dumping — var begränsat till prövning av åtgärder för industriens
13 skyddande, utvidgats till att omfatta även skyddsåtgärder för jord
bruket.
Slutligen har till kommittén av kommerskollegium överlämnats en skrivelse från Skandinaviska Granitaktiebolaget, Göteborg, av innehåll, att kommerskollegium måtte taga under noggrann prövning av bolaget föreslagen åtgärd om införande av exportpremier å gat-, kant- och så kallad smågatsten av granit.
Kommittén har ansett lämpligt att i samband med handläggningen av de mottagna remisserna även behandla nyssnämnda till kommittén direkt ställda ansökningar, enär de avse frågor av liknande innebörd som de i remisserna berörda. I förevarande utlåtande ämnar kommittén alltså i ett sammanhang yttra sig såväl över de frågor, vartill hän- syftas i statsrådsprotokollet den 2 december 1921, som de i samt
liga ovan uppräknade remisser och framställningar framförda yrkanden.
Kommittén vill till en början framhålla, att kommittén — med ett viktigt undantag — funnit det lämnade uppdraget ävensom de särskilda remisserna och framställningarna påkalla yttrande och förslag rörande åtgärder av 'provisorisk natur, ägnade att bringa näringslivet lättnad och stöd i dess närvarande svåra betryck, och har kommittén alltså vid prövningen av de härför föreslagna botemedlen sökt att bedöma deras gagn och räckvidd med hänsyn härtill, icke till deras effekt under nor
mala förhållanden, ehuru kommittén naturligtvis icke kunnat undgå att beakta de förutsebara verkningarna för framtiden av de nödfallsåtgärder, det här gällt att taga ståndpunkt till.
Det nämnda undantaget utgöres av det i de lämnade direktiven ut
tryckligen framhävda spörsmålet om åtgärder på den allmänna valuta- och penningpolitikens område. Beträffande denna fråga har det redan från början stått klart för kommittén, att den ej kunnat behandlas en
bart eller ens huvudsakligen med hänsyn till önskan att bringa närings
livet lättnad i den närvarande depressionen, utan att den maste be
dömas på längre sikt. Detta är också den egentliga orsaken till att kommittén utbrutit valutaspörsmålet ur den grupp av frågor, som i detta sammanhang hänskjutits till kommitténs bedömande, och däröver avgivit ett särskilt utlåtande, vilket den 7 sistlidne februari avlåtits till Eders Kungl. Maj:t.
Vid sidan av valutafrågan föranleddes kommittén att redan pa ett tidigt stadium av utredningsarbetet särskilt sysselsätta sig med problemet om en för näringslivet förmånligare reglering av de för manga närings
grenar synnerligen betungande järnvägsfrakterna, och har kommittén jämväl i detta ämne avgivit underdånigt utlåtande, dagtecknat den 2 sistlidne mars.
Då kommittén går att nu i vissa andra hänseenden angiva sin stånd
punkt till det i remissen den 2 december 1921 berörda fragekomplexet
14
ävensom till de i mängden av senare remisser och framställningar gjorda yrkandena, vill kommittén inledningsvis i största korthet söka antyda sin allmänna syn på det närvarande ekonomiska läget.
I den som bilaga till förevarande utlåtande fogade översikten angå
ende konjunkturutvecklingen sedan 1920 (bilaga 1) — vilken översikt utarbetats på kommitténs föranstaltande men icke i detalj granskats av kommittén — hava sammanförts åtskilliga data, vilka med ganska stor tydlighet utvisa, vilken enorm tillbakagång som på alla områden av pro
duktion och varuomsättning inträtt under sistförflutet år såväl i vårt land som i de stora industriländerna. Man har velat uppskatta den totala inskränkningen i världsproduktionen på det industriella området under år 1921 till minst 30 eller 40 % av kvantiteten före kriget. De data, som föreligga rörande förhållandena under innevarande års första månader, visa icke, att någon tydlig förbättring i detta tillstånd inträtt. Särskilt är det klart, att den i de flesta industriländer mycket omfattande arbets
lösheten alltjämt icke företer mera bestämda tecken till minskning.
Kommittén anförde i sitt utlåtande i valutafrågan, att kommittén an
såg två grund företeelser hava samverkat att skapa det nuvarande elak
artade ekonomiska läget, nämligen dels en varaktig nedsättning av världshushållningens produktionsförmåga efter världskriget, dels en kon
junkturrörelse av mera normal typ, karaktäriserad i första hand av en utomordentligt svårartad och långvarig produktions- och avsättningskris, vilkens mest utmärkande drag är ett enastående häftigt
prisfall.
I den mån prisfallet verkligen varit
allmänt,
föreligger tydligen ett penningpolitiskt spörsmål. Denna sida av depressionen och de åtgärder, vartill densamma synts böra giva anledning, har kommittén behandlat • i sitt nyssnämnda utlåtande i valutafrågan.Emellertid är det ej endast det allmänna prisfallet, som direkt vållat svårigheterna såväl för industrien som för jordbruket, utan i väsentlig mån även
den bristande jämvikt, som uppstått mellan de olika slagen av priser inbördes.
På sätt och vis kan denna bristande jämvikt sägas vara en följd av den starka förskjutningen i prisnivån, då, enligt vad erfarenheten ger vid handen, en del priser äro “trögare“ än andra och sålunda icke lika hastigt följa med i prisförändringarna. Det är känt, att intill den tid, då prisstegringen nått sin höjdpunkt, förhållandet mellan de olika varornas priser i partihandeln förändrats högst avsevärt i jämförelse med läget före kriget ävensom att sedan dess en betydande utjämning härutinnan ägt rum. Beräkningar, som gjorts angående för
hållandet mellan parti- och detaljhandelspriser visa, att de sistnämnda i sitt fallande dröjt avsevärt efter de förra, men att, i samma mån parti
prisnivån begynt stabiliseras, detaljpriserna visat starkare tendens att närma sig partipriserna. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex (varå för
utom varjehanda detaljhandelspriser inverka även hyror och skatter)
15 visade för månadsskiftet september—oktober 1921 siffran 281 emot en partiindexssiffra för oktober samma år av 175; motsvarande siffror för månadsskiftet mars—april, respektive april månad innevarande år äro 195 och 164, vilket anger en ganska betydande utjämning.
Sistnämnda siffror äro i förevarande sammanhang av intresse framför allt ur den synpunkten, att de häntyda på en avsevärt förbättrad möj
lighet att återföra ett rimligt förhållande mellan varupriser och produk
tionskostnader och sålunda att undanröja den vid sidan av den all
männa prissänkningen säkerligen starkast verkande orsaken till den svenska industriens och det svenska jordbrukets oförmåga av lönande produktion. Dock är anpassningen, såsom närmare framgår av den i bilaga 1 meddelade översikten, i viktiga hänseenden ännu mycket ofull
ständigt genomförd.
Av det sagda framgår, att kommittén anser, att som huvudorsaker till till det svenska näringslivets nuvarande betryck kunna betraktas dels det för all företagsamhet förlamande allmänna prisfallet, dels oförmågan att tillräckligt snabbt anpassa de viktigare slagen av produktionsomkost
nader efter det förändrade prisläget å varumarknaden.
Kommittén har emellertid icke bortsett ifrån att även andra omstän
digheter förefinnas, vilka i hög grad bidragit att förvärra ställningen. I första rummet ifrågakommer därvid naturligtvis i avseende på industrien det redan förut påpekade fullkomligt abnorma läge, vari de svenska industriföretagen blivit försatta i förhållande till sina konkurrenter i vissa länder med starkt deprecierad valuta, i all synnerhet Tyskland. Nyligen publicerade uppgifter rörande den tyska exporten under de nio sista månaderna av år 1921 visa, att exporten till de skandinaviska länderna, varibland Sverige intager främsta rummet, även under nämnda år varit relativt mycket stark, om ock något minskad i förhållande till år 1920.
Av Tysklands totalexport uppgick exporten till Sverige, Norge och Dan
mark efter värdet räknat:
år 1913 ... till 6*7 X u 1920 ... “ 14-9 X u 1921 (maj—december)... “ 11-8 X
Absolut och som helhet betraktad kan den tyska exporten till Sverige under år 1921 och de första månaderna av 1922 icke sägas hava varit anmärkningsvärt stor i jämförelse med exporten under det sista freds
året. En mera betydande verklig ökning kan dock iakttagas beträffande bland annat följande varuslag: finpapper, böcker och andra trycksaker;
strumpstolsarbeten av ylle och bomull; juteväv och säckar; konfektions- varor; diverse porslins- och glasvaror; järnplåt och andra slag av varm- eller kallvalsat samt draget järn och stål; bleckvaror; fackverk och järn
konstruktioner; diverse mekaniska verkstadsprodukter, elektriska maskiner,.
16
järnvägsvagnar och automobiler; samt musikinstrument. Rörande ett flertal dylika varor har importen från Tyskland år 1921 varit större än år 1918, delvis avsevärt större, såsom närmare utvisas av den tabellariska uppställningen i bilaga 2. Den verkliga innebörden härav för svensk industri ur konkurrenssynpunkt har emellertid påtagligen varit betydligt större än som direkt framgår av där meddelade siffror, i det att, till följd av den utomordentligt nedsatta köpkraften och den under inflytande av de fallande priserna återhållna köplusten, konsumtionen inom landet på de flesta områden varit starkt inskränkt, varför en i konkurrens med svensk tillverkning skedd import av motsvarande eller kanske till och med mindre omfattning än 1913 i flertalet fall torde haft en relativt mycket större betydelse. Härtill kommer, att den från tysk sida ut
gående direkta priskonkurrensen ofta nog framträtt på sådant sätt, att det för svensk industri varit fullkomligt uteslutet att upptaga tävlan.
Följden har varit, att de tyska industrialstren inträngt på områden, där förut den inhemska tillverkningen haft en obestridd marknad, och att på andra områden, där tävlan förekommit, det svenska fabrikatet för närvarande blivit mer eller mindre utkonkurrerat. Vissa upplysningar härutinnan inhämtas av den utredning angående förekomsten av valuta- dumping gentemot Sverige, som efter anmodan av tull- och traktatkom
mittén verkställts av Sveriges Industriförbund och av förbundet publi
cerats. I vilken utsträckning här valutadumping i egentlig mening spelat in, torde i de flesta fall vara omöjligt att exakt utreda. Att sådan i allmänhet medverkat och detta troligen i ganska hö*g grad, är enligt kommitténs mening ställt utom allt tvivel.
Till allt detta bör läggas, att, enligt vad från många håll vitsordats, blotta förekomsten av tyska anbud till priser understigande de svenska produktionskostnaderna, oavsett om leverans därpå följt till de utfästa villkoren, ofta verkat i hög grad oroande på den svenska marknaden och i följd därav haft mycket menlig påföljd för den svenska tillverk
ningen.
Det är vidare icke endast på den inhemska marknaden som den svenska industrien lidit kännbart avbräck genom denna, av samverkande abnorma förhållanden premierade tyska varuimport. Detsamma har, enligt kom
mitténs åsikt, på. tillfyllestgörande sätt visats vara fallet även på export
marknaden beträffande ett flertal svenska industrialster.
Vad jordbruket angår hava ävenledes, vid sidan av det allmänna pris
fallet, vissa särskilda omständigheter bidragit till det nuvarande betryckta läget. Sålunda hava priserna å ett flertal för jordbruksdriften behövliga förnödenheter stått och stå alltjämt i ett påtagligt missförhållande till priserna å såväl vegetabiliska som animaliska jordbruksprodukter. Det är vidare uppenbart, att avsättningsmöjligheterna för spannmål inom riket synnerligen ogynnsamt påverkats genom det oförutsedda sammanträffan
IT
det av en rekordartad brödsädesskörd och en under föregående konsum
tionsårs sista månader försiggående överflödigt stor spannmålsinförsel.
Aven den avsättning för animaliska produkter, jordbruket tidigare nor
malt haft på vissa främmande marknader, har av flera skäl varit starkt hämmad. Härtill kommer den under en depressionstid som den nuva
rande särskilt kännbara avsaknaden av tillfredsställande anordningar för tillgodoseende av den sekundära fastighetskrediten och behovet av till
räcklig driftskredit. Slutligen vill kommittén ej underlåta att påpeka det särskilt oförmånliga läge, vari de jordbrukare blivit försatta, vilka till krigstidens relativt högt uppdrivna jordpriser förvärvat lantbruks- fastigheter, ehuruväl det icke får bortses ifrån att ett icke ringa antal av dessa torde hava inköpt fastigheterna i spekulativ avsikt. Likaledes hava naturligtvis de arrendatorer blivit särskilt hårt drabbade av depres
sionen, vilka vid förut rådande höga prisläge bundit sig vid arrenden på kortare eller längre tid framåt.
Hå det för kommittén gällt att vinna en hållpunkt för bedömande av behovet och önskvärdheten av särskilda statsåtgärder till näringslivets hjälp, har det för kommittén v ålit angeläget söka vinna en uppfattning om det internationella konjunkturläget för närvarande och utsikterna där- utinnan för den närmaste framtiden. Det har därvid förefallit kommit
tén som vore, av derå' tecken att döma, en viss förbättring under de senaste månaderna skönjbar särskilt i Förenta Staterna. Någon mera bestämd mening härutinnan vågar kommittén dock icke uttala.
Vad vårt land beträffar visar erfarenheten från föregående depressions
tider, att utvecklingen här i allmänhet rätt troget återspeglat konjunk
turrörelsen på de ledande utländska marknaderna, dock med någon för
sening och speciellt så att själva ansatsen till uppgång plägat inträda relativt sent. Det förefaller kommittén därför som om övervägande skäl talade . för att någpn mera märkbar lättnad icke under den närmaste tiden vore att förvänta för det svenska näringslivet i allmänhet taget, om ock för enskilda branscher en mer eller mindre varaktig förbättring naturligtvis icke bör anses utesluten.
Kommittén hyser den övertygelsen, att det icke finnes något medel, som är ägnat att i avgörande grad råda bot på de svårigheter, varmed vårt näringsliv liar att kämpa, enär dossa väsentligen hava sin grund i förhållanden, vilka det icke står i vår makt ändra. Men det gäller dock att tillse, huruvida icke något kan göras för att förhindra, att förutsätt
ningar för viktiga delar av näringslivet ödeläggas.
Kommittén har därför — då krisen numera antagit proportioner, som man ännu för ett halvt år sedan icke ansåg möjliga, och då tecknen till verklig ljusning ännu äro så obestämda — känt sig uppfordrad att all
varligt överväga, om ej medel numera borde kunna tillstyrkas, vilka på grund av sin tveeggade natur ej ansetts tidigare böra rekommenderas, Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 225 höft. (Nr 259.) 2
18
men som kunde vara ägnade att som åtminstone tillfälligt stimulerande under en tid av ytterlig och, som man får hoppas, övergående kraftlös
het bereda någon lättnad. Härvid har kommittén funnit angeläget att beakta, att alla medel, som lämpligen kunna ifrågakomma för att i någon man från det allmänna avlyfta bördan av den enorma arbetslöshetens finansiering, också, så vitt ej därigenom än större bördor påföras, böra komma till användning.
Kommittén har tidigare framhållit, att kommittén ansett det allmänna och brådstörtade prisfallet som depressionens huvudorsak, och har kom
mittén vidare uttalat som sin åsikt, att en verklig förbättring av närings
livets villkor vore möjligt först i den mån den allmänna prisnivån åter- vunne en åtminstone relativ stadga. Då återigen en dylik prisstabilise
ring icke synts praktiskt möjlig att åvägabringa på annat sätt än genom en definitiv återgång till guldmyntfoten, har kommittén i sitt utlåtande den 7 sistlidne februari förordat en lösning i denna riktning av vår valutafråga.
Lämnas därför här de valutapolitiska åtgärderna åsido, vilka företrä
desvis syfta till att undanröja ofördelaktiga förskjutningar i själva den allmänna prisnivån, återstår att betrakta åtgärder, vilka i stället taga sikte på avhjälpandet av de tillfälliga svårigheterna för enskilda närings
grenar eller näringsföretag. Det är därvid måhända lämpligt att först något beröra vissa från ena eller andra hållet förordade anstalter av mera direld understödjande karaktär.
Det har från industriens sida tidigare framförts önskemål, att svenska industriföretag i högre grad än vad tidigare varit fallet borde beredas fördelar framför utländska företag vid varuleveranser till statens verk och myndigheter och vid beställningar och entreprenader från det all
männas sida. Även bland de framställningar, över vilka kommittén nu till följd av remiss har att yttra sig, förekomma vissa yrkanden av detta
slag-Beträffande denna fråga vill kommittén anföra följande.
Ovannämnda framställningar från industrien (framför allt från Sveriges Industriförbund och Sveriges Maskinindustriförening) angående åtgärder i syfte att, till förhindrande av ytterligare driftsinskränkningar inom industrien samt därav föranledd ökad arbetslöshet, företräde vid upphand
ling för statens behov måtte under rådande ekonomiska kris så vitt möjligt givas åt svensk vara, även om motsvarande utländska tillverk
ningar på grund av valutaförhållanden och billigare tillverkningskostnader m. m. utbjödes till betydligt lägre priser, föranledde utfärdandet av ett kungl. cirkulär den 15 april 1921 till de myndigheter, vilka hava att verkställa upphandling för statens behov, vari föreskrevs, att tills vidare, dock högst* till och med den 31 mars 1922, myndighet, som har att verkställa upphandling för statens behov, ägde att, när upphandlingen
19 vore av beskaffenhet att kunna i avsevärdare man medverka till uppe
hållande av svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet, giva företräde åt svensk vara, även om myndigheten skulle anse sig vid sträng tillämpning av föreskrifterna i kungl. förordningen den 16 januari 1920 angående upphandling och arbeten för statens behov m. m.
icke vara därtill berättigad; ägande myndigheten, där skillnaden i pris mellan svensk och utländsk vara vore så stor, att myndigheten trots förberörda medgivande icke funne sig böra träffa avtal om inköp av svensk vara, underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.
För att söka utröna verkningarna av ifrågavarande cirkulär har tull- och traktatkommittén hänvänt sig till de viktigaste bland de upphand
lande ämbetsverken med begäran om upplysning, till vilket ungefärligt belopp beställningar genom respektive verk eller dess särskilda byråer eller departement under år 1921 gjorts av svenska industrialster, huvudslagen av ifrågavarande varor samt i vilken omfattning ungefärligen det kunnat sägas, att dessa beställningar kommit att göras hos svenska företag i stället för hos utländska till följd av den utsträckta befogenhet, som i ovannämnda kungl. cirkulär givits de upphandlande myndigheterna att vid prövande av anbud lämna företräde åt svensk vara.
Svaren å dessa förfrågningar ha givit vid handen, att berörda cirkulär ingalunda kan anses ha varit verkningslöst med hänsyn till det syfte, som med detsamma avsetts. Cirkuläret, vilket, som framgår av ovan
stående, förlänats giltighet allenast till den 1 april 1922, har numera ersatts av ett nytt av den 3 mars innevarande år, gällande tills vidare intill den 1 april 1923. Detta innehåller förutom ett förnyande av det förra cirkulärets bestämmelser vissa kompletterande föreskrifter, avsedda att mera verksamt befordra det därmed avsedda syftet. Det förefaller kommittén som skulle, vid riktig tillämpning av ifrågavarande cirkulärs bestämmel
ser, de från industriens sida framförda kraven kunna bliva i görligaste mån tillgodosedda, och borde även det berättigade i Svenska pappersbruks- föreningens till kommittén remitterade framställning, att papper och papp, som inom statsverkets olika förvaltningsgrenar användes, skall vara av svensk tillverkning, bliva vederbörligen beaktat. Vad beträffar det av ett industriföretag (Avesta Jernverks Aktiebolag) i en likaledes till kom
mittén remitterad inlaga gjorda yrkandet, att vid statliga eller kommunala beställningar, för vilka billigare utländskt anbud föreligger, de svenska fabrikanterna måtte lämnas tillfälle att undersöka möjligheten av att redu
cera sitt pris och inkomma med nytt anbud, finner kommittén även i där berörda avseende, så vitt angår statsinstitutioner, förenämnda cirkulärs bestämmelser tillfyllestgörande. Spörsmålet i vad mån jämväl vid kom
munala myndigheters beställningar företräde bör lämnas för svensk till
verkning anser sig kommittén däremot ej böra beröra, då detta faller
20
utanför de statliga åtgärderna, om vilka kommittén ensamt har att i detta sammanhang yttra sig.
I avseende på de från olika håll framförda förslagen, att, företrädesvis genom statens af färsd rivande verk, beställningar för statsändamål skulle utöver de för tillfället nödvändiga, verkställas i direkt syfte att stödja den inhemska industrien och förebygga arbetslöshet, vill kommittén allenast anmärka, att förslag härutinnan redan framlagts vid nu pågå
ende riksdag, som alltså satts i tillfälle att i vederbörlig ordning taga ståndpunkt härtill.
ende riksdag, som alltså satts i tillfälle att i vederbörlig ordning taga ståndpunkt härtill.