FORSKNING OCH UTVECKLING INOM VÄLFÄRDSOMRÅDET • NR 1 – 2009
” På tröskeln mellan
det vanliga och
Ur innehållet:
Unga som utmanar
välfärdssystemet ... 6-9
Äldres tandhälsa ... 12-13
Får man stiga in? ... 14
KOLLA-projektet ...15-17
Kalendarium ... 23
Ansvarig utgivare Elisabeth Hajtowitz, tel 031-335 51 88
elisabeth.hajtowitz@grkom.se
Layout Infogruppen GR, tony.dahl@grkom.se
Nytt från FoU i Väst/GR • Nytt från FoU i Väst/GR • Nytt från FoU i Väst/GR • Nytt från
1–2009
Fungerande vård för svårt sjuka äldre
En fallstudie av samverkan mellan hemsjukvård och primärvård i Göte-borgs södra skärgård
Theresa Larsen
Den här studien visar bland annat att när äldre, multisjuka patienter skrivs in i den kommunala hem-sjukvården minskar deras besök på sjukhusens akutmottagningar. Antalet slutenvårdsepisoder sjun-ker också. Patienter och anhöriga vittnar samtidigt om ökad livskva-litet, som de menar beror på att de känner sig lugna och trygga med hemsjukvården.
Pussel
Utvärdering av en familjeverksam-het i stadsdelen Kortedala i Göte-borg
Therese Wissö
Pussel var ett samarbete mellan Göteborgs Stad och primärvården. Det var en familjeförskola med må-let att stärka föräldrarna i deras roll samt att föräldrarna skulle utveckla relationen till sitt barn.
Kommunernas anhörigstöd
Hur har de statliga stimulansbidra-gen använts i Västra Götalands län?
Theresa Larsen, Bo-Josef Eriksson och Britt Johansson
Rapporten ger en bild av hur de statliga stimulansmedlen för ut-veckling av ett varaktigt stöd till anhöriga i kommunerna använts i Västra Götalands län. Den beskri-ver också hur kommunerna i länet stöttar anhöriga som vårdar långva-rigt sjuka, funktionshindrade och äldre.
Vill du få
per e-post?
Meddela oss på fou@grkom.se så byter vi ut
FoU:s rapporter finns att ladda ner från www.grkom.se/fouivast.
Det går också att beställa dem via e-post till fou@grkom.se eller genom att kontakta Piaa Stenbäck
på tel 031–335 51 84 eller fax 031–335 51 17.
Nytt från FoU i Väst/GR • Nytt från FoU i Väst/GR • Nytt från FoU i Väst/GR • Nytt från
Samordnad vårdplanering
Intervjuundersökning om rutiner och samverkan vid vårdplanering för personer under 65 år med för-värvad hjärnskada eller neurologiskt funktionshinder
Veronica Gunnarsson, Eva Sennemark
Syftet med den här undersökning-en var att belysa personalundersökning-ens upp-levelse av hur vårdplaneringar för den här målgruppen fungerar samt identifiera faktorer som påverkar varför avvikelserapporteringar så sällan skrivs.
I skuggan av välfärden
15 röster om att vara sjuk och bero-ende av socialbidrag
Christian Brunsson, Birgitta Lindkvist och Mats Petersson
Femton personer intervjuades om sin syn på kontakterna med försäk-ringskassan, vården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Många anser sig orättvist bedömda och bristen på personlig kontakt lyfts fram i flera av intervjuerna som lig-ger till grund för rapporten. Fram träder en problematisk bild som pekar på stora brister i samverkan mellan berörda myndigheter.
”De förstår alla situationer”
Erfarenheter av att utveckla inte-grerade former för vård vid miss-bruk eller beroende samt psykiska problem. Med fokus på brukares perspektiv.
Elisabeth Beijer
Samverkansteamet Brofästet i Mölndal och Järntorgsmottag-ningen i Göteborg är två nystar-tade öppen vårdsmottagningar för personer med missbruk/beroende och psykiska problem. FoU i Väst/ GR har följt verksamheterna under uppbyggnadsskedet och har framför allt fokuserat på brukares uppfatt-ningar om vad integrerad vård kan innebära.
Dialog i centrum
En utvärdering av samhällsinfor-mationen till nyanlända flyktingar i Göteborgs Stad
Eva Sennemark och Anette Moberg
När Enheten för samhällsinforma-tion i Göteborgs Stad utvärderades, var den nystartad. Utvärderingen visar att man snabbt lyckats förank-ra verksamheten väl och på kort tid byggt upp en väl fungerande verk-samhet.
En modell för
ökad användning av teknik
Många anhöriga som vårdar närstående
känner inte till hur hjälpmedel och ny teknik
kan underlätta deras situation.
Att många anhöriga saknar tillgång till adekvata
hjälpmedel som underlättar vården av närstående har flera förklaringar. Det kan bero på att
man inte vet vart man ska vända sig, att man inte vet vilka hjälpmedel som finns eller hur man ska använda dem.
– Det är en sak att jobba profes-sionellt med vård och omsorg. Där finns en oerhörd kunskap om teknik och hjälpmedel. Men anhöriga trä-der som lekmän in i en ny roll, säger Maria Martini vid FoU i Väst/GR.
Hon utvärderar projektet Teknik för anhöriga, som drivs av primärvårdens och hemsjukvårdens rehab-verksamheter i stadsdelarna Frölunda och Tynnered i Göteborg. Idén till projektet kom ursprungligen från de två stadsdelarnas anhörigkonsulenter, som arbetar med att stötta anhöriga som vårdar närstående. Mål-sättningen är att ta fram en modell för att identifiera anhörigas behov av stöd och hjälpmedel som kan un-derlätta i deras vardag.
– Med teknik som ingång faller det sig naturligt att ta ett samtal och fånga upp vitt skilda frågor som den
anhöriga upplever som problematiska, säger Maria Martini.
Begreppet ”teknik” ska i det här sammanhanget tolkas i vid bemärkelse.
– Det kan handla om medicindosett, smarta larm, vad man ska tänka på vid lyft eller tips och rutiner som gör vardagen enklare, säger Maria Martini.
Under projekttiden arbetar anhöriga, anhörigkonsulenter, arbetsterapeut, sjukgymnast och andra berörda med en extern processledare för att ta fram en modell som ska innefatta sam-verkan, bedömning, informa-tionsvägar, mötesplatser och im-plementering.
Projektet finansieras av Hjälpmedelsinstitutet och riktar sig till anhöriga som vårdar eller hjälper äldre närstående över 65 år. Utvärderingen pågår under 2009. n
Bild:
Ella-Mina
Andersson
Fotnot: Regeringen har föreslagit att ett lagstadgat anhörig-stöd införs från och med den 1 juli 2009. Dagens skrivning i socialtjänstlagen om att kommunerna bör erbjuda stöd till anhörigvårdare, ändras enligt förslaget till att kommunerna ska
erbjuda sådant stöd.
Det finns idag gott om hjälpmedel och ny teknik för anhöriga som vårdar närstående.
... anhöriga träder
som lekmän in i en
15 röster som sällan hörs
Politiker och myndighetsföreträdare uttalar
sig ofta om utsatta grupper, men det är sällan
som klienterna själva får komma till tals. I
rapporten
I skuggan av välfärden låter
förfat-tarna 15 personer som är sjuka och beroende
av socialbidrag ge sin bild av kontakterna med
vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen
och socialtjänsten.
– Genom att läsa klienternas berättelser kom jag
dem ännu närmare än jag gör på socialkontoret. Nu kan jag tydligare förstå hur utsatta de känner sig, säger Christian Brunsson, som har många års erfarenhet av socialt arbete och som är en av författarna till rap-porten.
Klienterna kan sällan skilja på vad som hör till vår-den, försäkringskassan, arbetsförmedlingen respek-tive socialkontoret. I dagsläget kan en klient röra sig fram och tillbaka mellan de fyra olika myndigheterna likt ett pärlband, i stället för att alla fyra engagerar sig i varje klient samtidigt. Många klienter undrar till ex-empel vad de har på arbetsförmedlingen att göra, då de betraktar sig själva som sjuka.
– Vi har möjlighet att påverka systemet, men alla vet ju hur svårt det är att få ihop tider för möten; att skapa samlingsplatser för alla, säger Christian Brunsson. Vi behöver tänka mer på hur vi bemöter människor.
– Den allra viktigaste lärdomen av projek-tet är att vi professionella inte lyssnar till-räckligt på våra klienter, menar Christian Brunsson. Alla myndigheter är inrutade i egna rutiner och verkar efter egna mallar. Alla har egna direktiv, som pågår oberoen-de av varandra utifrån respektive uppdrag. En person och dennes tolkning av myndighetskontakterna har intresserat Christian Brunsson särskilt. Det är en man som har förlorat de flesta av sina drömmar. Tiden och väntan har gjort att allting har runnit ur honom.
– Jag menar nu har jag levt så här så länge, jag är 40 år, nu kan jag lika bra fortsätta med det livet. Jag kan klara mig med socialbidrag, jag kan klara mig med pension, jag kan klara mig med alfa-kassa, jag kan jobba i praktik, göra utbildning. Det var så här i 18 år, jag fick aldrig ett bra jobb eller en bra utbildning.
Även Anders Wikström på Arbetsförmedlingen ser rapporten som ett kvitto på att olika myndigheter måste bli tydligare i att beskriva sitt uppdrag för kli-enterna.
– Många kommer från försäkringskassan till arbets-förmedlingen och betraktas som medicinskt färdig-behandlade, men de är ju inte det, säger han. Andra önskar saker som inte vi kan leverera, som till exempel periodvis starta eget-bidrag eller olika ar-betsmarknadsutbildningar. Då är det lätt att vi uppfattas som godtyckliga.
Anders Wikström anser också att det behövs en samsyn mellan myndigheterna på arbetsmarknadens krav idag.
– Tidigare kunde man få enklare arbets-uppgifter på ett lager eller på ett kontor, men dessa arbeten existerar inte längre. Arbetsförmedlingen har inte varit rustad att ta emot dem som inte lever upp till arbetsmarknadens krav. Även för begrep-pet sysselsättning råder en diskrepans mellan myndig-heterna.
Christian Brunsson känner sig förväntansfull. Rapporten har redan blivit uppmärksammad i dags-press och radio. Han hoppas att den kan bidra till en diskussion om myndigheternas roller och ansvar:
– Vi kräver flexibilitet av klienterna, men myndig-heterna borde också kunna visa flexibilitet gentemot sina klienter. Där brister det fortfarande mycket.
Pia Schmidtbauer
Bild:
Pia Schmidtbauer
– Den allra viktigaste lärdomen av projektet är att vi professionella inte lyssnar tillräckligt på våra klienter, säger Christian Brunsson.
Unga som
utmanar
välfärdssystemet
– Det här är ungdomar som har sämre
för-utsättningar än andra. Det är de som trodde
att de hade en fot i arbetslivet, som befinner
sig på tröskeln mellan det vanliga och det
annorlunda, säger Bibbi Ringsby Jansson.
Elisabeth Olin och Bibbi Ringsby Jansson har
stu-derat det stöd som unga med lindriga intellektuella, psykiska och/eller neuropsykiatriska funktionshin-der får, på väg ut i arbetsliv eller annan sysselsättning. Det är ungdomar i åldern 19–29 år som inte skiljer sig påtagligt från andra unga människor, men de behöver stöd med delar av tillvaron.
Studiens fokus är de välfärdsaktörer som kommer i kontakt med de unga och den bygger på fokusgrupps-intervjuer med yrkesverksamma inom arbetsförmed-ling, försäkringskassa, gymnasieskola och socialtjänst. Studien ger med andra ord de professionellas per-spektiv på de problem och hinder som ungdomarna möter.
– Den här gruppen har inte så tydliga hjälpbehov alla gånger, vilket kan vara en förklaring till varför de inte får den hjälp de har behov av. Till skillnad från hur det var förr bygger systemet idag på att ungdomarna själva begär hjälp, säger Bibbi Ringsby Jansson.
Det är inte heller självklart att ungdomarna vill ha stöd.
– Det handlar om en ny generation unga med funktionshinder som ställer andra krav. De är vana att röra sig i ”normala” sammanhang. De vill inte känna sig stigmatiserade och utpekade. De avstår ibland in-satser av just den anledningen. Att de tar avstånd från eller försöker slingra sig ur klientrollen är vanligt, säger Elisabeth Olin.
Enligt studien kan ungdomarnas problem förklaras på många olika sätt. På ett individuellt plan kan det handla om att man har – eller borde ha fått – en diag-nos och att man därmed behöver särskilt stöd. Och så finns det de unga som har mer diffusa problem.
– Det är de som inte har någon diagnos, men som
– ”På tröskeln mellan det vanliga och det annorlunda”. Så beskriver Bibbi Ringsby Jans-son situationen för många unga vuxna med lindriga funktionshinder på väg ut i arbetslivet.
” På tröskeln mellan
det vanliga och
det annorlunda”
helt saknar drivkraft och uthållighet. De ger upp vid minsta motstånd och de är mycket lättkränkta. De kan också ha helt orealistiska förväntningar på vad de kan göra med sina liv, säger Elisabeth Olin.
Omgivningen kan inte heller alltid tillhandahålla det stöd som skulle behövas.
– Problematiska familjeförhållanden som karakte-riseras av psykisk ohälsa, långt bidragsberoende eller missbruk kan medföra att den unge inte får den hjälp och de verktyg som behövs
för att klara sig i samhället, sä-ger Elisabeth Olin.
Ett annat familjerelate-rat problem är föräldrar som har svårt att acceptera att den unge behöver särskilt stöd.
– ”Det är inget fel på mitt barn!” Det är en vanlig reak-tion och det kan leda till
svå-righeter om föräldrarna inte delar problembeskriv-ningen med de professionella, säger Elisabeth Olin.
Fokusgruppsintervjuerna vittnade också om att skolan inte alltid kan erbjuda det stöd som krävs.
– Skolan förstärker ofta en form av utanförskap för de här ungdomarna, antingen genom för hårda krav eller inga krav alls, säger Elisabeth Olin.
Och ute på arbetsmarknaden är trycket hårt. – Den här gruppen ungdomar får inte jobb i samma utsträckning som andra. Förr fanns luft ute på arbets-platserna, man kunde ha folk som inte presterade hundra procent. Det är inte möjligt idag, säger Bibbi Ringsby Jansson.
Men med rätt och tillräckligt stöd skulle många av ungdomarna ändå kunna komma ut på arbetsmark-naden. Problemet, som framhölls i fokusgruppsinter-vjuerna, är att arbetsförmedlingen inte kan ge stöd till
alla de som de faktiskt tror skulle kunna arbeta. Man får prioritera (se även artikel på nästa uppslag).
Många av ungdomarna kan under vissa förutsätt-ningar ha rätt till aktivitetsersättning. Men enligt stu-dien fungerar aktivitetsersättningen för många enbart som en form av försörjningsstöd. Den del av aktivi-tetsersättningen som innebär att man ska få stöd och hjälp för att kvalificera sig till ett arbete, är det bara vissa av ungdomarna som får del av, eftersom
akti-vitetssamordnarna också tvingas prioritera.
Men allt är inte nattsvart. I fokusgrupperna diskute-rades också goda exempel och vad som är utmärkan-de i utmärkan-de fall utmärkan-det går bra för de unga.
– Det är ofta när de pro-fessionella gör något som inte faller inom ramen, något lite utöver det man är skyldig att göra. Förutom professionell kunskap och personligt engagemang, karaktäriseras de här situatio-nerna av okonventionella arbetsmetoder och kreativa lösningar där tid och plats har stor betydelse. Eller att man vågar utmana beprövad erfarenhet. Det handlar också mycket om hur man som person bemöter den unge, säger Elisabeth Olin.
Rapporten Unga med funktionshinder på väg ut i arbetslivet – en utmaning för välfärdssystemet finns inom kort på www.grkom.se/fouivast. n
Den studie som Elisabeth Olin (t v) och Bibbi Ringsby Jansson gjort bygger på intervjuer med yrkesverksamma inom arbetsförmedling, försäkringskassa, gymnasieskola och socialtjänst.
Till skillnad från hur det
var förr bygger systemet idag
på att ungdomarna själva
begär hjälp.
Läs mer om unga vuxna som
utmanar välfärdssystemet!
Och vad händer nu då ... ?
Den makt Gunnar Sandström haft i sin roll
på arbetsförmedlingen har han bland annat
använt till att ge 27-årige Bakur den chans i
livet som ingen annan gav honom. En chans
som förändrade Bakurs liv. Men det är en
makt som manar till eftertanke.
Gunnar Sandström är psykolog med många års
erfarenhet från arbetsförmedlingens rehabverksamhet och han var en av informanterna i Elisabeth Olins och Bibbi Ringsby Janssons studie (se föregående upp-slag). Av studien framgår att arbetsförmedlingen inte har möjlighet att stötta alla de ungdomar med lindriga funktionshinder som faktiskt har förutsättningar att – med rätt stöd - komma ut på arbetsmarknaden. Därför tvingas man prioritera.
– Det är den värsta delen i jobbet - den makt man har men inte vill ha. Makt över folks framtid. Jag måste bestämma och resurserna räcker till för den och den men inte den, säger Gunnar Sandström och pekar me-nande med handen.
Att tvingas prioritera – och prioritera bort – är tungt, inte minst med tanke på vad som står på spel.
Yvonne Andersson är planeringsledare för
funktionshinderområdet i Centrumregionen,
Göteborgs Stad. Hon sitter också med i
FoU i Väst/GR:s samrådsgrupp för frågor
som rör hälsa och levnadsvillkor för barn,
unga, vuxna och familjer. Och hon anser
att studien om unga med funktionshinder är
mycket viktig.
– Det här är en aktuell fråga som ligger i tiden. Vi
mär-ker att det kommer en ny generation med unga vuxna som söker arbete eller annan sysselsättning. De finns nära ”det normala samhället”, men de har ändå stora behov. Vi måste kunna möta den här generationen. Att
arbetsmarknaden ser ut som den gör innebär att det är svårt för alla, än svårare för den här gruppen. Samtidigt lever vi i en tidsålder där inte minst ungdomar matas med budskapet att allt är möjligt och då blir konflikten total, säger hon.
Hon tycker att rapporten är ett bra avstamp för de aktörer som vill utveckla stödet till unga lindrigt funk-tionshindrade på väg ut i arbetslivet.
– Vi är många som vill skapa nya alternativ för den här generationen och det har under senare tid också utvecklats en del spännande verksamheter. Men det är fortsatt en stor utmaning, hur kan vi gemensamt arbeta vidare med kreativa lösningar? För det är en ny tidsanda idag och det krävs en helt annan ansats med individuell coachning och lotsning, inte kollektiva lösningar i grupp.
” Den makt
man har men
inte vill ha”
– Vi vet vad det betyder för ungdomar och deras föräldrar om de får jobb, säger Gunnar Sandström.
– Vi vet vad det betyder för ungdomar och deras föräldrar om de får jobb. Att känna sig behövd och tillhöra en gemenskap. Som när jag frågade en kille vad det bästa med hans jobb var och han svarade: ”Att ringa sig sjuk”. Jag fattade först ingenting, men så för-klarade han: ”Jo, för då säger de att de inte vet hur de ska klara sig utan mig”, berättar Gunnar Sandström.
Men hur går det då till när man beslutar att vissa ungdomar ska få praktikplats, stöd och vägledning – medan andra blir utan?
– Det är en kombination av intuition och bakgrundsinfor-mation. Det handlar om huru-vida personen visat motivation och uthållighet, hur tidigare praktik har gått och så vidare. Vi måste ju prioritera och i första hand stötta de som vi bedömer har störst chans att lyckas på ar-betsmarknaden, säger Gunnar Sandström.
Han tillstår att det kan finnas risk för godtyckliga bedömningar.
– Vi säger ju inte blankt nej till någon och det finns alltid en möjlighet att hänvisa till LSS. Men vi måste välja och visst blir det i någon mening subjektivt, säger han.
Hur betydelsefulla de här prioriteringarna kan bli, framgår när Gunnar Sandström berättar historien om 27-årige Bakur, ensam flykting från Kurdistan. Han hade dåliga kunskaper i svenska, var i princip analfabet och svagbegåvad. Gunnar Sandströms första tanke var att ingen arbetsgivare skulle anställa Bakur. Men han säger att han greps av Bakurs öde:
Yvonne Andersson anser att rapporten är utmärkt läsning både för berörd personal och beslutsfattare.
– Utifrån ett verksamhetsperspektiv är frågan hur vi kan bygga mer hållbara strukturer och alternativ framöver. Rapporten ger vägledning och pekar på framgångsfaktorer och hinder på olika nivåer. Men rapporten är också viktig för ledningsnivån och poli-tikerna, för det krävs beslut därifrån om vi ska kunna förändra situationen.
Rapporten utgör också utgångspunkt för en FoU-cirkel som startar i höst. Cirkeln kommer att handla om stöd till arbete och sysselsättning för unga vuxna med funktionshinder. Yvonne Andersson ska leda cirkeln tillsammans med Mikaela Starke från Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. FoU-cirkeln
– Den här killen lyste av motivation! Han ville inte leva på socialbidrag och hade en okuvlig vilja till ar-bete, för att kunna försörja sig och för att kunna gifta sig.
Så Gunnar Sandström övertalade en arbetsterapeut att göra en arbetsförmågebedömning och tillsammans övertalade de sedan ytterligare en kollega att hjälpa Bakur till en praktik. Praktiken ledde till anställning och det sista Gunnar Sandström hörde var att Bakur har jobb, är gift och lever ett bra liv.
– Han var så svag men hade en sån vilja. Det som var spe-ciellt var att han hade alla odds emot sig: analfabet, invandra-re, svagbegåvad, dålig svenska. Vi hade absolut tillräckligt för att avaktualisera honom, säger han.
Den här solskenshistorien illustrerar den makt som de professionella som möter unga vuxna med funktions-hinder besitter. Om Gunnar Sandström inte hade gjort det här undantaget från den gängse prioriteringsord-ningen, och inte låtit sig beröras av Bakurs öde, så hade dennes liv sett annorlunda ut.
– Man känner den här makten igen. Hade jag sagt nej, så tror jag kanske inte att Bakur hade fått ett jobb eller varit gift. Så jag är glad att jag gjorde som jag gjorde. Men samtidigt, skulle man göra för många sådana undantag skulle det inte gå heller, säger Gunnar Sandström. n
Fotnot: Bakur heter egentligen något annat.
Yvonne Andersson är en av ledarna för höstens FoU-cirkel om stöd till arbete och sysselsättning för unga vuxna med funktionshinder.
vänder sig till yrkesverksamma i kommunerna och har som syfte att bidra till att utveckla utformningen av alternativ för stöd i arbete och syssel sättning till unga vuxna med funktionshinder.
För mer information om cirkeln, kan du kontakta elisabeth.beijer@grkom.se. n
Vi måste ju prioritera
och i första hand stötta
de som vi bedömer har
störst chans att lyckas på
arbetsmarknaden
”På trösk
eln mellan det v
Hallå där, Helle Wijk!
Förra året tog FoU i Väst/GR fram skriften
Livslust, linfrön och Lasix, som handlar
om äldre och läkemedel. Den var
ursprung-ligen avsedd som ett studiecirkelmaterial
för kommunala sjuksköterskor och ett antal
lyckade studiecirklar har genomförts och fler
är planerade. Men skriften har också fått
en vidare spridning. Det är Helle Wijk ett
exempel på:
Hur använder du Livslust, linfrön och Lasix?
– Jag ansvarar för specialistutbildningen för sjuk-sköterskor inom Vård av Äldre, här i Göteborg. Även om de inte förskriver läkemedel, så initierar ofta sjuksköterskorna både ordination och sanering av läkemedel. I samband med föreläsningar om läkemedel och äldre har vi i år använt boken som referenslitteratur på utbildningen.
Vad var det som gjorde att du valde att använda den här boken?
– Den är intressant och användbar och täcker in både den medicinska delen och omvårdnaden. Det är både ett faktamate-rial och ett matefaktamate-rial att arbeta med och diskutera. Specialistsjuksköterskan har en viktig uppgift att leda utvecklingen av omvårdnad, och där utgör bokens innehåll ett bra exempel på hur man kan arbeta med detta. Tilltalet är trevligt och inbjudande och inte så byråkratiskt.
Vem tycker du mer ska läsa Livslust, linfrön och Lasix?
– Jag har föreslagit företrädare för distrikts-sjuksköterskeutbildningen att titta närmare på materialet – jag tror det skulle kunna vara ett av äldre-inslagen på deras utbildning. Och primärvårdsläkare som jobbar både med kommun- och distriktssjuk-sköterskor. Den här boken kan absolut läsas av olika professioner och finnas som referenslitteratur på vårdcentralerna. n
Helle Wijk är lektor vid Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, med klinisk förankring vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Bild: Sahlgrenska akademin.
Rätt plattform en
förutsättning för MSMT
Att utvecklas och växa – om att införa
MSMT på barn- och ungdomsinstitutioner.
Så kallade jag min utvärdering av
behand-lingsmetoden MSMT på två av Gryning
Vård AB:s ungdomsinstitutioner.
Multisystemisk miljöterapi (MSMT) är en
tera-peutisk metod för institutionsbehandling av ungdomar med allvarlig beteendeproblematik. MSMT består av två olika behandlingsmetoder som slagits ihop till en: Multisystemisk terapi (MST) och miljöterapi. Behandlingen organiseras mot konkreta mål som är relaterade till specifika beteendeproblem. Under hela behandlingsförloppet fästs stor vikt vid samarbetet med familj, nätverk och övriga resurser. Den största skillnaden jämfört med MST, som är en strukturerad öppenvårdsbehandling för familjer med ungdomar med svåra beteendeproblem, är att man har anpassat metoden till institutionsmiljö istället för att bedriva det terapeutiska arbetet i ungdomens hemmiljö. För att bättre passa på institution, förenas MST-metoden med traditionell omsorgsbaserad miljöterapi.
Min utvärdering indikerar att MSMT är en behand-lingsmetod värd att satsa på – om kraven på en god be-handlingsmiljö är uppfyllda i tillräckligt hög utsträck-ning. MSMT kan innebära en bättre, men kanske framförallt snabbare behandling. Tydligheten, struk-turen, målfokuseringen, den positiva förstärkningen, framtidsfokuseringen med mera gör sannolikt att man snabbare kan få till stånd en bra arbetsallians. Beto-ningen på familjearbete och coachning till föräldrarna ökar möjligheterna för att framgångarna i behand-lingen ska hålla i sig över tid. Den korta behandlings-tiden minskar också troligen riskerna för institutio-nalisering. Ungdomarna ska hem till sin vanliga miljö
så ofta och så fort som möjligt. När de övergripande målen är uppfyllda avslutas behandlingen.
Eftersom målen alltid avser väldigt konkreta saker, som till exempel att gå upp på morgonen, gå till skolan, rätta sig efter föräldrarnas regler och så vidare, är också sannolikheten stor för att alla inblandade ska få en någor lunda realistisk bild av vad en institutionsbe-handling egentligen kan ge. Det handlar inte om att bli lycklig i varje avseende i livet, utan framförallt om att få vissa vardagliga saker att fungera bättre och hitta bättre strategier för att hantera vissa problem.
Men för att behandlingen ska fungera måste meto-den praktiseras av kompetenta, trygga, reflekterande och empatiska medarbetare med gedigen kunskap i psykosocialt behandlingsarbete. Det krävs också chefer som kan skapa trygghet och som förmår att en-tusiasmera och utmana personalen. Dessutom måste rätt förutsättningar finnas, exempelvis skyddande strukturer runt personalgruppen, så som goda åter-hämningsarenor, system för kontinuerlig påfyllning av kunskap med mera.
Lyckas man inte skapa en sådan plattform – då är det mycket svårt att överhuvudtaget bedriva ett struktu-rerat arbete. Det är då exempelvis högst tveksamt om man kan få till stånd MSMT överhuvudtaget. Först när man lyckas uppnå ett tillräckligt gynnsamt till-stånd kan metodvalet sägas ha betydelse för behand-lingsresultatet.
Med sin korta vårdtid, betoning på samarbete med familjen, täta hemresor och krav på eftervård kan MSMT också ses som ett viktigt inslag i vårdut-budet för unga, där man rör sig bort från den gamla anstaltstraditionen och orienterar sig mer mot be-handlingsidéer hämtade från öppenvården.
Att i tid fånga upp de äldre som håller på att förlora
förmågan att sköta sin munhälsa är en central fråga för Centrum för äldretandvård.
– Duschar du inte så märks det direkt för du ser ovårdad ut. Men inget varslar omgivningen om att något är fel i din mun, säger Madeleine Wertsén.
Hon är tillsammans med Ewa Nyström, Inger Sten-berg, Öystein Enoksen och Christina Hellsten områ-dessamordnare vid Centrum för äldretandvård.
Ju äldre patienten blir, desto större är risken för för-ändringar i allmänhälsan som snabbt kan återspeglas i ökad sjukdomsaktivitet i munhålan.
– De som börjar ringa återbud och inte vill ha en ny tid tappar vi. Om de kommer tillbaka är det inte förrän de återfinns på särskilda boenden och då kan det ofta vara för sent, säger Ewa Nyström.
Denna grupp så kallade ”sköra” äldre får allt svårare att själva klara den dagliga tillvaron. Många är beroen-de av hjälp från anhöriga men beroen-det finns också beroen-de som får hemtjänst i olika omfattning. De förlorar successivt förmågan att utföra egenvård och försämrad munhälsa överskuggas av annan hälsoproblematik.
– Orsaken till att äldres munhälsa blivit en allt större och viktigare fråga är att antalet äldre ökar samtidigt som allt fler har kvar egna tänder allt längre. Många har avancerade tandvårdsinsatser
som måste skötas om, säger Lars Gahnberg som är projektledare för Centrum för äldretandvård.
Att så länge som möjligt be-vara en god munhälsa är viktigt av flera orsaker.
– Det finns en social aspekt
som handlar om att du inte bör lukta illa i munnen så att personal och anhöriga inte känner obehag. Rent medicinskt är det väsentligt att tänderna fungerar för att du ska kunna tillgodogöra dig föda och det är
När tänderna inte längre
är huvudsaken
viktigt att du inte har infektioner i munnen, säger Lars Gahnberg.
God munhälsa livet ut går även att motivera i termer av kronor och ören.
– Det är ju också ett samhällsekonomiskt problem. Det är mycket dyrare med stora, omfattande behand-lingar för att åtgärda jätteproblem, än att förebygga
vid regelbundna besök, säger Madeleine Wertsén.
Tanken med Centrum för äldretandvård är att skapa en organisation som kan tillgodose de äldres behov av förebyggan-de åtgärförebyggan-der och tandvård. Basen i detta centrum består av ett nätverk av tandvårdsper-sonal med erfarenhet och engagemang för den äldre patientens problematik. Men det är också ett nätverk som har ambitionen att verka långt utöver tandvår-dens gränser.
Om hälsan försämras på ålderns höst är risken stor
att mun och tänder kommer i skymundan.
Det är ju också
ett samhällsekonomiskt
– Vi vill skapa en arena för alla de aktörer som är viktiga för äldre människors tandhälsa. Därför är våra externa kontakter med biståndshandläggare, medicinskt ansvariga sjuksköterskor, ideella organisationer, apotek, anhörig-föreningar, pensionärsföreningar med flera mycket viktiga, säger Lars Gahnberg.
Ett nära samarbete mellan tandvården, äldreomsor-gen och primärvården står högt upp på önskelistan.
– Vi har god kunskap om äldre människor så länge man är aktiv eller när man är helt beroende av vård och omsorg. Men däremellan saknas en systematisk kontaktväg, säger Inger Stenberg.
För att fördjupa kontakterna mellan folktand-vården och äldreomsorgen genomför FoU i Väst/ GR i samarbete med Centrum för äldretandvård
”Spindlarna” i nätverket vid Centrum för äldretandvård: Inger Stenberg, Christina Hellsten, Ewa Nyström, Madeleine Wertsén, Öystein Enoksen och Lars Gahnberg. På bilden saknas Bent Petersen, tandvårdschef i Västra Götalandsregionen och initiativ-tagare till centrumet.
ett dialogmöte under våren. Syftet är att utbyta erfaren-heter och tillsammans disku-tera hur folktandvården och äldre omsorgen kan utveckla arbetet kring äldres mun- och tandhälsa.
Centrum för äldretand-vård, FoU i Väst/GR och Tandvårdsenheten i Västra Götalandsregionen planerar också en större konferens den 8 oktober. Syftet är att ge tillfälle till möten mellan berörda i länets kommuner och folktandvården och att förmedla aktuell kunskap och forskning inom området. Inbjudan kommer innan sommaren. n
Vi vill skapa en arena
för alla de aktörer
som är viktiga
för äldre människors
Förebyggande
hembesök – i Sverige
och världen
I England, Australien och Danmark är förebyggande hem-besök reglerade i lag. I Sverige finns ingen sådan lagstadgad skyldighet. Däremot påbjuder både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen uppsökande verksamhet. För snart tio år sedan fick ett antal försöksverksamheter stimulansmedel för att arbeta med uppsökande verksamhet bland äldre. Det skedde då inom ramen för den Nationella handlingsplanen för äldrepolitik och
försöken föll väl ut. År 2006 beslutade regeringen att avsätta 600 miljoner kronor för att stödja kommuner och
lands-ting i deras arbete med att utveckla vård och omsorg. Flera kommuner och landsting har genom detta
beviljats medel för att genomföra förebyg-gande hembesök.
Får man stiga in ... ?
Förebyggande hembesök är en metod för att
minska ohälsa hos äldre. Men hur upplevs
besöken av de som öppnar dörren till sina
hem och sina liv?
Med förebyggande hembesök menas att en
an-ställd inom äldreomsorgen och/eller hälso- och sjuk-vården besöker en äldre person som inte har insatser från hemtjänst eller hemsjukvård. Syftet är att öka de äldres livskvalitet, exempelvis genom information om samhällets service till äldre.
På uppdrag av Senior Göteborg, Göteborgs Stad ut-värderar FoU i Väst/GR satsningen på förebyggande och uppsökande hembesök i stadsdelarna Centrum, Linnéstaden och Tuve-Säve. Upplägget skiljer sig åt något mellan de tre stadsdelarna, men i princip utgörs målgruppen av personer över 80 år som bor i ordinärt boende och som inte har insatser från äldreomsorg eller hemsjukvård.
Kersti Nordell som gör utvärderingen har varit med vid några hembesök, gjort telefonintervjuer och intervjuat äldre som tagit emot besök.
– Alla är så tacksamma, även de som tackar nej till att få besök är tacksamma. De som blir kontaktade upplever känslan av att någon tänker på just dem. Den omtanken uppskattas mycket, säger Kersti Nordell.
De som tackar ja till ett besök blir formligen över-östa med information. Men mycket information förmedlad av en människa av kött och blod uppskattas.
– Besöken inger trygghet. Många är osäkra på vart de ska vända sig, i en värld med knapp telefoner där man ska göra många olika val, hänvisningar till Internet och så vidare. Att få träffa en människa ansikte mot ansikte ger en annan trygghet, säger Kersti Nordell.
Besöken kan resultera i kon-kreta trygghetsåtgärder som larm, handtag vid badkar och timer till spisen. Eller sociala aktiviteter.
– Jag träffade en dam igår, 86 år gammal, som börjat på gymnastik som ett resultat av det besök hon fick, säger Kersti Nordell.
Utöver de äldres upplevelser av besöken följer utvärderingen också hur de inblandade aktörerna samverkar, om val av metod och hembesökarens profession har bety-delse samt vilka konsekvenser hembesöken får för alla inblandade. Utvärderingsrapporten kommer i höst och den 22 september planeras ett seminarium. n
Projektet KOLLA syftar till att göra kollektivtrafiken till-gängligare och skapa en kollektivtrafik för alla resenärer, med eller utan funktionshinder
Tre år med KOLLA
FoU i Väst/GR har under
2006-2008 haft i uppdrag att studera effekterna av KOLLA (se faktaruta) för resenärer med funktions-nedsättningar, undersöka de samhällsekonomiska kon-sekvenserna och följa ge-nomförandet av projektet i förhållande till de uppsatta målen.
Under de tre år som ut-värderingsuppdraget pågått, har utvärderingen bland annat studerat de så kal-lade KOLLA-resenärerna. Tanken var att undersöka hur den gruppen resenärer förändrar sitt resbeteende över tid, i takt med att den allmänna kollektivtrafiken blir mer tillgänglig.
– Men parallellt kan andra faktorer motverka de ökade möjligheterna att resa med den allmänna kollektivtra-fiken. En stor andel färd-tjänstresenärer har exem-pelvis ett hälsotillstånd som innebär att deras funktions-förmågor försämras över tid, säger Lisbeth Lindahl vid FoU i Väst/GR.
Såhär långt har projektet inte påtagligt förändrat KOLLA-resenärernas resbeteenden.
– Strukturella förändringar behöver längre tid på sig för att påverka enskilda personers beteende. Effekter kan visa sig på längre sikt genom att behovet av färdtjänst förebyggs helt eller delvis, jämfört med om kollektivtrafiken hade fortsatt vara otillgänglig. Det är också så att de förbättringar som gjorts kan
gynna många andra med funktionshinder, inte bara de färdtjänstberättigade. Men detta har vi idag ingen bild av, säger Lisbeth Lin-dahl.
En grundtanke i KOL-LA-projektet har varit att resor med olika färdsätt fungerar som substitut till varandra. Men ännu så länge har alltså inte resenärer övergått från färdtjänst till allmän kollektivtrafik i den utsträckning som man räk-nat med.
– Jag tror att man får se de olika trafikslagen som komplement till varandra, snarare än som substitut. Inte tänka antingen eller, utan både och, säger Lis-beth Lindahl.
Alla delprojekt inom ramen för KOLLA är igång, men det har uppstått förse-ningar, bland annat för det nya IT-system som ska un-derlätta överföringen av re-sor till olika trafikslag. Även ombyggnation av hållplat-ser och utbyggnad av flex-linjer har försenats. – KOLLA-projektet byggde på en trafikförsörj-ningsplan med hög svansföring. Ambitionerna var högt ställda och projektet innehöll många olika typer av åtgärder. Med utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts och vad vi vet nu, så föreslår vi att man gör en mer realistisk plan med reviderade målsättningar inför 2010, säger Lisbeth Lindahl. n
Kollektivtrafik för alla (KOLLA)
KOLLA-projektet i Göteborg är ett samarbete mellan färdtjänsten, trafikkontoret och Västtrafik, som syftar till att skapa en
kollektivtrafik för alla resenärer, med eller utan funktionshinder. Projektet pågår under åren 2005-2010 och består av flera olika delprojekt: anpassning av hållplatser, gångvägar och fordon, utveckling av nya reseinformationssystem och stödsystem som resträning, förarutbildning och ledsagning.
KOLLA-resenärer är en grupp färdtjänstberättigade personer som har fått ett individuellt färdtjänsttillstånd som innebär att
de bedömts kunna resa även med den allmänna kollektivtrafiken och med Flexlinjen.
De viktigaste resultaten från FoU i Väst/GR:s utvärdering av tillgänglighetsprojektet
KOL-LA håller på att sammanställas i en rapport som publiceras senare i vår.
Tre år med
FoU i Väst
i hasorna
– Jag har alltid varit intresserad av att få veta hur
folk uppfattar det vi gör för dem, inte bara här på färd-tjänsten utan även i mina tidigare arbeten, säger Inge-mar Karlsson som är färdtjänstdirektör i Göteborgs Stad.
När han tillträdde sin tjänst för ungefär fem år sedan var hans uppdrag att driva dels den ordinarie färdtjäns-ten och dels det stora förändringsprojektet KOLLA, som syftar till att skapa en kollektivtrafik för alla rese-närer, med eller utan funktionshinder.
– Lägger man så mycket pengar på verksamhetsut-veckling som i fallet KOLLA, så bör man följa upp det, inte bara med hjälp av våra ordinarie uppföljnings-system, utan också med forskning och utveckling in-klusive utvärdering kopplat direkt till projektet, anser Ingemar Karlsson.
Det var viktigt för honom att FoU-uppdraget ut-fördes av någon utanför den egna organisationen.
– Vi ville ha en oberoende uppfattning och gransk-ning, en inbyggd kvalitetskontroll utförd av någon som också kunde garantera resultatens tillförlitlighet. Så att vi skulle slippa få diskussioner om våra metoder. Ett FoU-uppdrag ger så mycket, på olika plan, men visst handlar det också om legitimitet, säger Ingemar Karlsson.
Uppdraget gick till FoU i Väst/GR, som under åren 2006-2008 följt KOLLA-projektet.
– Vi ville veta hur det fungerar att driva ett så stort förändringsprojekt tillsammans. Vi är tre stora aktörer och en stor entreprenör. Och så ville vi ha hjälp med brukarperspektivet: Vad tycker våra resenärer, säger Ingemar Karlsson.
Nu har de tre åren gått och senare i vår kommer en slutrapport från FoU i Väst/GR (se föregående sida). Tycker Ingemar Karlsson då att han har fått ut av FoU-uppdraget vad han hade förväntat sig?
– FoU i Väst har levererat rapporter och hållit i
se-Insikt. se-Insikt. se-Insikt. Ordet återkommer gång
på gång när Ingemar Karlsson beskriver vad
det tre år långa FoU-uppdraget kopplat till
KOLLA-projektet har gett honom.
– Jag har alltid varit intresserad av att få veta hur folk upp-fattar det vi gör för dem, säger Ingemar Karlsson.
– Intervjuerna synliggjorde hur man känner och ser på att efter många år i färdtjänsten försöka ta sig ut i den allmänna kol-lektivtrafiken. Vi fick en insikt om hur svårt det kan vara och det ledde bland annat till satsningar på ledsagare och resträning, säger Ingemar Karlsson.
minarier och presentationer. Det har varit ett viktigt led i att lyfta fram arbetet och det har funnits en poäng i att det inte har varit vi själva som gjort det utan någon annan, utifrån, säger han.
Men seminarier och rapporter i alla ära, den konti-nuerliga återkopplingen direkt i projektet är det som Ingemar Karlsson anser har gett mest. Det har gjort det möjligt att under projektets gång reagera och age-ra utifrån vad som hänt och vad man har kunnat se.
– Det har funnits en närhet med de som jobbat med uppföljningen och
utvär-deringen. Vi har även kunnat experimentera under arbetets gång med utgångspunkt i hän-delser i projektet. Vi bestämde oss bland annat för att genom-föra en FoU-cirkel, berättar Ingemar Karlsson.
En viktig del av FoU-upp-draget har varit att fånga upp
resenärernas perspektiv på de förändringar som KOL-LA medför.
– Ingenting liknande den panelundersökning av KOLLA-resenärerna som vi gjorde, hade gjorts tidi-gare inom färdtjänsten. Det var ett sätt att systematiskt få en bild av hur resenärerna ser på detta och detta, säger Ingemar Karlsson.
Enkäterna visade dock inte på några stora för-ändringar. Trots de åtgärder som vidtagits i form av ombyggda hållplatser och gångstråk bland annat, åkte KOLLA-resenärerna i princip lika mycket färdtjänst som tidigare.
– Men det är också ett svar! Vi hade stora planer på förändringar och på hur fort det skulle gå, men vi har
fått reducera målbilden. Det har vuxit fram i en insikt. Nu tror vi att vi år 2015 har cirka 400 000 färdtjänst-resor per år i Göteborg. Den tidigare siffran var cirka 250 000, säger Ingemar Karlsson.
Vad KOLLA-resenärerna däremot har gjort, är att de har börjat åka mer allmän kollektivtrafik.
– Förändring tar tid, men noterbart är att man har ökat sitt resande i kollektivtrafiken. Med andra ord verkar det som om Kolla-resenärerna blivit rörligare, och det är naturligtvis positivt på flera sätt, säger
Inge-mar Karlsson.
För att få en ännu tydligare bild av resenärernas sätt att tänka och resonera gjordes också djupintervjuer.
– Då framträdde människor i helfigur och vi kunde se att det finns ganska rationella skäl till varför man gör si eller så. Intervjuerna synliggjorde hur man känner och ser på att efter många år i färdtjänsten försöka ta sig ut i den allmänna kollektivtrafiken. Vi fick en insikt om hur svårt det kan vara och det ledde bland annat till satsningar på ledsagare och resträning, säger Ingemar Karlsson.
En annan insikt är att det tar lång tid att förändra människors resbeteenden.
– Hastigheten i förändringen är en viktig insikt. Hittills har inte KOLLA-resenärerna börjat åka all-män kollektivtrafik i den utsträckning vi hoppats på. Men när det gäller de som såhär långt har klarat sig med allmän kollektivtrafik och Flexlinjen, där tror vi att vi har flyttat fram tidpunkten för när de behöver börja använda färdtjänst, säger Ingemar Karlsson. n
Vi ville veta hur
det fungerar att driva
ett så stort
U
tvärderingsverkstäder ger kommuner möj-lighet att bli bättre på att utvärdera det egna arbetet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård respek-tive utbildningsområdet. Under 12-18 månader träffas deltagarna en dag i månaden tillsammans med ledare från universitet eller FoU-enheter för att lära sig mer om utvärdering. Dessutom ska varje deltagare under denna tid utvärdera något, ofta sin egen arbetsplats. Deltagarna lär sig alltså om utvärdering genom att själva göra utvärderingar – en metod som bygger på vedertagna principer om vuxeninlärning.Som gästprofessor med inriktning på utvärderings-arbete vid Mälardalens högskola, gjorde jag i vintras flera intervjuer med personer som deltagit i utvärde-ringsverkstäder, för att få en bild av deras erfarenhe-ter. De intervjuade framhöll följande viktiga fördelar: Deltagarna ansåg först och främst att de hade blivit bättre på att samla in och analysera information och skriva utvärderingsrapporter. Många var särskilt stolta över att ha lärt sig skriva meningsfulla och användbara rapporter. Dessutom uppgav deltagarna att de hade lärt sig att använda utvärderingsresultaten för att göra vik-tiga förändringar i sina verksamheter. De använde
dess-Jennifer Greene är professor vid University of Illinois,
USA och ett välkänt namn för dem som sysslar
med utvärderingsforskning i världen. Hon är för
närvarande gästprofessor vid Utvärderingsakademin,
Mälardalens högskola.
FoU i Väst/GR medverkar tillsammans med
Mälar-dalens högskola, FoU Sjuhärad-Välfärd och FoU
Karlstad i ett nätverk för att utveckla formerna för
utvärderingsverkstäder. Sådana verkstäder anordnas
kontinuerligt vid FoU i Väst/GR och syftar till att
ge stöd i att genomföra utvärderingar samt att bygga
upp kompetens för utvärdering. Jennifer Greene deltar
i en studie som nätverket genomför om
utvärde-ringsverkstäder och hon har träffat medarbetare och
chefer inom Göteborgsregionen för att få del av deras
synpunkter på att ha deltagit i verkstäderna.
Elisabeth Beijer
Svenska utvärderingsverkstäder
utom utvärderingsresultaten till att kritiskt granska sitt egna sociala arbete. På det hela taget hade deltagarna lärt sig att uppskatta vikten av utvärderingsarbete. De tyckte dessutom att de hade lärt sig mycket av varan-dra – både om utvärderingsmetoder och om sitt eget arbete. Möjligheten att utbyta praktiska erfarenheter och idéer med kolleger var särskilt uppskattad.
Utöver deltagarnas individuella erfarenheter, har utvärderingsverkstäder ytterligare en dimension. Om chefen eller uppdragsgivaren är aktivt involverad i uppdraget kan erfarenheter från utvärderingsverksta-den också bidra till att kapaciteten för att lägga upp och genomföra utvärderingar utvecklas i organisationen. Med hjälp av utvärderingsverkstäder har kommuner möjlighet att regelbundet utvärdera sina verksamheter och använda resultaten till att kritiskt bedöma och för-bättra kvaliteten och effektiviteten vad gäller utform-ning och tillhandahållande av sociala insatser. Därmed kan kommunerna utveckla en stark utvärderingskul-tur som hjälper dem att erbjuda tjänster med högsta möjliga kvalitet. Jennifer Greene Översättning: Textforum AB Bild: Jerry Thompson. Jennifer Greene
E
tt konsultativt arbetssätt inom kommunal hälso- och sjukvård innebär att legitimerad personal instruerar icke-legitimerad personal att utföra en viss arbetsuppgift. Det kan röra sig om allt från gångträning, användning av tekniska hjälpmedel, omläggning av sår och medicindelning till kostråd vid undervikt och sväljsvårigheter.Inom ramen för den statliga utbildningssatsningen Kompetensstegen har cirka 150 sjuksköter-skor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster från Göteborg, Kungsbacka, Partille, Tjörn och Lilla Edet gått en högskoleutbildning i konsultativt arbetssätt. Theresa Larsen vid FoU i Väst/GR har haft i uppdrag att utvärdera utbildningen och stötta vid implementeringen av ett konsultativt arbetssätt i de fyra kranskommunerna:
– Att personalen går en utbildning kan bidra till att hela verksamheten utvecklas. Men det är ingen garanti för verksamhetsutveckling. För att en utbildningsinsats ska leda till verksamhets-utveckling måste medarbetarna ges möjlighet att omsätta nyvunna kunskaper i sitt arbete. Med andra ord, det räcker inte att skicka personalen på kurs för att skapa ett fungerande konsultativt arbetssätt.
Därför har Theresa Larsen tagit fram en skrift som diskuterar metoder för att genomföra fram-gångsrika utvecklings- och förändringsprocesser i organisationer. Den här skriften – eller me-todstödet – består av två delar. Den första behandlar kompetens- och verksamhetsutveckling ur ett mer allmänt perspektiv medan den andra diskuterar hur ett fungerande konsultativt arbetssätt inom kommunal hälso- och sjukvård kan utvecklas. Här finns också förslag på grupparbeten och andra tekniker som kan användas för att skapa samsyn på vad ett konsultativt arbetssätt är samt fungerande rutiner för hur arbetet ska utföras. Metodstödet innehåller också tips och idéer på hur man kan skapa god kommunikation mellan olika personalgrupper och individer i verksamheten. Skriften kommer inom kort att finnas på www.grkom.se/fouivast. n
Utlysning av FoU-medel
Palliativ vård för äldre • Äldres mun- och tandhälsa
FoU i Väst/GR utlyser forsknings- och utvecklingsmedel inom områdena Palliativ vård för
äldre respektive Äldres mun- och tandhälsa. Två forsknings- och utvecklingsprojekt, ett inom vart
område, kommer att beviljas.
Behöriga att söka är personer med högskoleutbildning och anställning inom GR-kommuner-na eller Västra Götalandsregionen. Studien ska vara patient- eller brukarnära och ha relevans för och förankring i den sökandes verksamhet.
Sista ansökningsdag är den 13 maj 2009.
För mer information, se www.grkom.se/fouivast eller kontakta: Elisabeth.Hajtowitz@grkom.se, telefon 031–335 51 88
Leena.Odebo@grkom.se, telefon 031–335 50 85
En kurs räcker inte för att utveckla
verksamheten
Så säger en person som besökt
Järn-torgsmottagningen. Den liksom Sam-verkansteamet Brofästet är exempel på satsningar inom ramen för den så kallade vårdöverenskommelsen mellan staten och kommunerna för bättre vård till per-soner med tungt missbruk. Mottagning-arna är också resultatet av en långvarig dialog mellan kommunernas socialtjänst och hälso- och sjukvårdens beroende-vård, för att finna gemensamma former för öppenvård till personer med miss-bruks- eller beroendeproblematik, ofta
i kombination med psykisk ohälsa. Vid Järntorgsmot-tagningen är kriminalvården också en av huvudmän-nen. Ambitionerna med mottagningarna har varit att kunna möta upp behov av samordnade insatser och vård med hög tillgänglighet.
FoU i Väst/GR har på uppdrag av länsstyrelsen följt de nystartade mottagningarna och bland annat under-sökt vad besökare ansett om betydelsen av att vården bedrivs i integrerad form. För brukare är samarbete mellan olika professionella önskvärt, närmast själv-klart, och man anser att det fungerar väl. Man upplever
”De förstår alla situationer”
trygghet, engagemang och mobilisering. Att det finns personal med olika slags kompetenser på samma ställe värdesätts:
– Här är bra för de förstår alla situatio-ner, säger en av besökarna.
Att vården är lättillgänglig är centralt för besökarna. Långvarigt missbruk eller beroende undergräver självförtroendet och kan skapa känslor av skuld. Motiva-tionen går upp och ned och det psykiska tillståndet varierar. Många personer har erfarenhet av att ha blivit skickade runt i vården och att ha få vänta länge på att bli mottagna. Remisser kan ha skickats från den ena till den andra vårdgivaren utan att man fått fäste nå-gonstans. Brukarna bekräftar, exempelvis som i det inledande citatet, att mottagningarna valt rätt väg när de organiserat sig för att kunna möta upp snabbt, en-kelt och obyråkratiskt samt med ett gott bemötande. Atmosfär och miljö är också aspekter av tillgänglighet och en besökare vid Brofästet uttrycker det så här:
– Det är en trivsam miljö när man kommer in, känns inte så där typiskt missbruks… om du förstår vad jag menar.
– När man är i missbruk är man ju väldigt mycket upp och ner hela dagarna och man vet ju
om i sitt huvud att man behöver hjälp men, att gå dit och ta det steget och att det är öppet då,
det är dödsviktigt helt enkelt. Det är det faktiskt. Sen hade det kanske inte gjort något om jag
hade fått lång tid till nästa gång. Men bara att första intrycket var att jag kände att jag var
välkommen och att någon brydde sig om mig trots vad jag hade gjort.
Margaretha Pölöske vid Brofästet tar emot i drop-in-mottagningen på Brofästet för personer som vill få stöd i att klara sig utan alkohol eller andra droger.
Erfarenheterna från personal och chefer är också att man är på rätt väg. En projekt-ledare från beroendevården säger:
– Man ska känna sig väldigt välkom-men oavsett om man kommer fel eller rätt. Oavsett om man egentligen kan få hjälp här eller inte så ska man bli gott omhänderta-gen, och väl bemött, man ska inte känna sig som en sämre person eller mindre värd … Det handlar väldigt mycket om bemötande, lyckas vi bra med det så gör det kanske inget om det tar ett litet tag till man gör nästa sak.
Forskare inom missbruksfältet ger samma bild, exempelvis Jan Blomqvist, som är pro-fessor vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet (SoRAD). Han menar att funge-rande hjälpinsatser bör ha hög tillgänglighet och vara utformade så att de inte uppfattas som stigmatiserande. I de kvalitetskriterier som arbetats fram inom ramen för de natio-nella riktlinjerna för missbruks- och bero-endevården lyfts tillgänglighet fram som ett prioriterat område.
Det förefaller därför väl värt att värna om en hög tillgänglighet till vården, men i verk-ligheten är det ändå inte alltid en lätt match för de studerade mottagningarna. Det krävs
bland annat stabila personallösningar för att kunna möta den efterfrågan på vård som finns.
Läs gärna mer i rapporten ”De förstår alla situatio-ner”. Erfarenheter av att utveckla integrerade former
Järntorgsmottagningen har öppen mottagning utan tidsbeställning fyra dagar i veckan. Inga-Britt El Dana finns för det mesta på plats.
för vård vid missbruk eller beroende samt psykiska problem. Med fokus på brukares perspektiv. Rappor-ten finns att ladda ned på www.grkom.se/fouivast.
Elisabeth Beijer
Vad tycker brukarna om gemensamma
öppen-vårdsmottagningar? Blir vården tillgängligare för personer som har ett tungt missbruk eller beroende? Ett sätt att ta reda på detta är att fråga brukarna. Läns-styrelsen bad FoU i Väst/GR att genomföra en sär-skild studie med ett tydligt brukarperspektiv på Brofästet i Mölndal och Järntorgsmottagningen i Göteborg. De båda öppenvårdsmottagningarna drivs av socialtjänsten och beroendevården för personer med ett tungt missbruk. I Järntorgsmottagningen finns även kriminalvården med.
Länsstyrelsen anser att studien har stora förtjäns-ter och lyfförtjäns-ter fram viktiga kunskaper från de personer som ska få del av insatserna. Studien ”De förstår alla situationer” är ett viktigt bidrag till den fortsatta ut-vecklingen av integrerade former för vård och be-handling för personer med missbruk och beroende samt psykiska problem.
Länsstyrelsen anser att politiker, chefer och
ansva-Viktig kunskaps- och inspirationskälla
Lennart Rådenmark Länssamordnare alkohol- och drogförebyggande arbete
riga, både inom kommuner, beroendevård/psykiatri och kriminalvård, kan hämta mycket kunskap och inspiration från studien till det fortsatta utvecklings-arbetet. n
Tina Olsson vet bestämt vad hon tycker är
viktigast med utvärderingen av
behandlings-metoden MST:
– Jag tycker att socialtjänsten ska ta till sig
budskapet att de traditionella insatserna
fungerar väldigt bra i Sverige idag.
Tina Olsson vid FoU i Väst/GR har arbetat med
utvärderingen av Multisystemisk terapi (MST) i Sve-rige sedan 2004. MST är en strukturerad öppenvårds-behandling för familjer med ungdomar med svåra beteendeproblem. MST fäster stor vikt vid att arbeta med alla de system som en ung människa finns i: famil-jen, skolan, kompisar med mera.
Syftet med utvärderingen är att följa upp hur effek-tivt MST respektive traditionella insatser inom social-tjänsten (till exempel placering i dygnsvård, samtals-stöd eller familjeterapi) förbättrar situationen för ung-domar med allvarliga beteendeproblem. Det handlar om problembeteende och psykisk ohälsa, liksom rela-tioner till familj, kamrater och skola.
I studien har 156 ungdomar mellan 12 och 17 år med allvarliga beteendeproblem slumpmässigt delats upp i två grupper, där en grupp fått traditionell be-handling och en grupp fått MST.
Efter två år har situationen för ungdomarna i båda grupperna förbättrats i de flesta avseenden. Däremot har samhällets insatser till de ungdomar som fått MST kostat mer. Med andra ord fungerar MST-behand-lingen i studien lika bra som socialtjänstens vanliga insatser, men kostnaden är högre.
– En bra konsekvens av utvärderingen är att man inom socialtjänsten har en annan känsla inför sin verk-samhet. Man känner sig stolt. När jag kom in i pro-jektet 2004 var den dominerande känslan ”det funkar inte” och ”självklart funkar det bättre med MST”. När vi i december förra året hade ett seminarium med många representanter från socialtjänsten, fanns där en glädje och stolthet. Socialtjänsten är inte lika dålig som det sagts på vissa håll, säger Tina Olsson.
Men hon anser att man borde bli bättre på att ta reda på mer om dagens verksamheter och insatser.
– Jag tycker att man borde titta mer på insatser och utfall i befintlig verksamhet. Ett tydligt mål med MST var ökad effektivitet och kostnadseffektivitet. Men det är svårt att göra förbättringar om man inte vet hur nuläget ser ut, säger Tina Olsson.
Det bör betonas att de resultat som redovisas nu bygger på en uppföljning efter två år. När det har gått fem år kommer ungdomarna att följas upp igen.
För Tina Olsson personligen har arbetet med MST-studien fått stor betydelse. Hon kommer ursprungligen från USA och när FoU i Väst/GR först kontaktade henne angående projektet, stod hon i begrepp att flytta hem. Men erbjudandet om projektarbete och så småningom möjligheten att påbörja forskarutbild-ningen, gjorde att hon stannade kvar. Och i februari i år disputerade hon på sin avhandling, som handlar om MST:s effektivitet och kostnadseffektivitet (se även krönika på sista sidan). n
Läs mer:
Cecilia Andrée Löfholm, Tina Olsson, Knut Sundell och Kjell Hansson. Multisystemisk terapi för ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Resultat efter två år.
Rapporten finns på www.socialstyrelsen.se/ims
Tina Olssons avhandling heter Crossing the quality chasm? The short-term effectiveness and efficiency of MST in Sweden: An example of evidence-based practice applied to social work.
Avhandlingen finns på www.lu.se.
Ungdomar med allvarliga
beteendeproblem
– resultat efter två år
– En bra konsekvens av utvärderingen är att man inom socialtjänsten har en annan känsla inför sin verksamhet, säger Tina Olsson.
Piaa Stenbäck tar emot anmälningar, rapport-beställningar och svarar på praktiska frågor.
Tel 031–335 51 84, e-post fou@grkom.se
Kalendarium
Planeringen av FoU i Väst/GR:s aktiviteterpågår hela tiden och här följer endast ett axplock av vad vi har att erbjuda. På www.grkom.se/fouivast upp dateras kalendariet kontinuerligt.
15 SEptEMbEr
Jubileumskonferens: Forskning om äldre
Vid FoU i Väst/Gr och Göteborgs universitet bedrivs omfattande forsk-ning om äldre och åldrande. Forskforsk-ningen sker ur många olika perspek-tiv; från cell- till samhällsnivå. Konferensen belyser frågor som Vad är ett gott åldrande? Får vi tillräckligt med närhet på äldre dar? Får vi bo och resa som vi vill? blir vi alla demenssjuka till slut? FoU i Väst/Gr arrangerar konferensen i samarbete med Göteborgs universitet och nätverket AgeWell och det är en jubileumskonferens för att uppmärk-samma att FoU i Väst/Gr 2009 funnits i tio år.
16 SEptEMbEr
Jubileumskonferens: Ekonomisk utsatthet igår och idag. Och i morgon?
De ekonomiska villkoren påverkar hela samhället, våra liv. Vår sårbar-het blir uppenbar. För människor som redan har en utsatt livssituation riskerar krisen att få särskilt stora konsekvenser. Leder avmattningen av ekonomin till att vi i högre grad ser om våra egna intressen? Eller svarar vi med större empati gentemot dem som är mest utsatta? Hur har vi historiskt försökt lösa problemet med fattigdom? Och vilken välfärdsutveckling vill vi se i Sverige? FoU i Väst/Gr firar 10 år. Med jubileumskonferensen den 16 september vill vi bidra till diskussionen om ekonomisk utsatthet och välfärdsutveckling med koppling till den dagsaktuella situationen.
22 SEptEMbEr
Förebyggande hembesök till personer över 80 år
Ett FoU-seminarium utifrån en utvärdering gjord av Kersti Nordell vid FoU i Väst/Gr.
8 OKtObEr
Äldres mun- och tandhälsa
Konferensen arrangeras av Centrum för äldretandvård, FoU i Väst/Gr och tandvårdsenheten i Västra Götalandsregionen. Syftet är att ge till-fälle till möten mellan berörda i länets kommuner och folktandvården och att förmedla aktuell kunskap och forskning inom området. 24 NOVEMbEr
Hemlöshetskonferens
Den nationella hemlöshetsstrategin presenteras tillsammans med goda exempel från praktik och forskning. Konferensen arrangeras av Socialstyrelsen i samarbete med länsstyrelsen och FoU i Väst/Gr.
La yout: Inf ogruppen, GR. T ryck: PR -Of fse t, Mölndal.
Forskning och utveckling inom vÄlFÄrDsområDet
Besök Gårdavägen 2 • Post Box 5073, 402 22 Göteborg • tel 031–335 50 00
E
n fredag i februari står jag i Lun-dagård och blickar ut över Lunds domkyrka och Lunds universi-tet. Det är snö och vackert. Jag känner historiens vingslag och tänker på lärde män och så småningom lärda kvinnor som studerat, undervisat och forskat vid Lunds universitet. Jag är här för att lyssna på Tina, min före detta arbetskamrat som skall försvara sin doktorsavhandling. När jag lärde känna Tina 2004 var hon social-sekreterare i Mölndal och hon drömde om att få forska och nu har hon alltså av-slutat forskarutbildningen.Det känns stort att vara med på denna disputa-tion. Stort därför att Tina på sitt målmedvetna sätt rott denna utvärdering och detta forskningsarbete i land men framförallt stort därför att ett ambitiöst och engagerat arbete, som bedrivits i flera stadsdelar på Hisingen och i nordöstra Göteborg, blivit föremål för en doktorsavhandling.
Terje Ogden som är forskningschef vid Senter for studier av problematferd og innovativ praksis är oppo-nent. På ett pedagogiskt och inspirerande sätt tar han med oss åhörare, familj, vänner, arbetskamrater och forskarkollegor in i avhandlingsarbetet. Han ställer förtydligande och kritiska frågor till Tina. Hon svarar sakligt, säkert och reflekterande. En dialog mellan opponent och disputant växer fram och det blir ett givande samtal om bland annat forskningsmetod och evidensbaserat arbete med ”struliga” ungdomar och deras familjer.
När så småningom betygsnämnden säger sitt så blir ett av omdömena att detta är ett pionjärarbete. Min tolkning är att det bedöms vara en pionjär insats för att en evidensbaserad metod (MST) jämförs med vanligt socialt arbete och för att det finns en kostnad-nytta-analys.
Under den tid Tina arbetat med utvär-deringen av MST (se sidan 22) och sin avhandling på FoU i Väst/GR, så har det anordnats konferenser, seminarier, läs-grupper, nätverksträffar och cirklar om metodutveckling och så kallade hemma-planslösningar i allmänhet och MST i synnerhet och det har skrivits artiklar, rapporter och referat. Intresset och enga-gemanget har varit stort framförallt hos berörda chefer och medarbetare.
Alla forskningsintresserade och enga-gerade socialarbetare och chefer har bi-dragit till att denna utvärdering och av-handling utgår från praktiskt socialt arbete, vilket för-hoppningsvis bidragit till avhandlingens kvalité och de pionjära inslagen.
I det underlag som skrevs inför inrättandet av FoU i Väst/GR 1999 och som undertecknats av socialchefer i GR står bland annat att läsa:
• Att det skall skapas ny kunskap utifrån det praktiska vardagsarbetet.
• Att FoU i Väst skall vara en mötesplats för forskning och praktik.
Tinas och andras avhandlingar (till exempel Torbjörn Forkby, Anna Dunér och Elisabeth Björk Brämberg) som skrivits utifrån FoU-arbeten och därmed närhet till praktisk och klinisk verksamhet, har förhopp-ningsvis bidragit till kunskapsutveckling och metod-utveckling för såväl forskning som praktik inom be-rörda områden. Många män och kvinnor har blivit lärda och förhoppningsvis klokare och frågvisare, om än inte enbart vid Lunds universitet.
Elisabeth Hajtowitz Avdelningschef FoU i Väst/GR
