angående principerna för en beredskapslagstiftning rörande åtgärder till skydd mot valutadumping

Sedan tull- och traktatkommittén erhållit i uppdrag bl. a. att eventu

ellt inkomma med närmare yttrande och förslag i fråga om den av kommittén i dess utlåtande den 22 november 1921 förordade beredskapslagstiftningen och kommittén utsett herrar Sachs, Vennersten och under- tecknad att till kommittén avgiva yttrande i detta ärende, har till mig överlämnats uppdraget att verkställa en utredning av denna fråga. Med anledning härav får jag anföra följande.

I kommitténs utlåtande den 22 november 1921 förklarade kommittén, att den under dåvarande förhållanden icke ansåg sig kunna tillstyrka införande av differentialtullar till skydd mot valutadumping, men att förändrade faktiska förhållanden kunde göra dylikt skydd nödvändigt och att på grund härav åtgärder borde vidtagas för utarbetande av för

slag till en beredskapslagstiftning avsedd att tjäna berörda syfte.

Kommitténs avstyrkande av ett omedelbart införande av skydd mot valutadumping i form av differentialtullar grundade sig på förhållanden av olika beskaffenhet.

A) En del av dessa förhållanden sammanhänga med valutadumpingens karaktär, och dessa ha sålunda sin betydelse oberoende av vilka slags medel som användas till skydd mot valutadumping.

Dessa förhållanden äro:

l:o) Det är förenat med stora svårigheter att utröna, om överhuvud

taget valutadumping föreligger. Detta beror på dels att de verkningar, som valutadumpingen framkallar, också kunna förorsakas av helt andra omständigheter, dels att, även om tillvaron av sådana faktorer, som, om de ensamma finge verka, skulle framkalla valutadumping, är konstaterad, detta dock icke är tillräckligt bevis för tillvaron av valutadumping, enär alldeles oberoende av åtgärder från Sveriges sida andra faktorer kunna föreligga, som hindra förstnämnda faktorer att framkalla valutadumping, vare sig dessa andra faktorer skapats i syfte att hindra valutadumping eller uppstått oberoende härav.

122

2:o) Även om tillvaron av valutadumping är nöjaktigt konstaterad, kunna samtidigt föreligga andra förhållanden, som äro ägnade att fram

kalla med valutadumpingens verkningar likartade sådana, och därvid är det förenat med svårigheter att avgöra huru stor del av dessa verkningar är att tillskriva valutadumpingen.

3:o) Verkan av en konkret valutadumping är merendels icke av konstant storlek, utan undergår mer eller mindre täta, respektive mer eller mindre stora förändringar. Dessa förändringar bero dels på valutadumpingens natur, enär den av valutadumpingen framkallade ökningen av exporten från och minskningen av importen till det land, varifrån valutadumpingen utgår, är ägnad att försvaga och slutligen häva densamma, men dels också på åtgärder från berörda lands eller andra länders sida.

4:o) Dessa sistnämnda åtgärder kunna i olika grad försvaga valuta

dumpingens inverkan på olika varors försäljningspris.

5:o) På grund av allt detta måste man ställa sig tveksam mot möj

ligheten att på tillfredsställande sätt avgöra om och i huru stor grad valutadumping i särskilda fall förekommer.

B) Andra förhållanden som legat till grund för kommitténs av

styrkande utlåtande sammanhänga med naturen och verkningarna av differentialtullar (valutatullar) såsom medel mot valutadumping. Dessa förhållanden äro:

l:o) Om valutatullarna skola fylla sin uppgift att lämna skydd mot valutadumping, men blott mot denna, måste de bliva mycket olika för olika fall, respektive olika varor, varjämte deras storlek måste under

kastas förändringar, som eventuellt måste ofta vidtagas.

2:o) Därigenom uppstå högst betydande lagstiftnings- och förvaltnings- tekniska svårigheter i avseende å handhavandet av dessa tullar.

3:o) En ofrånkomlig följd härav är att dessa tullar ofta bliva antingen för höga eller för låga.

4:o) Dessa förhållanden äro ägnade att i näringslivet införa ett moment av osäkerhet, som kunde framkalla dels en osund spekulation i pris

förhöjningar med påföljd att större mängd varor kunde införas än som lämpligen funne avsättning inom landet, dels tendenser att kringgå valuta

tullarna, vilka skulle nödvändiggöra besvärliga, men dock icke effektiva kontrollåtgärder.

5ro) Därtill kommer, att valutatullar i bästa fall blott kunna avhjälpa en del av olägenheterna av valutadumping, nämligen dem som träffa sådana näringar, som helt och hållet eller företrädesvis arbeta för in

hemsk avsättning och äro utsatta för den genom valutadumpingen för

stärkta utländska konkurrensen. Andra näringsgrenar — särskilt de huvudsakligen för export arbetande — skulle icke skyddas och kanske till och med ytterligare betungas genom valutatullarnas verkningar. Jordbruks

näringens ställning kräver därvid särskilt beaktande, enär denna näring,

123

som också lider av prisdepression, ej skulle erhålla skydd genom valutatullar och sålunda ensidigt betungas genom verkningarna av dessa tullar.

Kommittén har emellertid erkänt, att förhållandena möjligen framdeles kunna bliva sådana, att behovet av skydd mot valutadumping komme att göra sig starkare gällande och att då de här anförda betänkligheterna borde få vika för högre hänsyn, och i kommitténs hemställan ingick därför, som sagt, att åtgärder eventuellt borde vidtagas för utarbetande av förslag till en beredskapslagstiftning mot valutadumping.

Då det nu gäller att framlägga förslag till en dylik lagstiftning, torde första uppgiften vara att ange vilka avprutningar, som kunna och böra ske beträffande de krav, som kommittén i sitt förra betänkande enligt den här ovan lämnade sammanfattningen ansett sig böra uppställa.

Förutsättning är därvid, att inom svenska näringslivet uppstått miss

förhållanden, som framkallats av inflytelser från annat land och kunna vara verkan av valutadumping samt äro av den svåra beskaffenhet, att deras avhjälpande är av vital betydelse.

Det är då först oeftergivligt, att det i det land, från vilka nämnda inflytelser utgå, kan påvisas tillvaron av sådana förhållanden, som äro ägnade att framkalla valutadumping gent emot Sverige. Då för när

varande Tyskland är det enda högindustriella land, beträffande vilket det allmänt antages, att från detsamma valutadumping i någon större omfattning äger rum, skall, för att vinna ett ledigare framställningssätt, detta land här tagas såsom exempel. Uppgiften blir sålunda närmast att bevisa, att valutadumping äger rum från Tyskland.

Första punkten i denna bevisföring blir att uppvisa, att Tysklands växelkurs på Sverige väsentligt stigit, utan att denna stegring föror

sakats av en ändring av relationen mellan de båda ländernas prisnivåer, d. v. s. utan att denna stegring av Tysklands växelkurs föregåtts av antingen en motsvarande stegring av Tysklands prisnivå eller en mot

svarande sänkning av Sveriges prisnivå eller en motsvarande kombination av prisnivåstegring i Tyskland och prisnivåsänkning i Sverige. Då det här är fråga om en valutadumping med mycket starka verkningar på Sveriges näringsliv och sålunda om en mycket stark stegring av växel

kursen, möter en dylik bevisföring inga oöverstigliga hinder.

Emellertid, även en dylik i förhållande till prisnivåerna primär stegring av den tyska växelkursen på Sverige står i ett visst slags sammanhang med prisnivåerna, enär en dylik växelkursstegring har sin orsak i en valutaspekulation, nämligen en valutaspekulation som är baserad antingen på ett antagande av att den tyska valutan skall komma att sjunka i värde eller på ett antagande av att den svenska valutan skall komma att stiga i värde. Denna valutaspekulation är sålunda grundad på en antecipering av en framtida prisnivåstegring i Tyskland eller -en framtida prisnivasänkning i Sverige.

124

Enligt den karaktäristik av valutadumping, som kommittén i sitt utlåtande den 22 november 1921 givit, skulle valutadumping från Tysklands sida endast föreligga i det förra fallet, men ej i det senare. Sveriges näringsliv påverkas emellertid på samma sätt i båda fallen, enär det är den tyska växelkursens starka stegring, som framkallar denna inverkan, oberoende av om denna stegring förorsakats av en valutaspekulation av den ena eller andra arten.

En spekulation på att en valuta skall stiga har emellertid relativt svag inverkan på växelkursen. Framkallar valutaspekulationen en rela

tivt stark stegring av Tysklands växelkurs kan det därför med största sannolikhet antagas, att spekulationen huvudsakligast är en baissespeku

lation med avseende å den tyska valutan. Samtidigt kan emellertid då även en haussespekulation å den svenska valutan ha medverkat till den tyska växelkursens stegring. Då det därvid oftast är omöjligt att av

göra, huru stor del av den tyska växelkursens stegring är att tillskriva sistnämnda spekulation, föreligger alltså ett fall av den art, som om- nämnes ovan i punkt A 2:o), eller att det jämte valutadumping före

ligger annat förhållande, som är ägnat att framkalla likartade verkningar, utan att det är möjligt att avgöra, huru stor del av dessa verkningar är att tillskriva den ena eller andra av dessa olika orsaker.

Valet står alltså mellan att antingen ej lämna något skydd mot valutadumpingen eller ock att lämna ett skydd, vars verkan kan komma att sträcka sig längre. År nu skyddet mot valutadumping av vital vikt, bör sistnämnda möjlighet ej tillmätas någon betydelse och detta särskilt på den grund, att det icke föreligger någon skillnad alls mellan den inverkan på Sveriges näringsliv, som valutadumpingen utövar, och den inverkan som den här ifrågavarande andra faktorn framkallar.

De nu behandlade förutsättningarna kunna vara tillräckliga för att framkalla valutadumping. Får denna fritt göra sig gällande, blir den, varje gång växelkursen stiger, relativt kraftig men också av relativt kort varaktighet, enär den leder till en relativt hastig stegring av varu

prisen på den tyska inre marknaden.

Ett skydd åt Sveriges näringar mot en dylik valutadumping borde, om skyddets storlek skall stricte avpassas efter valutadumpingens styrka, bli av avtagande storlek och upphöra, när de tyska inre priserna komma i paritet med växelkursen. I den mån detta visar sig vara praktiskt taget omöjligt att utföra, men skydd är oundgängligt, måste avprutning ske på kravet, att skyddets storlek skall stricte avpassas efter valuta

dumpingens styrka, varom mera längre fram.

Men tillvaron av de förut behandlade förutsättningarna är ej alltid tillräckligt bevis för tillvaron av en valutadumping överhuvud eller av den styrka, som dessa förutsättningar äro i och för sig ägnade att fram

kalla, och detta beror på att det land, varifrån valutadumpingen skulle

125

utgå, genom särskilda åtgärder kan hindra denna att uppstå, respektive att verka med sin fulla kraft.

Dessa åtgärder — exporttullar, exportförbud med licenser, obligatoriska exportpriser, importpremier, skyldighet för exportör att införa en viss mängd råämnen eller andra varor m. m. — kunna vara av den art och dimension, att valutadumping alldeles förhindras. Detta sker t. ex.

genom ett rationellt ordnat system av exporttullar och importpremier, till sin storlek avpassade så att exportens och importens storlek icke påverkas av inkongruensen mellan den tyska växelkursen och den tyska inre prisnivån, vilken senare i följd därav icke heller förändrats i följd av nämnda inkongruens. I själva verket uppstå härigenom två prisnivåer i Tyskland: den ena, den lägre, gällande för köp och försäljningar inom Tyskland, den andra, den högre, gällande för försäljning till utlandet och inköp därifrån.

Genom att Tyskland tillämpar ett sådant system på vederbörligt sätt och med vederbörlig stränghet försvinner behovet av skydd för det svenska näringslivet.

Men å andra sidan kan en dylik reglering från Tysklands sida tjäna ett helt annat intresse, nämligen att reglera valutadumpingen i Tysklands verkliga eller förmenta intresse.

Om inkongruensen mellan Tysklands växelkurs och dess prisnivå får göra sig obehindrat gällande, blir, som redan nämnts, den av en given växelkursstegring framkallade valutadumpingen kraftigare, men kortvari

gare, vilket innebär, att valutadumpingpriserna kunna bli synnerligen låga, men att å andra sidan det blir en kortare tids tysk produktion, som kommer att påverkas av valutadumpingen.

Detta kan ändras med användning av nyssberörda regleringssystem, nämligen om exporttullar och importpremier, resp. andra motsvarande anordningar, göras på vissa sätt variabla.

Sålunda kunna exporttullarna avpassas så, att de tyska varornas ex

portpriser icke förbli så låga som om växelkursstegringen finge obe

hindrat gorå sig gällande, men dock vid varje tidpunkt bli sa laga som behövs för att de skola kunna undantränga motsvarande utländska varor på de utländska marknaderna. Det är vidare möjligt att koncentrera va

lutadumpingen på vissa varuslag genom att efter olika grunder reglera de olika tyska varornas exportpriser och sålunda hindra ökningen av exporten av vissa varor för att främja ökningen av exporten av andra varor.

Det har här antagits, att dessa anordningar ske fullt medvetet och avsiktligt. Men det kan också hända, att de mer oavsiktligt bli följden av detta systems sätt att reglera exportpriserna, en reglering vilken som bekant ej är lätt att på rätt sätt ordna. Det finnes ock anledning att antaga, att regleringen i Tyskland, som sker dels genom staten, dels

126

genom de halvpublika uAussenhandelsstellenu är behäftad med en viss planlöshet och godtycklighet.

Tillvaron av detta regleringssystem i ett land, där de allmänna förut

sättningarna för valutadumping föreligga, är sålunda icke tillräckligt skäl för andra länder att betrakta valutadumpingskydd mot detta land som obehövligt.

Detta regleringssystem är ägnat att försvåra åstadkommandet av ett dylikt skydd, som är tillräckligt effektivt emot valutadumpingen utan att dock sträcka sina verkningar härutöver. Som bekant och såsom nyss antyddes, tillämpar Tyskland ett ganska kombinerat dylikt regle

ringssystem, vars såväl allmänna karaktär och väsentliga detaljer icke torde vara på långt när tillräckligt kända i Sverige. Denna brist kan ju till en viss grad hävas t. ex. genom ett i Tyskland stationerat sär

skilt organ med uppgift att kontinuerligt följa med utvecklingen av detta system. Men även om ett dylikt organ upprättades och kompletterades med här i Sverige förefintliga organ, torde det dock bli omöjligt att ordna skyddet mot valutadumping så, att det blir fritt från de brister, som här ovan i punkterna A 3:o) och 4:o) samt B l:o), 2:o) och 3:o) omnämnts. Om nu, såsom den allmänna förutsättningen för denna ut

redning är, skydd mot valutadumping är för det svenska näringslivet oundgängligt, måste alltså i förevarande fall avprutning ske på det prin

cipiella kravet på exakthet vid detta skydds bestämmande, så att man maste finna sig i att detta skydd ibland kan bli för högt och ibland möjligen för lågt. Det är därvid av betydelse, att god anledning ej saknas för antagandet, att ett för högt skydd från svensk sida skulle komma att från tysk sida kompenseras genom vederbörlig omreglering av exportpriserna. (Mer om denna punkt längre fram.)

I det föregående har jag haft till behandling ett fall, där jämte va

lutadumping förelegat en annan företeelse, som kan framkalla med valutadumping likartade verkningar. Även andra dylika fall kunna före

finnas, och å sid. 3 i kommitténs utlåtande av den 22 sistlidne november omnämnas flera sådana, som av kommittén sammanfattande karaktäri

seras såsom av valutadumping oberoende ändringar av produktions och handelsförhållandena i världen. Och i sammanhang härmed har kom

mittén en del uttalanden, som lida av en viss otydlighet.

Om det är påvisat, att förutsättningarna för valutadumping från ett visst land, t. ex. Tyskland, föreligga och att i Sverige uppträda miss

förhållanden, som äro av den art att de kunna vara följden av denna valutadumping, samt det gäller att avgöra, om dessa missförhållanden äro att betrakta såsom verkan av berörda valutadumping, kunna olika stränga krav på bevisningen uppställas. Då denna fråga är av bety

delse för frågan om möjligheten att åstadkomma en tillräckligt väg

ledande instruktion angående valutadumping, vilket under diskussionen

127 inom kommittén under sistlidne oktober månad ansågs vara en ound

gänglig förutsättning för vidtagande av åtgärder mot valutadumping, och det i mitt uppdrag alltså ingår att utarbeta en dylik instruktion, nödgas jag bär behandla denna punkt tämligen utförligt.

Om en verkan x föreligger och denna verkan kan vara en följd såväl av företeelsen a som av företeelsen b, så är den omständigheten, att företeelsen a föreligger, ej något fullt bindande bevis för att x är verkan av a. När det då gäller att bestämma, vilken grad av bindande bevisning skall krävas, äro två möjligheter tänkbara. Den ena är, att x antas härröra från a, så länge det ej bevisats, att även b föreligger. Den andra är, att det härför fordras en bevisning även om att b ej förelegat.

Samma gäller, om x kan vara verkan utom av a och b även av andra företeelser c, d, e. I detta fall skulle, om det senare, strängare kravet uppställes, bevisningen för att x härrör av a ytterligare försvåras, men denna bevisning ligger dock icke utom möjlighetens gräns, ity att dels det blott är fråga om ett bestämt antal andra företeelser jämte a, dels det är notoriskt, att dessa andra företeelser ha x till verkan. Det är dock tydligt, att om det av praktiska skäl är oundgängligt att komma till ett avgörande, om x är följden av a eller icke, det blir nödvändigt att avpruta på kravet på exakthet i bevisningen, d. v. s. att man måste handla efter presumtioner. Så sker enligt det förra, svagare kravet på bevisningen för att a är orsak till x, i det att detta antas vara fallet, så snart tillvaron av a men icke tillvaron av b, c, d är bevisad.

Men man kan gå ännu längre i anspråk på stränghet i bevisningen än det senare av de ovan berörda kraven innebär. Antag att det icke är utrett, vilka andra företelser än a kunna ha x till verkan, icke heller om dessa alltid ha x till verkan och slutligen icke heller när dessa andra företeelser föreligga. Skulle nu x icke kunna anses vara verkan av a, förr än det uttömmande utretts 1) vilka andra företeelser kunna ha x till verkan, 2) under vilka förutsättningar de kunna ha x till verkan och 3) att antingen ingen av dessa andra företeelser existerar eller, om några sådana existera, förutsättningarna för att de skola ha x till verkan icke föreligga, då har man uppställt så stränga krav på bevisningen, att den under alla förhållanden är omöjlig att prestera.

A sid. 2—3 i sitt ovannämnda utlåtande har kommittén några uttalanden, som åtminstone kunna synas göra gällande för normala fall de sistnämnda strängaste kraven på bevisningen för att föreliggande missförhållanden äro verkan av valutadumping. Att så stränga krav uppställas för normala fall, har jag intet att anmärka emot, då enligt min mening skydd mot valutadumping icke bör ifrågakomma under normala förhållanden. Att jag här anser mig böra beröra dessa kommitténs uttalanden, sker ute

slutande i syfte att på förhand bemöta invändningar, som skulle kunna göras även för icke normala fall. Kommittén uppställer det kravet, att

128

man måste angiva skillnaden mellan valutadumping och sådan export, som betingas av därav oberoende ändrade produktions- och handelsför

hållanden i världen, och anför såsom exempel på dessa senare, att en omläggning ägt rum i andra länders och närmast Tysklands produktions- och handelsförutsättningar, det tyska jordbrukets försämring under kriget, folkets uthungring, hela det tillstånd som skapats genom Versaillesfreden, det allmänna politiska läget m. m. “Ändrade produktions- och handels

förhållanden i världen “ omfattar ett mycket stort antal företeelser, vilkas verkningar kunna vara olika under olika förutsättningar och vilkas före

komst i verkligheten är mer eller mindre svår att utröna. Men i en in

struktion angående valutadumping kan ju ej lämnas en i detalj gående utredning av den i många väsentliga punkter osäkra teorin om den in

ternationella handeln och de senaste viktigare ändringarna av världens produktions- och handelsförhållanden.

Beträffande den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen, med hänsyn till vilken enligt kommitténs mening de av kommittén för normala för

hållanden framförda betänkligheterna mot skydd mot valutadumping böra vika för högre hänsyn, kunna sålunda dessa stränga krav icke upprätt

hållas. När valutadumping är konstaterad, bör sålunda hänsyn till möj

ligheten, att de föreliggande missförhållandena inom näringslivet även kunna bero på andra företeelser, i regeln endast behöva tagas, ifall till

varon av dessa företeelser åtminstone gjorts sannolik. Mot tillämpande av en sådan regel bör så mycket mindre betänkligheter möta som det är sannolikt, att målsmännen för de intressen, som menligt påverkas av skyddsmedlen mot valutadumping, skola anskaffa all för dem förmånlig

In document Nr 259. GUSTAF ADOLF. (Page 168-182)