“Socialtjänsten har tagit
barnperspektivet i beaktning, det är en urusel mening egentligen.”
En kvalitativ intervjustudie om socialsekreterares upplevelser av barnperspektivet i arbetet inom ekonomiskt bistånd.
Av: Cecilia Ekman och Tania Pastrana
Handledare: Sylwia Koziel Examniator: Annemi Skerfving
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskap Kandidatuppsats 15 hp
Höstterminen 2020
Socionomprogrammet med storstadsprofil
“Socialtjänsten har tagit barnperspektivet i beaktning, det är en urusel mening egentligen.” - en kvalitativ intervjustudie om socialsekreterares upplevelser av barnperspektivet i arbetet inom ekonomiskt bistånd
Sammanfattning:
Huvudsyftet med denna studie var att undersöka hur socialsekreterare upplever barnperspektivet i arbetet inom ekonomiskt bistånd innan och efter inkorporeringen av Barnkonventionen. Vi undersökte även vilken position barn har i socialsekreterarnas utredningar. Föreliggande studie avsåg att vara en kvalitativ intervjustudie där empirin grundar sig på sex stycken intervjuer med socialsekreterare som arbetar inom ekonomiskt bistånd i olika kommuner i Sverige. Empirin har analyserats med hjälp av barndomssociologi samt Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Analysmetoden som användes för att analysera respondenternas utsagor var tematisk innehållsanalys. Studiens resultat visade att flertalet socialsekreterare ansåg att barnperspektivet är tvetydigt och komplext i praktiken på grund av de många lagar och riktlinjer som präglar arbetet med ekonomiskt bistånd. Trots detta ansåg samtliga
socialsekreterare att barnperspektivet är viktigt men att deras arbetsplatser har en del utrymme för ytterligare förbättring. Resultatet visade fortsättningsvis även att barn tenderar att bli mindre
uppmärksammade än vuxna samt att socialsekreterarna saknade tillräckliga resurser, i form av tid och vidareutbildning, för att kunna arbeta enligt ett barnperspektiv fullt ut.
Nyckelord: barnperspektiv, socialsekreterare, barndomssociologi, ekonomiskt bistånd,
gräsrotsbyråkrater.
“The social services have considered the child perspective, that’s a lousy sentence really.” - a qualitative interview study about social workers' experiences of the child perspective in the work within financial assistance
Abstract
The main purpose of this study was to investigate how social workers in the social services’
management of financial assistance experience the use of the child perspective before and after the incorporation of the Convention on the Rights of the Child. We also examined how children were being positioned in social workers investigations. The method applied is a qualitative interview study and the empirical data lies in six interviews with social workers that work with financial assistance in different municipalities in Sweden. The empirical data has been analyzed through childhood sociology and Michael Lipsky's theory of street-level bureaucrats. The empirical data was evaluated through thematic analysis. The results showed that most of the social workers consider that the meaning of the child perspective appears to be somehow ambiguous and complex due to laws and regulations that
characterize the work within financial assistance. Although all informants consider the child perspective to be important, they experience that their workplaces have room for improvement. The results also showed that children seem to be noted less in comparison to adults and that social workers don’t have enough resources, in terms of time and further education, to fully commit to the child perspective.
Keywords: child perspective, social worker, childhood sociology, financial assistance, street-level
Number of words: 15 688
Förord
Vi vill inleda med att rikta ett stort tack till samtliga respondenter, utan er hade denna uppsats inte varit möjlig! Vi finner glädje i vetskapen att ni tog er tid att medverka i våra intervjuer, särskilt nu under rådande pandemi.
Vidare vill vi tacka oss själva för den framförhållning, det tålamod samt det engagemang vi visat varandra under uppsatsprocessen. Tillsammans har vi uppsatsförfattare delat på ansvaret och utformningen av denna uppsats samt varit delaktiga i alla delar av detta arbete på lika vis. Utan varandras kompletterande personliga egenskaper hade denna uppsats inte blivit av!
Stockholm, 2021, Cecilia Ekman & Tania Pastrana
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Problembakgrund ... 2
1.2 Syfte och frågeställningar ... 4
1.3 Avgränsning ... 4
1.4 Begreppsgenomgång ... 5
2. Tidigare forskning ... 6
2.1 Sökprocess ... 6
2.2 Den tidigare forskningens relevans för denna studie ... 6
2.3 Barn och ekonomiskt bistånd ... 7
2.4 Barns position ... 9
2.5 Barnperspektiv och barnets perspektiv ... 10
2.6 Handlingsutrymme ... 11
2.7 Sammanfattning av forskningsfältet ... 11
3. Metod ... 13
3.1 Förförståelse ... 13
3.2 Datainsamling ... 13
3.3 Urval ... 14
3.4 Etiska överväganden ... 15
3.5 Analysmetod ... 16
3.6 Diskussion om forskningskvalitet ... 17
3.7 Metoddiskussion ... 18
4. Teoretisk ram ... 20
4.1 Barndomssociologi ... 20
4.2 Gräsrotsbyråkrater ... 21
5. Resultat och analys ... 23
5.1 Att arbeta med ett barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd ... 23
5.2 Ett pågående arbete ... 26
5.3 Hur påverkar handlingsutrymmet arbetet med barnperspektivet? ... 29
5.4 Hur blir det för barnen? ... 30
6. Diskussion och reflektion ... 34
7. Referenslista ... 39
Bilaga 1-intervjuguide ... 43
Bilaga 2 - informationsbrev ... 45
Bilaga 3 - samtycke till studien ... 46
Bilaga 4 - samtycke till studien vid digital intervju ... 48 Bilaga 5 - kodschema ... 51
1. Inledning
Den här studien handlar om socialsekreterares upplevelser av arbetet med barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd. FN:s konvention om barns rättigheter har ratificerats av alla världens länder utom USA (UNICEF 2020). Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barns rättigheter trädde i kraft i Sverige den 1 januari 2020. Enligt denna konvention ska barnets bästa beaktas i alla frågor som rör barn (Barnkonventionen artikel 3). I en tidigare uppsats har vi skrivit om huruvida barn- och ungdomsenheten på ett socialkontor i en storstadskommun hanterar den nya lagen.
Vi upptäckte att de hade fått undermålig information, som dessutom delgivits dem kort inpå lagens införande. Trots detta upplevde handläggarna i studien trygghet i sina kommande arbetsuppgifter, då de menade att de redan arbetade enligt Barnkonventionen, som har ett tydligt barnperspektiv.
Barnkonventionen är en samhällsaktuell fråga som ska genomsyra allt arbete där barn är involveras, vilket även gör frågan särskilt relevant inom socialt arbete. Enheten för ekonomiskt bistånd har ett tydligt vuxenperspektiv men i och med att FN:s konvention om barns rättigheter blev svensk lag, ska vad som anses bäst för barnet beaktas i alla beslut som rör barn (Barnkonventionen artikel 3, UNICEF 2020). Besluten vid ekonomiskt bistånd riktas till vuxna, men om det finns barn i hushållet berörs även de vid både vid bifall- och avslagsbeslut. Att socialsekreteraren ska beakta ett barnperspektiv blir således en vuxens perspektiv på vad som anses vara bäst för barnet (Halldén 2003, s. 13–14).
Sverige kan anses vara ett framstående land när det kommer till barns rättigheter, men har trots detta blivit kritiserat av FN för att inte alltid beakta barnperspektivet och vad som anses vara bäst för barnet.
FN:s barnrättskommitté lämnar vart femte år en rapport om hur de länder som ratificerat
Barnkonventionen efterföljer den. En del av den tidigare kritiken har handlat om att Sverige inte antagit
konventionen som lag, vilket har lett till att politiker och andra beslutsfattande organ inte varit tvingade
att beakta konventionen i samma utsträckning som andra lagar (UNICEF 2020). Även om delar av
Barnkonventionen vävts in i andra lagar, innan den blev en egen lag, har dessa inte tillmätts tillräcklig
vikt i beslutsfattande (United Nations 2015, s. 4, 6). Samhället får ta del av nyhetsinslag av det dystra
slaget och ett välkänt exempel är historien om “Lilla hjärtat”, där det gick så långt att ett barn dog när ett
vuxenperspektiv, eller föräldraperspektiv, fick företräde framför ett barnperspektiv (Dagens Nyheter
2020). Under vår praktikperiod har vi erfarit att det finns en komplexitet när det kommer till att beakta
ett barnperspektiv i ärenden som rör vårdnadshavarna och således indirekt rör barnen. Med anledning av
detta anser vi det vara av intresse att rikta ljuset mot Barnkonventionen och hur barnperspektivet beaktas
i ärenden gällande ekonomiskt bistånd, nu när Barnkonventionen blivit en del av svensk lagstiftning.
1.1 Problembakgrund
I detta avsnitt framförs en beskrivning av ekonomiskt bistånd och barnperspektivet. Denna förklaring är väsentlig för att ge läsaren en ökad förståelse för hur ekonomiskt bistånd är utformat. Samtidigt ämnar vi framföra vilka konsekvenser som kan följa av barnfattigdom och att som barn växa upp i ett hushåll som mottar ekonomiskt bistånd under en längre period.
Villkoren för ekonomiskt bistånd regleras i 4 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453) SoL. Där framförs att individen har rätt till bistånd för sin försörjning om denne inte själv kan sörja för sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Socialtjänstlagen (2001:453) är en ramlag, vilket innebär att
socialsekreterare har ett visst handlingsutrymme inom lagens ramar. I en studie av Stranz och Wiklund (2012) visade det sig att socialsekreterarens enskilda värderingar kan spela roll vid handläggning av ärenden, vilket innebär att handlingsutrymmet kan påverka socialsekreterarens beslut (Stranz och Wiklund 2012, s. 77). Den handbok för ekonomiskt bistånd som ges ut av Socialstyrelsen (2013a, s. 23–
24) klargör inte hur socialsekreterare bör beakta barnperspektivet, utan hänvisar till 1 kap. 2 §
Socialtjänstlagen (2001:453) som utgår från artikel 3 i Barnkonventionen (UNICEF 2020) och belyser att barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör barn. Andra artiklar i Barnkonventionen som är av vikt för arbetet med att belysa och beakta barn inom ekonomiskt bistånd är artikel 12, 18, 26, 27 samt 31 (UNICEF 2020). Då barnperspektivet bygger på tolkning av vad som är bäst för barnet kan det förstås som att utredningens utfall påverkas av socialsekreterarens kompetens (Koziel 2019, s. 161).
I 4 kap. 3 § SoL (2001:453) definieras tydligare hur försörjningsstödet är uppdelat. Försörjningsstödet räknas ut genom riksnormen vilket är en norm för skäliga kostnader som gäller för hela landet.
Riksnormen är uppdelad i två delar. Ena delen avser generella kostnader för livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon. Den andra delen avser skäliga kostnader för till exempel hyra och el och kan variera beroende på bostadsort (Socialstyrelsen 2013a, s. 48–50). Om socialtjänsten anser att det finns argument för att bevilja bistånd utöver vad som fastställs i 4 kap. 1 § SoL (2001:453) beviljas detta med stöd av 4 kap. 2 § SoL (2001:453) och föregås av individuell bedömning. Syftet med ekonomiskt bistånd är att individen ska uppnå en skälig
levnadsnivå. Begreppet skälig levnadsnivå inom ekonomiskt bistånd har inte ett fastställt belopp att utgå ifrån. I vissa fall kan det också beteckna andra värden än sedvanlig valuta. Socialtjänsten gör
individuella prövningar i varje enskilt fall för att bedöma vad som är en skälig levnadsnivå för varje
individ (Socialstyrelsen 2013a, s. 21–22). Något som används som ett riktmärke för skälig levnadsnivå
är vad en låginkomsttagare på orten normalt kan kosta på sig (Socialstyrelsen 2013a, s. 55).
I Sverige har barn det relativt bra ställt, men trots detta lever många barn i fattigdom och av de nordiska länderna har Sverige högst förekomst av barnfattigdom (Odenbring 2019, s. 848–849). Odenbring (2019) menar att situationen för barn som lever under fattiga förhållanden har förbättrats, men att negativa konsekvenser av fattigdom som social exkludering och segregation i samhället har ökat
(Odenbring 2019, s. 849). Stranz och Wiklund (2012) menar att en allvarlig konsekvens av att växa upp i ett hushåll som mottar ekonomiskt bistånd är att barnet i vuxen ålder riskerar att själv motta
ekonomiskt bistånd (Stranz och Wiklund 2012, s.74). Många barn och unga som bor i resurssvaga bostadsområden uttrycker en oro kring framtiden, deras framtidssyn tycks har en pessimistisk prägel till skillnad från barn och unga som bor i resursstarka bostadsområden. Unga individer som upplever sig ha växt upp i någon form av dysfunktionella familjeförhållanden eller med ekonomiska och sociala
svårigheter uppfattas anse att deras framtid inte är så ljus (Socialstyrelsen 2013b, s. 25).
Hushåll som uppbär 60 procent av landets medianinkomst räknas som fattiga tillsammans med låg levnadsstandard i form av avsaknad av möbler och tillhörigheter. Enligt Barnkonventionen har barn rätt till en skälig levnadsstandard (Barnkonventionen artikel 27, Odenbring 2019, s. 849). Detta innebär att barn i Sverige enligt lag har rätt till mat, bostad och kläder. Dock har det inte alltid funnits ett fokus på barnperspektivet. Historiskt sett har samhällets syn på barn förändrats över tid till barnens favör
(Socialstyrelsen 2013b, s. 10–11). År 1979 införde Sverige som första land i världen ett förbud mot aga, detta skrevs in i 6 kap 1 § Föräldrabalken (1949:381). Målsättningen med detta var att barn skulle framstå som tydliga individer med egna rättigheter till skillnad från innan då barn kunde tolkas mer som objekt ur de vuxnas perspektiv (Heimer och Palme 2016, s. 436). Det verkar dock finnas en rädsla hos yrkesverksamma att låta barns röster höras i utredningar vilket bekräftar barns ställning som objekt snarare än egna aktörer (Koziel 2019, s. 162).
Sverige kan tolkas ha kommit en bra bit på vägen avseende barns rättigheter, men efter en granskning av FN:s barnkommitté 2015 blev det uppenbart att Sverige var i behov av vissa ändringar. Syftet med kommittén är att kontrollera staterna samt att lämna kritik, beröm och relevanta förslag som avser Barnkonventionen. Ett av de förslag till ändringar som lyftes fram som kritik var ett ifrågasättande till varför Sverige ännu inte inkorporerat Barnkonventionen i svensk lag. Det kan tolkas som att kommittén ansåg att så länge Barnkonventionen inte är lag är domstolar och myndigheter inte skyldiga att följa Barnkonventionen, med hänvisning till att den inte är en giltig lag. Detta i sin tur uppfattas ge
konsekvenser i beslut som rör barn. Beslut gällande barnets bästa i socialtjänstutredningar skulle kunna
gynnas avsevärt om Barnkonventionen inkorporerades menade kommittén (UNICEF 2020).
Sedan barnkonventionen trädde i laga kraft kan det antas att barnperspektivet borde prägla alla ärenden där barn är involverade i större utsträckning än tidigare. Barn borde således ha rätt till delaktighet i frågor som involverar dem vilket bekräftas av Näsman et al. (2015) som skriver att barn ska få möjlighet att vara med i utformningen av sina liv (Näsman et al. 2015, s. 11–12). Vad händer då när ett
barnperspektiv tillämpas inom ekonomiskt bistånd? I skrivande stund är det ett relativt outforskat område. Det kan även förstås vara ett dilemma att beakta barnperspektivet inom en enhet där vuxna är primära klienter och där handlingsutrymme kan antas påverka beslutens utgång. Å ena sidan kan det argumenteras för att barn inte ses som egna aktörer med förmåga att uttrycka åsikter om sin situation. Å andra sidan har barn enligt Barnkonventionen rätt att få sina röster hörda i frågor som rör dem.
Därutöver anser vi att det kan gynna blivande socionomers yrkesroll att få en inblick i hur
socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd arbetar med barnperspektivet och vi vilken grad de låter barn synas i utredningarna.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd och hur
socialsekreterarna förhåller sig till barns position, samt om barnperspektivet tillskrivs större relevans i dagens arbete jämfört med innan Barnkonventionen inkorporerades.
Våra huvudsakliga frågeställningar är följande:
•
Hur upplever socialsekreterare barns position med hänsyn till barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd?
•
Hur upplever socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd att barnperspektivet beaktas innan och efter inkorporeringen av barnkonventionen?
•
Hur upplever socialsekreterare sitt nuvarande handlingsutrymme i handläggningen av ärenden där barn finns med i hushållet?
1.3 Avgränsning
Denna studie fokuserar på socialsekreterares upplevelser av barnperspektivet och barns position i arbetet inom ekonomiskt bistånd. Studiens sex respondenter är verksamma socialsekreterare i fem olika
kommuner runt om i Sverige. Syftet med studien har inte varit att undersöka hur socialsekreterare
arbetar med barnperspektivet på en enskild arbetsplats och därför valde vi att söka efter respondenter i
olika kommuner. Två av respondenterna är dock verksamma inom samma kommun, men fokus för
studien har inte varit att jämföra deras utsagor enskilt. Enheten för ekonomiskt bistånd valdes ut för
denna studie på grund av att deras utredningar indirekt riktar sig mot barn. Deras klientgrupp är vuxna och deras beslut och insatser riktar sig till vuxna men om det finns barn i hushållet berör besluten dessa barn. Att undersöka klienters upplevelser av hur barnperspektivet beaktas och således påverkar dem har inte varit aktuellt inom ramarna för denna studie.
1.4 Begreppsgenomgång
Begreppen nedan är centrala i denna studie och redovisas med syfte att definiera dess innebörd.
Barn: När barn nämns i denna studie avser det att definiera personer under 18 år enligt Barnkonventionens artikel 1 (UNICEF 2020).
Barnperspektiv:
Begreppet barnperspektiv används ibland med utgångspunkten att alla vet vad det betyder, vilket lämnar det öppet för tolkning av den som använder begreppet. Sommers et. al (2011) beskriver barnperspektiv som den vuxnes förståelse av barnets livsvärld. Detta innebär att ett barnperspektiv utgår från den vuxnes tolkning av barnet, för att på ett verklighetstroget sätt återskapa barnets syn på sig själv och sin omgivning (Sommers et al. 2011, s. 38–42).
Barnets perspektiv: Detta begrepp utgår från barnets eget perspektiv som barnet själv förmedlar, utan en vuxens tolkning (Halldén 2003, s. 13–14).
Ekonomiskt bistånd, försörjningsstöd och socialbidrag: Dessa begrepp används som synonymer i denna studie och avser det bistånd som betalas ut enligt 4 kap. 1 § SoL (2001:453).
Skälig levnadsnivå: Detta begrepp används i studien för att ge en ökad förståelse för vad ekonomiskt
bistånd ska täcka och är även något våra respondenter refererar till.
2. Tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras tidigare forskning inom fältet. Avsnittet inleds med en redogörelse för hur vi gått tillväga i sökprocessen och forskningens relevans för denna studie. Därefter presenteras den tidigare forskningen under gemensamma teman som vi anser knyter an till studiens syfte. Avsnittet avslutas med en sammanfattning av forskningsfältet.
2.1 Sökprocess
För att bilda oss en uppfattning om forskningsfältet och vad som gjorts tidigare sökte vi efter tidigare forskning genom Södertörns Högskolas biblioteksdatabas SöderScholar med sökorden barnperspektiv, barn och ekonomiskt bistånd, barnfattigdom, the best interest of the child, ekonomiskt bistånd, poverty children in Sweden, barnperspektiv och mänskliga rättigheter. För att säkerställa artiklarnas
tillförlitlighet begränsades sökningen till att visa enbart vetenskapligt granskade artiklar, så kallade peer- reviewed (Bildtgård och Tielman 2007, s. 18). Vi märkte snabbt att de engelska sökorden genererade fler träffar än de svenska och använde oss då av den engelska databasen Social Services Abstract med sökorden children, perspective, child, poverty, social assistance och economic support. Sökorden användes enskilt och i kombination med varandra. Vi använde oss även av booleska operatorer och förde in orden AND och OR i sökningarna för att bredda respektive smalna av sökresultaten.
Litteratursökningen har fokuserat på tidigare forskning som berör barnperspektivet inom socialtjänsten i Sverige men även som begrepp. Vi valde att utgå från forskning från 2000-talet och framåt för att den ska vara så relevant som möjligt för dagens praktik. Eftersom Barnkonventionen blev lag under 2020 är vi medvetna om att tidigare forskning inte berört barnperspektivet i så stor uträckning med gällande lagstiftning. Vi sökte även efter relevant forskning i referenslistor i de vetenskapliga artiklarna vi hittade genom sökorden. Vi uppfattade både genom sökorden och i referenslistor att barndomssociologen Elisabet Näsman har skrivit mycket om barnperspektiv och barns rättigheter. Vi valde därför att ta med hennes bok “Barnfattigdom - om bemötande och metoder ur ett barnperspektiv” (Näsman 2012) under tidigare forskning. Rapporter från Socialstyrelsen och UNICEF har även hittats genom referenslistor och använts för att illustrera studiens inledning och problemformulering. Sökningarna resulterade i nio stycken vetenskapliga artiklar med betydelse för vår studies syfte och frågeställning.
2.2 Den tidigare forskningens relevans för denna studie
Den tidigare forskningen vi tagit fram anser vi är relevant för denna studie ur flera aspekter.
Forskningen förklarar begreppen barnperspektiv och barnets perspektiv och skillnaden mellan dessa. Då
studiens huvudsyfte är att undersöka tillämpningen av barnperspektivet, var det av vikt att bena ut detta
perspektivs betydelse och sätta det i relation till andra begrepp som används inom socialt arbete och vilka konsekvenser användningen av dessa kan få. Barnperspektiv och barnets perspektiv kan kopplas samman med barns aktörskap och barn som objekt eller aktör. Vi har även tagit fram forskning som handlar om barnfattigdom och barnfamiljer som lever på ekonomiskt bistånd. Vi anser att det är av vikt att skapa en förståelse för situationens påverkan på barn i hushåll med långvarigt försörjningsstöd.
Slutligen handlar forskningen om handlingsutrymmet hos socialsekreterare vilket påverkar
handläggningen av ekonomiskt bistånd. Forskningsfältet ger en bild av komplexiteten mellan en vuxens syn på vad som är bäst för barnet och barnets egen syn. Det ger en förståelse för problematiken som kan uppstå i socialt arbete där lagar, handlingsutrymme och olika aktörers perspektiv ska samsas.
2.3 Barn och ekonomiskt bistånd
Näsman (2012) skriver att barn i hushåll som söker ekonomiskt bistånd hamnar i skymundan då ekonomiskt bistånd ses som en vuxenfråga, eftersom det är föräldrarna som har ett ansvar att försörja sina barn (Näsman 2012, s. 13). Det finns statistik som visar att antalet barn som lever i hushåll som mottar ekonomiskt bistånd ökar, men att detta även beror på hur regionens inkomst ser ut överlag. Ett exempel är att barn som växer upp i resursstarka kommuner, som Danderyd, löper mindre risk för barnfattigdom än barn som växer upp i Husby (Rauhut och Lingärde 2014, s. 123–124).
För att välfärden ska fortgå med framsteg, behövs fler studier om barnfattigdom. På så sätt går det att mäta och se hur landets ekonomi är, men det är även ett sätt att få en överblick över hur
fattigdomsutvecklingen påverkar barn i Sverige. Detta kan givetvis bero på många faktorer. Det kan
förstås att barn som antas tillhöra utsatta grupper många gånger kategoriseras in i hushåll som har
mindre ekonomiska resurser än genomsnittshushållet (Rauhut och Lingärde 2014, s. 123–124). Även
Näsman (2012) skriver om barnfattigdom och hur den i dagens svenska samhälle är tydligt förknippad
med förvärvsarbete. För att barnfattigdomen ska minska behöver fler föräldrar komma ut i arbete
(Näsman 2012, s. 12). Sverige hör till ett etablerat välfärdssamhälle där det finns en outtalad norm om
hur barns liv bör se ut och vad det bör innehålla, både i det sociala sammanhanget men även den
materiella aspekten. Det kan tolkas som att det finns en osynlig gräns för vad som är rimligt att ett barn
behöver. Detta menar Näsman (2012) kan utgöra en osäkerhet vad gäller förståelse för att det faktiskt
finns barn i Sverige som på grund av fattigdom saknar det som många anser att ett barn behöver, enligt
en outtalad norm.
Stranz och Wiklund (2012) menar att familjer som lever med ekonomiskt bistånd bör, enligt lag, få tillräckligt med ekonomiska resurser för att uppnå den så kallade skäliga levnadsnivån. Stranz och Wiklund (2012) debatterar kring vad skälig levnadsnivå innebär, de syftar på och vill belysa att innebörden av ordet kan tyckas skifta beroende på socialsekreterare. Detta på grund av att utöver de fasta kostnader som står i den standardiserade riksnormen, är resten av de pengar klienten mottar
beroende på hur varje kommun och handläggare gör sina bedömningar (Stranz och Wiklund 2012, s. 73, 75). Även Näsman (2012) beskriver hur skälig levnadsnivå kan tolkas ur ett barnperspektiv. Barn är känsliga och barndomen är en kort period som kan tolkas influera den kommande vuxentiden. Att leva med långvariga resurser från ekonomiskt bistånd kan förstås bidra till ogynnsamma konsekvenser (Näsman 2012, s. 14 - 15). Samtidigt menar Rauhut och Lingärde (2014) att det finns tre grupper av barn som är mest utsatta för barnfattigdom: barn med utländsk bakgrund, barn i förorter samt barn i närförorter med ensamstående föräldrar (Rauhut och Lingärde 2014, s. 124). Vidare menar författarna att barn i hushåll med ensamstående föräldrar är mer benägna att utsättas för barnfattigdom, i jämförelse med barn i hushåll med två föräldrar. Dock menar Rauhut och Lingärde (2014) att det ännu inte finns tydliga studier om detta. Samtidigt skulle denna eventuella risk för barnfattigdom inte nödvändigtvis behöva bero på att barnet bor i hushåll med en ensamstående förälder, utan att fokus på eventuell fattigdom härstammar från att det endast finns en inkomst i hushållet (Rauhut och Lingärde 2014, s.
136). Det är dock kartlagt att det finns risker med att motta långvarigt ekonomiskt bistånd. Dessa kan ses som negativa resultat i form av psykiska sjukdomar och självmordsförsök hos de föräldrar som mottar ekonomiskt bistånd. Samtidigt menar Stranz och Wiklund (2012) att det finns koherens mellan att växa upp i hushåll som mottar ekonomiskt bistånd och att senare i livet som vuxen motta ekonomiskt bistånd (Stranz och Wiklund 2012, s. 74). Även Brodin (2009) menar att barn som växer upp under utsatta familjeförhållanden påverkas av situationen i flera avseenden som ekonomi, socialt nätverk, utbildning och senare arbete. Dessa barn riskerar ofta att själva hamna i en utsatt situation som vuxna (Brodin 2009, s. 189). Fortsättningsvis menar Stranz och Wiklund (2012) att resultatet från deras studie bland annat visar att hälften av klienterna i storstäderna inte når upp till en ersättningsnivå som
motsvarar full socialbidragsnorm. De menar att begreppet “skälig levnadsnivå” är otydligt definierat och
att för stort tolkningsutrymme har getts till handläggare vilket medför skeva konsekvenser för klienter,
främst ensamstående mödrar. Barn till ensamstående mödrar löper en högre risk att hamna i barnavården
menar Stranz och Wiklund (2012) och av den anledningen bör denna grupp av mottagare av ekonomiskt
bistånd uppmärksammas mer (Stranz och Wiklund 2012, s. 89).
2.4 Barns position
Barns rätt till delaktighet har knappt fått något genomslag i ärenden gällande ekonomiskt bistånd i Sverige. Det verkar snarare finnas en syn på familjen som enhet och tidigare studier visar på att barn tenderar att osynliggöras i dessa utredningar, detta menar Heimer och Palme (2016) i en studie om barns välfärd i Sverige. Heimer och Palme (2016) menar att barn inte ses som aktörer med egna rättigheter utan som en del av familjen som enhet, genom vilken barnet får ta del av försörjningsstödet. Studier visar att dokumentation kring barns behov är nästintill obefintlig och socialsekreterare har inte samtal med barn i hushåll som tar emot ekonomiskt bistånd. Ett antal åtgärder har gjorts för att stärka barns röster och göra dem synliga i myndigheternas utredningar, där annars vuxna ses som primära klienter.
Svensk lagstiftning har därför fastslagit att barnets situation ska uppmärksammas i ärenden där hushåll med barn ansöker om ekonomiskt bistånd eller annat stöd (Heimer och Palme 2016, s. 447–449).
Eriksson och Näsman (2008) menar att barn har gått från att vara objekt som behövde skyddas till att, genom Barnkonventionen, idag tillskrivas en roll som egna aktörer med rätt till delaktighet (Eriksson och Näsman 2008, s. 81). Trots detta har studier kring barns välfärd inte fått något större utrymme i den generella välfärdsforskningen. Sverige ses ofta som en föregångare när det kommer till barns rättigheter och var bland annat först i världen med att förbjuda aga. Sverige var även ett av de första länderna som skrev under Barnkonventionen när den kom. Av detta kan det tolkas som att Sverige är ett land där barns rättigheter och barns rätt till delaktighet har en tydlig plats. Dessvärre verkar Barnkonventionen inte ha haft tillräckligt stor inverkan på barns rätt till delaktighet i ärenden som berör dem (Heimer och Palme 2016, s. 436). Ofta tenderar barns rätt till skydd att gå före barns rätt till delaktighet och vad som anses bäst för barnet blir ofta bestämt av en vuxen. En konsekvens av detta kan vara att barn tenderar att bli sedda som blivande vuxna istället för egna aktörer vilket gör att barn som aktörer saknas inom välfärdsforskningen (Heimer och Palme 2016, s. 437). Även Eriksson och Näsmans (2008) artikel visar på att barns rätt till skydd tenderar att överträffa barns rätt till delaktighet (Eriksson och Näsman 2008, s.
82). Deras artikel om hur socialtjänstens handläggare bemöter utsatta barn visar att barn ibland blir
behandlade som beskyddade offer eller osynliga offer. Det innebär att barn blir skyddade från sitt eget
sammanhang till den grad att de inte förstår vad som händer eller att de förblir osynliga i utredningar där
de själva har en roll. Något som framstår problematisk för myndigheter är att möta barn som både ett
offer för omständigheterna och som en egen aktör (Eriksson och Näsman 2008, s. 85). Heimer och
Palmes (2016) studie visar att barn inte får sina röster hörda i myndigheternas utredningar, då de inte ses
som egna aktörer, vilket kan liknas vid att vara det osynliga offret. De menar även att barns välmående
riskeras när barn inte görs delaktiga eller ses i sin speciella kontext och att barns rätt till delaktighet
ibland kan vara en förutsättning för skydd (Heimer och Palme 2016, s. 448–449). Ibland kan barn ta ett
större ansvar, för att väga upp för en frånvarande vuxen i hushållet, så kallad föräldrafiering, vilket innebär att barnet får en aktörsroll som liknar den vuxnes. Detta är inte något positivt för barnet då barnet inte får utrymme för att vara just barn (Näsman och Alexandersson 2017b, s. 401).
2.5 Barnperspektiv och barnets perspektiv
Brodin (2009) belyser i en artikel vikten av att lyssna på det barnen har att säga, för att få en förståelse för den utsatthet många barn lever i och ge dem möjlighet att själva påverka situationen (Brodin 2009, s.
185). Vad som är “barnperspektiv” och “barnets perspektiv” har diskuterats och ibland tagits för synonymer i det praktiska arbetet. Åtskillnaden mellan dessa begrepp handlar om vem som uttrycker det. Barnperspektivet bör ge uttryck för barnets synsätt, men det tolkas av en vuxen vilket således blir den vuxnes perspektiv på barnet. Ett barnperspektiv i beslut som rör barn innebär att uppmärksamma vilka konsekvenser beslutet får för barnet. Det behöver dock inte vara barn själva som förmedlar
perspektivet. Barnets perspektiv betyder däremot barnets eget perspektiv så som barnet uppfattar det och har delgetts av barnet själv (Halldén 2003, s. 13–14). Halldén (2003) menar att barnperspektiv kan betyda att både ge uttryck för barnets röst och att tolka den i sin kontext och att det som forskare är viktigt att definiera begreppens innebörd (Halldén 2003, s. 21). Även Bergnehr (2019) menar i sin artikel att en definition av begreppen barnperspektiv och barnets perspektiv är avgörande för begreppens användning och förståelse (Bergnehr 2019, s. 59). Barnets perspektiv bör vara något den vuxne
eftersträvar genom att skapa plats för barnet och ta del av dess berättelse. Ett barnperspektiv å andra sidan är ett lämpligt analytiskt verktyg för att fånga inte bara barnets upplevelser men även en vuxens tolkning av dessa (Bergnehr 2019, s. 52–53).
I och med Barnkonventionen har barnperspektivet och barns rättigheter förstärkts men även föräldrars rättigheter har stort inflytande i Sverige. Detta innebär i praktiken att barns rättigheter och föräldrars rättigheter ibland kan vara motstridiga. Tidigare forskning visar en avsaknad av barnperspektiv i bland annat vårdnadsärenden där föräldraperspektivet får en dominerande roll (Heimer och Palme 2016, s.
439–440). Näsmans och Alexandersons (2017a) studie om barn och vuxnas perspektiv i familjer med missbruksproblem visar att barns perspektiv ger en annan bild av verkligheten och att barnen inte har något behov av att förminska missbrukets konsekvenser i jämförelse med ett vuxenperspektiv.
Skillnader mellan barns och vuxnas perspektiv kan bero på den vuxnes vilja att framställa sig i god
dager, men visar även på vikten av att socialsekreterare lyssnar på barnen och skapar en god relation till
dem (Näsman och Alexanderson 2017a, s. 455, 447–448).
2.6 Handlingsutrymme
Det finns allmänna råd som socialsekreterare bör följa vid handläggning av ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsen 2013a). Arbetet inom socialtjänsten är individ- och familjeinriktat och det krävs att klienten följer vissa individuellt riktade insatser för att motta försörjningsstöd. Vid arbetslöshet skapas ofta en plan tillsammans med klienten där klienten förbinder sig att söka arbete och eller aktivera sig ett antal gånger i veckan för att kunna motta ekonomiskt bistånd (Stranz och Wiklund 2012, s. 76). Detta menar Stranz och Wiklund (2012) är baserat på “handläggarens yrkeserfarenhet och syn på klienter”, det vill säga att den individuella interaktionen är av stor vikt och att ett tolkningsutrymme finns mellan socialsekreterare och klient vid varje enskilt möte (Stranz och Wiklund 2012, s. 73, 76). Vidare menar författarna att socialsekreterarnas enskilda värderingar kan spela roll vid handläggning av ärenden.
Socialsekreterare kan uppfattas vara mer restriktiva för att kontrollera klienter, samtidigt som andra socialsekreterare kan uppfattas mindre restriktiva gentemot sina klienter. Detta leder givetvis till konsekvenser; Stranz och Wiklund (2012) framför att detta kan ge utfall beroende på exempelvis kön och föräldraskap (Stranz och Wiklund 2012, s. 77).
2.7 Sammanfattning av forskningsfältet
Att göra barnkonventionen till lag är ytterligare ett steg mot att förstärka barns position i välfärden.
Under många decennier har barn haft lägre status än vuxna och ses fortfarande som objekt snarare än aktörer i en del situationer. Det finns en skillnad mellan att beakta ett barnperspektiv och att beakta barnets perspektiv vilket Halldén (2003) menar är viktigt att forskaren tydliggör (Halldén 2003, s. 21).
Att belysa skillnaderna mellan dessa två begrepp är även essentiellt för denna studie då det är just
barnperspektivet som ska beaktas inom ekonomiskt bistånd. Detta innebär således att det är den vuxnes
perspektiv på barnet som ska vara vägledande. Något som den tidigare forskningen visat är att även
föräldraansvaret har en stor betydelse i Sverige. Detta har främst visat sig i vårdnadsärenden där
föräldrars rättigheter är framträdande (Heimer och Palme 2016, s. 439–440). Vår redogörelse för
tidigare forskning visar att det verkar finnas en forskningslucka när det kommer till barnperspektivet
inom just ekonomiskt bistånd. Framförallt saknas det färdigställd forskning från 2020 som visar hur
barnperspektivet beaktas inom ekonomiskt bistånd efter att Barnkonventionen blivit lag. Trots att
Sverige har lagstiftat om att barn ska uppmärksammas i utredningar om ekonomiskt bistånd tenderar de
fortfarande att förbli osynliga (Heimer och Palme 2016, s. 447–449). Heimer och Palme (2016) påpekar
även att barn som egna aktörer saknas inom välfärdsforskningen och att barn ofta blir sedda som objekt i
behov av skydd (Heimer och Palme 2016, s. 437, 448–449). Detta skulle kunna bero på det faktum att
ekonomiskt bistånd är en av enheterna inom socialtjänsten som har ett tydligt vuxenperspektiv. Att som
barn växa upp under osäkra ekonomiska förhållanden kan få konsekvenser senare i livet vilket
forskningen av Stranz och Wiklund (2012) visar. Det verkar även finnas en viss “ärftlighet” i att som barn växa upp med ekonomiskt bistånd och att senare i livet själv behöva det (Stranz och Wiklund 2012, s. 74).
Sammanfattningsvis verkar det finnas flera olika faktorer som påverkar socialsekreterares bedömningar
av ett barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd. Handlingsutrymmet samt lagar och allmänna råd är en
del medan tolkning av barnperspektivet är en annan del. Dessa anser vi är viktiga aspekter som vi fångat
in genom tidigare forskning för denna studie.
3. Metod
I detta avsnitt följer en redogörelse för hur vi gått tillväga avseende datainsamling, urval, etiska
överväganden, avgränsning, analysmetod och forskningskvalitet. Detta för att på ett transparent sätt visa hur studien har utformats. Avsnittet börjar med en beskrivning av den förförståelse vi hade innan
studiens början och hur den kan ha påverkat vår objektivitet till ämnet och avslutas med en diskussion kring metoden.
3.1 Förförståelse
Våra förkunskaper kring Barnkonventionen och barnperspektivet har legat till grund för idén till denna studie och väglett oss vid formulering av studiens frågeställningar. Den ena av oss har haft sin
verksamhetsförlagda utbildning på enheten för ekonomiskt bistånd och arbetar där vid sidan om studierna vilket har bidragit med kunskap kring riktlinjer och hur arbetssituationen kan te sig. Vi båda har även i en tidigare studentuppsats undersökt Barnkonventionens roll inom myndighetsutövning, men då på enheten för barn och unga. Med anledning av detta anser vi att vi besitter vissa förkunskaper om Barnkonventionen, socialtjänstlagen och vad myndighetsutövning innebär vilket ger oss en förförståelse för ämnet. Vi är medvetna om att det kan finnas risker med att ha en förförståelse vid kvalitativa
intervjustudier då det skulle kunna vara så att vi omedvetet styr studien i en särskild riktning. Vi anser dock att vi kan få användning av vår förförståelse och se den i ett större sammanhang än om vi hade klivit ut på fältet med en helt objektiv inställning utan förkunskaper i ämnet. Att vi besitter vissa kunskaper om hur socialtjänsten arbetar har även varit till hjälp när vi formulerat vår intervjuguide.
3.2 Datainsamling
Studien har en induktiv ansats och baseras på kvalitativa intervjuer som undersöker socialsekreterares uppfattningar om barnperspektivets utrymme inom ekonomiskt bistånd. En induktiv ansats innebär att studiens empiri styr valet av teori vilket vi ansåg lämpligt då vi inte hade någon klar teori att utgå från (Bryman 2011, s. 340). Den kvalitativa metoden valdes på grund av att vi ville ha djupgående förståelse i ämnet och kärnan i studien ligger i socialsekreterarnas egna uppfattningar. Bryman (2011) menar att kvalitativ metod lämpar sig väl för samhällsvetenskapliga studier som till skillnad från naturvetenskapen undersöker människor och deras sociala verklighet. En ontologisk ståndpunkt inom kvalitativ metod är att se på verkligheten som en social konstruktion som förändras och skapas i samspel mellan människor (Bryman 2011, s. 341). En kvalitativ forskningsansats ämnar ge en förståelse kring och belysa
personliga beskrivningar från respondenter, således är inte syftet att kvantifiera kunskap (Kvale och
Brinkman 2014, s. 366, 369 - 371).
Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer för att samla in data till vår studie. Semistrukturerade intervjuer är en flexibel intervjuprocess. Vi skapade en intervjuguide som godkändes av vår handledare innan intervjuerna genomfördes. Intervjuguiden bestod av ett antal bestämda frågor som även gav utrymme för följdfrågor där tillfälle gavs. Frågorna handlade bland annat om hur socialsekreteraren uppmärksammar barn i ärenden, åsikter om Barnkonventionen samt vad socialsekreteraren anser att barnperspektivet innebär inom ekonomiskt bistånd. Intervjuguiden kan läsas i sin helhet i bilaga 1. I en semistrukturerad intervjuguide behöver inte frågorna ställas i samma ordning som de står skrivna och formen för intervjun blir således mer formbar efter vad som lämpar sig i den specifika situationen (Bryman 2011, s. 415). Det hände även att vi ställde frågor som inte fanns med i intervjuguiden men som knöt an till något intervjupersonen sa. Vi avslutade samtliga intervjuer med att fråga
intervjupersonen om det fanns något som hen önskade tillägga som vi inte tagit upp vilket ledde till ytterligare information. Fyra av intervjuerna skedde via Zoom, dels på grund av rådande omständigheter till följd av Covid-19 men även på grund av avståndet då några intervjupersoner arbetade i andra städer.
Två intervjuer skedde på respektive intervjupersons arbetsplats. Intervjuerna varierade mellan 30–45 minuter och de intervjuerna som skedde fysiskt på plats blev något längre än de som skedde via Zoom.
Detta skulle kunna bero på att den fysiska närvaron bidrog till ett annat samspel i samtalet. Vid två av intervjuerna via Zoom medverkade vi båda och resterande fyra intervjuer delade vi på. Intervjuerna har spelats in på diktafon lånad via Södertörns Högskola och materialet har sedan transkriberats i sin helhet.
Vi transkriberade tre intervjuer var och detta skedde genom att spela upp den inspelade intervjun via diktafonen i ett enskilt rum utan andra åhörare och skriva ner det som sades ordagrant.
Transkriberingarna skrevs i egna dokument i våra respektive datorer som döptes till ”intervjuperson”
samt nummer på ordningen som intervjuerna skett. Även tystnader, pauser och visst kroppsspråk har i vissa fall noterats. Vid de digitala intervjuerna hade vi videolänk vilket gjorde att vi kunde uppfatta visst kroppsspråk även där.
3.3 Urval
För att tillgodose studiens syfte har ett villkor varit att respondenterna ska vara socialsekreterare och arbeta med ekonomiskt bistånd i en svensk kommun. Ännu ett villkor var att de skulle ha arbetat med ekonomiskt bistånd i minst två år då det var önskvärt att belysa hur barnperspektivet beaktades innan respektive efter att Barnkonventionen blev lag.
Eftersom våra respondenter behövde uppfylla vissa kriterier för att kunna besvara studiens syfte
användes ett målinriktat urval vilket enligt Bryman är vanligt i kvalitativa studier (Bryman 2011, s.
forskningsfråga. Det är också lämpligt att vid detta alternativ av urval belysa att forskaren även gjort ett bekvämlighetsurval i de fall där respondenterna består av dem som fanns att tillgå för forskaren
(Bryman 2011, s. 433–434), vilket överensstämmer med denna studie. Respondenterna i denna studie rekryterades således genom målinriktat urval samt bekvämlighetsurval. Detta innebär att de valdes ut på grund av tillgänglighet och kompetens och att de således inte är representativa i statistisk mening (Trost 2010, s. 140–141).
Vi sökte efter respondenter genom att lägga upp en text (bilaga 2) i en grupp på Facebook för
yrkesverksamma socionomer i Sverige. På denna annons svarade fyra personer som alla var verksamma socialsekreterare i olika kommuner. Vi sökte efter ytterligare respondenter genom att mejla samma text till elva kommuner i södra Stockholm. Varför just södra Stockholm valdes ut berodde på att vi ville ha ett lagom avstånd i de fall intervjuer kunde ske på plats. Av dessa elva kommuner svarade två att de inte hade tid och tre att de skulle återkomma, resterande förblev obesvarade. En av kommunerna svarade att de kunde ställa upp med två respondenter vilket resulterade i totalt sex stycken respondenter som alla var socialsekreterare med socionomexamen. Respondenternas yrkeserfarenhet från ekonomiskt bistånd varierar mellan 2–10 år, de allra flesta har arbetat på samma arbetsplats under hela den tiden. Vi hade en inledande tanke om att urvalet skulle rikta sig mot kommuner i Stockholms län men ändrade inriktning till kommuner i Sverige då vi inte fick tillräckligt många respondenter som var verksamma i Stockholm.
3.4 Etiska överväganden
Studentuppsatser såväl som forskning på högre nivå ska genomsyras av god forskningsetik. Vi har i denna uppsats utgått från Vetenskapsrådets (2017) fyra huvudråd för svensk forskning:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Bryman 2011, s.
131-132). Utifrån dessa krav informerade vi våra respondenter om studiens syfte och deras rätt att vara anonyma under hela processen. Vi informerade dem även om att deltagande i studien bygger på
frivillighet och de närhelst de önskar kan dra tillbaka sin medverkan. För att inhämta respondenternas samtycken mailade vi ut en blankett med information och samtycke till studien (bilaga 3) som
respondenterna kunde läsa igenom och underteckna innan intervjun genomfördes. Vid de intervjuer som
genomfördes digitalt fick respondenterna skriva under ett digitalt samtycke som förvarats i inkorgen till
våra studentmejladresser (bilaga 4). De fick även information om hur personuppgifter kommer att
behandlas inom ramen för studien. Respondenterna informerades även om att den information de väljer
att delge endast kommer användas inom ramen för denna uppsats. Denna information delgavs även
inledningsvis i intervjuerna.
Denna studie har utformats enligt Södertörns Högskolas riktlinjer för studentuppsatser och med översyn av en av skolan utsedd handledare. Den intervjuguide vi utformade utgick från studiens syfte och frågeställningar och godkändes av handledare innan intervjuerna genomfördes. Intervjuerna spelades in på en diktafon lånad av Södertörns Högskola. Under transkriberingarna avidentifierades alla
personuppgifter för att säkerställa att intervjusvaren inte skulle kunna härledas tillbaka till någon enskild person. Vår avsikt med studien har inte varit att undersöka specifika personers erfarenheter eller
upplevelser utan socialsekreterare generellt. Vart våra respondenter arbetar är därför inte heller aktuellt att offentliggöra i studien mer än att de är yrkesverksamma socionomer i en svensk kommun. Alla pronomen har bytts ut mot “hen” för att könsneutralisera studien och säkerställa respondenternas anonymitet ytterligare. Det var av största vikt för oss att alla respondenter kände sig trygga med sin medverkan.
3.5 Analysmetod
Vi har i denna studie valt att analysera vårt material utifrån tematisk analys. Tematisk analys är en metod för att identifiera, analysera och finna mönster och teman i insamlade data. Resultatet ska visa att forskaren varit aktiv i arbetet och spegla berättelsens innehåll (Braun and Clarke 2006, s. 78). I en studie kan tematisk analys utformas i både induktiv och teoretisk form. Detta är beroende på hur
forskaren vill gå tillväga för att undersöka studiens ämne och vad denne finner vara lämpligast. Induktiv analys innefattar att forskaren tar sig an studiens empiri utan valda begränsningar, i praktiken innebär det att själva analysen är ansluten till data och på så vis blir insamlad data det som leder studien (Braun and Clarke 2006, s. 12 - 13).
Vid en tematisk analys kan forskaren ha en latent eller semantisk ansats. Semantiskt ansats innebär att analysen presenteras utan att forskaren har letat efter några bakomliggande meningar. Latent ansats innebär att forskaren tolkar och analyserar materialet ganska tidigt vilket många gånger bygger på ett konstruktivistiskt synsätt (Braun and Clarke 2006, s. 87). Braun and Clarke (2006) menar att tematisk analys kan ses ur olika synsätt som beror på forskarens val av epistemologi. Vanligtvis brukar detta bestämmas innan men kan komma att revideras under studiens fortgång. Studiens frågeställning eller frågeställningar kommer alltid att styras av detta (Braun and Clarke 2006, s. 88). Vi har i denna studie valt att använda oss av en latent ansats. Detta med anledning av vår förförståelse i ämnet men även våra frågeställningar som utgår från en socialkonstruktivistisk epistemologi (Danermark 2013, s. 45). Vi ämnar således undersöka och få en förståelse för uppfattningar och upplevelser hos olika
socialsekreterare snarare än att förklara något. Genom en latent ansats kommer vi att tolka resultatet och
är det möjligt att det inte finns något rätt eller fel och att resultatet kan visa på flera verkligheter som bygger på olika individers uppfattningar om denna (Braun and Clarke 2006, s.87 - 88).
Processen vid en tematisk analys startar när forskaren letar efter mönster eller upprepade termer i materialets intervjusvar, detta sker främst under insamlingen av data. När forskaren slutar att göra detta betyder det att innehållet är redovisat tillsammans med funna betydelser av olika teman. Processen är ett ständigt “fram och tillbaka” mellan olika data, således går forskaren från de kodade avsnitten till data och till analysen. Det är sex faser som forskaren bör ta hänsyn till, i tur och ordning: bekanta sig med materialet, hitta startkoder, söka efter teman, undersöka teman, definiera och benämna teman samt sammanställa resultatet (Braun och Clarke 2006, s. 86 - 93).
Vi började med att noggrant läsa igenom alla sex transkriberingar för att sedan leta efter koder. Detta hjälper forskaren att få en överblick över materialet och dess mönster inför den fortsatta kodningen (Braun och Clarke 2006, s. 87). Parallellt med att eftersöka koder i materialet skrev vi ned anteckningar och idéer som uppstod under läsningen. Detta för att underlätta tematiseringen och inte glömma bort viktiga aspekter i sammanställningen av resultatet. De inledande koderna vi hittade under denna fas var bland annat: osynliga barn, barn som hjälper sina föräldrar, tolkning av barnets situation, stress, omorganisation, och föräldraskap. Samtliga koder representerar intressanta och återkommande aspekter i materialet som knyter an till studiens frågeställningar. Vi upplevde att vi behövde läsa samtliga
transkriberingar flertalet gånger för att försäkra oss om att vi hittat koder som var relevanta för studien.
I nästa steg jämförde vi koderna med varandra för att kunna samla dem i underteman. Dessa underteman analyserades och lästes noggrant igenom (Braun and Clarke 2006, s. 93). Vi reflekterade också över dess innebörd sett från intervjupersonens perspektiv. Slutligen kategoriserades dessa underteman till fyra övergripande huvudteman: hur uppmärksammas barnperspektivet enligt socialsekreterarna, vad hände inom ekonomiskt bistånd efter att Barnkonventionen blev lag, påverkar handlingsutrymmet arbetet med barnperspektivet samt hur blir det för barnen. Samtliga koder, underteman och teman har sammanställts i ett kodschema (bilaga 5).
3.6 Diskussion om forskningskvalitet
Kvalitativa studier fokuserar ofta på upplevelser och förståelser av fenomen som inte går att mäta i
siffror likt kvantitativa undersökningar. Det utesluter dock inte användandet av begreppen validitet och
reliabilitet i kvalitativa studier. Med reliabilitet menas att studien ska kunna återskapas med samma
resultat (Patel och Davidson 2019, s. 133). Validitet innebär enligt Patel och Davidson att forskaren
undersöker det som avses att undersökas (Patel och Davidson 2019, s. 129). Vår studie ämnar fånga socialsekreterares upplevelser kring inkorporeringen av barnkonventionen och synen på
barnperspektivet, således har respondenterna valts ut för att de var representativa för studiens syfte. För att öka validiteten under intervjuerna har vi försökt att inte medvetet ställa ledande frågor och lämnat utrymme för att respondenterna ska kunna tala fritt vid behov. Vi har även transkriberat ordagrant för att på bästa möjliga vis säkerhetsställa att utsagorna tolkas korrekt och på så vis även revidera att det som studien ämnar undersöka verkligen undersökts. Dock är kvalitativa forskningsprocesser oftast säregna och kan sällan garantera validitet då de är svårt att återskapa exakthet (Patel och Davidson 2019 s. 128 - 133). Detta innebär dock inte att validitet som begrepp inte kan användas i kvalitativa studier. För att studien ska inneha en ökad validitet har vi ämnat vara så transparenta som möjligt under hela processen (Patel och Davidson 2019, s. 129). Detta har skett kontinuerligt när vi har redogjort för varje avsnitt där vi har syftat till att vara neutrala och objektiva. Av den anledningen valde vi att ha en intervjuguide som bestod av semistrukturerade frågor som utarbetades noggrant för att de senare skulle kunna bistå att svara på studiens frågeställningar. Även valet av teorier anser vi ger ökad validitet då de ramar in studiens syfte och ger stöd till att analysera resultaten och besvara studiens frågeställningar. Således har denna studie i första hand fokuserat på att koda, tematisera och transkribera omsorgsfullt för att
validiteten ska bli så precis som möjligt (Patel och Davidson 2019, s. 133 - 138).
Ambitionen under hela processen av denna studie har varit att ge läsaren en tydlig bild av det vi ämnat att förmedla. Vilket är att läsaren ska få en bild av socialsekreterares upplevelser angående
inkorporeringen av Barnkonventionen och hur barnperspektivet tas i beaktning i ärenden som rör ekonomiskt bistånd. Detta har även tydliggjorts genom citat som visar respondenternas utsagor.
3.7 Metoddiskussion
Föreliggande studie har som tidigare nämnts genomförts med en kvalitativ metod och data har inhämtats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Kvantitativ metod och enkäter valdes bort på grund av att vi ämnade att undersöka socialsekreterarnas upplevelser och skapa en förståelse av dessa och vi ansåg inte att enkäter skulle ge oss de utförliga svaren vi önskade. Andra kvalitativa metoder som etnografi och observationer valdes bort dels på grund av tidsramen för denna studie men även på grund av att de inte skulle generera den djupgående förståelsen av varje socialsekreterares upplevelse som vi var ute efter.
Något vi övervägde inledningsvis var vinjetter men eftersom vi även ville undersöka hur
barnperspektivet beaktas nu i jämförelse med innan Barnkonventionen blev lag insåg vi att det skulle
vara svårt att illustrera med en vinjettstudie. I vårt urval redogjorde vi för de kriterier respondenterna
svensk kommun, vilket de skulle ha gjort under minst två år. Samtliga respondenter uppfyllde dessa kriterier. Det hade dock i efterhand varit önskvärt att lägga till ett kriterium om att socialsekreteraren skulle ha en aktiv kontakt med klienterna, vilket vi i utformandet av studien tog för givet att
socialsekreterare har. Det uppmärksammades under en av intervjuerna att en respondent inte hade kontakt med klienterna mer än vid det första ansökningstillfället. Vi valde ändå att ta med den intervjun i studiens resultat då vi ansåg att svaren i övrigt var relevanta för studien samt att respondenten haft klientkontakt på en tidigare arbetsplats som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd.
För att analysera vårt material valde vi tematisk analys. Vid användandet av tematisk analys är det
sedvanligt att söka efter det som upprepas flertalet gånger i det insamlade materialet. Det är dock
relevant att ha i åtanke att det som upprepas och nämns ofta inte nödvändigtvis behöver vara det som är
väsentligast för studien. Det som är det absolut viktigaste enligt Braun och Clarke (2006) är det som
framkommer i empirin och som faktiskt är relevant för studien, i relation till studiens syfte och
frågeställning (Braun and Clarke 2006, s.8–10). Vår analys utgick från de mönster och teman som vi
ansåg var mest utmärkande från intervjuerna. De mönster som vi ansåg vara relevanta för studiens
frågeställningar kunde förgrenas till övergripande teman.
4. Teoretisk ram
I detta avsnitt redogör vi för studiens teoretiska utgångspunkter, barndomssociologin samt
gräsrotsbyråkrater, vilka vi anser ramar in studiens syfte och frågeställningar. Vi kom i kontakt med barndomssociologin genom tidigare forskning och valde att utgå från denna för att analysera vilken syn som finns på barn och hur socialsekreterare resonerar i utredningar inom ekonomiskt bistånd. För att analysera socialsekreterarnas utsagor kring handlingsutrymme och det praktiska arbetet vid beaktning av barnperspektivet använder vi Michael Lipskys teori om street-level bureaucracy, på svenska
gräsrotsbyråkrater. Denna teori är lämplig att applicera inom socialt arbete och kan användas för att förklara de svårigheter socialsekreterare kan ställas inför, både när det kommer till klientkontakt samt krav från organisationen såväl som politiker och regering.
4.1 Barndomssociologi
Barndomssociologin fokuserar på barn som egna aktörer, vilket har bidragit till att de tillskrivits egna rättigheter och inte enbart ses som ett objekt underordnade vuxna (Näsman et al. 2015, s. 11). Halldén (2007) redogör för hur lite forskning det fanns om barns plats i samhället före 1980. Innan dess hade forskning kring barn endast studerats av diverse akademiker, men alltid utan att se barn ur ett
helhetsperspektiv, som egna aktörer i ett samhälle. Det hade exempelvis studerats om barns
psykosociala miljö av pedagoger och utvecklingspsykologer hade undersökt barns utveckling, men detta involverade aldrig barns självständighet ur ett samhällsperspektiv. Det var när barnforskare upplevde en otillräcklighet i frågor som rörde barns medverkan i samhället, som dessa frågor började lyftas av olika forskare som fann intresse i hur barnets position ser ut i den samhälleliga kontexten. Särskilt sociologer fann detta lockande för forskning. Att se barnet ur ett sociologiskt perspektiv bidrog till att forskare inom sociologi kunde belysa barnet i en helt ny kontext (Halldén 2007, s. 25). Vidare menar författaren att genom att utöva forskning inom barndomssociologin kan barns position och villkor reformeras och på så vis även skapa en högre status för barn i samhället. Barndomssociologi forskar ibland i samröre med barn, för barn och om barn. Allt detta med syfte att utöka barns position i samhället (Halldén 2007, s. 25–26).
Halldén (2007) lyfter bland annat fram att barndomen ska ses som en social konstruktion, att den påverkas av faktorer såsom klass, kön och etnicitet samt att barn bör ses som kapabla att forma sina egna sociala liv. Om barndomen ses som en social konstruktion behöver det även tas ställning till att det inte är biologin som är en avgörande faktor för dess utgång. Samtidigt blir barn påverkade av det
samhälle som de lever i, med detta menas etnisk tillhörighet, samhällsklass samt kön. Detta blir således
grunden för barndomssociologin, då den kräver att det finns ett barnperspektiv med, eftersom barn bör vara delaktiga i sina egna liv (Halldén 2007, s. 26–28). Näsman (2004) belyser att barndomssociologin kan antas vara socialt konstruerad på grund av att detta perspektiv tar ansats ur socialkonstruktionismen.
Vidare har socialkonstruktionismen för avsikt att granska barn och barndom, som en konsekvens av olika sociala sammansättningar. Detta innebär, att barn bör få ta plats som en social kategori i samhället, där de ställs jämlika andra sociala grupper, det vill säga att barn bör ses ur ett helhetsperspektiv och som egna individer. Dock blir barns egna resurser många gånger missförstådda och riskeras att förbises i ärenden som rör vuxna (Näsman 2004, s. 53). Det kan tolkas som att barndomen som social
konstruktion är beroende av den normativa åldersordningen som finns i samhället. Vuxna antas vara en social position och barn en annan, detta medför att barn som social position ställs i kontrast till vuxna.
Här blir skiljelinjen tydlig, barn och barndom som social position, tolkas vara definierade efter divergensen som finns mellan barn och vuxna. Denna skillnad tydliggörs av samhällsnormer, vilka bland annat bygger på lagar, regler samt hur det sett ut historiskt (Näsman 2004, s. 55 - 56). På grund av detta tenderar barn ibland att ses som ”blivande” istället för ”varande”. Det barndomssociologiska perspektivet ställer sig kritiskt till att barn ses som under en transportsträcka mot vuxenlivet (James och Prout 2015, s. 8–11).
Barn skyddas från vuxna enligt lag, detta innebär att vuxna enligt lag inte kan bete sig på vissa sätt som kan bidra till att ett barn mår dåligt eller skadas. Det innebär att vuxna har ett ansvar gentemot barn men att barn även har ett rättsligt skydd gentemot olagliga handlingar från vuxna (Näsman et al 2015, s. 9).
Utifrån det barndomssociologiska perspektivet menar Näsman et al. (2015) att barndomssociologin särskilt framhäver barns delaktighet. Enligt barndomssociologin har barn fått sin kompetens erkänd som legitim och således kan betraktas som samhällsmedborgare, en titel de tidigare saknade.
Barndomssociologin utgår från Barnkonventionen, där det går att läsa att barn har rätt till skydd samt att de har rätt att delta i frågor som berör dem (Näsman et al. 2015, s. 11).
4.2 Gräsrotsbyråkrater
Gräsrotsbyråkrater kännetecknas av att vara offentligt anställda som i sin yrkesroll förmedlar
myndigheternas uppdrag till den enskilde samhällsmedborgaren. Poliser, lärare, socialarbetare, vård- och hälsopersonal och andra offentliganställda som i sitt yrkesutövande interagerar med samhällets medborgare tillhör enligt Lipsky (2010) kategorin gräsrotsbyråkrater. Trots relativt låg yrkesstatus har de stor handlingsfrihet inom ramarna för sitt yrkesutövande vilket Lipsky (2010) benämner med begreppet handlingsutrymme, vilket är centralt för denna teoretiska modell (Lipsky 2010, s. xi, 3).
Lipsky (2010) menar att när medborgare vill komma i kontakt med en myndighet är det sällan som de
kontaktar beslutande politiker eller tar del av ett sammanträde hos en myndighet. Medborgarna kommer i kontakt med myndigheten och tar del av myndighetsföreskrifter genom läraren i skolan, den lokala polisen eller socialsekreteraren för att nämna några. Det är dessa gräsrotsbyråkrater som förmedlar myndigheternas policys som de fått tilldelade uppifrån, och fungerar som en mellanhand mellan myndigheten och samhällsmedborgaren (Lipsky 2010, s. 3). I denna studie avses endast socialarbetare när vi använder begreppet gräsrotsbyråkrat.
Till skillnad från administrativ personal och andra längre ned i organisationshierarkin har gräsrotsbyråkrater ett visst handlingsutrymme och autonomi inom sitt yrkesutövande. Med detta handlingsutrymme har de möjlighet att forma individuella bedömningar och till viss del vilken utgång ett beslut får (Lipsky 2010, s. 13). Med detta menar inte Lipsky (2010) att gräsrotsbyråkrater är helt fråntagna regler och direktiv uppifrån. De måste fortfarande hålla sig inom ramarna för sitt
yrkesutövande men de anses dock vara specialister inom sina respektive områden vilket gör dem relativt befriade från granskning (Lipsky 2010, s. 14). Även om handlingsutrymmet kan vara svårtolkat vore gräsrotsbyråkratens arbete nästintill omöjligt att utföra då alla regler och riktlinjer i arbetet skulle begränsa möjligheterna och helt utesluta individuella bedömningar (Lipsky 2010, s. 15).
Ett annat centralt begrepp inom teorin för gräsrotsbyråkrater är resurser. Lipsky (2010) menar att
gräsrotsbyråkraterna arbetar under sådana arbetsförhållanden, där både tid och information är knapp. De gräsrotsbyråkrater som arbetar med beslutfattande, vilket är fallet för socialsekreterare, har ofta stora ärendestockar och många möten som ska hinnas med. Den stora mängden ärenden gör att
socialsekreteraren inte kan fullfölja sitt åtagande fullt ut. Dokumentation och andra för byråkratin karaktäristiska arbetsuppgifter tar tid från klientkontakter (Lipsky 2010, s. 29–31). För att handskas med komplexa arbetsuppgifter och kunna ta tillvara på de resurser som finns tillhanda skapar
gräsrotsbyråkraten organisatoriska arbetsmönster. En del av detta kan vara att kategorisera klienter till att passa in i den aktuella verksamheten för att lättare kunna uppfylla uppsatta mål (Lipsky 2010, s.
125). En annan del i att anpassa sig till tillgängliga resurser kan vara att välja vilken information som
klienten delges. Detta kan ske genom att gräsrotsbyråkraten favoriserar en klient och således ger denne
mer information medan andra klienter inte blir informerade i lika stor utsträckning och därmed inte
känner till sina rättigheter fullt ut (Lipsky 2010, s. 90–91).
5. Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras studiens resultat och analys under fyra underrubriker som återspeglar textens innehåll och fångar in studiens huvudteman. Dessa är: att arbeta med ett barnperspektiv inom
ekonomiskt bistånd, ett pågående arbete, hur påverkar handlingsutrymmet arbetet med
barnperspektivet? samt hur blir det för barnen? För att tydliggöra respondenternas röster och få en mer levande text återfinns citat genom hela texten, både som blockcitat och löpande i texten. Samtliga sex respondenter benämns med pronomen hen. Anledningen är att respondenterna ska bibehålla anonymitet samt att vi inte avser att uppmärksamma könstillhörighet i vår studie då det inte är av relevans.
5.1 Att arbeta med ett barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd
Flertalet av respondenterna anser att ett barnperspektiv beaktas i arbetet inom ekonomiskt bistånd. En respondent beskrev att hen inte arbetar aktivt med de biståndssökande, men
förklarade att klienterna i hens kommun istället träffar en arbetsmarknadssekreterare kontinuerligt som de upprättar en planering med. Vår respondent menar att hen tar emot ansökan om ekonomiskt bistånd när en klient ansöker för första gången och skickar den sedan vidare till arbetsmarknadssekreterare eller vid behov till andra delar av socialtjänsten. I de ansökningarna som respondenten handlägger finns en rubrik som heter barnperspektiv under vilken handläggaren ska skriva hur hen uppmärksammat
barnperspektivet. Respondenten berättar att hen främst belyser barnperspektivet vid avslagsbeslut. Detta menar respondenten beror på att barnen inte drabbas negativt i samma utsträckning vid bifall som vid avslag. För övrigt beskriver resterande fem respondenter ganska liknande beskrivningar om vad de anser att barnperspektivet är. Att ha ett barnperspektiv beskrivs bland annat som ett sätt att uppmärksamma barnen på. Tre respondenter belyser vikten av att barn får sina grundläggande behov tillgodosedda och att planering och beslut inom ekonomiskt bistånd inte bara handlar om de vuxna, utan att barnen drabbas i lika hög grad. Att se barnet som en egen aktör ur ett helhetsperspektiv är ett relativt nytt synsätt som studerats mer flitigt sedan 1980-talet, innan dess sågs barnet som underställd den vuxne (Halldén 2007, s. 25). Detta kan förklara komplexiteten många socialsekreterare upplever när de arbetar med
barnperspektivet. De gör en ansats att sätta barnet i främsta rummet med stöd av Barnkonventionen och andra riktlinjer. Ansvar och skyldigheter om ekonomiska resurser ligger enbart hos de vuxna, aldrig på barnen.
Alltså jag tycker att det är viktigt att man belyser barnen i fråga när det kommer just till ekonomiskt bistånd för det handlar om grundläggande behov. Det handlar om mat, kläder, hygienartiklar men också om bostad. Alltså en skälig levnadsnivå, och då är det viktigt att man liksom tar med hur barnen påverkas av våra beslut. Och sen
