Nybyggarliv i Vilhelmina

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

olf Kjellström • Nyby ggarli v i V ilhelmina. 5. F rån v aggan till g ra ven

Rolf Kjellström

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

Denna bok, femte volymen i serien »Nybyggarliv i Vilhelmina», bygger på folklivsuppteckningar gjorda av i första hand Nils Eriksson och Lisa Johansson.

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas. Dopet var en viktig händelse, och de faddrar som följde barnet hade betydelse för resten av livet.

Barnen fick tidigt hjälpa till och utsattes för stora krav från föräldrarna, som ofta hade en övertro på aga som uppfostringsmedel. De gick vanligen inte i skolan mer än tre–fyra 12-veckorsterminer. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle bli betraktad som vuxen.

I nybyggarfamiljerna fanns en klar uppdelning av de olika arbetsuppgifterna.

Alla visste vad de skulle göra. Gängse arbeten på våren var bl.a. vedhuggning, fiske, jakt på sjöfågel, utkörning av gödsel på markerna och tillverkning av näverrep. Man skulle också bryta åker och få potatisen i jorden. I mitten av juli startade slåttern, som var årets brådaste tid. När den var över, började man sätta ut näten. På hösten hade kvinnorna mycket att göra i samband med slakten.

Potatisen togs upp och fågeljakten inleddes och den fortsatte sedan under vintern. På vinterföret företogs handelsfärder till Åsele eller till Norge. Vintern var också slöjdandets tid.

Kyrkhelgerna spelade en viktig roll i nybyggarnas liv. Religiositeten präglades av fruktan för Guds straff.

Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Även förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt boende och visst underhåll. Värre var det för de medellösa, som kunde bli uselt behandlade. Det förekom att de auktionerades bort till lägstbjudande.

CBM Centrum för biologisk mångfald

Rolf Kjellström har sammanlagt tillbringat mer än ett decennium i fjäll- och polartrakter.

Han är både etnograf och etnolog och har skrivit närmare ett tjugotal böcker och 170 andra arbeten om Lappland och Arktis.

Hans intresse för nybyggarkulturen väcktes redan när han som gymnasist arbetade en sommar i nybyggarmiljö. Därefter har han kontinuerligt återvänt till och vistats i denna kultur. Bilden visar författaren i full färd med att korrigera i manuskriptet till denna femte volym av bokverket framför elden vid sin fäbod i Lövlund i Tärna socken. Foto: Håkan Tunón, 2014.

Distribution:

Swedish Science Press

Box 118, SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568

E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-85352-98-2

Formgivning skyddsomslag: Håkan Tunón Konstnärinnans beskrivning av tavlan:

”Fattigauktionen i Vilhelmina år 1889 En man på kyrkstugans trappa ringer till dagens auktion. Förr när folk inte orkade arbeta på grund av sjukdom eller ålderdom försåldes de av kommunen till lägstbjudande.

I väntan på vad som snart skulle komma ligger de sjuka orkeslösa i sina rotehjonskorgar. Ett par av dem håller varandras händer de sista flyende minuterna innan de skall skiljas för alltid. Många av samebarnen från Bäsksele skola, Vilhelmina socken, hade dystra minnen från denna tid.

Ante, en av dem, berättade för mig om att då auktionen var överstånden och de gamla tvingades lämna varandra. De var som små barn, som slets från moderlivet De människor som kommit vandrande från byarna gingo till sina kyrkstugor och kring sockenstugan rådde tystnaden åter.

En del byggnader finns ännu kvar, t.ex.

sockenstugan som numera är Vilhelmina museum.”

(Målning: Britt Bäckström-Johansson.

I privat ägo. Foto: Carina Strömberg.)

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas De faddrar som följde barnet till dopet betydde mycket för barnets fortsatta liv.

Barnen fick tidigt hjälpa till. Föräldrarna hade ibland en övertro på aga som uppfostringsmedel. Skolgången var ofta bristfällig. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle betraktas som vuxen. Ungdomarnas lekar och nattfrierier skildras lik- som giftermål och vuxenliv. Kyrkhelgerna spelade en viktig roll. Religiosite- ten präglades av fruktan för Guds straff.

I boken beskrivs arbetsåret och hur arbetsuppgifterna fördelades inom fa- miljen. Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre. Ett avsnitt äg- nas åt sjukdomar och sjukdomsbehandling.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt bo- ende och visst underhåll. De medellösa kunde dock bli uselt behandlade. Det förekom t.o.m. att de auktionerades bort till lägstbjudande. Jordfästning ägde rum i Fatmomakke två gånger om året i samband med kyrkhelgerna.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, be- greppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat full- göra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområ- den som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Aka- demiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.

Redaktör för Akademiens skriftserier är docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.

Distribution:

Swedish Science Press Box 118

SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568 E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-87403-14-9

CBM Centrum för biologisk mångfald

ROLF KJELLSTRÖM

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

UPPSALA 2015

ROLF KJELLSTRÖM • Nybyggarliv i Vilhelmina. 5. Från vaggan till graven

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas De faddrar som följde barnet till dopet betydde mycket för barnets fortsatta liv.

Barnen fick tidigt hjälpa till. Föräldrarna hade ibland en övertro på aga som uppfostringsmedel. Skolgången var ofta bristfällig. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle betraktas som vuxen. Ungdomarnas lekar och nattfrierier skildras lik- som giftermål och vuxenliv. Kyrkhelgerna spelade en viktig roll. Religiosite- ten präglades av fruktan för Guds straff.

I boken beskrivs arbetsåret och hur arbetsuppgifterna fördelades inom fa- miljen. Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre. Ett avsnitt äg- nas åt sjukdomar och sjukdomsbehandling.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt bo- ende och visst underhåll. De medellösa kunde dock bli uselt behandlade. Det förekom t.o.m. att de auktionerades bort till lägstbjudande. Jordfästning ägde rum i Fatmomakke två gånger om året i samband med kyrkhelgerna.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, be- greppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat full- göra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområ- den som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Aka- demiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.

Redaktör för Akademiens skriftserier är docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.

Distribution:

Swedish Science Press Box 118

SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568 E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-87403-14-9

CBM Centrum för biologisk mångfald

ROLF KJELLSTRÖM

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

UPPSALA 2015

ROLF KJELLSTRÖM • Nybyggarliv i Vilhelmina. 5. Från vaggan till graven

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas De faddrar som följde barnet till dopet betydde mycket för barnets fortsatta liv.

Barnen fick tidigt hjälpa till. Föräldrarna hade ibland en övertro på aga som uppfostringsmedel. Skolgången var ofta bristfällig. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle betraktas som vuxen. Ungdomarnas lekar och nattfrierier skildras lik- som giftermål och vuxenliv. Kyrkhelgerna spelade en viktig roll. Religiosite- ten präglades av fruktan för Guds straff.

I boken beskrivs arbetsåret och hur arbetsuppgifterna fördelades inom fa- miljen. Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre. Ett avsnitt äg- nas åt sjukdomar och sjukdomsbehandling.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt bo- ende och visst underhåll. De medellösa kunde dock bli uselt behandlade. Det förekom t.o.m. att de auktionerades bort till lägstbjudande. Jordfästning ägde rum i Fatmomakke två gånger om året i samband med kyrkhelgerna.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, be- greppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat full- göra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområ- den som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Aka- demiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.

Redaktör för Akademiens skriftserier är docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.

Distribution:

Swedish Science Press Box 118

SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568 E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-87403-14-9

CBM Centrum för biologisk mångfald

ROLF KJELLSTRÖM

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

UPPSALA 2015

ROLF KJELLSTRÖM • Nybyggarliv i Vilhelmina. 5. Från vaggan till graven

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas De faddrar som följde barnet till dopet betydde mycket för barnets fortsatta liv.

Barnen fick tidigt hjälpa till. Föräldrarna hade ibland en övertro på aga som uppfostringsmedel. Skolgången var ofta bristfällig. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle betraktas som vuxen. Ungdomarnas lekar och nattfrierier skildras lik- som giftermål och vuxenliv. Kyrkhelgerna spelade en viktig roll. Religiosite- ten präglades av fruktan för Guds straff.

I boken beskrivs arbetsåret och hur arbetsuppgifterna fördelades inom fa- miljen. Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre. Ett avsnitt äg- nas åt sjukdomar och sjukdomsbehandling.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt bo- ende och visst underhåll. De medellösa kunde dock bli uselt behandlade. Det förekom t.o.m. att de auktionerades bort till lägstbjudande. Jordfästning ägde rum i Fatmomakke två gånger om året i samband med kyrkhelgerna.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, be- greppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat full- göra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområ- den som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Aka- demiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.

Redaktör för Akademiens skriftserier är docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.

Distribution:

Swedish Science Press Box 118

SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568 E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-87403-14-9

CBM Centrum för biologisk mångfald

ROLF KJELLSTRÖM

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

UPPSALA 2015

ROLF KJELLSTRÖM • Nybyggarliv i Vilhelmina. 5. Från vaggan till graven

När ett barn föddes var det många seder och bruk som skulle beaktas De faddrar som följde barnet till dopet betydde mycket för barnets fortsatta liv.

Barnen fick tidigt hjälpa till. Föräldrarna hade ibland en övertro på aga som uppfostringsmedel. Skolgången var ofta bristfällig. För att bli konfirmerad måste man kunna läsa, och konfirmationen var en förutsättning för att man skulle betraktas som vuxen. Ungdomarnas lekar och nattfrierier skildras lik- som giftermål och vuxenliv. Kyrkhelgerna spelade en viktig roll. Religiosite- ten präglades av fruktan för Guds straff.

I boken beskrivs arbetsåret och hur arbetsuppgifterna fördelades inom fa- miljen. Nybyggarlivet krävde samarbete mellan nybyggarna. Förhållandet mellan nybyggarna och renskötarna blev med tiden allt bättre. Ett avsnitt äg- nas åt sjukdomar och sjukdomsbehandling.

På ålderns höst överlät eller sålde man sitt hemman mot krav på fortsatt bo- ende och visst underhåll. De medellösa kunde dock bli uselt behandlade. Det förekom t.o.m. att de auktionerades bort till lägstbjudande. Jordfästning ägde rum i Fatmomakke två gånger om året i samband med kyrkhelgerna.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, be- greppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat full- göra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområ- den som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Aka- demiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.

Redaktör för Akademiens skriftserier är docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.

Distribution:

Swedish Science Press Box 118

SE-751 04 Uppsala ISSN 0065-0897 resp. 1403-6568 E-post: info@ssp.nu ISBN 978-91-87403-14-9

CBM Centrum för biologisk mångfald

ROLF KJELLSTRÖM

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

UPPSALA 2015

ROLF KJELLSTRÖM • Nybyggarliv i Vilhelmina. 5. Från vaggan till graven

137

CBM:s skriftserie

90

CBM:s skriftserie 90

ROLF KJELLSTRÖM

Nybyggarliv i Vilhelmina

5. Från vaggan till graven

CBM Centrum för biologisk mångfald

UPPSALA 2015

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur