L¨ osningsskiss f¨ or tentamen – Vektorf¨ alt och klassisk fysik (FFM232)
Tid och plats: M˚ andagen den 14 augusti 2017 klockan 14.00-18.00 i Maskinsalarna.
L¨ osningsskiss: Christian Forss´ en
Detta ¨ ar enbart en skiss av den fullst¨ andiga l¨ osningen. Det kan inneb¨ ara att vissa mellansteg i utr¨ akningarna, som egentligen ¨ ar n¨ odv¨ andiga f¨ or en komplett l¨ osning, inte redovisas.
1. Svar:
(a) 0 (b) 1/2
(c) ˆ n = −ˆ r (eller ˆ n = −ˆ x)
2. L¨ osning:
(a) (i) ∇ · ~ A = r 1
2∂ r (r 2 r) = 3; (ii) ∇ × ~ A = 0; (iii) ∆ ~ A = ∇(∇ · ~ A) −
∇ × (∇ × ~ A) = ∇(3) − ∇ × (0) = 0; (iv) ∇ · (∇ × ~ A) = 0 (alltid sant); (v) ∇ × (∇ × ~ A) = ∇ × (0) = 0.
(b) Divergens och rotation kan uppskattas baserat p˚ a f¨ altens utseen- den. Alternativt kan explicita uttryck f¨ or f¨ alten ans¨ attas.
∇ · ~ A ∇ × ~ A F¨ alt (1) ser ut som ~ A = rˆ r. > 0 0 F¨ alt (2) ser ut som ~ A = ˆ x. 0 0 F¨ alt (3) ser ut som ~ A = xˆ x. > 0 0 F¨ alt (4) ser ut som ~ A = −y ˆ x + xˆ y. 0 > 0 F¨ alt (5) ser ut som ~ A = xˆ y. 0 > 0
3. L¨ osning:
(a) F¨ orst noterar vi att ε ikl ε jkl = 0 om i 6= j eftersom minst en av ε-tensorerna d˚ a kommer att bli noll.
Vi studerar nu fallet i = j = 1 och finner att ε 1kl ε 1kl = 2 (bara termerna ε 123 ε 123 = 1 · 1 och ε 132 ε 132 = (−1) · (−1) ¨ ar nollskilda).
Vi f˚ ar samma resultat f¨ or i = j = 2 och i = j = 3. Sammanfat-
tningsvis har vi allts˚ a att ε ikl ε jkl = 2δ ij .
L¨ osningsskiss f¨ or tentamen – Vektorf¨ alt och klassisk fysik (FFM232)2017-08-14
(b) Kroneckers delta ¨ ar en invariant tensor vilket betyder att den ¨ ar oberoende av koordinatsystem: δ 0 ij = δ ij .
(c) Vi anv¨ ander transformationsregeln δ ij 0 = L il L jm δ lm = L il L jl . Vi noterar vidare att transformationsmatrisen m˚ aste uppfylla LL t = 1 eller med indexnotation L il (L t ) lj = δ ij . Notera att (L t ) lj = L jl s˚ a att L il L jl = δ ij . Allts˚ a har vi att δ 0 ij = δ ij , vilket skulle visas.
4. L¨ osning:
• Ytan ¨ ar en halvsf¨ ar med radien a.
• F¨ altet kan delas upp i de tv˚ a termerna ~ F = ~ F 1 + ~ F 2 d¨ ar ~ F 1 ¨ ar regulj¨ art med divergensen ∇ · ~ F = 2F 0 /a medan ~ F 2 ¨ ar f¨ altet fr˚ an en punktk¨ alla med styrkan +q bel¨ agen i origo.
• F¨ or att ber¨ akna bidraget fr˚ an ~ F 1 kan vi anv¨ anda Gauss sats, men vi beh¨ over isf sluta ytan. Vi sluter den givna ytan genom att l¨ agga till en pottenplatta S 1 med normalen −ˆ z. Gauss sats ger oss att
I
S+S
1F ~ 1 · d~ S = Z
V
∇ · ~ F 1 dV = 4πF 0 a 2 3 .
• Integralen ¨ over bottenplattan r¨ aknas enklast ut i cylinderkoordi- nater (x = ρ cos ϕ)
Z
S
1F ~ 1 · d~ S = − F 0 a 2
Z a 0
Z 2π 0
(ρ cos ϕ) 2 ρdρdϕ = − πF 0 a 2 4 .
• den s¨ okta ytintegralen f¨ or ~ F 1 blir d¨ arf¨ or Z
S
F ~ 1 · d~ S = I
S+S
1F ~ 1 · d~ S − Z
S
1F ~ 1 · d~ S = 19πF 0 a 2 12 .
• Ytan S upptar en rymdvinkel 2π (den t¨ acker ¨ ovre halvplanet sett fr˚ an origo). Normalytintegralen f¨ or punktk¨ allan blir d¨ arf¨ or
Z
S
F ~ 2 · d~ S = q 2π 4π = q
2 .
• Svaret ¨ ar R
S F · d ~ ~ S = 19πF 12
0a
2+ q 2 .
Institutionen f¨ or fysik, Chalmers Page 2 Examinator: C. Forss´ en
L¨ osningsskiss f¨ or tentamen – Vektorf¨ alt och klassisk fysik (FFM232)2017-08-14
5. L¨ osning:
Den s¨ okta temperaturf¨ ordelningen skall uppfylla Laplaces ekvation ∆T = 0 inuti sf¨ aren och Dirichlets randvillkor T (r = R, θ, ϕ) = T 0 + T 1 cos θ p˚ a dess rand.
Vi g¨ or ansatsen: T (~ r) = Ar p + Br q cos θ, vilken har f¨ ordelen att den kommer att separera i en radiell- och en vinkeldel n¨ ar man eval- uerar Laplacianen, samt att den ger f¨ oruts¨ attning att reproducera rand- villkoret. Vi finner att
∆(Ar p ) = Ap(p + 1)r p−2
∆(Br q cos θ) = B (q(q + 1) − 2) r q−2 cos θ.
B¨ agge dessa termer m˚ aste vara noll oberoende av varandra f¨ or att uppfylla Laplaces ekvation ¨ overallt. Vi f¨ orkastar dock de negativa l¨ osningarna eftersom de skulle motsvara singulariteter i r = 0. Det var givet att omr˚ adet inte innh¨ oll n˚ agra k¨ allor. Detta inneb¨ ar att p = 0 och q = 1. Samtidigt v¨ aljer vi integrationskonstanterna A och B s˚ a att randvillkoret uppfylls. Vi f˚ ar l¨ osningen
T (~ r) = T 0 + T 1 r R cos θ.
6. L¨ osningsmall:
• Vi inf¨ or en spegelladdning q 0 = −q R a bel¨ agen p˚ a z-axeln, z 0 = R a
2, dvs inuti sf¨ aren. Den elektrostatiska potentialen utanf¨ or sf¨ aren kan d˚ a skrivas
φ(~ r) = 1 4πε 0
q
% + q 0
% 0
,
d¨ ar % och % 0 ¨ ar avst˚ anden till de respektive punktladdningarna.
(a) L¨ angs negativa z-axeln g¨ aller att % = a − z och % 0 = R 2 /a − z.
Dvs vi f˚ ar att φ(0, 0, z) =
( q 4πε
01
a−z − R−za/R 1
f¨ or z < −R
0 f¨ or − R ≤ z < 0
• Vi tecknar ocks˚ a uttrycket f¨ or potentialen d¨ ar avst˚ anden uttrycks i sf¨ ariska koordinater mha cosinussatsen. Detta finns i formel-
Institutionen f¨ or fysik, Chalmers Page 3 Examinator: C. Forss´ en
L¨ osningsskiss f¨ or tentamen – Vektorf¨ alt och klassisk fysik (FFM232)2017-08-14
samlingen
φ(r, θφ) = q 4πε 0
"
1
(r 2 + a 2 − 2ra cos θ) 1/2
− R/a
(r 2 + R 4 /a 2 − 2r(R 2 /a) cos θ) 1/2
# ,
och vi noterar att detta givetvis ger samma resultat som ovan med θ = −π och r = |z| l¨ angs negativa z-axeln.
(b) Den inducerade ytladdningen f˚ as fr˚ an uttrycket ε σ
0