Vad händer om jag är med barn?

Vad händer om jag är med barn?

Bo Helsing

April 2006

En skrift om unga gravida på ungdomsmottagningen på Molinsgatan

Vad händer om jag är med barn?

© FoU i Väst

Första upplagan april 2006 Layout: Infogruppen GR

Innehåll

Inledning ... 4

Studien ... 5

Att bli gravid ... 6

Jag vill göra ett g-test ... 6

Jag är gravid ... 8

Om sammanhanget där valet görs... 10

Historik ... 10

Nuvarande sammanhang ... 10

Den ambivalenta processen ... 13

Beslut ... 14

Bemötande ... 16

Barnmorskan ... 16

Kuratorn ... 17

Gynekologen ... 18

Efter aborten ... 19

De ungas erfarenheter ... 21

Reflektioner över vad de unga gravida berättat ... 24

Att förmedla förståelse ... 24

Att hantera en pågående process... 24

Att begripliggöra sig själv i situationen ... 24

Att berätta om sig själv i ett sammanhang av värde ... 25

Avslutande reflektioner ... 26

Litteraturlista ... 27

D

Antalet besök till barnmorskorna var 2004 ca 2 700, ca 340 graviditetstest gjordes, varav 47 var positiva. Det finns en grund- tanke att den som söker till en ungdomsmottagning ska få hjälp med både kropp och själ. I vissa fall sker ett tvärprofessionellt arbete. Det inslag i verksamheten där den tydligaste samverkan pågår mellan den medicinska och den psykosociala personalen är i omhändertagandet av gravida. Av dem som får ett besked att graviditetstestet är positivt väljer endast några få att fort- sätta graviditeten. Den låga andelen som väljer att fortsätta sin graviditet kan förklaras av att ungdomarna är under 23 år. Valet att bli förälder blir allt senare, framförallt i storstadsområdena.

En annan förklaring är att de som vill få barn vanligtvis väljer att uppsöka barnmorskemottagningar. Strukturen för omhänderta- gandet har varit en del av verksamheten i 14 år. Omhänderta- gandet innebär att hela förberedelsen och efterkontroller ge- nomförs på mottagningen. Aborten sker på abortkliniken på Öst- ra sjukhuset. Fyra personalkategorier ingår i omhändertagan- det; barnmorska, gynekolog, kurator och undersköterska.

Tänk om jag inte vågar, jag vet ju inget om abort och så. Tänk om jag inte kan med? Och skulle jag våga föda barn? Det skulle ju va för mycket ansvar när man fortfarande går i skolan. Undrar om jag är gravid eller inte, har jag några symptom eller inbillar jag mig dom?

Och killen, han skulle flippa ut om det är så... Det är jobbigt att vilja prata med andra och inte vilja att an- dra ska få veta. Det verkar ju inte vara så stor grej med abort, men det känns hos mig som det är det. Usch, jag är så orolig för vad som kommer att ske. Jag und- rar hur det kommer att kännas efteråt, kommer man

Inledning

att ångra sig, tänk om något förstörs... Jag har så många frågor om abort, känner att jag vill veta mycket. Egent- ligen är jag mot abort. Jag undrar hur det blir och hur det går till. Jag vet ju att man mår dåligt efter man gjort en abort. Ungdomen försvinner om man ska ha barn. Jag vet att mamma skulle ställa upp, men jag säger inget till henne förrän jag vet säkert för hon skul- le bli så orolig. Vad händer om jag behåller barnet, hur blir det med pengar, det blir dyrt med mat, vad ska man äta… Det är mycket nu. Hur blir det med skolan, jag är ju konstant trött. Vad är det som är bäst för bar- net? Pojkvännen vill inte ha barn, men han vet att jag är emot abort. Kommer han ändå att ställa upp och stötta mig. Jag vill inte ha barn om pappan inte vill ha barn. Jag undrar om vi kommer att klara av att vara ihop efter det här. Om jag nu inte är gravid, vad är det då som är fel med mensen, maten, ont i magen.

Gravid och abort är ord som tidigare kan ha saknat personlig innebörd för den unga kvinnan. Hon befinner sig i en situation där graviditet och kanske en abort kan bli del av hennes livsberättelse. Hur kommer den att värderas och bli begriplig för henne? Hur kommer andra att lyssna till hennes berättelse? I sammanhang där någon saknar tillräcklig vetskap eller förståelse och det är nödvändigt att ta svåra beslut som berör livet blir ogripbarheten tydligare. Det är med utgångspunkt från allt det som pågår hos den unga kvinnan som hon själv ska fatta beslut om att avbryta eller fortsätta sin graviditet. Alla föreställningar om graviditet och abort som hon har burit på avstånd kommer att flytta sig närmare. Det kommer att bli en levd erfarenhet för henne som hon har ansvaret att göra till sin. Det moraliska ansvaret över sin livssituation är den värdefullaste av de mänskliga rättigheterna och den kan inte avlägsnas (Bauman, 1995). Texten handlar om hur situationen att vara gravid och göra abort kan upplevas och hur den kan tas omhand på en ungdomsmottagning. ■

Studien

Upprinnelsen till studien är att de unga gravida som tas om hand på ungdomsmottagningen på Molins- gatan inte tidigare blivit tillfrågade om hur de upple- ver besöken. Syftet med studien är att ge en bild av den process unga gravida befinner sig och hur omhänderta- gandet upplevs. Inledningsvis intervjuades personalen som undrade om de unga gravida fick en god förbere- delse för aborten, om de känt sig fria i valet av abort och i valet av abortmetod, samt om de upplevt en press att börja använda preventivmedel? Två barnmorskor, en gynekolog och en kurator intervjuades. Underskö- terskan började en tid efter det att studien påbörjats och intervjuades därför inte. Intervjuerna var öppna och personalen ombads beskriva omhändertagandet och deras specifika uppgifter. De unga gravida intervjua- des vid tre tillfällen.

Första intervjun gjordes när de kom till ungdoms- mottagningen för att göra graviditetstest. Intervjun gjor- des när de ännu inte visste om de var gravida. Det inne- bär att flera endast intervjuades vid detta tillfälle. Sam- manlagt intervjuades 43 personer i denna fas. Av de intervjuade var nio gravida. Andra intervjun gjordes när de träffat barnmorskan ytterligare en gång, samt kuratorn. Av de nio återkom sju till ungdomsmottag- ningen för efterkontroll och uppföljning. Kvinnorna in- tervjuades då en tredje gång. Intervjuerna var semi- strukturerade med några direkta frågor. Vid alla inter- vjuerna gjordes en mind map om den aktuella situatio- nen. Ungdomarna fick fritt sätta ord på tankar, känslor och funderingar som upptog dem. Den sista intervjun var även retrospektiv där de beskrev sina erfarenheter och berättade hur de upplevt omhändertagandet.

Jag arbetar som kurator på ungdomsmottagningen och har genomfört studien på min arbetsplats. Jag in- går inte i omhändertagandet av just dessa besökare och har ingen förtrogenhetskunskap om arbetet med de unga gravida. Min förkunskap kommer från vad mina kolle- ger berättat om arbetet. Jag är man och har av naturli-

ga förklaringar inte egna upplevelser av att vara gra- vid eller oro för att vara det. Jag har inte heller varit i det dilemma där ett övervägande om att avbryta eller fortsätta en graviditet varit aktuellt. Min position i stu- dien präglas på flera sätt av ett utifrånperspektiv, även om det är ett arbete på min arbetsplats som är i fokus.

Det är möjligt att du som läser texten har förtrogen- hetskunskap om ämnet. Min förhoppning är att igen- kännandet har sitt värde och att de reflektioner jag gör tillför andra perspektiv som kan vidga förståelsen. Sva- ren på frågorna vid intervjuerna har utgjort avstamp för intresset att utforska och försöka tolka in svaret i ett vidare sammanhang. I texten kommer de intervjuade att få stort utrymme. Att visa vad resonemang och re- flektioner utgår från ger läsaren möjlighet till egna re- flektioner och tolkningar, vilket kan föra dialogen vi- dare.

Ungdomarna kommer med undran om de är med barn. För var och en av ungdomarna kommer vad de upplever bli en del i livshistorian. Personalen de möter är några av dem som lyssnar till och blir delaktiga i deras berättande.

Vi är berättande människor för att tämja tiden, for- ma vår identitet, skapa etik och förmedla förståelse (Ricoeur, 1987). Ett berättande relaterar till den som berättar och denne berättar något. Ett berättande hand- lar alltid om något och refererar till den omvärld som ska fångas in genom berättandet. Tillvaron inträffar i språket med hjälp av berättandet och berättelsen är rik- tad till någon som lyssnar (Benveniste 1995, Ricoeur, 1976). De som berättar i den här texten är främst de unga kvinnorna. Vad de berättar om är hur de upplever sin situation och omhändertagandet. Personalens röster ges utrymme genom beskrivningar av arbetet och ge- nom deras reflektioner. Texten är resultat av hur jag har lyssnat och blir det jag valt att berätta, där du som läser texten fullbordar mitt berättande om unga gravi- da. ■

Att bli gravid

I

Jag vill göra ett g-test

Innan de unga kvinnorna, och de eventuellt medver- kande pojkvännerna, söker sig till det professionella omhändertagandet har en process i det privata livets sfär redan börjat. Jag har inte utforskat den situationen närmare eftersom det är omhändertagandet på ungdoms- mottagningen som är intresset för studien. De fick dock frågan om vem eller vilka som kände till att de var på ungdomsmottagningen för att göra graviditetstest och hur det kom sig att de valt att gå dit för att göra testet.

Svaren på frågorna varierade. Några få svarade att de enbart berättat för mamma och/eller pappa eller bara för pojkvännen. Andra hade valt att inte berätta för någon. Det som var gemensamt för de övriga var att de vänt sig till en kompis, ibland i kombination med mam- ma och/eller pojkvän. Det enskilda svar som flest gav var att det enbart var kompisar som visste om att de var på ungdomsmottagningen för att göra ett gravidi- tetstest. När de nämnde kompis eller vän i intervjun uttrycktes det med värderande ord som, bästa eller nära.

Processen börjar vid misstanken att de är med barn.

När de vänder sig till någon med sin belägenhet är kompisar viktiga för möjlighet att resonera och prata om misstankar och eventuell oro. Vid svaren på frågan om hur det kom sig att de valt att gå till ungdomsmot- tagningen var det en grupp som berättade att de blivit rekommenderade av kompisar att gå dit. Några sa att

de kunde ha valt att gå till apoteket för att köpa ett graviditetstest, men att kostnaden var en anledning att gå till ungdomsmottagningen: Det är gratis och då slip- per jag fråga morsan. Vissa svar beskrev att det var en självklarhet att gå till ungdomsmottagningen. De ut- tryckte snarast en förvåning över att frågan ställdes och svaren blev bland annat: Alltid gått hit om det varit något. Varit här innan, känner mig hemma här. Varit här tidigare, kändes som en självklarhet. Gått här se- dan jag var ung.

Ungdomsmottagningar har dykt upp runt om i Sverige de senaste 30 åren. I Göteborg har de funnits i ca 15 år. Alla elever som går i åttonde klass i någon skola som ligger i Centrum, Linnéstaden eller Majorna kommer varje år till Ungdomsmottagningen på Mo- linsgatan för studiebesök. Några sa att det var då de fått veta att de kunde vända sig till ungdomsmottag- ningen. De unga kvinnorna ringer för att beställa tid för graviditetstest. Barnmorskorna har avsatta tider för graviditetstest för att det inte ska bli någon onödig vän- tan. Här nedan följer vad de som senare fick ett posi- tivt svar på graviditetstestet uttryckte vi den första in- tervjun:

Jag tycker det är viktigt att man har någon att prata med och får säga vad man känner. Tänker mycket på vad jag ska göra. Känner mig lite nervös, eftersom jag gjort det tidigare är jag inte nervös över vad som ska hända. Jag undrar om jag kommer känna mig annorlunda den här gången i jämförelse med förra gången.

Emma

Det händer så mycket i kroppen. Jag har halsbränna och är illamående. Det verkar som om alla hormoner är igång.

Man funderar på vad andra tycker, men de verkar inte tycka så mycket. Det känns som det är så vanligt. Samti- digt påverkar en graviditet så mycket i livet. Jag undrar om jag kommer ångra mig i efterhand. Sen är det klart att man har en viss oro för att inte kunna få barn i framti- den.

Jag vill att det ska gå över så fort som möjligt och att allt blir som vanligt. Jag vill berätta för fler, men ändå vill jag inte det för jag vill inte att de ska få veta. Folk har egna problem och de ska inte ha mer än de behöver. Det skulle inte hjälpa om jag berättade, det skulle bara bli jobbiga- re. Vore bra att berätta för mamma, men det är jobbigt med min syster. Hur kunde detta hända mig? Jag är be- sviken på mig själv att det blev så här. Det är inte jag det här, inte någonstans.

Lisa

Rent allmänt vill jag ha stöd. Jag känner själv skuld för att jag varit slarvig. Det sista man vill är att läxas upp. Jag vill ha stöd och professionellt bemötande. Känner att jag tappar kontroll. Jag går en utbildning och har blivit kär och det går sämre i skolan. Jag vill inte att han ska veta.

Men jag vill att han ska veta. Det är så färskt, jag är rädd att det skulle förstöra om han fick veta. Jag vill bara få det överstökat. Vill ta tag i saker. Jag rädd för hur det ska kännas. Hur det skulle vara om man fick beskedet att man är gravid. Jag har trott att jag varit med barn förut. Jag är väldigt osäker på oss, på förhållandet, me- nar jag. Han ska flytta och hur kommer det att bli då.

Vad tänker han och vad vill han. Jag grubblar mycket.

Det är bra att vara här.

Susanna

Jag vill att någon uppmärksammar att jag mår dåligt, att jag inte behöver känna mig dum och oansvarig. Jag är rädd och känner skuld för det om jag är gravid. Ju mer tid som går ju mer rädd blir jag. Man tänker att man inte ska oroa sig, att inte tänka att man är gravid. Om jag inte tänker på det går det över, tänker jag. Jag är osäker och vet inte om jag vill berätta för någon. Kanske berättar jag för bästa kompisen och pojkvännen. Jag vill inte berätta för mamma, men jag är orolig för att hon ska få veta ändå. Det känns som att jag sviker henne om jag inte berättar. Jag ska klara det själv, men kanske jag ska be- rätta för någon.

Helena

Det känns overkligt. Jag har ställt in mig på att det är positivt, men långt inne vill man att det ska vara negativt.

Det är nervöst, jag har inte velat tänka så långt att det är positivt. Det är svårt att få ut känslorna, det är konstigt.

Jag tycker inte om gynundersökning, usch. Sen har man hört om aborten att den ska vara smärtsam och obehag- lig och det känns inte positivt. Jag är inte glad.

Isabella

Jag är jättenervös. Har ont i magen. Rädd för risken att Isabella inte ska kunna bli gravid igen. Känner mig skyl- dig. Om det skulle bli så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Jag känner mig väldigt skyldig. Det känns som det är mitt fel och att jag borde ha tänkt efter. Det är lätt att vara efterklok. Jag är 100% säker på att det är posi- tivt, det känner jag. De som har gjort abort säger aldrig

igen. Sedan har man diskuterat mer om inte abort och då har man inte tänkt som man gör nu, då stod det inte på agendan som det gör nu. Om 2-3 år hade det passat bättre, det är fel tid i livet.

Rickard

Kroppen kämpar för något som mitt huvud vill annat med. Jag vill två saker, avbryta och fortsätta. Det är job- bigt att vilja två saker, jobbigt att välja. Jag tänker myck- et på än det ena än det andra. Undrar om man kommer ångra sitt val? Det är inte så stor grej att göra abort enligt många, därför känns det fel. Jag menar, jag borde inte tycka att det är så jobbigt som jag tycker att det är. Det är jobbigt att inte veta något om situationen. Jag känner mig osäker och vill att någon ska berätta hur det går till.

Johanna

Det är orättvist. Jag menar det är en liten sak för en kille fysiskt, för de flesta är abort ett ord. Att det väger så tungt för en tjej. Ovisshet är jobbigt, att stå vid sidan, att stödja är enda jag kan göra. Det är orättvist att inget fysiskt drabbar mig. Jag känner mig överflödig, känner mig inte drabbad fysiskt, fast det är vår grej drabbas bara hon fysiskt. Att man vet så lite, exempelvis med metod, trodde man var tvungen att göra ingrepp. Det är konstigt att bli glad, aldrig varit så nära tanken förut, om man bara låter det vara så hade man haft ett barn.

Det hade varit roligt. Jag kommer att spara det till senare i livet.

Ola Vad de berättar ger ett intryck som förtydligar hur kom- plex och mångfasetterad situationen är. De är upptag- na av såväl de egna kroppsliga upplevelserna som vad andra kommer att säga. En graviditet är en personlig upplevelse för kvinnan som bär ett barn i sin egen kropp.

Att vara gravid är samtidigt något offentligt. Om gravi- diteten fortsätter kommer den att bli synlig och något som omvärlden kommer att uppmärksamma på olika sätt.

De unga kvinnorna och männen står inför det fak- tum att de kan vara gravida och komplexiteten i situa- tionen märks genom de känsloladdade ord de använ- der. De känner av ett samvete och skuldkänslorna finns där. Vad de uttrycker och talar om är ett ansvar de ålägger sig själva och en önskan att inte befinna sig i situationen. Abort är att förhindra ett liv som är i sin linda från att fortsätta sin utveckling. Valet att fortsät- ta graviditeten eller att avbryta den är inte det enda val som uppkommer. De har funderingar om de ska berätta samtidigt som det finns en vilja att andra inte ska få veta. De står inför olika val och det finns en paradoxal upplevelse av att både tycka att det är job- bigt och vara glad.

De unga männen, Rickard och Ola, uttrycker käns-

lor av skuld. Ola förtydligar upplevelsen av mannens bredvidperspektiv: Jag känner mig överflödig, känner mig inte drabbad fysiskt, fast det är vår grej drabbas bara hon fysiskt. Bredvidpositionen är ett dilemma för mannen att hantera. Att vara med utan att ha någon möjlighet att egentligen kunna dela upplevelsen av att vara med barn. Rickard beskriver oron för att Isabella inte ska kunna bli med barn igen och Ola menar att det enda han kan göra är att stödja. Frågan om partnerns närvaro dyker upp i litteratur om abort (Davidson &

Forsling, 1982, Callersten-Brunell & Lidholm, 1985).

Hur är partnerns situation? Det är kvinnans beslut huruvida hon ska fortsätta graviditeten eller inte, sam- tidigt som partnern också är ”gravid”. Det finns en svå- righet eftersom det handlar om att vara delaktig, men inte på samma villkor. För mannen blir det att hantera något som beskrivs i ord – utan någon kroppslig upple- velse för dem själva. Ola beskrev det tydligt. Det är orättvist att inget fysiskt drabbar mig. Jag känner mig överflödig, känner mig inte drabbad fysiskt, fast det är vår grej drabbas bara hon fysiskt. Det finns i situatio- nen en inbäddad olikhet. För en man behöver det som sker en längre process för att bli begripligt.

Mina egna erfarenheter är att ultraljudsundersök- ningen en bit in i graviditeten till viss del verkliggjorde att det faktiskt pågick det jag visste pågick. När barnet gick att känna blev upplevelsen än tydligare. Likväl är det kanske först vid förlossningen som det för mannen blir fullt ut begripligt. I jämförelse med beskrivningar av graviditet innehåller mäns beskrivningar av sitt barns födelse ett annat känslomässigt engagemang (A. Söder- ström, 2000).

När omhändertagandet på ungdomsmottagningen på Molinsgatan beskrevs i en antologi om Tonåringar, graviditet och abort talades det om vikten av att få partnern mer delaktig (Chidekel, i Thulin & Öster- gren,1992). Kuratorn nämnde i intervjun att hon vid några tillfällen blivit uppsökt senare av de unga män- nen, när de önskat samtal om graviditeten och aborten.

Barnmorskorna nämner att de önskar att möjligheter- na för de unga männen att bli delaktiga i processen bör utvecklas. I abortlitteratur nämns att paren har upple- velsen av ett gemensamt beslut, men de män som inter- vjuats upplever oftast att deras uppgift varit att stödja kvinnan.

De unga kvinnorna i studien fick frågan om hur deras partner bjöds in. Lisa, Jessica, Helene och Emma berättade att deras pojkvänner varit med lite grand, vid första eller andra besöket. De har uppfattningen att deras partner varit välkommen, men att de själva har valt hur mycket han ska vara delaktig. Johanna uttryckte

att: Ola har betytt jättemycket, jättebra, absolut känts som att han var lika välkommen att vara med, och det tror jag han känner också. Isabella ger en liknande beskrivning: För mig var det bra att Rickard var med, hade inte klarat det utan honom, bra att inte vara en- sam. Rickard var med vid samtliga besök. Han berät- tar från sitt perspektiv: Bra, förutom första gången då jag fick sitta och vänta. Det har varit bra att de hela tiden pratat till oss. Att det har varit vi. Att de pratat med båda och att jag har fått direkta frågor hur det känns för mig. Det är viktigt för även om det är tjejens beslut så är det bra att ingen pratar över huvudet på en. Man fick vara med och fick egna frågor.

En reflektion är att ordet delaktig i situationen kan ha en innebörd som gör det svårare att utveckla möj- ligheterna för de unga männen. Det kanske är nödvän- digt att undersöka mannens position att stå vid sidan om. De kommer som par men är närvarande inför gravi- diteten från olika positioner, där den unga kvinnans inifrånperspektiv och den unge mannens utifrånperspek- tiv ska mötas. Detta var inte en huvudfråga för den här studien och därför finns ingen empiri som kan hantera den, men intressant att studera.

Jag är gravid

De unga kvinnorna får veta att de är med barn. Barn- morskan informerar hur de kommer att bli omhänder- tagna. När de vandrar ut från ungdomsmottagningen bär de unga kvinnorna med sig vetskapen om en fak- tisk förändring i sin kropp. Att vara gravid var en ny erfarenhet för alla utom en av de unga kvinnorna. Vid nästa intervju har de varit på ytterligare ett besök hos barnmorskan och träffat kuratorn. De fick åter berätta vad som pågick i deras tankar, funderingar och känslor sedan de fått veta att de är gravida.

Känns som jag oroar mig för att inte kunna få barn i framtiden, för det vill jag ha. Tror inte nu att jag kommer att vara ledsen, det känns rätt just nu. Fast det kanske det inte gör om 10 år. Det är inte så mycket som snurrar, det har klarlagt sig. Det fysiska är bättre nu, inte lika illamående. Jag har kommit fram till vad jag vill göra och det känns bra. Abort.

Jessica

Tid för abort känns bra, det är två veckor kvar. Jag läng- tar lite tills det är över. Alla har varit jättesnälla och trev- liga, inget obehagligt alls. Jag mår fortfarande jätteilla.

Jag får yrsel, allt vitnar, blir kall och skakig. Det är job- bigt, eftersom jag ska ut och resa.

Lisa

Det känns läskigt och jag känner mig utelämnad. Känner ingen som varit med om samma sak. Det är som att stå inför ett prov, men 1000 gånger värre. Osäker på hur och om jag ska klara det. Längtar till det är över, vill spola förbi den här biten i mitt liv så jag kan gå vidare och känna att jag klarat mig igenom det.

Helene

Har funderingar om jag väljer rätt. Mår illa, kan inte jobba. Det är frustrerande och därför bättre om det inte tar alltför lång tid. Jag har bestämt mig för vad jag vill göra. Känns inte jobbigt, men onödigt att göra en gång till.

Emma

Det var på något sätt så att jag tänkte att jag antagligen är gravid för jag hade ingen mens, men samtidigt trodde jag att det bara berodde på att jag var orolig för att jag var gravid. Inte att jag var det. Jag har fortfarande inte berättat för någon om min situation. Usch, jag känner mig ensam och utelämnad. Det är sån turbulens. Jag kän- ner sorg, jag orkar inte vara social och glad.

Susanna

Det är så mycket beslut och jag har oro inför vad som ska hända. Jag har aldrig varit så mycket hos läkare för- ut, inte varit så sjuk. Det är en ny situation. Jag måste ta beslut om saker jag inte vet någonting om och som jag inte har någon uppfattning om. Exempelvis preventiv- medel, jag har inte velat använda hormonpreparat. Nu kommer jag att använda. Vet inte vad som är bättre än andra. Det är jobbigt att vänta på allt. Har mycket tid att tänka, det är säkert bra men jobbigt. Beslut om abortme- tod är ytterligare en sak. Pengafaktorn påverkar mig ock- så. Jag behöver pengar till preventivmedel. Jag får då dra in någon annan för att låna pengar.

Johanna

Känner mig mer avslappnad och lite bisittare i dag. Inte så mycket att göra, bara vara med. Tänkt mycket kring själva situationen, funderat mycket om abort och så.

Funderat på varför man gör abort, liksom vägt för och emot. Samtidigt har jag varit avslappnad sedan vi fick svaret. Det har väl också varit lite vajigt men inte speciellt nervöst. Nu vet man att det kommer att ordna sig.

Rickard

Slappnat av efter gynundersökningen. Jag har inte tänkt så mycket, jag är bra på att skjuta undan tankar. Jag får se hur det blir efteråt. Jag kände mig mest tyngd och nervös inför gynundersökningen, men hon var bra.

Isabella Ungdomarna beskriver ovan att de har något ovisst framför sig. Ord som betecknar tid på olika sätt an- vänds och de vill ta sig förbi det de står inför. Helene står inför något som hon inte vet om hon klarar av och

hon vill att det ska vara över. Genom att göra en jäm- förelse med ett prov, men 1000 gånger värre, försöker hon med hjälp av de erfarenheter hon har att göra sin upplevelse begriplig. Att hon uttrycker att hon vill spo- la förbi den här biten, kan ses som en önskan att hante- ra det ovissa genom en liknelse vid en videofilm. I ut- trycken som relaterar till beslut finns ord som snurrar och klarlagt sig hos Jessica, vilket visar komplexiteten i situationen. Susanna nämner ordet turbulens och Jo- hanna räknar upp de olika företeelserna i det som är en ny situation för henne.

Att beslutet de ska ta kan vara tungt kan utläsas i att Rickard vägt för och emot. Susanna talar om att inte ha ork. Susanna och Helena uttrycker båda att de känner sig utelämnade och båda är upptagna av huru- vida de ska berätta det för någon eller inte. Att få stöd av andra är viktigt. Barnmorskan ställer vid såväl för- sta som andra besöket frågan om vilka som känner till graviditeten. Kuratorn beskriver att det först dilemmat som de unga gravida har att brottas med ofta är berät- ta för andra. ■

Om sammanhanget där valet görs

V

Historik

Lagen om fri abort kom 1975. Ett historiskt perspektiv är betydelsefullt för att förstå aktuella föreställningar.

Att begränsa barnafödandet har alltid förekommit i olika former och abort är inte en modern företeelse. Histori- en om abort är mörk.

• 1643 fastställer kyrkorätten dödsstraff för bälgamord (abort). Lagen riktar sig dels mot dem som genomför aborter och dels mot dem som försöker göra sig av med foster.

• På 1700-talet halshuggs hundratals svenska kvinnor för att de gjort abort.

• Under 1800-talet får kvinnorna som gjort abort spö- straff och straffarbete.

• 1864 försvinner spöstraffet som påföljd, men straffar- betet kvarstår.

• 1921 ändras påföljden till fängelse i 6 månader-2 år.

• 1938 införs för första gången rätten till abort i lagen.

Möjligheten ges om det väntade barnet av skada un- der fosterstadiet skulle komma lida av förväntad sjuk- dom eller lyte. Straffskrivningarna för illegal abort var kvar. Abort sågs inte som en rättighet. Lagen ställ- de staten och läkarna som förmyndare över kvinnan.

Hennes plikt var fortfarande i första hand att föda.

(Davidson & Forsling, 1982, Callersten-Brunell & Lid- holm, 1985).

Den som läser ovanstående punkter får själv föreställa sig alla de tragiska berättelser från enskilda kvinnor som finns dolda bakom vad som står. Statsmaktens makt över liv och död utvidgas i början av 1600-talet. Det

blev mer nödvändigt med undersåtarnas tjänster och att använda deras kroppar till arbetskraft och stridbar- het. Kroppen värderades ringa i relation till den dyrba- rare själen och den kunde godtyckligt göras av med genom dödsstraff. Det skapas en anatomisk politik (Michel Foucaults uttryck) med utvecklandet av meto- der för kontroll av biologiska processer som förökning, dödlighet etc. Den anatomiska hållningen märks under 1600-talet i uppfattningen om synd. Undersåten redu- cerades till en kropp. Kroppen var ingången till själen och en skyldighet inför överhet och Gud var att bevara den fri från synd och orenhet. Att hemfalla åt hordoms last uppfattades som att man besudlade Guds egen ska- pelse (Ödman, 1995).

Historien om abort blir med nödvändighet en his- toria om kvinnosyn och om de oäkta barnen som föd- des utom äktenskapet. Det var kvinnan som fick bära skammen och vetskapen om en osäker framtid. Rätten till den egna kroppen, som under 1600-talet fråntogs undersåtarna av statsmakten, har tagit längre tid för kvinnor än för männen att återfå. Fortfarande fyra hund- ra år senare kan fenomen av det här slaget uppmärk- sammas. Under förra seklets inledande decennier dök fler möjligheter till illegala aborter upp, ofta med yt- terst tveksamma metoder. På 1940-talet beräknas att 10-20 000 illegala aborter genomfördes årligen i Sverige. Under 1960-talet åkte 10-20 000 svenska kvin- nor varje år till Polen för abort trots riskerna det inne- bar. Under 1960-talet inleds debatten om rätten till fri abort (Davidson & Forsling, 1982, Callersten-Brunell

& Lidholm, 1985).

Nuvarande sammanhang

Ovan beskrivs kort ett historiskt scenario som fortfa- rande är en realitet i stora delar av världen. Unicef uppskattar att 75 000 kvinnor årligen dör i anslutning till en abort eller i sviterna efter den (Thulin & Öster- gren, 1997). I ett mångkulturellt samhälle lever skilda

perspektiv sida vid sida. Den självklara möjligheten att vända sig till en ungdomsmottagning för en ung kvinna kan vara fullständigt otänkbar för hennes bänk- granne i klassrummet. Frihet och rättigheter är ord vars innebörder måste fångas in och utforskas vid varje en- skilt tillfälle. Hur den betraktas som genomför en abort och hur hon tror att andra ser på henne kan inte betrak- tas utifrån en generell entydighet.

Under 1900-talet utvecklas rädslor som handlar om andras sociala maktbefogenheter att ta avstånd från någon socialt. Det blir en rädsla för andra människor som personer, vilket utgör andra sidan av ett socialt beroende (Ödman, 1995). Det kan innebära en större sårbarhet för den som är ung. Att förhålla sig fri från hur vi tror att omgivningen ser på olika företeelser är svårt. Vi förstår oss själva och gör en bild av oss själva via omvägen av kulturens tecken (Ricoeur, 1987).

Perspektivet är aktuellt för de unga kvinnorna i stu- dien och synliggörs av Lina vid den första intervjun:

Jag rädd att det ska komma ut. Jag är också rädd för att berätta det för mamma och pappa. Jag vet inte hur de skulle reagera. Jag tror jag vet hur och det är inte så kul. Jag skulle inte få träffa folk, de skulle bli arga, besvikna och allmänt sura. Mamma skulle bli alldeles nipprig, hon är så rädd om mig. Önskan om ett gott bemötande kan förstås mot bakgrund av de aktuella samanhangen. Helene uttryckte: Att jag inte behöver känna mig dum och oansvarig. Jag är rädd och känner skuld för det om jag är gravid. Betydelsen av det indi- viduella i mötet framskymtar i intervjuerna. Det finns likheter mellan svaren på frågorna, men de befinner sig var och en i sin egen upplevelse av att vara med barn.

När lagen om fri abort kom synades den ordentligt för att undersöka hur den kom att efterföljas (Davidson

& Forsling, 1982). Det är inget ovanligt att en nystif- tad lag blir mönstrad efter sitt inträde i lagboken. Det handlar bl a om statsmaktens kontrollapparat som vill försäkra sig om huruvida den enskilde medborgaren är

”mogen” ansvaret. För vissa lagar riktas kontrollen mot en viss grupp, i det här fallet kvinnorna. Granskningen av hur lagen efterföljdes handlade om lagstiftarens und- ran om kvinnan var kapabel att ta ansvaret för ”frihe- ten”.

Abortfrågan är komplex och den väcker känslor.

Inte bara för dem som befinner sig i situationen, utan även för andra när frågan dyker upp. De unga kvinnor- na har ett val att fatta och upplever motstridiga käns- lor. Det historiska perspektivet får aktualitet när frå- gan om abort diskuteras. För att hantera frågan kan olikheter göras större än likheter och skapa myter i en

uppdelning mellan vi och dom. Dom är de kvinnor som blir gravida och de kan beskrivas som slarviga, an- svarslösa, bekväma. Kvinnor befinner sig i abortsitua- tionen som en konsekvens av sexuell handling. Attity- der och myter kan medföra att den traditionella synen på kvinnan och hennes sexualitet hålls kvar. Åsikter om abort är lättare att uttrycka när konsekvenserna inte blottas (Callersten-Brunell & Lidholm, 1985). Rät- ten till fri abort har inneburit att de som inte tagit an- svar för sin sexualitet synliggörs. Det som tidigare han- terades i det fördolda kan nu vara en öppen debatt i media. Debatten om sexualiteten tillsammans med ett öppet ifrågasättande av en traditionell kvinnoroll och möjligheten att vara en blivande mamma och avsäga sig det skapar ett tryck på kvinnan (Hede m fl.1994).

För de unga kvinnor som kommer till ungdomsmot- tagningen finns rädslan och oron för vad föräldrarna och andra ska säga. Det är inte enbart aborten utan även det faktum att de måste blottlägga sin sexualitet och sina sexuella handlingar som medför oron. Vid en hearing om abort bland unga kvinnor 1996, beskrevs att många kvinnor upplever att de ”inte har skött sig”

och ”ställt till det” (Holst, 1996). Det är inte svårt att se vilka uppmaningar och förmaningar som döljer sig bakom de utsagorna. En konsekvens blir rädslan för att bli betraktad som en ”dålig flicka”, eller ”white trash”

som en av de intervjuade uttryckte. Det historiska per- spektivet framskymtar. ”Dåliga flickor” har haft olika namn och uppfattningen kan ha mildrats, men närva- ron kvarstår. Susanne berättar vid den första intervjun:

Jag känner själv skuld för att jag varit slarvig. Det sista man vill är att läxas upp.

Det allmängiltiga i den här bilden exemplifieras och tydliggöras av att aborter används som en kategori bland riskfaktorer för unga vid statistiska undersökning- ar. Vid samma hearing som nämndes tidigare presente- rades siffror som visade ett visst samband mellan anta- let kvinnor som gör abort och socioekonomisk status (Hamark, 1996). På Folkhälsoinstitutets uppdrag ge- nomfördes 1996 en befolkningsbaserad sexualvaneun- dersökning. Resultaten från den redovisades 1998 i skrif- ten Sex i Sverige - om sexualitet i Sverige 1996. I un- dersökningen försökte forskarna karakterisera de kvin- nor som varit med om abort och de som inte varit det.

I deras studie framkom inte någon skillnad i social- gruppstillhörighet mellan de med aborterfarenhet och de utan. Vad som skiljer är sexualvanor och relations- mönster. Tidiga debutanter har oftare erfarenhet av abort än de som debuterar sent sexuellt. De som har erfarenhet av abort har haft fler samlagspartners än de som inte gjort abort. De här resultaten överensstämmer

med andra studier enligt rapporten, att det främst är den sexuella praktiken och den individuella fertiliteten som avgör (Sundström, 2000).

Att använda statistik har funktioner för att katego- risera och differentiera grupper från varandra i ett sam- hälle. Kombinationen mellan upplevelsen, ”att inte ha skött sig” kan ses som en diskurs och valet att studera socialgruppstillhörighet i relation till antalet aborter, väcker funderingar särskilt i samband med tankar om ett alltmer individualiserat samhälle. Att de trassel och besvärligheter en människa hamnar i beror på indivi- den själv har fått rangen av ett axiom, där omständig- heter tar allt mindre plats i diskussionen (Bauman, 2002).

Synen på de enskilda individerna och upplevelsen för den enskilda individen kan få betydelse av de kate- goriseringar som samhällsapparaten genomför genom exempelvis statistik (Bauman, 1995). Kategoriseringar som görs kan ha avigsidor även om syftet är gott. När strukturerna kombineras som ovan blir det en diskurs som behäftar grupper i samhället som olika, ett ”vi och dom tänkande”. Det blir ett medel för att tillskriva eller påtvinga vissa en negativ identitet. ■

Den ambivalenta processen

D

Det första de unga kvinnorna har att hantera är miss- tanken om att de är med barn. De kan ha haft ett oskyd- dat samlag och oron och/eller ovissheten finns där. I intervjuerna uttryckte några även en osäkerhet på pre- ventivmedlets tillförlitlighet. För några hängde oron samman med att det var tillfälligheter som gjort att de skyddat sig. Som till exempel att de inte hade någon relation till killen de varit tillsammans med och att ”det vore typiskt” att bli med barn just därför. Merparten av de intervjuade hade i en parrelation. Deras upple- velse handlade om att de tyckte att de varit slarviga och oförsiktiga.

Att vara gravid kan vara en ny erfarenhet där det saknas givna normer att följa. De kan ha deltagit i dis- kussioner i skolan eller hemma om graviditet och abort, men det uppstår en skillnad när de själva befinner sig i situationen. En ung kvinna uttryckte vid den första in- tervjun: Jag är orolig för allt möjligt, det är jobbigt.

Det är jobbigt att inte veta något om situationen. Jag känner mig osäker. Vill att någon ska berätta hur det går till. En del av ungdomarna hanterar ambivalensen genom att i första skedet vända sig till vänner och/eller föräldrar. Att vända sig till en nära vän, pojkvän eller familj kan syfta till att överbrygga den ensamhet som ett val av detta slag medför för den unga kvinnan. Zyg- munt Bauman menar att ett jag som moralisk person alltid är ensam (Bauman, 1995).

Det finns en ensamhet i situationen som måste han- teras och de sociala relationerna är en möjlig väg. Sam- tidigt finns i bakhuvudet tankar om vad de hört andra uttrycka om graviditet och abort. Johanna förtydligar hur hon upplever situationen. Det är inte så stor grej att göra abort enligt många därför känns det fel. Jag

menar jag borde inte tycka att det är så jobbigt som jag tycker att det är. Ovan nämndes sociala maktbefo- genheter i den sociala omgivningen och de kan inverka och vara nödvändiga att hantera (Ödman, 1996). Det val och handling som utförs kan bli bedömd i efter- hand, av såväl den unga kvinnan som hennes omgiv- ning. Det innebär att den unga kvinnan före aborten undrar hur den sociala omgivningen kommer att bedö- ma henne och vill försäkra sig om att hon får det stöd hon önskar. Att berätta om sin belägenhet är inte en självklarhet och kan vara ett dilemma som de kan vara ambivalenta inför. För vem eller vilka ska det berät- tas? Komplexiteten i sammanhanget exemplifieras av Helen: Jag är osäker och vet inte om jag vill berätta för någon. Kanske berättar jag för bästa kompisen och pojkvännen. Jag vill inte berätta för mamma, men jag är orolig för att hon ska få veta ändå. Det känns som att jag sviker henne om jag inte berättar. Jag ska klara det själv, men kanske jag ska berätta för någon.

När de unga kvinnorna, eller paren, får veta av barnmorskan att de är med barn står de inför en situa- tion som kräver dem på ett ställningstagande. De har valet att fortsätta sin graviditet eller avbryta den. De står inför en livssituation som är mångtydig och inne- håller flera aspekter som de måste hantera. Det finns inga abstrakta etiska principer som kan frigöra dem från deras belägenhet (Bauman, 1995).

För att förstå situationen de unga gravida befinner sig i är det viktigt att förstå att 1975 års lag om fri abort medfört kvalitativa skillnader för kvinnan som befinner sig i denna moraliska situation. Under en lång process har abort glidit bort från ett brott som varit belagt med dödsstraff, vidare till ett lagstiftande där kvinnan inte var betrodd att ta ansvar för beslutet och möjligheten var villkorad utanför hennes egen kontroll.

Fram till den nuvarande situationen där beslutet är den enskilda kvinnans eget. För förståelsen av situationen som de unga kvinnorna och männen befinner sig i är

det nödvändigt att denna förändring finns med i reson- erandet. Den kamp som utkämpats för att till slut leda fram till en lag som ger kvinnan rätt till sitt eget beslut är en seger. Samtidigt har det moraliska ansvaret i si- tuationen förändras. Tidigare fanns kyrkan, staten, sam- hället som aktiva aktörer, vilka utfärdade etiska regler och direktiv. Genom maktutövning klargjordes att de som genomför en abort begick ett juridiskt, etiskt och moraliskt brott. Det fanns en överordnad princip i sam- hället om vad som var ”rätt” att göra. Nu saknas i prin- cip detta vilket medför en frihet för kvinnan, men samti- digt en nödvändighet att själv hantera detta moraliska dilemma och den faktiska ambivalensen. Nu är ansvaret för valet, och det beslut som kvinnan tar, hennes eget.

Valsituationen kvinnan befinner sig i kan förtydli- gas av ett citat av Zygmunt Bauman: ”Den rimliga sanningen är att moraliska val faktiskt är val och att dilemman faktiskt är dilemman – inte tillfälliga och korrigerbara verkningar av mänsklig svaghet, okun- nighet eller dumhet. Problemen har inga på förhand bestämda lösningar, det finns inte heller vid skiljevä- gen någon riktning som självklart bör väljas framför andra. Det finns inga orubbliga principer att följa för att undgå situationer som får farliga konsekvenser och undslippa den bittra eftersmak (kalla det skrupler, då- ligt samvete eller synd) som kommer oombedd sedan besluten fattats och verkställts. Den mänskliga verklig- heten är tilltrasslad och mångtydig – och därför är moraliska beslut, till skillnad från abstrakta etiska, ambivalenta” (Bauman, sid 44 1995).

Beslut

Ambivalensen framträder inför ansvaret att fatta ett oåterkalleligt beslut. Att ta ett beslut är att välja något och samtidigt att välja bort alternativ. Det är att ta steget ur valsituationen. I en stor del av det vardagliga livet sker val utan att det varken uppmärksammas eller reflekteras över. Vissa val kan vara uppsökta för att någon vill förändring i livet. Andra val kommer till oss och även om de kunde ha varit möjliga att undgå är de det inte längre. Det är den situationen som är aktuell för dem jag har intervjuat. De står inför en nödvändig- het att fatta ett beslut och de har en begränsad tid för att göra sitt ställningstagande.

Processer som leder fram till viktiga beslut i livet är komplexa och svårfångade. Relationen mellan vad som benämns förnuft och känsla är närvarande på fle- ra sätt. När det talas om att inte vara förhastad utan tänka över saken är det ett rationellt beslutsfattande som åsyftas. De förnuftiga besluten anses oftast väl övervägda och genomtänkta. De känslomässiga beslu-

ten presenteras som motsatsen och blir ologiska, med tillägget ”jag tänkte mig inte för”. Om det ska vara möjligt att ta beslut utifrån ett rent förnuft är det nöd- vändigt med kunskap om situationen. Vilka handlings- alternativ är tillgängliga och vilka konsekvenser kom- mer beslutet att medföra på lång såväl som kort sikt.

Jessica undrar hur hon kommer att tänka om tio år. För förnuftsbeslut används erfarenheter i minnet och det är nödvändigt med en logisk metod som gör processen begriplig (Damasio, 1999). Ibland finns inte de nöd- vändiga erfarenheterna. Sammanhanget kan vara nytt.

Det kan exemplifieras av Carolina: Jag undrar om det är en stor känslomässig grej? Hur skulle det vara att göra abort? Vad skulle jag göra? Det är första gången och jag är nervös om det blir positivt eller negativt.

Att ta det beslut som är det mest gynnsamma på lång sikt innebär svårigheter. Hur lång tid framåt för- väntas konsekvenserna för beslutet att vara verksam- ma? Är det möjligt att i beräkningen foga samman alla scenarier där vissa med självklarhet kommer att befin- na sig utom kontroll för den som fattar beslutet. Beslut som är av personlig och social karaktär är mer kom- plexa än andra. Ett fördelaktigt beslut i sammanhanget antas få grundläggande sociala och personliga konse- kvenser för faktorer som överlevnad, tak över huvudet, bevarande av psykisk och fysisk hälsa, arbete, utbild- ning, ekonomi och socialt anseende (Damasio, 1999).

Liknande resonemang framhävs i litteratur om abort där det omtalas att valet av abort är sammansatt av flera olika ställningstaganden och även relationen till barnafadern. Beslutet är en del av en framtid och kan vara en konflikt av olika önskningar (Davidson & For- sling, 1982, Hede m fl 1994). Att det är viktiga teman för dem som besökt ungdomsmottagningen och är med barn framkom vid intervjuerna: Jag vill ha barn som ung, men inte när jag går i skolan, jag menar nu går jag i gymnasiet. Jag har inget fast förhållande, ingen utbildning och inget jobb. Det är så klantigt. Gud vad jag överreagerar, uttryckte Sofie.

Känslans betydelse i beslutsfattandet kan uppmärk- sammas i primära känslor av lust och olust. Det sker genom en uppsättning förändringar i kroppen som nerv- trådar framkallar i kroppens organ under överinseende av hjärnan som reagerar på innehållet i de tankar som en viss företeelse eller händelse givit upphov till (Da- masio, 1999). Känslorna står i relation till något som de ”livnär” sig av. Känslan uppträder och medför en handlingsberedskap, en prioritering av specifika hand- lingar som upplevs överhängande. Känslan är ett sätt att försöka lösa ett problem. Upplevelsen av en känsla är att vara medveten om att något sker genom en upp-

levelse i kroppen som förändrar förhållandet till om- världen. Känslan är ett uppförande hos en kropp som befinner sig i ett visst tillstånd och den lever i den värld den har varit med och skapat. Det är en komplex rela- tion som berör subjektiva upplevelser, fysiologiska re- aktioner och beteenden (Sartre, 1992). Det kan illustre- ras med vad Åsa, en av de unga kvinnorna uttryckte vid första intervjun: Det är jobbigt att prata om, så jobbig känsla. Jag är orolig hela tiden, vad det är som händer. Det är nervpåfrestande och tär på psyket att vänta på att få veta. Just nu ser jag många som är gravida och många barn, ser mer antagligen eftersom jag har de här tankarna inom mig själv.

Vid övervägande av ett specifikt alternativ kan en obehagskänsla i magen uppstå, vilket kan få individen att direkt rata alternativet. Magen upplevs ofta vara hemvisten för känslor. Filosoferna i det antika Grek- land placerade sjätte sinnet i magen och kallade de Splanchna, ett ord som ursprungligen åsyftade inälvor- na, där känslor och sinnesintryck fogades samman (Lied- man, 2001). En av kvinnorna uttryckte i intervjun: Jag hade magknip. Mådde illa och så beställde jag tid här, då släppte allt och magknipen försvann, blev trygg när jag hade beställt tiden.

Att ta medvetna beslut innebär att man behöver rikta uppmärksamheten, koncentrera den och hantera hand- lingsalternativ i en given situation ger upphov till. De värderas utifrån vem jag är och vilka erfarenheter jag bär med mig (Damasio, 1999). Jag tror att jag skulle kunna klara av det. Jag vill bevisa att jag kan det, men det är fel tanke. Det är ju inte därför man behåller ett barn. Jag tror man ska lära sig ta ansvar för sig själv innan man tar ansvar för någon annan. Jag vill ut och resa också. Jag har erfarenhet av abort och det var smärtsamt. Jag har funderat mycket, men det finns ändå bara nej, berättade Cecilia.

Descartes skugga vilar över synen på relationen mellan förnuft och känsla och har gjort det sedan 1600- talet med ett absolut rationellt subjekt å ena sidan och ett systematiskt tvivel å den andra (Börjesson i Westin red, 1998). Resonemanget medför att känslorna är nå- got som ska betvivlas, ifrågasättas, eftersom de tillhör kroppen och inte tillskrivs samma giltighetsanspråk som det rationella förnuftet. För de unga gravida är det nöd- vändigt att välja en handling. I valet och beslutsfattan- det är värderingen närvarande och utgörs av de behov som individen upplever när hon fattar ett beslut. Hand- lingar kan vara rätta, moraliskt lämpliga, ekonomiskt förnuftiga i ett sammanhang och förkastliga, ologiska, i ett annat. Olika kriterier skapar olika värdeskalor som alla kan vara tillämpliga i det aktuella samman-

hanget, vilket ställer krav på att prioriteringar görs (Bauman, 1995).

De unga gravida står med en undran och eventuell oro inför frågor som: Vad kommer andra att tycka? Att vilja berätta men ändå inte. De gör bedömningar av sig själva för att de befinner sig i situationen med ord som slarvig och har skuldkänslor. Sammanhanget de lever i, hur det ska gå med skola och arbete kräver samtidigt sin prioritet. Ett ställningstagande blir avväg- ningar mot andra ställningstaganden. Beslutet blir av- hängigt hela personligheten, hela registret av känslor och relationen till det aktuella sammanhang individen befinner sig inom (Thomasson, 2001). Individen förläg- ger på så sätt det sociala sammanhanget och det histo- riska förflutna till sitt eget inre (Sartre, 1972). Det finns i Susannas berättande uttryck som berättar om krisen hon befinner sig i: Jag har fortfarande inte berättat för någon om min situation. Usch, jag känner mig ensam och utelämnad. Det är sån turbulens. Jag känner sorg, jag orkar inte vara social och glad. Susanna upplever mycket och det kan relateras till kroppen genom att hon använder uttryck som orkar inte. För Jessica ver- kar det mer som om processen är en bit på väg: Det är inte så mycket som snurrar, det har klarlagt sig. Det fysiska är bättre nu, inte lika illamående. Jag har kom- mit fram till vad jag vill göra och det känns bra. Kom- plexa beslut måste hanteras och förstås utifrån sin kom- plexitet, förenklingar riskerar att skala bort delar som kan vara nödvändiga för beslutsfattandet.

I intervjuerna med de unga gravida kvinnorna och männen framkom en oro som berörde rädslor att in- greppet kunde medföra negativa konsekvenser. Den oron var närvarande redan vid första intervjun. Rickard be- rättade då: Jag är jättenervös. Har ont i magen. Rädd för risken att Isabella inte ska kunna bli gravid igen.

Känner mig skyldig, om det skulle bli så skulle jag ald- rig kunna förlåta mig själv. Liknande rädsla har även Jessica: Känns som jag oroar mig för att inte kunna få barn i framtiden för det vill jag ha. Tror inte nu att jag kommer att vara ledsen, det känns rätt just nu. Fast det kanske det inte gör om tio år. Ambivalensen inför be- slutet finns kvar när de resonerar om ifall de tagit rätt beslut. Emma som tidigare gått genom en abort uttryck- er: Jag har funderingar om jag väljer rätt. Rickard fort- sätter sina reflektioner vid den andra intervjun: Funde- rat mycket om abort och så. Funderat på varför man gör abort, liksom vägt för och emot. Den fullständiga vissheten kan inte uppnås. De kan i det givna samman- hanget endast skapa en godtagbar visshet om att de hanterar situationen på ett för dem själva bästa sätt.

■

Bemötande

P

Svaren var, med viss olikhet i uttryckssätt och ordval, av stor samstämmighet. Det var viktigt att de blev bemötta trevligt och att de som de skulle möta var snälla. De uttryckte en önskan att bli respekterade och talade till på ett vänligt sätt. Några gav en beskrivning via motsatsen med svar som att de man mötte inte skulle vara tykna. En av de unga kvinnorna sammanfattande:

Om det är negativt vill jag få pusta ut. Om det är positivt vill jag känna trygghet från den personen man träffar, att de bryr sig och inga sura miner. För några få var frågan oviktig. De var intresse- rade av svaret och om det var positivt ville de att det skulle gå snabbt. Önskan att bli bemött trevligt och snällt är naturligtvis inget uppseendeväckande. Men om det betraktas mot bakgrund av vad de sa vid den första intervjun om hur de upplevde sin situation och placerar in det i ett såväl historiskt som nutida sammanhang får deras önskan en mer omfattande betydelse.

Emma nämnde vid frågan om bemötande betydelsen av att bli uppmärksammad om man tycker det är jobbigt och att man får förståelse. Med tankar om hur omvärlden kan tänkas betrakta en ung kvinna som gör abort kan det finnas en rädsla för ett negativt bemötande. En ung kvinna uttryckte: Bara de inte är dömande och fördömande. Eller bara ingen skäller på mig. Att det finns en ökad känslighet för vad som sägs eller inte och vad som görs eller inte i den här situationen har uppmärksammats i andra studier (Callersten-Brunell & Lidholm, 1985).

Barnmorskan

Barnmorskan är den som först möter de unga kvinnor- na när de kommer för att göra ett graviditetstest. De berättar för de unga kvinnorna om graviditetstestet är positivt, att de är med barn eller om testet är negativt, att de inte är gravida. En av barnmorskorna beskriver hur hon bemöter de unga kvinnorna i det här skedet på följande sätt:

Om det (testet, anm.) är positivt får man lyssna på oron.

De får information om vårt omhändertagande, jag talar om hur vi jobbar och vad vi har att erbjuda henne. Jag frågar vilka som vet om att hon är där och att det är viktigt att någon vuxen vet, samt att vi gärna ser att pojk- vännen kommer med. Frågar inte annars så mycket, för- söker att inte vara så aktiv. Mer att finnas till för frågor, att ge möjlighet för tjejen att smälta, och talar om för henne att vi kommer att prata mer när hon kommer tillbaka. Jag vill lämna det så rent som möjligt för att undvika egna värderingar, för de kommer och i den här situationen är tjejen extra känslig, viktigt att hon får kän- na efter. Viktigt att förmedla att vad hon än gör kommer vi att stötta henne och hjälpa till på alla sätt. Extra spän- nande är de som säger ”jag visste det”, ”jag kände det på mig”. De vill jag applådera. Jag säger att de ska vara rädda om den förmågan, att det är väldigt bra att lita på sin känsla, att känna sin kropp.

Det finns en tydlig intention från barnmorskorna att hålla sig i bakgrunden. Det exemplifieras genom ut- tryck som att lyssna till oron och att inte vara så aktiv, mer att finnas till för frågor att ge möjlighet för tjejen att smälta. De blir en strävan att inte stå mellan den eller de som får beskedet att de är med barn och deras upplevelse av det. Att den unga kvinnan ska vara fri i situationen och själv får äga sin situation och sitt an- svar. Barnmorskan förmedlar en tilltro till den unga kvinnans egen förmåga och kapacitet, men tillägger samtidigt att hon kommer att finnas där. Den unga kvin- nan förstår att hon oundvikligen står inför ett val, ett val som är hennes eget. För möjlighet att vara fri i den