”Hur blir man medborgare, om man ingenting vet om livet runt omkring? Först när man själv har hamnat i fällan, får man omsider kunskap.”

(1)

”Hur blir man medborgare, om man ingenting vet

om livet runt omkring? Först när man själv har

hamnat i fällan, får man omsider kunskap.”

En komparativ och kvalitativ textanalys om Gulags framställning i

skolböcker 1970-2010

Södertörns Högskola | Institutionen för Historia och samtidsstudier Vendela Söderberg

(2)

Abstract

”Min farfar pratade inte om det han var med om i Stalins Gulagläger om man inte pressade honom.”1_{Detta skriver historikern Anton Weiss-Wendt om sin farfar, Helmut}

Weiss, som förlorade 20 år av sitt liv i Gulag.

Den här historien och fler därtill, kände världen inte till. Sovjetunionens sönderfall inträffade år 1991 och censuren upphävdes. Tidigare hemligstämplade dokument av politiska makthavare offentliggjordes och allmänheten i väst fick kunskap om Gulaglägren

i första hand tack vare nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyns böcker.

Genom en komparativ och kvalitativ textanalys av sex skolböcker från olika decennier och en granskning av styrdokument kommer jag i den här uppsatsen att undersöka

hur historiedidaktik och officiella riktlinjer har påverkat läroböckernas innehåll. Detta med Gulag framställning i skolböcker i Sverige som det centrala forskningsområdet.

Nyckelord: Historiemedvetande, historiedidaktik, historiebruk, läroböcker,

styrdokument, intentionalism och funktionalism.

1_{Miniutställning: GULAG: DET FARFAR INTE BERÄTTADE på Levande historias hemsida}

(3)

Innehållsförteckning

Abstract 2

Inledning 4

1.1 Bakgrund 5

1.1.1 Gulag 5

1.2.2 Lärobokens politiska bakgrund 7

1.3 Syfte och frågeställningar 8

1.4 Forskningsläge 9

1.4.1 Gulag 9

1.4.2 Läroböckernas politiska maktposition 12

1.5 Metod, teoretiska perspektiv och begrepp 19

1.5.1 Gestaltningsteorin (framing) 19

1.5.2 Lev Semjonovitj Vygotskij teori om kulturella redskap 20

1.5.3 Begrepp 22 1.5.3.1 Historiemedvetande 22 1.5.3.2 Historiebruk 22 1.5.3.3 Historiedidaktik 22 1.5.3.4 Funktionalism 23 1.5.3.5 Intentionalism 23 1.6 Metod 23 1.7 Urval 24 1.8 Material 25

1.8.1 Lärobok 1970, ”Historia: för högstadiet” från 1979 25

1.8.2 Lärobok 1980, ”Levande historia Läsebok 3” från 1988 26

1.8.3 Lärobok 1990, ”Kompakt Historia” från 1996 28

1.8.4 Lärobok 2000, ”Levande Historia 7-9 SOL 3000” från 2005 29 1.8.5 Lärobok 2010, SOL 4000 Levande historia (stadiebok 7–9) från 2013 30

1.8.6 Läroplan för grundskolan 1969, Lgr 69 31

1.8.8 Läroplan för grundskolan 1994, Lpo 94 33

2. Resultat av skolböckerna - Kvantitativ sammanställning 35

3. Analys 36

4. Sammanfattande diskussion 43

5. Didaktiska konsekvenser 45

(4)

1. Inledning

Läroboken påverkar undervisningen mest i historia och har därför alltid varit föremål för debatt. Läroböckernas/Deras betydelse gör det intressant att studera hur det förflutna gestaltats här.

Historia är, i sammanhanget skola, ett skolämne som ska hjälpa elever att förstå och tolka det förflutna, men även den samtid som vi lever i. Undervisningen ska bidra till elevers förståelse för vad som har varit med och bidragit till historien och vad det är som har lett fram till vår samtid.2

Centralt innehåll för kursplanen i årskurs 7-9 är imperialism och världskrig, cirka 1800-1950. Elever förväntas lära sig om de båda världskrigen, deras orsaker och följder. Begrepp som diskuteras är förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Mer specifikt inriktade områden är förintelsen och Gulag. Den här uppsatsen kommer däremot inte huvudsakligen att fokusera på Gulag som händelse, utan föra diskussion om skolböckernas skillnader och hur dessa har förändrats över tid.3

I dag är undervisningens syfte att elever ska utveckla såväl kunskaper om historiska sammanhang, som sin historiska bildning och sitt historiemedvetande. De ska ges kunskap om likheter och skillnader i människors levnadsvillkor och värderingar, för att därigenom få förståelse för olika kulturella sammanhang och levnadssätt. Undervisningen ska även stimulera elevernas nyfikenhet på historia och bidra till att de utvecklar kunskaper om det förflutna genom historiskt källmaterial, möten med platser och berättelser. Eleverna ska även ställa frågor till och värdera källor.4

Till hjälp i sin undervisning använder sig lärarna av olika typer av läromedel, ofta bestående av läroböcker. Detta kan tolkas som att läroboken hamnar i en maktposition då innehållet sprids inom den yngre generationen runt om i Sverige. Det vi läser och lär oss i skolan blir förmodligen en stort del av vår perception.

Styrdokument och skolböcker ändras kontinuerligt och det material som presenteras kan därför skilja sig åt beroende på tidsperiod. År 2022 gäller nya kursplaner för grundskolan, vilket innebär att vår undervisning i skolan förändras över tid.5

5_{<https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan> (20/4-2020).} 4_{<https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan> (20/4-2020).} 3_{<https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan> (20/4-2020).} 2_{Läroplanen Lgr 11 på Skolverkets hemsida}

(5)

Centralt för historiedidaktik är begreppen historiemedvetande och historiebruk. Vilket är två begrepp som kommer att förklaras och analyseras i min uppsats.

1.1 Bakgrund

1.1.1 Gulag

Gulag är en förkortning av Glavnoe Upravlenie Lagerej. På svenska betyder detta ungefär ”Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger”. Gulag var ett utbrett system av fång- och arbetsläger i Sovjetunionen under perioden 1923 till 1961. Historien runt Gulag började när bolsjevikerna omvandlade ett kloster på Solovetskijöarna i Vita havet till ett fångläger. Gulagsystemet fick snabbt spridning under tidigt 30-tal och regimen ville säkra tillgången till obegränsad arbetskraft för industrialiseringen. Regimen ville delvis även upprätta ett straffsystem. Minst 2,7 miljoner människor dog i lägren och själva Gulag existerade fram till 60-talet.6

Det var när regimen kollektiviserade jordbruket som den första massiva tvångsförflyttningen och användandet av straffarbete sattes igång. Tvångsförflyttningarna inom landet kallades inre förvisning och omfattade 1930-1931 nära två miljoner bönder. År 1937 övergick klassbaserad tvångsförflyttning till etniskt motiverade tvångsförflyttningar. Myndigheterna betraktade, från den tidpunkten, alla nationaliteter som bodde inom gränsområden som illojala i grunden.7

Systemet med fångläger infördes under tsar-tiden och behölls av den nya kommunistiska regimen när de tog makten över Ryssland 1917. Lägren användes som ett sätt att oskadliggöra politiska fiender och oftast flyttades människorna till iskalla Sibirien. Vladimir Lenin, som såg till att bolsjevikerna tog över makten, hade själv blivit förvisad till Sibirien i några år.8

1921 hade kommunisterna placerat 70.000 personer i särskilda läger i Sibirien. De användes då för att avlägsna politiska motståndare. Hårt arbete var menat att lära klassfienderna en läxa och få dem att ändra åsikter. När Stalin hade tagit makten år 1924 byggdes lägersystemet ut och 1935 fanns cirka 300.000 lägerfångar och vid hans död, 1953, fanns det 2.500.000 lägerfångar. Stalins regim genomförde enorma tvångsförflyttningar av

8_{Forum för levande historia. Video om Gulags historia. Från dröm till terror avsnitt 6, lägersystemet Gulag.}

<https://www.levandehistoria.se/film/fran-drom-till-terror-avsnitt-6-lagersystemet-gulag> (2021-05-01).

(6)

hela befolkningsgrupper inom Sovjetunionen. Forskare uppskattar att det totala antalet fångar och tvångsdeporterade under sovjet-tiden uppgick till 28.700.000 människor.9

Det fanns läger för kvinnor, fångar som dömts till hårt straffarbete, politiska fångar, invalider och krigsfångar, vetenskapsmän och författare och för barn fosterlandsförrädare. Överlevande har vittnat om de hemska förhållandena i lägren. Ett barn som föddes och levde i lägren tills han blev sju år gammal, är Julian Better. Hans mamma anklagades för misstanke om spionage och hans pappa avrättades fyra dagar efter Julians födelse. Han vittnar om att kylan som uppgick till -30 grader på vintertid gjorde att han kissade på sig och på grund av kisset, började det komma maskar i madrassen som han sov på. Han säng bestod av en liten kista med en tunn madrass och inget täcke. När personalen upptäckte det hela fick han stryk. Han beskriver att kylan tillsammans med svält, löss och sjukdomar gjorde att folk dog. Han beskriver även att det härjade råttor lika stora som katter på nätterna och att fångarna sov i baracker. Enligt Julian Better bestod maten av fiskben- och inälvor. Han beskriver att det även var ”nästan omöjligt” att rymma från lägren.10

På senare tid har forskare börjat ifrågasätta och undersöka om alla som hamnade i arbetslägren hade brutit mot lagen. Historiker har undersökt om det fanns ett mer handfast svar till Gulagsystemet och en teori är ekonomisk, att landet snabbt skulle byggas upp. Enligt dessa teorier utdömdes långa straff för enkla brott för att få oavlönad arbetskraft. Landet förslavade en betydande del av sin befolkning. Några som hamnade i lägren hade inte begått något brott.11

Nobelprisvinnaren och författaren, Alexander Solsjenitsyn, uttryckte sig nedsättande om Stalin i några brev till en vän och greps år 1945. Han spenderade åtta år olika fängelser och läger. 1962, efter Stalins död, kunde Alexander Solsjenitsyn ge ut sin första bok om vardagen i ett fångläger, One Day in the Life of Ivan Denisovich. På 1970-talet publicerade han flera avslöjande böcker om Gulag utomlands. Böcker gjorde att världen fick vetskap om terrorn och övergreppen. Detta var naturligtvis inte populärt i Sovjet och Solsjenitsyn blev förföljd. 1970 tilldelades han nobelpriset i litteratur, men först när han blivit utvisad av regimen år 1974 kunde han ta emot priset.12

Efter Stalins död år 1953, började Gulag lägren att avvecklas. Först en bit in på 1980-talet avskaffades Gulag som bestraffningsmetod. Ett av de sista lägren Perm-36 i

(7)

Uralbergen stängdes 1988 och är i dag ett museum och minnesmärke av ett system som förstörde miljontals liv.13

När Mikhail Gorvatjovs kom till makten var målet att stärka Sovjetunionen, men resultatet blev ett annat. Under 90-talet möjliggjorde reformen kritik mot samhället som år 1991 ledde fram till Sovjetunionens sönderfall. Tidigare arkiv som hade varit låsta och/eller censurerade öppandes upp för allmänheten. När Putin kom till makten stängdes dock dokumenten och censuren återupptogs.14

1.2.2 Lärobokens politiska bakgrund

Läroboken är bland de ramfaktorer som både påverkar och styr undervisningen mest. Egil Börre Johansen, läroboksforskare från Norge, menar att läroböcker är viktiga för att det är de enda böckerna som alla måste läsa någon gång under sitt liv. Mot denna bakgrund anses litteraturen som det mest betydelsefulla för undervisningen i historia. Vi är skyldiga att använda oss av läromedel i någon form och i historieundervisningen anses läroboken som det mest betydelsefulla redskapet. Den statliga läromedelsgranskningen upphörde i början av 1990-talet. Skolan fick då ett större lokalt ansvar och det fanns inte längre några normer för läromedelsgranskning. Det finns dock fortfarande läroböcker som recenseras i Bibliotekstjänsts sambindningslista, dessa ligger till grund för bibliotekens inköp.15

I Historieundervisningens byggstenar (2014) skrivs det även att den svenska staten sedan en lång tid tillbaka har haft en stark påverkan på innehållet i skolundervisningen. Undervisningens innehåll blev, innan det demokratiska genombrottet, ofta ett sätt att inskärpa ovillkorlig lydnad. Numera utövar inte statsmakten någon kontroll över undervisningen i detalj. Varje skolämne ska numera bidra, genom sitt eget utövande, till att utveckla den svenska demokratin. Det här ska ske genom samhällets värdegrund, på det sättet som den är formulerad i våra läroplaner.16

År 1992 lanserades begreppet värdegrunden, detta blev utgångspunkten för hela skolans verksamhet. Skolan skulle utformas genom de grundläggande demokratiska värderingar, som till exempel ”främja aktningen för varje människas egenvärde”. Skolan ska gestaltas och förmedlas genom följande fem moraliska pelare: ”Människolivets okränkbarhet,

16_{Hermansson Adler (2014) s. 64–65.}

15_{Magnus Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar : grundläggande pedagogik och}

ämnesdidaktik (Stockholm 2014).

14_{Anne Applebaum. Gulag: de sovjetiska lägrens historia (Stockholm, 2004).}

(8)

individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta…”.17

Det demokratiska systemet uppges ha präglats av makt och den politiska kompromissen som metod. Undervisningen ska sedan ske med utgångspunkt från samhällets värdegrund ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”.18

Klas-Göran Karlsson beskriver att läroboken står i ett dubbelt förhållande till makten. Läroboken blir antingen en verkan eller en orsak, eller bådadera. Läroboken och dess aktörer som boken verkar i, är bestämda och begränsade av de ramar som satts upp av den politiska regimen, ideologin eller sociala ordning. Läroboken får därigenom en egen och självständig förmåga att verka utanför de förutbestämda ramarna och verka för att bidra till förändring hos individer och samhälle. Beroende på historisk och samhällelig kontext kan läroböcker fungera både återskapande och omskapande. Den bidrar till att reproducera det bestående, men kan även bidra till att utveckla samhället.19

1.3 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att jämföra förekomsten av Gulag i läromedel för den svenska grundskolans årskurs 7-9 mellan årtionderna 1970-2010. Avgränsningen har gjorts genom tid, historisk händelse och ett urval skolböcker.

Genom en komparativ och kvalitativ textanalys av fem skolböcker från olika decennier och en granskning av styrdokument undersöker jag hur historiedidaktik och officiella riktlinjer har påverkat läroböckernas innehåll. I resultatdelen kommer jag att sammanställa kvantitativ data i form av en tabell.

Eftersom styrdokumenten är en förordning som utfärdas av Sveriges regering, kommer jag även att undersöka hur politiken har påverkat läroböckernas innehåll.20_Vilken

20_{Regeringens hemsida. Förordning om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet}

<https://www.regeringen.se/rapporter/2010/10/u20105865s/> (2021-05-02)

19_{Boel Englund. Att spegla världen : läromedelsstudier i teori och praktik (Lund 2011).}

18_{Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr 11 på Skolverkets hemsida}

<https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet> (Hämtad 2021-03-29).

17_{Kursplan i Historia, Lgr 11 på Skolverkets hemsida}

(9)

maktposition hamnar läroboken i och hur kan den påverka elevernas historiemedvetande? Detta kommer att tas upp i diskussionen.

● Vilka skillnader finns i läroböckernas förmedlingar över tid? ● Hur fungerar läroböckerna i relation med styrdokumenten?

● Vilka politiska faktorer kan ha bidragit till läroböckernas utformning?

1.4 Forskningsläge

Jag kommer att försöka dela upp forskningsläget i två delar. I den första delen lyfter jag forskningsläget kring Gulag och vad forskare har och haft möjlighet att komma fram till. Den andra kommer att handla om läroböcker i historia och hur politiken påverkar vad som inkluderas i dessa.

1.4.1 Gulag

Det var under 90-talet, efter Sovjetunionens sönderfall, som man började komma åt material och censuren i landet upphävdes. Under denna period inleddes en enorm forskning kring Sovjetunionen, eftersom man nu kom åt arkiven som tidigare hade varit låsta och/eller censurerade.21

I Peter Englunds Brev från nollpunkten: historiska essäer tas forskning kring Sovjetunionens styre upp. Englund menar att forskningen har fokuserat på hur det var möjligt att bedriva ett styre som Sovjetunionens dåvarande. Någonting som människor har haft svårt att förstå är det paradoxala, hur tyrannin, folkmorden och Gulag-processen uppstod. De har sett detta som omöjligt och gick därav över människans förstånd.22_{Gulag har studerats och} diskuterats av historiker och andra forskare redan under dess händelseförlopp, men de flesta studierna publicerades efter Sovjetunionens sönderfall år 1991.23

En av de första att skriva om Gulag var Alexander Solsjenitsyn. Han skrev en rad olika böcker om Gulag, bland annat GULAG-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden som blev översatt till svenska år 1974 av Hans Björkegren. På första sidan står det; ”GULAG-arkipelagen, 1918-1956, Ett försök till konstnärlig studie”, detta följt av ett förord om studien med meningen; ”Dessa läger var avsatta för UTROTNING och död”. Solsjenitsyn skriver utifrån sina egna åsikter och egenupplevda händelser. Därför blir språket i böckerna skrivet med stor inlevelse och förrakt. Kapitel 10 heter ”I stället för politiska”

23_{Englund (1996) s. 55–56.}

(10)

vilket blev ett kapitel som jag fastnade för med tanke på min frågeställning om just politikens inspel. Här skriver han om medias påverkan på vår perception och vad vi tror på;

”Europa kommer inte att tro på den!

Naturligtvis kommer Europa inte att göra det. Europa kommer inte att göra det förrän det självt blir inspärrat. Europa tror på våra bildtidskrifter och mer kan det inte få in i sitt huvud.”24

Solsjenitsyn beskriver att vem som helst kunde bli arresterad och skriver med stora bokstäver att detta kunde ske ”FÖR INGENTING”. Han skriver att vanliga medborgare, adelsfamiljer, framstående intellektuella och religiösa personligheter rensades ut, för exempelvis ”underlåtenhet att rapportera”. Vidare beskriver han begreppet klasskamp och att alla fångar inte var jämlikar. Politiska fångar fanns inte bland de övriga i fånglägren skriver han, de hölls avskilt inspärrade för att man under tsartiden ansåg att styrkan hos en eventuell politisk sammanslutning och en politisk protest var farligt för regimen. Solsjenitsyn menar dock att det fanns fler politiska fångar under sovjetisk tid.25

Solsjenitsyn skriver även ett kapitel som heter Den marterade friheten. I detta kapitel gestaltar han sina känslor av att leva i Gulag, han beskriver det som en tumör som trängde ut och missbildade hans mage, gjorde det omöjligt för honom att sova och äta. Han beskriver att det förgiftade landet, även efter dess frihet, och han frågar sig själv om giftet någonsin kommer att försvinna. Han ifrågasätter om man kommer kunna våga skildra den skändlighet som de levde i. Han menar att om skändligheten inte visas i sitt totala omfång, blir resultatet falskt. Han menar därför att landet inte hade någon litteratur under 30-, 40- och 50-talen; ”Ty utan hela sanningen kan ingen litteratur existera”.26

Ett resultat av Sovjetunionens tid, enligt Solsjenitsyn, var allmän okunnighet. Genom allting som doldes och att man inte litade på varandra, skapades en hemlighetsfullhet och en felinformation som Solsjenitsyn menar blev ”orsakernas orsak” till allt som sedan hände - både miljonarresteringarna och massornas bifall till dem. När ingen sa någonting eller meddelade varandra om vad som pågick, utelämnades de åt tidningarna och de statsanställda oratorerna. Tidningar lade t ex upp ett foto av en järnvägsolycka (Solsjenitsyn skriver i parentes att detta skedde genom sabotage), men att man aldrig fick reda på vad som till exempel skedde i deras egna trappuppgångar. Solsjenitsyn skriver;

26_{Solženicyn (1974–1976) s. 582.} 25_{Solženicyn (1974–1976) s. 281.}

24_{Aleksandr Isaevič Solženicyn, Gulag-arkipelagen : 1918-1956 : ett försök till konstnärlig studie (Stockholm,}

(11)

”Hur blir man medborgare, om man ingenting vet om livet runt omkring? Först när man själv har hamnat i fällan, får man omsider kunskap.”27

Solsjenitsyn beskriver att förräderiet blev en livsform. Grannen kunde bli arresterad, men ingen sa någonting om det i rädsla för att mista jobb eller själv bli arresterad. Rädslan och skräcken för ens egen och familjens del, blev människans underhuggare. Han beskriver även att barn, vars föräldrar blivit arresterade, fick sluta i skolan. Människor blev rädda för barnen då de ansågs som blivande förrädare.28

Sättet som Alexander Solsjenitsyn skriver sina studier på, är som tidigare nämnt, med aggressivitet och nedlåtenhet. Det märks tydligt att han vill nå ut till en publik med ett budskap. Han skriver med stora bokstäver och med många utropstecken. Kontinuerligt återkommer han till att många förmodligen inte kommer att tro på honom. Han menar att det som visades på nyheterna runt om i Europa, helt enkelt inte stämde överens med det som han beskrev. Detta tillsammans med tystnaden inom landet, ingen hade tidigare känt till eller hört någonting om Gulag.29

Alexander Solsjenitsyns böcker har fått svar på tal. Precis som till hans farhåga är det inte alla som tror på honom. Författaren Valerij Jesipov har skrivit antologin Boken som lurade världen, Om Aleksandr Solzjenitsyns GULAG-arkipelagen, den översattes till svenska av Stefan Lindgren och publicerades 2020. Denna inleds genom ett kapitel som heter Bättre sent än aldrig och med en mening som beskriver att många läsare förmodligen har beklagat sig över att antologin har dröjt. Jesipov beskriver att hans bok utkom 46 år senare än Aleksandr Solzjenitsyns GULAG-arkipelagen, men att Solzjenitsyns bok ändå aldrig har genomgåtts någon seriös vetenskaplig forskning eller mottagit relevant kritik.30 _Jesipov menar att det är ett allvarligt problem att Ryssland aldrig kom med några invändningar till Alexander Solsjenitsyns böcker. Jesipov menar bland annat att källkritik måste granskas i Solsjenitsyns böcker.31

Forskaren, Vadim Rogovin, skriver ett kapitel i Valerij Jesipovs bok under namnet ”Stalinterrorn i Solzjenitsyns belysning”, att uppfattningen om att det inte fanns några fiender till sovjetmakten, liksom kommunistiska motståndare till den stalinska totalitarismen under 1930-talet, delades av antikommunister och officiella sovjetiska kritiker. Rogovin menar att det inte fanns några organiserade krafter för en kapitalistisk restauration. Han skriver även att

31_{Jesipov (2020) s. 7.}

30_{Valerij Jesipov, Boken som lurade världen : om Aleksandr Solzjenitsyns GULAG-arkipelagen (Stockholm,}

2020).

(12)

det sovjetiska samhället långtifrån hade lamslagits av Josef Stalin under 30-talet och att det fanns olika nivåer av motstånd bland folket. Som exempel skall det, enligt Vadim Rogovin, finnas många kända fall där sovjetmänniskor med risk för eget liv, försvarade förtalade kamrater.32

År 2009 kom den svenska utgåvan av boken De som viskade - Tystnad och terror i Stalins Sovjet av Orlando Figes ut. Här skrivs det bland annat om den tjugonde kongressen, som var den första efter Stalins död. Kongressen samlades i Kremlpalatset den 14 februari 1956. Det kollektiva ledarskapet tog då beslut om att avslöja Stalins brott. En rapport från en specialkommission om en utredning av förföljelsen av partimedlemmar mellan 1935 och 1940, presenterades. Kommissionen lade fram arresteringar, avrättningar och fabricerat bevismaterial som terrorn hade baserats på, i enorma omfång. Man beslutade därför att hålla en sluten och hemlig session, där delegaterna berättade sanningen. Drivande bakom avslöjandena var Nikita Chrusjtjovs, dåvarande Sovjetunionens kommunistiska partis förstesekreterare, som tog på sig uppdraget att hålla talet den 25 februari 1956. Något som i boken gjordes som en strategi för att ta makten. Genom kommissionens rapport den 9 februari, kunde Chrusjtjov hävda att informationen var ny för honom och på det sättet lägga skulden på Stalin och rentvå sig själv och andra ledare, detta genom motiveringen att han inte hade vetat om någonting tidigare. Stalin framställdes som personligt ansvarig i talet, medan de andra sågs som offer till hans brott. Ingen skuld lades på den Sovjetiska systemet. Chrusjtjov avslutade talet genom att vädja om sekretess. Ingenting skulle få komma till pressens kännedom och anledningen var, enligt Chrusjtjov, att deras sår inte skulle blottas för fiender. Talet blev däremot inte hemligt särskilt länge. En avskrift av talet skickades ut och spred sig runt om i Sovjetunionen, hos partimedlemmar, på fabriker, kontor och skolor. Snart hade det hamnat hos New York Times, som publicerade talet på sin förstasida.33

1.4.2 Läroböckernas politiska maktposition

Läroboken befinner sig, enligt ett vetenskapligt perspektiv, mellan ett akademiskt ämne och undervisningspraxis. Läroboken ska visa på det goda i vårt demokratiska samhälle, men trots detta beskriver Historieundervisningens byggstenar (2014) att läroboken befinner sig mellan vetenskap och propaganda. Läroboken beskrivs nu befinna sig mellan barnet och den vuxne, och inte bara mellan samhället och hemmet. Den vuxna tas med i bilden då även föräldrar

33_{Orlando Figes, De som viskade : tystnad och terror i Stalins Sovjet (Lund, 2009).}

32_{Vadim Rogovin, ”Stalinterrorn i Solzjenitsyns belysning”, i Valerij Jesipovs, Boken som lurade världen, Om}

(13)

som hjälper till med läxläsning tar del av läroböckernas innehåll. Boken menar här att det vore intressant att studera vidare om läroböckernas betydelse för de vuxnas allmänbildning.34

I boken Kontrasternas spel (1995) visar Per-Johan Ödman, författare och historiker, hur undervisningens innehåll har skapat en lydnadsinriktad person genom generationer. Lydnadsinriktad innebär i det här fallet en lojal samhällsmedborgare med stark kompromissvilja gentemot auktoriteter. Här beskrivs det att svensken har en tendens till att ”rätta in sig i ledet” för att inte drabbas av skuldkänslor. Detta på grund av att vi svenskar har varit utsatta för disciplinförsök från överhetens sida sedan medeltiden, menar Ödman. Han citerar pedagogikforskaren Wilhelm Sjöstrands uttalade från 1960-talet:

”Att det i varje samhälle och i varje kultur föreligger en ständig påverkan på människorna i avsikt att dessa genom inlärning skall på bästa möjliga sätt formas i överensstämmelse med vad man inom ifrågavarande samhälle och kultur önskar göra dem till.”35

Det beskrivs att skola och undervisningens innehåll har varit överhetens främsta medel i flera generationer och att statsmakten har visat intresse för skolämnet historia under de senaste två åren. Innehållet i undervisningen ska ha präglats av en ambition om att skapa en nationell identitet byggd på det svenska folkets ärorika historia. Det fosterländska innehållet försvann dock i undervisningen när 1919 års liberala undervisningsplan inträdde.36

Vidare skrivs det i Historieundervisningens byggstenar (2014) att alla stater och nationer har en ambition att ena medborgarna och motverka allvarlig politisk splittring. Detta ska kunna göras genom att skapa attityder och uppfattningar som medborgarna kan enas kring.37 _{Från 1842 har staten och myndigheterna skapat en historieundervisning som följt} riksdagsmajoritetens uppfattningar. I boken Historia som vapen: Historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985-1995 från 1999 visar historikern Klas Göran Karlsson hur historieämnet har brukats i Sovjetunionen. Utifrån Karlssons resonemang kan vi se hur historieundervisningen används i olika syften:38

Vetenskapliga; Myndigheterna kan mer eller mindre styra forskningen genom statliga anslag.

Ideologiska; I en demokrati förvrängs eller förfalskas inte det ideologiska innehållet i historieundervisningen. Riksdagen kan däremot genom läroplaner och regeringen

38_{Klas-Göran Karlsson, Historia som vapen: historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985–1995 (Stockholm}

1999).

37_{Hermansson Adler (2014) s.65.} 36_{Hermansson Adler (2014) s.64.}

(14)

genom kursplaner, påpeka vilka områden som borde betonas. Den politiska majoriteten kan sedan värdera historia som ämne genom att öka och sänka anslag till lärarutbildning och antal lektionstimmar i skolan.

Här beskrivs det att det är vanligt att de styrande inom en didaktur begår övergrepp på det historiska stoffet. Ett exempel på detta är att alla utrensade motståndare försvann från läroböckerna i Stalins Sovjet.

Existentiella; Statsmakterna har intresse av att låta folket minnas sin historia och förstå sin existens, såväl i en demokrati som i en diktatur. På det sättet kan historieundervisningen bidra till den nationella identiteten. Skillnaden mellan historieundervisningen i en diktatur i jämförelse med i en demokrati, är att staten i en diktatur väljer ut vilka områden som ska minnas.

Moraliska; Det finns moraliska syften med historieundervisningen i både diktaturer och i demokratier. I den svenska läroplanen från 1994 uppgavs att samhällets värdegrund utgjorde ramen för undervisningen. I en diktatur är det samma värden som lyfts fram. I Sovjetunionen pratades det också om demokrati och medbestämmande, däremot bestämde de styrande hur värdena i grundlagen skulle definieras. Kommunisterna bestämde även över goda respektive dåliga gestalter. I Sverige prövas istället värdegrunden som anges i läroplansstycket. Definitionerna är därav inte förbestämda.

Mörkläggande; Det har upptäckts att nationer har mörklagt och plockat bort motståndarens historia, både i läroböcker och vid arkeologiska utgrävningar.39

När det kommer till styrdokument- och historiedidaktisk forskning, har historiemedvetande varit ett omdiskuterat begrepp. Trots att begreppet nämns i kursplanerna Lp094 och Lpf94 har det i Sverige inte prövats empiriskt förrän under 2000-talet. Den tyska filosofen Jörn Rusens öppnade för att betrakta historiemedvetande som en narrativ kompetens bestående av tre dimensione; erfarande, tolkande och orienterande. Med erfarande menas att det förflutna ses som en annan tid, men som bär på information som är viktig för att förstå vår tid och vår framtid. Tolkande innebär att det går att skapa en kontinuitet mellan det förflutna, nutiden och framtiden. Den tredje kompetensen, orientering, innebär att man ska kunna använda tolkningen av det förflutna som historia.40

Forskning menar att läroboken har en central roll för skolans undervisning. Detta har Youth and History påvisat genom en surveyundersökning i europa.41 _{31000 ungdomar}

41_{Niklas Ammert, Att spegla världen : läromedelsstudier i teori och praktik (Polen 2011).} 40_{Jörn Rüsen, History, Narration, Interpretation Orientation (New York 2005).}

(15)

deltog i undersökningen från 27 stater i Europa, där frågorna handlade om historia och historieundervisning. Youth and History visade att Sverige, för undersökningstiden, utgjorde ett genomsnitt för läroboksanvändning i historia. Beräknat på regioner användes läroboken främst i Storbritannien och i de nordiska länderna. Forskarna Monica Reichenberg och Dagun Skjelbred menar att läroböckerna får en paratextuell betydelse, vilket betyder att läroböckerna har format elever och lärares uppfattningar om vilken kunskap och innehåll som viktig.42

Skolverket genomförde år 2003 en utvärdering av grundskolan, i den menade eleverna att läroboken dominerade arbetet i klassrummet.43 _{När det däremot gjordes en} nationell undersökning år 1992 om vad lärarna ansåg påverkade och styrde undervisningen, tonades lärobokens betydelse ned. Lärarna betonade att egna intressen och idéer styrde i större utsträckning. Niklas Ammert menar i Att spegla världen : läromedelsstudier i teori och praktik att detta innebär att man kan fråga sig om läroböckernas inflytande över undervisningen har minskat. Två tredjedelar av lärarna uppgav även att varken läroplan, nationella kursplaner eller lokala planer påverkar deras undervisning.44

I en LO-rapport från 1987 framgår det att en stor del av den svenska befolkningen inte har läst några andra böcker än läroböcker i skolan. Niklas Ammert menar att man genom detta kan konstatera att läroböckerna har stort inflytande över undervisningens innehåll och genomförande. Hans slutsats blir att det är viktigt att studera läroböckernas innehåll och hur detta innehåll presenteras.45

Läroboksforskningen presenteras ur tre perspektiv av Niklas Ammert i Att spegla världen : läromedelsstudier i teori och praktik. Läroboken selekterar och överför ett innehåll som ska svara mot styrdokumentens krav och behov hos lärare och elever. Läroboken blir därför ett uttryck för vad man vill kommunicera och hur detta förmedlas. Den blir även ett avtryck av den situation i samhället som den tillkom i och verkar inom. Ur en didaktisk kontext sker påverkan på det innehåll som kommuniceras. Analytiskt nämns en didaktisk kommunikationskedja ur tre perspektiv:

Ett processuellt perspektiv; en del av forskningen är att studera läroboken som en process i samhället. Ett strukturellt perspektiv; till exempel politiska aspekter är avgörande för hur läromedel skapas. Politiken får vara med och bestämma hur skolans verksamhet ser

45_{Ammert (2011) s. 26–28.} 44_{Ammert (2011) s. 26}

43_{Skolverket (2004c) Nationella utvärderingen av grundskolan 2003. Huvudrapport – naturorienterande ämnen,}

samhällsorienterande ämnen och problemlösning i årskurs 9. (Rapport 252 2004).

(16)

ut, exempelvis genom kurs- och läroplaner vilket i sin tur påverkar läroböckerna. Ett funktionellt perspektiv; lägger vikt vid funktionella samband och proportionella relationer.46

Bakom det kritiska förhållningssättet till läroböcker ligger, enligt Klas-Göran Karlssons kapitel i Att spegla världen : läromedelsstudier i teori och praktik, två fundamentala tolkningsmönster. Den ena är att läroboken anses vara maktens spegel. Detta kommer från att maktägande vill behålla sin maktposition genom att socialisera och disciplinera eleverna. Den andra är läroboksförfattaren och att denna anses vara ett lydigt och effektivt redskap för maktens ambition om att prägla elevernas identiteter och världsbilder. Lydigheten innebär en rak linje mellan en lärobok och den politiska vilja som statsmakten ådagalagt i skolans läroplaner. Läroboken trycks i stor utbredning och har, som tidigare nämnt, en dominerande ställning i den konkreta undervisningen. Innehållet lärs ut av lärare på ett systematiskt, långvarigt och kontinuerligt sätt till unga människor som ännu saknar förmågan att kritiskt analysera sig distanserat till dess innehåll.47 _{Niklas Ammert beskriver} samtidigt att det finns en rad andra icke politiska grupper som vill se sina specifika intressen och ståndpunkter förmedlade i läroböckerna och som i sin tur kan påverka dess publicitet.48_I vissa länder granskas läroböckerna av granskningsmyndigheter som utövas av staten. Föreningen Norden, UNESCO och Europarådet har jobbat med att granska läroböcker efter de två världskrigen. Lärobokskommissioner, både nationellt och transnationellt, har satts samman för att revidera verklighetsbeskrivningar som har hotat eller hotar att skapa motsättningar mellan etniska grupper eller länder. Med detta menar Karlsson att läroboken står i relation till politik och samhälle.49

Makthavarna i det nya postsovjetiska staterna i Östeuropa har sedan Sovjetunionens kollaps gjort ett intensivt arbete för att ta fram nya läroböcker, framförallt i historia. Det beskrivs dock att det har varit svårt för ryssarna att inta ett kritiskt synsätt till den sovjetiska historien. Bland annat Vladimir Putin, Rysslands premiärminister, har verkat för att utveckla historieämnet och dess läroböcker. Vladimir Putin uttalade sig år 2007 om att han ville ha läroböcker som skulle ”göra våra medborgare, särskilt de unga, stolta över sitt land”. Nya makthavare har inventerat mot läroböcker som de inte har varit nöjda med. Igor Dolutskijs lärobok om det tjugonde årtiondet hade använts flitigt som lärobok, men fick plötsligt inte längre godkännande att användas i den ryska skolan och blev, i praktiken,

49_{Ammert (2011) s.45-46.} 48_{Ammert (2011) s.45-46.}

47_{Klas-Göran Karlsson, ”Historia, Historiedidaktik och historiekultur”, i Niklas Ammert, Att spegla världen :}

läromedelsstudier i teori och praktik (Polen 2011) s. 60-61.

(17)

oanvändbar. Anledningen till att denna lärobok avvisades tror Klas-Göran Karlsson handlade om att den hade ett kritiskt förhållningssätt till sovjetperioden och en tveksamhet till att samtida Ryssland kunde kallas för en demokrati. Ministeriets generella kritik riktade sig mot författarens påstådda förakt mot landets förflutna och det ryska folket.50

Ett inslag som har varit viktigt i den tilltagande likriktningen av den ryska skolans historieämne är utgivningen av en lärobok för högstadielärare år 2007 Rysslands nyaste historia 1945–2006: bok för läraren av Aleksandr Filippov. Denna har tagits fram för att bibringa ett stabilt historiskt tolkningsmönster hos den nya generationen av ryska historielärare. Tanken är att dessa ska skapa en förståelse över ryska historieläroböcker som har den styrande maktens välsignelse. Aleksandr Filippov, vicechef för det nationella utrikespolitiska laboratoriet, är bokens huvudredaktör. Detta innebär att det funnits anledning att tro att läroboken speglar den ryska statsmaktens förståelse för historien.51

Filippov beskriver lärobokens begynnelseår 1945, då Sovjetunionen besegrade det nazistiska Tyskland på Sovjetisk mark. Det finns stora delar av den sovjetiska historien däremellan som kännetecknas som positivt och är integrerat i den ryska historien. Filippov beskriver till exempel Sovjetunionen som en orienteringspunkt och ett exempel på det bästa och mest rättvisa samhällen för många miljoner människor i hela världen.52 _{Stalins styre} framställs bland annat som rationellt. Att politiken och terrorn präglades av principen att ändamålet var så pass viktigt att det rättfärdigade mindre goda handlingar. Terrorstyret beskrivs som legitimerat på grund av segern mot Natzityskland och att Stalin ville effektivisera statsapparaten och skapa en industri- och militärmakt som kunde vinna krig. Detta får stå som förklaring till varför det inte fanns något utrymme för att skapa en demokrati i Sovjetunionen efter kriget. Stalin beskrivs ha varit extremt maktkoncentrerad, men inte att det fanns likheter mellan Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen. Detta stod däremot med i ryska historieböcker på 90-talet.

Det centrala i läroboken är Sovjetunionens fall. Lärobokens slutsats är att Gorbatjov gav det sovjetiska folket frihet, men till ett mycket högt pris.53_{Det beskrivs sedan} att mer än hälften av de ryska ungdomarna ska ha en positiv bild av Stalin. Karlsson avslutar sitt kapitel genom att beskriva att det tycks som att det nutida Ryssland har en rät linje mellan

53_{Filippov (red.), (2008) s. 8.}

52_{A.V. Filippov (red.) Istorija Rossii 1945–2008: kniga dlja utjitelja [Rysslands historia 1945– 2008: bok för}

läraren] (Moskva 2008).

läromedelsstudier i teori och praktik (Polen 2011) s. 62–63.

(18)

lärobokens verkan och orsak till den politiska makten. Att detta innebär att makten omsluter läroboken.54 _{Filippovs bok för lärarna utkom 2008 i en andra, till viss del omarbetad, upplaga} med andra historiker som medförfattare.55

Klas-Göran Karlsson presenterar i sin bok, Historia som vapen, begreppet historiebruk och en första version av sin historiebrukstypologi under Sovjetunionens upplösning 1985-1995. Historiebrukstypologin används för att analysera olika gruppers användning av historien i processen av Sovjetunionens upplösning och utvecklingen av de frigjorda staterna. Karlsson beskriver hur de kommunistiska byråkraterna använde historien för att legitimera sin maktposition. Han pekar på hur skört det vetenskapliga historiebrukets status var i den postsovjetiska eran, att icke-bruket tog plats då historien ansågs vara en börda. Karlsson menar också att behovet av en existentiell användning av historien är stark bland flera av de samhällen som försökt bygga en ny identitet efter Sovjet.56

I Historieundervisningens byggstenar, tas Lev Vygotsky och språket som redskap upp. Vygotsky menar att människan och dennes tankar utvecklas i ett socialt samspel där erfarenheter förmedlas genom språket. Han talade bland annat om begreppsbildning och hur människors perception blev avgörande för samspelet mellan begrepp och föremål. Genom tillräckliga förkunskaper kunde människan bilda ett sammanställt begrepp av flera bilder. Därmed anser Vygotsky att kommunikationen blir helt avgörande i undervisningen. Han menar att människan föds in i en bestämd social kontext med givna möjligheter och begränsningar, men menar samtidigt att människan kan förändra villkoren för sin verksamhet och utvecklas. Det talas i dag om ett sociokulturellt perspektiv inom lärarutbildningen som utgår från att det vi lär oss, kommuniceras genom våra kulturella erfarenheter.57

I kursplanerna och läroböckerna ser man, enligt Historieundervisningens byggstenar av Magnus Hermansson Adler, att det finns en tydlig politisk dimension i undervisningen. Historiskt sett ska den svenska staten alltid ha varit intresserad av att politiskt påverka genom undervisningens innehåll. I dag framställs den politiska bakgrunden bland annat genom läroplanens inledande text om den demokratiska värdegrunden i samhället.58 _{De konstitutionella ramarna utgörs av en hierarki av dokument som är menat för}

58_{Hermansson Adler (2014) s. 46.} 57_{Hermansson Adler (2014) s. 45.} 56_{Klas-Göran Karlsson (1999) s 110.}

läromedelsstudier i teori och praktik (Polen 2011) s. 73–75.

(19)

att styra skolans organisation och undervisningens innehåll. Bland annat är det regeringen som bestämmer om ramen för skolämnenas stoffinnehåll, metoder och utvärdering.59

Styrdokumenten ska dock inte vara detaljföreskrivande. Riksdagen beslutar om läroplanen, och regeringen om kursplanen. I kursplanerna för historia lyder bland annat följande; ”Med hjälp av ett kritiskt förhållningssätt kan eleven bidra till att förändra denna värld i demokratisk riktning.”60

I Historieundervisningens byggstenar tas det upp att det pågår en omfattande historiedidaktisk forskning som försöker förstå hur eleverna i den svenska skolan utvecklas inom historiemedvetande och historiebruk.61

1.5 Metod, teoretiska perspektiv och begrepp

1.5.1 Gestaltningsteorin (framing)

Denna teori kommer att bli central för min analys. Gestaltningsteorin kommer att användas för att genomföra djupgående jämförelser på en kvalitativ nivå.

Gestaltningsteorin (eng: framing) handlar om kommunikationens roll för hur människor upplever och förstår sin omvärld. Själva gestaltningarna syftar på hur en sakfråga framställs eller uppfattas.62 _{I denna studie används gestaltningsteorin som en utgångspunkt} för läroböckernas framställning av Gulag över tid och hur detta kan påverka människans historiemedvetande.

Forskningen skiljer på två övergripande gestaltningar. Den första är den strategiska gestaltningen som riktar in sig på makthavande personer och hur dessa använder ramar för att forma offentliga diskurser till deras fördel. Denna del kommer att bli den mest framträdande i uppsatsen. Den andra, övergripande gestaltningen, är den journalistiska gestaltningen. Denna fokuserar på informationsbearbetning och textproduktion hos den individuella journalisten.63

Ett vanligt sätt att gestalta är enligt spel- och strategigestaltningen.64_{Det finns en} oenighet hos forskare i att denna gestaltningsform som handlar om att dessa borde stå som två olika former då effekten hos mottagaren kan uppfattas som olika. Utgångspunkten hos

64_{Adam Shehata, ”Journalistikens dagordningar och gestaltningar”, i Michael Karlsson & Jesper Strömbäck}

(Red.), Handbok i journalistikforskning (Lund 2015) s. 167.

63_{Robert M. Entman, Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm. In McQuail, D (London 2002).} 62_{Adam Shehata, ”Journalistikens dagordningar och gestaltningar”, i Michael Karlsson & Jesper Strömbäck}

(Red.), Handbok i journalistikforskning (Lund 2015) s. 116–117.

(20)

spelgestaltning kan karaktäriseras av ett fokus på opinionssiffror och användning av olika begrepp inom krig. Strategigestaltningen kan istället ses som att den fokuserar på politikernas stil, handlingar och motivationer. Forskare menar att strategigestaltningen kan leda att mottagaren blir mer cynism, medan spelgestaltningen kan göra att mottagaren blir mer intresserad av politik eftersom detta anses begripligt. En av mina frågeställningar riktar in sig på just politiska gestaltningar, därför kommer detta att bli användbart för min uppsats. Jag kommer att analysera hur politiken får gestaltas genom skolböckerna, men även hur den får vara med och påverka läroboken. Den skriftliga gestaltningen används för övrigt ofta inom journalistiken, men detta är ingenting som kommer att bli användbart för denna uppsats.65

Ett annat exempel som kan tillämpas är den ekonomiska konsekvensgestaltning som kopplar politiska beslut till samhälls- och privatekonomiska konsekvenser.66 _{I denna} uppsats skulle gestaltningen av Gulag kunna vara en generell gestaltning och med denna typ av gestaltning faller speciellt ansvariga politiker ut som nyckelpersoner. Även ansvarsgestaltning, som presenterar en fråga eller ett problem samt en ansvarig individ, politiker eller aktörsgrupp för att lösa dessa problem, kan appliceras i denna uppsats. Detta genom att politikerna har haft ett ansvar för materialet i våra läroböcker.67

1.5.2 Lev Semjonovitj Vygotskij teori om kulturella redskap

Som teoretisk utgångspunkt har jag även använt mig av Lev Semjonovitj Vygotskij teori kring kulturella redskap och begreppsbildning. Detta tillsammans med Joel Rudnerts diskussion om detta ämne. I den här uppsatsen blir redskapet läroböckerna, även om det för Vygotskij var avsett för psykologin. Vygotskij dog 1934, när klimatet hade börjat hårdna i Sovjetunionen. Först efter Stalins död började man läsa och använda Vygotskijs texter i Sovjetunionen.68

Doktorand i historiedidaktik, Joel Rudnert, har diskuterat Vygotskijs teori i Bland stenyxor och TV-spel- Om barn, historisk tid och när unga blir delaktiga i historiekulturen. Han beskriver tidslinjer som ett fysiskt föremål som kan hjälpa elever att förstå hur olika

68_{Doktorsavhandling av Joel Rudnert, Bland stenyxor och tv-spel. Om barn, historisk tid och när unga blir}

delaktiga i historiekulturen 2019, <http://muep.mau.se/handle/2043/27507> (2/5 2021).

67_{De Vreese, C. H. (2005). News framing: Theory and Typology. Information Design Journal}

<https://www.researchgate.net/publication/250888488_News_Framing_Theory_and_Typology> (11/5 2021).

66_{De Vreese, C. H. (2005). News framing: Theory and Typology. Information Design Journal}

<https://www.researchgate.net/publication/250888488_News_Framing_Theory_and_Typology> (11/5 2021).

65_{Adam Shehata, ”Journalistikens dagordningar och gestaltningar”, i Michael Karlsson & Jesper Strömbäck}

(21)

tidsperioder har infallit. Detta ska hjälpa pedagoger att förstärka det som ska läras ut och porträttera en bild som eleverna kan komma ihåg.69

Vygotskij menade att redskapen som används i undervisningen medierar. Medierande redskap kommer stå som den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen. Läromedlet blir lärarens hjälpmedel när det kommer till undervisningen, det vill säga det som kan stå som elevers hjälpmedel till historiemedvetande. Teorins utgångspunkt blir att tydliggöra pedagogens undervisning med hjälp av läroboken. Detta gör läroboken till en förmedlande faktor och detta har Rudnert valt att kalla för just, medierande. Lärobokens medierande kan sedan hjälpa eleverna att skapa en strukturell förståelse för historien. Rudnert ser på läroboken som ett exempel på ett redskap som kan bidra med erfarenheter i både tid och rum. Historisering utifrån ett sociokulturellt perspektiv kan ses som ett exempel på att tidslinjen kan ge kunskaper om den medierande funktionen. Det vill säga, vad den gör med historien och hur den formar barnens tänkande. Detta möjliggör minne och perception. Det vi lär oss om historien är det vi uppfattar och blir medvetna om.70

I Bland stenyxor och TV-spel av Joel Rudnert, beskrivs historiedidaktiken i Sverige genom tre teoretiska begrepp: historiekultur, historiemedvetande och historiebruk. Historiemedvetande tas genomgående upp i uppsatsen för att få en uppfattning om platsen i tiden, vilket i detta fall är Gulag och hur denna har förändrats över tid i de valda läroböckerna. Vygotskij brukade exemplifiera genom att knyta en knut runt fingret för att komma ihåg något viktigt. Detta kunde ses som ett effektivt sätt att skapa redskap som förbättrar det mänskliga minnet och ett sätt att minnas över generationsgränserna.71

Knuten runt fingret är en del av en historisk utveckling mot alltmer effektiva sätt att skapa redskap som förbättrar det mänskliga minnet, och dessutom förmedlar ”sätt att minnas” över generationsgränserna. Det enklaste exemplet på ett historiekulturellt redskap är tidslinjen. Tidslinjen ordnar förfluten tid i perioder och viktiga händelser och reglerar på det sättet psykologiska funktioner som uppfattning och minne. Tidslinjen, som till formen liknar en karta eller en ritning, är dessutom ett bra exempel, eftersom Vygotskij själv nämner kartor och ritningar som exempel på kulturella redskap.72

delaktiga i historiekulturen 2019 (s. 63), <http://muep.mau.se/handle/2043/27507> (2/5 2021).

(22)

1.5.3 Begrepp

Centralt för uppsatsen är begreppen historiemedvetande, historiebruk och historiedidaktik. Funktionalism och intentionalism är teoretiska begrepp som kommer att användas i analyserandet av läroböckernas innehåll.

1.5.3.1 Historiemedvetande

Med historiemedvetande menas en uppfattning om den närvarande platsen i tiden. Denna är ofta förbunden med en föreställning om olika tidsskenden. Sedan 1990-talet har historiemedvetande etablerats som historiedidaktikens främsta nyckelbegrepp. Begreppet rör historiskt tänkande och historisk kunskapsbildning i bred bemärkelse.73

Utgångspunkten i historiemedvetande påminner oss om att historieundervisningens syfte är att hjälpa eleverna förstå världen bättre, både den egna och den större världen. Detta ställer stora krav på att undervisningen är relevant och knyter an till den värld som är i förändring, men också till elevernas erfarenhetsvärld och tankemönster.74 1.5.3.2 Historiebruk

Kursplanen i Lgr 11 syftar till att eleven ska utveckla sitt historiemedvetande och förstå sammanhanget mellan dåtid, nutid och framtid genom att förstå historien. Om eleven reflekterar över sin och andras användning av historia har begreppet historiebruk tagit plats.

Historiebruk betyder och refererar till hur vi använder oss av historia. Exempel på detta är när människor filmar, skriver, marknadsför eller håller politiska tal. Historiebruk gör att vi omges av historia i vardagen. Vi skapar och stöter på historia överallt. Du möter historia när du går förbi en staty på gatan, tittar på tv-serier eller spelar dator-spel. Det är inte enbart på museum som du finner historia. Däremot kan du ofta få en förståelse för hur livet såg ut förr i tiden och vad man använde sig av genom olika föremål.75

1.5.3.3 Historiedidaktik

Historiedidaktik handlar om förmedlingen av historia. Den riktar in sig på vilken historia som förmedlas, på vilket sätt den förmedlas samt av och till vem den förmedlas. Det som intresserar historiedidaktiker är vilken historia som förmedlas och på vilket sätt den förmedlas. Genom att studera läroböckerna ur ett analytiskt perspektiv i denna uppsats

(23)

försöker jag förstå vad läroboken förmedlar.76 _{Produktionen och konsumtionen av historien} påverkar hur framställningen av historien kommer se ut, i bland annat läroböcker, därför är det viktigt att den analyseras.

Det finns två dimensioner av historiedidaktik. Den första dimensionen menar att historia är ett kommunikativt ämne och den andra menar att historia enbart kan behandlas rättvist om man slår fast vid vilken produktion, förmedling och mottagande det blir av historien.77

1.5.3.4 Funktionalism

Funktionalism är en teori som betonar historiska framträdanden på bekostnad av individer eller grupper. Det betonas ofta sociala, ekonomiska och politiska strukturer som drivkrafter bakom att, exempelvis, ett folkmord kan utföras. I den här uppsatsen används detta begrepp för att presentera Gulags framställning i läroböcker. Funktionalister lägger inte fokus på en avsiktlig plan, utan beskriver ett folkmord som någonting som växer fram som en lösning på ett nytt och akut problem.78

1.5.3.5 Intentionalism

Intentionalism är till skillnad från funktionalism, en teori som går ut på att försöka hitta konkreta avsiktsförklaringar hos förövarna. Enskilda individer eller grupper har genom politiska beslut eller ordergivelser, haft för avsikt att på egen hand agera på ett visst sätt. Forskare med intentionalistisk bakgrund intar ofta ett ovanifrånperspektiv. Detta innebär att de riktar fokuset mot högt uppsatta makthavare. De brukar även rekonstruera en form av händelsekedja som börjar med en idé och slutar med utövandet. För att använda folkmordet som exempel, eftersom detta berör min uppsats, anses detta som en avsiktlig plan som är genomförd oberoende av andra utomstående faktorer och strukturer. Ofta anser intentionalistiska forskare att det börjar med någon form av våld mot folket som sedan leder till fram till ett folkmord.79

1.6 Metod

Denna uppsats kommer att undersökas genom en komparativ och kvalitativ textanalys av fem olika skolböcker representerade från varje årtionde mellan åren 1970-2010. Skolböckerna

79_{Kershaw (London 2000) s. 74.}

78_{Ian Kershaw, The Nazi dictatorship: problems and perspectives of interpretation, (London 2000).} 77_{Karlsson & Zander (red.) (2014) s. 154–168.}

76_{Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är närvarande : historiedidaktik som teori och tillämpning}

(24)

jämförs sedan med styrdokument som var aktuella under respektive årtionde. För att avgränsa arbetet har jag valt att jämföra förekomsten av Gulag i läroböckerna. Till en början tänkte jag jämföra sex olika skolböcker, men eftersom ingen skolbok från år 2020 i historia för åk 9 har publicerats (som jag efter ett långt sökande fick konstatera), valde jag att ta bort denna. Historia för åk 7 har däremot publicerats år 2020, men det är först i årskurs 9 som eleverna lär sig om imperialism och världskrig, och däribland Gulag.80

Läroböckernas innehåll kommer att granskas genom innehållets förändring över tid och vad som har fått vara framträdande. Mer specifikt en granskning av fakta, språk och tonvikt, det vill säga – vad författarna lägger fokus på.

Läroböckerna jämförs med styrdokumenten för att se om det finns ett samspel mellan dem. I detta samband kommer historiedidaktik, historiebruk och historiemedvetande att tas upp i analysen. Styrdokumenten är inte skrivna av sig själva, utan är en förordning som utfärdas av Sveriges regering.81 _{På grund av detta ska jag även undersöka om det finns} politiska anknytningar till läroböckernas utformning.

Jag kommer även, för att sammanställa mitt insamlade material, att använda mig av kvantitativ data. Denna kommer att framställas som en tabell i resultatet.

1.7 Urval

Tanken bakom urvalet var att välja böcker som har använts av majoriteten av Sveriges skolor under de utvalda årtiondena. När jag sedan inte hittade några fysiska litteraturlistor eller statistik över använda läroböcker för årskurs 7-9 i historia, blev bevisen för vad som faktiskt har använts i klassrummen små.

Källmaterialet är utgivet från olika förlag och kring detta finns inget egentligt syfte, det är tidsaspekten som står för det centrala innehållet. Jag har däremot, i största möjliga utsträckning, försökt att använda mig av litteratur från samma författare eller från samma förlag. Tanken bakom detta var att yttre faktorer, såsom författarnas åsikter, inte skulle påverka analysen i för stor utsträckning. Min tanke var att detta skulle öka trovärdigheten av uppsatsens analys, genom att lägga fokus på innehållsmässiga skillnader och likheter.

Den första läroboken jag har studerat är från 1979 och den senaste är från 2020. Mitt mål har varit att studera läroböcker från varje årtionde mellan 1970-2020-talet.

81_{Pdf dokument från regeringens hemsida med Förordning om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och}

fritidshemmet, <https://www.regeringen.se/rapporter/2010/10/u20105865s/> (15/5 2021)

(25)

Anledningen till detta var jag ville ha med läroböcker från tiden innan Sovjetunionens sönderfall och tiden efter.

1.8 Material

1.8.1 Lärobok 1970, ”Historia: för högstadiet” från 1979

Ryssland blir Sovjetunionen

1970’s lärobok ”Liber Läromedels Historia” från 1979 innehåller ett kapitel som heter ”Ryssland blir Sovjet”. Bland dessa sidor nämns inte Gulag vid namn. Läroboken är skriven utifrån ett intentionalistiskt perspektiv med Stalin som främsta ansvarig för terrorn i Sovjet.

Boken innehåller bilder på massgravar med bland annat en hängd människa efter ett angrepp av tyskarna. Bildtexten lyder enligt följande: ”Tyskarna dödade skoningslöst alla kommunistledare och motståndsmän i Sovjet. Den avrättade kvinnan var var partiledare. Hon fick hänga kvar som ett varnande exempel för bybefolkningen.” En annan bild visar glada arbetare, med en del av bildtexten som lyder: ”... Stalin påstås själv ha sagt, att han tvingades ta livet av 10 miljoner bönder för att utveckla ett modernt kollektivjordbruk.”

Det skrivs senare att tyskarna gick till ytterligare ett angrepp mot Sovjetunionen. En tysk armé på 330 000 man omringades den gången. 90 000 man återstod när armén efter några månader kapitulerade. De kvarstående tyskarna blev fångar i Sovjet. Det nämns inte vad som hände med fångarna efter det. Sovjetunionens dödsoffer under andra världskriget beskrivs som 17 miljoner människor.

Kapitlet ”Ryssland blir Sovjet” tar upp att bönderna blev alltmer fattiga och jordhungriga. Det beskrivs att missnöjet på landsbygden växte mot slutet av 1800-talet och att Sovjetunionen bildades år 1922. De stora förändringarna i bildandet av den nya staten uppges ha skett under Josef Stalins tid. Det beskrivs att de viktigaste åtgärderna som vidtogs och övertogs av staten var: industrin, banker och kommunikationer.

(26)

Levnadsstandarden sjönk. År 1930 menade en amerikansk journalist att femårsplanerna gick ut på att landet skulle ”svälta sig starkt”.

Efter revolutionen 1917 var många länder misstänksamma mot den nya socialistiska staten. Sovjet isolerade sig under den här tiden från omgivande länder.

Vladimir Lenin och Josef Stalin

Vladimir Lenin nämns endast vid något enstaka tillfälle. Josephs Stalins tid beskrivs genom två sidor i boken. Det beskrivs att Stalin behandlade sina motståndare genom avrättning, fängelse eller att de sändes till tvångsarbetsläger. Några år efter Stalins död angrep hans efterträdare, Nikita Chrustjev, Stalins terror och våldsmetoder. Stalin framstod inte längre som den store hjälten. Statyer revs och gator, torg och städerna fick nya namn. Stalins döda kropp som legat i en glaskista vid Lenins sida, begravdes nu på vanligt sätt.

Gulag

Gulag nämns som sagt inte vid namn, men dess terror kan avläsas genom lärobokens beskrivning av att människor försvann, jagades och svälte. Överallt förekom utrensning av misstänkta motståndare. På förhand uppgjorda rättegångar mot ”folkets fiender” var vanliga. Många människor försvann utan rättegång och dom. Denna terror nådde sin höjdpunkt vid mitten av 1930-talet.

Dödssiffran

Man har beräknat att mellan 10 och 20 miljoner människor dödades eller sändes till arbetsläger under den stora terrorn.

1.8.2 Lärobok 1980, ”Levande historia Läsebok 3” från 1988

I läroboken ”Levande historia Läsebok 3” från 1980, har man främst valt att rikta in sig på Lenin och Stalin genom en beskrivning av vilka dessa ledare var. Även denna lärobok är skriven utifrån ett intentionalistiskt perspektiv med Stalin som ansvarig för terrorn i Sovjet. Gulag nämns däremot inte vid namn. Precis som i 1970’s lärobok, finns det ett kapitel som heter ”Ryssland blir Sovjet”. Detta kapitel får 27 sidor i boken. Kapitlet som heter ”Ryssland blir Sovjetunionen” inleds med tre frågor;

Ville Lenin befria eller binda människorna? Kan Stalins terror försvaras?

Varför har Trotskij ingen plats i den sovjetiska historien?

(27)

Vladimir Ilich Ulyanov, senare kallad Lenin, får flera sidors utrymme i denna skolbok. Det skrivs utförligt om hans familj, hans skolgång och styrkor. Det skrivs i en kort faktatext om att Lenin förvisades till Sibirien i flera år. Texten beskriver hans sätt att kommunicera till sina åhörare enligt följande; Han friade alltid till sina åhörare, men daltade aldrig med dem. Det fanns inga blommor i hans tal, men heller inget tråkigt ogräs.

1918 höll Lenin tal om varför demokratin var dålig och blev då skjuten. Detta beskrivs på följande sätt i boken; Medan applåderna smattrade, drog hon upp en revolver och sköt tre skott. Författaren vill att läsaren ska leva sig in i texten och försöker förmedla en närvarande känsla.

Det beskrivs i boken att Lenin var dyster och orolig på grund av att Stalin väntade på att ta över. Enligt boken ska Lenin ha anat den massdöd som Stalin senare åstadkom. Boken beskriver samtidigt att Lenin drev revolutionen med hänsynslöshet.

Rubriken efter detta heter Stalins revolution. Det skrivs bland annat om Josef Stalins familj, barndom och att namnet Stalin betyder ”mannen av stål”. När Stalins pappa dog står det att Stalin inte tycktes sakna honom, med förklaringen; Fadern lär ha pryglat sonen ofta. Nästa stycke heter Blivande präst? Här beskrivs det att Stalin gick på prästseminarium, men att han aldrig blev någon präst; Men moderns dröm - för den var knappast Josefs - förverkligades inte. Författaren skriver ut många antaganden om Stalin.

År 1903 fängslades Stalin i Sibirien och lyckades fly år 1904. Det beskrivs att han ofta åkte in och ut ur fängelse. Lärobokens författare skriver därför ett antagande om att det var lätt att rymma från fängelserna.

Gulag

Nämns inte vid namn, men terror och femårsplanerna nämns. Femårsplanerna beskrivs som den styrning av ekonomin som skulle göra Sovjet till ett modernt industriland. Det beskrivs även i samma veva att Stalin ”krossade” miljoner små kapitalister.

(28)

i Ukraina – sådant dokumenteras inte i en diktatur. Det krävdes ju ett förlorat världskrig för att fotografier skulle kunna visa oss de tyska koncentrationslägren.”

Det beskrivs sedan att terrorn mot bönderna kunde förklaras genom en plan om att industrialisera landet. Det står även att Sovjetunionen fick reda på Stalins terrorvälde och att de grävde upp hans tidigare grav bredvid Lenin och flyttade honom till en vanlig grav.

Dödssiffran

Forskare har räknat ut att mer än 10 miljoner människor miste livet under Stalins tid.

1.8.3 Lärobok 1990, ”Kompakt Historia” från 1996

I läroboken från 1996 finns ett kapitel som heter ”Ryssland blir Sovjet”. Detta avsnitt tillägnas fyra sidor i boken. Andra världskriget får 27 sidor i boken. Gulag nämns fortfarande inte vid namn.

Det beskrivs att flera dramatiska händelser inträffade under mellankrigstiden i västvärlden och en av dessa beskrivs vara att Ryssland förvandlades till Sovjetunionen. På vilket sätt detta anses vara en dramatisk händelse beskrivs inte.

På en sida beskrivs det att Ryssland sluter fred med omvärlden och att ett slagord som ofta sades var ”Fred till varje pris”. Inbördeskriget i Ryssland år 1918 beskrivs som ett Ryssland i nöd och sönderfall. Människorna drabbades hårt. Svält, köld och sjukdomar skördade enorma offer.

Efter detta inleds information om Joseph Stalin (stavas Joseph i detta kapitel). Det beskrivs att han utvecklade ”arbetar- och bondestaten” till ett nytt envälde där det blev livsfarligt att ifrågasätta partiledarens åsikter.

Gulag

År 1929 inleddes kollektiviseringen. Det innebar att privata jordbruk med tvång slogs ihop till stora enheter, vilka ägdes av staten eller av bönderna gemensamt. Kollektiviseringen beskrivs som skoningslös. Snart kallades även enkla bönder med små egendomar för kulaker och jagades från sin jord. De kunde flyttas långt från sin hembygd och om de gjorde motstånd kunde de avrättas. Hundratusentals avrättades och ännu fler skickades till arbetsläger i Sibirien. Vad som hände på dessa arbetsläger i Sibirien, nämns inte. Människorna slaktade hellre sina djur än blev överlämnade till kollektiven. Detta ledde till svält och miljoner människor förlorade sina liv.

(29)

Krigsåren efter oktoberrevolutionen beskrivs ha kostat omkring åtta miljoner människor livet. Det beskrivs att en femårsplan inrättades år 1928-33. I slutet av 1930-talet beskrivs det att endast en bolsjevik från oktoberrevolutionens dagar fanns kvar, nämligen Joseph Stalin. Det beskrivs att den sammanlagda siffran av Stalin-terrorns dödsoffer inte är klarlagd, men att det rörde sig om flera miljoner människor.

1.8.4 Lärobok 2000, ”Levande Historia 7-9 SOL 3000” från 2005

Denna lärobok från år 2000 innehåller ett kapitel som heter ”Ryssland blir Sovjetunionen”, precis som de föregående läroböckerna. Kapitlet får tretton sidor i boken.

Ryssland beskrivs som ett uppdelat samhälle. Medelklassen började växa först omkring 1870 i Ryssland, när landet började industrialiseras.

Stalin nämns första gången vid namn i samband med järnvägsbyggen och industrialisering. Det skrivs att Sovjet hade lånat pengar från Västeuropa för att bygga järnvägar, som också var tillverkade i väst. Den 930 mil långa transsibiriska järnvägen blev färdig år 1915. I Baku utvecklades en ny industri: utvinningen av olja. På nätterna låstes arbetarna in i baracker och de arbetade övervakande av beväpnade vakter. Det beskrivs nu att en av arbetarna hette Josef. ”Senare skulle han bli känd under namnet Stalin som betyder ”man av stål””.

Eftersom att det kostade mycket att industrialisera ett land, skulle så mycket pengar som möjligt pressas fram inom landet. Detta trots att landet hade lånat pengar från Västeuropa. Gruppen som behövde betala nya skatter var bönderna.

Vladimir Lenin nämns som en av revolutionärerna i Ryssland. 1903 bröt han ut det socialdemokratiska partiet tillsammans med sina anhängare, som tog namnet bolsjeviker. Ordet betydet ”majoritet”, ”de många” på ryska.

Det beskrivs att Ryssland mer eller mindre drogs med i världskriget 1914 mot sin vilja. Det beskrivs att de ryska trupperna led svåra förluster och att det ruttnade tusentals brödsäd och kött i stillastående järnvägsvagnar. Vintern 1922-23 ska Lenin ha varnat för att låta Josef Stalin ta över ledningen. Stalin hade dock redan inflytande nog för att se till att det inte hände. Stalin blev partiets ledare när Lenin dog 1924.

(30)

”förräderi”. År 1939 fanns bara Stalin kvar av de femton personer som bildat Lenins första regering.

Gulag

Gulag nämns första gången i ett kapitel som heter ”Stalintiden - terror och industrialisering”. Det beskrivs att människor avrättades för ”förräderi” eller blev avlyssnade. Överallt och inom alla yrkesgrupper förekom utrensningar. Miljoner människor stuvades in i tåg och sändes till fångläger i Sibirien. Nyodlingar, vägbyggen, gruvor och fabriker fick ta emot arbetskraft från lägren. Det behövdes tvångsarbetare för att bygga upp landet och myndigheter fick därför order om att leverera ett visst antal fångar. Det spelade ingen roll om människor var skyldiga eller oskyldiga, bara det kom tillräckligt många. Det väldiga systemet med fångläger och straffanstalter kallades Gulag.

Dödssiffran

Det står i läroboken att det inte fanns några säkra siffror på offren för Stalintidens terror. Mellan en och två miljoner människor avrättades. Uppemot tjugo miljoner dog av sjukdom på grund av omänskliga behandlingar, både under transporter och i arbetslägren.

1.8.5 Lärobok 2010, SOL 4000 Levande historia (stadiebok 7–9) från 2013

I 2010’s lärobok skrivs det, precis som i tidigare läroböcker, ett kapitel som heter ”Ryssland blir Sovjet.” I den här boken får kapitlet 15 sidor utrymme. I kapitlet tas det bland annat upp att människor avrättades eller stuvades in i tåg och sändes österut till väldiga fånglägren i Sibirien. I boken har även en tidslinje ritats upp med händelser som inträffade under Sovjetunionens uppbyggnad. De beskrivs bland annat att ryssarna var i krig med Sverige och att de var på jakt efter guld, salt och mark genom Sibirien.

Fokuset ligger främst på Josef Stalin. Det beskrivs att han år 1929 bestämde sig för att skynda på landets industrialisering med hjälp av tvångsarbete. Olika myndigheter fick i order om att leverera ett visst antal fångar, det spelade ingen roll om det var skyldiga eller oskyldiga människor - så länge det kom tillräckligt många och kunde arbeta.