sjuksköterskan erbjuda sig att komma tillbaka.

”Han ville att en av mina manliga kolleger skulle hålla honom i handen, när han fick den sprutan.” (Ssk 2)

”Han svimmade ju inte. Förmodligen för att han låg så att han fick tillräckligt

med blod till huvudet. Men hade han suttit, då hade han kanske mycket väl gjort det.”(Ssk 4)

Informanterna uppgav att de närståendes insatser kunde vara till hjälp när det fanns svårigheter med att göra sig förstådda på grund av kommunikationsproblem.

Då kunde de närstående informeras om vad som skulle hända och vidarebefordra informationen till patienten. Om inte en närstående eller medföljande fanns tillgänglig var det möjligt att använda tolk för att underlätta kommunikationen.

För att få patienten att släppa fokus kring stickrädslan berättade informanterna hur de brukade avleda och avdramatisera genom att prata om andra vardagliga eller privata ämnen.

”Efterhand som man pratar så kan man alltid prata om någonting annat. Då börjar de svara på mina vardagliga kommentarer och då glömmer dem. Det är lite det här att avleda dem, det lugnar många.” (Ssk 8)

Informanterna menade att patienterna inte kan tvingas till någonting, men om motståndet berodde på stickrädsla fick sjuksköterskan försöka övertala och motivera genom att diskutera alternativ.

”’Nu har du kommit så här långt och läkaren kommer inte att operera dig om han inte får lov att ge dig blod, om du skulle behöva det. I så fall får du åka hem igen.’ Då valde han att ta bastest.” (Ssk 8)

Om en sjuksköterska hade fått en stickrädd patients förtroende att sticka, var det viktigt att kontinuitet främjades och samma sjuksköterska fick fortsätta utföra stickmomenten om möjlighet fanns.

”Och sen har det blivit att jag har tagit de flesta proverna på honom och nu känner han sig helt trygg och är helt avslappnad när vi tar proverna.” (Ssk 5)

Vid stickrädsla var det enligt informanterna lämpligt att endast göra ett försök för att sedan inse sina begränsningar och låta en kollega ta över, eller att låta någon som var skicklig på att sticka utföra det från början.

”Man kan tänka på att, om man i förväg vet att patienten är stickrädd, kan man låta en skicklig sjuksköterska sticka så att det inte blir fel från början.(Ssk 3)

Till sjuksköterskans hjälp för att tydliggöra en bra ven och därigenom förhindra flera stick för patienten användes blodtrycksmanschett eller riskudde. Skulle det ändå vara svårt att hitta några synliga eller kännbara vener tillkallades anestesi.

”Om det är någon som ör stickrädd ser man till att det finns en säker ven att sticka i. Man letar riktigt ordentligt. Kan det vara svårt att få fram brukar jag använda en blodtrycksmanschett, för då är det 99,9 % säkert att man hittar en ven att sticka i.” (Ssk 9)

Informanterna ansåg att inga studenter bör utföra stick på patienter med

stickrädsla, detta för att minska risken för misslyckande med stress som följd för den stickrädda patienten.

”Att kanske inte skicka in studerade för att ta blodprov när man vet att det är en som är stickrädd, utan då ta en erfaren person som är säker i sin yrkesroll.” (Ssk 8)

Stödjande faktorer

Faktorer som informanterna fann stödjande vid omvårdnad av patienter med stickrädsla finns representerade under följande subkategorier: ”personliga kvaliteter hos sjuksköterskan”, ”arbetsplatsen”, ”stickhjälp”, ”tidsfaktorn” och ” socialt stöd” (Figur 3).

Personliga kvaliteter hos sjuksköterskan

Informanterna berättade hur de som sjuksköterskor utvecklat genom flera års arbete inom yrket, mycket rutin och därmed en säkerhet i sin yrkesroll. Rutinen inkluderade att vara kunnig samt att kunna se tecknen på stickrädsla. De kände ett betryggande lugn över att veta var de skulle leta efter befintliga vener. Andra stödjande faktorer var att genom att ha rätt stickteknik kunde sjuksköterskan med större säkerhet klara stickmomentet på första försöket. Att be någon annan om hjälp när stickmomentet misslyckades, var lättare för en nyutexaminerad sjuksköterska med mindre erfarenhet än för en mer erfaren.

”Ja, det som stödjer mig, det är ju att jag har mycket rutin. Jag vet hur jag ska leta och hur det känns precis när jag ska sticka.” (Ssk 9)

Informanterna menade att vid de tillfällen då de misslyckats med stickmomentet på en patient med stickrädsla, var självinsikt en stödjande faktor. Intuition var en annan personlig kvalité som var nödvändig för att kunna inse sina egna

begränsningar, så att de vid dessa tillfällen istället bad en kollega att ta över.

”För patienten som är stickrädd kan det kännas bättre att få in en ny person som sticker istället för att köra samma veva och missa. Så det gäller att ha

självinsikt.” (Ssk 1)

Det framgick att vid de tillfällen då informanterna hade mycket att göra och fick en patient som uppvisade stickrädsla, var förmågan att kunna organisera och omstrukturera arbetet en stödjande faktor för att kunna ge den stickrädda patienten den extra tid som kunde behövas.

”Här är oftast mycket att göra och man känner att ’Ska jag verkligen lägga på en riskudde?’ Det tar fem minuter extra, men det gäller att kunna organisera och då gör jag något annat under tiden.” (Ssk 7)

Arbetsplatsen

Miljön på avdelningen hade stor betydelse för sjuksköterskan i omvårdnaden av en patient med stickrädsla. Genom att avdelningen var uppbyggd med en eller två-bäddsrum skapade det möjligheter för sjuksköterskan att stänga dörren för att i avskildhet skapa en lugn miljö kring patienten.

”/…/för vi har bara en eller två- bädds rum. Så det är väldigt privat, man kan stänga dörren om sig, man kan ta det lugnt.” (Ssk 8)

Att antalet sjuksköterskor överensstämde med arbetsbelastningen på avdelningen, var en faktor av stor betydelse för informanterna. Då fick de gott om tid för att sätta sig ner och prata med de patienter som var stickrädda. Det var även viktigt att ha möjligheten att kunna reflektera kring svåra situationer med varandra samt att vid behov kunna ge varandra stöttning.

”Att man har gott om tid så att man verkligen kan gå in och prata med den här

patienten i lugn och ro när vi är mycket folk. Då känner man att här kan jag sätta mig ner och prata, bara vara där.” (Ssk 8)

Genom att patienten inför elektiva ingrepp fick information om planerade

händelser under sjukhusvistelsen, underlättades stickmomentet för sjuksköterskan eftersom patienten då var välinformerad och motiverad. Informanterna kände även att då patienterna var vuxna hade sjuksköterskan en större möjlighet att diskutera och resonera logisk.

”Vi har gamla patienter här som gör det fast de är rädda, för dem vet att det inte finns något val. De är välmotiverade och vet om att blodprovet måste tas fast de är stickrädda.”(Ssk 8)

Åtgärderna som gjordes för att lindra patientens rädsla utvärderades genom rak respons, positiv eller negativ, vilket sjuksköterskan kunde ta lärdom och stöd av och använda vid senare liknande situationer.

”Alltså det kan ju vara någonting litet man gör, eller man tar någon extra minut på sig, så har man hört från någon patient att det betydde någonting. Och då tänker man på det till nästa gång.” (Ssk 6)

Det var ibland svårt att göra en direkt utvärdering kring åtgärderna som gjorts för att underlätta omvårdnaden. Detta kunde istället göras anonymt i en ”tyck till” -låda där både positiva och negativa åsikter samlades in.

”Där de kan skriva vad de tycker och tänker om de inte vill ta det på direkten.” (Ssk 7)

Stickhjälp

Informanterna berättade att om patienten var svårstucken och stickrädd kunde antingen anestesi tillkallas direkt, eller en duktigare kollega bistå för att underlätta.

”För att skona honom har vi ringt narkos redan från början Vi vet att sannolikheten att de klarar det direkt är större och då får det kosta dem pengarna.” (Ssk 5)

Var patienten stickrädd på grund av rädsla för smärta kändes det betryggande för informanterna att kunna erbjuda lokal smärtlindring.

”Ja, vi har EMLA att ta till, det är bra. Det funkar bara om det får sitta tillräckligt länge, det är en förutsättning”(Ssk 4)

En annan stödjande faktor var dagens stickmaterial. För att stickmomentet ska kännas så lite som möjligt för den stickrädda patienten använde sjuksköterskorna sig av en mindre kanyl (butterfly).

” Om man märker att patienten är rädd för att ta blodprover, då brukar jag säga att jag alltid tar en liten nål. Vi har en sån liten butterfly, den är jätteliten. Den känns väldigt lite.” (Ssk 5)

Tidsfaktorn

Informanterna upplevde gott om tid som en stödjande faktor så att de kunde ta det lugnt hos den stickrädda patienten och låta det ta lite längre tid.

”Det enda är att man ska ha gott om tid. Det har man inte riktigt alltid. Är det en patient som är stickrädd ska man ha tid på sig.(Ssk 6)

Socialt stöd

Vid de tillfällen då patienten inte förstod svenska var den medföljande eller en tolk en stödjande faktor som översatte så att patienten förstod vad som skulle göras.

”Om det blir tolk på den mannen, då skulle jag vilja vara med och förklara vad som egentligen hände. För han kände sig överkörd. Det förstod jag, annars hade han inte blivit så arg.”(Ssk 4)

Om patienten vägrade att bli stucken kunde ibland anhöriga eller medföljande hjälpa sjuksköterskan att motivera patienten till att genomföra stickmomentet.

”Ja, det skulle i så fall vara anhöriga som stödjer mig genom att säga ’Du vet att du måste, det är för den goda sakens skull’.” (Ssk 2)

Om den stickrädda patienten behövde motiveras och övertalas för att exempelvis ta ett blodprov, kunde läkaren bistå med tyngre argument än sjuksköterskan eller den medföljande, på grund av den auktoritet som medföljer titeln.

”Läkare smäller lite högre. Fast det är på något vis på deras villkor att ’Om vi inte gör detta nu så kan jag inte hjälpa dig’”. (Ssk 2)

Hindrande faktorer

Informanterna benämnde nedanstående faktorer som hindrande i omvårdnaden av stickrädda patienter (Figur 4).

Sjuksköterskan som profession

Enligt informanterna innebar yrket som sjuksköterska flera svårigheter. Dels menade informanterna att det var ett mångfacetterat yrke och rikt nyanserat. De berättade som exempel hur sjuksköterskan ibland blir involverad att hjälpa en undersköterska med ett lyft samtidigt som en akut situation uppstår. Dels menade de att yrket inkluderade ett fackspråk som ibland hämmade samarbetet med patienten på grund av att patienten inte förstod sjuksköterskans förklaringar.

”Mycket viktigt att använda svenska, att inte använda det här sjukvårdsspråket för det är inte lätt.” (Ssk 5)

Informanterna upplevde att när en patient var rädd ifrågasattes ibland

sjuksköterskans titel och kunskap av patienten, vilket kunde bidra till en ökad osäkerhet hos sjuksköterskan. Som människa hade man ibland ”dåliga dagar”, dagar då man mådde lite sämre än andra dagar. Detta nämnde informanterna kunde medföra att sjuksköterskan ibland inte hittade användbara kärl eller att lyhördheten minskade.

”Man kan ju ha en dålig dag också, att det inte funkar helt enkelt.” (Ssk 7)

En informant tog upp att i mötet med patienten förutsattes inte att stickrädsla kunde förekomma och att sjuksköterskan därmed inte var lyhörd för specifika tecken. Genom ett dåligt bemötande eller uppvisade av stress gentemot patienten hindrades samarbetet i omvårdnaden vid stickrädsla.

”De märker det på oss, vi sitter inte och rullar tummarna direkt utan där är faktiskt att göra hela tiden. Så jag tror att det påverkar patienterna, även om vi försöker sitta ner och vara trevliga.”(Ssk 7)

Stress

Samtliga informanter nämnde tiden som en hindrande faktor i omvårdnaden av stickrädda patienter. Stress kunde orsakas av underbemanning av personal i relation till andel arbete, att patienter stod i kö och väntade på sin tur, till exempel på en vårdcentral, eller att morgonen innebar mer arbete än någon annan tid eftersom alla prover skulle iväg för analys innan ett visst klockslag. Om en sjuksköterska fått förtroende att sticka och åtgärd tagits för att detta ska fortlöpa, ställdes krav på en mer strukturerad organisation och kunde av den orsaken resultera i mer stress.

”Det är alltid att det ska gå fort, för det sitter en hel rad med människor som väntar på prover.” (Ssk 4)

”Är vi få sjuksköterskor och femton prover ska tas som ska vara färdiga till förmiddag ronden, är det inte så lätt att ta god tid på sig för ett blodprov.”(Ssk 8)

Avdelningen

Enligt flera informanter kunde det faktum att den stickrädda patienten inte hann förebereda sig för allt vad sjukhusvistelse innebar, exempelvis på en

akutmottagning, verka hämmande för omvårdnaden vid stickrädsla. De menade att en dålig stämning på avdelningen smittade av sig på patienterna som blev stressade och nervösa. Överbeläggning av patienter var en annan faktor som ledde till en minskad möjlighet för bra miljömässiga stöd såsom säng och avskildhet.

”Det kan vara att man knappt har någonstans att vara. Ibland har vi väldigt trångt med patienter här, den ene patienten har knappt hunnit iväg och man har inte någon riktigt bra lokal.” (Ssk 3)

Patienten

Vissa patienter kallades svårstuckna när de inte hade några synliga eller kännbara kärl. Informanterna drog slutsatsen att detta berodde på att antingen hade kärlen använts mycket och därmed blivit ärriga och utslitna, eller att patienten var spänd och kall på grund av ett sympaticus pådrag.

”Patienter som från början har bra kärl, men när man använder dem varje dag så blir dem förstörda, det tar tid för dem att återhämta sig. Man märker på patienten att det blir en jobbig situation, för det blir svårare och svårare att hitta kärl.” (Ssk 5)

Informanterna uppfattade att patienterna försvarade sig genom att dölja sin

stickrädsla, totalvägra eller rycka till vid stick, vilket hindrade sjuksköterskan från att ge nödvändiga åtgärder vid omvårdnaden av stickrädsla.

”Eller att de bara totalvägrar, att de verkligen inte vill ha nål, man kan inte tvinga en patient till någonting.” (Ssk 1)

Två informanter berättade om situationer som de varit med om när patienten varit förståndshandikappad och förstod varken syftet eller innebörden av

provtagningen. Andra kommunikationssvårigheter var patienter som inte förstod eller kunde tala svenska, vilket försvårade för sjuksköterskan när hon skulle informera och undervisa.

”Han hade en cerebral pares skada, så han var väldigt olycklig vid provtagningen.” (Ssk 4)

”Saker som hindrar en är att patienten inte förstår eller vid språkförbistringar.” (Ssk 2)

Vid de tillfällen då den anhörige eller den medföljande till patienten var stickrädd brukade en informant be dem lämna rummet under stickmomentet för att undvika att de förde över sin rädsla på patienten.

”Ibland vet jag att anhöriga är därinne på rummet och de kan vara rädda. Jag vet inte om de för över det på patienten, men då brukar jag be dem att gå ut. Dels för deras skull och dels för min skull.” (Ssk 5)

Tidigare erfarenheter

Under analysarbetet framkom det som bifynd att informanterna hade

uppmärksammat tidigare erfarenheter hos patienterna som möjliga orsaker till patienters stickrädsla. Hade tidigare provtagningar varit svåra och resulterat i smärta och blåmärke, tog patienten detta med sig till nästa provtagningstillfälle och stickrädslan ökade.

”Det finns många som säger att när de sist vara inne så blev de stuckna flera gånger med blåmärke och smärta som följd.” (Ssk 8)

Enligt informanterna kunde tandläkarens bedövningssprutor vara orsaken och en bidragande faktor till stickrädsla. Andra tänkbara orsaker kunde vara obehagliga upplevelser som barn.

”Eller så kanske man hade ont när man var hos tandläkaren och blev stucken.” (Ssk 2)

”Det grundar sig säkert i någon gång när han var liten, då han har fått någon injektion. Det trodde han också själv.” (Ssk 2)

DISKUSSION

Diskussionen är indelad i en metoddiskussion och en resultatdiskussion.

Metoddiskussion

Metoddiskussionen redogör i tur och ordning för urval och etiska överväganden, datainsamling samt analys.

Urval och etiska överväganden

Författarnas intention med studien, var att så många som möjligt med olika bakgrund, kön samt erfarenhet skulle delta. Detta önskemål framhölls vid presentationen av studien för avdelningscheferna, vilket inte riktigt kunde tillgodoses på grund av att de dagar som var planerade för intervjuer inte

sammanföll med avdelningarnas schema. Detta resulterade i en minoritet av män på grund av få anställda manliga sjuksköterskor samt nattlig tjänstgöring. Därav saknas ett genusperspektiv i studien, vilket inledningsvis var vår målsättning.

På en avdelning kan sjuksköterskorna ha känt en ökad press av att delta i studien med anledning av de blev utvalda och tillfrågade i kollegornas och forskarnas närvaro. Syftet att medverkan i studien skulle vara frivillig, kunde därför delvis inte följas. Delvis ofrivilligt deltagande, kunde författarna känna av vid två intervjuer, då sjuksköterskorna var mer återhållsamma med information. Trots kollegernas vetskap om sjuksköterskornas medverkan i studien, kunde konfidentialitet erhållas då ingen vet hur författarna benämnt citaten. För att undvika ovanstående problem med ofrivilligt deltagande, kunde författarna ha varit tydligare med informationen till respektive avdelningschef.

Två informanter hade inte fått möjlighet att ta del av informationsbladet med anledning av avdelningschefens frånvaro samt medverkan på kort varsel. Detta kan ha påverkat intervjuerna genom att ingen reflektion kring frågeställningar och syfte hade gjorts. En av informanterna påpekade själv att mer genomtänkt

Antalet patienter med stickrädsla var ojämnt fördelad över de tre avdelningarna, beroende av patienternas ålder och typ av avdelning. Resultatets mångfald visar att detta inte har påverkat studien eftersom informanterna har tidigare erhållna erfarenheter.

Enligt Kvale (1997) ska möjliga fördelar och nackdelar med deltagandet i studien uppmärksammas. Risken att frågeställningarna skulle väcka olika känslor hos informanten diskuterades under utformandet av projektplanen. En möjlig nackdel skulle kunna vara att sjuksköterskan känner en otillräcklighet för den omvårdnad hon ger. Studien gav informanterna möjlighet till reflektion kring stickrädsla och dess omvårdnad. Detta styrktes genom en informants uttalande som bland annat efter intervjun tänkte eftersträva en ökad lyhördhet.

Datainsamling

Kvale (1997) säger ”att genomföra pilotintervjuer före de egentliga

projektintervjuerna ökar förmågan att skapa ett tryggt och stimulerande samspel” (s 137).

Den första intervjun valdes som pilotintervju för att utvärdera intervjuguiden samt forskarnas förmåga att intervjua. Ur pilotintervjun framkom information gällande en fråga, som tidigaretagits bort ur intervjuguiden och för att inte gå miste om värdefull information återinfördes frågan i intervjuguiden. Det framgick även att vissa frågeställningar var otydliga, vilket krävde en mer utförlig förklaring av innebörden. Viss risk finns, att dessa förklaringar har varit ledande men den information som framkom bedömdes överväga borttagandet av frågorna. Enligt Kvale (a a) kan ledande frågor vara nödvändiga i flera sammanhang. Det centrala i intervju är inte om frågorna är ledande eller inte ledande, utan att de resulterar i ny, sanningsenlig och intressant kunskap.

Vidare framkom det ur pilotintervjun att en av författarna var mer lämplig att intervjua, vilket gjorde att samma person intervjuade alla sjuksköterskor. Den som inte intervjuade agerade som åhörare och följde samtalet noggrant så att inget glömdes bort samt ställde frågor kring oklarheter i slutet av intervjun.

En intervju är en relation mellan två parter, som samtalar om ett ämne av

ömsesidigt intresse. Dock är samspelet mellan parterna inte likställt utan det råder en direkt maktsymmetri. Detta innebär att intervjuaren bestämmer situationen, presenterar samtalsämnena och styr intervjuförloppet med ytterligare frågor (Kvale, 1997). Gynnsammare förutsättningar för maktsymmetrin skapades genom att författarnas och intervjupersonens placering utgjorde en liksidig triangel. Detta kunde inte uppnås under två intervjuer på grund av brist på tillgängliga rum och möjligen påverkade detta maktfördelningen under samtalet genom att

informanterna var återhållsamma med informationen, vilket i sin tur kan ha påverkat resultatet.

Planerad tid för varje intervju var 30 till 40 minuter men de varade i stället 20 till 25 minuter. Författarna befarade att tiden på intervjuerna var för kort, men den information som framkom från informanterna var innehållsrik och betydande samt svarade på studiens syfte.

Transkriptionen ägde rum i direkt anslutning till intervjuerna. Dock fattades beslutet att inget material skulle analyseras innan all insamling av data var färdigt. Detta för att insamlingen skulle vara så neutral som möjligt och inte färgad av förförståelse. Även om ambitionen var att vara neutral kan förförståelse ha haft en viss påverkan under de sista intervjuerna.

Analys

Ett viktigt kriterium inom kvalitativa studier är begreppet validitet, vilket mäter huruvida metoden som forskarna valt återspeglar sanningen (Polit m fl, 2001).

För att öka validiteten i kategoriseringsmetoden har författarna utfört

analysarbetet självständigt och därefter jämfört resultatet. Att vara författarpar möjliggör även ett mångfaldigt perspektiv vid såväl insamlande av data som vid analys samt minskar risken för författarbias.

Externa kontroller såsom ”peer debriefing” används för att fastställa

trovärdigheten. Vid ”peer debriefing” analyseras och granskas undersökningen av jämlika objektiva personer för att upptäcka olika perspektiv (a a). För att

tillgodose detta kriterium valde författarna att låta handledaren kontrollera kategorisystemets tillämpbarhet.

Forskarna är i kvalitativa studier, ett datainsamlande instrument såväl som skapare av analysprocessen. Viktiga element att beakta är därför forskarnas utbildning, kvalifikationer samt erfarenhet (a a). Det faktum att studien är författarnas första kvalitativa studie innebär att oerfarenhet kan bidra till försvagad trovärdighet.

Resultatdiskussion

Nedan följer diskussion kring framkomna kategorier i resultatet.

Stickrädslans uttryck

Enligt informanterna var ofrivilliga uttryck, som patienten uppvisade vid

stickrädsla, bland annat ökad andningsfrekvens, blekhet, kallsvettning, illamående och svimning. Detta överensstämmer med aktivering av sympatiska nervsystemet. Enligt Människokroppen av Bjålie m fl (1998) aktiveras sympatiska nervsystemet av patientens rädsla, för att öka kroppens fysiska prestationsförmåga. Detta påverkar hjärtat till att öka frekvensen samt att blodkärl i hud och inre organ kontraheras, vilket medför att en större mängd blod går ut till skelettmuskulaturen. Andningsfrekvensen ökar genom att bronkerna utvidgas. Att patienten kallsvettas beror på en ökad svettsekretion som gör att kroppen lättare kan göra sig av med överskottsvärmen, som produceras vid ökad energiomsättning. Vid aktivering av sympaticus vidgas pupillerna, som en informant nämner. Kunskapen om vad som sker i kroppen vid en stressituation och ett sympaticus pådrag kanske inte alltid sätts i samband med stickrädsla. Genom att sjuksköterskan har kunskap om att dessa ofrivilliga uttryck förekommer vid stickrädsla, kan hon i ett tidigt skede bli medveten om att patienten är rädd och vidta nödvändiga åtgärder.

I aktuell studie angav informanterna att patienten kan visa ilska. Patienterna i Abrahamsson m fl´s (2002) studie kände ilska gentemot tandläkaren, övrig

personal och sig själv när de kände sig maktlösa med anledning av känslan att inte kunna påverka situationen. Det förekom även skamkänslor för att i samband med behandling ha uppvisat ett barnsligt och dåligt uppförande. Ilska och aggressivitet

är två tydliga tecken som vanligtvis inte förknippas med stickrädsla utan i stället med dåligt uppförande. Det är därför av största vikt att sjuksköterskan ser till den bakomliggande orsaken till detta beteende.

Informanternas tolkning var att män ogärna talar om sin stickrädsla men det framkom inte varför. En möjlig orsak kan vara att patienten känner skam vilket är förenligt med studien av Kulich m fl (2000). I studien undersöktes även andra betydande faktorer gällande fobiska tandläkarpatienter. Detta resulterade i fyra kategorier, ”Patientens känslor”, ”Patientens verbala och icke verbala signaler”, ”Tandläkarens roll som yrke: professionella medmänskliga skickligheter” samt ”Tandläkarens roll som medmänniska: allmänna personliga egenskaper”, vilka alla på något sätt reflekterar resultatet i aktuell studie. Kulich m fl (a a) tar upp tecken på tandläkarrädsla såsom gråt, svettning, nervositet, spändhet samt män som skämtar. Att män skämtar är en fasad som män visar som ett sekundärt tecken på skam för sin rädsla. I sådana situationer är det av betydelse att sjuksköterskan bemöter patienten på ett respektfullt sätt så att denne känner trygghet och vågar visa sin rädsla.

Sjuksköterskans åtgärder

I studien av Jöhren m fl (2000) jämförs psykologisk och farmakologisk behandling för att minska tandläkarrädsla. Dessa behandlingsformer har inte påträffats i aktuell studie, men informanterna nämner flera olika åtgärder för att lugna patienten och få denna avslappnad så att hon klarar av att genomgå

behandling. Denna studie visade att sjuksköterskans åtgärder såsom att vara lugn och bekräfta patienten är i likhet med den psykologiska behandling som nämnts ovan. Dessa åtgärder leder till, på ett skonsammare sätt än den farmakologiska behandlingen, att patienten känner sig stärkt och får en mer positiv upplevelse av stickmomentet.

Det framkom enligt informanternas erfarenheter, att patienten kände sig lugnare och fick ett ökat förtroende för sjuksköterskan om hon visade säkerhet och var trygg i sin yrkesroll. Detta är förenligt med studien av Abrahamsson m fl (2002) som visade att patienten kände tvivel om hon fick en känsla av att tandläkaren var osäker på vad som skulle göras. En student har inte utvecklat den säkerhet och trygghet som växer fram tillsammans med erfarenheten och bör därför inte sticka en patient med stickrädsla.

En individanpassad information var av stor vikt enligt informanterna. ”För bästa möjliga inlärningsresultat måste sjuksköterskan bedöma patientens förmåga och möjlighet att ta till sig information, och utifrån denna bedömning anpassa informationen efter den enskilda patienten” (Almås, 2002, s.21). Att kunna ge individanpassad information kräver att sjuksköterskan dels är lyhörd för patientens specifika behov samt ser varje patient som en unik individ.

Informanterna tog upp att sjuksköterskorna ska förmedla tillit och öppenhet för att patienten ska finna styrka att genomgå stickmomenten. Detta tar Jahren

Kristoffersen (1998a) också upp som viktiga element om vårdaren ska lyckas i sin handledning. Viktiga emotionella stöd hos vårdgivaren är empati, förståelse, ärlighet och respekt, vilket resultatet visar i studier av Kulich m fl (2000) och Abrahamsson m fl (2002). Även Nir m fl (2003) visade att empatiskt bemötande fungerade som en skyddande faktor mot att svimma i samband med behandling. Detta stämde väl överens med resultatet i aktuell studie. Tillit och öppenhet är två

grundläggande faktorer som måste förmedlas för att patienten ska känna trygghet under omvårdnaden.

I aktuell studie framkom att om sjuksköterskan vet om att patienten är stickrädd, kan hon förbereda materialvagnen innan hon går in till patienten för att minska dennes rädsla. Detta överensstämmer med Nir m fl´s (2003) studie där de efter observationer vid en vårdcentral kom fram till samma resultat. Detta är en relativt enkel åtgärd för att minska patientens rädsla.

Det framgår ur kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (SOSFS 1995:5), att genom ett respektfullt och värdigt bemötande skapar sjuksköterskan trygghet och välbefinnande för patienten. I allmänna råd från socialstyrelsen, (SOSFS

1993:17), anges bland annat vikten av patientens självbestämmande samt en individanpassad omvårdnad. Dessa riktlinjer överensstämmer med informanternas åtgärder i mötet med den stickrädda patienten. Ett bra bemötande är

grundläggande i alla möten med patienten för att främja samarbetet.

Som praktisk åtgärd tog informanterna upp EMLA som hjälpande stöd för patienter med stickrädsla. Dock visade intervjuerna i aktuell studie att kunskapen brast gällande hur lång tid EMLA ska sitta för att ha verkan. EMLA kräver enligt Moppett m fl (2004) 60 min för att ha full effekt. Någon informant uppskattade till 20 min när hon talade om verkningstid. Om patienten inte anser att den lokala smärtlindringen fungerar på grund av brister i sjuksköterskans kunskap om verkningstid, kan detta bidra till att patienter med stickrädsla förlorar tron på EMLA och eventuell smärtlindring.

Enligt informanterna kunde tolk användas vid språkförbristningar. Jahren Kristoffersen (1998b), skriver att det är av betydande roll att använda

professionella tolkar, vilka är neutrala, skickliga och har lika sträng tystnadsplikt som sjuksköterskan. Sjuksköterskan kan tillsammans med tolken i förväg planera samtalet med patienten. En enklare lösning vid kommunikationsproblem är att använda patientens egen familj som tolk. Detta rekommenderar inte Jahren Kristoffersen (1998b), på grund av att familjetolken kan sakna medicinska kunskaper samt lägga in egna värderingar. Att använda familjetolk är smidigare, går fortare samt innebär en mindre kostnad för vården. Detta får dock inte

överväga användningen av en professionell tolk. Vid de tillfällen då familjetolken saknar medicinska kunskaper eller förvränger sjuksköterskans budskap är det extra betydelsefullt att lägga ner tid och pengar på en professionell tolk så att patienten med säkerhet erhåller korrekt information.

Stödjande faktorer vid omvårdnad av patienter med stickrädsla

Som en stödjande faktor tog informanterna upp trygghet och tillit till sig själv. Dessa egenskaper är avgörande för vår trygghet och hur vi tolkar omgivningens signaler, vilket i sin tur minskar risken för missförstånd (a a). Genom att

sjuksköterskan känner trygghet och tillit till sig själv inger hon ett

förtroendeingivande intryck till patienten som därmed känner sig lugn och får stöd i behandlingar.

Hindrande faktorer i omvårdnaden av patienter med stickrädsla

Samtliga informanter nämner stress som en hindrande faktor. Stress kan orsakas av exempelvis underbemanning av personal i relation till andel arbete (Jahren Kristoffersen, 1998a).

En måttlig grad av stress, varvad med vila och återhämtning är inte skadlig utan kan istället bidra till ökad prestationsförmåga. Det är först när stressen blir långvarig som problem uppträder. Möjligheten till återhämtning är därför viktigare för hälsan än frånvaro av stress (Arbetslivsinstitutet, 2006). Stress är idag ett hett debatterat ämne, som bland annat orsakande faktor till utbrändhet. Stress i relation till omvårdnad av patienter med stickrädsla, resulterar i lidande för patienten.Denne riskerar då att inte få den omvårdnad som krävs eftersom sjuksköterskans lyhördhet för stickrädslans uttryck minskas samt att hon inte har tid för att ge nödvändiga åtgärder.

I studiehandledningen för kliniskt träningscentrum (2006-05-09), KTC, ingår litteratur som beskriver de olika praktiska momenten samt hygienens betydelse. Emellertid hittades ingen litteratur gällande sjuksköterskans omvårdnad vid stickrädsla.

”Syftet är att Du ska känna trygghet med de olika praktiska momenten inför den kliniska utbildningen” (Studiehandledning KTC, 2006, s 3).Genom träning i KTC ökar tryggheten kring de praktiska momenten, men den aktuella kurslitteraturen brister i kunskap gällande stickrädsla. Enligt författarnas personliga erfarenheter leder detta till otillräcklig trygghet vid den kliniska utbildningen. Kunskap och förberedelse kring stickrädsla skapar trygghet i yrkesrollen som informanterna tagit upp som en stödjande faktor. Detta hade i sin tur underlättat vid de praktiska momenten under den kliniska utbildningen och troligtvis i den framtida

yrkesrollen.

SLUTSATS

Intentionen med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av hur stickrädsla tar sig uttryck, underlättade åtgärder samt vilka de hindrande och stödjande faktorer är vid omvårdnad av stickrädda patienter. Ett utförligt resultat presenterades under fyra huvudkategorier med tillhörande subkategorier. Ingen tidigare forskning kunde hittas kring sjuksköterskans omvårdnad av patienter med stickrädsla. Resultatet visar en mångfald av specifika tecken och åtgärder samt vilka de stödjande och hindrande faktorerna i omvårdnaden är.

För en bättre omvårdnad av patienter med stickrädsla krävs kunskap kring stickrädslans uttryck och åtgärder, vilket bör tydliggöras i sjuksköterskans grundutbildning.

Förslag på framtida forskning vore att forska vidare kring de bakomliggande orsakerna till stickrädsla samt om stickrädsla ur ett patientperspektiv och därefter jämföra resultatet med aktuell studie och se om resultaten överrensstämmer. Detta kan bidra till fördjupad kunskap för sjuksköterskan och en bättre omvårdnad för patienten.

REFERENSER

Abrahamsson, K m fl (2002) Dental Phobic Patients´ view of dental anxiety and experiences in dental care: a qualitative study. Scandinavian Journal of Caring

Sciences, 16, 188-196.

Almås, H (2002) Klinisk omvårdnad del 1. Stockholm: Liber AB.

Arbetslivsinstitutet >http://www.arbetslivsinstitutet.se/stress/granslost.asp<2006-05-15

Bjålie, Jan G m fl (1998) Människokroppen. Stockholm: Liber AB.

Burnard P. (1991) A method of analysing interview transcripts in qualitative research. Nurse Education Today 11, 461-466.

Cullberg, J (2005) Dynamisk psykiatri. Finland: WS Bookwell.

Dahlberg, K (1997) Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur.

FASS.se, Källan till kunskap om läkemedel>www.fass.se/Läkemedelsnamn EMLA<2006-06-05.

Hamilton, J G (1995) Needle Phobia: A Neglected Diagnosis. Journal of Family

Practice, 41(2), 169-175.

Hellström, K & Hanell, Å (2000) Fobier. Falun: Prisma.

Holm, U (2002) empati –att förstå andra människors känslor. Stockholm: Natur och Kultur.

Jahren Kristoffersen, N (1998a) Allmän omvårdnad del 1. Stockholm: Liber AB.

Jahren Kristoffersen, N (1998b) Allmän omvårdnad del 2. Stockholm: Liber AB.

Jöhren, P m fl (2000) Fear reduction in patients with dental treatment phobia.

British Journal of Oral and Maxillofacial Surgery, 38, 612-616.

Kulich, K R m fl (2000) Model of the dentist-patient consultation in a clinic specializing in the treatment of dental phobic patients: a qualitative study. Acta

Odontologica Scandinavica, 58, 63-71.

Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Mitchell, R (1982) Fobier. Göteborg: Graphic Systems AB.

Moppett, I. K m fl (2004) Comparison of EMLA and lidocaine iontophoresis for cannulation analgesia. European Journal of Anaesthesiology, 21, 210-213.

Nir, Y m fl (2003) Fear of injections in young adults: prevalence and associations.

Polit, DF m fl (2001) Essentials of nursing research. Metthods, Appraisal, and

Utilization (5th edition). Philadelphia: Lippincott.

Sandelowski, M (1994) The use of quotes in qualitative research. Research in

Nursing & Helath, 17, 479-482.

Sandelowski, M (2000) Whatever happened to qualitative description? Reaserch

in Nursing and Health, 23, 334-340.

Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. >www..socialstyrelsen.se/Publicerat/2005/8673/2005-105-1.htm< 2006-06-19

SOSFS 1993:17. Socialstyrelsens allmänna råd: Omvårdnad inom hälso- och

sjukvården. Stockholm, Socialstyrelsen.

Studiehandledning, METODÖVNINGAR Kliniskt träningscentrum> www.mah.se/Hälsa och Samhälle/Sjuksköterskeutbildning/Kliniskt

träningscentrum (KTC)/Kursmaterial/studiehandledningen för VT 2006< 2006-05-09

Bilaga 1

INFORMATIONSBLAD

STICKRÄDSLA – SJUKSKÖTERSKANS BEMÖTANDE OCH OMVÅRDNAD

Vi är två sjuksköterskestuderande vid Malmö högskola som nu under vårt sista år ska skriva vår kandidatuppsats. Under vår kliniska utbildning har vi stött på stickrädda personer och har därför valt att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av vilket bemötande och vilka omvårdnadsåtgärder som är av betydelse för stickrädda patienter.

Undersökningen kommer att genomföras med intervjuer efter överenskommelse om tid och plats under vecka 13-14. Personerna i undersökningen kommer att erbjudas konfidentialitet. Information kommer att samlas in men ingen enskild persons identitet kommer att röjas. Ingen intervju kommer att presenteras i sin helhet.

Emma Andersson, Malmö högskola XXXX-XXXXXX

hssXXXXX@stud.mah.se

Nina Ekman, Malmö högskola XXXX-XXXXXX

hsXXXXX@stud.mah.se

Bilaga 2

INTERVJUGUIDE

Inledande frågor

Informera om bakgrund och syfte med studien.

Vi vill intervjua dig om stickrädsla. Vad tänker du när du hör det?

Kan du berätta för oss om en situation där du träffat en patient med stickrädsla?

Följd frågor

Hur visar stickrädsla sig?

Finns det specifika tecken på stickrädsla?

Vad gör du för att hjälpa en patient med stickrädsla?

Vilka faktorer hindrar dig i omvårdnaden av patienter med stickrädsla?

Vilka faktorer stödjer dig i omvårdnaden av patienter med stickrädsla?