Realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau

Växjö Universitet

Institutionen för samhällsvetenskap

Realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau

Abstract

Political realism is a general theory within political science focusing on the principle interest defined as power. The theory’s mutual standpoint is that states are inspired by power politics meaning that military and economic power or security stands in the centre while moral and ethics are placed in the periphery. This essay’s purpose is to analyze realism which helps to understand the development and change of the perspective. Focus is on classic realism within political science and the essay contains a comparison of the three theoretical philosophers Niccoló Machiavelli, Thomas Hobbes and Hans J Morgenthau. The main question of the essay is: how has realism developed from Machiavelli to Morgenthau?

The conclusion is that political realism has undergone a few large changes during the last four centuries but has mostly retained basic ideas. The most relevant adjustment is that realism has moved out from a highly immoral perspective to a perspective which actually contains various moral barricades. All the changes and non-changes within realism development can be observed in the model presented in the essay.

Innehållsförteckning

Problem och funderingar ... 14

1. Introduktion

”att i sitt nya furstendöme trygga sig mot fienderna, att vinna nya vänner, att segra, antingen med våld eller med svek, att göra sig älskad och åtlydd av befolkningen, lydd och vördad av soldaterna, att döda dem som kan eller har orsak att skada honom, att med nya medel förnya de gamla förordningarna, att vara sträng och nådig, ädelmodig och frikostig, att upplösa en trolös här och sätta upp ny, att uppehålla vänskap med konungar och furstar så att de gärna gynnar honom och ogärna skadar honom”.1

Enligt en del forskare kännetecknas den internationella politiken numera av en ökande cynism. Det beror på att stater och ledare i en mer omfattande utsträckning utvecklar realistiska tankegångar. Denna amoraliska teori är på god väg att skapa en anarkistisk internationell arena.2 Har den internationella politiken, präglad av realismen, alltid innehaft samma konstruktion eller har förutsättningarna skiftat under utvecklingen?

Niccoló Machiavelli (1469-1527) var florentinsk politiker och diplomat under renässansen Italien och genom sitt mest kända verk Fursten (Il principe) utgav han sig som missionär för ett fursteideal baserat på självhävdelse och maktfullhet. Detta alster skrivet 1513 grundas på Machiavellis egna examinationer och analyser av politiska ledare vilket han var berättigad till inom sin politiska bana som bland annat sekreterare för utrikesstyrelsen. Den diplomatiska karriären medförde tillfällen att på närmare håll studera flera av de ledande männen inom dåtidens europeiska politik. Machiavellis namn har sedermera kommit att bli symbolen för hänsynslösa politiska maktsträvanden utan respekt för människors välmående eller den kristna moralens lagar.3

Genom att avlägsna politiken från högre makter kom Machiavelli att bli en central gestalt inom politisk teori. Han uppvisar ett realistiskt perspektiv, utan moraliska regler, där den uppkomna situationen avklaras med alla medel utan hänsyn till dygder. Från sina historiska erfarenheter skapade han regler och riktlinjer för politiskt beteende med målet att maximera det politiska handlandet. Machiavellis teorier kring fursteideal har utmålat honom till despot, autokrat och ateist samt utnämnt honom till grundare av realpolitiken.4 Realpolitik som politisk skola innebär att försvara och expandera makten, snarare än att följa moraliska och ideologiska principer. Det viktigaste målet är att uppnå och bevara makten.

Niccoló Machiavelli anses vara en av den politiska idéhistoriens mest omdebatterade personer. Sällan har en teoretikers idéer uppvisat sådan oenighet bland idéhistoriker och statsvetare, men forskare kan konstatera att realism varken är något nytt eller utdöende fenomen, snarare är det en eskalerande politik som mer eller mindre alltid förekommit.

Har Machiavellis teorier utvecklats och i så fall på vilket sätt? Har den klassiska realismen präglats av ständig status quo eller har det förekommit en gradvis förändring av den ursprungliga realpolitiken?

Den första att analysera Machiavellis teorier var Thomas Hobbes som år 1651 publicerade sitt politisk-filosofiska huvudverk, Leviathan, en bok där Hobbes ger sin syn på statsteorin och realism. Den siste i modern tid att påverka klassisk realism var Hans Morgenthau, som med sitt kända verk Politics Among Nations från 1948 formade den nuvarande klassiska realismen tillika ett av de mest utbredda statsvetenskapliga perspektiven.

Realismen har under 500 års tid utformats genom erkända teoretiker inom området politisk filosofi och är idag den skola som kanske observeras allra mest inom såväl inrikes- som utrikespolitik. Uppsatsens vetenskapliga problem är att uppvisa hur realismen utvecklats under de senaste 500 åren.

Genom att kartlägga och analysera Machiavellis teorier skapas den fundamentala grunden för realpolitik. När jag analyserat Hobbes och Morgenthau kan jag uppvisa vilken utveckling realpolitiken genomgått för att slutligen ha antagit sin nuvarande skepnad, klassisk realism.

”There is the misconception, usually associated with the general depreciation and moral condemnation of power politics that international politics is so thoroughly evil that it is no use looking for moral limitations of the aspiration for power on the international scene”5

5

Syfte

För att kunna förstå den realistiska utvecklingen på den internationella arenan är uppsatsens syfte att kartlägga och analysera det statsvetenskapliga perspektivet realism från Niccoló Machiavelli, via Thomas Hobbes, till Hans Morgenthau. Huvudmålet är att kunna utläsa realismens utveckling och förändring. Detaljredovisat blir uppsatsens syfte således att;

i. Analysera och presentera Machiavellis teorier angående statsförnuftet och hur en stat bör agera och styras.

ii. Kartlägga realismens utveckling under historiens förlopp med utgångspunkt hos Machiavelli och avslut hos Morgenthau.

iii. Skapa en modell ur vilken realismens utveckling och förändring enkelt kan utläsas.

Frågeställningar

För att uppnå syftet krävs att jag besvarar följande frågeställningar;

i. Vem var Niccoló Machiavelli ur ett statsvetenskapligt och idéhistoriskt perspektiv? ii. Vad innebär Machiavellis teorier i Fursten angående statsförnuftet och hur en stat bör

agera och styras?

iii. Hur har realismen utvecklats från Machiavelli till Morgenthau?

Den första frågan ”Vem var Niccoló Machiavelli…?” motiveras som en introduceringsfråga för läsarna. Det handlar om att förstå den allmänna diskursen kring Machiavelli och realismens födelse. Samma processer som i första och andra frågan gäller också för de andra filosoferna som presenteras. Yttre och inre påverkningar vid teoriernas uppkomst är relevanta i sig. Den andra frågan står som fundamental grund för uppsatsen och det är i dessa teorier som problemet har sin utgångspunkt.6 Fokus och intresse ligger på principer och beståndsdelar inom realism. Den avslutande frågan står som huvudfråga för uppsatsen och besvaras med jämförelser samt uppsatsens slutliga diskussion.

6

Avgränsning

Fokus riktas mot realism inom statsvetenskaplig filosofi och inte klassisk filosofisk realism.7 Det är alltså realism i avseendet statsvetenskapliga termer, idéer och teorier hemmahörandes inom området politisk filosofi. Den primära avgränsningen är ett resultat av den valda statsvetenskapliga metoden referenspunkts-strategi. Denna strategi innebär att jag väljer ut empiriska jämförelsepunkter vilka redan står för något allmänt accepterat inom mitt forskningsområde.8 Den sekundära avgränsningen blir således att jag endast använder mig av accepterade politiska filosofer och deras teorier inom klassisk realism. Att jag valt att stanna efter att Morgenthaus idéer presenterats beror på att han var den siste som argumenterade inom ramen för klassisk realism inom statsvetenskap. Ett resultat av detta blir att framstående forskare som exempelvis Robert O. Keohane med flera exkluderas då de äntrade debatten efter Morgenthau.

Realismen har under historien troligtvis utvecklats genom många politiska filosofer men för att underlätta tolkningsarbetet samt följa mitt val av metod avgränsar jag mig till erkända teoretiker. Därför exkluderar jag också Thukydides då jag anser att hans teorier saknar tillräcklig validitet. Den sista avgränsningen är att de politiska teorierna som presenteras bör ha sitt ursprung ur olika århundraden eller i varje fall olika epoker för att uppnå spridning och skiljaktighet.

7

Var gång realism omnämns är perspektivet taget ur ett statsvetenskapligt sammanhang ifall ingenting annat anges.

8

2. Analysram

Detta kapitel avhandlar den teori på vilken uppsatsen baseras. Jag inleder med en presentation av realismen som statsvetenskapligt perspektiv eftersom jag vill upprätthålla den röda tråden genom hela uppsatsen med ursprung i syftet. Därefter introducerar jag det analysschema jag använder som hjälpmedel under uppsatsens fortskridande.

Hur kan jag enklast kartlägga realismen utveckling och förändring? Det är viktigt att jag innan forskningens start avgränsar mig och fastställer vilka egenskaper och åsikter jag har för avsikt att undersöka hos de politiska filosofernas teorier.

Den kanske mest kända forskaren inom internationella relationer, Samuel P Huntington, beskriver realism i sin mycket uppskattade bok ”The Clash of Civilizations” enligt följande;

”According to this theory states are the primary, indeed, the only important actors in world affairs, the relation among states is one of anarchy, and hence to insure their survival and security, states invariably attempt to maximize their power”.9

Realism är ett klassiskt perspektiv inom statsvetenskapen som i majoritet fokuserar på stater alternativt individen som främsta aktörer. Att realisterna lägger mest fokus på staten medför att internationella organisationer och liknande hamnar i skymundan. Att realismen placerat staten som högsta auktoritet har bidragit till att perspektivet klassas som anarkistiskt i och med avsaknaden av överordnad, internationell myndighet. Alla stater är därmed utelämnade åt sig själva. Inom riket råder ordning då statsmakten har total kontroll över medborgare och territorium medan man uppnår statens politiska, ekonomiska och geografiska mål genom att bruka militärt våld.10 Realismen eller realpolitiken, förklarar på ett mycket enkelt sätt att den internationella politiken aldrig förändrar sig i samma omfattning som till exempel den internationella ekonomin. Därför anses tidlösheten vara en av realismens mest erkända styrkor. Den internationella politiken kännetecknas i första hand av krig, konflikt och misstänksamhet. Noterbart är att realister varken ser kultur, ekonomi eller ideologi som oberoende variabler, de påverkar alltså inte den internationella politiken.11

Analysschema

Innan jag genomför analysen måste jag fastställa vad som är relevant för min uppsats. Utan viss grad av förförståelse riskerar jag dels att missa användbara idéer och teorier men kanske framförallt att förlora forskningens kontext. Konsekvensen blir att jag skapar ett analysschema vilket kommer att ligga som fundamental grund för uppsatsens fortlöpande. Ett analysschema handlar om att skapa kategorier ”med vars hjälp det är möjligt att studera den fråga man vill besvara”.12

Till min hjälp använder jag mig av statsvetarprofessorn Herbert Tingstens välkända idé- och ideologikritik. Tingsten menade att ett idealt verktyg, i mitt fall analysschema, innehåller tre betydelsefulla beståndsdelar. Dessa är värdepremisser, verklighetsomdömen samt rekommendationer och tillsammans ger de upphov till en något så när samhällsåskådning.13

Noterbart är att mitt syfte inte är att använda Tingstens verktyg som Tingsten gjorde, utan mitt syfte är att kunna uppvisa den förekommande variansen samt utvecklingen inom realismen. De valda kategorierna inom varje beståndsdel är utvalda med hjälp av litteraturstudier över hur den klassiska realismen idag är strukturerad.

Tabell 2.1. Analysschema över realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau Politiska

filosofer

Machiavelli Hobbes Morgenthau

Beståndsdelar Värdepremiss Säkerhet Moral Lagar Verklighetsomdöme Makt Folkrätt Rekommendationer Intressen Säkerhet Folket Utrikespolitik

Kommentar: Det är efter analys av de tre politiska filosoferna och deras teorier, inom ramen för Tingstens beståndsdelar, som jag kan kartlägga realismens utveckling och förändring.

12

Beckman s. 20

13

Uppsatsens väsentliga teori är att hjälpmedlet som presenteras ovan kan användas till att kartlägga realismens utveckling och förändring. Statsvetenskapliga perspektiv samt dess utveckling kan på ett lättöverskådligt sätt förklaras genom att studera inflytelserika filosofer. Precis som i analysschemats kommentar är det genom analyser av de politiska filosoferna som schemat kan fyllas och således presentera realismens utveckling. Analysschemats beståndsdelar samt de olika kategorierna är vad som är vägledande under uppsatsens fortskridande.

Målet att presentera realismens utveckling, alltså att lösa det vetenskapliga problemet, bygger på teorin att en kartläggning av uppkomna idéer kan hjälpa till att förklara hur realismen förändrats. Teorin får alltså stöd ifall jag efter att ha studerat realistiska teorier mellan 1500-talet och 1900-talet kan uppvisa skolans utveckling.

Precis som Martin Hall skriver i boken Internationella relationer kan man genom att studera realismens utveckling under historiens förlopp förstå och utläsa vad perspektivet innebär.14 Då fokus läggs vid teorierna uppenbaras ett samförstånd filosoferna emellan med relevans för perspektivets utveckling.

Tidigare forskning

teoretiker vilket exkludera Morgenthau med flera. Inom Skinners analyser existerar alltså ingen jämförelse över tid och rum.

Det jag inom mitt forskningsproblem betraktar som kunskapslucka är jämförelserna och slutsatserna mellan filosofernas teorier. Jag skulle kunna presentera ett oändligt antal böcker berörandes de olika statsvetenskapliga filosoferna och deras teorier kring realism. Till exempel finns Edwards och Townshends bok ”Interpreting Modern Political Philosophy”19 eller Sven-Eric Liedmans uppslagsverk ”Från Platon till Kommunismens Fall”20 vilka båda presenterar kvalitativa litteraturstudier över de aktuella filosoferna men dessvärre utan att använda någon form av jämförelser. Det jag saknar, vilket jag själv har för avsikt att täcka, är en modell där de politiska filosoferna sammanförs och presenterar på vilket sätt realismen utvecklats till vad den var efter Morgenthaus avhandling ”Politics Among Nations” 1948.

3. Metod

Detta avsnitt innehåller en presentation av uppsatsens forskningsmetod vilken används för att uppnå det teoretiska syftet samt för att besvara frågeställningarna. Det använda materialet presenteras så att någon annan kan repetera forskningen vid annat tillfälle. Kapitlet innehåller också en diskussion kring uppkomna problem och funderingar samt en närmare presentation av det använda materialet.

Val av metod vid vetenskapliga arbeten har sitt ursprung ur forskarens personliga ställningstaganden i förhållande till ontologin och epistemologin, oberoende om det är medvetet eller inte. Min inställning till forskningsproblemet är att skildra realismens utveckling utan att fördöma eller berömma, alltså med andra ord betrakta processen som en neutral åskådare.

Jag har valt att lägga upp undersökningen på ett komparativt sätt med hjälp av referenspunkts-strategin. Referenspunkts-strategin är en av tre möjliga forskningsdesigner när man behandlar problem med nivåskattningar, alltså förändringar. Strategin innebär att jag väljer ut empiriska jämförelsepunkter vilka redan står för något allmänt accepterat inom mitt forskningsområde. Notera hur jag binder samman analysschemat, ovannämnda teoretiska diskussion, mina frågeställningar samt den använda metoden. Esaiasson med flera, menar att genom att jämföra med punkter som redan undergått officiella bedömningar skapar man sig en välgrundad baslinje att utgå från. Strategin är influerad av termen bench-marking, vilket fritt översatt betyder riktmärkning, vilken är hemmahörande i näringslivssammanhang och innebär att jämföra med erkända konkurrenter.21

Uppsatsens syfte innebär att presentera realismens utveckling genom komparativa studier. Det åstadkoms genom att jag valt politiska teoretiker inom realismen som har haft inflytande för perspektivets utveckling. Valen av referenspunkter beror till stor del på förförståelse samt en mindre litteraturstudie över realismen. Observera att uppsatsen analyserar teorier vilket avviker något från den sedvanliga empiriska analysen.

21

Denna uppsats innehåller en kvalitativ textanalys med fokus på realismen. Kvalitativ textanalys innebär att ”ta fram det väsentliga innehållet genom en noggrann läsning av textens delar, helhet och den kontext vari den ingår”. Den grundläggande metoden är att noggrant läsa samt att ställa frågor till texten, som texten eller man själv efteråt besvarar.22

Inom kvalitativ textanalys existerar det två användningsområden vilka i sig innehåller olika tillvägagångssätt; att systematisera innehållet och att kritiskt granska det. Metoden jag använder härrör från såväl den första som den sista metoden. Det första jag gör är att systematisera innehållet genom att klargöra tankestrukturen för varje politisk filosof. Då det är avklarat måste jag kritiskt granska innehållet genom idékritik och slutligen genomföra en komparativ studie över de politiska filosoferna samt deras syn på realism.23 Det är av stor vikt för uppsatsen att jag gör likadana procedurer med alla valda filosofer.

Uppsatsen omfattar samtidigt en idécentrerad studie där de politiska filosofernas teorier angående realism står i centrum. Aktörerna är viktiga i den mån att de utgör goda och tillförlitliga referenspunkter men fokus ligger först och främst på idéerna.24 Denna uppsats är alltså en idéanalys med särskild böjelse för analystekniken begreppsanalys. Ludvig Beckman beskriver begreppsanalys som ”att klargöra de termer och begrepp som används för att formulera politiska budskap är en oundviklig del av varje idéanalys”.25 Uppsatsens syfte uppnår jag genom att analysera relevanta termer och begrepp utmärkande för realismen samt med pålitlig hjälp från mitt analysschema. Beskrivande idéanalys är som nämnt det viktigaste tillvägagångssättet eftersom syftet är att analysera realismens förändring över tid.26 Detta görs genom jämförelser över tiden från Machiavellis teorier till Morgenthaus teorier. I teorikapitlet presenteras analysschemat vilket används som analysredskap. Inom beståndsdelarna finns olika kategorier som är öppna förhållningssätt. Detta för att jag ska kunna betrakta mer förutsättningslöst och undvika att missa viktig empiri. Kategoriernas luckor fylls i genom tolkningar av filosofernas realistiska teorier. En mindre presentation av realismen skapades i föregående kapitel med hjälp av litteraturstudier. Denna presentation står som anvisning för mitt analysschema tillika uppsatsens primära hjälpmedel.

underförstådd information, latenta budskap, vilket man lätt missar med kvantitativa metoder.27

Problem och funderingar

Teorierna vilka Machiavelli presenterar angående statsförnuftet samt hur en stat bör styras är vad som är i fokus i min uppsats. Genom kvalitativ textanalys har jag enklast kunnat analysera bokens budskap och inom min forskningsdesign använder jag mig av systematisering av innehållet. Att systematisera undersökningen är en form av beskrivande analys och jag har för avsikt att klargöra tankestrukturen i Fursten.28 En svårighet med Machiavellis teorier i Fursten var hans tillvägagångssätt att aldrig riktigt generalisera. Teorierna appliceras ideligen på konkreta fall vilket gör att de har en tendens att skifta något. En annan svårighet var att omforma Machiavellis teorier, vilka han presenterar på individnivå, så att de passar in på statnivå med staten som främsta aktör. En tredje svårighet med Machiavellis teorier var hans sätt att skriva. Förutom att hans teorier är svåra att generalisera är det också svårt att presentera hans teorier på ett språkligt modernt tillvägagångssätt.

Thomas Hobbes däremot var en mästare på att generalisera. Detta kan bero till mångt och mycket på att han själv ansåg sig vara ”the true philosopher”. Svårigheten med Hobbes är att han berör många olika ämnesområden samt att han inkluderar många fler infallsvinklar. Den klassiska realismen vilket uppsatsen behandlar existerar tydligt inom Hobbes teorier, men i gemenskap med diverse andra statsvetenskapliga termer och perspektiv.

Hans Morgenthau vidareutvecklar Hobbes teorier om generaliseringar i den internationella politiken. Morgenthau presenterar sina teorier väldigt teoretiskt men backar senare upp sina teorier med empiriska exempel. Svårigheten med Morgenthaus teorier har varit att sammanfatta hans tankesätt då han i avhandlingen Politics Among Nations väldigt utförligt examinerar realismen.

Mitt val av metod har enligt mig själv egentligen bara ett problem vilket är ganska självklart. Referenspunkts-strategin kräver redan erkända referenspunkter och dessa är givetvis begränsade. Med facit i hand kan jag dock konstatera att det inom mitt forskningsproblem inte hämmat mig utan jag har i stället varit tvungen att avgränsa mig.

27

Esaiasson m.fl. s. 237

28

Material

Val av material bestäms av forskningsproblemets metod. Uppsatsen baseras på såväl primära som sekundära källor i form av idéhistoriska samt statsvetenskapliga böcker. Användandet av primärkällor uppfyller de källkritiska kriterierna beroende och tendens medan sekundärkällor kräver en mer kritiskt analys. Forskare som analyserat de politiska filosoferna kan lida av både beroende och tendensiösa inslag beroende på till exempel respektive forskares politiska läggning vilket jag haft med i mina beräkningar.29 Referenspunkts-strategin fordrar att empiri hämtas från erkänd litteratur och avhandlingar vilket gör att uppsatsen exkluderar nyhetsartiklar och liknande andrahandskällor. Uppsatsens alla empiriska avsnitt beläggs genom litteraturstudier, med intentionen att stärka validiteten. Det betyder att de aktuella politiska filosoferna analyseras dels genom litteraturstudier över respektive verk Fursten, Leviathan och Politics Among Nations (primärkällor) men också genom att referera till den allmänna diskursen kring deras teorier.

När materialet tolkas är det oerhört viktigt att jag visar god förförståelse. Vad ville teoretikern att den formulerade texten skulle betyda? Esaiasson med flera skriver att ”behovet av omfattande tolkningsarbete är större när perspektivet är avsändarens och mottagarens än när perspektivet är forskarens”30 Med andra ord är det av största betydelse att jag presenterar en introduktion över den diskurs teorierna existerar inom.

Kategorierna i de tre beståndsdelarna eftersöks i teoretikernas idéer. På så sätt kan man enkelt fylla i de tomrum som finns i analysschemat med hjälp av noggrann tolkning. Den använda metodiken är alltså litteraturstudier med fokus på teorier samt med intentionen att jämföra för att beskriva.

Alla mina jämförelsepunkter, också kallade referenspunkter, hänvisar var och en till sin teoretiska föregångare. Det innebär att Machiavelli hänvisar till Thukydides, Hobbes till Machiavelli och Morgenthau till Hobbes. Samma princip gäller för de övriga forskare jag inkluderat. Valet av metod samt analysenheter får alltså inte bara stöd av nutida forskare utan också av de berörda idéhistorikerna själva.

29

Thurén s. 70-72

30

4. Niccoló Machiavelli

Niccoló Machiavelli (1469-1527) skrev sitt allra mest kända verk Fursten 1513, en bok vilken propagerade för ”självhävdelse och maktlystnad” samt innehöll en presentation av idéer kring fursteideal. Machiavelli var florentinsk politiker och därtill även diplomat vilket tillät honom att på nära håll studera politiska ledare inom europeisk politik. Fursten är en tilltalande bok för politiska ledare som både berömmer och fördömer.31 Noterbart är att Machiavelli presenterade sina idéer utifrån ledarens perspektiv. Det är alltså riktlinjer för hur en ledare undviker att besegras och hur ledaren ska agera på såväl den internationella som inhemska arenan. Det politiska tillstånd i vilket Machiavelli arbetade ”präglades då av rivalitet mellan de italienska staterna, med skiftande allianser och militära interventioner samt framstötar från staterna runtomkring”.32 I Fursten syns många spår av den italienska nationalismen och patriotismen men också den splittring de italienska statsbildningarna uppvisade samt Frankrikes och Spaniens starka utveckling.33

Den förste klassiska tänkaren inom realismen anses dock inte var Machiavelli utan Thukydides (ca 460-399 f. Kr.) Denne antika grekiska historiker anlade sig realistiska teorier genom sin historiska skildring av kriget mellan Sparta och Aten. Thukydides menade att ”makt är alltid ojämnt fördelad och det är den grundläggande verkligheten man måste anpassa sig till om man vill överleva”.34 Machiavelli var den första att redogöra mera omfattande för realismens tankegångar. Italienaren anses vara den som avlägsnade etik från politik samtidigt som han var den första att förklara raison d’état.35 Termen raison d’état är en tradition inom politisk teori där furstens eller statens intressen sätts framför allt annat. Intressena berör ekonomi, militär samt kultur och prioritet ligger först och främst på statens överlevnad. Den moderna politiska realismen ses numera som raison d’états efterträdare inom internationella relationer.36

31

Machiavelli s. 139-140

32

Malnes & Midgaard s. 72

Machiavellis realism

Malnes och Midgaard förklarar Machiavellis intentioner med Fursten på ett mycket utmålande sätt. Teorierna berör ”frågor som slagordsmässigt kan karakteriseras som maktproblem: hur man under olika förutsättningar kan nå sina mål, hur man kan få andra att uppträda som man själv önskar, hur man bäst kan undgå att bli prisgiven åt andras vilja eller nycker”.37

Machiavellis realism beskrivs i Fursten på individnivå men är samtidigt applicerbar på statsnivå. Jag ämnar nu visa vad Machiavelli förespråkar vad gäller de beståndsdelar som används i analysschemat. För att enkelt kunna följa redogörelsen presenteras Machiavellis teorier i Fursten enligt den modell analysschemat innehåller i slutet av kapitlet.

Moral

Enligt Machiavelli existerar inga specifika måttstockar inom politiken. Moralen, innehållandes normer, lagar och regler, skapas först inom det politiska systemet. Politiska ledare skapar lagarna och är samtidigt moralens skapare utanför moralen. Den enda begränsningen för autokraten är dess avsikter med staten vilket alltid är skiftande beroende på tillfället.38 Fursten har med tidens gång uppnått legendarisk status för sin skildring av maktens konstitution. Ett mycket fascinerande verk som läses av de flesta, fast i skymundan och i tysthet, men framför allt utan att någon öppet erkänner sig påverkad av den.

Undersöker man historien har ledare utan moraliska spärrar lyckats allra bäst. De som inte håller speciellt hårt på troheten och i stället väljer att lura folk har senare haft övertaget över dem som håller sig till ärligheten. En ledare behöver kunna använda sig av både djurets och människans egenskaper.

”En furste bör välja lejonet och räven som sina förebilder, ty lejonet kan inte försvara sig mot fällor och räven kan inte försvara sig mot vargar”.39

Den som bäst förstått sig på rävens natur lyckas bäst. En furste måste dock kunna verka ”mild, trogen, uppriktig, mänsklig” och samtidigt vara det, men då det fordras måste han kunna uppvisa motsatta egenskaper.40 Människan är till sin natur självisk, girig och

37

Malnes & Midgaard s. 81

maktlysten. ”Det är lättare att förlåta den som mördar ens far än den som berövar en ens farsarv”.41 Machiavelli menar att samma principer gäller såväl på den inhemska som på den internationella arenan.

Folket

”En furste som har en starkt befäst stad och som inte är hatad kan inte bli anfallen”.42

I de så kallade medborgerliga furstendömena, där folket står i centrum, är det av allra yttersta intresse för fursten att invånarna står på hans sida. Fursten bör behålla invånarna som sina vänner och ifall han inte har deras vänskap bör han försöka övervinna den. Det värsta som kan hända en furste över fientliga invånare är att de överger honom. Utan folkets stöd kommer motgångarna.43 Därför bör fursten undvika att bli hatad. Folket älskar fursten av fri vilja men det beror till stor del på fursten om folket hyser fruktan för honom.44 I synnerhet bör fursten hålla sig sams med den folkgrupp som är mäktigast, och han bör dessutom värdera stormännen högt.45 En furstes huvudsakliga uppgift för att behålla makten är att undvika att bli föraktad och hatad. Han bör också ha ett högt anseende och stå fast vid sina principer. Detta för att undvika att människor lurar och bedrar honom. De två ting en furste alltså mest bör oro sig för är; inre oroligheter det vill säga sitt folk, samt yttre oroligheter vilket representeras av utländska regenter. Yttre oroligheter kan en furste försvara sig emot med en fruktad armé och goda vänner.46 Detsamma gäller den omvända situationen. En furste må besitta en slagkraftig armé men han behöver alltid befolkningens hjälp när han till exempel invaderar ett land.47

Armé och lagar

sistnämnda anses av Machiavelli vara såväl värdelösa som farliga. Legosoldater är ”oeniga, maktlystna och trolösa, de är modiga och djärva bland vänner, men fega inför fienden”.48 Hjälptrupper erhåller du när du vänder dig till en mäktig ledare för hjälp. Resultatet blir att när faran är över är du antingen besegrad eftersom ni förlorat eller är du i den segrande ledarens våld eftersom han hjälpte dig till seger.49 Överhuvudtaget bör en furste aldrig sluta band med någon som är mäktigare än fursten själv, man bör helst alltså vara oberoende någon annan.50

En furste måste också försvara sig mot mindre mäktiga grannländer samt försöka försvaga de mäktigare. Han bör inte heller släppa in någon mäktig utländsk furste i landet då missnöjda invånare söker sig till denne och genererar på så sätt i oroligheter. Mäktiga personer inom furstens egna landsgränser bör också försvagas vilket ger fursten ännu mera makt. ”Den bringas på fall som är orsak till att någon annan blir mäktig”.51 En furste måste ständigt tänka i sjukdomens exempel. Han får inte enbart se de pågående oroligheterna utan måste också tänka på framtiden. Ser han faran långt i förväg kan han lätt finna botemedel.52

Intressen

En ledares intresse bör inte ligga på någonting annat än ”krigskonsten, krigets organisation och disciplin”. Detta är det enda intresse som åligger den som befaller. En ledare utan kunskaper och intresse för vapen föraktas av såväl folket som soldaterna. En ledare bör lära sig av sina föregångare. Han bör studera historien och undersöka orsaker till nederlag och segrar.53 Malnes och Midgaard menar dock att detta inte ska betraktas ordagrant utan att en furstes intressen också måste ligga vid sina personliga egenskaper, ”frikostighet kontra sparsamhet, barmhärtighet kontra grymhet och ordhållighet kontra trolöshet”. Önskvärt vore ifall fursten besatt de dygdiga egenskaperna, men det vore omöjligt i dagens värld (läs renässansens Italien). Fursten måste vara benägen till att kunna ”begå lastbara handlingar utan vilka det skulle vara svårt att rädda staten”.54

Stora krig och personliga stordåd har alltid fascinerat och engagerat människor. Det spelar ingen roll vad för handlingar det rör sig om. Det viktiga är att fursten ser till att de är

48 Machiavelli s. 62-63 49 Ibid. s. 68 50 Ibid. s. 113 51 Ibid. s. 22 52 Ibid. s. 16-17 53 Ibid. s. 73-75 54

storslagna samt att hans namn omnämns och understryks som en extraordinär man.55 Machiavelli uppmuntrar alltså ledare till att imponera på sitt folk, oavsett handling, och på så sätt få folket på sin sida.

För att kunna behålla erövrade stater som är vana vid att ha sina egna lagar finns tre olika saker att göra; förstöra landet till grunden, bosätta sig där eller behålla lagarna men införa skatter. Det enklaste sättet att behålla en stat som är van att leva efter sina lagar är med hjälp av dess befolkning. Att tillsätta en god regering för att lugna folket bidrar till att folkets oro till fursten minskar. Denna föreskrift gäller dock inte i republiker eftersom det där förekommer mer hat och önskan efter hämnd. Där gör man bäst i att förstöra landet till grunden eller att bosätta sig där.56

Sammanfattning

En mycket betydande notis för Machiavellis tänkande är att Machiavelli enligt Liedman vidmakthåller att;

”politiken skall göras helt oberoende av religiösa synpunkter; staten skall styras enligt inomvärldsliga principer och utan andra hänsyn än statens bästa”.57

Tom Bryder förklarar Machiavellis teorier på ett mycket bra sätt då han menar att huvudtemat i politik enligt Machiavelli är att eftersträva makt, säkerhet och auktoritet. Som ledare måste man observera vad som händer såväl på scenen som bakom scenen. Altruistiska koncept så som frihet, fred och välfärd används enbart inom politik vid behov för att säkerställa och utvidga makt och egenintresse.58

Då Machiavelli var en av de första säkerställda politiska filosoferna att begrunda i dessa banor, utvecklades Machiavelli samtidigt till en av de första statsvetenskapliga realisterna.

måste i stället till varje pris använda sig av de maktpolitiska principerna, inom vilka den viktigaste är att väga sina intressen och sin egen makt gentemot andras, och på så sätt uppfylla sitt ansvar.

Tabell 4.1. Analysschema över Machiavellis realism

Politisk filosof Machiavelli

Beståndsdelar

Värdepremisser Säkerhet Minimera hotet från såväl inre som yttre oroligheter.

Moral Ledare utan moraliska spärrar har genom historien lyckats allra bäst.

Lagar Goda lagar fordrar en god armé.

Verklighetsomdömen Makt Graden av makt ledaren innehar är avgörande för dennes framgång. Människan är till sin natur maktlysten.

Folkrätt Naturrätt likt folkrätt lyser med sin frånvaro inom Machiavellis teorier, med andra ord är den irrelevant.

Rekommendationer Intressen Ledare bör enbart intressera sig för krigskonsten, krigets organisation och disciplin. Stater agerar efter intresse inom såväl inrikes- som utrikespolitik.

Säkerhet ”En furste som har en starkt befäst stad och som inte är hatad kan inte bli anfallen” Folket Försök till varje pris och oavsett grymma

handlingar, att ha folket på din sida.

5. Thomas Hobbes

Den brittiska filosofen Thomas Hobbes (1588-1679) var inte särskilt bevandrad i den statsvetenskapliga läran utan var mer engagerad i bland annat retorik och moralhistoria. Trots det har han kommit att bli en framträdande gestalt inom det statsvetenskapliga perspektivet realism. Hobbes var under sin levnadstid ständigt ute på resor där han observerade en rad krig samt andra intriger vilka resulterade i nya statsbildningar. Under sina resor kom han i kontakt med flera stora filosofer så som Descartes och Francis Bacon vilken den senare Hobbes under en tid arbetade som sekreterare åt. Hobbes goda kunskaper i filosofi gav honom möjligheten att utvecklas och operera bland adelsfamiljer vilket gjorde att Hobbes inom dessa kretsar kunde knyta nya kontakter samt utveckla sitt filosofiska tänkande.60

England hade en förhållandevis fri vetenskaplig debatt men Hobbes och hans kollegor levde inte riskfritt med sina radikala idéer. Under 1630-talet förändrades situationen och den engelska regeringen drev många oliktänkare till landsflykt. En av dessa var Thomas Hobbes som självmant valde att fly då han ansåg sig vara alltför ingjuten i den politiska hetluften.61

Hobbes erhöll sin realistiska skolning då han tidigt i sin karriär valde att översätta Thukydides verk ”Kriget mellan Sparta och Aten”. Under sina resor med diverse adelsfamiljer kom Hobbes också i kontakt med Machiavellis teorier angående moraliska utgångspunkter, realism i största allmänhet. Hobbes var en av många filosofer som vidareutvecklade Machiavellis teorier att ”politiskt handlande måste bygga på en empiriskt förankrad kunskap om människans grundläggande natur, inte på förutbestämda normer om hur människan bör vara”.62

Under 1600-talet skedde stora förändringar vad gäller sociala och idémässiga aspekter. Framför allt var det maktförhållandena som kom i fokus för debatten. Det är i synnerhet denna fråga som Leviathan, Hobbes allra kändaste verk, koncentrerar sig på vilket gör att boken är en konsekvens av de förändringar i den politiska föreställningsvärlden som kännetecknar 1600-talet.63 Hobbes avhandling är likt Machiavellis Fursten skriven som en neutral åskådare och syftet har varit ”att öppna människors ögon för det ömsesidiga

sambandet mellan beskydd och lydnad, som ständigt måste beaktas på grund av de krav som den mänskliga naturens beskaffenhet och de gudomliga lagarna ställer”.64

Hobbes realism

Thomas Hobbes primära och mest väsentliga bekymmer låg vid den politiska auktoritetens natur och dess roll i upprättandet av social ordning. Orsaken till detta anses vara de påverkningar Hobbes mottog från den politiska diskurs han opererade inom, alltså hans samhälles politiska utformning.65 Precis som Machiavelli använder sig Hobbes av sin egna politiska diskurs som spelbord för sina politiska teorier.

Hobbes realism förutsätter att människor önskar ett fåtal saker av livet. Den högsta önskan är att få överleva samt att inneha ett angenämt och bekymmersfritt liv. För det andra strävar människor efter att uppnå makt och ära. En annan förutsättning och avgränsning Hobbes gör i sitt tänkande är att han anser att alla människor i grund och botten är likvärdiga vad gäller sårbarhet och begåvning. Denna förutsättning tillsammans med en knapphet på resurser resulterar enligt Hobbes i ett ”allas krig mot alla”.66

Leviathan provocerade samtiden. Hobbes är en försvarare av politiskt envälde, men samtidigt är hans största bekymmer som tidigare nämnt hur en stat ska byggas och upprätthållas. Eva-Lena Dahl menar att ”Hobbes politiska filosofi kan användas för att försvara varje central makt, oavsett dess tillkomst, så länge den kan beskydda undersåtarnas liv”.67 Hobbes skriver i Leviathan att naturens grundläggande lag är fredssträvan som säger att vi ska eftersträva fred och bevara den samtidigt som vi får försvara oss själva med alla medel till varje pris.68 Detta privilegium gäller på individnivå, nationell nivå och internationell nivå.

Hobbes politiska tänkande grundar sig på individualism och han anser att en stat består av enskilda individer. Människan är i alla aspekter en maskin. ”Allt som händer kan förklaras av den mänskliga kroppens relationer till andra kroppar i rörelse och till den mänskliga kroppens materiella mekanik”.69 Dahl menar vidare att Hobbes anser att människans handlingsliv bestäms av att den vill tillfredsställa sig själv. ”Det goda blir för den naturliga människan det angenäma, det onda är det hon upplever som onjutbart, smärtsamt och förstörande”.70

64 Hobbes s. 510 65 Edwards s. 41 66

Malnes & Midgaard s. 92

Naturtillståndet

Hobbes argumenterar mot strömmen (den klassiska filosofin) som anser människan vara en social eller politisk varelse. I stället menar Hobbes att varje individ är inriktad på sig själv och människans vilja att överleva övertrumfar allt annat. Hobbes anses vara en av de radikala filosoferna som var delaktig i skapandet av tankesystemet grund - följd vilket senare inom statsvetenskapliga metoder kommit att kallas orsak - verkan.

Hobbes menar att det naturtillstånd i vilket individerna befinner sig ger upphov till maktsträvan och utmärks av öppen eller dold aggressivitet. Denna existentiella situation riskerar oavbrutet att resultera i krigstillstånd. Då människor är lika kan makt enbart uppnås på bekostnad av andra. Det är naturtillståndet med andra ord som är upphovet till ett allas krig mot alla.71

”Härav framgår klart att människor under den tid de lever utan en gemensam makt som håller dem alla i tukt befinner sig i det tillstånd som kallas krig, och detta krig är ett allas krig mot alla”.72

Detta individuella naturtillstånd existerar också på den internationella arenan och skapar på så sätt internationella problem. Existensen av andra stater är upphov till det internationella naturstillståndet vilket i sin tur skapar rädsla. Enligt Hobbes är det viktigt att påpeka att internationell politik är ett oavbrutet tillstånd av befintligt eller potentiellt krig. För det andra menar Hobbes att anarkin som genomsyrar internationell politik innebär att mänskliga grupperingar är fria från varandra.73

Samhällskontraktet

samman och skapa en säkerhetspakt som innehar behörigheter och makt att instifta lagar och tillämpa de i praktiken, alltså en form av ledare eller stat.74 Genom majoritetsbeslut menar Hobbes att man kan samla individernas viljor till en enda gemensam vilja. Denna procedur titulerar Hobbes med begrepp som fördrag, kontrakt eller förbund. ”Regenten måste bli suverän, hans makt att skapa fred måste vara total”.75 Ledarens makt är nu den samlade makten hos alla. Alla är lika inför lagen och var och en är ansvarig för sina gärningar.

Suveränen är enväldig lagstiftare inom alla politiska system samtidigt som suveränen själv inte är underkastad lagarna.76 Människans resignation är nyckeln till statens överlevnad enligt Hobbes. Makten är därmed en gång för alla överlämnad till fursten.77 Det är väldigt viktigt att understryka att kontraktet ingås mellan samhällets individer och inte mellan individen och suveränen. Därmed kan ingen utsättas för orättvisa eftersom individerna genom att lyda suveränen samtidigt lyder sig själva då de avhållit makten till suveränen.78 Suveränens makt är från kontraktets ratificering total men med delvis ömsesidig respekt. Hobbes ställer i Leviathan upp tolv stycken rättigheter och befogenheter för suveränens makt och samtidigt presenterar han de uppkomna följderna för folket. I grund och botten utgår de tolv punkterna från suveränens makt i förhållande till folkets osjälvständiga situation.79 Suveränens uppdrag är att till varje pris värna om folkets säkerhet.

”Med säkerhet avses här inte livets blotta bevarande utan också allt som gör livet angenämt och som var och en kan förvärva genom legitimt arbete, utan att sätta staten i fara eller skada den”.80

En stat försvagas och i värsta fall upplöses ifall suveränen tillhör den skara av politiska ledare som nöjer sig med mindre makt än vad som fordras för statens fred och försvar.81 Makt är enligt Hobbes förknippad med diverse egenskaper som kan beskriva både stat och individ.

Älskad och fruktad, klokhet och adelskap är bara några karaktärsdrag Hobbes anser leda till makt.82 Hobbes preliminära teori är att makt är odelbart. Makt kan och ska inte delas mellan till exempel kung och parlament (Hobbes är alltså i opposition gentemot Montesquieus 74 Hall s. 36 75 Dahl s. 28-29 76 Hobbes s. 222 77 Dahl s. 29 78

Malnes & Midgaard s. 93-94

79

Se kapitel 18 ”Om tillsatta suveränens rättigheter” Hobbes s. 161-167

teorier om maktfördelningen). Den enväldige härskaren behöver nödvändigtvis inte bestå av en enda människa. Dock är staten tryggare då makten finns hos en enda person.83 Den fullständiga makten är alltså koncentrerad till suveränen, som kan vara både en eller flera människor. Suveränen har mottagit makten frivilligt från människorna vilket gör att suveränens uppgift till varje pris är att värna om folkets säkerhet.

Sammanfattning

Summerat propagerar Hobbes, precis som Machiavelli, för en sekularisering. Människorna behöver samtidigt ansluta sig till en stark, suverän statsmakt till vilken all makt tillfaller. Naturtillståndet är orsaken till strid och konflikt såväl på den inhemska som på den internationella arenan och människans räddning ligger hos en ”suverän myndighet stark nog att upprätthålla lag och ordning.84

Tabell 5.1 Analysschema över Hobbes realism

Politisk filosof Hobbes

Beståndsdelar

Värdepremisser Säkerhet Viljan att överleva övertrumfar allt annat. Naturtillståndet skapar ett allas krig mot alla. Moral Varje individ är inriktad på sig själv.

Lagar Alla är lika inför lagen och alla ansvarar för sina egna gärningar.

Verklighetsomdömen Makt Makt kan endast användas samt bibehållas då ledarens makt är den samlade makten hos alla. Folkrätt ”Folkrätten och naturens lag är samma sak” och

ingår i suveränens förpliktelser.

Rekommendationer Intressen Människor bör avsäga sig sin frihet och förlita sig på att suveränen värnar om folkets säkerhet. Säkerhet Naturens grundläggande lag att eftersträva fred

och bevara den med alla medel och till varje pris.

Folket Samhällskontraktet skrivs mellan människorna och inte mellan människorna och suveränen. Utrikespolitik Existensen av andra stater är upphov till det

internationella naturtillståndet (ett

6. Hans J. Morgenthau

Hans J. Morgenthau (1904-1980) var tysk-amerikan och föddes i centrala Tyskland. Som ung studerade han vid flera av Tysklands bästa universitet och hade som främsta intresse filosofi och litteraturvetenskap. Efter att ha skiftat studieinriktning till juridik kom Morgenthau i kontakt med Bismarck och dennes teorier vilket ledde till ett intresse för dåtidens realpolitik.

Endast ett år före Hitler tog makten i Tyskland flyttade Morgenthau till Genève. Morgenthau begav sig så småningom till USA år 1937 där han under sina resterande levnadsår sysselsatte sig som lärare vid diverse universitet.85 1949 publicerade han sitt mest kända verk, Politics Among Nations, vilken stått som ledande litteratur för studenter i internationell politik under flera decennier. Med boken skapade Morgenthau sin egen teori över realism och maktpolitik inom statsvetenskap i allmänheter och internationella relationer i synnerhet. En viktig synpunkt menade Morgenthau var att internationell lag och moral är en förlägenhet för makt. Han tog med andra ord inte den klassiska realismen i sitt försvar utan menade i stället att en förändring och förnyelse måste äga rum i denna klassiska skola inom internationella relationer. Moraliska principer måste länkas samman med staternas intresse för att kunna förstå de politiska handlingarna.86 Att Morgenthau influerades av den politiska diskurs han opererade inom under sin tidiga karriär i Nazityskland råder det inga som helst tvivel om. Detta kan man utläsa ur hans senare publicerade avhandlingar vilka jag dock inte kommer att ta upp för diskussion i denna uppsats.

Morgenthaus realism

Den tysk-amerikanska statsvetaren Hans Morgenthau presenterade i och med avhandlingen Politics Among Nations år 1948 sina välkända och omdebatterade teorier kring modern, klassisk realism. Morgenthau formulerade den moderna realismen med hjälp av sex principer som än idag utgör grunden för detta rationella statsvetenskapliga perspektiv. Jag ämnar nu presentera realismens sex grundläggande principer enligt Morgenthau.

85

Thompson

86

1. Politisk realism anser att politiken, precis som samhället i övrigt, styrs av objektiva lagar med rötter i den mänskliga naturen. Det går genom observation att utveckla teorier som förklarar dessa lagar.87

2. Stater och ledare agerar i termer av intresse, vilket definieras som makt. Därför kan människan objektivt förklara deras handlingar.

3. Principen intresse definierat som makt, vilket är den teoretiska realismens primära grundregel, är en objektiv och universell princip gällandes över tid och rum. Makt är en persons kontroll över en annan.

4. Politisk realism är medveten om de moraliska principerna inom politiska aktioner. Det kan dock existera en slags motsättning mellan moral och framgångsrik politik. 5. Politisk realism vägrar att acceptera den universella moralen som den enda

existerande. Den moraliska definitionen skiftar mellan olika stater.

6. Politik är en autonom sfär. För att förstå politik måste det politiska avlägsnas från andra sfärer. Det som utmärker den politiska sfären är intresse definierat som makt.

Realism enligt Morgenthau är ett statsvetenskapligt perspektiv där världen anses vara ett resultat av krafter inom den mänskliga naturen. För att kunna förbättra världen måste människan arbeta med dessa krafter och inte emot dem. Det är en värld med motsatta intressen, vilket skapar konflikter, där moraliska principer aldrig uppnår den önskvärda existensnivån. Realismen förklarar den politiska verkligheten, alltså vad den mänskliga naturen verkligen innebär.88

Första principen

Politisk realism anser att politik, precis som samhället i övrigt, styrs av objektiva lagar med utgångspunkt i den mänskliga naturen. För att kunna förbättra samhället, krävs det att människan först och främst förstår lagarna på vilka samhället vilar. Realismen behöver en tro på rationell teori vilket delvis kan reflektera de objektiva lagarna. Som ett resultat av rationell teori existerar också en tro på ett särande mellan sanning och opinion, alltså mellan de observerbara och det önskade. Den mänskliga naturen med sina politiska lagar har fortsatt att

87

De sex realistiska principerna är sammanfattade ur Morgenthaus Politics Among Nations. Litteraturhänvisningar finns inom de mer utförliga presentationerna över principerna.

88

vara oförändrad sen den klassiska filosofin upptäcktes. Realistisk teori menar att genom att observera stater och ledares handlingar kan man anta deras saklighet. 89

Andra principen

Den huvudsakliga karaktären som styr politisk realism inom internationell politik är intresse definierat som makt. Detta koncept förbinder orsak och sanning medan politik också här avskiljs från andra sfärer så som ekonomi (intresse definierat som välstånd), etik eller religion. På grund av det existerar möjligheten att objektivt förklara staters och ledares handlingar. Realism motsätter sig två populära vanföreställningar; motiv samt ideologiska preferenser. Ett annat utmärkande kännetecken är att den politiska realismen anser rationell utrikespolitik vara god utrikespolitik. Detta beror på att rationell utrikespolitisk policy minimerar risken och maximerar vinsten samt sammansätter moralisk försiktighet med kraven på politisk framgång.90

Tredje principen

Maximen intresse definierat som makt, vilket är den teoretiska realismens primära grundregel, är en objektiv och universell princip gällandes över tid och rum. Dock beror det intresse som styr den politiska handlingen på den politiska och kulturella kontext ur vilken den utrikespolitiska policyn är hämtad. Detsamma gäller maktkonceptet vilket innebär en persons kontroll över en annan.91

Fjärde principen

Politisk realism är medveten om de moraliska principerna inom politiska aktioner. Det kan dock existera en slags motsättning mellan moral och framgångsrik politik. Morgenthau menar att det inte kan finnas någon politisk moral utan en viss grad av försiktighet, man måste alltså ha konsekvenserna i beräkning. Därför anser realismen att försiktighet är en av de största, och kanske den allra största dygden inom politiska handlingar.92

Femte principen

Politisk realism vägrar att acceptera den universella moralen som den enda existerande. Den ena statens moral är inte nödvändigtvis de andra staternas moral. Var och en är alltså inom den moraliska världen unik i sig. Dock existerar möjligheten för stater att döma andra stater samt sig själva efter moral och intresse på den politiska arenan. Det är skillnad på att veta vilka stater som är aktuella för moralisk diskussion och att veta vad som är gott och ont inom den politiska sfären.93

Sjätte principen

Skillnaden mellan politisk realism och andra statsvetenskapliga skolor är noterbar och djupt bottnad. Den politiska realisten tänker i termer av intresse definierat som makt. Det viktigaste att känna till är att politik är en autonom sfär, alltså en självständig del av världen. För att kunna förstå politik måste man alltså avskilja den från andra kretsar.94

Enligt Morgenthau existerar internationell rätt men är samtidigt långt ifrån lika effektiv som vanliga nationella lagsystem. Internationell rätt är verkningsfullt vad gäller reglering av kampen om makt på den internationella arenan men är samtidigt väldigt primitiv eftersom det oftast är frågan om en decentraliserad lag.95

”There is the misconception, usually associated with the general depreciation and moral condemnation of power politics that international politics is so thoroughly evil that it is no use looking for moral limitations of the aspiration for power on the international scene”96

Morgenthau presenterar härmed en ganska genomgripande, teoretisk förändring gentemot den klassiska realismen då han anser att det faktiskt finns moraliska spärrar på den internationella arenan. Vissa moraliska principer skapar handlingsförhinder för stater och ledare. Moraliska spärrar förhindrar vissa politiska tillvägagångssätt att överhuvudtaget övervägas.97

Varje stat är utelämnad åt sitt eget öde, alltså är de självständiga aktörer. Den internationella arenan är anarkistisk till sin karaktär men trots det finns vissa undantag. Krig och konflikt kan förhindras med kollektiv säkerhet, vilket dock i sig fordrar vissa uppfyllda kriterier. Till exempel måste sammanhållningen och styrkan hos koalitionen vara så pass stor att inte ens tanken på hot existerar.98

Sammanfattning

Summerat menar Morgenthau att det största ansvaret ligger hos de ensamma staterna själva. Varje stat har rätt till fred, ordning samt enväldig makt över sitt folk samt sitt territorium. Morgenthau anser precis som Hobbes ansåg att utan nationalstater skulle världen inom alla dess nivåer bestå av ett allas krig mot alla. Den aktuella världssituationen måste radikalt övergå till ett än mer extremt samfund av individualister (stater som individer).99

Tabell 6.1 Analysschema över Morgenthaus realism

Politisk filosof Morgenthau

Beståndsdelar

Värdepremisser Säkerhet Den mänskliga naturen är upphovet till oroligheter. Moral Den moraliska definitionen skiftar mellan staterna.

Samtidigt existerar det moraliska spärrar vilket hindrar vissa staters eller ledares handlingar.

Lagar Politik styrs av objektiva lagar med rötter i den mänskliga naturen.

Verklighetsomdömen Makt Principen intresse definierat som makt är den teoretiska realismens primära grundregel. Makt är en persons (stats) makt över någon annan.

Folkrätt Folkrätt existerar men är primitivt och fungerar endast som reglering av maktkampen.

Rekommendationer Intresse Principen intresse definierat som makt är den teoretiska realismens primära grundregel.

Säkerhet Varje stat är delvis utelämnad åt sitt eget öde. Vid kollektiv säkerhet måste flera svåra kriterier uppnås. Folket Varje officiell stat har rätt till makten över det egna

folket.

Utrikespolitik Rationell utrikespolitik är god utrikespolitik. Detta eftersom rationell utrikespolitisk policy minimerar risken och maximerar vinsten.

98

Morgenthau s. 290-291

99

7. Realismens utveckling

I detta kapitel kartläggs den utveckling och förändring som realismen genomgått från Machiavelli, via Hobbes, till Morgenthau. Fokus ligger på både likheter och olikheter eftersom uppsatsen diskuterar och analyserar hela den klassiska realismen inom statsvetenskap. Syftet är som bekant att kartlägga det statsvetenskapliga perspektivet realism som helhet genom att jämföra och på så sätt uppvisa förändring och utveckling. De olika teorierna behandlas med hjälp av beståndsdelarna värdepremisser, verklighetsomdömen och rekommendationer, tillika Herbert Tingstens tre ideologielement. Kapitlet berör de jämförelsepunkter jag tidigare uppbackat med empiri och inkluderar inga nya referenser.

Alla tre jämförelsepunkterna kan ses som ett resultat av respektive filosofs politiska diskurs. Machiavelli, Hobbes och Morgenthau studerade var och en de politiska omständigheterna för att sedan, med influenser från sina föregångare, presentera egna teorier. Det gör realismen till en aktion mot den skiftande internationella arenan då teorierna de facto uppkom på grund av de existerande omständigheterna. Det som krävdes var ett fåtal politiskt sakkunniga med intresse att lägga fram rationella teorier.

Niccoló Machiavelli, bortsett från Thukydides, var den förste som propagerade för självhävdelse och maktlystnad. Realismen, dåtidens realpolitik, grundades med teorier angående enskilda ledares riktlinjer och ideal men skulle senare även vara applicerbara på statsnivå. Machiavelli var också den förste att skilja etik från politik samtidigt som han introducerade termen raison d’état för omvärlden och allmänheten.

Filosofen Thomas Hobbes var nästa teoretiker i ledet att utveckla Machiavellis realistiska teorier. Politiskt handlande överlades mer och mer på människans natur och inte på förbestämda normer. Människan bör överlåta all makt till en suverän för att på så sätt undvika det fientliga naturtillståndet vilket är upphovet till ett allas krig mot alla.

Tabell 7.1. Modell över realismens utveckling från Machiavelli till Morgenthau Politiska filosofer Machiavelli 1469-1527 Hobbes 1588-1679 Morgenthau 1904-1980 Beståndsdelar Värdepremisser Säkerhet Minimera hotet från såväl inre som yttre oroligheter.

Viljan att överleva övertrumfar allt annat. Naturtillståndet skapar ett allas krig mot alla.

Den mänskliga naturen är upphovet till oroligheter.

Ledare utan

moraliska spärrar har genom historien lyckats allra bäst.

Den moraliska definitionen skiftar mellan staterna. Samtidigt existerar det moraliska spärrar vilket hindrar vissa staters eller ledares handlingar.

Moral Varje individ är inriktad

på sig själv.

Lagar Goda lagar fordrar en god armé.

Alla är lika inför lagen och alla ansvarar för sina egna gärningar.

Politik styrs av objektiva lagar med rötter i den mänskliga naturen. Verklighetsomdömen Makt Graden av makt ledaren innehar är avgörande för dennes framgång. Människan är till sin natur maktlysten.

Makt kan endast

användas samt bibehållas då ledarens makt är den samlade makten hos alla.

Principen intresse definierat som makt är den teoretiska

realismens primära grundregel. Makt är en persons (stats) makt över någon annan. Folkrätt

Naturrätt likt folkrätt lyser med sin frånvaro inom Machiavellis teorier, med andra ord är den irrelevant.

”Folkrätten och naturens lag är samma sak” och ingår i suveränens förpliktelser.

Folkrätt existerar men är primitivt och fungerar endast som reglering av maktkampen. Rekommendationer Intresse Ledare bör enbart intressera sig för krigskonsten, krigets organisation och disciplin. Stater agerar efter intresse inom såväl inrikes- som utrikespolitik.

Människor bör avsäga sig sin frihet och förlita sig på att suveränen värnar om folkets säkerhet.

Principen intresse definierat som makt är den teoretiska

realismens primära grundregel.

Säkerhet

”En furste som har en starkt befäst stad och som inte är hatad kan inte bli anfallen”

Naturens grundläggande lag är att eftersträva fred och sedan bevara den med alla medel och till varje pris.

Varje stat är delvis utelämnad åt sitt eget öde. Vid kollektiv säkerhet måste flera svåra kriterier uppnås. Försök till varje pris

och oavsett grymma handlingar, att ha folket på din sida.

Samhällskontraktet skrivs mellan människorna och inte mellan människorna och suveränen.

Varje officiell stat har rätt till makten över det egna folket.

Folket

Förbli oberoende andra stater samt använd till varje pris de maktpolitiska principerna för att uppnå resultat.

Existensen av andra stater är upphov till det

internationella naturtillståndet (ett internationellt allas krig mot alla) vilket i sin tur skapar rädsla

Utrikespolitik

Jag har nu för avsikt att presentera genomgående den förändring och utveckling den statsvetenskapliga realismen genomgått för att slutligen ha antagit sin nuvarande form. Tabell 7.1 ovan innehåller en modell där realismens utveckling på ett lättöverskådligt sätt kan förstås. Det är med hjälp av denna modell jag ämnar utläsa förändringar och likheter. Tillvägagångssättet blir att diskutera och presentera beståndsdelarna värdepremisser, verklighetsomdömen och rekommendationer var och en för sig.

Värdepremisserna säkerhet, moral och lagar innehar en central position inom de realistiska filosofernas teorier. Machiavellis teorier kan summeras med generella uppmaningar så som ”minimera hotet från såväl inre som yttre oroligheter”100 och ”goda lagar fordrar en god armé”. Samtidigt förkastar han moralen som icke betydande medan de två efterkommande filosoferna anser att moralen faktiskt besitter viss påverkan. Hobbes teorier om att ”varje individ är inriktad på sig själv” betyder också att moralen skiftar från person till person. Detsamma gäller Morgenthau som på den internationella arenan menar att ”den moraliska definitionen skiftar mellan staterna”. Morgenthau förklarar också att moral faktiskt skapar vissa spärrar vilka hindrar vissa staters politiska handlingar. Bland annat finns det tankar och idéer som aldrig ens övervägs eftersom den moraliska spärren sätter stopp för detta. Denna förändring står som den mest radikala under realismens existens.

Till skillnad från Machiavelli menar såväl Hobbes som Morgenthau att det naturtillstånd vilket människorna befinner sig i är upphovet till ”allas krig mot alla”. Människan är på så sätt ansvarig för den eventuella misär som kan uppstå. Machiavelli däremot lägger den största fokusen på ledaren som den mest ansvarsfulla deltagaren men skillnaden här är att ledaren utnämns av sig själv och auktoritärt, utan gemytliga överenskommelser med folket.

Verklighetsomdömena makt och folkrätt är de två områdena vars innehåll allra mest symboliserar realismen. Den återkommande maktpolitiken är en fråga som förblivit oförändrad antagligen sedan realismens födelse någon gång kring Thukydides existensperiod. Machiavelli menade att ”graden av makt ledaren innehar är avgörande för dennes framgång”. Morgenthau i sin tur avslutade diskussionen genom att fastställa realiteten att ”principen intresse definierat som makt är den teoretiska realismens primära grundregel”. Rent teoretiskt kan jag alltså konstatera att makt är och förblir den viktigaste aspekten berörandes den

100

statsvetenskapliga realismen. Stater och ledare kommer, sett ur ett realistiskt perspektiv, alltid försöka maximera makten och på så sätt försäkra sig om säkerhet och överlevnad.

I opposition till maktpolitik står folkrätt, även benämnt internationell rätt, och är med andra ord en samling internationella lagar och direktiv. Folkrätten är en nutida konstellation vilket gör att Machiavelli försummade detta debatterade fenomen. Hobbes däremot ansåg folkrätten vara i princip samma sak som naturens lag, vilket gjorde att den ingick i suveränens förpliktelser. Morgenthau simplifierade Hobbes teorier angående folkrätten då han ansåg att ”folkrätt existerar men är primitiv och fungerar enbart som reglerare av maktkampen. Att realisterna förbiser folkrätten som något primitivt bidrar än mer till den anarkistiska stämpeln skolan redan besitter.

Rekommendationerna berörandes intresse, säkerhet, folket och utrikespolitik är förslag till ledares och staters handlingar och beteende. Machiavelli ser man även här vara hängiven krigskonsten och allt vad den innebär. Det mest utmärkande citatet från Machiavelli vilket visar hans teoretiska utgångspunkter torde vara; ”en furste som har en starkt befäst stat och som inte är hatad kan inte bli anfallen”101. Hobbes å andra sidan fokuserar på suveränen som autokratisk regent. Genom att överlåta makten till suveränen undgår man inte bara naturtillståndet utan samtidigt skapar man ett system där alla innehar samma rättigheter men också skyldigheter. Realismen tillåter numera att fred och säkerhet, vilka är de primära målen, uppnås till varje pris och med alla tillgängliga medel. Morgenthau är återigen den som avrundar diskussionen då ha fastslår att ”principen intresse definierat som makt är den teoretiska realismens primära grundregel”. Intresse samt säkerhet definieras med andra ord inom realismen som makt. Den realistiska skolan har med tidens förlopp alltså tagit skepnaden av en extrem maktpolitik.

Tabell 7.1. illustrerar tydligt hur realismen i takt med övriga omvärlden utvecklats. Machiavelli menade att fursten oavbrutet skulle ha folket på sin sida, oavsett grymma handlingar. Hobbes uppvisade större politisk utveckling då hans kända samhällskontrakt skulle ingås frivilligt mellan människorna själva. Efter att ha hoppat 300 år framåt, visade Morgenthau hur den klassiska realismen numera är strukturerad. Precis som definitionerna över stat och nation menade Morgenthau att ”varje officiell stat har rätt till makten över det egna folket”. Slutligen berör de politiska filosoferna utrikespolitiken och ger uppmaningar till politiskt handlande på den internationella arenan. Här påvisas att realismen i grund och botten

101

alltid varit en rationell skola med egenintresset som främsta aspekt. Machiavelli anser att det bästa är att ”förbli oberoende andra stater samt använda till varje pris de maktpolitiska principerna för att uppnå resultat”. Morgenthau förstärker den rationella röda tråden då han propagerar för dess politik genom att konstatera att ”rationell utrikespolitik är god utrikespolitik eftersom rationell utrikespolitisk policy minimerar risken och maximerar vinsten”.

Förutom de tre beståndsdelarna, vilka jag redogjorde för ovan, finns det några få aspekter som påverkat realismens förändring. För det första propagerade både Machiavelli och Hobbes för en total sekularisering. Politik ska avskiljas från religion och de både filosoferna talade om inomvärldsliga principer. Morgenthau diskuterar endast religionernas betydelse kortfattat och kan inte summeras med ett ställningstagande. Återigen ser man realismens utveckling i takt med övriga världen. Då Machiavelli ansåg att det var dags att skilja mellan politik och religion förfogade religionen över starkt inflytande. När Hobbes senare diskuterade samma fråga hade religionen bara efter några decennier avtagit i inflytande för att slutligen i och med Morgenthaus inträde ha genomgått en omfattande sekularisering.

För det andra är det viktigt att känna till politiken som autonom sfär, vilket Morgenthau uppvisar. Politiken i allmänhet och realism i synnerhet avskiljs från andra skolor som ekonomi, juridik och etik. Detta fenomen uppdagades genom Morgenthaus inträde i den realistiska diskussionen, alltså ett konstaterande med eskalerande stöd i takt med perspektivets utveckling.

statsvetenskapliga realismen förändras. Bara genom att jämföra mellan mina tre referenspunkter kan jag urskilja realismens förändring som ett resultat av den varierande omvärlden. Den internationella politiken förändras inte genom diverse omväxlingar, men realism förändras genom variationen inom den internationella politiken. Det är realismens verkliga styrka.

8. Slutdiskussion

Tidigare forskning uppvisade enligt mig en lucka inom granskningen av det statsvetenskapliga perspektivet realism. Det existerade alltså en avsaknad av en komparativ studie över den klassiska realismen. Föregående sidor exponerar en kartläggning av de tre mest relevanta och betydelsefulla teoretikerna för statsvetenskaplig realism. Man kan ur denna presentation utläsa att realism som perspektiv under århundradenas gång både successivt förändrats men också bibehållit status quo.

Primärt ansågs skolan vara av extrem amoralisk karaktär men detta kom att reformeras stegvis med avslut hos Hans Morgenthau. Principen ”intresse definierat som makt” är i motsats den aspekt som bibehållit status quo under allra längst tid och samtidigt den teoretiska realismens primära grundregel. Machiavelli grundade maktpolitiken inom realpolitikens ramar och denna princip står sig kraftfull än idag. Det är inte enbart stora skiftningar som ägt rum under realismens utveckling. Oftast har det förekommit mindre uppdateringar samt förändringar i och med varje ny filosofs inträde i debatten angående ett specifikt fenomen. Jag själv blev i sanningens namn förvånad över de såväl stora som små detaljerna som faktiskt har inverkan. Politiska diskurser, filosofernas personligheter samt de aktuella politiska tillstånden är bara några få exempel på betydelsefulla detaljer för en statsvetenskaplig skolas utveckling.

Det är nu dags att återknyta till uppsatsens inledningsskede och diskutera mina preciserade frågeställningar. Machiavelli framstår efter omfattande forskning som grundare av realismen, alltså en form av maktpolitik. Teorierna i Fursten kan utläsas hos oändligt många efterkommande teoretiker och filosofer vilket uppvisar Machiavellis aktualitet och påverkan än idag. Teorierna Machiavelli presenterade var banbrytande för sin tid och bildade ett helt nytt handlingssystem som senare kom att benämnas klassisk realism inom statsvetenskapen. Observerbart är dock att Machiavelli inte bör ses som enväldig skapare då han influerades av teoretiker före sin tid.