Värnpliktsvägran
En rättshistorisk studie av samvetsfrihetens gränser i den rättspolitiska debatten 1898-1925
AKADEMISK AVHANDLING
som för avläggande av juris doktorsexamen vid Uppsala universitet
framställes till offentlig granskning å Brusewitzsalen, Gamla Torget 6 fredagen den 12 april 2002 kl. 10.15
av
Görel Granström jur. kand. av Norrlands nation
Uppsala 2002
Abstract
Görel Granström
Värnpliktsvägran. En rättshistorisk studie av samvetsfrihetens gränser i den rättspolitiska debatten 1898-1925. Conscientious objection. A legal historical study on the limits offreedom of consciousness in the parliamentary debates 1898-1925 236 pp. Uppsala 2002.
Between the years 1898-1925 there was an intense debate in the Swedish Parliament concerning different legislative proposals on the right for conscientious objectors to be exempted from military service. In 1902 a royal ordinance gave the regimental commander an option to allow conscripts, who professed grave compunctions regarding military service, to perform other work within the regiment. In 1920 a provisional law was passed that gave religious conscientious objectors the opportunity to serve outside the regiment and in civilian clothing and in 1925 the law was made permanent.
The main purpose of this study has been to determine how the concept of protection due to freedom of consciousness was used in this context and how the limits of this protection was perceived and constructed in the parliamentary debate and in legislative proposals.
The debate regarding legal protection for conscientious objection have also been analysed from a gender perspective, with an aim to illustrate how different perceptions of masculinity and masculine behaviour collided in this debate. The conscientious objectors were regarded by some as being honourable and principled, but were by others seen as cowards who did not understand that it was their duty, as men, to learn how to protect their country, a duty which was greater than any need for freedom of consciousness.
The study shows that the issue of legislative protection for conscientious objection was debated in a context where the emphasis was on the state interest as the primary objective. When it came to conscientious objection, freedom of consciousness was allowed only as long as it did not interfere with the state’s interests. In the first years of the period, the limitations on freedom of consciousness were very strict. In 1925, with conscientious objection being defined in a religious, as well as an ethical context, freedom of consciousness was given more leeway, but was still limited to what was in accordance with the state interests. The focus was on the individual’s duties and obligations towards the state. It was a matter of civic duties, rather than of civil rights.
JURIDISKA FAKULTETEN
V ärnplikts vägran
En rättshistorisk studie av samvetsfrihetens gränser i den rättspolitiska debatten 1898-1925
Görel Granström
UPPSALA
Förord
Jag vill bölja med att tacka min handledare, professor Rolf Nygren, som inspirerade mig att välja det ämne jag valde och som även inspirerat mig genom givande diskussioner under åren. Det finns dessutom några andra personer som på ett avgörande sätt medverkat till att det nu finns anledning att skriva detta förord. Dessa personer är Åsa Gunnarsson, Anu Pylkkänen och Bo Wennström. Tack!
Jag har haft förmånen att få presentera och diskutera mina idéer vid det högre seminariet för rättens historia och sociologi vid Juridiska institutionen i Uppsala. Jag sänder ett varmt tack till deltagarna i seminariet och särskilt till Carl Gustaf Spangenberg. Jag vill också tacka deltagarna i slutseminariet som hölls i Umeå den 27 augusti 2001.
Jag inledde min doktorandtid med att inneha en doktorandtjänst vid Juridiska institutionen i Uppsala och avslutar den nu genom att inneha en universitetsadjunktstjänst vid Juridiska institutionen i Umeå. Detta har gett mig möjligheten att lära känna ett stort antal kolleger som också har blivit mina vänner. Jag vill tacka er alla för stimulerande diskussioner och trevlig samvaro. Väl medveten om att det säkraste är att säga ”ingen nämnd och ingen glömd” vill jag ändå passa på att särskilt nämna Mimmi Friberg, Christina Johnsson och Anna-Karin Lindblom i Uppsala och Monica Burman, Ruth Mannelqvist, Åsa Persson och Karin Ågren i Umeå. Ni har alla betytt mycket för mig, både i och utanför mitt arbete.
Jag har ibland lyckats göra annat än att skriva och då har mina kära vänner i Uppsala, Ulrika och Erika Larsson, Anneli Wennström och Lotta Wikman, funnits där. Utan er...
Min forskning har möjliggjorts genom en doktorandtjänst vid Juridiska institutionen i Uppsala och jag är mycket tacksam för det stöd jag fått. Jag har sedan fatt möjligheten att avsluta avhandlingsarbetet genom mycket generösa villkor vid Juridiska institutionen i Umeå. Genom åren har jag också erhållit finansiellt stöd i form av stipendier från Gustav och Carin Olins stiftelse för rättshistorisk forskning och Stiftelsen Staten och Rätten.
Jag har dessutom haft förmånen av att inneha Elsa Eschelsson-stipendiet samt stipendier från Norrlands nation.
Avslutningsvis vill jag tacka mina föräldrar Sonja och Staffan Granström för deras stöd genom åren. Min syster Gunilla Granström har också varit ett stort stöd, framför allt i slutet av mitt avhandlingsarbete när hon hjälpte mig genom att mycket effektivt korrekturläsa mitt manus. Två av hennes vänner, Mattias Eliasson och Marie Wallin, tog sig dessutom an uppgiften att granska min engelska sammanfattning. Tack Mattias och Marie!
Jag tillägnar den här boken minnet av min lillebror Lasse.
Umeå i mars 2002 Görel Granström
Innehållsförteckning
FÖRORD...1
FÖRKORTNINGAR...7
KAPITEL 1 INLEDNING... 9
Fallet Holm... 9
Holms representativitet?... 10
Föreställningar om vämpliktsvägrare... ...11
Rättskipningsmiljön... 11
Avhandlingenssyfte... 13
Teori och metod... 13
Material...15
Tidigare forskning...16
Föreställningarommanlighet... 17
Manlig eller omanlig?... 18
Den militära miljön som undersökningsobjekt... 19
VÄRNPLIKTENS ALLMÄNHISTORISKA KONTEXT...20
Kontextualisering...21
Komplementär syn på medborgarskap... 24
Disposition...25
KAPITEL 2 HISTORISK BAKGRUND... 27
Inledning...27
Värnpliktenshistoria... 28
Idén om allmän värnplikt...28
Ett första steg mot allmän värnplikt... 30
1901 års härordning... 32
Utvecklingen efter 1901...33
Rösträttsrörelsen... 34
Utomparlamentariska aktiviteter 1880-1900... 34
Rösträttsrörelsen inflytande... 36
Rösträtten i riksdagen 1900-1921...37
Rättigheter och skyldigheter... 39
Arbetarrörelsen... 41
Hjalmar Branting och försvarsfrågan...41
Försvarsvänner och försvarsnihilister...43
Ökad forsvarsvänlighet inom det socialdemokratiska partiet...46
Hungerdemonstrationer och militära protester... 47
Oro inom försvarsmakten... 48
Fredsrörelsenochfrikyrkorörelsen...49
Fredsmöten i Stockholm 1893 och 1897...49
Frikyrkorörelsen... 51
KAPITEL 3 DEN INLEDANDE PROCESSEN - UNDANTAG FÖR SAMVETSÖMMA I
VISS UTSTRÄCKNING...55
Inledning... 55
En grundlagsfäst rätt till samvetsfrihet?... 56
Den parlamentariska kontexten 1898-1902... 59
1898 ÅRS RIKSDAGSBEHANDLING... 61
1898 års motion om ändring i 27 § vämpliktslagen... 61
Lagutskottets utlåtande... 63
Riksdagsdebatten 1898... 64
1898 ÅRS VÄRNPLIKTSKOMMITTÉ... 67
Hur skulle 16 § RF tolkas?... 67
Skulle undantag ändå göras?...68
Förlust av medborgerligt förtroende...69
Remissbehandlingen av kommitténs betänkande...70
1901 ÅRS RIKSDAGSBEHANDLING... 73
Byström motionerar återigen om de samvetsömma... 73
Särskilda utskottet föreslår en alternativ lösning...74
Riksdagsdebatten år 1901... 75
1901 års riksdagsskrivelse och 1902 års cirkulär...79
ÅTERKOMMANDE ARGUMENTATIONSLINJER... 79
Föreställningar om de samvetsömma värnpliktiga...81
KAPITEL 4 INLEDANDE IDÉBRYTNINGAR: DEBATTERNA 1907-1912... 83
Inledning...83
Den parlamentariska kontexten 1907-1912... 84
1907 ÅRS RIKSDAGSBEHANDLING... 86
Motion om möjligheten att utföra annat arbete... 86
Lagutskottet förordade bifall - under vissa förutsättningar... 87
Riksdagsdebatten i första kammaren 1907... 89
Riksdagsdebatten i andra kammaren 1907... 93
1909 ÅRS RIKSDAGSBEHANDLING... 97
Byström motionerar om möjlighet till axmat arbete... 97
1902 års cirkulär avsåg de verkligt samvetsömma... 97
1909 års riksdagsdebatt... 99
1911 ÅRS RIKSDAGSBEHANDLING... 104
Byström motionerar igen...104
En kortfattad riksdagsdebatt...105
FÄNGELSE ELLER UPPFOSTRINGSANSTALT? 1912 ÅRS DISKUSSION... 106
Liljedahls motion och lagutskottets avstyrkande... 106
Riksdagsdebatten 1912... 107
Börjantillöppningocksåförandragrunderänreligiösa...109
De samvetsömma som avvikare från den manliga normen...111
KAPITEL 5 UNIFORMSVÄGRAN OCH FRÅGAN OM FÖRLÄNGD
TJÄNSTGÖRINGSTID: DEBATTEN 1915-1917... 113
Inledning... 113
Den parlamentariska kontexten 1915-1917... 114
1915 ÅRS RIKSDAGSBEHANDLING... 116
Berg i Munkfors motionerar om möjlighet till civilt arbete... 116
Utskottsbehandling och debatt i andra kammaren 1915... 116
Utskottsbehandling och debatt i första kammaren 1915... 120
1916 Arsriksdagsbehandling... 125
Motioner i båda kamrarna...125
Utskottsbehandlingen...125
Debatten i riksdagen 1916... 127
1917 ÅRS riksdagsbehandling... 132
Allt subjektivt godtycke bort...132
Utskottsbehandlingen...133
Debatten i riksdagen 1917... 135
Civiltarbeteicivilakläder - enisoleradfrAga?...139
Legitima grunder för vägran... 140
Civilt arbete utanför truppen?...141
Frågan om förlängd tjänstgöringstid... 142
Föreställningarom de samvetsömma i debatten 1915-1917... 143
KAPITEL 6 DET FÖRSTA LAGINITIATIVET: 1920 ÅRS PROVISORIUM...145
Inledning... 145
Den parlamentariska kontexten 1917-1920...146
1917 Arskommitté... 147
Kommitténs lagförslag... 148
Kommitténs motiv till lagförslaget... 148
Särskilda yttranden av Byström och Gullberg samt Croneborg... 157
Den statistiska undersökningen... 158
1920 ÅRS PROPOSITION... 161
Samvetsbetänkligheternas art samt lagstiftningens giltighet i krigstid...162
Motioner angående 1920 års proposition...164
Andra lagutskottets utlåtande...167
Debatteniriksdagen 1920... 170
Första kammaren...170
Andra kammaren...173
Den slutliga lagtexten...175
Lagregleringavdesamvetsömmastjänstgöring... 177
KAPITEL 7 AVSTAMP MOT ETT NYTT, DEMOKRATISKT SAMHÄLLE: 1925 ÅRS LAG...179
Inledning... 179
Den parlamentariska kontexten 1920-1925... 181
Förändringarrörandesamvetsömmavärnpliktiga 1921-1924... 182
Försvarsminister Malmroths förfrågan om erfarenheterna av 1920 års lag... 183
Straffbestämmelser för civilarbetare...186
1924 års förslag om ny vämpliktslag...188
1925 ÅRS PROPOSITION...189
Förslag om utvidgning av grunderna för samvetsbetänkligheterna... 190
Tjänstgöringstidens längd... 192
Möjligheten att återkalla ett medgivande om annan tjänstgöring...192
Två motioner i andra kammaren...193
Utskottets utlåtande... 193
Riksdagsdebatten 1925... 195
Utvidgningen av grunderna för samvetsbetänkligheter... 195
Simulation och förlängd tjänstgöringstid...196
Medborgerliga skyldigheter och föreställningar om de samvetsömma... 197
Utvidgadegrunderförlegitimasamvetsbetänkligheter... 198
Motstånd mot utvidgningen av lagens tillämpningsområde... 199
Föreställningar om vägrama...200
KAPITEL 8 VILKA VAR VÄGRARNA?... ...203
Inledning... 203
Värnpliktsvägranvid Västmanlandsregemente 1898-1925 ...204
Vägramas bakgrund och motiven för deras vägran...205
Straffen för vägran...208
Varför överklagade inte vägrama?...210
Behandladesreligiösaochicke-religiösavägrareolika?...212
KAPITEL 9 SAMVETSFRIHETENS GRÄNSER-SAMMANFATTANDE ANALYS ..213
Inledning... 213
Statensintresse... 215
Olikaförklaringartillsamvetsömhet...216
Motståndsomtogsigolikauttryck...219
Värnpliktsvägranochsamvetsfrihetensgränser... 220
SUMMARY... 223
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING...227
Förkortningar
AKM Motion i andra kammaren FKM Motion i första kammaren
HD Högsta domstolen
KrA Krigsarkivet
MO Militieombudsmannen
NJA Nytt juridiskt arkiv
NOU Norges offentlige utredninger Prop. Proposition
RA Riksarkivet
RF Regeringsformen
SFS Svensk Författningssamling SLK Strafflag för krigsmakten SOU Sveriges offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning
Kapitel 1 Inledning
Fallet Holm
Medicine studerande Stig Holm vägrade 1923 att genomfora sin värnplikt och angav att motivet för hans vägran var av kulturell och humanistisk art.]
Holm ryckte in 1922 och genomförde första delen av sin värnplikt utan anmärkning. När han skulle genomföra den andra delen vägrade han. Han uppgav att han genomfört den första delen av sin tjänstgöring för att ingen skulle kunna beskylla honom för ”skoskavsantimilitarism”1 2 och för att han skulle veta vad han talade om när han vägrade. Han ville även fa möjlighet att agitera bland de andra värnpliktiga. Holm tolkade lagen om samvetsömma så att staten förutsatte att det fanns fyra kategorier människor: militarister, religiösa, sinnesrubbade och samhällsvådliga brottslingar, eftersom man bara accepterade religiösa betänkligheter som grund för vägran och ofta försökte förklara den samvetsömmes vägran med att han var sinnesrubbad. Holm uppgav att han kommit fram till sin övertygelse på rent intellektuell väg och genom att läsa Natanael Beskows skrifter.3
Han blev tillfrågad inför krigsrätten om han kände till om det fanns sinnessjukdom i hans släkt och det framgår av protokollet att batalj onsläkaren skrivit till Holms farbror för att få information om honom.
I farbroderns svar framträder en bild av Holm som en idealistisk ung man med bristande verklighetsuppfattning. Farbrodern uttrycker farhågor för att Holm inte visste vad han gjorde och framför allt inte förstod vilka återverkningar hans agerande kunde komma att fa för honom framöver. På en direkt fråga från åklagaren framkommer dock att Holm själv ansåg sig veta vad han gjorde. Han ville ”lösa konflikten så, att det skulle tillfredsställa honom personligen, och han hoppades att genom en
1 En redogörelse för fallet firms i prop. 1925:210 s. 21 ff. Se också protokoll från Skaraborgs Regementes krigsrätt i Skövde den 1 augusti 1923 som finns i avskrift i kommittéarkivet till Centerwalls utredning. 1924 års kommitté. RA.
2 Man skulle alltså inte kunna anklaga honom för att vägra på grund av bekvämlighetsskäl.
3 Om Natanael Beskows lära, se t.ex. Sjöholm 1972.
värnpliktsvägran hava skapat ett argument i agitationen for en ändring i nu gällande lagstiftning”. Det framgår också av krigsrättsprotokollet att Holm uppvaktat Per Albin Hansson i frågan. Hansson hade enligt krigsrättsprotokollet lovat att, i den mån han kunde, se till att lagen ändrades så att religiösa och icke-religiösa vämpliktsvägrare likställdes. Han hade dock avrått Holm från att vägra, eftersom det innebar en stor uppoffring och en lagändring nog ändå skulle vara möjlig att genomfora.
Åklagaren yrkade ansvar enligt 76 § i strafflagen för krigsmakten.4 Han ansåg att det fanns försvårande omständigheter, eftersom Holm agerat under sådana omständigheter att hans brott mot krigslydnaden kunnat åstadkomma fara. Holms rättegångsbiträde framhöll att han inte kunnat göra så mycket i sitt försvar av sin klient då denne medvetet och uppsåtligt vägrat. Han menade dock att det fanns förmildrande omständigheter, eftersom Holms agerande berott på en önskan att föra fram en sak som han såg som rättfärdig. Holm dömdes till tre månaders fängelse av en oenig krigsrätt.
Auditören ville döma honom till tre månaders straffarbete istället.
Holms representativitet?
”Fallet Holm” kan, trots att det inträffade under den senare delen av den för avhandlingen relevanta undersökningsperioden, tjäna som exempel på vad den föreliggande avhandlingen kommer att behandla. Stig Holm vägrade att genomföra sin värnplikt och valde att hellre sitta i fängelse. Genom detta är han representativ för ett relativt litet antal unga män som ändå uppfattades som ett stort problem för dåtidens lagstiftare. Under den aktuella undersökningsperioden 1898-1925 presenterades flera lagförslag med syfte att komma tillrätta med vämpliktsvägrama, eller de samvetsömma som de också kallades. Holm är dock inte helt representativ när det gäller hur han motiverade sin vägran. Han anförde skäl av kulturell och humanistisk art, medan merparten av dem som vägrade tillhörde olika frireligiösa samfund och anförde religiösa samvetsbetänkligheter. Det var också vägran på religiös grund som inledningsvis blev föremål för lagreglering. Inte förrän i undersökningsperiodens slutskede accepterades etiska motiv.
Vi lämnar skoskavet åt sidan så länge och koncentrerar oss på antimilitarism som fenomen eftersom den var en viktig del av den kontext som frågan om värnpliktsvägran måste ses i. Undersökningsperioden var, både i Sverige och i resten av världen, en tid av stora omvälvningar, politiska såväl som ekonomiska och sociala. Arbetarrörelsen växte sig allt starkare men klassklyftoma fanns kvar. Händelser i omvärlden, som första världskriget och ryska revolutionen, påverkade också diskussionen kring de samvetsömma värnpliktiga. Det fanns en rädsla inom det styrande skiktet för den agitation som fördes för politiska och sociala rättigheter bland socialdemokrater och ungsocialister. Denna rädsla tog sig uttryck i en restriktiv hållning till införandet av undantagsregler för samvetsömma
4 För vägran att åtlyda vad forman under tjänstens utövning och i vad som angår tjänsten honom befallt.
värnpliktiga. Man befarade att många skulle simulera samvetsbetänkligheter, när det egentligen handlade om politiska motiv till att vägra värnplikt.
Föreställningar om värnpliktsvägrare
I den samtida politiska debatten förekom uppfattningen att vägrare var fega och lata eller att det var något fel på dem, eftersom de inte ville uppfylla sina plikter som medborgare. Synen på vägrama som sinnesrubbade eller sinnessjuka tog Holm upp i sin argumentation mot den gällande lagen. Han blev också, som framgår av redogörelsen ovan, tillfrågad om han kände till eventuell förekomst av sinnessjukdom i sin släkt. Det finns flera exempel på att vägrama sågs som sinnessjuka, eller åtminstone att de ”inte visste vad de gjorde”, alltså en förklaring av det slag som Holms farbror förde fram när han tillfrågades om sin brorsons sinnestillstånd. Vägrama sågs som avvikande och ett sätt att förklara denna avvikelse var att se den som uttryck för sjukdom.
Det går att se värnpliktsvägran som ett exempel på avvikelse från de normer som var rådande för manligt beteende vid denna tid. En man skulle vara beredd att försvara sitt land, ja även dö för det. Vägraren utmanade denna föreställning om maskulinitet och visade genom sitt agerande och sina argument på den ambivalens som fanns om hur en man skulle vara.
Holm var avvikande också genom sitt eget agerande, som mynnade ut i agitationen för en förändrad lagstiftning. De flesta vämpliktsvägrama verkade se sin vägran som en privatsak. Det handlade om relationen till Gud och att man måste lyda Gud mer än människor. De var sällan ute och agiterade för sin sak, och även om några av de radikala ungdomsförbunden hade satt upp värnpliktsvägran och vämpliktsstrejk på sina program, var de religiösa vägrama i majoritet. Holm å sin sida sade att han hoppades att hans vägran skulle kunna påverka lagstiftningen och han hade ju också uppvaktat Per Albin Hansson i frågan.
Rättskipningsmilj ön
Som redan framgått av fallet Stig Holm var värnpliktsvägran ett militärt brott enligt strafflagen för krigsmakten och som sådant att lagföra i en vid vaije regemente eller militärt förband inrättad domstol, krigsrätt. Fram till 1914 sammansattes krigsrätt med en regementsofficer som ordförande samt två kaptener, en subaltemofficer och en lagfaren auditor som ledamöter.
Krigsrätten hade därmed bara en enda lagfaren ledamot. I andra instans dömde Krigshovrätten, som var sammansatt efter samma princip om den militära sakkunskapens dominans; ordförandeskapet låg i händerna på en general eller amiral; övriga ledamöter var tre regementsofficerare, därav minst en med överstes grad, samt ett lagfaret krigshovrättsråd. Först i Högsta domstolen hamnade det militära domarelementet i minoritet, eftersom domstolen i militära mål skulle sammansättas med två militärer av
generals/amirals grad och resten justitieråd. Åklagarsysslan sköttes i krigsrätt av en väbel, som vanligen var en för uppgiften särskilt kommenderad underofficer. I högre instans fanns dock en lagfaren åklagare, krigsfiskalen.5
Efter sekelskiftet utsattes det militära domstolsväsendet för kraftig kritik, som framför allt riktades mot krigsrätternas och krigshovrättens bristande juridiska kompetens. Anpassning av den militära straffrätten och rättegångsväsendet till större likhet med civila förebilder blev en central fråga för liberala och socialdemokratiska politiker. År 1914 reformerades den militära straff- och processrätten, vilket för rättegångsväsendets del innebar en förstärkning av lagfarenhetens ställning, särskilt i Krigshovrätten, där det militära elementet nu för första gången hamnade i minoritet.6
Den rättsliga miljö, där målen om värnpliktsvägran avgjordes under hela den period som denna undersökning täcker, var alltså genomsyrad av det militära rättegångsväsendets alldeles egna värderingar och etiska föreställningar. Det är knappast sannolikt att 1914 års reform med dess förstärkning av militärdomstolarnas lagfarna element betytt särskilt mycket för att ändra den rättsliga miljö i vilken vägrarmålen avgjordes.
Under första delen av undersökningsperioden var det vanligast att vägrama företrädde sig själva, medan Holm som vi kan se biträddes av ett rättegångsbiträde. Det bör emellertid framhållas att man först med 1906 års lag om rättegångsbiträde åt häktad införde en förstärkning av den tilltalades processuella ställning.7
Krigsrätternas protokoll pekar, alldeles oavsett om de hör hemma i undersökningsperiodens böljan eller slut, på att processerna i vägrarmålen blev korta och summariska; vägrama hade ju för övrigt vanligen erkänt sina brott redan tidigare. Stig Holm verkade tillhöra undantagen på så sätt att han skaffade sig ovanligt mycket utrymme för att argumentera för sin sak. Ett vanligt förekommande argument från vägramas sida var annars att man måste älska sin nästa och lyda Gud mer än människor.
Straffet om tre månaders fängelse var ett relativt normalt straff för vägran för första gången. Om den värnpliktige fortsatte att vägra nästa gång han kallades in blev straffet hårdare. Det fanns dessutom ingen gräns för hur många gånger en värnpliktsvägrare kunde dömas för vägran. Blev han inkallad igen, och vägrade, så dömdes han på nytt. Det framgår också att Holm förklarade sig nöjd med domen. Nöjdförklaringen var även den något han hade gemensamt med de flesta som vägrade. Antalet överklaganden var relativt fa.
Den föreliggande avhandlingen kommer alltså att behandla de områden som aktualiserades genom rättegången mot Holm. Undersökningen kommer framför allt att fokusera på den rättspolitiska argumentationen för och mot undantagslagstiftning för samvetsömma värnpliktiga, sådan den uttrycktes i riksdagsdebatten, i olika utredningar och i lagförslag. Vad visar
5 Nygren 1977 s. 18 ff. Se också Grönfors 1951.
6 Nygren 1977 s. 204 ff.
7 Modéer 1976 s. 315 ff.
argumentationen när det gäller föreställningar om individens rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten? Vilka gränser fanns för individens samvetsfrihet?
Avhandlingens syfte
Huvudsyftet är att fastställa hur samvetsfrihetens gränser definierades i riksdagsdebatter, i lagförslag och i utredningar 1898-1925. I undersökningen analyseras den enskilde individens möjlighet att hävda samvetsbetänkligheter. Detta utrymme begränsades av relationen mellan statens respektive individens intressen. Skyldigheten att delta i landets försvar var något som historiskt sett hade definierats som en av de grundläggande medborgerliga plikterna. Följaktligen uttolkas i avhandlingen denna relation som en fråga om rättigheter och skyldigheter.
En viktig aspekt är att fastställa hur föreställningar om normalitet utvecklades. Det empiriska materialet har därför främst analyserats utifrån följande frågor: Vilka reaktioner, framför allt i form av lagstiftning, ledde vägramas agerande till? Hur diskuterade parlamentariker och militärer kring förekomsten av värnpliktsvägran? Vilka föreställningar fanns om statens möjlighet att kräva pliktuppfyllelse av individerna och individernas utrymme för att hävda vissa rättigheter gentemot staten? Vilka föreställningar fanns om de personer som vägrade att delta i försvaret av landet? Försökte man förklara varför det fanns vissa personer som hävdade samvetsbetänkligheter mot deltagande i landets försvar?
Undersökningsperioden sträcker sig från slutet av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet. Detta var en period präglad av stora omvälvningar i det svenska samhället och det går att se att dessa förändringar också gjort avtryck i det för avhandlingen relevanta materialet.
Det laghistoriska materialet rör perioden 1898-1925. Det handlar framför allt om tre utredningar rörande behandlingen av samvetsömma värnpliktiga, vilka resulterade i en kunglig förordning och två lagar, 1902, 1920 respektive 1925.
Teori och metod
Syftet med min analys av värnpliktsvägran som rättshistoriskt fenomen är således att visa hur samvetsfrihetens gränser definierades i riksdagsdebatter, i lagförslag och i utredningar. Då detta är en rättshistorisk studie behandlas föreställningar som kan relateras till den rättsliga kontexten, men eftersom jag undersöker hur föreställningar om normalitet utvecklades i detta sammanhang analyserar jag även föreställningar som - utan att vara direkt kopplade till den rättsliga kontexten - ändå får konsekvenser för denna. Här avser jag framför allt föreställningar om manlighet.
För att presentera de föreställningar som låg bakom olika argument och olika förslag till lösningar av värnpliktsvägrarfrågan behandlar jag mitt
källmaterial utifrån ett antal frågor som framfor allt ingår i den teoretiska kontexten om manlighet respektive medborgarskap: Vilka begrepp använder man i debatter och utredningar? Vad är det man inte säger, men verkar förutsätta? Vilka gränsdragningar görs och ur vilka perspektiv? I vissa fall, t.ex. när det handlar om hur riksdagsledamöterna såg på relationen mellan statens intresse och individens och vilket intresse som skulle ha företräde, kan föreställningar om normalitet komma till relativt tydligt uttryck. Här finns ofta raka utsagor där den enskilde riksdagsledamoten klart säger att han anser att statens intresse alltid måste gå före individens och varför det måste vara på detta sätt. I andra fall är texterna inte lika lättolkade. Jag har då arbetat utifrån vad som verkar framstå som självklart för ledamöterna, dvs. som något som inte behöver förklaras. Detta för att försöka presentera en bild av rådande normer. Om man t.ex. i riksdagsdebatten anför att det är naturligt för en ung man att vilja ta del av försvaret av fosterlandet och säger att man inte kan förstå hur personer fungerar som ifrågasätter denna plikt, kan uttalandet tas som uttryck för en rådande genusordning. Uttalandet kan också ge en fingervisning om hur man ser på den accepterade manligheten, vad som förväntas av ”en riktig man”.
Riksdagsdebatterna far ett stort utrymme i min undersökning. Jag har gjort en analys av vilka argument de olika ledamöterna använde när de diskuterade samvetsfrihetens gränser och vämpliktsvägrarfrågan. Däremot avser inte undersökningen att klargöra vilka argument som vägde tyngst, eller vilken taktik som var mest lyckosam. Det jag gör är att presentera vilka argument som använts i debatten, för att helt enkelt presentera den kontext i vilken frågan förekom.
Mina frågeställningar rör synen på relationen stat - individ samt synen på vämpliktsvägrama. Genom att lyfta fram och tydliggöra underliggande föreställningar dekonstrueras debattens underliggande element. Jag söker svar på vilka idealbilder som fanns, vilka symboler och föreställningar som aktualiserades av argumentationen kring fenomenet värnpliktsvägran.
Begreppet statens intresse är ständigt återkommande i de tidiga debatterna. Vad avsågs med detta begrepp och hur ställdes individens intresse i förhållande till statens? Vad menade man när man talade om individens plikter och skyldigheter mot staten? Vilka krav ansågs staten kunna ställa på sina medborgare? Medborgarnas skyldigheter diskuterades ofta, men går det att se en diskussion också om medborgarnas rättigheter och vilka rättigheter handlar det i så fall om?
Undersökningen tar också sikte på att försöka klarlägga vilka föreställningar som fanns om de samvetsömma värnpliktiga. Sågs de som avvikande från föreställningen om manlighet, och går det i så fall att närmare visa hur denna manlighet uppfattades? Sågs vägrama som representanter för en alternativ manlighet? Hur förklarade man att det fanns personer som inte ville göra sin värnplikt och hur uppfattades dessa? Sågs de som sinnessjuka, som politiska aktivister eller som blott och bart mindre väl vetande?
Materialet speglas dessutom i ett genusperspektiv med avsikten att få en fördjupad förståelse av relationen mellan stat och individ och av föreställningarna om de samvetsömma. Jag instämmer med Jordansson, som hävdar att ”det moderna, borgerliga samhället [inte kan] förstås om inte genusordningen och dess konsekvenser för mäns och kvinnors ’platser’, begränsningar och möjligheter diskuteras”.8 Genus handlar dock inte bara om relationen mellan könen. Det är lika viktigt att se hur föreställningar om genus strukturerar samhällslivet. Jordansson visar hur offentlig fattigvård relaterades till den symbolik som förknippades med manligt genus, och hur välgörenhet kopplades till det kvinnliga, dvs. till kvinnligt genus. Hon menar att föreställningar om genus finns på alla nivåer i tänkandet och i samhället och att den symbolik som dessa föreställningar ger upphov till är betydelsefull för det sätt som samtiden förhåller sig till olika verksamheter.9
Scott uttrycker ungefår samma sak när hon säger att vi, för att få meningsfulla förklaringar, måste arbeta med både det individuella subjektet och samhälleliga organisationer och att vi måste artikulera deras inbördes relation, eftersom båda är centrala för att förstå hur genus fungerar och hur förändringar uppstår.10
Att anlägga ett genusperspektiv innebär att föreställningar om manligt och kvinnligt och relationen däremellan problematiseras. Det innebär också att maktrelationer ses som centrala, eftersom föreställningar om manligt och kvinnligt oftast också handlar om att det kvinnliga underordnas det manliga.
Ett annat centralt antagande är att genus är en konstruktion och att föreställningar om genus är föränderliga både i tid och rum.11 Föreställningar om genus skapas och omskapas i en ständigt pågående process.12
I min undersökning blir framför allt föreställningar om manlighetens uttryck ett användbart instrument. Det handlar här om att med hjälp av debatter och utredningsmaterial visa vad som sågs som normerande och vad som sågs som avvikande för att sedan koppla dessa föreställningar till föreställningen om manlighet och omanlighet.
Material
Det material som använts kan kopplas till vämpliktsvägrarfrågans politiska och juridiska dimension. Jag har utnyttjat riksdagstryck i form av riksdagsdebatter, motioner och utskottsutlåtanden samt propositioner när
8 Jordansson 1998 s. 13. Genusordning kan definieras som en sammankoppling mellan genus och organisering av samhället på olika plan, t.ex. inom lagstiftning och rättsväsende, en samhällsordning där vissa genusuppfattningar finns inbyggda. Se definition i Jansson 2000 s. 162.
9 Jordansson 1998 s. 13.
10 Scott 1988 s. 42. Ett liknande resonemang angående genusbegreppets användbarhet för att analysera samhällsinstitutioner återfinns hos Connell, som talar om staten som en maskulin institution, Connell 1995 s. 73.
11 Se t.ex. Hirdman 1988, Svensson 1997, Andersson 1996 och 2000.
12 Se t.ex. Scott 1988 s. 42 ff. Eduards 1995 s. 61.
sådana avgivits. Andra viktiga källor har varit de olika kommittéernas utredningsmaterial och förslag samt i förekommande fall det arkivmaterial som kommittéerna efterlämnat. Det är framför allt tre olika utredningar som är intressanta, nämligen 1898 års vämpliktskommitté, 1917 års utredning om värnpliktiga vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring samt 1924 års utredning om en permanent lag om samvetsömma värnpliktiga. I anslutning till dessa utredningar har jag också tagit del av otryckta remissvar och kringmaterial som använts i kommittéernas diskussioner. Detta har möjliggjort en något tydligare bild av vad kommittéernas ledamöter kan tänkas ha influerats av när de arbetade fram sina förslag. Militära myndigheter användes ofta som remissinstanser i frågor som rörde värnpliktsvägran och remissvaren ger goda inblickar i vilka uppfattningar som fanns bland militären i frågor om samvetsfrihetens gränser och synen på de samvetsömma.
Rättstillämpningen exemplifieras genom att ett antal domar från olika krigsrätter presenteras löpande i avhandlingen. Jag har i denna del använt mig av tryckta lagsamlingar och instruktioner angående det militära rättegångsväsendet. Jag har också valt att göra en genomgång av samtliga fall av värnpliktsvägran som togs upp inför krigsrätten vid Västmanlands regemente 1898-1925. Valet av Västmanlands regemente gjordes eftersom regementet utmärks av att det förekom ett relativt stort antal vägrare under undersökningsperioden, samt att både religiös och icke-religiös vägran förekom.13 Min avsikt är inte att presentera en heltäckande, generaliserbar bild över vem den ”typiske” vägraren var, utan att ge exempel på hur vägrama argumenterade när de angav motiv för sin vägran och hur dessa argument samt även själva förekomsten av värnpliktsvägran uppfattades av krigsrätten, i den mån det går att utläsa av krigsrättsprotokollen. Protokollen är kortfattade och tämligen intetsägande. Jag kommer dock att försöka visa att det i alla fall går att ge en bild av vilka argument som användes och hiir de bemöttes. Det samtida politiska trycket utgör ett kompletterande stöd för att finna exempel på föreställningar som är relevanta för min studie.
Tidigare forskning
Tidigare forskning om värnplikts vägrare är mycket sparsamt förekommande. Militärhistorikem Evabritta Personne har undersökt de politiska ungdomsförbundens (ungsocialisterna och ungdemokratema) diskussioner om värnpliktsvägran och hon presenterar också material från krigsrätterna.14 Kriminologen Janne Flyghed har undersökt manifesta och latenta funktioner hos vapenfrilagstiftningen, dvs. vilka avsikter lagstiftaren hade med lagstiftningen och vilka bieffekter, avsedda eller icke-avsedda,
13 Se Personne 1971.
14 Personne 1971.
som blev resultatet av lagstiftningen.15 Statsvetaren Bengt Andersson har beskrivit riksdagsbehandlingen av vämpliktsvägrarfrågan.16
Den historiska forskningen har oftast koncentrerats på försvaret som helhet samt relationen mellan försvar och skatter.17 När den allmänna värnplikten behandlats har ingen uppmärksamhet ägnats vämpliktsvägrama.
Det finns också en del debattskrifter från 1960- och 1970-talet som i anledning av revision av rådande vapenfrilagstiftning också ger en historisk tillbakablick över värnpliktsvägran som fenomen.18
Föreställningar om manlighet
De unga män som vägrade genomföra sin värnplikt angav ofta religiösa skäl för sin vägran, även om det också fanns de som hade politiska och etiska skäl för att vägra värnplikt. De religiösa vägrama var dock i majoritet och de utmärktes bland annat av en viss världsfrånvändhet.19 De var inte alltid intresserade av den rättsliga regleringen av sina förhållanden. Istället fanns det, såväl i riksdagen som utanför, ett antal enskilda aktörer som argumenterade för vägramas sak. Här framträder t.ex. enskilda riksdagsmän som förespråkare för behovet av undantagslagstiftning.
Som jag nämnt ovan är ett delsyfte med min studie att undersöka föreställningar om normalitet. Dessa föreställningar kan kopplas till föreställningar om manlighet eller maskulinitet som dessa kom till uttryck i debatter och utredningar. Vilken uppfattning om de samvetsömma värnpliktiga i termer av manlighet går att utläsa ur riksdagsprotokoll och utredningsförslag? Hur såg normerna och föreställningarna ut vad avser manligt beteende i det sammanhang, där värnpliktsvägran diskuterades?
Sågs vägrama som avvikande från dessa normer och föreställningar?
Forskning om olika föreställningar om manlighet har växt fram som en del av den genusteoretiska forskningen. Connell, som kan ses som en av de främsta företrädarna inom denna forskningsinriktning, talar om förekomsten av ett dominerande ideal för män i varje samhälle, en hegemonisk maskulinitet. Det är få män som lyckas leva upp till detta ideal, men
15 Flyghed 1989.
16 Andersson 1964.
17 T.ex. Per Hultqvist: Försvar och skatter. Studier i svensk riksdagspolitik från representationsreformen till kompromissen 1873, 1955. Torgny Nevéus: Ett betryggande försvar. Värnplikten och arméorganisationen i svensk politik 1880-1885, 1965. Rolf Nygren: Disciplin, kritikrätt och rättssäkerhet. Studier kring militieombudsmannaämbetets (MO) doktrin- och tillkomsthistoria 1901-1915, 1977. Hans Holmén: Försvar och samhällsförändring. Avvägningsfrågor i svensk försvarsdebatt 1880-1925, 1985. Hans Wieslander: I nedrustningens tecken. Intressen och aktiviteter kring försvarsfrågan 1918—
1925, 1966.
18 Att vägra döda, att vägra värnplikt, 1965. Civiltjänsteplikt 23 förslag, 1965.
Värnpliktsvägran - en mänsklig rättighet, 1969. Att vägra värnplikt - en mänsklig rättighet, 1977.
19 Herz 1969 s. 73.
upprätthållandet av idealet fyller ändå en funktion, eftersom kvinnors underordning upprätthålls genom detta.20 Connells teori om hegemonisk maskulinitet bygger på att han ser maskulinitetsbegreppet som relationellt.
Det kan inte finnas annat än i relation till femininitet.21 Hegemonisk maskulinitet är inte en fixerad karaktärstyp som alltid och överallt är densamma. Det handlar istället om den maskulinitet som innehar den hegemoniska positionen i ett givet mönster av genusrelationer, en position som är föränderlig och alltid kan utmanas.22
Det finns inte heller en maskulinitet, utan flera. Gemensamt för dem är att de på olika sätt förhåller sig till det dominerande idealet. Här talar Connell bland annat om dominans och underordning och använder heterosexuella mäns dominans över homosexuella som exempel for att visa vilken grupp som dominerar och vilken som underordnas, enligt rådande föreställningar om maskulinitet.23
Manlig eller omanlig?
Manlighetsforskningen bygger således på det grundantagande som den genusteoretiska forskningen fort fram, dvs. att föreställningar om genus, här i termer av manlighet, är en historiskt och rumsligt föränderlig konstruktion.24 Manlighetsforskningen har dock kommit att fokusera mer på föreställningar om olika sorters konkurrerande manligheter och relationen dem emellan än på relationen mellan manligt och kvinnligt.
Manlighetsforskningen har också kommit att handla om konflikten mellan vad som vid olika tidpunkter och i olika kulturer setts som manligt respektive omanligt.25 Gaunt påpekar att manlighet både är ett begrepp och ett beteende, dvs. både en fråga om stereotypa föreställningar om ett (eller flera) mansideal, samt en fråga om hur manligheten fungerar i praktiken.26 Blomberg skiljer dock mellan manlighet och maskulinitet på så sätt att hon ser manlighet som avläsbar i direkta handlingar, medan maskulinitet är en tolkning av manlighetens innebörd.27 Hon ser maskulinitet som en idé, en logik bortom manligheten. Den historiske mannens agerande går att belägga empiriskt, men den maskulina logiken är ett hypotetiskt resonemang om manligt agerande och manlighet samt vad de syftar till.
Det jag avser att visa med min undersökning är de föreställningar om manlighet som kom till uttryck i riksdagsmännens och i militärens uttalanden om de samvetsömma samt i tryckta utredningar och otryckt
20 Connell 1995 s. 79.
21 Connell 1995 s. 68.
22 Connell 1995 s. 76.
23 Connell 1995 s. 78.
24 Ljunggren 1999 s. 22 f.
25 Se t.ex. Connell 1995, Berggren 1999, Ekenstam m.fl. 1998, Johansson 2000.
26 Gaunt 1999 s. 19.
27 Blomberg 1995 s. 32. Hon analyserar i sin avhandling gruvbranschens aktörer ur ett feministiskt perspektiv med avsikt att analysera på vilket sätt genus skapar mening åt organisationernas medlemmar inom och utom arbetet. Se Blomberg 1995 s. 31.
arkivmaterial. Med detta avses att jag söker efter idealbilder av hur manligheten förstods vid denna tid - men med ett begränsat material. De svar jag far handlar om föreställningar som kom till uttryck i diskussionen om samvetsömmas rättsställning, vilka inte utan vidare är överförbara på andra områden i samhället. Föreställningarna om manlighet kan mycket väl ha sett annorlunda ut i andra delar av samhällsdebatten. Jag försöker alltså inte säga något om mansidealet generellt vid denna tid, utan endast i så måtto som det hade med värnplikt och värnpliktsvägran att göra och som detta uttrycktes av framför allt aktörer inom den politiska offentligheten, den militära sfären och till viss del av frikyrkliga och statskyrkliga aktörer.
Den militära miljön som undersökningsobjekt28
Den militära miljön blir intressant om man vill ha ett undersökningsobjekt som representerar en egen kultur, en egen värld, där normer och värderingar är klart utkristalliserade. Militärståndet i 1800-talets Sverige har beskrivits som en stat i staten med ett eget normsystem och en egen etik.29 Den militära organisationen var en strikt hierarkisk organisation med starka krav på lydnad och disciplin. Sörensen har påpekat att kasemmiljöns sociala relationer måste ses mot bakgrund av de föreställningar som utmärkte tidens militära system, föreställningar som han definierar som konservativa och traditionalistiska.30 Han talar om en kompakt patriarkalism31 med en kombination av å ena sidan exploatering och kontroll, å andra sidan faderlig omsorg och beskydd. Denna patriarkalism (eller paternalism) upprätthölls av officerskåren som den militära miljöns normuppställare.32 Detta synsätt genomsyrade också det militära straffsystemet och länge kom värnpliktiga och andra underlydande i det militära systemet att hållas i vad Nygren har kallat ett disciplinärt järngrepp.33 Medlen för detta var systemet med disciplinstraff och straff enligt krigslagarna. Det har dock hävdats att vämpliktsarméns införande var böljan till slutet för det patemalistiska systemet, eftersom den allmänna värnplikten - samt den politiska demokratiseringsprocessen - underminerade själva grunden för patemalismen.34 Disciplineringen av soldaterna, med krav på ovillkorlig lydnad av en allenarådande överordnad fungerade inte lika smärtfritt när förmannen kunde vara av lägre social rang än den värnpliktige.
28 Detta avsnitt bygger på Granström 2001 s. 39 f.
29 Nygren 1981 s. 379.
30 Sörensen 1997 s. 65.
31 Sörensen använder termen patriarkalism, men en mer korrekt term skulle egentligen vara paternalism, eftersom den hierarkiska miljö han beskriver är utpräglat manlig, och en sorts far-son relation mellan förmän och underlydande antingen anses existera eller anses eftersträvansvärd, i alla fall av de överordnade i denna relation, dvs. förmännen. Nygren talar om en ”patemell disciplinering” och paternalism när han beskriver samma problematik. Se Nygren 1981 s. 390.
32 Militären hade ju som tidigare framgått (se ”Rättskipningsmiljön” ovan) också en egen rättskipning med egna domstolar, särskild lagstiftning och en egen yrkessed.
33 Sörensen 1997 s. 67, Nygren 1981 s. 193.
34 Nygren 1981 s. 390.
Vad kan man då säga om föreställningar om manlighet i en sådan miljö?
Man kan hävda att gränserna är snävare och hierarkierna än mer orubbliga i den militära kontexten vad avser beteenden som ses som normalt manliga och vad som ses som avvikande från en sådan norm. De processer som leder fram till att en viss typ av manlighet uppfattas som den dominerande borde därför bli än tydligare i en militär kontext än i det civila samhället.
Genom att analysera de militära representanternas argumentation i utredningar och remissvar presenterar jag en bild av de föreställningar om genus, och mer specifikt om manlighet, som kom fram i diskussionen om de samvetsömmas rättsställning. Genom en annan typ av källa, krigsrättsprotokollen, kommer de samvetsömma själva till tals.
Värnpliktens allmänhistoriska kontext
Värnplikten har länge varit en central symbol för olika former av nationella strävanden. Historiskt sett, från franska revolutionen och framåt, har värnplikten framställts som en viktig faktor i erövrandet av medborgarskap.
De manliga medborgarna skulle vara beredda att både försvara och dö för sitt land om så krävdes. Plikten att försvara sitt land var också starkt kopplad till föreställningar om maskulinitet.35 Man kan säga att denna plikt, här exemplifierad av värnplikten, var bekönad eftersom plikten medförde olika förväntningar på kvinnor och män. Under 1800-talet och större delen av 1900-talet har det egentligen aldrig varit fråga om att kvinnor skulle kunna erövra sitt medborgarskap genom att ta del av landets försvar.
Tvärtom har medborgarskapet i sig varit tydligt bekönat, eftersom det länge funnits olika föreställningar om vilka rättigheter och skyldigheter som medborgarskapet medförde för kvinnor och män.36 Länge fanns också olika rättsliga regleringar som gjorde skillnad mellan kvinnors och mäns rättigheter och skyldigheter.37
Kvinnor stod för reproduktion och omsorg. Man kan tala om ett tvådelat medborgarskap på så sätt att kvinnor räknades in i medborgarkategorin, men att det samtidigt alltid fanns särregleringar som var specifika för dem.38 Begreppet ,,Samhällsmodem,,, den kvinnliga samhällsmedborgaren, var särskilt viktigt i böljan av 1900-talet. Föreställningen om det moderliga har av Hirdman beskrivits som en sida av modernismens kvinnliga möjligheter.39 Hon menar att den nya manligheten som gjorde sig gällande runt sekelskiftet och som slogs för sin demokratiska och politiska makt med hjälp av argument som ”En man, ett gevär, en röst”, motsvarades av en kvinnornas definition av sin nya samhällelighet som”En kvinna, ett (eller flera) barn, en röst.” Kvinnornas ansvar för det uppväxande släktets fostran
35 Kronsell & Svedberg 2000 s. 7.
36 Pateman 1992 s. 19.
37 Se t.ex. Widerberg 1980.
38 Yuval-Davis 1997 s. 24.
39 Hirdman 1998 s. 118. Enligt Hirdman utgjorde den emanciperade kvinnan den andra sidan av modernismens kvinnliga möjligheter, se Hirdman 1998 s. 116 f.
till goda medborgare borde kunna användas inom områden där samhället ansvarade för sjuka och fattiga. Sekelskiftets kvinnor argumenterade för att denna kvinnonytta borde premieras med politiskt medborgarskap.40
Om kvinnornas roll vid den här tiden ansågs kopplad till hemmet och till omsorgen, den privata sfären, ansågs männens roll vara kopplad till den offentliga sfären, där förhållandet till arbetsmarknaden och plikten att delta i landets försvar var de främsta bevisen på samhällsnytta, oavsett samhällsklass.41 Denna genusberoende uppdelning i en offentlig och en privat sfär var dock, även om den fanns också i det svenska sekelskiftessamhället, inte lika skarpt uttalad som i andra europeiska länder.42 Familjeförsöijaridealet fanns men var, i alla fall inom arbetarklassen och lägre medelklass, ofta just ett ideal och inte en realitet.
Kvinnornas förvärvsinkomster behövdes för familjens fortlevnad.43
Det går att peka på en mängd olika faktorer som påverkade föreställningar om kvinnligt och manligt vid slutet av 1800-talet och böljan av 1900-talet. Framväxten av det moderna, med den fokusering på individualitet och ökade krav på erkännande av individens rättigheter, t.ex. i form av allmän och lika rösträtt, lämnar också spår i det material som jag undersökt för min studie.
Kontextualisering
Det är viktigt att hålla fast vid den kontext i vilken det historiska skeendet utspelas. Den tidsperiod som jag koncentrerar mig på, sent 1800-tal och tidigt 1900-tal är, som jag påpekat tidigare, en tid av stora omvälvningar.
Det betyder att även om jag bara täcker in några decennier så hinner debattpositionema om värnpliktsvägran förändras ordentligt under loppet av undersökningsperioden. Vid en genomgång av det empiriska materialet framstår det tydligt att konservativa tankegångar fortfarande gjorde sig starkt gällande, i vaije fall vid böljan av undersökningsperioden. Det var fortfarande i hög grad de liberala friheterna som diskuterades, dvs. frihet från statliga ingripanden, men debattens ton var påfallande konservativ. Att de samvetsömma värnpliktiga skulle kunna erhålla vissa rättigheter förespråkades av liberaler och socialdemokrater, låt vara att de senare länge var i minoritet. Skulle samvetsömma frikallas från värnplikt måste det ske på ett sätt som inte lät statens intresse komma till skada.
Det var egentligen två motstridiga samhällskrafter som förenades i kritiken mot det konservativa statsidealet. På den ena kanten fanns en växande frireligiös rörelse, som satte individens samvetsfrihet i främsta rummet. De frikyrkliga tog avstånd från statskyrkan och i förlängningen
40 Hirdman 1998 s. 119. Se också Pylkkänen 2000 s. 229.
41 Björk 1999 s. 25, 293 f.
42 Pylkkänen 2000 s. 232. Se också Carlsson Wetterberg som menar att även 1920 års giftermålsbalk byggde på en klar uppdelning i manligt och kvinnligt. Hon visar att parterna i det moderna äktenskapet sågs som likvärdiga, men inte lika. Carlsson Wetterberg 2000 s. 62 f.
43 Se t.ex. Carlsson Wetterberg 2000 s. 66 f.
även från det konservativa statsidealet. De kunde vägra underkasta sig vämpliktskravet utan att eftersträva sekularisering av staten och dess institutioner. På den andra kanten stod den framväxande arbetarrörelsen vars ideal var tydligt sekulära. Bägge var i grund och botten uttryck för den pågående moderniseringen av samhället. Själva förändringen av de legitima grundena för värnpliktsvägran uttryckte tydligt både sekulariserings- och modemiseringskraftema. Vid periodens böljan dominerade personer som vägrade av religiösa skäl. Vid periodens slut hade de fått sällskap av vägrare som motiverade sitt ställningstagande utifrån rent sekulära, etiska ideal.
Frågan om samvetsömma värnpliktiga måste därför ses i en vidare kontext som visar på stora förändringar i tankemönstret kring frågor om rättigheter och skyldigheter, plikter och lojalitet. Det borgerliga 1800- talssamhället förändrades under de årtionden som denna undersökning täcker från en konservativ överhetsstat till en begynnande demokratisk välfärdsstat.
När jag inledde min undersökning om samvetsfrihetens gränser och värnpliktsvägran insåg jag snabbt att vissa frågor sågs som mer centrala än andra i riksdagsdebatter och utredningar. Frågor om statens förhållande till individen visade sig ha en naturlig följdfråga om individens skyldigheter mot staten. Rättighetsdiskursen var inte särskilt utvecklad, utan det förekom resonemang som gick ut på att samvetsömma endast kunde kräva vissa rättigheter om de också var beredda att ta på sig vissa skyldigheter. Ytterst handlade rättighetsdiskursen naturligtvis om rättigheter och skyldigheter men även om lojalitet mot fäderneslandet och plikten att uppträda till dess försvar.
På ett djupare plan handlade diskursen om medborgarskapets innehåll och detta var en tid då ett modernt medborgarskap böljade ta form. Ett medborgarskap vars innehåll omdefinierades utifrån framväxande föreställningar om att individen i vissa situationer kunde kräva hänsynstagande till vissa grundläggande rättigheter. Samtidigt var det ett medborgarskap vars innehåll var påverkat av föreställningar om genus, ett bekönat medborgarskap.
Medborgarskap kan definieras som den formella relationen mellan stat och individ, en relation som också regleras rättsligt. Detta är dock en snäv definition och det är förmodligen mer fruktbart att se medborgarskap som en historisk föränderlig relation mellan staten och individen, samt mellan individer eller grupper av individer.44 Lister har pekat på att den minsta gemensamma nämnaren är medlemskap i ett samhälle och att frågan handlar om ifall medlemskapet definieras främst utifrån de rättigheter eller de skyldigheter som medlemskapet medför.45 Hon använder en definition av medborgarskap som innebär att det dels handlar om att man erhåller en status som medför vissa rättigheter, dels om en praktik som omfattar både
44 Se t.ex. Björk 1999 s. 14.
45 Lister 1997 s. 3.
skyldigheter och politiskt deltagande. Hon ser medborgarskapet som en dynamisk process.46
Marshalls analys av medborgarskapsbegreppets historiska utveckling har blivit klassisk. Han hävdar att medborgarskapet utvecklats i tre faser som var och en format tre olika medborgarskapsbegrepp: Det civila, det politiska och det sociala.47 Det civila medborgarskapet härrör från 1700-talet och omfattar individuella fri- och rättigheter. Föreställningen om det politiska medborgarskapet växte fram under 1800-talet och handlar om politiskt deltagande. Det sociala medborgarskapet slutligen, kopplar Marshall till 1900-talets välfärdsstat och det rör individens rätt till utbildning och ekonomisk trygghet.48
Marshall har kritiserats for att oproblematiskt ha utgått från mannen som norm. Det har påpekats att det kvinnliga medborgarskapet inte som det manliga varit sammankopplat med utvecklingen av politiska och sociala rättigheter; de rättigheter som det politiska medborgarskapet borde ha medfört har ändå inte inneburit att kvinnor alltid fatt del av de civila rättigheter som varit självklara för män sedan lång tid tillbaka 491 Marshalls sätt att se medborgarskapet finns ett underliggande antagande om att det är en oberoende, ekonomiskt självständig individ som är föremål för de olika rättigheterna. Denna individ har historiskt sett oftast varit en man. De sociala rättigheterna har t.ex. oftast modellerats på en manlig familjeförsörjare (the male breadwinner) medan kvinnor erhöll rättigheter genom en far eller en make.50
Det finns också en klassaspekt att ta hänsyn till. Historisk sett har politiska rättigheter först givits till medelklassens män, för att sedan utökas till att omfatta alla män. Först därefter har kvinnor kunnat erhålla politiska rättigheter.51
Också i den andra delen av medborgarskapets innehåll, skyldigheterna, kan man se att föreställningar om manligt och kvinnligt genus resulterar i att medborgarskapets innehåll ser olika ut för kvinnor och män. Kraven på mäns och kvinnors bidrag till det allmännas bästa, eller samhällsnyttan, har historiskt sett olika ut. Man kan i denna del hävda att män fick politiskt medborgarskap som belöning för sina insatser för det allmänna bästa eller samhällsnyttan, som lönearbetare och försvarare av landet. Kvinnor fick, efter en längre kamp, politiskt medborgarskap som belöning för sitt moderskap, som samhällsmödrar.52 Denna olikhet har tolkats så att människors samhällsnyttighet knöts till olika sfärer i samhället med
46 Lister 1997 s. 41, Björk 1999 s. 14.
47 Marshall 1950.
48 Se också Björk 1999 s. 16.
49 Björk 1999 s. 17.
50 Blom 2000 s. 89.
51 Blom 2000 s. 89.
52 Pateman 1992. Jämför kravet på rösträtt i utbyte mot allmän värnplikt som restes i Sverige, även om den allmänna värnplikten genomfördes innan den allmänna rösträtten. Se också Blom 2000 s. 90.
resultatet att det drogs en skarp gräns mellan det kvinnliga och det manliga medborgarskapet.53
Framväxten av den allmänna värnplikten i Sverige ger ett utmärkt exempel på denna dubbla syn på medborgarskapet. Man hade länge kopplat rösträttskravet till frågan om allmän värnplikt på så sätt att man argumenterade för att plikter måste motsvaras av rättigheter. Värnplikt för kvinnor var dock inget som diskuterades och rösträttsfrågan för kvinnornas del löstes också senare än för männens. Det fanns, som jag konstaterade inledningsvis, en stark koppling mellan maskulinitet och uppgiften att försvara landet.
Komplementär syn på medborgarskap
Den dominerande synen på kvinnors och mäns medborgarskap och plats i samhället utgick alltså vid den här tiden från en komplementär syn. Kvinnor och män ansågs ha olika förpliktelser mot staten och olika roller i samhället.
Skillnaden definierades som naturgivna biologiska olikheter. Denna skillnad legitimerade att kvinnor och män befann sig på olika platser och utförde olika uppgifter, samtidigt som de kompletterade varandra.54 Definitionen av skillnaden och det komplementära synsättet framträdde i en borgerlig kontext, men dessa föreställningar präglade även andra samhällsklasser eftersom de hade så stor genomslagskraft.55 Kvinnans plats och uppgifter kopplades till hemmet och till reproduktionen, medan mannen associerades med lönearbete och den offentliga sfären. Det fanns till och med de som talade om bamafödandet som kvinnornas värnplikt. Detta synsätt kom också att användas mot kvinnornas krav på medborgerliga rättigheter.
Motståndarna hävdade att kvinnorna inte hade samma skyldigheter mot staten som männen och därför inte kunde ställa samma krav.56
I mitt empiriska material framkommer bilder av hur den ”normale”
medborgaren skulle vara och uppträda. Utifrån dessa bilder går det sedan att visa exempel på hur föreställningarna färgades av tanken att ”medborgaren”
inte bara var man, utan också företrädare för ”rätt sorts” manlighet eller maskulinitet. Där var villigheten att uppfylla plikter, att vara ansvarstagande och dessutom villig att försvara sitt land centrala element. Jag kommer dock att problematisera dessa föreställningar om den ”normala” manligheten eller maskuliniteten genom att visa att det också fanns utrymme för män att ses som medborgare, även om de inte levde upp till dessa föreställningar.
53 Björk 1999 s. 26 med hänvisning till Sulkunen 1987 s. 516.
54 Jordansson 1998 s. 44 ff.
55 Se t.ex. Jordansson 1998 s. 277.
56 Granström 1998 s. 27.
Disposition
Avhandlingen består av nio kapitel. Efter det inledande kapitlet som presenterar arbetets teoretiska ram kommer ett kapitel som ger en fördjupad allmänhistorisk kontext. Där presenteras ett antal rörelser som kom att fa betydelse för hur vämpliktsvägrarfrågan uppfattades. I kapitel tre presenteras det första parlamentariska initiativet i frågan och resultatet av detta i form av 1902 års kungliga cirkulär. Kapitel fyra behandlar debatterna 1907-1912 där samvetsfriheten och möjligheten till undantag för samvetsömma debatterades intensivt i riksdagen. Kapitel fem introducerar frågan om förlängd tjänstgöringstid som ett exempel på den fortsatta fokuseringen på statens intresse och individens bristande rättigheter. I kapitel sex diskuteras 1920 års provisoriska lag om samvetsömma värnpliktiga och kapitel sju visar resultatet av en drygt tjugoårig process;
den första permanenta lagen om samvetsömma värnpliktiga. En lag som omfattade också andra samvetsbetänkligheter än religiösa, men som ändå uppställde relativt strikta gränser för samvetsfriheten. Kapitel åtta presenterar ett antal fall av värnpliktsvägran vid Västmanlands regemente och visar att vägrama behandlades olika beroende på om de hade religiösa eller icke-religiösa grunder för sin vägran. Kapitel nio slutligen, innehåller en sammanfattande analys av avhandlingen.
