INOM
EXAMENSARBETE TEKNIK, GRUNDNIVÅ, 15 HP
STOCKHOLM SVERIGE 2021,
På jakt efter EU:s gröna obligationer
Fastighetsföretagens övergång från principerna för gröna obligationer till EU:s taxonomi
MARINA BRANDT
ANGELICA PEIQI WANG
KTH
Bachelor of Science Thesis
Title Authors Department TRITA Supervisors Keywords
In Search of EU Green Bonds
Marina Brandt and Angelica Peiqi Wang Department of Real Estate and Construction Management
TRITA-ABE-MBT-21295 Anna Broback and Andreas Fili
Green Bonds, EU Taxonomy, Green Financing, Green Bond Principles, EU GBS, Sustainability
Abstract
This thesis focuses on the EU taxonomy’s impact on green bonds issued by Swedish real estate companies.
Our research found that most of the issuers’ green bond frameworks will be affected by the EU Taxonomy, since market participants would aim to become more taxonomy-compliant in order to meet the market’s demand. There is also a new trend showing real estate companies having a transition towards new categories of sustainable financing, which would allow them to expand their portfolios to comply with market development.
Real estate companies will continue working with building certifications despite the lack of such requirements in the EU Taxonomy. There is an expectation that the Taxonomy’s criteria will be expanded with regards to the construction materials and the production process. Moreover, there are also expectations of the taxonomy adopting a common standard for EU countries when it comes to classification of green buildings.
It is of particular importance for the Swedish real estate industry to take into consideration the sustainability aspects of both the production process and the facility management. The EU taxonomy could possibly become an obstacle to the climate work of Swedish real estate companies, on the ground that the taxonomy focuses on the energy performance of buildings rather than the environmental impacts.
Acknowledgements
Expanding our knowledge about the EU taxonomy and green bonds has been extremely fun and rewarding, especially when it comes to green financing in the real estate industry. With this bachelor thesis we would like to contribute to a unique view of green financing to the general public and the experts in the field of real estate industry. Hopefully the thesis would also raise awareness of regulations for green financing in the EU and Sweden when it comes to the real estate market. The decision makers should improve and clarify the regulations for green financing to create incentives for real estate owners to continue engaging in sustainable real estate construction and management.
We would like to thank the following respondents because they have given us the opportunity to interview them and also thanks for the valuable insights: Respondent A (anonymous); Åsa Lind, CFO at Fabege; Henrik Molin, CFO and Vice CEO at Vacse; Claes Helgstrand, CEO and CFO at SFF; Johan Fredriksson, portfolio manager at Vasakronan; Filip Elland, Head of Sustainability at Castellum and Erik Forman, Head of Sustainability at Kungsleden.
We would like to express our gratitude to our mentor Andreas Fili for his support during the whole researching process. And many thanks to our teacher Anna Broback who has given us valuable feedback and guidance. Last but not least, many thanks to Ph.D. Henry Muyingo for giving us inspiration and a unique perspective during the process.
Stockholm, June 2021
Marina Brandt Angelica Peiqi Wang
Examensarbete
Titel Författare Institution TRITA Handledare Nyckelord
På jakt efter EU:s gröna obligationer Marina Brandt och Angelica Peiqi Wang Institutionen för Fastigheter och Byggande TRITA-ABE-MBT-21295
Anna Broback och Andreas Fili
Gröna obligationer, EU:s taxonomi, grön finansiering, Principerna för gröna obligationer, EU GBS, Hållbarhet
Sammanfattning
Denna uppsats fokuserar på att undersöka EU:s taxonomins påverkan på gröna obligationer emitterade av svenska fastighetsföretag.
Vår studie fann att EU:s taxonomi kommer att påverka de flesta emittenters gröna ramverk, eftersom aktörerna kommer att vilja vara mer taxonomi-förenad för att uppfylla marknadens efterfrågan. Det finns även en trend som visar att fastighetsföretagen övergår till nya former av hållbar finansiering. Detta på grund av att de vill expandera sina portföljer för att möta behovet på marknaden.
Fastighetsföretagen kommer att fortsätta arbeta med miljöcertifieringar trots att taxonomin inte ställer krav på detta. Branschexperterna har en förhoppning att taxonomin kan uppdateras och därmed ska fånga upp klimatpåverkan som orsakas av exempelvis byggmaterialen och produktionsfasen. Utöver det hoppas också braschaktörerna att taxonomin antar en gemensam standard för alla EU-länder angående vilka byggnader som kan klassificeras som gröna.
För den svenska fastighetsbranschen är det av väsentlig betydelse att arbeta hållbart vid produktion-och förvaltningsfasen. EU:s taxonomiregleringar kan eventuellt utgöra ett hinder för fastighetsföretagens klimatarbete, på grund av att regleringarna sätter fokus på byggnadens energiprestanda snarare än andra hållbarhetsparametrar.
Förord
Att expandera vår kunskap om EU:s taxonomi och gröna obligationer har varit väldigt roligt och givande. Inte minst när det kommer till den gröna finansieringen på fastighetsbranschen. Vi vill med denna kandidatuppsats bidra till en annorlunda synsätt för branschaktörerna samt allmänheten. Och förhoppningsvis för beslutsfattare på både nationell-och EU-nivå. Riktlinjerna behöver förbättras för att skapa incitament och drivkraft för fastighetsägarna att fortsätta bygga hållbart och förvalta cirkulärt, vilket är det mest väsentliga när det kommer till fastighetsbranschens bidrag till klimatarbete.
Vi vill rikta ett stort tack till följande företagsrepresentanter för att de ställde upp på intervju samt för deras värdefulla insikter: Respondent A (anonym); Åsa Lind, finanschef på Fabege;
Henrik Molin, vice VD och finanschef på Vacse; Claes Helgstrand, VD och finanschef på SFF;
Johan Fredriksson, portföljförvaltare på Vasakronan; Filip Elland, hållbarhetschef på Castellum, och Erik Florman, hållbarhetschef på Kungsleden.
Vi vill även tacka vår handledare Andreas Fili för att han har givit oss så mycket stöd under forskningsprocessen. Och stort tack till vår lärare Anna Broback för all återkoppling och vägledning, vi uppskattar det väldigt mycket! Sist men inte minst vill vi tacka doktor Henry Muyingo för hans inspiration och synpunkter längs vägen.
Stockholm, juni 2021
Marina Brandt Angelica Peiqi Wang
Innehållsförteckning
1. Inledning………...…...1
1.1 Bakgrund och problematisering………....…...1
1.2 Syfte………..…………...2
1.3 Forskningsfråga………..…..…...2
1.4 Avgränsning………...3
1.5 Ordlista………...3
2. Metod………...5
2.1 Val av metod………...5
2.2 Urval av fastighetsföretag………...….5
2.3 Semistrukturerade intervjuer: från första kontakt till intervju………..6
2.3.1 Val av intervjufrågor………...7
2.3.2 Respondenter………...8
2.3.3 Transkribering………..…...9
2.4 Etiska överväganden………...….9
2.4.1 Uppförandekod……….……..9
2.4.2 Anonymitet……….…..10
3. Teori……….….11
3.1 Porterhypotes………...……...11
3.2 Gröna obligationer och företagens gröna ramverk………...…..11
3.2.1 Andra typer av hållbara obligationer………...………..12
3.2.2 GBP………...….….13
3.2.3 Extern granskning och andrahandsutlåtanden………...15
3.2.3.1 CICERO Shades of Green………...16
3.2.3.2 Sustainalytics………....…....16
3.2.4 EU:s taxonomi och regelverk kring grön finansiering………...…....….17
3.2.4.1 Bakgrund och innebörd………...…....….17
3.2.4.2 Gällande rätt………....…………...…..18
3.2.4.3 Taxonomins krav på fastighetsbranschen……….………...19
3.2.4.4 EU:s gröna obligationsstandard (EU GBS)...20
3.3 GBP kontra EU GBS………....….22
3.4 Miljöcertifieringar och energideklarationer………....………....…..27
3.4.1 BREEAM………...….27
3.4.2 LEED………..…….27
3.4.3 Miljöbyggnad………..…...28
3.4.4 Energideklarationer och energiklasser………..…….28
4. Resultat………...30
4.1 Företag A………...30
4.2 Fabege………...….33
4.3 Vacse………...….35
4.4 SFF Svensk fastighetsfinansiering……….……...….38
4.5 Vasakronan………..…...…..40
4.6 Castellum………...…..42
4.7 Kungsleden………...…….45
5. Analys………..……..48
5.1 Porterhypotes………...….48
5.2 Gröna obligationer och företagens gröna ramverk………..……...….49
5.3 GBP kontra EU GBS ……….….51
5.4 Miljöcertifieringar och energideklarationer………...…..52
6. Diskussion och slutsats………...…….55
Källförteckning………..……...57
Bilaga 1………..…..62
Bilaga 2……….…...65
Bilaga 3………..……..66
1. Inledning
1.1 Bakgrund och problematisering
Gröna obligationer är ett relativt nytt finansiellt instrument som har funnits på marknaden under mindre än femton år. Under sin korta livstid hade gröna obligationer sett en stor marknadsförändring för hållbara investeringar från både emittenter och investerares håll.
Samtidigt som gröna obligationer fått sitt fotfäste i Sverige, har de också blivit populära i andra länder. Detta syns från att länderna har börjat emittera sina egna gröna obligationsinstrument.
I nuvarande läge har gröna obligationer gjort en resa från att vara bara en ny trend för företagen att diversifiera sina investeringar till något som anses vara en nödvändighet, i ljuset av klimatkrisen och de globala hållbarhetsmålen. Den europeiska gröna given och EU:s taxonomi är bara några exempel på det framväxande behovet av gröna obligationer på EU-nivån.
Coronakrisen under år 2020 har ännu mer betonat behovet för EU att övergå till den hållbara finansieringen under kommande decennier, för att möta FN:s globala målen.
Förutom den stora efterfrågan på gröna obligationer från investerare finns det nuförtiden nästan ett lika stort problem när det kommer till certifieringen av obligationerna. Internationellt följer de flesta emittenter Green Bonds Principles (i fortsättningen GBP) som bästa marknadspraxis, och det är emittenterna själva som bestämmer hur de vill följa dessa rekommendationer.
För att underlätta tolkning av regelverk och skärpa kravet på gröna finansieringar ur tekniska synpunkter, introducerade EU-kommissionen ett nytt verktyg som kallas för EU:s taxonomi.
Syftet med EU:s taxonomi är att popularisera den gröna finansieringen och hjälpa både emittenter och investerare att identifiera gröna projekt, samt klassificera investeringar som är miljömässigt hållbara. Inom ramen för EU:s taxonomi ger EU:s expertgrupp förslag på frågor om hållbar finansiering. Expertgruppen skapar även en ny standard som kopplar finansieringen till taxonomins miljömål. Denna standard kallas för EU:s gröna obligationsstandard (i fortsättningen EU GBS). Förväntningen är att EU GBS skall både underlätta jämförelsen av gröna obligationer och göra rapporteringen i EU mer enhetlig. Detta skall ske samtidigt som EU GBS inte undantränger GBP.
1.2 Syfte
Syftet med denna kandidatuppsats är att kartlägga två ramverk för emission av gröna obligationer, GBP och den föreslagna EU GBS. Utöver detta skall intervjuer genomföras med svenska fastighetsföretag som emitterar gröna obligationer. Intervjuerna kan komma att hjälpa oss förutspå taxonomins påverkan på dessa fastighetsföretag.
Enligt Blomkvist, Hallin och Lindell finns det fyra olika typer av syften när det kommer till vetenskapligt arbete. Dessa är utforskande, beskrivande, förklarande eller förutsägande (Blomkvist et al. 2018, s. 59). Vilket typ av syfte ett vetenskapligt arbete har beror på hur frågeställningarna utformas. Eftersom denna kandidatuppsats strävar efter att förutspå konsekvenser av EU:s taxonomi, och dess påverkan på utestående gröna obligationer på den svenska kapitalmarknaden, kommer syftet att vara förutsägande (Blomkvist et al. 2018, s. 59).
1.3 Forskningsfråga
I nuläget använder de flesta fastighetsföretag miljöcertifierade byggnader som grund för emission av gröna obligationer. EU:s taxonomi, å andra sidan, ställer krav på fastighetens energiprestanda och tar ingen hänsyn till miljöcertifieringarna. Detta innebär att emittenterna måste anpassa sina ramverk efter taxonomins kriterier (med koppling till EU GBS) genom att flytta fokus från certifieringar till energideklarationer. Bara på det sättet kan obligationerna kategoriseras som EU-gröna, alternativt taxonomi-förenade. EU GBS kan innebära betydande förändringar för gröna obligationer ur ett tekniskt perspektiv. Det är sannolikt att gröna obligationer som är taxonomi-förenade brister i vissa hållbarhetsparametrar.
Med anledning av ovannämnda faktorer, vill vi ställa vår huvudfråga:
Hur kommer EU:s taxonomi och EU GBS påverka fastighetsföretagens emission av gröna obligationer i Sverige?
Kandidatuppsatsen behandlar även följande delfrågor:
Vilken bedömning gör svenska emittenter när de övergår till den nya taxonomin och hur kommer övergången påverka emissionen?
Hur kommer emittenterna på fastighetsmarknaden att arbeta med gröna obligationer i framtiden?
Kommer obligationer emitterade i enlighet med EU:s taxonomi och EU GBS att uppskattas mer på marknaden än de som har emitterats i linje med GBP?
Vilken roll kommer miljöcertifieringar att spela vid framtida emissioner av gröna obligationer i Sverige?
1.4 Avgränsning
Vi avgränsar studien till taxonomins påverkan på svenska fastighetsföretag som emitterar gröna obligationer. Vi har valt att intervjua emittenterna för att undersöka deras inställning till EU GBS. Utöver detta vill vi även ta reda på huruvida fastighetsföretagen har de resurser för att emittera gröna obligationer som är taxonomi-förenade. Studien kommer också ta upp miljöcertifieringssystem och energideklarationer då de har en betydande roll vid emission av gröna obligationer i nuläget. Med investerare menar vi institutionella investerare.
1.5 Ordlista
En europeisk grön giv (Eng: EU Green Deal) – en färdplan för en hållbar ekonomi och grön tillväxt i EU. Den europeiska gröna given har ett mål att transformera EU till världens första klimatneutrala kontinent år 2050. Färdplanen har tagits fram av EU-kommissionen.
EPC (Eng: Energy Performance Certificate) – en energideklaration som använder klasser (till exempel A, B, C) för att beskriva fastighetens energiprestanda.
EU:s taxonomi (Eng: EU Taxonomy) – taxonomiförordning (EU) 2020/852, även kallad för grön taxonomi eller EU:s klimattaxonomi, är ett klassificeringssystem för identifiering av miljömässigt hållbara investeringar, och en av de viktigaste åtgärderna inom ramarna för den europeiska gröna given (EU Green Deal).
EU:s gröna obligationer (Eng: EU Green Bonds) – gröna obligationer som är emitterade i enlighet med EU GBS och kopplar finansieringen till EU:s taxonomi.
EU:s gröna obligationsstandard (Eng: EU Green Bond Standard, EU GBS) – den föreslagna gemensamma standarden för emission av EU:s gröna obligationer som kopplar finansieringen till EU:s taxonomi. Följs frivilligt.
Principerna för gröna obligationer (Eng: Green Bond Principles, GBP) – nuvarande marknadspraxis för emission av gröna obligationer som kopplar finansieringen till gröna projekt med miljömässiga vinster. Togs fram av International Capital Markets Association (i fortsättningen ICMA) år 2014. Följs frivilligt.
TEG (Eng: Technical Expert Group on Sustainable Finance) – expertgruppen för frågor om hållbar finansiering, bildades av EU-kommissionen med syftet att ta fram tekniska granskningskriterier och ett klassificeringssystem för att identifiera hållbara ekonomiska verksamheter, det vill säga EU:s taxonomi.
PED (Eng: Primary Energy Demand) – byggnadens primärenergital, det vill säga energiprestanda i kWh/m2per år.
2. Metod
I detta avsnitt kommer vi att presentera hur vi har gått tillväga under forskningsprocessen. Processen kommer att beskrivas i en kronologisk ordning. Avsnittet kommer att börja med "val av metod" där vi beskriver vilken typ av metod vi har valt. Sedan beskrivs "urval av fastighetsföretag". Därefter beskrivs hur vi gick tillväga för att genomföra semistrukturerade intervjuer, varav "val av intervjufrågor", "respondenter" och "transkribering" ingår.
Sist skildras "etiska överväganden" där uppförandekoden och anonymiteten diskuteras.
2.1 Val av metod
I denna kandidatuppsats valde vi att använda oss av den kvalitativa metoden (Blomkvist et al.
2018, s. 62). Motiveringen till valet grundades på faktumet att EU:s taxonomi som ett framväxande regelverk ännu inte har testats i praktiken. Det skulle därmed vara intressant att undersöka dess påverkan på gröna obligationer emitterade av svenska fastighetsföretag. Det är samtidigt angeläget att examinera branschexperternas inställning vid en eventuell övergång från deras nuvarande gröna ramverk till taxonomi-förenade regelverk.
Vi avsåg inte att kombinera den kvalitativa metoden med en kvantitativ metod. Detta beror på att vi har en forskningsfråga som undersöker kommande effekter på fastighetsmarknaden. Således kan vi inte presentera några data.
2.2 Urval av fastighetsföretag
Vi hittade fastighetsföretagen som vi ville intervjua på Nasdaq OMX Nordic:s hemsida. Vi använde specifikt denna plattform, eftersom där finns fastighetsföretag som har emitterat och som fortfarande emitterar gröna obligationer, när taxonomin publicerades år 2019. I fältet
“Hållbara obligationer” finnes vilka företag som har utestående hållbara obligationer på marknaden. Bland dessa företag valde vi de som emitterar gröna obligationer. Därefter kunde vi ta reda på vilken typ av information de hade angående sina gröna obligationer i “Sustainable Bond information”. Dessa är “Green Bond Framework” (Gröna ramverk), “External Review”
(Andrahandsutlåtanden) samt “Latest Bond Holders Report/ Impact Report”
(Utvärderingsrapport för allmänheten).
Det gröna ramverket berättar för oss vilka underliggande standarder företagena tar hänsyn till vid emission av gröna obligationer. Medan andrahandsutlåtanden hjälper oss att säkerställa att alla rekommendationerna från GBP är uppfyllda.
Vid val av företag krävde vi att företaget åtminstone hade det gröna ramverket och andranadsutlåtanden publicerat på Nasdaq OMX Nordic:s hemsida. Till slut valde vi ut 17 fastighetsföretag som vi avsåg att intervjua.
Se bilaga 1 för detaljer om vilka fastighetsföretag som emitterar gröna obligationer på Nasdaq samt uppfyller våra krav.
2.3 Semistrukturerade intervjuer: från första kontakt till intervju
Alla intervjuer genomfördes efter den 21:a april 2021, detta på grund av att den slutliga versionen av en delegerad rättsakt om EU:s klimattaxonomi (Eng: Climate Delegated Act) för begränsning av klimatförändringar och anpassning till klimatförändringar släpptes ut den dagen, och vi ville tillförsäkra att våra intervjuer samt resultat baseras på den senaste officiella informationen från EU-kommissionen.
Fördelen med semistrukturerade intervjuer är att det föreligger en ganska stor flexibilitet.
Intervjuaren behöver inte ställa frågorna i en förutbestämd ordning. Utöver det kan också hen ställa följdfrågor för att ta del av mer information (Bryman, 2018, s. 301). Nackdelen med denna typ av intervju är dock att det kan hända att respondenten svävar iväg till ett annat ämne som är oväsentligt för forskningsfrågan, då det är fritt för personen att utveckla sitt svar (Bryman, 2018, s. 312).
Vi letade efter våra kontaktpersoner på respektive företagens hemsida. Vi sökte efter personer som arbetar inom hållbarhetsområden eller med finansiella frågor, då dessa befattningar är mest relevanta för vårt ämne. Om det inte fanns personer som arbetar inom dessa områden kontaktade vi företagets pressansvarige, alternativt det generella kontaktmejlet.
Vi kontaktade totalt 17 fastighetsföretag per mejl. I mejlet presenterade vi oss själva och förklarade att vi utför ett kandidatarbete angående EU:s taxonomi och EU GBS. Vi anpassade vårt mejl efter varje företag och tydliggjorde att vi ville ta del av deras insikter kring ämnena som vår uppsats handlar om. Vi gjorde även ett flyer med övergripande information angående vår
intervju. Våra kontaktuppgifter fanns på flyern och vi förklarade att vi tog hänsyn till GDPR och respondenternas val av anonymitet. Flyern finns i bilaga 2.
Totalt har sju företag tackat ja till intervjun. Med hänsyn till pandemin genomförde vi mötena på Zoom och Microsoft Teams. Samtliga sju intervjuer har genomförts. All kommunikation skedde per mejl från början till slut.
Vi påbörjade samtliga intervjuer med att fråga ifall respondenten samtyckte till inspelningen. Vi förklarade alltid att inspelningen skulle användas i forskningssyfte samt att vi skulle destruera materialet när hela arbetet är färdigställt. Samtliga respondenter gav sitt samtycke till inspelning.
Vi som skriver uppsatsen har samarbetat flytande då en av oss brukade styra intervjuerna genom att ställa de förutbestämda frågorna och sammanfatta respondenternas svar under processen.
Den andra brukade ställa följdfrågor när hon märkte av att vi behövde ett mer kompletterande svar på någon fråga. När vi har ställt färdigt alla våra intervjufrågor frågade vi respondenterna om de hade eventuella funderingar eller någonting att tillägga. Därefter frågade vi dem ifall de ville vara anonyma. Vi berättade även för dem att vi ville få deras godkännande innan vi publicerade vårt arbete. Alltså skickade vi vårt bearbetade material från varje företag till motsvarande respondent för att de skulle samtycka till publicering.
2.3.1 Val av intervjufrågor
Vid val av intervjufrågor har vi utgått ifrån vår forskningsfråga: hur EU:s taxonomi och EU GBS kommer att påverka fastighetsföretagens emission av gröna obligationer i Sverige. Vi har tagit hänsyn till faktorer som berör hållbarhetsfrågor och energianvändning. Faktorerna är företagens gröna ramverk, popularitet av gröna obligationer som är emitterad i linje med GBP eller EU:s taxonomi, huruvida företagen anser sig själva ha tillgångar som gör det möjligt för att emittera gröna obligationer i linje med taxonomin. Vi ville ta reda på branschexperternas syn på dessa frågor då de står i nära samband med den framtida utvecklingen av grön finansiering på fastighetsmarknaden.
Utöver ovan nämnda frågor har vi även fångat upp miljöcertifieringarna. Då EU:s taxonomi inte ställer krav på att byggnaderna ska vara miljöcertifierade ansåg vi att det skulle vara intressant att veta hur branschexperterna ser på denna fråga. Inte minst när certifieringssystemen genomsyrar fastighetsbranschen och spelar en sådan viktig roll för aktörerna på marknaden. Vi ställde även
frågan angående refinansieringen av gröna obligationer med antingen gamla eller nya byggnader.
Vi ville ta del av aktörernas syn angående detta, eftersom deras val avgör på sätt och vis hur det totala fastighetsbeståndet i Sverige kommer att se ut under de kommande åren.
Våra sista frågor handlade om vad som skulle driva fastighetsföretagens att övergå från sina befintliga gröna ramverk till att vara mer taxonomi-förenade. Samt ställde vi frågan angående hur företagen kommer att arbeta med gröna obligationer i framtiden.
2.3.2 Respondenter
Nedan presenteras respondenterna enligt den ordningen som intervjuerna gjordes. Företagen som vi intervjuade är företag A, Fabege, Vacse, SFF, Vasakronan, Castellum och Kungsleden.
Den första respondenten var företag A. Se avsnitt 2.4.2 angående anonymitet.
Respondenten från Fabege heter Åsa Lind och är företagets finanschef. Hon har arbetat på Fabege i mer än 20 år.
Respondenten från Vacse heter Henrik Molin och är företagets vice VD samt finanschef. Han har arbetat på Vacse i snart fem år.
Respondenten från SFF (Svensk FastighetsFinansiering) heter Claes Helgstrand och är VD och finanschef i företaget. Han förklarade att SFF fungerar som en internbank för de fem fastighetsbolagen som samäger SFF. De är Fabege, Catena, Diös Fastigheter, Platzer Fastigheter Holding samt Wihlborgs Fastigheter. SFF emitterar gröna obligationer åt dessa fem fastighetsbolagen.
Respondenten från Vasakronan heter Johan Fredriksson och är portföljförvaltare i företaget.
Han har arbetat på Vasakronan i fyra och halvt år.
Respondenten från Castellum heter Filip Elland och är hållbarhetschef i företaget. Han har arbetat i företaget i drygt 10 år, och mer än fem år som hållbarhetschef.
Respondenten från Kungsleden heter Erik Florman och är hållbarhetschef i företaget. Han har arbetat i den befattningen i drygt ett år.
2.3.3 Transkribering
Transkribering hjälper oss att noggrant utföra analyser genom att i upprepade gånger gå igenom innehållet från intervjuerna. Transkriberingen återger också respondenternas svar utan felaktigheter, då vår minnesförmåga kan vara begränsad (Bryman, 2018, s. 310). Under intervjuns gång har vi spelat in samtliga samtal för att kunna i efterhand återge korrekt information.
2.4 Etiska överväganden 2.4.1 Uppförandekod
I forskningssammanhang förväntas författaren att arbeta etiskt. Det finns speciella uppförandekoder som skall följas vid vetenskapliga arbeten (Blomkvist et al. 2018, s. 43). Den kodex som vi bör följa under forskningsprocessen innehåller fyra huvudkrav. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, samt nyttjandekravet (Blomkvist et al. 2018, s. 43-44).
Informationskravet handlar om att våra respondenter måste informeras om syftet av vår studie (Blomkvist et al. 2018, s. 44). Vi intygar att vi har informerat våra kontaktpersoner om detta.
Samtyckeskravet handlar om att våra respondenter måste samtycka till att delta i studien (Blomkvist et al. 2018, s. 44). Vi bekräftar att samtliga respondenter som deltog i studien har gett sitt samtycke till medverkan.
Konfidentialitetskravet handlar om att författaren ska behandla det insamlade materialet konfidentiellt. Detta gäller även material som vi har skapat under tiden undersökningen pågick.
Vi får inte dela det insamlade materialet fritt. Heller får vi skriva om våra respondenter på ett sätt som lätt avslöjar deras identitet. Dock måste vi kunna presentera våra källor, vilket innebär att vi måste kunna visa vårt material för vår handledare, opponent och examinator, vid förfrågan. De får däremot inte sprida vidare materialet, utan endast ta del av innehållet för granskningens skull (Blomkvist et al. 2018, s. 44). Vi bekräftar att vårt arbete uppfyller konfidentialitetskravet.
Nyttjandekravet handlar om att vi får använda materialet som vi samlat in från respondenterna enbart till studiens syfte (Blomkvist et al. 2018, s. 44). Härmed intygar vi att det insamlade materialet har enbart använts i forskningssyfte.
Se avsnitt 2.3 angående hur vi följde kodexen under forskningsprocessen.
2.4.2 Anonymitet
En respondent som vi intervjuade valde att vara anonym. Vi följer strikt GDPR och uppger således inga uppgifter om personen. I fortsättningen benämner vi denna person A och fastighetsbolaget som hen representerar för företaget A.
3. Teori
3.1 Porterhypotes
Porterhypotesen har tagits fram av Michael Porter och Claas van der Linde år 1995. Hypotesen talar om att miljöpolitiska styrmedel, bland annat miljöregleringar kan bidra till företagens innovationsförmåga och konkurrenskraft på marknaden (Alfredsson et al, 2013). Enligt Porterhypotesen kan miljöregleringarna skapa efterfrågan på miljömässigt hållbara lösningar, vilket i sin tur leder till att det blir attraktivt för företagen att investera i bland annat nya gröna tekniker för att nå nya marknader. Sådana miljöförbättringar kan även gynna företagens resursproduktivitet (Porter & van den Linde, 1995a).
I sitt arbete lyftar Porter och van den Linde fram det så kallat ”early-mover advantage”
argumentet (Porter & van den Linde, 1995), vilket betonar att företaget som är först ut med innovativa lösningar kan etablera sig på internationella marknader och öppna upp nya marknadssegment snabbare än andra.
Dock i praktiken kan det ibland saknas stöd för Porterhypotesen, eftersom inte alla företag gynnas av miljöregleringar, och således kan bara vissa företag stärka sin konkurrenskraft genom innovation. Porterhypotesen lyfter också fram frågan angående hur miljöpolitiska regleringarna ska vara utformade för att kunna minska negativa miljöpåverkningar och stärka företagens konkurrenskraft (Alfredsson et al, 2013).
3.2 Gröna obligationer och företagens gröna ramverk
En obligation är ett lån, den är ett bevis på att en aktör har lånat pengar på kapitalmarknaden (Avanza, 2021). När stater och företag behöver låna pengar till sina verksamheter, kan de göra detta genom att exempelvis söka kapital från banker och utfärda obligationer. Företag som finansierar sin verksamhet med obligationer kan nå fler investerare i jämförelse med finansieringen med ett traditionellt banklån. Obligationerna utgör också ett alternativ till finansiering med eget kapital (Berk & DeMarzo, 2013). En aktör som utfärdar obligationer kallas för emittent och emitterar(säljer/ger ut) därmed obligationer för att kunna samla in kapital till sina projekt. Varje obligation har en löptid, summan som en långivare lånat ut till emittenten betalas tillbaka vid löptidens slut (Avanza, 2021). Emittenten betalar ut ränta till den som har köpt obligationen. Räntan betalas i perioder, exempelvis årsvis eller när obligationen löper ut
(Handelsbanken och Avanza, 2021). När en stat emitterar obligationer kallas det för statsobligation. Och när ett företag emitterar obligationer kallas det för företagsobligation (Avanza, 2021).
En grön obligation är en obligation som används för att finansiera miljömässiga och hållbara projekt (Brundin, 2015, s. 2). På ett flertal investerares efterfrågan, har Världsbanken tillsammans med SEB skapat den första gröna obligationen (Brundin, 2015, s.1). Anledningen var att flera institutionella investerare: Andra och tredje AP-fonderna, Skandia och Länsförsäkringar efterfrågade en obligation med hög kreditvärdighet och som dessutom arbetar med miljövänliga projekt (Brundin, 2015, s.1). År 2013 emitterade fastighetsföretaget Vasakronan den första gröna företagsobligationen i hela världen (Tolleson, 2013), vilket innebär att företaget var först ut med att emittera en grön obligation på den svenska fastighetsmarknaden.
I utredningen om gröna obligationer, SOU 2017:115, Att främja gröna obligationer, definieras en grön obligation som: “någon typ av obligationsinstrument där likviden uteslutande används för att, helt eller delvis, finansiera eller refinansiera nya och/eller befintliga kvalificerade gröna projekt, och som uppfyller kraven i de fyra centrala grundpelarna i principerna för gröna obligationer (GBP)” (SOU 2017:115, s. 168).
3.2.1 Andra typer av hållbara obligationer
Det är värt att notera att gröna obligationer är inte den enda typen av obligaitonsintrument inom hållbar finansiering. Förutom de gröna finns även följande typer av hållbara obligationer på marknaden:
● Hållbarhetslänkade obligationer (Eng: Sustainability-Linked Bonds) använder emissionslikviden för att hjälpa emittenten att uppnå materiella och kvantitativa
“hållbarhets/ ESG målen”. Dessa mäts med hjälp av förutbestämda nyckeltal (KPIs) och bedöms mot fördefinierade mål för hållbarhetsprestanda (MHP)(ICMA, 2020).
Hållbarhetslänkade obligationer följer principerna för hållbarhetslänkade obligationer (Eng: Sustainability-Linked Bond Principles, SLBP) och ska inte förväxlas med hållbarhetsobligationer.
● Hållbarhetsobligationer (Eng: Sustainability Bonds) använder emissionslikviden för finansiering och refinansiering av en kombination av både gröna och sociala projekt
(ICMA, 2018a). Dessa obligationer följer riktlinjer för hållbarhetsobligationer (Eng:
Sustainability Bond Guidelines, SBG), och efterlever även kraven för både gröna och sociala obligationer.
● Klimatobligationer (Eng: Climate Bonds) använder emissionslikviden för finansiering av projekt som addresserar just klimatfrågan (Brundin, 2015), till exempel förnyelsebar energi. Klimatobligationerna certifieras av Climate Bond Initiative i enlighet med Climate Bond Certified-standarden.
● Sociala obligationer (Eng: Social Bonds) använder emissionslikviden för finansiering och refinansiering av berättigade sociala projekt (ICMA, 2018b). Dessa obligationer följer principerna för sociala obligationer (Eng: Social Bond Principles, SBP).
Gröna obligationer och ovannämnda typer av hållbara obligationer följer riktlinjer och principer som tagits fram av ICMA. De principerna är utformade på likartade sätt och baseras på fyra eller fem centrala grundpelare.
Dock kommer denna kandidatuppsats att fokusera på principerna för gröna obligationer (GBP).
3.2.2 GBP
Ur rent tekniskt perspektiv finns det inga skillnader mellan de gröna och de icke-gröna obligationer, förutom att de gröna obligationerna använder likviden för finansiering av miljömässigt hållbara projekt. Definitionen av miljömässigt hållbara och gröna projekt kan dock tolkas väldigt brett. De varierar också mellan olika branscher och geografiska regioner (ICMA, 2018).
GBP har tagits fram av ICMA på begäran av internationella banker år 2014, i ljuset av den växande marknaden för gröna obligationer (ICMA, 2018). GBP är frivilliga vägledande riktlinjer för emission av gröna obligationer. Företagen använder dem för att navigera genom marknadsförväntningar som ställs på gröna obligationernas kvalité och innebörd. GBP uppdateras regelbundet för att anpassas till marknadens utveckling och behov. I dagsläget utgör GBP den praxis som följs av de flesta emittenterna på marknaden. Det är även värt att påpeka att bara obligationer som följer alla fyra principerna som presenteras i GBP kan räknas som gröna (ICMA, 2018).
Nedanstående fyra centrala grundpelare presenteras i enlighet med den senaste utgåvan av ICMA:s GBP, som är från juni 2018 (ICMA, 2018):
1. Emissionslikvidens användning (Eng: Use of proceeds)
Emissionslikvidens användning kan anses vara den viktigaste principen som skiljer gröna obligationer från alla andra obligationer på marknaden. Syftet med principen är att säkerställa att emittenternas vinster samt kapitalen som används för finansieringen av gröna projekt är miljömässiga. ICMA betonar att fokus på emissionslikvidens användning hjälper emittenterna att övergå "till mer miljömässigt hållbara affärsmodeller genom specifika projekt" (ICMA, 2018).
Både projekt och förväntade miljönytta ska presenteras av emittenten på lämpligt sätt (ICMA, 2018) i gröna obligationernas juridiska dokumentationer. Det är ett bonus ifall emittenten kan kvantifiera den förväntade miljönyttan.
GBP innehåller en vägledande lista av de mest förekommande gröna projekten som kan finansieras med gröna obligationer. Listan är väldigt bred men kan avgränsas till fem övergripande miljömål: "begränsning av klimatförändringar, anpassning till klimatförändringar, bevarande av naturresurser, bevarande av biologisk mångfald samt åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar" (ICMA, 2018).
GBP tar ingen ställning till befintliga miljöstandarder, taxonomier eller tekniker, utan hänvisar emittenterna till ICMA:s resurscenter. Vidare förväntas emittenterna att navigera bland olika miljöinitiativ på egen hand, alternativt ta hjälp av externa oberoende institutioner.
2. Process för utvärdering och val av projekt (Eng: Process for project evaluation and selection)
Den andra principen handlar om beslutsprocessen som emittenten använder vid val av projekt.
Emittenten måste redovisa för investeraren sin övergripande strategi, som visar specifikt hur projektet uppfyller kraven för en viss kategori av gröna projekt. De redovisade strategierna kallas för gröna ramverk (Eng: Green Bond Framework) och kan variera ganska mycket mellan olika emittenter. Det som skiljer de olika gröna ramverken åt är vilka standarder, certifieringar och andra verktyg som används för att fastställa huruvida projekten kommer att nå de förväntade miljömålen. Rekommendationer från GBP talar om att dessa faktorer borde granskas av en oberoende tredje part (extern granskning) (ICMA, 2018).
3. Förvaltning av emissionslikvid (Eng: Management of proceeds)
Den tredje principen handlar om en ökad transparens vad gäller kapitalet som kommer från emission av gröna obligationer. Emissionslikviden måste placeras på ett särskilt konto, alternativt bokföras på ett annat lämpligt sätt som ger indikation på att den går till gröna projekt. Detta ska dokumenteras i en intern formell process (ICMA, 2018). GBP rekommenderar att företagen anlitar externa kontrollanter eller revisionsexperter för att granska efterföljandet av denna princip (Svensk Försäkring, 2018).
4. Rapportering (Eng: Reporting)
Krav på återrapportering utgör ett annat viktigt moment som skiljer gröna obligationer från icke-gröna. Tanken bakom rapporteringen är att öka transparensen och skapa en dialog mellan emittenten och investerare. Detta nås genom att ge investerare inflytande över pågående gröna projekt. Emittenten ska kunna rapportera årligen vilka projekt som har finansierats med gröna obligationer. Dessa projekt ska sammanställas i en lista och emittenten förväntas att beskriva dem utförligt och även och rapportera dess förväntade nytta. Det är ett plus ifall emittenten kan presentera sin effektrapportering, dock är det inte ett krav. GBP har inte någon standardiserad mall för rapporteringen, vilket leder till att det har förekommit alla möjliga varianter av rapporter på marknaden för gröna obligationer. I praktiken utgör rapporteringen det mest problematiska momentet när det kommer till arbetet med gröna obligationer. Det beror på avsaknaden av homogenitet i rapporteringen, vilket ju försvårar jämförelsen av företagens rapporteringar för investerare.
Vidare innehåller GBP en rekommendation för användning av extern granskning för att säkerställa att en grön obligation lever upp till en viss kvalité (ICMA, 2018).
3.2.3 Extern granskning och andrahandsutlåtanden
Som ovan nämnts, innehåller GBP en rekommendation som säger att emittentens gröna ramverk bör genomgå en extern granskning, eller ett så kallat andrahandsutlåtande (Eng: second opinion).
Andrahandsutlåtanden används för att öka gröna ramverkens trovärdighet, styrka att den gröna obligationen efterlever alla fyra principer för gröna obligationer (ICMA, 2018), och underlätta jämförbarheten av olika gröna obligationer för investerare. Trots att externa granskningar utgör enbart en rekommendation, följs denna ändå av samtliga svenska emittenter. Detta visar ett lagförslag från 2017 (SOU 2017:115, s. 168).
Det finns många oberoende tredje parter som granskar eller certifierar gröna obligationer, men i praktiken är CICERO Shades of Green och Sustainalytics de två mest populära leverantörer av granskningstjänster som anlitas av svenska emittenter.
3.2.3.1 CICERO Shades of Green
CICERO Shades of Green är en av de största leverantörerna av andrahandsutlåtanden på gröna obligationer. CICERO:s expertgranskning grundas på kunskap och forskning av det norska centret för klimatforskning CICERO Center for International Climate Research (CICERO, 2021).
Vid bedömningen av gröna obligationer använder CICERO en egen metod som delar obligationen i fråga i tre klasser, eller “shades of green”. De är mörkgröna, medelgröna och ljusgröna obligationer (Eng: Dark, Medium and Light Green). Vilken klass det blir beror på hur väl det gröna ramverket är anpassat för en koldioxidsnål framtid. Enligt shades-of-green-skalan, motsvarar mörkgröna obligationer de projekt som står i linje med en långsiktig vision av koldioxidsnål framtid, medan de ljusgröna obligationerna representerar projekten som är miljövänliga men som inte har någon slags långsiktig koldioxidsnål karaktär. Medelgröna obligationer motsvarar projekt som bidrar till en långsiktig vision av koldioxidsnål framtid, men som ännu inte har nått den nivån (CICERO, 2021).
3.2.3.2 Sustainalytics
En annan stor leverantör av andrahandsutåtanden är Sustainalytics. Det ägs av Morningstar Company som arbetar med ESG betyg, data och forskning (Sustainalytics, 2021a).
Vid bedömningen av gröna ramverk använder Sustainalytics främst ESG-kriterier. ESG står för miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning (Eng: Environment, Social and Governance). Dessa kriterier är kända som ett mått på hållbarhet (Tessin, 2020). Sustainalytics bedömer även företagets ESG-relaterade risker enligt en femstegsskala, som sträcker sig från “obetydlig” till
“allvarlig” nivå av risk (Sustainalytics, 2021b).
3.2.4 EU:s taxonomi och regelverk kring grön finansiering 3.2.4.1 Bakgrund och innebörd
Taxonomiförordningen, eller EU:s taxonomi, är ett verktyg för att identifiera miljömässigt hållbara investeringar (Regeringskansliet, 2020). Taxonomin utgör en av de viktigaste åtgärderna inom ramen för den europeiska gröna given. Den europeiska gröna given är en färdplan för en hållbar ekonomi i EU, med syftet att uppnå Parisavtalet och transformera EU till världens första klimatneutrala kontinent år 2050. Detta nås genom att exempelvis eliminera växthusgasutsläppen och frikoppla den ekonomiska tillväxten från resursförbrukningen (Europeiska kommissionen, 2021a).
Den ambitiösa övergången kräver stora finansiella resurser för att investera i såväl nya tekniker som rena energier. EU-kommissionen bedömer att investeringen kan uppgå till 260 miljarder euro per år (Europaparlamentet, 2020). Kommissionen anser inte att offentliga investeringar kommer att vara tillräckliga för att nå målet, därför behövs det även stora privata investeringar.
Expertgruppen för frågor om hållbar finansiering (Eng: TEG, Technical expert group on sustainable finance) bildades av EU-kommissionen i syftet att ta fram tekniska granskningskriterier, samt utveckla planer och klassificeringssystem som kan användas för att identifiera hållbara ekonomiska verksamheter (TEG, 2020, s.2).
Följaktligen är syftet med EU:s taxonomi att hjälpa aktörer på finansmarknaden, det vill säga företag, långivare (investerare) och offentliga organ, identifiera hållbara investeringar med ett gemensamt klassificeringssystem (Finansdepartementet, 2020). Det gemensamma klassificeringssystemet förväntas att bland annat bekämpa grönmålningen.
För att kunna godkännas av taxonomin, behöver den ekonomiska verksamheten efterleva fyra kriterier: att väsentligen uppfylla minst ett av de sex miljömålen i taxonomin, samtidigt inte medföra någon betydande skada till de andra fem miljömålen (Eng: Do No Significant Harm, DNSH), vara överens med minimum safeguards, inklusive riktlinjer från OECD och ILO, samt följa TEG:s tekniska granskningskriterier enligt de delegerade rättsakterna från år 2021 och 2023 (EY, 2021).
Nedanstående är taxonomin sex miljömål, som presenteras enligt översättningen av Finansdepartementet (Regeringskansliet, 2020):
i. Begränsning av klimatförändringar
ii. Anpassning till klimatförändringar
iii. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser iv. Övergång till en cirkulär ekonomi
v. Förebyggande och kontroll av föroreningar
vi. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem
3.2.4.2 Gällande rätt
Enligt EU-rätten är EU:s taxonomi av bindande karaktär för alla medlemsstater.
EU-lagstiftningen är indelad i primärrätt (EU-fördragen) och sekundärrätt som används för att säkerställa att målen i primärrätten nås av medlemsstaterna. EU:s sekundärrätt inkluderar både bindande rättsakter (förordningar, direktiv och beslut) och rekommendationer, samt yttrande som inte är bindande. EU:s taxonomi tillhör kategorin “förordning” enligt Article 288 of the Treaty on the Functioning of the European Union, och definieras som ”en bindande rättsakt som alla EU-länder ska tillämpa i sin helhet” (Europeiska Unionen, 2021).
Taxonomiförordningen antogs i juni 2020 och trädde i kraft juli 2020. Den 21:a april 2021 släppte EU-kommissionen ut ett åtgärdspaket för hållbar finansiering (Eng: Sustainable finance package) som innehåller tre följande komponenter: en delegerad rättsakt om EU:s klimattaxonomi (Eng: Climate Delegated Act), ett förslag till ett direktiv om företagens hållbarhetsredovisning (Eng: Corporate Sustainability Reporting Directive) och sex delegerade rättsakter (Eng: Six amending Delegated Acts) (Europeiska kommissionen, 2021).
Den delegerade rättsakten om EU:s klimattaxonomi innehåller tekniska granskningskriterier för de första två av taxonomins sex miljömål, det vill säga för “begränsning av klimatförändringar”
och “anpassning till klimatförändringar”. De tekniska granskningskriterierna blir den slutgiltiga versionen av taxonomins krav, som företagen ska ta hänsyn till för att säkerställa att deras ekonomiska verksamheter står i linje med taxonomin. Kriterierna har tagits fram av TEG för att granska frågor som rör hållbar finansiering inom områdena energi, skogsbruk, tillverkningsindustri, transporter och byggindustri. Det är värt att understryka att den delegerade rättsakten ses som ”ett levande dokument som kommer att ändras i takt med utvecklingen och
Den delegerade akten ska tillämpas från och med den 1:a januari 2022. Taxonomin ska tillämpas fullt ut från och med januari 2023, under förutsättningen att TEG har tagits fram granskningskriterierna för övriga miljömålen, och att det “inte finns några invändningar från rådet eller parlamentet” (Regeringskansliet, 2021). I praktiken innebär detta att investerare ska från och med den 1:a januari 2022 rapportera hur stor andel av deras placeringar är förenade med EU:s taxonomi, medan emittenterna ska redovisa andelen av sina gröna intäkter (Nordqvist, 2021).
3.2.4.3 Taxonomins krav på fastighetsbranschen
Nedan presenteras några av de tekniska granskningskriterierna för fastighetsbranschen.
Kriterierna har tagits ur den provisoriska versionen av Annex 1 to the EU Taxonomy Climate Delegated Act från april 2021 (European Commission, 2021).
Taxonomins kriterier för fastigheter och byggande finns samlade under ett sjunde avsnitt som heter “Construction and real estate activities” i Annex 1. Följande tre delavsnitt är av särskilt betydelse för fastighetsbranschens emission av gröna obligationer, eftersom de behandlar byggnader som kan godkännas under taxonomin:
7.1 Nybyggnation (Eng: New Buildings)
Energiprestandan ska vara minst 10% lägre än BBR-kravet (Eng: nearly zero-energy building (NZEB) requirements in national measures). Den måste styrkas med en energideklaration.
7.2 Renovering av existerande byggnader (Eng: Renovation of existing buildings)
Energiprestandan efter renoveringen ska minskas med 30% i maximalt tre år. Energiprestandan måste styrkas med en energideklaration.
7.7 Förvärv och ägande av byggnader (Eng: Acquisition and ownership of buildings) Gäller vid förvärv och ägande av befintliga fastigheter:
● Byggnader som byggdes före den 31:a december 2020 måste ha energiklass A, och ska styrkas med en energideklaration, eller
● Byggnader som byggdes före den 31:a december 2020 måste tillhöra topp 15% av fastighetsbestånden i nationell eller regional nivå (Eng: top 15% of the national or regional building stock), när det gäller byggnadernas energipretstanda.
● Byggnader som byggdes efter den 31:a december 2020 måste efterleva kriterierna i avsnittet 7.1 Nybyggnation vid tidpunkten för förvärv.
3.2.4.4 EU:s gröna obligationsstandard (EU GBS)
Inom ramen för den europeiska gröna given har det kommit ett förslag för att stimulera den gröna övergången. Förslaget handlar om att introducera en enhetlig standard för emission av gröna obligationer inom EU. Standarden ska syfta till att koppla gröna investeringar till EU:s taxonomi. Förslaget lyftes fram av TEG år 2019. Den 14:e januari 2020 annonserades att EU-kommissionen kommer att etablera den nya europeiska standarden som kommer att bli kallad för EU GBS (European Commission, 2021a).
EU GBS är ett frivilligt verktyg vars användning är att säkerställa att investeringar i den reala ekonomin uppfyller EU:s klimatmål, samt bidrar till långsiktiga utvecklingar som tar hänsyn till miljön (Crédit agricole, 2019).
Nedanstående rekommendationer från EU GBS presenteras i enlighet med TEG:s Report on EU GBS från juni 2019:
Rekommendation #1. Den första rekommendationen handlar om att EU GBS ska vara frivillig.
TEG rekommenderar att EU-kommissionen tar fram en standard för att stimulera en mer effektiv, trovärdig samt transparent marknad för gröna obligationer (TEG, 2019a, s.9).
Rekommendation #2. Den andra rekommendationen handlar om att EU GBS borde inkludera fyra kärnkomponenter. Dessa komponenter är “anslutningen mellan gröna projekt” och “EU:s taxonomi”, “gröna ramverk”, “rapportering” samt “värdering av auktoriserade kontrollanter”.
Med “anslutningen mellan gröna projekt” och EU:s taxonomi menas hur gröna obligationernas viktiga bidrag kan tas till hänsyn i samband med taxonomins miljömål. Med gröna ramverk som en av huvudkomponenterna menas att EU GBS borde inkludera detaljer på strategier, de föreslagna förfarande, samt utfärdande av gröna obligationer. EU GBS borde också inkludera regelbundna rapport på hur standarden har använts samt hur användningen har påverkat miljön.
Om möjligt ska även kvantitativa mätningar göras för att skildra rapporten. Den fjärde punkten
handlar om att ha auktoriserade aktörer för att kontrollera enligheten av användningen i förhållande till standarden. TEG föreslår att Europeiska värdepappers-och marknadsmyndigheten (Eng: European Securities and Market Authority, ESMA) ska vara den myndighet som ansvarar för granskningen (TEG, 2019a, s.10).
Rekommendation #3. Den tredje rekommendationen från TEG handlar om upprättandet av ett provisoriskt organ. Enligt TEG:s uppskattning kommer registreringsprocessen för kontrollanter att vara upp till tre år. Därför rekommenderar TEG att upprätta ett tillfälligt organ för att hjälpa till under processens gång. Detta tillfälliga organ ska i samarbete med ESMA, EU:s framtida plattform för hållbar ekonomi (Eng: the future EU Platform on Sustainable Finance) samt EU-kommissionen övervaka övergången och ge vägledning till kontrollanterna (TEG, 2019a, s.10)
Rekommendation #4. Den fjärde rekommendationen från TEG handlar om kommunikation om EU GBS mellan investerare och emittenter. TEG rekommenderar att investerare, särskilt institutionella investerare i Europa, borde främja EU GBS genom att använda kraven från den i sina strategier vad gäller gröna investeringar med fast avkastningar. Utöver detta borde investerare också förmedla sina förväntningar angående EU GBS till obligationsemittenter (TEG, 2019a, s.10).
Rekommendation #5. TEG rekommenderar att EU-kommissionen tillämpar ett system för offentliggörande av EU:s gröna obligationer samt andra typer av gröna obligationsinnehav från institutionella investerare, exempelvis från försäkringsföretag, pensionsfonder och kapitalförvaltare. TEG föreslår även att försäkringsgivarna också borde redovisa de delar av gröna obligationer som de har tecknat (TEG, 2019a, s.11-12).
Rekommendation #6. TEG rekommenderar att det Europeiska centralbankssystemet, ESCB och medlemmar från Network for Greening the Financial System, NGFS främjar ett grönare finansiellt system genom att synliggöra sina preferenser för EU:s gröna obligationer (TEG, 2019a, s.12).
Rekommendation #7. Denna rekommendation handlar om att EU-kommissionen och EU:s medlemsstater ska utveckla ekonomiska incitament på både kort och lång tid. Detta för att stödja utvecklingen av EU:s marknad för gröna obligationer (TEG, 2019a, s.12).
Rekommendation #8. TEG vill gärna se att både den offentliga och privata sektorn emitterar sina gröna obligationer i enlighet med EU GBS. Utöver detta uppmuntrar också TEG att aktörerna är öppna med hur de planerar att göra detta (TEG, 2019a, s.12).
Rekommendation #9. TEG rekommenderar att EU-kommissionen kopplar samman EU GBS med EU Ecolabel för att göra tekniska bedömningar på exempelvis gröna obligationsfonderna (TEG, 2019a, s.12).
Rekommendation #10. TEG rekommenderar att EU-kommissionen gör en granskning på följder av EU GBS efter övergångsperioden. Och om det är nödvändigt, även införa nya lagstiftningar angående tillämpningen av den nya standarden (TEG, 2019a, s.12).
3.3 GBP kontra EU GBS
Nedan genomförs en jämförelse mellan fyra centrala komponenter av ICMA:s GBP och EU GBS. Den görs utifrån TEG:s Usability Guide for EU GBS från år 2020, och ICMA:s Principer för gröna obligationer från år 2018. Den slutgiltiga versionen av EU GBS har inte publicerats ännu. Därför kommer vår jämförelse att basera på TEG:s Usability Guide.
Tanken bakom EU GBS är att upprätta en standard för gröna obligationer som tar hänsyn till följande faktorer: att standarden ska basera på bästa marknadspraxis (TEG, 2020), den ska bidra till en ökad marknadstransparens, den ska också underlätta jämförelsen av gröna obligationer genom skärpta tekniska kriterier och göra rapporteringen mer enhetlig. EU GBS kan också underlätta för emission-och rapporteringsprocessen för emittenten. Den kommer även att säkerställa att all nödvändig information presenteras i EU:s taxonomi. På så sätt kan taxonomiregleringarna eventuellt lösa problemet med självregleringen av gröna obligationer på marknaden, och sätta en gemensam definition på gröna byggnader för alla berörda marknadsaktörer.
EU GBS baseras på GBP:s fyra grundpelare. Den introducerar även viktiga uppdateringar som hänvisar till EU:s taxonomi.
Tabell 2: En jämförelse mellan de fyra centrala komponenter av ICMA:s GBP och EU GBS. Tabellen har framställts ur TEG:s Usability Guide for EU GBS från år 2020, och ICMA:s Principer för gröna obligationer från år 2018.
ICMA:s GBP EU GBS
1 Emissionslikvidens användning (Eng: Use of proceeds)
Emissionslikvidens användning måste följa EU:s taxonomi
(Eng: The alignment of the use-of-proceeds with the EU Taxonomy)
2 Process för utvärdering och val av projekt
(Eng: Process for project evaluation and selection)
Krav på projektutvärdering i form av ett grönt ramverk som står i linje med EU:s taxonomi
(Eng: The content of a Green Bond Framework to be produced by the issuer) 3 Förvaltning av emissionslikvid
(Eng: Management of proceeds)
Rapportering av allokering och effektrapportering
(Eng: The required Allocation and Impact Reporting)
4 Rapportering (Eng: Reporting)
Krav på extern granskning
(Eng: The requirements for external verification by an approved verifier)
Både GBP och EU GBS är uppbyggda utifrån fyra centrala komponenter. De tre största skillnaderna mellan GBP och EU GBS är definition av gröna projekt kopplade till EU:s taxonomi, krav på effektrapportering samt extern granskning för emittenterna av gröna obligationer i enlighet med GBS.
Jämförelsen av komponent 1:
“Emissionslikvidens användning” (från GBP) versus ”emissionslikvidens användning måste följa EU:s taxonomi” (från EU GBS). I GBP utgör komponenten “emissionslikvidens användning” enbart en rekommendation ”som endast är avsedd att vara vägledande” (ICMA, 2018). Om GBP följs finns det många projekt som kan kategoriseras som gröna och kan därmed ta del av emissionslikviden. GBS däremot, ställer krav på vilka typer av projekt som kan få ta del av grön finansiering. Projekten som följer GBS måste ta hänsyn till taxonomins miljömål.
Verksamheten måste uppfylla taxonomins fyra grundläggande krav.
Jämförelsen av komponent 2:
“Process för utvärdering och val av projekt” (från GBP) versus “krav på projektutvärdering i form av ett grönt ramverk som står i linje med EU:s taxonomi” (från EU GBS). Gröna ramverk som formas i linje med GBP presenteras på ett valfritt sätt. GBS däremot, föreslår att företagen bör forma sitt gröna ramverk enligt GBS och taxonomin. Det finns tre frågor som emittenten förväntas att behandla i sina gröna ramverk:
● Varför? - inkluderar bland annat strategi;
● Vad? - inkluderar bland annat gröna projekt, rapportering och granskning;
● Hur? - inkluderar bland annat verifieringsmetod (TEG, 2020).
Jämförelsen av komponent 3:
“Förvaltning av emissionslikvid” (från GBP) versus “rapportering av allokering och effektrapportering” (från EU GBS). Enligt GBP måste emissionslikviden placeras på ett särskilt konto, alternativt bokföras på ett annat lämpligt sätt som ger indikation på att den går till gröna projekt. Detta ska dokumenteras i en intern formell process (ICMA, 2018). GBS däremot, ställer krav på att företagen ska utföra regelbundna rapport på hur standarden har använts samt hur användningen har påverkat miljön. Om möjligt ska även kvantitativa mätningar göras för att skildra påverkan på miljön (TEG, 2020).
Jämförelsen av komponent 4:
“Rapportering” (från GBP) versus “Krav på extern granskning” (från EU GBS). GBP rekommenderar att företagen anlitar externa kontrollanter eller revisionsexperter för att granska efterföljandet av denna princip (Svensk Försäkring, 2018). De flesta emittenter som följer GBP
använder CICERO Shades of Green och Sustainalytics som leverantörer av externa granskningstjänster. EU GBS föreslår dock att externa granskningar ska genomföras av Europeiska värdepappers-och marknadsmyndigheten, ESMA. Det är värt att nämna att enligt TEG, de gröna obligationerna som är hybrider av GBP och EU GBS inte ska kategoriseras som EU:s gröna obligationer (TEG, 2020). Det verifieringssystemet som ska tillämpas på gröna obligationer förväntas att även ersätta andrahandsutlåtanden.
Tabell 3. En framställning av de viktigaste skillnaderna mellan ramverk i praktiken. Informationen har hämtats ur TEG:s Usability Guide for EU GBS från år 2020, och ICMA:s Principer för gröna obligationer från år 2018.
ICMA:s GBP EU GBS
Frivillig / Bindande? Frivillig Frivillig Vad är det som gör
obligationen grön?
Finansiering av miljömässigt hållbara projekt i enlighet med GBP.
Finansiering av miljömässigt hållbara projekt som är kopplade till EU:s taxonomi och uppfyller taxonomins fyra kriterier.
Typ av projekt som kan finansieras med gröna obligationer
Vägledande listan av mest förekommande gröna projekt.
Koppling till taxonomins 6 områden och uppfyllande av krav som är relevanta för den specifika sektorn.
Specifika underliggande standarder för emission av gröna obligationer
Relativt valfritt, beroende på projektkategori;
emittenten hänvisas till ICMA:s resurscenter.
EU:s taxonomi.
Övergripande miljömål som hänvisas till
Vägledande miljömål från GBP:
1. Begränsning av klimatförändringar;
2. Anpassning till klimatförändringar;
3. Bevarande av naturresurser;
4. Bevarande av biologisk mångfald;
5. Åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar.
Taxonomins miljömål:
1. Begränsning av klimatförändringar;
2. Anpassning till klimatförändringar;
3. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser;
4. Övergång till en cirkulär ekonomi;
5. Förebyggande och kontroll av föroreningar;
6. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.
Krav på underliggande projektstrategi
Nej, strategi presenteras relativt valfritt, beroende på vilka standarder och kriterier används vid skapandet av emittentens gröna ramverk.
Ja, emittenten förväntas att presentera sitt gröna ramverk som är utvecklad i enlighet med EU:s GBS och EU:s taxonomi.
Krav på rapportering Allokering. Allokering- och
effektrapportering.
Krav på obligatorisk extern granskning av en grön obligation
Nej, bara en rekommendation.
I praktiken används andrahandsutlåtanden.
Ja, förslagsvis av Europeiska värdepappers-och
marknadsmyndigheten, ESMA.
3.4 Miljöcertifieringar och energideklarationer
Miljöcertifiering är ett certifikat som styrker huruvida en byggnad är miljömässigt hållbar (SGBC, 2021). Granskningen och certifieringen ska göras av en oberoende tredje part.
Att grunda sina gröna ramverk i miljöcertifieringar är det mest förekommande sättet för fastighetsföretagen att arbeta med emission av gröna obligationer. Enligt en studie av Gustafsson & Wåhlin, utgör miljöcertifieringar den centrala delen i obligationsprospekten från gröna obligationer som är listade på Nasdaq OMX Nordic, med BREEAM “Very Good”, Miljöbyggnad “Silver” och LEED “Guld” som tre mest förekommande miljöcertifieringar och certifieringsnivåer i citationstecken (Gustafsson & Wåhlin, 2019).
3.4.1 BREEAM
BREEAM (Building Research Establishment Environmental Assessment Method) är ett brittiskt miljöcertifieringssystem som togs fram av Building Research Establishment (BRE) år 1990, och är det äldsta och mest använda miljöcertifieringssystemet i Europa. Runt om i världen är mer än 590 000 byggnader i 89 länder certifierade enligt BREEAM (BREEAM, 2021).
BREEAM-SE är en version av BREEAM-miljöcertifieringssystemet som är anpassat till svenska förhållanden, regler och standarden (Vattenfall, 2021), och hanteras av Sweden Green Building Council. Certifieringen utgår från ett poängsystem som bedömer en byggnad utifrån ett antal hållbarhetsparametrar, såsom bland annat projektledning, energianvändning, vattenhushållning, avfallshantering, påverkan på närmiljön med mera. Byggnader som inte når 30 procent av den maximala poängsumman certifieras inte; de flesta byggnaderna tilldelas en av följande fem nivåer: Pass, Good, Very Good, Excellent och Outstanding (Vattenfall, 2021).
3.4.2 LEED
LEED (Leadership in Energy and Environmental Design) är det miljöcertifieringssystemet som används globalt (SGBC, 2021a) och skapades av U.S. Green Building Council år 1998. Sedan dess har flera versioner kommit ut. Det är ett system som passar för såväl institutionella bostadsbyggnader, kollektivtrafikanläggningar, som stadsområden och hyresgästanpassningar, och även hela städer (SGBC, 2021b). LEED fokuserar på sju mål: klimatförändringar, individers hälsa och välbefinnande, vattenresurser, biologisk mångfald och ekosystemtjänster, hållbara och regenerativa materialresurser, hållbar ekonomi samt gemensam livskvalitet (SGBC, 2021b).
LEED-systemet har fyra nivåer: Certified, Silver, Gold och Platinum, varav den sista är den högsta nivån (SGBC, 2021b).
3.4.3 Miljöbyggnad
Miljöbyggnad är ett svenskt certifieringssystem, och har idag använts för certifieringen av mer än 1500 byggnader (SGBC, 2018). Kriterierna ur Miljöbyggnad baseras på regler och praxis från den svenska fastighets- och byggbranschen (SGBC, 2021). Miljöbyggnad utgår från tre nivåer vid certifieringen: Brons, Silver och Guld, där Guld är den högsta nivån (SGBC, 2018).
3.4.4 Energideklarationer och energiklasser
En energideklaration är ett dokument med detaljerad information på hur mycket energi ett hus eller en byggnadsenhet förbrukar (Boverket, 2021a och 2021b). Pappret, eller dokumentet utgör ett krav enligt lag och innehåller uppgifter som: den uppvärmda ytan i huset eller byggnaden, med beteckning Atemp; hur mycket energi som går åt uppvärmningen, tappvarmvatten, komfortkyla och fastighetselet; förslag på åtgärder som kan användas för minskning av energianvändningen (vid förslag av en energiexpert); ifall det utförs en mätning av radon ska även energideklarationen uppge radonvärdet (Boverket, 2021a). Energideklarationer upprättas enligt Boverkets byggregler BBR och uppdateras varje tionde år; de innehåller även information om byggnadens energiprestanda och energiklass (Boverket, 2021c).
Energiklassera introducerades i energideklarationerna år 2014 och följer skalan A-G, där A är den lägsta energiprestandan alternativt energianvändning, och G är den högsta energiprestandan. I deklarationerna som upprättades innan den 1:a januari 2014, specificerades byggnadens energianvändningen som energiprestanda i kWh/m2per år. Sedan 2019 anges energiprestandan som byggnadens primärenergital (Eng: Primary Energy Demand, PED) (Boverket, 2021c).
I Sverige idag krävs det att nyproducerade byggnader ska åtminstone ha energiklass C (Boverket, 2021c). Nedan är Boverkets lista över energiklasser i relation till dess energiprestanda (EP):
A = EP är ≤ 50 procent av kravet för en ny byggnad.
B = EP är > 50 - ≤ 75 procent av kravet för en ny byggnad.
C = EP är > 75 - ≤ 100 procent kravet för en ny byggnad.
D = EP är > 100 - ≤ 135 procent av kravet för en ny byggnad.
E = EP är > 135 - ≤ 180 procent av kravet för en ny byggnad.
F = EP är > 180 - ≤ 235 procent av kravet för en ny byggnad.
G = EP är > 235 procent av kravet för en ny byggnad.
Boverkets energinivåer innan 2014:
Nivå 1 (liten) : EP ≤ 50 kWh/m2, år.
Nivå 2: EP > 50 - ≤ 100 kWh/m2, år.
Nivå 3: EP > 100 - ≤ 150 kWh/m2, år.
Nivå 4: EP > 150 - ≤ 200 kWh/m2, år.
Nivå 5: EP > 200 - ≤ 300 kWh/m2, år.
Nivå 6: EP > 300 - ≤ 400 kWh/m2, år. . Nivå 7 (stor): EP ≤ 400 kWh/m2, år.
4. Resultat
Intervjuer utgör uppsatsens resultat. Nedan presenteras respondenternas svar. Varje företag presenteras i ett eget avsnitt och svaren redovisas genom en tematisk skildring. Anledningen till att respondenterna presenteras var för sig är för att det ger en helhetsbild av deras synpunkter på samtliga intervjufrågor. Respondenterna och deras svar presenteras i den ordning som vi har intervjuat.
Följande teman tas med: “Nuvarande gröna ramverk”, “Utestående obligationer samt uppskattningen på marknaden”, “Resurser för emission som står i linje med EU:s taxonomi”, “Vikten av miljöcertifieringarna”,
“Arbetet med gröna obligationer i framtiden”, “Förslag på en bättre version av taxonomi samt övriga upplysningar”.
För detaljerade intervjufrågor se bilaga 3.
Information om respondenterna finnes i 2.3.2 i Metod.
4.1 Företag A
Nuvarande gröna ramverk
Respondenten från företaget A berättar för oss att de följer GBP som ramverk, vilket genomlyses av CICERO. Respondenten betonar att företaget inte bara har emitterat gröna obligationer, utan även gröna företagscertifikat. A menar att företaget siktar på att arbeta både långsiktigt och hållbart.
Utestående obligationer samt uppskattningen på marknaden
Respondenten A anser att gröna obligationer som är emitterade i linje med EU:s taxonomi och EU GBS kommer att uppskattas mer på marknaden, även om dessa obligationer inte nödvändigtvis är bättre än gröna obligationer som emitteras i enlighet med GBP. Detta är på grund av att obligationerna emitterade i enlighet med taxonomin och GBS kommer att utgöra ett slags varumärke. Och enligt A kommer varumärkesfrågan att i praktiken påverka efterfrågan på marknaden.
Resurser för emission i linje med EU:s taxonomi
När det kommer till nybyggnationen, har företaget A energikrav på 30% lägre än BBR-kravet i
