Arkeologisk utredning inför anläggandet av en gång och cykelväg mellan Västergarn och Klintehamn, Gotlands region och län
Länsstyrelsens dnr. 431-3627-14
AVDELNINGEN FÖR KULTURMILJÖ The Gotland Museum, Dept. of Cultural Heritage Management
Marie-Louise Hellqvist Kulturmiljö
Länsstyrelsen Gotlands län
Visby 2016-04-14 Dnr: 2015-28
Innehållsförteckning
Inledning 3
Beskrivning av utredningens ramar 3
Syfte och målsättning 3
Utredningen genomfördande i fem steg 3
Arbetsföretaget och undersökningsområdet 3
1 Kart– och arkivstudier 4
2 Sammanställning av eventuella tidigare arkeologiska insatser 4
Fornlämningar 4
Tidigare arkeologiska insatser 5
Registrerade fornlämningar 5
3 Fältinventering 11
4 Samlad bedömning av fornminnen och kulturlandskap inom området 11
Slutsatser 11
Referenser 12
Administrativa uppgifter 12
Personal 12
Administrativa uppgifter 12
Inledning
I samband med att Trafikverket planerar för en gång- och cykelbana mellan Västergarn socken, där den tidigare anlagda cykelbanan upphör, och söderut till Klintehamns samhälle har Gotlands Museum utfört en arkeologisk utredning. Detta eftersom det i anslutning till sträckan finns flera fornlämningar.
Beskrivning av utredningens ramar
Den arkeologiska utredningen har genomförts med hjälp av fältinventering, historiska kartor, fornlämningsregister och arkivstudier i Gotlands Museums arkiv.
Enligt utredningsplanen fanns inte något som antydde att schaktning inom utredning skulle behöva göras.
Syfte och målsättning
Syftet med utredningen var att ta reda på förutsättningarna för anläggandet av cykelbanan på ett så omsorgsfullt sätt som möjligt för fornlämningarna längs med vägen.
Utredningen genomfördande i fem steg
1. Kart– och arkivstudier
2. Sammanställning av eventuella tidigare arkeologiska insatser 3. Fältinventering
4. Samlad bedömning av fornminnen och kulturlandskap inom området 5. Rapportering
De ovanstående fem stegen, eller momenten, är också rubrikerna i redovisningskapitlet i föreliggande rapport.
Arbetsföretaget och undersökningsområdet
Den föreslagna sträckan och den som är föremål för utredningen går längs med kusten i anslutning till väg 140. Här finns t.ex. Västergarnsvallen, en välkänd halvkretsvall som omgivit ett område med bebyggelse från sen vikingatid och tidig medeltid.
Fig. 1. I Charta öfwer hemanet Ammor syns Hambngården som den enda gården väster om landsvägen.
1 Kart– och arkivstudier
Kartorna som studerats är Geometrisk avmätningskarta från 1701, Charta öfwer hemanet Ammor (med flera där bland annat ”hambngården”redovisas) från 1742, Storskifteskartan från år 1800, Carta öfwer ägorna till Westergarns Strandridare Boställe uti Gottlands södra härad från 1822/23, 1862 års
Lagaskifteskarta, 1890 års Generalstabskarta, Floderus karta från 1932 med flera. Detta för att försöka fånga upp spår efter försvunna gårdar eller andra anläggningar som redovisats i kartor.
Beträffande Hamngården, eller Strandridaregården, i Västergarn så finns mer information under nästa rubrik. Gården kallas för Hamngården, Strandridaregården, Tullhuset och Tullhusgården men refererar till samma gård.
2 Sammanställning av eventuella tidigare arkeologiska insatser
Fornlämningar
De fornlämningar och kulturhistoriskt intressanta objekt som berör arbetsföretaget beskriv nedan utifrån cykelbanans sträckning från Västergarn i norr till Klintehamn i söder. Undersökningsområdet ligger längs Väg 140 och är 6,8 km långt. Beskrivningarna av fornlämningarna är hämtade från FMIS (Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesregister) och kompletterade med uppgifter inhämtade vid den fältinventering som gjorts i mars 2016 inom ramen för denna utredning.
Tidigare arkeologiska insatser
Området innanför Västergarnsvallen har genom åren varit föremål för ett otal antal arkeologiska undersökningar. Dock har de för detta arbetsföretag berörda fornlämningarna inte berörts annat än perifert.
De enda undersökningar som tangerar cykelbanans tänkta läge är ett antal provgropar och schakt för VA som grävdes 1982-83 och där delar av två husgrunder från det gamla tullhuset konstaterades.
Totalt undersöktes cirka 510 m löpmeter schakt från bron i norr och 1 km söderut genom samhället fram till Västergarnsvallens södra begränsning. Bortsett från ett schakt i södra delen av sträckan gjordes alla övriga insatser på landsidan (Manneke, M. fl. 1998).
Registrerade fornlämningar
När det gäller registrerade fornlämningar längs med sträckan har följande noterats och kommenterats.
Västergarn RAÄ 39:1
Stenvalvsbro, 24 m lång, 6 m bred och 2,3 m hög. Murad av kalksten och slagen i fem valv, vilka är 3,5 m breda och 1,2- 1,7 m höga. Valven är förstärkta med invändig brädfordring. Träräcke längs sidorna liggande på sex stenstolpar. Bron togs ur trafik 1939 då den nya bron byggdes. Vägbanan är avbruten söder om bron.
Antikvarisk bedömning: Fornlämningen ligger på landsidan och eftersom gång- och cykelöverfarten enligt plan ska anslutas till nuvarande bro på sjösidan föreligger ingen risk för fornlämningen.
Västergarn RAÄ 38:1
Fångstanordning, 120 x 60 meter. Består av 9 vattenfåror, exklusive strömfåran vilka åtskiljs av stenkistor. Använd till fiske fram till och med modern tid.
Antikvarisk bedömning: Vid eventuell schaktning på sjösidan kan föremål och anläggningsdelar som hör till fångstanordningen påträffas. Här bör en schaktningskontroll göras.
Tullhusgården på fastigheterna Hamngården 1:2 och Övide 1:2
Inne i Västergarn samhälle på fastigheten Hamngården 1:2 och Övide 1:2 invid korsningen Väg 140 och vägen mot Västergarns kyrka ligger platsen för Västergarns gamla tullhus. Utöver själva Tullhuset har minst tre byggnader till funnits på platsen vilket framgår av 1862 års Lagaskifteskarta.
Byggnaderna uppfördes troligen på 1600-talet, möjligen har platsen än längre kontinuitet; något oklart när de revs. Uppgifter om 1920-tal förekommer. Byggnaderna finns markerade på 1890 års
Generalstabskarta, och är borta Floderus på karta från 1932 (Cassel 1999).
Den kommenteras vidare i kartgenomgången.
Fig. 2, karta som anger tullhusgårdens kända utbredning i anslutning till väg 140 i Västergarn
På kartan i figur 1 ses läget för de husgrunder som återfanns vid Förundersökningen 1982-83.
Husgrunderna totalundersöktes inte, man dokumenterades bara de delar som syntes i VA-schaktet. Inga fynd togs heller tillvara. Grundmuren till husen bestod av större gråstenar nedgrävda direkt i sandlagret och ovanpå denna större kalkstensflis (Manneke 1998).
Läget för de två idag kända byggnaderna är på landsidan öster om Väg 140. Noteras bör att samtliga till tullhuset tillhörande byggnader ursprungligen legat på sjösidan väster om Väg 140. När vägen rätades ut på 1950-talet kom den att dras rätt igenom platsen för tullhusbyggnaderna.
I området väster om Väg 140 markerat med svart rektangel finns troligen resterande tullhusbyggnader.
Området är idag betesmark och man kan skönja uppstickande stenformationer som troligen är rester av husgrunderna. Även de på 1980-talet undersökta husgrunderna syntes till viss del ovan mark.
Objektet är inte fornlämning men kulturhistoriskt viktig och intressant, både vad gäller byggnadernas storlek och läge som tidsställning och funktion.
Antikvarisk bedömning: Marken både väster och öster om väg 140 utgör den gamla tullens
gårdsområde. Ska man schakta här bör en arkeolog delta för att dokumentera resterna av tullgården.
Området är cirka 30 x 15 meter i sin kända utbredning men kan vara något större.
Fig. 3, karta ur FMIS med den gamla placeringen i gul markering och den riktiga i blå markring.
Fig. 4. Lägesposition enligt FMIS samt korrekt läge markerad med en ofylld cirkel
Västergarn RAÄ 31:1
Milstolpe, sandsten, 0,91 m h och 0,42 m br (N-S) nedtill. 0,28 m br upptill och 0,13- 0,20 meter tjock. Spetsig överdel.
På Ö-sidan står i djuprelief: 1/2 \ MIL Milstolpen står i ett vitrappat
postament, 1,0x1,05 m och 0,65- 0,75 meter hög. Postamentet har ett sadeltak av två kalkstenshällar.
Antikvarisk bedömning: Enligt FMIS är stenen belägen på landsidan, 4 meter norr om väghörn (antagligen avses vad de flesta av oss i dagligt tal kallar vägkorsning, min anmärkning). Denna uppgift är felaktigt och har troligen inte uppdaterats i FMIS vid flytt av stenen.
Idag står stenen inne i en trädgård utanför arbetsområdet och är således inte i farozonen (se fig. 2).
Sanda RAÄ 151:1
Väghållningssten, kalksten, 0,65 m h, 0,4 m br och 0,1 m tj. Text i djuprelif:
"UTHOLMEN 381,5 Mt" Se skiss i boken.
Stenen står lutad mot en grindstolpe.
Den har tidigare legat öster om vägen ca 400 m söder om gården. Hittades vid plöjning. Togs hem i samband med grävning av ledningsdike.
Vid fältinventeringen i Mars 2016 konstaterades att det inte rörde sig om en väghållningssten. Det är istället en sten som anger en uppdelning av stranden. I vems regi denna fördelning gjorts är oklart. Läget i FMIS är inte heller helt korrekt. Den står idag invid ett staket inne i trädgården (fig. 3).
Antikvarisk bedömning: Stenens nuvarande läge är långt från arbetsområdet.
Fig. 5. Fornlämningen 133:1, en milstolpe, som ska undvikas är markerad med en brandgul markering.
Fig. 6. RAÄ Sanda 119:1 markerad av en blå yta med en gul markering i.
Sanda RAÄ 133:1
Milstolpe, sandsten, 0,88 meter hög, 0,44 meter bred och 0,16 meter tjock nertill och 0,12 meter tjock upptill.
Spetsig överdel. På SV sidan står i djuprelief: "3/4 MIL" Milstolpen står i ett murat postament, 1x1 meter och 0,75 meter högt. Vitkalkat. På
postamentet ligger ett sadeltak av två kalkstenshällar, 1,18x 0,65 meter stor och 0,05 meter tjock.
Stenen är belägen på landsidan, 3,5 m NÖ om landsvägen.
Antikvarisk bedömning: Även om cykelbanan dras på landsidan bör vara lätt att undvika milstenen.
Det är ju en tydlig fornlämning.
Sanda RAÄ 119:1 och 346 Sanda 119:1: Område med
båtlänningar, 65x30-40 m (NNV-SSÖ), bestående av 8 båtlänningar, 15-43 m l, 2-8 m br (huvudsakligen 2-4 m br) och 0,1- 0,3 m h. Lämningarna består av 0,2-0,6 m st, enstaka intill 1 m s t, granitstenar och är till största delen övertorvade. Båtlänningarna ligger på 2-10 m mellanrum.
Sanda 346- Bytomt/gårdstomt.
Område om ca 425x355 m.
Antikvarisk bedömning: Dragning av cykelbana på landsidan är att föredra.
Fornlämning 346 utgör inga problem i anslutning till vägen.
Fig. 7. Stensättningen som är registrerad syns i mitten av bilden som en punkt med ett R.
Fig. 8. Milstolpen vid den brandgula cirkeln med R.
Sanda RAÄ 138:1
Stensättning (i det här sammanhanget betyder det att det är en förhistorisk grav), rund, 6 meter diam och 0,2 m hög. Övertorvad med i ytan synliga gråstenar, 0,1-0,4 meter stora.
Omplockat. Kantkedja synlig i Ö-S, 0,1- 0,2 m hög, av 0,2-0,5 m stora gråstenar.
Vid fältinventeringen 2016-03-15 så hittades ytterligare en stensättning.
Den var något mindre och ligger intill ett elskåp ca 3,5 meter från väg 140 och ett par meter norr om den sedan tidigare registrerade stensättningen (RAÄ 138:1).
Antikvarisk bedömning:
Stensättningarna ligger på sjösidan, 9 respektive 3,5 m från landsvägen.
Dragning på landsidan bäst för att undvika gravarna på sjösidan. Vid
dragning på sjösidan blir det svårt att undvika gravarna.
Sanda RAÄ 115:1
Milstolpe, sandsten, 0,95 m h, 0,44 m br med spetsig överdel, och 0,2 m tj, avsmalnande uppåt till 0,14 m tj. På SV sidan står i djuprelief:"3 MIL FRÅN WISBY" Milstolpen står på ett murat postament, 1x1 m och 0,65 m h. På detta ligger två sluttande
kalkstenshällar, 1,2x0,64 m och 0,05 m tj.
Stenen är belägen på landsidan, 3,5 m från landsvägen.
Antikvarisk bedömning: Om cykelbanan dras på landsidan bör vara lätt att undvika stenen genom en böj på den vilket gör att stenen kommer att stå mellan densamma och landsvägen.
Fig. 9. Milstenen har flyttats och utgör inte några hinder för projektet.
Sanda RAÄ 99:1
Milstolpe, sandsten, 0,87 m h, 0,44 m br, med spetsad överdel, samt 0,18 m tj och avsmalnade uppåt till 0,14 m tj. På södra sidan står djuprelief: "3 MIL FRÅN WISBY"
Texten är ifylld med svart färg. Milstolpen står på ett murat postament, 1x1 m och 0,68 m h. På detta ligger två sluttande
kalkstenshällar, 1,21x0,64 meter och 0,07 meter tjock.
Även för denna sten så finns det felaktigheter i FMIS. Stenen har tidigare tillfälligt varit placerad på platsen där den markeras i FMIS idag, men har flyttats tillbaka till sin
ursprungliga plats.
I milstensinventeringen kallas i stenen 141:02. Det är vägnummer och ordningsföljd från Visby. Den står idag på koordinaterna:
(RT 90) X=1646362,8 Y=6364378,1
(Sweref 99 TM) N 6364486 E 694691
Längst ner i Bönders Backe, väg 141 mot Hemse på vänster sida bakom uthuset, åt SO, invid vägkanten på fastigheten Klinte Mölner 1:4.
Antikvarisk bedömning: Stenen är idag inte i närheten av arbetsområdet.
3 Fältinventering
Vid fältinventeringen 2016-03-15 så hittades ytterligare en stensättning ett par meter norr om den sedan tidigare registrerade stensättningen RAÄ Sanda 138:1. Den nya anläggningen var något mindre och ligger intill ett elskåp ca 3,5 meter från väg 140. Den ligger på samma sida, sjösidan, om vägen och är ännu inte registrerad i FMIS.
I övrigt hittades inget som påverkar arbetsföretaget.
4 Samlad bedömning av fornminnen och kulturlandskap inom området
Beträffande den samlade bedömningen av de registrerade fornlämningar är den sådan att arbetsföretaget kan genomföras med vissa konstrollsträckor där arkeolog bör vara med för att schaktningsövervaka. Det gäller framförallt området kring det gamla hamnfögderiet, men också vid fornlämningen Västergarn RAÄ 38:1, ett område med fiskerännor, som bör schaktas under antikvarisk kontroll.
Om man ska schakta på sjösidan om vägen vid fornlämningen Sanda 138:1 så krävs en arkeologisk kontroll eller förundersökning. Här hittades ytterligare en gravanläggning vid inventeringen 2016.
Slutsatser
Egentligen är föregående rubrik slutsatsredovisning, men för att samla det en gång till så finns följande att ta hänsyn till enligt utredningen.
Området vid Hamngården i Västergarn
Västergarn RAÄ 38:1
Sanda 138:1
Beskrivningar av objekten och insatserna finns i rapporten.
Referenser
Cassel, K. (Red.) 1999. Västergarnsstudier. Projekt uppdragsarkeologi, Rapport 1999:1.
Riksantikvarieämbetet.
Manneke, P. M. fl. 1998. Tio arkeologiska undersökningar. Västergarn innanför Västergarnsvallen. UV Visby. Rapport, 1998:16.
Administrativa uppgifter
Undersökare
Gotlands Museum, Strandgatan 14, 621 56 Visby, Tfn 0498-29 27 00, info@gotlandsmuseum.se
Gotlands Museums diarienummer för ärendet är 2013-452.
Ansvarig chef:
Eva Sehlin Avdelningschef tfn 0702 56 96 00
eva.selin@gotlandsmuseum.se
Projektledare:
Per Widerström, arkeolog
tfn 0702 53 77 72
per.widerstrom@gotlandsmuseum.se
Personal
Gotlands Museums personal i projektet var Per Widerström och Johan Norderäng, som upprättat utredningsplanen och som genonfört utredningen.
Administrativa uppgifter
Länsstyrelsens dnr : 431-3627-14
Gotlands Museums dnr : 2015-28
Datum för inlämnandet av undersökningsplanen : 2015-02-18
KML : 2 Kap. 11 §
Landskap, län och region : Gotland
Socken : Västergarn och Klinte
Fastighet, lokal : Flera längs med väg 140
Fornlämning : Flera
Typ av fornlämning : Flera
Typ av undersökning : Arkeologisk utredning etapp 1
Orsak till undersökningen : Ny cykelbana
Projektledare : Per Widerström
Uppdragsgivare : Länsstyrelsen Gotlands län
Tid för undersökningen : Våren 2016
Arkivmaterial : Förvaras på Gotlands Museums arkiv
