Nr 259. GUSTAF ADOLF.

Hungl. Maj:ts proposition Nr 259. ¹

Nr 259.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till förordning angående åtgärder till skydd, mot så kallad valutadumping;

given Stockholms slott den 8 maj 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping med därtill hörande anvisningar för til­

lämpning av samma förordning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 225 käft. (Nr 259.) 1

2 Rungl. Ma}:ts proposition Nr 359.

Förslag till

förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har i främmande stat kursen å växlar i svenskt mynt stigit mer än som står i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft inom nämnda stat hos en enhet av den stats mynt, allt jämfört med förhållandena därutinnan den 1 augusti 1914, och prövas svåra olägenheter till följd härav uppkomma för det svenska näringslivet i form av minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den inhemska marknaden, då skall så kallad valutadumping anses föreligga, och må, där omständigheterna i övrigt ej annat föranleda, skyddsåtgärder däremot vidtagas efter ty i denna förordning närmare bestämmes.

2 §•

Vid prövning av fråga om vidtagande av skyddsåtgärd mot valuta­

dumping skall tagas i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som den ifrågasatta åtgärden kan medföra, samt därvid särskilt tillses,

om viss vara från den främmande staten i Sverige i allmänhet försäljes eller utbjudes till pris, understigande det pris, till vilket här i riket tillverkad dylik vara av enahanda godhet kan i den svenska mark­

naden utan förlust försäljas,

om försäljningen till det lägre priset av den utländska varan är ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheten att upprätthålla driften inom näringsgren i Sverige, samt

om sannolikhet förefinnes att, därest skyddsåtgärd, varom i ärendet

är fråga, vidtages, levnadskostnaderna i riket komma att därav väsentligen

påverkas.

Kanal. Matris proposition Nr 259. ³

3 §•

För handläggning, på sätt nedan saga, av frågor om skyddsåtgärder mot valutadumping skall finnas en valutanämnd. Denna nämnd utgöres av högst fem av Konungen förordnade ledamöter, vilka skola vara i ekonomiska frågor kunniga och förfarna män. Konungen utser tillika suppleanter till samma antal som ledamöterna. Uppdrag att vara ledamot av valutanämnden eller suppleant för sådan ledamot må när som helst återkallas.

Valutanämnden åligger att hos Konungen gorå de framställningar i fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, vartill nämnden jämlikt denna förordning samt i övrigt gällande föreskrifter må finna förhållandena föranleda.

Närmare bestämmelser om valutanämnden och dess verksamhet meddelas av Konungen.

4 §•

Prövar Konungen, efter hemställan av valutanämnden eller efter dess hörande, åtgärd till skydd mot valutadumping böra vidtagas, må Konungen därom förordna. Sådant förordnande skall innefatta föreskrift,

antingen

att vid införsel till riket av vara av i ärendet avsett slag och härstammande från viss främmande stat sådan vara skall, ändå att densamma ej är tullpliktig, eller, i annat fall, utöver den tull, som enligt gällande tulltaxa utgår, beläggas med särskild av Konungen på förslag av valutanämnden fastställd avgift (valutaavgift),

eller ock, där skydd mot valutadumping icke kan på nu angivet sätt vinnas, att införsel till riket från utlandet eller från viss främmande stat av vara av sådant slag, varom i ärendet är fråga, må äga rum allenast efter av Konungen för varje särskilt fall meddelat tillstånd (importlicens).

Valutaavgift för viss vara eller visst varuslag skall, i den mån annat ej här nedan stadgas, bestämmas till viss, högst 500 procent av den för samma vara eller varuslag enligt tulltaxan utgående tullavgift.

Beslut om höjning eller sänkning av fastställd valutaavgift må av Konungen meddelas på framställning av valutanämnden eller efter dess hörande.

Vid meddelande av importlicens må stadgas, att för vara, vilken jämlikt meddelad importlicens införes till riket, skall erläggas import­

avgift, vilken, där ej nedan annorlunda sägs, skall bestämmas till högst

500 procent av den för varan enligt gällande tulltaxa utgående tullavgift.

4

År fråga om vara, för vilken tullavgift icke utgår, skall valuta­

avgift eller importavgift utgå med högst 100 procent av varans värde.

Föreskrifter till ledning vid bestämmande av stat, från vilken vara skall anses härstamma, må meddelas av Konungen.

5 §.

Prövas de omständigheter, som föranlett meddelande av förordnande, varom i 4 § sägs, ej vidare vara för handen, må Konungen på fram­

ställning av valutanämnden eller efter dess hörande förklara förordnandet skola upphöra att gälla.

6 §-

Valutaavgift och importavgift uppbäras i den för upptagande av tullavgift stadgade ordning samt, där fråga är om tullpliktig vara, i sammanhang med tullavgiften, men skola särskilt för sig redovisas på sätt generaltullstyrelsen närmare bestämmer.

7 §•

1 mom. Vad om restitution av eller befrielse från tullavgift finnes stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga om valutaavgift eller import­

avgift, varom i denna förordning sägs. Närmare föreskrifter härutinnan må meddelas av Konungen.

2 mom. Jämväl i övrigt må, där synnerliga skäl därtill prövas föreligga, befrielse helt eller delvis från erläggande av valutaavgift för viss vara eller visst varuparti, så ock återfående av erlagd valutaavgift eller del därav medgivas av Konungen efter valutanämndens hörande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Denna förordning skall träda i kraft å dag, som av Konungen

bestämmes, och skall därefter gälla till den 1 april 1923, dock att

Konungen, där skäl därtill prövas föreligga, må förklara förordningen

skola jämväl tidigare upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259. ⁵

Anvisningar

för tillämpning av förordningen angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.

I. Valutadumping.

Den brist på överensstämmelse i främmande stat mellan stegringen av kursen på växlar i svenskt mynt och minskningen i köpkraft inom nämnda stat hos den stats mynt, allt jämfört med förhållandena därut- innan den 1 augusti 1914, som enligt 1 § i förordningen är en av förutsättningarna för att valutadumping från nämnda stats sida skall anses föreligga, skall vara av den art, att den främjar exporten från den främmande staten till Sverige och hindrar importen från Sverige till den främmande staten. Denna brist på vederbörlig överensstämmelse mellan nämnda faktorer får icke ett alltid tillförlitligt uttryck i det för­

hållande, som därigenom uppstår mellan å ena sidan kursen på svenskt mynt i den främmande staten och å andra sidan relationen mellan den främmande statens och Sveriges prisnivåer. Detta beror icke blott på brister i metoderna för och utförandet av prisnivåns beräknande, utan ock därpå, att för att valutadumping skall anses föreligga måste fordras, att den angivna bristande överensstämmelsen skall vara ett uttryck för en börjande depreciering av den främmande statens valuta.

Om sålunda grunden till den ensidiga stegringen av kursen på svenskt mynt i främmande stat enbart är, att den svenska valutans godhet föranleder en avsevärd ökning av placering av utländskt kapital i Sverige eller svenska värden, får valutadumping icke anses föreligga.

Ej heller föreligger enligt förordningen valutadumping i det fall, att till följd av att Sveriges valuta deprecieras (i form av en stegring av Sveriges prisnivå) kursen på svenskt mynt i främmande stat blir för hög i förhållande till relationen mellan den främmande statens och Sveriges prisnivåer.

Åven om bristen på behörig överensstämmelse mellan kursen på

svenskt mynt i främmande stat och relationen mellan denna stats och

Sveriges prisnivåer uppstått på i förordningen avsett sätt, får valuta-

6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 259.

dumping dock icke anses föreligga, ifall sådana omständigheter äro för handen, som överhuvud hindra berörda brist på överensstämmelse att framkalla olägenheter för det svenska näringslivet av i förordningen angiven art eller, om sådana hinder ej föreligga, de olägenheter, som framkallas, ej äro av den i förordningen avsedda svåra art.

I de fall, då på grund av den förut omnämnda bristfälligheten vid prisnivåernas beräknande tillvaron av valutadumping ej kan på direkt sätt utrönas, måste andra metoder användas.

Om svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form av minskade möjligheter att avsätta framställda produkter föreligga, måste, för att dessa olägenheter skola kunna anses vara följd av valutadumping i främmande stat, i nämnda stat vissa företeelser uppkomma. Antingen måste i övriga stater en stark ökning av efterfrågan efter nämnda stats varor uppkomma, vilken, om den får obehindrat göra sig gällande, har till följd en stark ökning av exporten från nämnda stat och en stark stegring av varupriserna inom nämnda stat, och i så fall äro dessa företeelser bevis på tillvaron av valutadumping. Eller ock vidtager nämnda stat åtgärder för att försvaga nämnda verkningar, men då ligga i dessa åtgärder säkra kännetecken på tillvaron av valutadumping från nämnda stat.

Aven om beträffande växelkurs och prisnivåer förutsättningarna för valutadumping från främmande stat föreligga och samtidigt svåra olägenheter av förut angiven art uppkomma för det svenska närings­

livet, återstår att utreda, om och i vad mån dessa svåra olägenheter äro en följd av valutadumpingen.

Därvid bör undersökas, om ej andra omständigheter föreligga, som kunna framkalla dylika olägenheter.

Dessa andra omständigheter kunna vara sådana, vilkas terkningar äro av samma generella inverkan på varupriserna i Sverige som en obe­

hindrad valutadumping. Hit höra, bland annat, dels den allmänna deflation, som behärskat större delen av världen under de sista åren, dels en relativt hög uppskattning i utlandet av den svenska valutans godhet.

Men med valutadumping kunna även samverka omständigheter, som direkt beröra blott vissa varors priser, t. ex. väsentliga förbätt­

ringar inom någon näringsgren i den främmande staten, vanlig dumping därstädes eller premiering av exporten av vissa varor från den främ­

mande staten.

Om förutsättningarna för valutadumping med hänsyn till växel­

kurs och prisnivåer föreligga, kunna dock verkningarna av denna valuta­

dumping utebli på grund av åtgärder, vidtagna av den främmande stat,

7

hos vilken dessa förutsättningar uppkommit, t. ex. genom att denna stat pålägger exporttullar och ger importpremier av vederbörlig storlek och därigenom hindrar stegringen av växelkursen på Sverige att utöva sin verkan i valutadumpande riktning. Men åtgärder av sistnämnda art kunna ha en helt annan uppgift, nämligen icke att förhindra utan blott att reglera valutadumpingen-, så att denna i det hela främjar den främ­

mande statens valutadumpande syfte bättre än om den hade fått göra sig obehindrat gällande.

Genom denna anordning, som innebär, att det uppkommer två prisnivåer i den främmande staten, en lägre för köp och försäljning inom nämnda stat och en högre för export till utlandet, kunna exportpriserna avpassas så, att den främmande statens exportvaror alltid kunna på den svenska marknaden säljas till billigare priser än vartill motsvarande varor kunna i Sverige med vinst tillverkas, men utan att dessa exportpriser bliva lägre än som för detta ändamål är oundgäng­

ligen nödigt.

Härigenom ändras i viss mån valutadumpingens karaktär och detta i två hänseenden. Det blir ej längre storleken av den bristande behö­

riga överensstämmelsen mellan den främmande statens växelkurs på Sverige och relationen mellan den främmande statens och Sveriges pris­

nivåer, som blir direkt bestämmande, utan denna kommer blott att utgöra den marginal, inom vilken valutadumpingen kommer att hålla sig.

Vidare kan denna anordning avsiktligt eller oavsiktligt föranleda, att vissa varors export till Sverige särskilt främjas, d. v. s. åstadkomma samma resultat, som vinnes genom särskilda premier för export av vissa varor. Därigenom uppkommer en sådan kombination mellan å ena sidan ren valutadumping och å andra sidan förhållanden eller åtgärder, som direkt blott beröra vissa varors priser, som nyss omnämndes.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

II. Skydd mot valutadumping.

Skydd får endast lämnas, om alla de i förordningens 1 § angivna förutsättningarna för valutadumping föreligga, nämligen:

a) att den där angivna bristande överensstämmelsen mellan steg­

ringen i den främmande statens växelkurs på Sverige och förskjutningen mellan denna stats och Sveriges prisnivåer är för handen,

b) att svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form

minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den

inhemska marknaden uppkommit, och

8

c) att sistnämnda olägenheter äro en följd av den under a) angivna förändringen.

Skyddets storlek skall såvitt möjligt så avpassas, att det icke överstiger vad som behövs för att förhindra de under b) upptagna olägenheterna.

År det uppenbart eller kan påvisas, att jämte de under a) angivna förhållandena även andra förhållanden föreligga, som kunna framkalla de under b) omnämnda olägenheterna, må skydd mot valutadumping lämnas endast i den mån berörda olägenheter sannolikt äro en följd av förhållandena under a).

Om från främmande stat jämte valutadumping även annat förhål­

lande föreligger, som är ägnat att öka de under b) angivna olägenheterna, och detta andra förhållande står i samband med valutadumpingen från den främmande staten, må skydd lämnas även mot verkan av detta förhållande. Ett dylikt fall kan föreligga, om från den främmande stat, från vilken valutadumping utgår, kapital i avsevärt ökad mängd placeras i Sverige eller i svenska värden.

Ändock att de under a), b) och c) här ovan angivna förhållandena föreligga, får, där särskilda förhållanden sådant föranleda, skydd mot valutadumping icke äga rum. Till sådana särskilda förhållanden höra ej blott förhållanden av handelspolitisk art utan även andra, t. ex. en del av dem, som äro omnämnda i förordningens 2 §, vilken föreskriver, att vid fråga om skyddsåtgärder mot valutadumping skall tagas i be­

traktande den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, som ej blott valutadumpingen utan även skyddsåtgärd mot densamma kan medföra.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

III. Skyddsmedlen mot valutadumping.

Dessa äro valutaavgifter och importreglering.

Om båda dessa skyddsmedel gäller, dels att de skola avpassas efter valutadumpingen och sålunda ändras i den mån valutadumpingens kraft ändras, dels att verkan av deras användande på det inhemska närings­

livet i dess helhet skall noga beaktas.

Valutaavgifter kunna endast påläggas införseln av varor från de främmande stater, i vilka valutadumping äger rum. Åven importregle­

ringen avser egentligen endast samma syfte, men där detta syfte ej

kan vederbörligen ernås genom att reglera blott importen från nämnda

stater, må den utsträckas även till importen från övriga stater, därvid

dock för omfattningen och arten av denna senare reglering blir bestäm­

9

mande, att den endast avser att möjliggöra en fullt verksam reglering av importen från valutadumpande stater.

Vid antändning av valuta avgifter bör uppmärksammas, dels att det är förenat med mycket stora svårigheter att avpassa dessa avgifter, så att de bli just av den storlek, som behövs för att förhindra valuta- dumpingens verkningar, dels att vid obehindrad valutadumping valuta- avgifterna måste ofta ändras och att vid reglerad valutadumping valuta- avgifternas verkan kan helt elimineras genom att den valutadumpande staten sänker exportpriserna.

Vid användning av importreglering bör noga beaktas, att denna innebär större fara än valutaavgifter för att inverkan — direkt eller indirekt — i prisstegrande riktning skall bli större än som avsetts, och bör denna inverkan följas med noggrann uppmärksamhet samt veder­

börliga rättelser i tid vidtagas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 225 käft. (Nr 259.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför:

Kunfo^ttn )>Pä grimd av det betryckta läge, vari en stor del av den för hemmamarknaden arbetande svenska industrien alltsedan hösten 1920

riksdag an-

befunnit sig, föreslog Kungl. Maj:t på framställning av min företrädare 9 soriskPför- * ämbetet i en den 29 april 1921 till riksdagen avlåten proposition, nr

höjning av

356, riksdagen _medgiva, att från och med dag, som av Kungl. Maj:t tullar**™ bestämdes, tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades, dock högst intill den 1 juli 1922, tullsatserna för vissa industriprodukter, fallande under sammanlagt 508 tulltaxerubriker, finge förhöjas med 100 procent respektive 30 procent.

Bevillnings­

utskottets betänkande.

Uti betänkande den 30 maj 1921, nr 43, i anledning av, bland annat, sagda proposition hemställde bevillningsutskottet, med reservation dock av åtskilliga dess ledamöter, att förenämnda proposition icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Rlkhsedsijjns Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

vZtZh behandling inom riksdagen av sagda proposition ifrågasattes

traktatkom- ^medeltid av enskilda kammarledamöter, huruvida icke, då de industriella

utrida dSe- svårigheterna 1 =vårt land till väsentlig del syntes vara föranledda av

rentialtull- konkurrensen från länder med deprecierad valuta, det ökade skydd, varav

frågan, industrien kunde vara i behov, borde beredas genom påläggande av

särskilda tilläggstullar gentemot valutasvaga länder, s. k. valuta- eller

Kungi. Maj:ts proposition Nr 259. 11

differentialtullar. I anledning härav anmodade min företrädare i ämbetet i skrivelse den 25 juni 1921 tull- och traktatkommittén att skyndsammast verkställa utredning i syfte att få utrönt, huruvida för vårt lands vid­

kommande differentialtullvägen vore praktiskt framkomlig samt, därest detta befunnes vara fallet, huruvida de fördelar, som på denna väg kunde vinnas, vore så betydande, att de uppvägde de handelspolitiska olägen­

heter, som en genomförd differentialtullpolitik kunde komma att medföra.

Resultatet av den av tull- och traktatkommittén i anledning av °clt sagda anmodan verkställda utredningen har av kommittén framlagts i mitténs°be'- ett den 22 november 1921 dagtecknat, av trycket utgivet betänkande, tänkande den vid vilket fogats en utav ledamoten i kommittén professorn 1). Davidson Jil/dTdiffe- verkställd utredning rörande differentialtullfrågans teoretiska del.

I sagda betänkande har kommittén inledningsvis uttalat, att den tlU l^tamot ansett sig kunna utgå från, att det meddelade uppdraget vore begränsat

till att avse frågan om differentialtullar såsom skydd mot valutadumping.

Till följd härav förklarar sig kommittén vid frågans dryftande icke hava haft för ögonen den utländska konkurrensen i allmänhet och dess verkningar i avseende å vårt näringsliv, utan endast den särskilda form av sådan konkurrens, vilken blivit kallad valutadumping.

Med utgångspunkt härifrån har kommittén därefter sökt angiva innebörden av och förutsättningarna i allmänhet för valutadumping samt möjligheten att genom differentialtullar motverka sådan dumping.

Efter att vidare hava erinrat om den av professorn Davidson verk-

ställda teoretiska utredningen i ämnet har kommittén för egen del dumping.

såsom förklaring av uttrycket valutadumping anfört, att den därmed åsyftade en import, som möjliggjordes enbart därigenom, att valutan för ett exportland med sjunkande valuta vore lägre värderad i import­

landet än som motsvarades av dess köpkraft inom exportlandet. Kom­

mittén har emellertid i detta sammanhang ansett sig böra särskilt betona, att den omständigheten, att den s. k. köpkraftspariteten icke överens­

stämde med växelkursen, ej ovillkorligen behövde framkalla tendenser till valutadumping. Vidare har kommittén funnit sig böra framhålla vikten av att begreppet valutadumping noga särskildes från andra företeelser, varmed det ofta sammanblandades. Valutadumping innebure, enligt kommitténs mening, försäljning till priser, som icke understege produktionsutgifterna i ett lands under depreciering varande mynt enligt de på produktionsförutsättningarna grundade priserna vid den tid ut­

gifterna gjordes jämte normal affärsvinst, under det att vanlig dumping

Förekomsten av valuta-

dumping gentemot Sverige.

toge sig uttryck i försäljning till priser, understigande de verkliga produktionskostnaderna. Då emellertid import av varor till lägre priser än importlandets produktionskostnader uppenbarligen kunde förekomma, utan att dumping i någon form förelåge, hölle kommittén före, att en gräns borde dragas även mellan import, som grundade sig på saklig överlägsenhet, och valutadumping.

Beträffande frågan om den faktiska förekomsten av valutadumping gentemot Sverige har kommittén såsom sin mening uttalat, att det vid tiden för betänkandets avgivande icke syntes möjligt att ens någor­

lunda exakt angiva, i vilken utsträckning förutsättningarna härför vore för handen. I dessa förutsättningar inginge en befintlig, på visst sätt uppkommen oöverensstämmelse mellan å ena sidan relationen mellan ett visst lands och Sveriges prisnivåer och å andra sidan växelkurserna.

Vidden av denna oöverensstämmelse skulle givetvis kunna fastställas genom korrekt utredning av prisnivåernas höjd och växlingarna däri i olika länder. En dylik utredning förelåge emellertid icke.

Efter att vidare hava framhållit att en bristande överensstämmelse mellan köpkraftsparitet och växelkurs kunde vara beroende på särskilda orsaker, som gjorde att densamma icke inverkade på export respektive import, övergår kommittén till frågan på vad sätt ett konstaterande av förekomsten av valutadumping är möjligt samt anför:

»För att avgöra om och i vilken omfattning valutadumping verkligen föreligger, finnes ej annan praktisk utväg än att undersöka, huru i det land, som befaras vara utsatt för valutadumping från ett annat land, priserna på varor från detta senare land förhålla sig till det förra landets tillverknings- priser. Och då det ej är uteslutet, att valutadumping kan äga rum beträffande blott vissa varuslag, måste undersökningen bli mycket detaljerad och resulta­

tet endast bindande beträffande de varor, vilkas prisförhållanden verkligen ut­

rönts. Och det resultat, som därvid vunnits beträffande visst varuslag, kan på grund av ändring av någon av de relevanta faktorerna framdeles visa sig icke längre vara med de verkliga förhållandena överensstämmande.

Redan dessa omständigheter ha gjort, att kommittén icke ansett det lämpligt att verkställa någon mer ingående undersökning beträffande frågan om och i vad mån valutadumping gent emot vårt land för närvarande äger rum.

Emellertid kan det ju kanske icke sakna allt intresse aitt söka utröna, vad det nu förefintliga materialet kan lämna upplysning om beträffande före­

komsten av valutadumping. I syfte att giva en allmän överblick av läget i hithörande avseende har därför inom kommitténs kansli sammanställts upp­

gifter {ingående importen av vissa varor under första halvåren 1913, 1920 och 1921 från Tyskland (och i enstaka fall Belgien), jämförda med uppgifter an-

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

13 gående arbetstillgången under andra kvartalen 1920 och 1921 vid svenska in­

dustriföretag, som framställa motsvarande varor. Dessa uppgifter hava dock icke ansetts kunna erbjuda tillräcklig ledning ifråga om valuta dump ingens faktiska förekomst. I anslutning härtill må emellertid framhållas, att de all­

männa förutsättningarna för valutadumping i större omfattning sannolikt torde, beträffande högindustriella länder, vara tillfinnandes uteslutande i Tysk­

land.

Ehuru kommittén sålunda ej är i tillfälle att med statistiskt eller annat material bevisa valutadumpingens faktiska förekomst, finner kommittén det för sin del vara otvivelaktigt, att valutadumping under senaste tiden i viss ut­

sträckning förekommit från Tyskland, ävensom möjligt, att svenska för den in­

hemska marknaden arbetande industriföretag härav blivit allvarligt skadade.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Sedan kommittén därefter lämnat en redogörelse för de vid tid­

punkten för utlåtandets avgivande i utlandet vidtagna åtgärder mot valutadumping samt ingått på frågan om dififerentialtullarnas förenlighet med gällande handelstraktater och de handelspolitiska följderna av dylika tullar, sammanfattar kommittén sin ställning till frågan om differential­

tullar på följande sätt:

»Den av kommittén verkställda utredning av frågan om differential­

tullar såsom skydd mot valutadumping, för vilken nu redogjorts, har ådaga­

lagt de mycket stora vanskligheter, som förefinnas, att klart och motsägelse- löst angiva karaktären av nämnda företeelse och kriterierna på dess förekomst i särskilda fall, liksom även, såsom en följd härav, svårigheten, för att ej säga omöjligheten, att bestämma i vilka fall och i vilken omfattning valutadump­

ing hittills gjort sig gällande i vårt land. Kommittén har i sistnämnda hän­

seende nödgats inskränka sig till att uttala, att, enligt dess förmenande, valutadumping under senaste tiden i viss utsträckning förekommit från Tyskland, ävensom att svenska för den inhemska marknaden arbetande indu­

striföretag därigenom möjligen blivit allvarligt skadade. Dessutom har emel­

lertid kommittén ansett sig kunna uttala, att den valutadumping, vars exi­

stens den ansett sannolik, otvivelaktigt sträckt sina verkningar vidare än till endast nyssnämnda grenar av svenskt näringsliv, i det att den medverkat till det allmänna prisfall, som ju utgör huvudorsaken till den för alla näringsgre­

nar kännbara depressionen.

Då det gällt att taga ståndpunkt till frågan om införandet av differen­

tialtullar till skydd mot valutadumping, har kommittén låtit sig angeläget vara att göra sig noggrant underrättad om de åtgärder, som vidtagits eller påtänkts i andra länder, vilka liksom Sverige ansett sig ha känning av sådan konkurrens, och har kommittén ovan lämnat en utförlig redogörelse för dessa åtgärder. Det framgår av densamma, att man överallt, där man haft anled­

ning att i lagstiftningsväg sysselsätta sig med denna fråga, ytterst ofullkom­

ligt lyckats att lösa uppgiften, och att i intet enda fall en lagstiftning åväga- bragts, som varit ägnad att effektivt träffa just ifrågavarande form av ut­

ländsk konkurrens.

Samman­

fattning.

14

Redan detta talar för, att svårigheterna att tekniskt utforma eu lagstift­

ning av denna art måste vara mycket stora. Men även antaget, att det vore i någon, mån möjligt att åstadkomma en tekniskt sett tillfredsställande sådan lagstiftning, finner kommittén de olägenheter, som skulle vara förbundna där­

med, vara mycket betydande. Gagnet därav skulle i huvudsak tillkomma alle­

nast de av valutadumping träffade hemmamarknadsindustrier, för vilkas produkter valutatullar bragtes i tillämpning. Måhända skulle de ock i viss utsträckning vara till nytta även för andra grenar av näringslivet genom att bidraga till en mildring av det allmänna prisfallet. Men de skulle icke desto mindre medföra direkt skadliga verkningar såväl; för exportindustrierna som för de för hemmamarknaden arbetande näringsgrenar, vilka icke genom sådana tullar kunde erhålla kompensation för sina därigenom stegrade produktions­

kostnader. Härtill komma de olägenheter för handeln, som kommittén ovan utförligt påvisat.

I fråga om de handelspolitiska synpunkter, som i detta sammanhang böra tagas i betraktande, har kommittén kommit till det resultatet, att viktiga om­

ständigheter förefinnas, vilka mana till försiktighet härutinnan.

Hå kommittén alltså, på grund av det ovan anförda, funnit övervägande skäl tala emot, att för närvarande åtgärder av här ifrågavarande art vidtagas, har kommittén dock ansett, att förhållandena möjligen framdeles kunna bliva sådana, att behovet därav kommer att gorå sig starkare gällande och att då de bär anförda betänkligheterna böra få vika för högre hänsyn. Kommittén har därför ansett det vara av betydelse, att för en sådan eventualitet lagförslag i tid utformades, vilka kunde vid behov framtagas och bringas i tillämpning.

Kommittén får alltså såsom resultat av den i ämnet verkställda utred­

ningen förklara, att den icke kan tillstyrka, att differentialtullar till industriens och jordbrukets skydd mot valutadumping under förhandenvarande förhål­

landen införas, men att åtgärder böra vidtagas för utarbetande av förslag till en bered skap slagst if tning att vid förändrade faktiska förhållanden eventuellt tjäna angivna syfte.»

Särskilda yttranden hava avgivits av ledamöterna av kommittén Davidson, Nilsson och Wohlin.

Herr Davidson har anfört, bland annat, att, så länge övriga länder ej vidtagit skyddsåtgärder mot valutadumping, även Sverige kunde och borde bära sin andel av de menliga verkningarna av sagda företeelse, men att i samma mån som övriga länder ändrade denna sin hållning och vidtoge skyddsåtgärder, förhållandet bleve ett annat. Då en situa­

tion av den art, att den gåve anledning för vårt land att vidtaga åt­

gärder mot valutadumping, relativt hastigt kunde inträda, vore det skäl att söka åstadkomma en beredskapslagstiftning, vilken möjliggjorde ett snabbt utfärdande av föreskrifter mot valutadumping, när sådana kunde bliva erforderliga.

Herrar Nilsson och Wohlin hava, med instämmande i vad kom­

mittén anfört, såsom sin mening uttalat, att då en beredskapslagstiftning,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259. 15

sådan som den av kommittén ifrågasatta, av i öppen dag liggande skäl komme att få vida mindre praktisk betydelse för jordbruksnäringen än för industrien, jämsides med sagda beredskapslagstiftnings utarbetande borde tagas under övervägande åtgärder av annat slag till jordbrukets skyddande.

Av det ovan anförda framgår sålunda, att tull- och traktatkommitén icke ansett sig kunna under då förhandenvarande förhållanden tillstyrka införande av differentialtullar mot valutadumping, men däremot för­

ordat utarbetande av förslag till en beredskapslagstiftning att i fäll av behov komma till användning.

Med anledning härav och då den rådande arbetslösheten och de ovissa framtidsutsikterna på det industriella området allt fortfarande på­

kallade det allvarligaste övervägande av samtliga de utvägar, som uti ifrågavarande hänseende kunde stå till buds, syntes det mig angeläget, att tull- och traktatkommittén bereddes tillfälle att uttala sig om, huru­

vida under förevarande omständigheter dittills icke av statsmakterna eller kommittén prövade statliga åtgärder av något slag lämpligen kunde och borde vidtagas i syfte att tillfälligt begränsa varuimporten från ut­

landet eller eljest befordra den svenska industriens ställning på den in­

hemska marknaden, ävensom, därest så befunnes vara fallet, inkomma med det förslag i ämnet, som av omständigheterna påkallades.

Likaledes ansåg jag önskvärt, att förslag till den av kommittén omförmälda beredskapslagstiftningen utarbetades.

Jag fann mig därför den 2 december 1921 föranlåten att, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hos Kungl. Maj:t hem­

ställa om uppdrag för tull- och traktatkommittén att

dels efter verkställd utredning avgiva utlåtande, huruvida i då­

varande situation, med hänsyn tagen till samtliga på frågan inverkande faktorer, hittills icke prövade statliga åtgärder av något slag — exempel­

vis sådana, som folie inom importregleringens eller den allmänna valuta- och penningpolitikens områden — lämpligen kunde vidtagas för att till skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden, ävensom, därest så befunnes vara fallet, avgiva förslag i ämnet,

dels och, för den händelse kommittén funne åtgärder i nyss antytt syfte icke för det dåvarande böra vidtagas, inkomma med närmare ytt­

rande och förslag i fråga om den av kommittén i dess förberörda ut­

låtande av den 22 november 1921 förordade beredskapslagstiftningen.

Denna hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Utvidgat upp.

drag för tull- och traktat-

kommittén.

16

Utlåtande den V» 1922 i valutafrågan.

Under erinran om nu nämnda uppdrag anhöll tull- och traktat­

kommittén i skrivelse den 7 december 1921, att eu representant för riksbanken och en representant för privatbankerna måtte förordnas att deltaga uti berörda utredning, i vad densamma avsåge spörsmål rörande valuta- och penningpolitiken.

Med anledning härav förordnade Kungl. Maj:t, på föredragning av chefen för finansdepartementet, förste deputeraden i riksbanken, bank­

direktören V. L. Moll och bankdirektören J. 0. E. Rydbeck att vid behandlingen inom kommittén av ovannämnda spörsmål vara ledamöter av kommittén.

På grund av omförmälda uppdrag hava därefter inom tull- och traktatkommittén verkställts en serie utredningar; och har kommittén i ett antal utlåtanden, vilka utgivits av trycket, preciserat sin ställning till de av uppdraget berörda frågorna ävensom avgivit vissa förslag.

Jag skall nu tillåta mig att i största korthet redogöra för resultatet av kommitténs arbete i ifrågavarande ämne.

I ett till Kungl. Maj:t ställt, den 7 februari innevarande år dag- tecknat utlåtande i valutafrågan har kommittén, efter att utförligt hava ingått på de olika med nämnda fråga sammanhängande spörsmål, angivit sin ståndpunkt i ämnet på i huvudsak följande sätt.

Kommittén ansåge icke, att åtgärder på valutapolitikens område kunde vidtagas, ägnade att mera omedelbart stärka den svenska indu­

striens ställning. Å andra sidan hölle kommittén före, att allt som kunde åstadkommas i riktning av en stabilisering av den svenska valutan, i synnerhet när frågan betraktades på längre sikt, obestridligen måste äga en mycket stor och välgörande betydelse för såväl produktionen och handeln som för statens finans- och budgetpolitik. En stabilisering av prisnivån vore enligt kommitténs uppfattning ett viktigt medel att för näringslivet skapa lugnare villkor; och den enda framkomliga vägen för uppnående av åtminstone en relativ sådan stabilisering ansåge kom­

mittén vara en fullständig återgång till guldmyntfoten. Kommittén förordade därför, att en sådan återgång måtte ske, så snart förutsätt­

ningarna därför vore för handen. Emellertid ansåge kommittén, att en fullständig återgång till guldmyntfot borde, såvitt för det dåvarande kunde bedömas, äga rum först sedan vissa andra europeiska länder, vilkas valutor intoge en med Sveriges jämförlig ställning i kurshän­

seende, ungefär samtidigt toge ett sådant steg.

Särskilda yttranden hava avgivits av ledamöterna av kommittén Davidson, Heckscher och Sachs samt av de båda av Kungl. Maj:t sär-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

17

skilt förordnade personerna,

och

vilka samtliga, ehuru de anmält avvikande mening på en och annan punkt, dock i allt väsenligt anslutit sig till kommitténs uppfattning i ämnet.

I utlåtande den 2 sistlidna mars har tull- och traktatkommittén vidare, med överlämnande av vissa i ämnet verkställda utredningar, upptagit till behandling frågan om järnvägfrakternas reglering. Kom­

mittén har därvid såsom sin mening uttalat, att en nedsättning i av­

gifterna för godsbefordran å såväl statens som de enskilda järnvägarna skulle vara ägnad att stärka industriens och jordbrukets ställning samt att i hög grad underlätta strävandena från näringslivets sida till ökad produktion, varigenom den ock borde kunna bliva ett verksamt medel i kampen mot arbetslösheten.

Beträffande taxenedsättningarnas storlek har kommittén framhållit, att fraktsatserna borde i möjligaste mån anpassas efter den genom­

snittliga sänkningen av prisnivån samt att fraktnedsättningarna i främsta rummet borde gälla de tariffer, som avsevärt påverkade näringslivets kostnader för produktion och distribution.

Särskilda yttranden i detta ämne hava avgivits av ledamöterna

Hjortli, Huld!

och

av vilka de båda förstnämnda, med in­

stämmande i kommitténs uttalande angående nyttan och nödvändigheten av en nedsättning av järnvägsfrakterna, så att de komme i nära paritet med partiprisnivån, anfört, bland annat, att vissa industrier på grund av depressionens kända verkningar torde vara i behov av än mera vitt­

gående fraktnedsättningar än kommittén förordat. Herr

som i övrigt biträtt kommitténs mening, har anfört, bland annat, att kommittén bort uttala sig om, huru borde förfaras, därest de erforderliga fraktnedsättningarna skulle visa sig medföra förlust för järnvägarna utöver utebliven förräntning av företagens egna kapital.

Slutligen har tull- och traktatkommittén i ett den 28 nästlidua april dagtecknat betänkande angivit sin ståndpunkt till de av uppdraget den 2 december 1921 berörda spörsmål, som icke behandlats i förberörda av kommittén avgivna separatutlåtanden, samt därvid tillstyrkt fram­

läggande av proposition för innevarande års riksdag angående förord­

ning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping i enlighet med ett av kommittén utarbetat förslag.

Vid kommitténs betänkande hava såsom bilagor fogats

en kortfattad översikt över konjunkturutvecklingen sedan år 1920,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Utlåtande den 7a 19S2 an­

gående järn- vägsfrakter- nas reglering.

Tull- och traktat­

kommitténs betänkande den !8/4 1922

angående skydd mot s. k. valuta­

dumping.

18

en statistisk sammanställning- över Sveriges totala import samt importen från Tyskland av vissa viktigare varuslag åren 1913, 1920 och 1921, dels förslag till ovan omförmälda förordning, till anvisningar för tillämp­

ning av nyssnämnda förordning, till instruktion för den i förordningen omförmälda valutanämnden samt till formulär till ursprungsbevis, dels slutligen motivering till författningsförslagen ävensom en av professorn D. Davidson utarbetad promemoria angående principerna för en bered- skapslagstiftning rörande åtgärder till skydd mot valutadumping.

Såväl kommitténs betänkande som därvid närslutna förslag och utredningar torde få såsom bilagor fogas till detta protokoll.

Uti omförmälda betänkande har tull- och traktatkommittén — efter att inledningsvis hava erinrat om sina tidigare i anledning av merberörda uppdrag avgivna utlåtanden samt i korthet antytt sin all­

männa syn på det närvarande ekonomiska läget och sin ställning till vissa därmed sammanhörande spörsmål — såsom sin uppfattning utta­

lat, att något medel icke funnes, som vore ägnat att i avgörande grad råda bot för de svårigheter, varmed vårt näringsliv hade att kämpa, enär dessa väsentligen hade sin grund i förhållanden, vilka det icke stode i vår makt att ändra. Emellertid vore det enligt kommitténs mening av vikt att tillse, huruvida icke något kunde göras för att för­

hindra, att betydelsefulla delar av vårt näringsliv toge allvarlig skada.

I anledning härav hade kommittén känt sig uppfordrad att taga under noggrant övervägande, huruvida ej medel numera borde kunna tillstyr­

kas, vilka på grund av sin tveeggade natur ansetts tidigare icke böra rekommenderas. Till dylika medel vore enligt kommitténs förmenande att hänföra sådana statsåtgärder, som åsyftade ett tillfälligt begränsande av varutillförseln utifrån. Vad som härvid närmast kunde ifrågakomma vore, ansåge kommittén, skyddsåtgärder mot s. k. valutadumping.

Dylika skyddsåtgärder vore emellertid enligt kommitténs mening för­

enade med stora tekniska svårigheter. Det spelade därvidlag en jäm­

förelsevis mindre roll, att det i många fall kunde vara svårt att avgöra, om överhuvud valutadumping från ett visst land förelåge, enär skydd endast borde ifrågakomma mot valutadumping av mycket betydande styrka. Av större betydelse vore, att samma verkningar, som en va­

lutadumping medförde, även kunde framkallas av andra orsaker, vilka givetvis icke berättigade till användningen av ifrågavarande skyddsmedel.

Men även stora olägenheter för näringslivet kunde, ansåge kom­

mittén, bliva en följd av skyddet mot valutadumping. Till dessa olä-

19

genheter räknade kommittén dels nödvändigheten att fordra ursprungs- bevis vid import av dumpingskyddad vara, dels den spekulation i varu­

prisändringar, som kunde tänkas uppstå på grund av skyddsmedlens användning, dels också den kostnadsökning, som i vissa fall kunde komma att drabba exportindustrien.

Emellertid finge efter kommitténs förmenande olägenheterna, även om de i och för sig vore stora, icke överdrivas. Så länge nämligen valutadumpingen allenast utginge från ett ringa antal länder, vore konkurrensen från andra länder obehindrad. Olägenheterna komme därför endast att gälla den import, med avseende å vilken Sverige vore i övervägande grad hänvisat till de valutadumpande länderna.

Om trots förekommande olägenheter man ansåge sig böra förorda skydd mot valutadumping, måste detta motiveras av att förhållanden kunde inträda, då berörda olägenheter vore att anse såsom mindre än den skada, som skulle kunna drabba vårt näringsliv vid fullt obehindrad valutadumping. Enligt kommitténs mening befunne vi oss nu i det läge, att skadan av valutadumpingen övervägde betydelsen av olägen­

heterna. Detta berodde icke på att valutadumpingen ökats,. utan därpå att krisen och den därav följande arbetslösheten tilltagit i en icke väntad grad, varigenom näringslivets motståndskraft betydligt nedgått.

Därav följde, att man mer och mer måste tvivla på dettas förmåga att av egen kraft komma till rätta med svårigheterna. Dessutom ville det synas, som om de valutadumpande ländernas förmåga att fortsätta med valutadumpingen, vilken förmåga förra hösten antogs begränsad till en jämförelsevis kort .tidrymd, ännu länge komme att äga bestånd.

Det vore på grund av sistnämnda omständigheter och särskilt med hänsyn till att eventuella skyddsåtgärder förutsattes bliva av mycket kort varaktighet, som kommittén nu, ehuru efter ganska stor tvekan, ansåge sig böra frånfalla sitt avstyrkande utlåtande av den 22 novem­

ber 1921 och i stället tillstyrka framläggandet för innevarande års riks­

dag av det av kommittén utarbetade förslaget till förordning om skydd mot valutadumping.

För innehållet i nämnda författningsförslag anhåller jag nu, under hänvisning i övrigt till själva författningstexten med tillhörande moti­

vering, att i allra största korthet få redogöra.

Enligt förslaget skall för handläggning av frågor angående skydds­

åtgärder mot valutadumping tillsättas en valutanämnd. Denna nämnd, som förordnas av Kungl. Maj:t, skall bestå av lem ledamöter och samma

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

20

antal suppleanter, vilka skola vara i ekonomiska frågor kunniga och förfarna män. Det åligger nämnden att hos Kungl. Maj:t göra de framställningar i fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, som nämnden finner omständigheterna påkalla.

Till undvikande av meningsskiljaktighet beträffande innebörden av begreppet valutadumping har i förslaget detta begrepp noggrant fixerats. Valutadumping skall anses föreligga,

i en främmande stat växlar på vårt land sedan den 1 augusti 1914 stigit mer än som står i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft hos nämnda stats mynt,. och

till följd härav svåra olägenheter uppstå för det svenska näringslivet i form av minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den inhemska marknaden.

Beträffande vad som är att iakttaga vid prövning av fråga om skyddsåtgärder mot valutadumping stadgar förslaget, att valutanämnden därvid har att taga i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som eventuella åtgärder där­

emot kunna tänkas medföra. Särskilt skall tillses, om vara, för vilken skydd ifrågasattes, här i Sverige i allmänhet försäljes eller utbjudes till lägre pris än det, till vilket här i riket tillverkad dylik vara av ena­

handa godhet kan i den svenska marknaden utan förlust försäljas.

Vidare skall beaktas, om försäljningen till det lägre priset av dylik främmande vara är ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheterna att upprätthålla driften inom näringsgren i Sverige. Slutligen skall hänsyn tagas till, huruvida sannolikhet förefinnes, att eventuell skydds­

åtgärd mot valutadumping kan komma att väsentligt påverka levnads­

kostnaderna i riket.

Ett annat viktigt stadgande avhandlar arten av de åtgärder, som det kan ankomma på Kungl. Maj: t att vidtaga, sedan framställning gjorts av valutanämnden om skydd mot valutadumping. Härom stad­

ga1' . förslaget, att Kungl. Maj:t vid sådant förhållande äger förordna, att införsel av viss vara från viss stat antingen skall beläggas med sär­

skild av Kung!. Maj:t på förslag av valutanämnden fastställd avgift (valutaavgift) eller ock, där skydd mot valutadumping icke kan på nyss angivet sätt vinnas, får äga rum allenast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat tillstånd (importlicens).

Beträffande valutaavgiftens storlek stadgas, att avgiften får ut­

göra högst 500 procent av för ifrågakommande vara eller varuslag en­

ligt tulltaxan utgående tullavgift eller, därest fråga är om tullfri vara, högst 100 procent av varans värde. Vidare bestämmes, att vid med­

delande av importlicens må stadgas, att för sålunda till införsel med-

21

given vara vid införseltillfället skall erläggas en importavgift av lika­

ledes högst 500 procent av tullavgiften respektive 100 procent av varans värde.

1 fråga om sänkning eller höjning av fastställd valutaavgift stad­

gar förslaget, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter fram­

ställning av valutanämnden eller efter dess hörande därom meddela beslut.

Slutligen bör omnämnas dels en föreskrift, att vad om restitution eller befrielse från tullavgift finnes stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga om valutaavgift eller importavgift, dels ock ett stadgande, som tillerkänner Kungl. Maj:t rätt att, där synnerliga skäl prövas föreligga, medgiva befrielse från erläggande av valutaavgift ävensom återställande av erlagd sådan.

I avseende å giltighetstiden för den ifrågasatta lagstiftningen har kommittén föreslagit, att densamma skall träda i kraft å däg, som av Kungl. Maj :t bestämmes, och därefter gälla till den 1 april 1923, dock med rätt för Kungl. Maj:t att jämväl dessförinnan upphäva densamma.

Beträffande kostnaderna för den valutanämnd, som enligt försla­

get skulle handlägga ärendena rörande skyddsåtgärder mot valuta- dumping, har kommittén tänkt sig, att dessa skulle täckas genom in­

flytande valuta- och importavgifter. Genom de senare skulle medel jämväl beredas för utbetalande i förekommande fall av restitutioner.

Kommittén har alltså förutsatt, att någon ny kostnad genom de före­

slagna åtgärderna icke skulle drabba statsverket, utan att i budgeten utgifterna för ifrågavarande ändamål skulle upptagas till samma belopp som de till följd av pålagda avgifter influtna inkomsterna.

I anledning av vad sålunda anförts, har kommittén tillstyrkt, dels att proposition om förordning angående åtgärder till skydd mot s. k.

valutadumping i enlighet med det av kommittén utarbetade förslaget måtte framläggas för innevarande års riksdag, dels och att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen äska anslag såväl till bestridande av kostnaderna för en valutanämnd som ock till restitutioner av valuta- och import­

avgifter.

Särskilda yttranden och reservationer hava avgivits av flertalet av kommitténs ledamöter.

Mot förslaget i sin helhet hava herrar Heckscher, Höjer, Lembke, Behn och Böing anmält reservation samt uttalat, att enligt deras mening kommittén bort hos Kungl. Maj:t anmäla, att förslaget icke vore av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

1 utlandet vidtagna

åtgärder

till närings­

livets skydd.

beskaffenhet att höra föreläggas årets riksdag. Till denna reservation hava herrar Engberg och Nilsson i huvudsak anslutit sig.

För en utvidgning av förslaget i så måtto, att en mindre stark begränsning måtte göras av de fall, i vilka ett ingripande mot kon­

kurrensen från valutasvaga länder skulle kunna äga rum, hava herrar Vennersten, Ericsson, Hjorth, Huldt och Ljungnian uttalat sig.

Övriga yttranden och reservationer gälla huvudsakligen förslagets detaljer och motivering.

Samtliga yttranden och reservationer återfinnas in extenso bland bilagorna till detta protokoll, till vilka jag ber att i detta sammanhang få hänvisa.

22 Kungl. Maj.ts proposition Nr 259.

Innan jag för egen del går att angiva min ställning till nu om- förmälda förslag till skyddsåtgärder mot valutadumping, skall jag till­

låta mig att, i anslutning till en å tull- och traktatkommitténs kansli upprättad promemoria, i största korthet redogöra för vad som i utlandet är åtgjort eller är under förberedelse till näringslivets skydd mot uti­

från kommande övermäktig konkurrens.

I de flesta länder hava under de senaste åren vidtagits åtgärder i syfte att uppnå ökat skydd åt de egna näringarna mot konkurrensen från utlandet. Gene­

rella tullhöjningar höra sålunda till regeln, och dessutom förekomma i enstaka fall importreglering i samma syfte ävensom speciella åtgärder av olika slag för åstadkommande av skydd mot den särskilda form av utländsk konkurrens, som blivit kallad valutadumping. Huruvida emellertid exempelvis en allmän höjning av samtliga tullsatser i ett lands tulltaxa innebär ett steg i protektionistisk rikt­

ning, jämfört med tiden före kriget, är ofta svårt att avgöra. En dylik åtgärd kan vara vidtagen uteslutande för att tullskyddet skall bibehållas vid samma höjd som förut och sammanhänger då givetvis med det ändrade penning­

värdet. I många fall hava emellertid höjningarna uppenbarligen tilltagits så, att ett ökat skydd uppkommit. Importförbud av olika slag och för olika ändamål före­

komma i åtskilliga länder, stundom såsom rester av den under kriget flerstädes genomförda allmänna importregleringen, vilken då berodde på varuknapphet och gränsspärrningar. Även i fråga om importförbuden kan det sålunda vara svårt att avgöra, huruvida de böra betraktas såsom skyddsåtgärder i vanlig mening.

Till den i det efterföljande lämnade översikten över åtgärder av nu berörda slag må anmärkas, att i fråga om de nya öst- och mellaneuropeiska staterna med- tagits förekommande importförbud, medan däremot icke tulltaxorna berörts, detta emedan jämförelser med föregående förhållanden i tullhänseende icke kunna göras be­

träffande dessa nya länder.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 259. 2:3

A. Generella tullhöjningar.

Norge. I Norge hava under de senare åren icke företagits några anmärk­

ningsvärda förändringar med avseende å tullsatsernas höjd.

Danmark. Under november månad 1921 har danska regeringen framlagt ett förslag till ny tulltaxa, vilket för närvarande ligger under behandling i riksdagen.

Detta förslag innebär en principiell förändring av gällande system, nämligen en övergång från vikt- till värdetullar för flertalet av taxans rubriker.

Beträffande lyxvaror hava tullsatserna provisoriskt förhöjts i november 1921.

Finland. Den första tulltariff, som uppgjordes i Finland efter självständig- hetsförklaringen, fastställdes den 26 mars 1919. Denna tariff utarbetades under förutsättning, att varuprisen komme att i allmänhet förbliva omkring 100 procent högre än vid tiden före världskriget. För åren 1920 och 1921 hava de i 1919 års tariff stadgade tullsatserna utgått med 200 procents förhöjning, varjämte regeringen enligt särskilt bemyndigande under år 1921 ytterligare förhöjt tullsatserna upp till det tiodubbla beloppet för ett stort antal varuslag, huvudsakligen lyxvaror.

Från och med den 1 januari 1922 har en ny, temporär tulltariff trätt i kraft.

Regeringen äger befogenhet att höja tullsatserna för vissa varuslag till högst fyr­

dubbla beloppet ävensom att sänka vissa tullsatser med högst en tredjedel.

Tyskland. Importtull i Tyskland utgår fortfarande enligt tulltariffen av den 25 december 1902. Emellertid har genom förordning av den 21 juli 1919 stadgats, att tullarna skola erläggas i guld. Vid erläggande av likvid i annan form än guld utgår ett särskilt tulltillägg (Aufgeld), som växlar med markens ställning till dollarn.

Tilläggsavgift utgick ursprungligen efter 240 procent av gällande tullsats, men har sedermera successivt ökats och utgår numera från den 1 april 1922 efter 5,900 procent, vilket motsvarar en tull av ungefär 60 gånger de i tulltariffen angivna tullsatserna.

I ett under behandling varande lagförslag föreslår den tyska regeringen höjda tullar för vissa kolonialvaror och lyxartiklar samt lär i övrigt hava en full­

ständig revision av den tyska tulltariffen under arbete.

Schweiz. Genom beslut av förbundsförsamlingen den 18 februari 1921 erhöll förbundsrådet bemyndigande att under vissa villkor genom provisoriska åtgärder anpassa tullsatserna efter landets ekonomiska läge. Stödd på detta bemyndigande fastställde förbundsrådet en ny tulltariff, som trädde i kraft den 1 juli 1921. De flesta tariffnummer hava fått sina satser höjda, men av alla tariffnummer höjdes 70 procent med lägre belopp än 10 procent ad valorem.

Förutom förenämnda tulltariff har förbundsrådet senare (den 2 februari 1922) fastställt en ny provisorisk generaltariff med stöd av ett i lagen av den 10 oktober 1902 angående den schweiziska tulltariffen intaget bemyndigande för för­

bundsrådet att enligt fritt skön när som helst höja tullsatserna för varor från så­

dana stater, som belägga schweiziska varor med särskilt höga tullar eller behandla

24

dem mindre gynnsamt än varor från andra stater. För närvarande befinner sig icke Schweiz gentemot någon annan stat i ett sådant läge, och den nya tariffens fastställande innebär allenast ett tillkännagivande på förhand av de tullsatser, som den schweiziska regeringen har för avsikt att genom särskilt beslut påbjuda till tillämpning, i händelse eu situation av nyss antydd art skulle inträda.

Holland. Importtull i Holland utgår fortfarande enligt tulltariffen av den 15 augusti 1862. Ett förslag om höjning av tullsatserna, vilka i regel äro värdetullar, förelädes riksdagen i maj 1921. Förslaget innebar en höjning av de 5 procentiga tullarna till 7 procent samt vissa andra höjningar i ungefär samma proportion.

Efter ett ministärskifte har förslaget emellertid återtagits.

Österrike. Genom förordning, som trädde i kraft den 20 juli 1921, hava vissa förändringar vidtagits i den sedan tiden före kriget gällande tulltariffen.

Förändringarna bestå huvudsakligen i införandet av en särskild finanstulltariff.

Tullsatserna skola erläggas i guld eller i annat fall med viss tilläggstull. Till­

äggsavgifterna vid tullens erläggande i .sedlar fastslogos för i finanstulltariffen upptagna varor till det 130-faldiga samt för övriga varor till det 100-faldiga. Dessa bestämmelser hava sedermera ändrats därhän, att tullen för i finanstulltariffen upp­

tagna varor skall erläggas i guld. För övriga varuslag utgår tullen numera efter den 9 mars 1922 vid tullens erläggande i sedlar med 700 gånger tariffens belopp.

Ungern. I avvaktan på den nya under utarbetande varande tulltaxan till- lämpas fortfarande i Ungern samma tullsatser som före kriget med tillägg av

»Zollaufgeld», numera sedan den 5 april 1922 utgående, alltefter varornas olika natur, med 1,100 procent, 3,900 procent, 7,900 procent eller 16,900 procent.

I Förenta Staterna arbetar sedan länge en tullkommitté, som år 1921 fram­

lade ett förslag till tullag i starkt protektionistisk riktning med väsentligt höjda tullar. Detta förslag antogs också av representanternas hus samma år, men se­

naten har ännu icke fattat beslut om detsamma. I förslaget ingår en bestämmelse om så kallad »american valuation», vilket innebär, att värdetullar (sådana överväga i Förenta Staterna) skola beräknas å det pris, som liknande vara skulle betinga i den amerikanska engroshandeln. I och för sig torde detta, då tullen förut be­

räknats å fakturavärdet, innebära en ytterligare tullhöjning.

I avvaktan å denna så kallade »definitiva» tulltaxa har man antagit en px-o- visoi isk sådan (emergency tariff) för vissa amerikanska lantbruksprodukter, såsom vete, ull, bomull och ai'beten däi'av, socker, tobak m. m. Dessa tullar äro riktade mot Kanada, Ai’gentina och dylika länder och hava visat sig verka hämmande på importen. I

I England, varmed här menas England, Skottland och Irland, men icke kolo- nieima, ha protektionistiska ansträngningar icke saknats, men dessa hava hittills icke ki’önts med annan framgång, än att man skapat skydd genom en 33 '/3 procents ad-valorem-tull för vissa industrier, de s. k. »key industides», vilka man ansett det vara i landets intresse, särskilt ur försvarssynpunkt, att uppmuntra och stödja.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 259.

25 Denna tull är avsedd att bibehållas i fem år från och med den 1 oktober 1921. De varor, vilka därigenom skyddas, äro huvudsakligen följande: för veten­

skapligt bruk avsett glas, porslin och mätinstrument, vissa metaller (wolfram, to- rium och cerium), syntetiska, organiska kemikalier, båglampskol, tungnålar för

stickmaskiner och magneter. .

Nu ifrågavarande tull uttages ej för vara, som tillverkats inom brittiska imperiet, varmed förstås, att minst 25 procent av varans värde hänför sig till material från eller arbete inom sagda imperium.

Skulle en vara, som belägges med sådan tull, också vara belagd med annan tull, dock icke dumpingtull, uttages endast så mycket av denna extra tull, att summan utgör 33 V3 procent av varans värde. Därjämte kan i förekommande fall dumpingtull uttagas.

Board of Trade skall tid efter annan utfärda listor, upptagande de varor, som skola beläggas med denna tull. Envar, vars intresse beröres av tullen, har rätt att anföra klagan hos Board of Trade. Klagomal liänskjutes för avgörande till eu arbitrator, som utses av finansministern. Denna arbitrator får ej vara i tjänst hos regeringen. Beslut, som sådan arbitrator fattar, är bindande, och maste Board of Trade s listor ändras i enlighet därmed.

Australien har under år 1920 reviderat sin tulltaxa i protektionistisk rikt­

ning. Genom införande av en ny tariff, lördragstariffen (the intermediär tariff), som i huvudsak kan jämställas med den förutvarande generaltarififen med vissa för­

ändringar och justeringar uppåt, och genom tillskapandet av en ny högre allmän tariff i stället för den förutvarande har man genomgående genomfört tullhöjningar utom gent emot England, mot vilket land en särskild preferenstariff tillämpas.

Sistnämnda tariff har nämligen undergått endast smärre justeringar uppåt, kompen­

serade genom ännu högre höjning av den allmänna tariffen.

Nya Seeland följde under år 1921 Australiens exempel genom att införa tre tulltariffer, innefattande avsevärda tullförhöjningar, och genom att fastställa pre­

ferenstariff mot England. Parlamentets granskning av de redan nu tillämpade tulltarifferna torde kunna väntas i år.

Kanada har liksom förutnämnda två länder tredubbel tariff. Fördragstariffen bär sedan långt före kriget genom tarifftraktater satts i tillämpning mot olika länder och genom avtal om behandling som mest gynnad nation gent emot ännu flera. I ett fall har tarifftraktat (med Frankrike) nyligen ersatts med avtal om behandling som mest gynnad nation, varigenom vissa speciella förmåner bortfallit. Annan tullförhöjning (utom vad angår valutatullar) har Kanada pa senare tiden icke föietagit med un­

dantag av ett generellt tillägg år 1915 av 5 procent å preferenstariffen och 7 V*

procent å de Övriga tarifferna. Dessa tillägg hava emellertid åter upphävts. Av­

sikten är att tullfrågan skall upptagas av det parlament, som sammanträder i ar.

Indien har värdetullar. Årligen verkställes beträffande olika varor en värde­

ring, efter vilken tullarna skola beräknas. Man synes därvid taga hänsyn till såväl silvervärdet (Indien har silvermyntfot) som varuvärdena och sträva efter att erhålla samma procentuella skydd som tidigare.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 höft. (Nr 259.) 4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Den indiska tulltaxan upptager i motsats till förutnämnda engelska koloniers taxor endast en tariff och medger heller icke England preferensbehandling. Den upptager endast ett relativt litet antal varor. Under år 1921 ansåg man be­

hövligt höja de flesta tullsatserna, i allmänhet från 7 V, till 11 procent.

Japan drabbades tidigt av depressionen. Detta föranledde redan år 1919 krav på ökat tullskydd. En lag, innefattande tullförhöjningar å åtskilliga varor, antogs sommaren år 1920. Under senare delen av år 1921 pågick inom en kommitté för­

beredande arbeten för en revidering av tullarna. Denna kommitté har i början av innevarande år framlagt sina allmänna synpunkter på tullrevisionen. De innebära icke något ytterligare mera betydande steg i protektionistisk riktning.

Argentina har värdetullar, men bär fastslagit varornas värde vid tullbehand­

lingen i en särskild värderingslag. År 1920 höjdes värdena i värderingstariffen och därmed tullen med 20 procent.

Chile, Peru och Bolivia hava företagit tullförhöjningar, i första hand av­

seende lyxvaror. Chile har emellertid höjt tullarna även å vissa andra varor.

Brasilien har länge förberett revision av sin tulltaxa och har nu antagit ett tillägg till tullagen, vilket upptager specifika tullar å järnvaror och papper, i stället för förut utgående värdetullar. Det har ännu icke varit möjligt att avgöra, om härav i allmänhet föranledes någon höjning i tullsatserna eller icke.

Frankrike. I Frankrike är bland tullhöjningsåtgärder under senare tid i första hand att nämna det införda ökningskoefficient-systemet, enligt vilket de i tariffen upptagna beloppen skola multipliceras med av regeringen fastställda, för de olika rubrikerna varierande koefficienter. Vid införandet av detta system, som tillämpats allt sedan den 8 juli 1919, stödde sig regeringen på ett under år 1916 erhållet bemyndigande att bland annat provisoriskt höja tullarna. Koefficienterna avse uttryckligen endast att jämka de gamla tullsatserna efter varornas förändrade värden. Någon höjning av det procentuella tullskyddet har man enligt bestämda uttalanden icke avsett att införa på denna väg. Icke desto mindre torde det vara ett faktum, att tullarna genom ifrågavarande koefficienter åtminstone i eu del fall höjts utöver 1913 års nivå.

Koefficienterna variera för närvarande mellan 1 och 10.

Vidare har man i Frankrike successivt infört höjningar av själva grundtullen ifråga om åtskilliga varugrupper eller strödda rubriker i tulltariffen. Såsom exempel härå må nämnas den år 1919 verkställda revisionen av tullarna å kemiska och farmaceutiska produkter, färger och färgämnen, den i april 1921 införda tullhöj­

ningen å kullager o. s. v.

Därjämte må nämnas de i juni 1920 införda ändrade bestämmelserna för vikttullarnas beräkning, vilka verka så, att tullen i många fall beräknas å en högre varuvikt än vad förut varit fallet.

Slutligen är att nämna den genom dekret den 28 mars 1921 införda gene­

rella höjningen av den allmänna tariffens tullsatser. Då den sålunda höjda all­

männa tariffen tillämpas så gott som uteslutande gent emot Tyskland, har denna åtgärd väsentligen karaktären av ett skydd mot valutadumping från tysk sida.