AK-konsult Indoor Air AB Vi löser fukt- och miljöproblem i byggnader
Postadress 163 29 Spånga Besöksadress Stormbyvägen 2-4 Tel 08-795 42 60 Fax 08-795 42 61
Luleå Tekniska Universitet
Inomhusmiljöutredning, hus D
Ordernr: 21190
Dokumenttyp Ordernummer Rapportdatum Antal sidor Antal bilagor
Utlåtande 21190 2012-10-02 24 8
Uppdragsnamn Upprättad av
Luleå Tekniska Universitet, Hus D Anders Joelsson
Beställare Granskad av
Akademiska Hus Peter Carlsson
Referens Undersökningsperiod Undersökningen utförd av
Roger Granberg Maj-juni 2012 Anders Joelsson
Stina Åberg Sofia Johansson Anders Kumlin Mikael Sandberg Alexander Andreasson Sten Persson
Sammanfattning
Omfattande inomhusmiljöproblem har under de senaste åren rapporterats från personal och elever verksamma i hus D, Luleå Tekniska Universitet. De upplevda problemen bedöms vara kopplade till inomhusmiljön i lokalerna.
D-huset består av en ursprunglig byggnadsdel i ett plan från ca 1970 och en nyare byggnadsdel från ca 1998 i två plan.
Vid undersökningen har utbredda emissionsskador konstaterats i såväl ny som gammal del.
I den nya delen bedöms dessa skador bero av byggfukt och för tidig mattläggning, i den äldre delen misstänks återkommande uppfuktning från grundvatten/markvatten av delar av grundkonstruktionen vara orsak till konstaterade skador.
I den nyare delen har ett flertal väl avgränsade, äldre läckageskador upptäckts. Dessa har gett upphov till mikrobiell växt på uppfuktade organiska material. Skadorna bedöms vara förhållandevis lätta att åtgärda.
I de äldre huskropparna har omfattande mikrobiella skador konstaterats i ytterväggar.
Skadorna bedöms bero av inläckage via fönster och via plåtfasad. Föreslagen åtgärd innefattar i princip stomfriläggning av samtliga ytterväggar samt översyn eller byte av fasadbeklädnad.
De byggnadstekniska brister som konstaterats vid undersökningen bedöms kunna kopplas till de upplevda hälsobesvär som personal och elever har rapporterat i byggnaderna.
Förekomsten av skador korrelerar väl mot felrapporterade rum.
Omfattningen av föreslagna åtgärder i den äldre huskroppen bör föranleda en noggrann analys av vilka åtgärder som är ekonomiskt försvarbara. Utöver kostnad för föreslagna åtgärder bör kalkylen innehålla kostnader förknippade med dåliga energiprestanda samt risk för ytterligare kostsamma ombyggnader i lokalerna.
Innehållsförteckning
UPPDRAG ... 4
BAKGRUND ... 4
TILLGÄNGLIGA HANDLINGAR ... 4
METODER OCH BEDÖMNINGSGRUNDER ... 4
FUKTTEORI ... 8
FELANMÄLNINGAR ... 13
GENOMFÖRANDE ... 14
NY BYGGNADSDEL; RESULTAT OCH ORSAKSDISKUSSION ... 14
GAMMAL BYGGNADSDEL; RESULTAT OCH ORSAKSDISKUSSION ... 18
VENTILATION ... 21
EMISSIONSMÄTNINGAR ... 22
ÖVRIGT NOTERAT ... 22
ÅTGÄRDSDISKUSSION ... 23
BILAGOR/FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR ... 24
Uppdrag
Att utreda orsaker till upplevda problem med dålig inomhusmiljö i lokaler i hus D, Luleå Tekniska Universitet.
Bakgrund
Aktuell byggnad utgörs av en skolbyggnad med ursprunglig del uppförd ca 1970. Under årens lopp har skolan byggts om och till och omfattar nu ca 15000m2. Klagomål på inomhusmiljön har förekommit i omgångar under lång tid. Den äldsta dokumentation vi har tagit del av redogör för åtgärder mot skador under våren 1995. Sedan 2008 har en stor mängd utredningar utförts av Hifab och N&S Projektledning. Dessa utredningar har
påvisat vissa brister i främst ytterväggar gamla delar. Inget samlat grepp har dock tagits om skadorna i huset.
Tillgängliga handlingar
Stort antal rapporter från Hifab och NS Projektledning Urval av konstruktions- och planritningar från 1970-tal
Urval av konstruktions- och planritningar från 1990-tal och 2000-tal
Åtgärdsrapporter från Ramböll projektledning avseende åtgärder i ytterväggar.
Metoder och bedömningsgrunder
Okulär besiktning och ritningsgranskning
Genom granskning av ritningar samt okulär besiktning av byggnaden erhålls mycket information om riskkonstruktioner, tidigare renoveringar, byggnadsteknik. Detta utgör en grund för vilka konstruktionsingrepp som behövs och var dessa bör placeras.
Subjektiv luktbedömning av uttagna prover
Luktkaraktärisering innebär en högst individuell bedömning av luktupplevelsen i skadade konstruktioner och inomhusmiljöer. Som utgångspunkt använder
skadeutredaren i hög grad sina tidigare erfarenheter vid skadeutredning i fuktskadade konstruktioner. Olika individer karaktäriserar luktupplevelser olika, varför dessa får tas för den subjektiva bedömning de är.
Fuktindikering med Gann Uni 1
Fuktindikering mot betonggolv har utförts med hjälp av fuktindikator GANN. Vid denna typ av fuktindikering med ytavkännande elektrostatisk mätutrustning, erhålls mätvärden som i första hand används komparativt, dvs jämförs med motsvarande torra konstruktioner. Både fukthalt och densitet påverkar mätvärdet, varför olika material har sin specifika skala.
Fuktkvotsmätning med Protimeter MMS
Fuktkvot i trä har bestämts med hjälp av resistiv fuktkvotsmätare av fabrikat Protimeter MMS. Instrumentet kalibreras kontinuerligt mot kontrollblock.
RF-bestämning på uttagna betongprover
Relativa fuktigheten (RF) i betong har bestämts via mätning med Vaisala på uttagna prover på fuktlab. Metodens totala noggrannhet ligger inom 2 % RF.
Emissionsmätning med exsickatorlock och kolrör analyserat av Pegasus Lab
I analysprotokollen från pumpad provtagning över adsorbent erhålls resultatet i koncentrationer av förekommande ämnen, vanligen µg/m³. För att få jämförbara värden som ger en uppfattning om avgivningshastigheten från den mätta ytan räknas de uppmätta halterna om till emissionsfaktorer, EF. EF anger alltså hur mycket av ett ämne som avges per m² och timme från en materialyta.
Referensvärden för emissionsfaktorer har tagits från den undersökning Carl-Gustaf Bornehag gjorde på sjuka hus med flytspackelproblem i Dalen i Stockholm.
Undersökningen ingår i hans doktorsavhandling och redovisas i BFR-rapport R23:1994 ”Undersökning av luftkvaliteten i sjuka hus med flytspackelproblem”.
Tabell 1. Referensvärden för EF från Carl-Gustaf Bornehags undersökning på sjuka hus med flytspackelproblem. EF anges i µg/m²/h
Tolkning av referensvärdena:
Ingen större skillnad föreligger i emission från golvbeläggningen mellan problem och ej problemlägenheter.
Stor skillnad föreligger mellan emission från frilagd spackelyta i problemlägenheter jämfört med lägenheter utan rapporterade problem.
Emissionen från spackelytan i problemlägenheter domineras av 2-ethyl-1- hexanol och n-butanol. Bägge dessa ämnen är att betrakta som signalämnen för fuktskada då emissionen av dessa ämnen initieras då det vattenbaserade limmet påverkas av fukt och alkali (fuktig betong).
Slutsats; en emission av samma storleksordning som mot spackel i problemlägenheter, eller högre, där dominerande ämnen utgörs av 2-ethyl-1-hexanol och n-butanol
indikerar/visar att mattlimmet skadats av fukt och alkali.
Problemlägenheter Ej problemlägenheter Kaseinspackel Kaseinfritt spackel PVC Spackelyta PVC Spackelyta
EF EF EF EF
µg/m²h µg/m²h µg/m²h µg/m²h
TVOC 25 1155 16 87
2-ethyl-1-hexanol 5 841 <1 9
n-butanol - 107 - 46
Emissionsmätning med direktvisande gasanalysator B&K 1302
Emissionsmätning av TOC med gasmonitor Brüel & Kjaer 1302. Mätprincipen i B&K 1302 bygger på fotoakustisk spektrometri. Instrumentet var vid mättillfället utrustat med tre optiska filter vilket möjliggör mätning av tre olika ämnen samtidigt.
Mätning sker av ammoniak (totalhalt aminer), TOC (total kolvätemängd med referens metan) samt vattenånga. Mätningarna är ej direkt jämförbara med gaskromatografi.
Vi har sedan 1990 mätt med detta instrument i ett stort antal objekt, med problem respektive utan problem, och förfogar över ett omfattande referensmaterial. Erhållna värden bör jämföras med våra referensvärden.
Emissionen av kolväten respektive ammoniak från frilagd betongyta, skillnad mellan rumsluft och uppmätt halt i exsickatorlock, bör erfarenhetsmässigt ej överstiga ca 5- 10 ppm som metan. Detta värde motsvarar ganska väl emissionen från en ej spackelbelagd och torr betongyta belagd med limmad PVC-matta.
Partikelmätningar med Sempore-metoden
Partikelmätning enligt Sempore-metoden utfördes i rumsluft, tilluft och utomhus för referens. Metoden används för att upptäcka och identifiera mögel-, bakterie-, fiber- och dammförekomst i ventilationssystem och i rumsluften och kan även ge ett visst mått på partikelhalt. Denna metod är särskilt lämpad för kvalitetssäkring av tilluften.
Även mögeltillväxt på grund av fuktskada i byggmaterialet kan avslöjas. Luft pumpas via ett mikrofilter med särskilt utformad mätutrustning. Analysarbetet sker med hjälp av Svepelektronmikroskop (SEM).
MVOC-mätning
Pumpad provtagning av rumsluft genom en koladsorbent. Koladsorbenten analyseras i laboratorium för att kunna identifiera olika gasformiga ämnen vilka specifikt avges från fuktskadade material. Mätmetoden ger en möjlighet att bedöma/indikera
huruvida fuktskadade material vilka kan påverka rumsluften finns eller ej. Resultatet från en MVOC- mätning bör betraktas som en indikation.
Bedömningsgrunder kemi och mikrobiologi
Mikrobiella skador
Kritisk nivå för mikrobiologisk tillväxt i organiskt material eller oorganiskt material som förorenats med organiskt material (damm, jord, träspån etc.) är en relativ luftfuktighet (RF) överstigande 70-75 %. Detta motsvarar en fuktkvot uppmätt i trämaterial på 16-17 %.
Mikrobiell växt kan resultera i okulära missfärgningar och avvikande lukt av mikrobiell karaktär (mögellukt) från byggnadsmaterialen. Såväl lukt som andra emissioner och partiklar från mikrobiell påväxt misstänks bidra till de hälsoproblem som är förknippade med fuktiga byggnader. Mikrobiella skador (mögelskador) kan påverka inomhusmiljön även om de torkats ut. Att torka en mögelskada innebär att möglet inte kan föröka sig, det mögel som redan växt till finns dock kvar och kan fortsätta påverka inomhusmiljön negativt.
Vid fuktkvoter > 22 % har ofta rötsvampar möjlighet att etablera sig och tillväxa.
Rötsvamparna bryter ofta ned trä med hållfasthetsförändringar av virket som följd. Även rötsvamparna kan producera mikrobiell lukt vid tillväxtprocessen.
Kemiska skador
Uppfuktning av limskikt bakom täta beläggningar av exempelvis matta och väggmatta kan skapa förutsättningar för alkalisk hydrolys, d.v.s. en reaktion mellan den fuktiga alkaliska betongen och mjukgörarprodukter i mattan och limmet. Vid reaktionen kan oönskade kemiska ämnen frigöras vilka erfarenhetsmässigt kan bidra till dålig inomhusmiljö och luftkvalitet om dessa når rumsluften. Exempel på tekniska indikatorämnen vid alkalisk hydrolys är 2-etyl-1-hexanol och 1-butanol. Risk för alkalisk hydrolys finns normalt från RF >85-90 % i betongen. Liknande problematik finns vid flera lager matta limmade på varandra.
Fuktteori Fukt i luft
Begrepp
Relativa fuktigheten (% RF) i luft talar om hur mycket vattenånga luften innehåller i förhållande till vad den maximalt kan innehålla vid den aktuella temperaturen.
Mättnadsånghalten ökar med ökande temperatur. Detta innebär att luftens relativa fuktighet minskar om temperaturen höjs och ökar om temperaturen minskar.
Fukttillskott
RF inomhus styrs av vatteninnehållet utomhus och fuktproduktionen inomhus. Då vatteninnehållet utomhus i stort följer temperaturen utomhus innebär det att relativa fuktigheten inomhus är låg under vintern, då utomhusluften är kall och innehåller lite vattenånga, och hög under sommaren då utomhusluften innehåller mer vattenånga.
Skillnaden i vatteninnehåll utomhus och inomhus benämns fukttillskottet. Fukttillskottet ökar med ökande fuktproduktion inomhus och med minskande ventilation. Risken för skador i vägg och takkonstruktioner ökar med ökande fukttillskott, beroende på konstruktionens utförande.
Kondens
Om temperaturen sänks tillräckligt mycket nås en temperatur där dimma uppstår i luften, som då håller 100 % RF. Denna temperatur kallas daggpunkten, d.v.s. all vattenånga kan ej bäras av luften. Kyls luften till en temperatur under daggpunkten kommer kondens,
vattendroppar, att bildas. I byggnader är ofta det praktiska problemet att luften kommer i kontakt med en yta vilken har en temperatur lägre än luftens daggpunkt varvid kondens uppstår.
Transportmekanismer för fukt i luft
För att skador skall uppstå måste inomhusluften innehålla mer vattenånga än utomhusluften. Det finns två transportmekanismer som kan medföra sådana skador:
Ångdiffusion, d.v.s. fuktvandring p.g.a. ånghaltskillnad över en konstruktion. Diffusionsskador är ovanliga i ytterväggar och tak uppkommer normalt endast om man monterat ett diffusionstätt material i den yttre, kalla delen av konstruktionen.
Diffusionsskador är vanligare i betongplatta på mark,
värmeisolerade källarväggar av trä samt i badrum mot ytterväggar.
Diffusion transporterar dessutom långsamt relativt små mängder fukt. Diffusionsskador förhindras med en ångtät plastfolie på den varma sidan av konstruktionen.
Ång- transport
Konvektion, d.v.s. läckage av inomhusluft ut till en kallare del av konstruktionen. Om konvektion
föreligger innebär det att fuktig luft relativt snabbt når kalla ytor ute i konstruktionen, vintertid bildas
kondens. Detta förhindras genom att göra konstruktionen helt lufttät, t.ex. med plastfolie,
eftersom även mindre luftläckage kan medföra skador.
Konvektionsskador är den vanliga orsaken till fuktproblem på vindar eftersom den termiska stigkraften medför ett svagt övertryck uppe vid innertaket som medför att fuktig inomhusluft läcker upp på vinden. Skadorna visar sig som mögelpåväxt på undersidan av takets råspont och är ofta lätta att skilja från läckageskador.
Fukt i material
Fuktinnehållet i ett material anges ofta som fuktkvot eller relativ fuktighet. Fuktkvoten i ett material talar om hur mycket förångningsbart vatten det finns i materialet i förhållande till torrvikten. För alla material finns ett samband mellan fuktkvoten och relativa fuktigheten i materialet vilket kan utläsas ur sorptionskurvan för respektive material. Detta innebär att t.ex. en träbit som befinner sig i jämvikt med luft med relativ fuktighet på 75 % får en fuktkvot på ca 17 %. Träbitens relativa fuktighet är då 75 %.
Kritiskt fukttillstånd avseende risk för mikrobiell påväxt på trä är >17 % FK respektive
>75 % RF. Kritiskt fukttillstånd för icke tryckimpregnerat trä med avseende på rötangrepp är >25 % FK respektive >95 % RF. Kritiskt fukttillstånd avseende risk för mikrobiell påväxt i mineralull uppges ej i litteraturen, men är sannolikt högre än för trä d.v.s. >85 % RF.
Lufttransport Kondens
Betongplatta på mark
Betongplatta på mark som saknar eller har bristfällig underliggande termisk isolering, är en känd riskkonstruktion avseende risk för fuktskador. Anledningen är att betongplattan oavsett kapillärbrytande skikt och fungerande dränering saknar en tillräcklig
temperaturgradient respektive en ångspärr under betongplattan som förhindrar diffusiv uppfuktning av betongplattan från marken.
Figur 1, Fuktbelastningar mot en platta på mark
Den relativa fuktigheten i mark är, oberoende av om fritt vatten finns mot underkant av betongplattan, alltid nära 100% RF vilket innebär fukttransport genom ångdiffusion upp i betongplattan. Om ett tätskikt monterats ovanpå betongplattan tex i form av en plastfilm, cellplastisolering eller matta förhindras uttorkningen uppåt varför hög RF även
uppkommer i den övre delen av betongplattan. Betongplattans överdel kommer dock normalt inte att uppfuktas till RF nära 100 % enbart p.g.a. ångdiffusion från marken.
Om byggnaden saknar ett kapillärbrytande skikt under betongplattan respektive om dräneringen inte fungerar kan betongplattan dessutom utsättas för kapillärsugning
underifrån. Den relativa fuktigheten i betongplattan kommer då ofta att vara mycket hög, dvs nära 100 % RF även i betongplattans överkant.
Organiskt material i form av syllar, golvreglar, träspån, mineralull, Linoleummattor eller föroreningar i kontakt med betongplattans överdel fuktas ofta upp till kritiska fuktnivåer avseende risk för mikrobiell påväxt (>75% RF respektive >17 % FK).
Alkalisk fukt
I de fall där PVC matta limmats mot en fuktig betongs ovansida uppträder ofta skador i form av fuktrelaterad alkalisk nedbrytning av limmet. Detta beror bl.a. på att PVC-mattan har ett mycket högt ånggenomgångsmotstånd, vilket försvårar uttorkningen.
Vid alkalisk nedbrytning av limmet produceras kemiska ämnen under mattan, dessa emissioner diffunderar igenom mattan till inomhusmiljön, vilket bedöms kunna orsaka hälsobesvär. En förenklad figur över förloppet framgår enligt figur 3.
Figur 2, beskrivning av kemisk nedbrytning av mattlim
Enligt en avhandling av Anders Sjöberg1, Fuktcentrum och LTH, vandrar emissionerna ner i betongen och binds till materialets porväggar, vilket medför att emissionerna finns kvar i betongen även om källan till lukten avlägsnas. Avklingningen av emissionerna tar
erfarenhetsmässigt lång tid och det finns få fall där vädring av betongen har lyckats. En tumregel säger att det tar lika lång tid att vädra ut emissioner som det tagit att för dem att vandra ner i betongen.
Detta fenomen måste beaktas i samband med val av åtgärd. Vår erfarenhet har visat att ventilerade lösningar, d.v.s. nytt golv ovanpå betongen med särskild ventilation för
deponerad lukt, har haft bäst effekt. Oventilerade lösningar och vissa spärrbehandlingar har haft varierande effekter och i många fall inte fungerat alls.
Åtgärdsprinciper
Åtgärd av fukt- och emissionsskadade golv innebär normalt att utrivning av hela golv- konstruktionen är nödvändig. Den frilagda betongytan rengörs varefter ett mekaniskt ventilerat luftspaltbildande golv som saknar fuktkänsliga material i kontakt med
betongplattan monteras. Frånluftventilationen medför att betongplattan på sikt torkar samt att emissionerna bortförs.
1 A.Sjöberg 2001. Sekundära emissioner från belagda betonggolv - effekter av alkalisk nedbrytning och deponerade nedbrytningsprodukter
Tegelfasader
Tegel är i varierande grad oavsett ålder och kvalitet kapillärsugande. När det rinner vatten på en tegelfasad så suger teglet och murfogarna in vatten kapillärt från hela ytan. I nyare tegel av normal kvalitet rinner det vatten på baksidan av ett lager tegel redan efter ca 15 minuters slagregn.
Figur 3, sektion genom en tegelfasad med vatteninträngning och brukspill i luftspalt
Om det förekommer sprickor i tegelfasader så underlättar dessa inledningen av fritt vatten i fasaden. Även under korta perioder av slagregn kan alltså fasaden ha fuktats upp, vilket vid upprepade tillfällen på sikt leder till mättnad av tegelfasaden. Tegel mättas alltså relativt snabbt varvid porstrukturen är fylld med vatten.
Bakom en tegelfasad är det med anledning av fasadens otäthet, nödvändigt med en
luftspalt, ett vindskydd som även står emot fukt samt en vattenavledare tex av tjärpapp som i nederkant leder ut vattnet via tegelfasadens nedre stötfogar. Stötfogen skall därav finnas i det nedersta tegelskiftet. Normalt skall det finnas stötfogar mellan var tredje till var fjärde tegelsten.
Om vattenutledaren är otät, saknas eller vattenutledningen begränsas genom att luftspalten är fylld med murbruk blir konsekvensen ofta att vatten tillåts fukta upp innanförliggande väggkonstruktion med mikrobiella skador i isolerskiktet som följd.
Felanmälningar
Sammanställning av felanmälningar/klagomål på inomhusmiljön har löpande gjorts av de verksamheter som huserar i hus D. Dessa listor har använts som ett underlag i utredningen.
För sammanställning av klagomål se rödmarkering på planskisser nedan. De felanmälningar som tillkommit efter att utredningen avlutats redovisas ej.
Genomförande
Undersökningen påbörjades med en rundvandring i byggnaderna då konstruktioner, luktintryck och kommentarer från personal samlades in. Med intryck från första besiktningen planerades de följande konstruktionsingreppen och mätningarna.
Nedan ges en sammanfattande bedömning för respektive konstruktionsdel. För detaljerad information om respektive provpunkt hänvisas till bilagan provpunktsbeskrivning.
Ny byggnadsdel; Resultat och orsaksdiskussion Ytterväggar
De konstruktionsingrepp som utförts i ytterväggar i nyare husdel visar inga generella typskador. Flera avgränsade skador har dock påträffats med orsak och omfattning enligt nedan.
D400
I korridor 400 finns skador i yttervägg mot norr. Skadorna är belägna främst i nederkant vägg, men har för stor spridning uppåt för att kunna vara orsakade av markfukt eller inrinnande vatten. Taket ovan denna husdel är belagt med rostfri plåt. Vid besiktning av taket noterades flera lagningar och enstaka brister. Enligt uppgift har lagningarna tillkommit efter skador i samband med snöskottning. Skador i väggar har konstaterats i yttervägg från golv till tak i rum D413 samt D423. Det kan inte uteslutas att fler rum är skadade, en omfattningsbedömning kräver dock omfattande håltagning.
D500
Aulans södra vägg är utförd med tegelskalmur uppställd på balk av L-stål. Enligt uppgift har upprepade läckage uppifrån förekommit i lokalerna omedelbart under denna vägg. Vid närmare granskning konstateras att en sannolik läckageväg är väggens upplag i L-stålet.
Vid slagregnsbelastning av en tegelskalmur rinner normalt vatten på baksidan skalmuren.
För att hindra detta vatten att orsaka skada placeras normalt en avrinningskappa i underkant. Denna funktion upprätthålls i den aktuella väggen av L-stålet. Problemet är dock att hela väggen trappar uppåt när den följer anslutande taks lutning. Motsvarande problem finns på aulans östra fasad.
Då upplaget trappar av L-stål trappar uppåt har man vid byggnadens uppförande missat att täta gavlarna på L-stålet varigenom vatten som rinner på baksidan tegelskalmuren dräneras ut inuti väggen och rinner igenom ner till underliggande loger. Se figur 1 nedan. Utöver att L-stålet trappar nedåt utmed taket har de öppna stötfogarna, genom vilka dränering och i viss utsträckning ventilation av luftspalten bakom teglet ske, placerats i det fjärde och femte skiftet, dvs alltför högt upp för att kunna tjänstgöra som dränering.
Skadorna efter läckaget har endast delvis sanerats. Skadat material finns kvar i form av fuktskadad gips och emissionsskadade golvbeläggningar. Omfattning av skada framgår av markering i ritningsbilaga.
Figur 4: Visar upplag för tegelskalmur på aulans södra fasad, med plåtbeslagning från underliggande tak bortplockad. Observera glipan mellan de två stålbalkarna
I korridor 500 (salarna D514-D516) har skador konstaterats lokalt i nederdel ytterväggar.
Skadorna bedöms bero av olämpligt utförda kantbalkselement av betong. För omfattning se ritningsbilaga
D700
I hörsal D770 konstaterades stora otätheter i fönsterpartier mot norr och mot söder.
Otätheterna är av sådan omfattning att de utöver luftläckage leder till inläckage av regn.
Förutom skadeverkningarna av inrinnande vatten kan ett avsevärt energiläckage
misstänkas. Otätheterna består i att karmar och bärverk av trä har krympt, svällt och slagit sig varvid springor uppstått. I flera punkter noterades dessutom att fästdon har gått av (skruv & spik). Hela fönsterväggen svajar betänkligt vid de tryckförändringar som uppstår redan vid öppning/stängning av dörr mot korridor. Rörelserna bidrar till ytterligare
sprickbildning.
Följdskadorna består i mikrobiella skador på fönsterkarm och bärverk samt i
fönsterbröstning av träregelstomme. Åtgärden bör innefatta i sanering av fönsterbröstning samt utbyte, inklusive omkonstruktion, av fönsterpartier.
Tak
De brister som kunde noteras på tak över nyare huskropp utgörs av skador från
snöskottning på lägre tak över salar i korridor D400. Dessa tak är täckta med rostfri plåt. I övrigt är de flesta takytor belagda med papp på vilka ytor inga fel eller brister har
konstaterats. Skador är ofta frekvent förekommande i samband med snöskottning på tak som är klädda med rostfri plåt.
Grundläggning
Stor del av den nyare huskroppen är grundlagd med platta på mark med underliggande isolering och plastfolie. Denna konstruktion är normalt en mycket fuktsäker konstruktion under förutsättning att dränering fungerar samt att betongen tillåts torka ut tillräckligt väl före mattläggning.
Vid ritningsgranskning noterades att det förekommer riskkonstruktioner där
grundläggningen består av lika delar är platta på mark respektive kulvert/källare. Då kulvertväggen generellt är oisolerad och kulverten uppvärmd kommer utanförliggande mark att sakta värmas upp och ånghalten i marken utanför att stiga. Då fuktskyddet normalt utgörs av temperaturgradienten mellan mark och betongplatta kan detta innebära en risk. Vid fuktprovtagning i betongen har dock inga höga värden kunnat uppmätas i dessa konstruktioner varför risken för förnyad skada efter åtgärd kan bedömas som liten i de nya delarna med platta på mark.
De emissionsmätningar som utförts under limmade beläggningar på platta på mark i nya delen visar generellt på höga värden. Samtliga limmade beläggningar på bottenplan i nya delen bedöms därmed som skadade. Inga skador har dock kunnat konstateras i flytande respektive uppreglade trägolv. Då enbart låga fuktnivåer kunnat uppmätas bedöms emissionsskadorna bero av alltför tidig mattläggning. Detta styrks av att de högsta emissionerna har kunnat uppmätas där betongplattan är som tjockast. Resultat från emissionsmätningar redovisas i bilaga.
I de delar av huset som grundlagts med källare eller kulvert har inga problem med skadlig markfukt kunnat noteras. Dock förekommer enligt uppgift enstaka läckage genom
grundkonstruktioner, sannolikt i samband med snösmältning. Invändigt bedöms inga korrigerande åtgärder behöva vidtas med hänsyn till inomhusmiljön.
Golv, övre plan
På övre plan har höga emissioner uppmätts från limmade beläggningar i delar av lokalerna.
Skador förekommer i hela korridor D900, samt i delar av korridor D800. I korridor D800 är det lokaler belägna ovan skyddsrum och i anslutning till dessa som är skadade.
Limmade beläggningar i korridor D1000 bedöms vara helt oskadade. Detta kan sannolikt förklaras av att detta betongbjälklag belades med matta först i samband med att våning två byggdes, åtskilliga år efter att ursprunglig byggnad uppfördes. Betongen kan då förutsättas ha varit torr vid mattläggning.
Anslutningar mot gammal byggnad
I de punkter där ny byggnad är sammanbyggd med byggnaden från 1970-tal påträffades en luftspalt från mark och upp till tak, belägen mellan de två byggnadskropparnas respektive ytterväggar. Inga större rivningsåtgärder har utförts i gammal byggnad annat än för dörröppningar. Inte heller skador som bör ha varit uppenbara vid tillbyggnaden har sanerats. Då lufttätheten i vägg mellan ny byggnad och gammal byggnad är dålig kan luft från skadat material i den avskiljande väggen förutsättas nå inomhusluften på båda sidor om väggen.
Utöver de problem som finns generellt i ytterväggar i gammal husdel kan ytterligare en problematik misstänkas i dessa väggar. Då den luftspalt som finns i väggen börjar redan
vid skarven mellan de två bottenplattorna vid marknivå och fortsätter upp till yttertak kan en konvektiv fukttransport från mark upp till yttertak inte uteslutas. Dvs vatten avdunstar från marken via skarven mellan plattorna och transporteras med luftrörelser upp till yttertak där den kondenserar. För att verifiera detta krävs mätningar under den kalla årstiden.
Läckage från installationer
I lokaler belägna främst i korridor D800, D900 samt D1000 kunde ett flertal gamla läckageskador konstateras. Skadorna bedöms i flertalet fall vara orsakade av läckande radiatorkopplingar. Omfattningen är mikrobiella skador på golvsockel, väggskivor och bakomliggande stomme, samt golvbeläggning. Dessa skador korrelerar väl med flera av felrapporterna från nämnda korridorer. Placering av skador redovisas närmare
ritningsbilaga
Gammal byggnadsdel; Resultat och orsaksdiskussion Tak
Taken ovan de äldre delarna av D-huset var ursprungligen utförda som låglutande tak med sarger i fasadliv. Takavvattningen skedde med brunnar kopplade till rör dragna i
ytterväggar. Breddavlopp fanns utspridda i taksarger. Efter problem med takläckage byggdes taken på med ett uppstolpat tak ovan befintligt. För att undvika problem med läckage under ombyggnadstiden lades en heltäckande gummiduk mellan ursprungliga tak och nya takstolar. Taken är nu låglutande med utvändig avvattning via hängrännor och stuprör. Aktiva läckage bedöms inte längre finnas i takkonstruktioner ovan gammal husdel, dock förekommer ett antal gamla, ej sanerade läckageskador.
De skador som uppmärksammats är lokaliserade till ytterväggar, där läckage har skett i anslutning till takavvattningen (brunnar, stammar och breddavlopp). Skadorna yttrar sig i form av mikrobiell påväxt på träreglar, mineralull och skivmaterial i omedelbar närhet till rör och brunnar. Exakt omfattning av skadorna har ej fastställts, då omfattande
konstruktionsingrepp utifrån krävs.
Inga kvarvarande skador beroende av takläckage bedöms finnas i takkonstruktionen, utan endast i väggar. Alla slitsar i väggar för takavvattningen bör dock saneras.
Ytterväggar
Ytterväggar i den äldre huskroppen är uppbyggda med mineralullsisolerad träregelstomme utanför bärande stålstomme. Utvändigt är fasaderna klädda med profilerad plåt på
asfaboard. Invändigt sitter råspont och målade gipsskivor. Syllar är utförda som dubbla syllar varav den undre är träskyddsbehandlad. Lokalt har väggarna byggts om/sanerats. I dessa fall har råspont bytts ut mot OSB-skiva.
Fönstren består av treglas isolerrutor i träkarm, i regel utförda som öppningsbara,
sidohängda fönster. Vid närmare granskning framkom att nuvarande fönster har installerats under tidigt 1980-tal. De tidigare fönstren var betydligt högre och dessutom bredare. Detta kan konstateras genom att de äldre karmarna fortfarande sitter kvar. Genom granskning av ritningar framkommer att fasadplåten sannolikt har bytts någon gång under årens lopp, sannolikt samtidigt som fönstren byttes. En möjlig orsak till byte av fönster och fasadplåt kan vara läckage. De gamla karmar som sitter kvar runt om de nyare karmarna uppvisar i majoriteten av kontrollpunkterna kraftiga mikrobiella skador och i vissa fall rötskador.
Skadorna bedöms ha uppkommit som en följd av läckage mellan karm och fasadplåt/fönsterbleck.
Då skador förekommer även på nyare karmar kan slutsatsen dras att inte heller nuvarande fasadsystem är tätt mot regnbelastning.
Vid konstruktionsingrepp i ytterväggar kan konstateras att skada förekommer i majoriteten av alla kontrollerade punkter. Skadorna yttrar sig som missfärgningar och mikrobiell påväxt, i vissa fall även som påtaglig mikrobiell lukt. Främst förekommer skador i väggens nedre delar. Inläckage genom fasadplåt och kring fönster bedöms vara den mest betydande skadeorsaken, även om läckage från tak sannolikt har bidragit till skadorna. Samtliga mätpunkter var torra vid kontroll i juni 2012. Detta tyder egentligen enbart på att inverkan
av markfukt är av mindre omfattning, samt att inga kraftiga regn förekommit under tiden närmast före undersökningen.
Då skadorna bedöms ha uppstått genom läckage under längre tid är de jämt utspridda i samtliga ytterväggar, möjligen med ökad frekvens i väggar mot söder. Skador finns därför även i de före detta ytterväggar som numera har blivit innerväggar där nya byggnadsdelar har dockats ihop med den ursprungliga byggnaden. Då det skadade materialet värms upp ökar avgivningen av luktande ämnen och andra emissioner till intilliggande lokaler.
Trots att vissa partier av ytterväggar har sanerats kan inga delar av ytterväggar i gamla delen av hus D sägas vara helt fria från skador. Även där sanering har skett har skador kunnat konstateras, bland annat kring fönster. Det är också tydligt att inga åtgärder har vidtagits för att förhindra nya skador, då grundproblemet med läckande fasad kvarstår till stor del.
Innerväggar har kontrollerats och befunnits vara i princip oskadade. Undantaget är väggar placerade i anslutning till stammar för takavlopp där läckande vatten har orsakat skador.
Utöver de skador som orsakats av den läckande plåtfasaden finns skador i ytterväggar som kan hänföras till läckage i takavvattning. Dessa skador finns dels vid golvnivå invid stammar för takavvattning, dels vid taknivå invid gamla breddavlopp.
Platta på mark
De delar av byggnaden som är grundlagda med platta på mark har till delar konstaterats vara behäftade med emissionsskador. Skadorna är belägna under limmade beläggningar på platta på mark i anslutning till kulvert/källare respektive i gaveländar. Se planskiss för utbredning av skada.
Skadornas placering och orsak bedöms ha ett samband med grundläggningens utformning som lett till att markfukt tidvis har gett upphov till höga fuktnivåer i plattan. I
källarytterväggar och kulvert saknas värmeisolering på betongväggens utsida. Detta i kombination med att betongkonstruktionerna i dessa punkter når de djupaste nivåerna och därmed riskerar komma i kontakt med grundvattnet vid höga nivåer på detta kan skapa en påtaglig fukttransport. I gaveländar har betongplattan utformats så att det lättare ska gå att docka till nya byggnadskroppar. Denna utformning medför dock fuktrisker i form av att markvatten lättare letar sig in i plattan, samt att brister i värmeisoleringen ger en ökad fuktbelastning på plattan. Plattan är uppbyggd med cementstabiliserad leca på en
dränerande singelbädd. Ovan detta har sedan en betongplatta med grova kantbalkar gjutits.
I kantbalkarna finns en ursparing för rördragning.
I plattan finns ingjutna rör för tilluft, värme och avlopp. Dessa är förlagda i ursparingar kantbalk respektive i vot centralt i byggnaderna. Kringfyllnad har utförts med leca. Då misstanke fanns om att förankring och understödjande av rör utförts med trävirke utfördes ett större konstruktionsingrepp vid kringfyllda rör. Inget trävirke eller annat organiskt material kunde påträffas i lecafyllningen. Däremot finns rester av ingjutet formvirke i kantbalkar. Detta bedöms kunna påverka inomhusmiljön negativt.
I en flygel (D390) har enligt uppgift inhyst ett tryckeri tidigare. En tryckeriverksamhet ger normalt upphov till ett ökat fukttillskott i inomhusluften, samt hanterar mycket kemikalier.
Några skador orsakade av ökat fukttillskott i inomhusluften har inte kunnat påvisas.
Skadebilden i väggar och tak är inte markant annorlunda än i övriga delar av D-huset med samma byggår. Förekomst av kemikalier på djupet i betongen har inte mätts, då kraftiga emissionsskador har konstaterats under limmade beläggningar. Däremot har deponerade rester av dieselolja eller motsvarande konstaterats i betongplattan i flygel D270. Källan till föroreningen har inte kunnat fastställas.
Anmärkningsvärt är att samtliga uttagna fuktprover visar torra värden. Detta indikerar att de skador som förekommer i gaveländar beror av periodvis uppfuktning. Med stor sannolikhet påverkas fuktnivån i dessa byggnadsdelar av grundvattennivån. Om marken under byggnaden består av sand/silt kan det förklara skillnaden i fuktnivå över tid. Den kapillära stighöjden i silthaltigt material är stor, varför även grundvatten betydligt under lägsta delarna av plattan kan transporteras upp i nivå underkant platta. Motsvarande problem har konstaterats i näraliggande fastighet.
Bortsett från defekterna i gaveländar bedöms grundläggningen fungera väl då varken förhöjda fuktnivåer eller emissionsnivåer har uppmätts utanför ovan listade områden.
Figur 5; utdrag från K-ritning platta på mark, gammal del
Krypgrunder
Under två av de längre flyglarna mitt i byggnaden finns krypgrunder/installationsgrunder.
Grunderna är undertrycksventilerade och försedda med avdunstningsskydd mot mark.
Ovan den plast som utgör avdunstningsskydd har 3cm sand spridits ut. Där skador finns i plastfolien är ovanliggande sand kännbart fuktig.
Inga avvikande lukter kan noteras i luft i grunderna, däremot kan en avvikande lukt av mikrobiell karaktär noteras under plastfolien.
Ett flertal genomföringar finns i bjälklag, bland annat för äldre ventilationsdragning.
Många av dessa konstaterades ej vara lufttäta.
Grunderna konstaterades vara frånluftsventilerade och ett knappt mätbart undertryck kunde uppmätas mot ovanliggande lokaler. Tryckbilden kan dock variera över tid på grund av vind, termiska stigkrafter, samt olika driftsfall för ventilationen.
Inga brister som föranleder åtgärd kunde noteras.
Varmgrund
Under salarna D273-D275 finns ett utrymme som närmast kan liknas vid en varmgrund. I salarna har det enligt uppgift ursprungligen funnits en hörsal med gradänger. Bottenplattan är därför belägen ca 120cm lägre i dessa rum än övriga. Då hörsalen byggdes bort
placerades ett bjälklag av lättbetong med överkant i nivå med intilliggande golv varvid ett krypbart utrymme tillskapats under det nya bjälklaget.
I grunden konstaterades att ytterväggarna består av utifrån räknat, betong med ingjutna spikreglar, cellplast eller mineralull, plastfolie, gipsskiva. I de ingjutna spikreglarna kunde förhöjda fuktkvoter uppmätas (upp till 20%) och avvikande lukt noteras. Dessa höga fuktnivåer bedöms bero av uppfuktning från utanförliggande mark. Vidare noterades på insida gipsskivor rinnmärken från ovanliggande golv. Dessa bedöms bero av nedläckande städvatten i glipa mellan yttervägg och nyare betongbjälklag.
Dessutom noterades rötskador och avlagringar som i kombination med missfärgningar avslöjar att det vid minst ett tillfälle stått minst 10cm vatten på golvet i kryputrymmet.
Bjälklaget är uppbyggt med lättbetongblock, plastfolie, stegljudsdämpare, golvspånskiva, linoleummatta. Ingen avvikande lukt, fuktnivå, eller andra tecken på skada har noterats i golvet. Värt att notera är att upplagen frö lättbetongbjälklaget delvis är utförda med murade lecablock. Dessa har placerats på insida betongväggar med invändig isolering. För att komma åt att sanera den invändiga isoleringen krävs avväxling av ovanliggande bjälklag.
Källare inklusive skyddsrum
I källare med skyddsrum, samt i kulvertar och fläktrum, har inga uppenbara fuktskador kunnat konstateras. Generellt är betongkonstruktioner mot mark enbart målade och är därför förhållandevis tåliga mot fuktpåverkan. Lokalt förekommer fuktgenomslag i
källarväggar och olämpligt utförda golvbeläggningar, påverkan på inomhusmiljön bedöms dock vara begränsad.
De åtgärdsbehov som identifieras berör golvytor med limmad golvbeläggning i kulvertar, samt vatteninträngning genom vägg i trappa från korridor D600. Vatteninträngningen bedöms bero av läckage via skärmtak i ovanliggande entré.
Ventilation Partikelmätningar
Partikelprovtagning har utförts i tilluft, rumsluft samt en referens i uteluft. Mätningar har skett i samtliga aggregat som betjänar hus D.
Samtliga prover tagna i tilluften visar en låg partikelhalt med partiklar i storleken 0,2-3µm.
Samtliga prover tagna i rumsluften visar en låg partikelhalt med partiklar i storleken 0,2-40 µm. Ej förekomst av bakterier eller sporer. Proverna innehåller mestadels hudepitel samt fiber. Se även bifogat protokoll från Semair Diagnostics AB
Luftrening avseende partiklar bedöms fungera väl.
Enligt uppgift är nuvarande ventilationssystem det tredje som installerats i byggnaden (gammal del). Det är oklart hur tryckbilden i byggnaden har varierat under åren. Om tidigare system har varit injusterade mot andra invändiga tryck eller haft andra
flöden/tidsscheman kan detta förklara varför antalet rapporterade symptom varierar över tid.
Emissionsmätningar
Mätningar av emissioner från limskikt under limmade beläggningar har utförts med direktvisande gasanalysator B&K1302 i totalt 84 mätpunkter.
Resultaten från emissionsmätningarna visar att höga emissioner från limmade
golvbeläggningar (linoleum och PVC) finns i stora delar av nya byggnaden samt i väl definierade delar av den gamla byggnaden.
Utbredningen av skadorna i den nya delen är alla limmade beläggningar i korridorer 400, 500, 700, 900, samt delar av korridor 800. Observera att delar av dessa korridorer är belagda med trägolv eller stenmaterial.
I gamla delen är skadorna begränsade till huskroppar grundlagda med platta på mark, dock enbart i gaveländar samt närmast kulvertar. I bjälklag ovan källare, kulvert eller krypgrund i den äldre byggnadsdelen har inga emissionsskador kunnat konstateras.
För utbredning av skador samt placering av mätpunkter samt mätresultat, se bilaga emissionsmätningar.
Övrigt noterat
I samband med undersökningen av byggnaden noterades att återvinningsstationer finns utplacerade i flera korridorer. Enligt uppgift töms dessa med oregelbundna intervall. Vid vår undersökning hade ingen tömning skett på flera dagar och lukt av mikrobiell karaktär från gammalt matavfall var tydlig i vissa korridorer.
Åtgärdsdiskussion
Omfattande åtgärder bedöms vara motiverade med grund i de massiva klagomål som finns på inomhusmiljön i aktuella lokaler. Beroende på vilka planer man har för byggnaderna framöver kan olika nivå på åtgärder vara lämpliga. Åtgärder redovisade nedan bedöms utgöra den största tänkbara åtgärden av de byggnadstekniska brister som konstaterats.
Grundprincipen för de föreslagna åtgärderna är att skadat material i första hand ska rivas, i andra hand hindras från att påverka inomhusmiljön i huset.
Gemensamt för åtgärderna nedan är att de bör beskrivas mer noggrant, i vissa fall
detaljprojekteras, samt att saneringsentreprenaden kontrolleras löpande. Detta för att kunna säkerställa ett fullgott resultat.
Emissionsskador
Där emissionsskador kan konstateras i bjälklagen bör mattor och lim rivas varefter mekaniskt undertrycksventilerade golv av typ Platon eller motsvarande installeras. Då bjälklagen i de nyare huskropparna har konstaterats vara torra bör risken för nya skador vara låg. Dock har så höga halter nedbrytningsprodukter uppmätts i de flesta bjälklag att ventilerade golv bedöms som nödvändiga för att hindra fortsatta inomhusmiljöproblem.
Möjligen kan vissa bjälklag (delar av D500, D900) undantas från ventilerade golv.
Alternativ metod kan vara spärrskikt av aluminium, epoxi eller impregnering alternativt att baka ut emissionerna med samtidig uppvärmning och vädring.
I de äldre huskropparna bedöms inget alternativ till ventilerade golv finnas, då det ej kan garanteras att bjälklagen förblir torra över tid.
Skador efter läckage i ny del
Läckage har förkommit från såväl tak som värmeinstallationer. Endast begränsade åtgärder har vidtagits. Korrigerande åtgärd bör vara att riva allt fuktkänsligt material som varit uppfuktat såsom gips- och spånskivor, linoleummattor, mineralull, träreglar, etc.
Rivning bör ske med marginal tills opåverkat material påträffas. Omfattning av rivning bör utgå från markering i ritningsbilaga. Där läckage skett från tak bör rivning ske i hela väggens höjd samt eventullt i tak.
Ytterväggar i gammal del
De konstaterade skadorna i ytterväggar i gammal huskropp är så utbredda att åtgärderna blir mycket omfattande. I princip kan inga väggar undantas från åtgärd, trots att partiell sanering har skett.
Skador bedöms förekomma generellt i hela träregelstommen i samtliga ytterväggar från en nivå ungefär mitt på fönstren och nedåt. Detta innebär att hela denna del av ytterväggen bör saneras. Saneringen innefattar rivning av samtliga skivmaterial och isolering samt byte av syll. Gammal fönsterkarm bör rivas i sin helhet och ny fönsterkarm saneras genom slipning. För att förhindra förnyad skada bör plåtfasaden kompletteras eller bytas ut.
Träregelstommen bör saneras mekaniskt genom kuttring/slipning.
Vid återbyggnad bör stor vikt läggas vid lufttäthet i konstruktionen samt att oorganiska material placeras närmast luftspalten bakom plåt. Exempel på lämpliga material är vindduk eller oorganisk skiva.
Observera att ytterligare skador orsakade av gamla takläckage kan förekomma i ytterväggarna. I anslutning till dessa bör friläggning ske upp till takfot.
Luftspridning från gammal byggnadsdel
Generellt gäller att samtliga skadade material i anslutande väggar bör rivas. Till stor del går detta att uppnå genom rivning från gammal del, dock kommer sannolikt en del åtgärder att krävas från nya byggnadsdelar.
Utöver rivning av skadade material bör det tillses att avdunstning från betongplatta i botten av luftspalt förhindras, samt att lufttätheten i nyare väggar är fullgod för att förhindra spridning av luft från gammal till ny del.
Varmgrund
Allt organiskt material i kryputrymmet under delar av flygel D270 bör rivas. Vidare bör utrymmet ventileras mekaniskt med separat frånluftsfläkt. Samtliga genomföringar och springor vid upplag mot ovanliggande lokaler bör lufttätas.
Stockholm 2012-09-28 AK-konsult Indoor Air AB
Anders Joelsson Peter Carlsson
Granskad av Tel: 08-795 42 68
anders.joelsson@akkonsult.com
Bilagor/Förteckning över bilagor
Titel Antal
sidor
Provpunktsbeskrivning 34
Planritningar med provpunktsmarkering, samt markering över skador i väggar 4
Fuktmätningsprotokoll, AK-konsult Indoor Air 2
Sammanställning emissionsmätningar, inklusive skiss över skador i golv 4
Redovisning av mikrobiella analyser 4
Resultatredovisning av kemiska analyser, Pegasus lab 13
Resultatredovisning av kemiska analyser, Pegasus lab 8
Partikelanalys Luftkvalitet, Semair Diagnostics 4
