Känslouttryck i tingsrättens domar Självklart exkluderat eller oundvikligt förekommande?

AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV

Avdelningen för socialt arbete och kriminologi

Känslouttryck i tingsrättens domar

– Självklart exkluderat eller oundvikligt förekommande?

En kvalitativ innehållsanalys

Linnéa Strömberg och Daniela Johansson

2021

Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi

Kandidatprogram i utredningskriminologi Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi

Handledare: Amir Rostami Examinator: Jerzy Sarnecki

ABSTRACT

Title: Emotional expressions in district court´s judgments - Obviously excluded or unavoidable?

The purpose of this paper was to study how the district court practices expression of emotions in the written judgments, regarding attempted murder and murder. In addition, the purpose was also to study how the district court presented the perpetrator and the act linked to emotional expressions, and whether there were any differences in the presentation of these.

The study was conducted with qualitative content analysis as a method and the data material consisted of judgments from a district court. The results have shown that the district court mainly excludes emotional expressions in the written judgments and expressed factual representations, but that it does occur to some extent. The results have also shown that there have been differences in the district court's presentation of the perpetrator and the act. Our conclusions have, among other things, been that the district court to varying degrees deviated from its neutral position, where emotions in relation to the act were most prominent. The conclusions have been strengthened through the connection to the emotional sociological perspective and Garland’s theory regarding the function of punishment.

Keywords: emotions, expression of emotions, judgments, perpetrator, district court.

SAMMANFATTNING

Syftet med denna uppsats var att studera hur tingsrätten praktiserar uttryck av emotioner i de skriftliga domarna, avseende försök till mord och mord. Utöver det var syftet även att undersöka hur tingsrätten framställde förövaren och gärningen kopplat till känslouttryck, samt om det förekom några skillnader i framställandet av dessa. Studien har genomförts med kvalitativ innehållsanalys som metod och datamaterialet bestod av domar från en tingsrätt. Resultaten har visat att tingsrätten huvudsakligen exkluderar känslouttryck i de skriftliga domarna och uttryckt sakliga framställningar, men att det dock är förekommande till viss del. Resultaten har även visat att det förekommit skillnader i tingsrättens framställande av förövaren och gärningen.

Våra slutsatser har bland annat blivit att tingsrätten i olika grad frångått sin neutrala ställning, där emotioner i relation till gärningen varit mest framträdande. Slutsatserna har stärkts genom kopplingen till det emotionssociologiska perspektivet och Garlands teori om straffets funktion.

Nyckelord: emotioner, känslouttryck, domar, förövare, tingsrätt.

FÖRORD

Vi vill inledningsvis tacka vår handledare Amir Rostami för kommentarer och synpunkter genom arbetets gång. Vi vill även rikta ett stort tack till Marcus Ericsson som läst arbetet och gett oss givande kommentarer. Båda författarna har ett gemensamt ansvar för samtliga delar av arbetet och vi vill även lyfta att vi varit en neutral part utan något eget intresse i studien.

Sundsvall och Södertälje 2021-11-02

Linnéa Strömberg Daniela Johansson

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.1.1 Lagen om försök till mord, samt mord ... 2

1.2 Syfte och frågeställningar ... 3

1.3 Centrala begrepp ... 3

1.3.1 Emotioner ... 3

1.4 Andra definitioner ... 4

1.5 Disposition ... 4

2. TIDIGARE FORSKNING ... 5

2.1 Emotioner och empati i rättssalen ... 5

2.2 Känslouttryck inom det svenska rättssystemet ... 6

2.3 Domarens uttryck för känslor och neutralitet ... 7

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 8

3.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 8

3.2 Emotionssociologi som teoretiskt perspektiv ... 9

3.3 Garlands teori om straffets funktion ... 11

3.4 Kriminologiska teorier ... 11

4. METOD ... 11

4.1 Kvalitativ innehållsanalys ... 11

4.1.1 Datainsamlingsmetod och urval ... 13

4.1.2 Kodningsram ... 14

4.1.3 Induktiv- och deduktiv ansats ... 14

4.1.4 Pilotstudie ... 15

4.2 Tillvägagångssätt ... 15

4.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 18

4.4 Etiska ställningstaganden ... 19

5. RESULTAT OCH ANALYS ... 21

5.1 Framställning av förövaren ... 21

5.1.1 Det psykiska tillståndet ... 22

5.1.2 Beteendet innan- och efter gärningen ... 23

5.1.3 Värderande beskrivningar ... 25

5.2 Framställning av gärningen ... 26

5.2.1 Beskrivning av tillvägagångssättet ... 26

5.2.2 Planerad eller oplanerad gärning ... 29

5.2.3 Värderande uttryck ... 30

5.3 Tingsrättens skilda framställningar ... 32

6. DISKUSSION ... 33

6.1 Slutsatser ... 33

6.2 Tingsrättens förhållningssätt till känslor ... 35

6.3 Begränsningar ... 37

6.4 Inför framtida forskning ... 38

LITTERATURFÖRTECKNING ... 40

BILAGOR ... 42

Bilaga 1. ... 42

Bilaga 2. ... 44

Bilaga 3. ... 45

1

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Att se på straffsystemet som en rationell funktion menar Sarnecki (2015, s. 16) är problematiskt, med anledning av att straffet som verktyg innebär så mycket mer än att hantera lagöverträdare och lösa olika typer av samhällsproblem. Vidare menar Sarnecki att den kriminalpolitiska debatten involverar såväl värderingar som moraliska ställningstaganden och framförallt starka känslor. Något som Sarnecki därefter menar är en självklarhet eftersom brott ofta berör människor på djupet. Balvig (2006, refererad till i Sarnecki, 2015, s. 17) menar att människans villighet att straffa kan förklaras av relationen till den som ska straffas, utifrån ett känslomässigt perspektiv. Vidare menar författaren att beroende på hur omfattande kännedom som föreligger kring vem som ska straffas, brottet som begåtts och omständigheterna runtomkring kan människans inställning verka mer eller mindre sträng. Sarnecki (2015, s. 71) menar att man, i relation till Garlands teori om straffet som uttryck för kollektiv moral, kan hävda att straffets uppgift är att ge utrymme för att olika typer av känslor kommer till uttryck. Vidare menar författaren att detta till exempel kan handla om känslouttryck i relation till det oacceptabla eller avskyvärda i en brottslig handling.

Domar är dokument, som enligt Sveriges Domstolar (2010, s. 1) ett flertal olika parter tar del av, däribland journalister, åhörare och de berörda parterna. Med grund i detta menar Sveriges Domstolar att utformningen av domarna är av stor vikt för förståelsen för både verksamheten i sin helhet, men även för dokumentets innehåll. Sveriges Domstolar (ibid., s. 2) redogör för ett antal ledord gällande arbetsprocessen att utforma domar och menar att klarspråk är ett av dem.

Vidare förklaras detta genom att vikten av förståelse och övertygande resonemang lyfts fram och att detta framförallt tydliggörs för de berörda parterna. Sveriges Domstolar (ibid., s. 1) beskriver att sättet att uttrycka sig rent språkmässigt i domar och beslut, kan påverka en individs bild och uppfattning av domstolen i sin helhet. Det förklaras även att domstolarnas gemensamma sätt att utforma domar hjälper till att bidra till rättssäkerheten och förhöjd tillförlitlighet för alla mottagare.

Bladini (2019, s. 489) beskriver att känslor är vanligt förekommande i domstolsprocesser trots att dessa enligt yrkesverksamma ska genomföras utifrån ett objektivt förhållningssätt. Vidare förklarar författaren att det processrättsliga perspektivet medför ett synsätt där det inte är aktuellt att involvera känslor i rättssalen, vilket författaren dock frångår och menar att den

2

emotionella delen i rättsprocessen kan undersökas vidare med hjälp av ett emotionssociologiskt perspektiv. Bladini (ibid., s. 493) menar att emotioner och rationalitet är aktuella inom rättssystemet och att dessa begrepp framförallt är relevanta komponenter inom det rättsliga beslutsfattandet, samt att de snarare fungerar som ett komplement till varandra än att de är varandras motsatser. Dagligen genomförs rättegångsprocesser i domstolar där känslor ofta är förekommande, vilka rent emotionellt kan påverka samtliga inblandade personer, däribland domaren (Bladini, 2019, s. 496). Begreppet “stenansiktet” förklarar Bladini (ibid., s. 498) är ett uttryck som domare i svenska domstolar förhåller sig till, vilket kan beskrivas som en emotionshanteringsstrategi.

Med utgångspunkt i denna bakgrund anser vi att det både är intressant och relevant att undersöka hur tingsrätten uttrycker sig i domar, genom att då undersöka förekomsten av eventuella emotionella uttryck som kan vara av betydelse. Vi vill med denna studie kunna belysa om och i sådana fall hur känslor kommer till uttryck i den skriftliga domen, samt hur framställandet av en dom möjligtvis kan relateras till ett emotionssociologiskt perspektiv och Garlands teori om straffets funktion. Utifrån bakgrunden har vi även kunnat konstatera att det inte råder någon konsensus i huruvida emotioner har en plats i utövandet av en rättslig process eller inte. Vidare har vi inte heller funnit någon tidigare forskning som undersöker denna aspekt i skriftliga framställningar av domar, vilket är en av anledningarna till denna studies relevans.

Vi anser även att denna studie är kriminologiskt relevant med anledning av att den belyser domstolsväsendet, som är en stor del av det rättssäkra samhället.

1.1.1 Lagen om försök till mord, samt mord

Med anledning av att denna studie utgår från domar där brottsrubriceringarna är försök till mord samt mord, anser vi det lämpligt att tydliggöra för läsaren hur dessa brott definieras enligt svensk lagstiftning.

Brottsbalken 3 kap. Om försök till mord

11 § För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som inte är ringa, och för stämpling till mord, dråp, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. Lag (2017:332).

(SFS 2017:332)

3 Brottsbalken 3 kap. Om mord

1 § Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. Lag (2019:805).

(SFS 2019:805)

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur tingsrätten skildrar och beskriver förövaren och gärningen kopplat till känslouttryck. Detta genom att undersöka fällande domar avseende brottsrubriceringarna försök till mord och mord. Med denna studie ämnar vi belysa huruvida tingsrätten i den skriftliga framställningen av en dom låter sig ge uttryck för emotioner. Syftet är även att undersöka om framställningen av förövaren och gärningen kopplat till känslouttryck skiljer sig åt i förhållande till varandra och på vilket sätt detta i sådana fall kan utläsas i domarna.

Slutligen vill vi med denna studie även öka medvetenheten kring det faktum att det är människor som dömer, vilket kan medföra att känslor kommer till uttryck även i yrkesrollen inom rättsväsendet. Studien utgår från följande frågeställningar:

- Hur framställer tingsrätten eventuella känslouttryck kopplat till förövaren och gärningen i fällande domar avseende försök till mord och mord?

- Går det att identifiera några skillnader mellan framställningen av förövaren och gärningen kopplat till känslouttryck? Hur kan dessa i sådana fall utläsas och förstås?

1.3 Centrala begrepp 1.3.1 Emotioner

Ett annat begrepp som denna studie berör vid ett flertal tillfällen och som tillika kan klassas som ett huvudsakligt begrepp är “emotioner”. Wettergren (2013, s. 16-17) beskriver hur begreppet emotion kan definieras och skiljas från begreppet känsla. Emotioner är det uttryck av en känsla som kommuniceras utåt, medan känslor istället är den inre upplevelsen hos en person (Fineman, 2003, refererad till i Wettergren, 2013, s. 16). Inom samhällsvetenskapen är begreppet emotion väl etablerat enligt Wettergren (ibid., s. 17), som även hävdar att emotioner kan definieras som en komplex känsla.

4

Ett exempel där emotioner kommer till uttryck kan vara i rättssalen då det aktuella brottet skapar en stark reaktion hos berörda parter. I relation till denna studie har inte samtliga personer i rättssalen upplevt en fysisk känsla i samband med brotten (försök till mord och mord), men dessa personer kan likväl ge uttryck för emotioner såsom avsky och vrede med anledning av brottens karaktär och/eller deras relation till brottsoffret.

1.4 Andra definitioner

I detta avsnitt följer en redogörelse och ett förtydligande av innebörden av begrepp som är återkommande genom stora delar av uppsatsen. Detta för att underlätta för läsaren att förstå de huvudsakliga aspekterna i texten.

Tingsrätt: Sveriges Domstolar (2019) beskriver att de allmänna domstolarna i Sverige är uppdelade i tre olika instanser, där tingsrätten är den första. I tingsrätten hanteras tvistemål, ärenden och brottmål (ibid.). Vidare beskrivs att brottmål exempelvis kan handla om våldsbrott, däribland mord, samt att dessa döms av en domare med juridisk utbildning och tre nämndemän som saknar juridisk utbildning.

Dom: En dom är ett skriftligt dokument där tingsrätten redogör för domstolens beslut samt motiveringar för dessa (Sveriges Domstolar, 2019). En dom utdömd av tingsrätten kan överklagas till en högre instans (Hovrätten) och domen kan därifrån med prövningstillstånd överklagas till den högsta instansen, Högsta domstolen.

Förövare: Ordet förövare använder vi endast vid en beskrivning av den person som varit tilltalad och blivit dömd för åtalad gärning i tingsrätten. Med förövare menar vi således inte misstänkta personer eller personer som friats i tingsrätten och anledningen till denna definition är på grund av att vi vill särskilja vår användning av begreppet.

1.5 Disposition

I rapportens inledande del framförs en redogörelse av bakgrunden till studiens ämne, som handlar om domstolens uttryck för emotioner i rättssalen. Efter denna bakgrundsdel följer en kort beskrivning av lagarna, i relation till de brottsrubriceringar som valts ut för undersökningen. Därefter följer en presentation av syftet och frågeställningarna. Bakgrunden avslutas med att vi framför studiens centrala begrepp med tillhörande beskrivning, samt även andra definitioner som är av vikt att förstå i denna uppsats. Följaktligen presenteras den tidigare

5

forskningen inom området, som består av fyra underrubriker. Vidare beskrivs vilka teoretiska utgångspunkter som denna studie förhåller sig till, vilka är en vetenskapsteoretisk inriktning och en emotionssociologisk teori samt Garlands teori om straffets funktion. Sedan redogör vi för studiens metod, där en förklaring även ges för tillvägagångssättet samt studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. Därefter följer en diskussion kring de etiska ställningstaganden som gjorts i samband med denna studie. Efter detta presenteras studiens resultat med tillhörande analys, där vi även introducerar viktiga citat från materialet. Slutligen framförs en djupgående diskussion där vi redogör för de viktigaste slutsatserna, teoretiska kopplingar, studiens begränsningar samt förslag för framtida forskning.

2. Tidigare forskning

Vi har genomfört en litteraturgenomgång gällande den tidigare forskningen i relation till denna studies valda ämne. Vi har funnit att det finns en kunskapslucka i den specifika grenen av ämnet, det vill säga hur förövaren och gärningen framställs i skriftliga domar. Vi har hittat en mängd forskning om rättsväsendet, dels hur de hanterar objektivitet och känslor i rättegångsprocesser och dels kring hur personer dömda för vissa typer av brott återfaller i brottslighet och huruvida brott har begåtts under allvarlig psykisk störning. Stor del av den litteratur som vi funnit har inte varit relevant att presentera i förhållande till denna studies syfte. Den relevanta litteratur som funnits presenteras utifrån en “tratt-modell”, där den bredare relevanta forskningen presenteras först för att sedan smalnas av och bli mer relevant och specifik mot slutet.

Tillvägagångssättet för litteratursökningen finns beskrivet i bilaga 1.

2.1 Emotioner och empati i rättssalen

Goodrum (2013) har i en intervjustudie från USA studerat relationen mellan åklagare och brottsoffer, men där brottsoffret inte är den som blivit direkt utsatt utan någon som förlorat en person genom ett mord. Goodrum (ibid., s. 258) beskriver bland annat hur mord i en brottmålsrättegång är ett utmärkt exempel på en situation där organisationer och individer, både hanterar och uppfattar samma situation på olika sätt. Med olika sätt menar författaren att man uppfattar situationen utifrån olika nivåer av känslomässig intensitet. Fortsättningsvis beskriver Goodrum också att åklagare tenderar att hantera mordfall med professionalism, medan personen som exempelvis förlorat en nära anhörig istället rent emotionellt är närmare ansluten till mordfallet. I intervjustudien har inte bara åklagare och brottsoffer studerats utan även erfarenheterna hos domare, rådgivare, målsägandebiträde och försvarare; detta utifrån deras

6

yrkesmässiga erfarenhet gällande mordfall, där fallet på många sätt varit influerat av emotioner (ibid., s. 259).

Resultatet i studien förklarar Goodrum (2013, s. 268) visade på att likasinnade känslor mellan åklagare och offer, utgjorde en slags ”nyckelmekanism” för att offret skulle kunna känna sig ansluten till det straffrättsliga systemet. Vidare beskriver även författaren hur åklagarens förmåga att visa empati förbättrade personers upplevelse av rättssystemet rent generellt. Enligt Goodrum (ibid.) identifierades tre viktiga resultat i studien vilka var att offer (som berövats någon) ville känna en känslomässig koppling till åklagaren, att den känslomässiga kopplingen gav offren en tillfredsställande känsla av åklagaren och slutligen att dessa känslomässiga förbindelser ofta upplevdes som ett slags ”verktyg” för att uppnå offrens personliga mål och även åklagarens organisatoriska/yrkesmässiga målsättningar. Trots att offren i studien påstod sig ha förstått åklagarens yrkesmässiga roll i officiell ställning, som en juridisk företrädare och inte deras personliga advokat, menar Goodrum (ibid., s. 284) att studiedeltagarnas svar ändå påvisade en underliggande förväntan av en informell juridisk representation från åklagarens sida.

2.2 Känslouttryck inom det svenska rättssystemet

Wettergren och Bergman Blix (2016, s. 20) har genomfört en studie som syftat till att undersöka hur åklagare inom det svenska rättssystemet använder emotioner och empati i sin professionella yrkesroll. Vidare menar författarna att tidigare forskning tenderat att undersöka den problematiska relationen mellan objektivitet och empati inom rättsväsendet, medan den aktuella studien ämnar klargöra huruvida relationen mellan objektivitet och empati hos svenska åklagare är problematisk eller inte. I den beslutsfattande processen menar Wettergren och Bergman Blix (ibid., s. 20) att parternas användning av empati kan vara en påverkande faktor, vilket Demasio (2003, refererad till i Wettergren & Bergman Blix, 2016, s. 20) klargör genom att förklara hur rationella beslutstaganden grundas i personens erfarenhetsbaserade förståelse. Henderson (1987, refererad till i Wettergren & Bergman Blix, 2016, s. 21) förklarar att rättsväsendets legitimitet generellt bygger på att samtliga parter i en rättsprocess blir hörda, vilket innebär att bland annat domare får ta del av olika perspektiv av ett fall.

Wettergren och Bergman Blix (2016, s. 27) framställer delar av studiens resultat och förklarar att studien påvisat att åklagare anpassar sin taktik utifrån den specifika domare som tillsatts rättegången. Detta beskriver författarna vidare genom att exemplifiera hur domarens humör och

7

krav på framställningen av bevismaterial har en inverkan på det rättsliga resultatet i rättegången.

Genom att använda en empatisk egenskap i rättssalen menar Wettergren och Bergman Blix (ibid., s. 31) att åklagaren kan frambringa relevant information som är objektiv, från den åtalade och offren. Avslutningsvis hävdar författarna att en känslomässig insikt är ett krav för att kunna upprätthålla objektiviteten, men genom att följa den “rättsliga regelboken” för ett korrekt uppträdande så hindras parterna från att reflektera över de känslomässiga perspektiven (ibid., s. 32).

2.3 Domarens uttryck för känslor och neutralitet

Bergman Blix och Wettergren (2019, s. 726) förklarar att objektivitet enligt det svenska rättssystemet uppnås genom att inte vara känslomässigt involverad. Vidare menar författarna att genom att separera objektivitet och opartiskhet i studiens analys, påvisades att domaren uppträder objektivt genom att begränsa sina empatiska uttryck och att detta resulterade i ett opartiskt uppträdande. Jacobsson (2008, refererad till i Bergman Blix & Wettergren, 2019, s.

729) förklarar att domare och åklagare ur ett rättsligt perspektiv besitter samma objektivitetsplikt, men att utövandet av objektivitet i praktiken skiljer sig åt med anledning av deras olika arbetsuppgifter. Bergman Blix och Wettergren (ibid., s. 730) beskriver att operationaliseringen av begreppet objektivitet till en innebörd av standardisering medför en uppfattning att beslutsfattandet är fritt från personliga åsikter och bias. Känslor och kognition är enligt Bergman Blix och Wettergren (ibid., s. 731) båda att klassa som obligatoriska verktyg för att kunna uppnå och upprätthålla objektivitet, vilket gäller samtliga yrkesverksamma inom rättsväsendet.

Domare, utifrån ett rättsligt perspektiv, utövar enligt Bergman Blix och Wettergren (2019, s.

733) i första hand opartiskhet och i andra hand objektivitet. Vidare menar författarna att opartiskhet innebär att en domare behandlar de olika parterna likvärdigt, oavsett om den objektiva faktan rent rättsligt lutar fördelaktigt åt den ena parten. Fortsättningsvis redovisar Bergman Blix och Wettergren i studiens resultatdel att uppvisandet av opartiskhet är domarens fokusområde under rättegången, vilket författarna menar tyder på att objektiviteten tas för givet.

Bergman Blix och Wettergren (ibid., s. 734) beskriver hur rättegångsregler och förhållningssätt, bland annat ur ett objektivt perspektiv, skapar förutsättningen för att domstolen uppnår två centrala funktioner. Vidare förklarar författarna att dessa funktioner är att säkra en rättvis rättegång och att begränsa uttrycket av de känslor som kopplas till brottet. Studien har enligt Bergman Blix och Wettergren (ibid., s. 743) påvisat att objektiviteten i rättssalen är beroende

8

av ett kontinuerligt samarbete mellan samtliga yrkesverksamma samt att yrkespersonerna i rättssalen besitter god kunskap om sin egen emotionshantering.

3. Teoretiska utgångspunkter

3.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt

Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten i studien är socialkonstruktionismen, vilket således har färgat uppsatsens samtliga delar och arbetets tillvägagångssätt. Innan denna specifika inriktning presenteras och relateras till studien kommer två centrala begrepp kortfattat att redogöras för, med anledning av att läsaren enklare ska kunna förstå innebörden av den valda vetenskapsteorin. Allwood och Erikson (2010, s. 37) beskriver att det inom vetenskapsfilosofin återfinns två centrala delar i förståelsen av kunskap och verkligheten, vilka är epistemologi och ontologi. Dessa två begrepp kommer nu att förtydligas.

Epistemologi beskrivs av Allwood och Erikson (2010, s. 37) som läran om kunskap och hur kunskap uppnås. Det enkla svaret på vad kunskap är, är att det är en tro som är rättfärdigad och sann; där tron och rättfärdigandet formuleras utifrån personen som besitter kunskapen (ibid., s, 37-38). Ytterligare innehåll inom epistemologin är ställningstaganden om sann kunskap är möjlig att uppnå och vidare hur denna kunskap kan nås (ibid., s. 39-40). Allwood och Erikson (ibid., s. 42-43) redogör att ontologi behandlar de synsätt genom vilka människan förstår hur världen är uppbyggd och inom forskning således hur studieobjektet är skapat. Inriktningarna inom ontologin är realism och idealism, vilka skiljer sig åt i uppfattningen om en oberoende verklighet (ibid., s. 43). Vidare beskriver författarna att realismen hävdar att verkligheten existerar oberoende av en betraktare, medan idealismen i stället menar att verkligheten är beroende av en betraktare.

Nu när dessa begrepp blivit bekanta för läsaren övergår vi till att beskriva de centrala delarna inom socialkonstruktionismen. Allwood och Erikson (2010, s. 122) beskriver att socialkonstruktionismen medför en förståelse av världen som en konstruktion av sociala interaktioner. Vidare beskriver författarna även att de fenomen vars betydelse/innebörd tas för givna är konstruerade genom människans vedertagna definitioner av fenomenen. De sociala konstruktionerna kan befästa handlingsmönster och särskilja fenomen som antingen normala eller onormala (ibid., s. 123). Socialkonstruktionismen ämnar inte ifrågasätta existensen av fenomen genom att kalla dem för konstruktioner, utan ämnar att belysa fenomenets relation till

9

människan och det sociala (ibid., s. 124). Centralt inom socialkonstruktionismen är att belysa de samband som kan finnas mellan sociala konstruktioner, förståelsen av dessa, samt de effekter konstruktionerna kan ha på samhället (ibid., s. 125).

Denna studies utgångspunkt i socialkonstruktionismen innebär att den kunskap som skapas och presenteras är färgad av personerna som förmedlar denna, vilket i första ledet är domaren som utformat domarna och i andra ledet är den färgad av oss författare. Dock innebär inte detta att kunskapen är mindre sann, men det medför specifika perspektiv utifrån vilka vi förstått det aktuella fenomenet; texten i domarna. Uppsatsen är även påverkad av den verklighetssyn som socialkonstruktionismen medför, att verkligheten är beroende av betraktaren och de sociala konstruktioner fenomenet bygger på. Vad detta innebär för denna studie är dels att fenomenen brott och förövare är konstruerade av den sociala kontexten, dels att kodningsramen och resultatet delvis är konstruerade utifrån författarnas bakgrund och förförståelse. Vår uppfattning av materialet och eventuella påverkan på resultatet har vi försökt begränsa i den mån det varit möjligt, detta genom att reflektera över vår förförståelse för att vara medvetna om vilka faktorer som kunnat påverka vår uppfattning och resultatet i en särskild riktning.

Viktigt att poängtera är att denna studie syftar till att belysa den rent skriftliga framställningen i domarna. Utgångspunkten i socialkonstruktionismen ökar möjligheten för detta, men det ger även läsaren en möjlighet att förstå uppsatsen utifrån sin egen förståelsegrund, vilket kan skapa nya och intressanta perspektiv för fenomenet som undersökts. Den valda vetenskapsteoretiska utgångspunkten fungerar även som en god grund för den teori som denna studie relaterar till och för vilken vi nedan kommer redogöra för.

3.2 Emotionssociologi som teoretiskt perspektiv

Denna studie, fastän den inte är menad att pröva teorier, har en teoretisk utgångspunkt i emotionssociologin. Anledningen till att denna teori appliceras är på grund av dess lämplighet att kunna öka förståelsen för emotioner och dess roll i sociala samspel. Emotionssociologin kan således underlätta för både oss författare och för läsaren att förstå studiens ämne och det framtagna resultatet, vilket innebär att teorin fungerar som ett hjälpmedel i denna studie.

Sociala interaktioner är enligt Wettergren (2013, s. 11) både influerade av emotioner, samt skapare av emotioner. Vidare beskriver författaren att det radikala perspektivet inom emotionssociologin menar att emotioner är av betydelse för sociala sammanhang och för

10

förnuftet, samt att detta perspektiv kan medföra ökad insikt gällande detta. Wettergren (ibid., s.

15) förklarar att det radikala perspektivet ser emotioner och förnuft som oundvikligt sammankopplade. Emotioner återfinns inom varje tanke och dessa kan variera i styrka, men de aldrig är frånvarande (ibid., s. 16). Fortsättningsvis beskriver författaren att medvetenheten om emotionernas delaktighet i handlingar först uppmärksammas när de motsäger handlingsalternativet och att detta kan förklara uppfattningen om att emotioner är irrationella.

Emotionsregim är enligt Wettergren (2009, 2010, refererad till i Wettergren, 2013, s. 30) ett begrepp som kan beskriva det regelstyrda handlingsutrymme inom vilket hantering och reflektion av emotioner är möjliga. Rättsväsendet utgör en infrastruktur för samhällets uttryck av emotioner genom dels lagens bakomliggande känslor och dels de känslor lagen vidare väcker (Wettergren, 2013, s. 120–121). En kollektiv kodifiering av samhällets emotioner är enligt Wettergren (ibid., s. 122) ett resultat av rättsväsendet och dessa emotioner kan riktas mot såväl en gärning som mot den person som begått denna gärning. Vidare beskriver författaren detta som en emotionsregim, vilken enbart upprätthålls när lagen uppfattas som neutral.

Fortsättningsvis förklarar Wettergren att detta kan utgöra grunden för den icke-emotionella ställningen rättsväsendet önskar förmedla. Det är medborgarna i ett samhälle som utgör de sociala strukturerna, vilket förklaras av Wettergren (ibid., s. 149) och som även menar att det västerländska samhället tenderar att förtränga den roll som emotionerna har i denna process med anledning av att skapa legitimitet.

Utifrån den redogörelse som gjorts av emotionssociologin anser vi att dess relevans i relation till studien blivit tydlig. Denna studie behandlar förekomsten av emotioner i skriftliga domar, från en instans inom rättsväsendet som tydligt uttrycker sin opartiska ställning, vilket gör förståelsen av emotionssociologins radikala perspektiv intressant. Vår utgångspunkt för denna studie är bland annat att belysa människan bakom domen och med detta perspektiv kan denna människas skriftliga framställningar förstås på ett nyanserat sätt. Som tidigare nämnts används denna teori som ett hjälpmedel och således för att öka vår möjlighet till att kunna förstå materialet. Teorin bidrar till en förståelse för relationen mellan emotioner och agerande och det står således klart att kunskap om emotionssociologin kan medföra användbara verktyg i processen att besvara denna studies syfte och frågeställningar.

11 3.3 Garlands teori om straffets funktion

I samband med att denna studie syftar till att studera hur eventuella känslouttryck skildras och beskrivs i en skriftlig dom, gör det naturligt att utgå från Garlands teoretiska ram avseende straffets mycket komplicerade karaktär i samhället. Garland (1990, refererad till i Sarnecki 2015, s. 15, övers. Lisa Sjösten) menar att straffet är så mycket mer än ett verktyg för att hantera individer som begår brottsliga handlingar, utan även ett verktyg som på flera sätt är relaterat till känslor. Med detta menar Garland att straffet utifrån ett perspektiv förmedlar känslor, men att det utifrån ytterligare ett perspektiv förkroppsligar ett aktuellt känslotillstånd. Vidare menar författaren att straffet på så sätt har en flerfaldig innebörd, det är en komponent i den sociala organisationen, en aspekt av sociala relationer men även en komponent i psykologin på individnivå. Att straffet endast skulle vara ett verktyg som ger möjligheten att kunna hantera lagöverträdare menar Garland inte är en tillräckligt beskrivande innebörd, utan hävdar att straffet även är en social institution. Något som Garland i sin tur beskriver som ett slags verktyg som kan användas för att definiera till exempel hur samhällets karaktär ser ut. Att uttrycka starka känslor i relation till ett straff hävdar Garland (1990, refererad till i Sarnecki, 2015, s.

71) är accepterat. Genom känslouttrycken menar Garland att individen tillstår en känsla av social tillhörighet och identitet.

3.4 Kriminologiska teorier

Denna studie har även en viss anknytning till ett flertal kriminologiska teorier, däribland stämplingsteorin. Utgångspunkten i studien kommer däremot inte att grundas i några kriminologiska teorier, med anledning av att vi ämnar undersöka domarens skriftliga framställning och inte förövarens beteende eller bakomliggande orsaker till brottsligheten. Det begrepp vi huvudsakligen undersöker är emotioner/känslouttryck, anser vi inte behandlas fullt ut inom kriminologiska teorier. Däremot vill vi inför framtida forskning inspirera till det faktum att sådana teorier kan vara relevanta att tillämpa i förhållande till detta område och ämne, till exempel genom att undersöka hur förövaren påverkas av domstolens framställningar och generella hanteringar av brottmål.

4. Metod

4.1 Kvalitativ innehållsanalys

För att kunna besvara denna studies syfte och frågeställningar har vi valt att använda oss av kvalitativ innehållsanalys som metod. Schreier (2012, s. 3) beskriver att det huvudsakliga målet

12

med kvalitativ innehållsanalys är att kunna beskriva ett material och dess mening med hjälp av ett systematiskt tillvägagångssätt. Fortsättningsvis förklarar Schreier att det är viktigt att ha i åtanke att kvalitativ innehållsanalys som metod, inte ger möjligheten att kunna beskriva ett material utifrån alla perspektiv utan att det endast kan beskrivas i en viss utsträckning. Inom andra kvalitativa metoder menar dock Schreier (ibid., s. 3-4) att möjligheten finns att kunna redogöra för flera aspekter under arbetets gång, medan det inom kvalitativ innehållsanalys istället är en studies forskningsfrågor som styr i vilken riktning som analysen av materialet ska genomföras. Fortsättningsvis i uppsatsen kommer kvalitativ innehållsanalys benämnas som innehållsanalys, men syftar följaktligen inte på kvantitativ innehållsanalys.

I en innehållsanalys förklarar Schreier (2012., s. 5) att allt insamlat material undersöks och att forskaren därefter väljer ut och applicerar de delar ur materialet som är särskilt relevanta för studien, till en s.k. kodningsram. Kodningsramen menar Schreier (ibid., s. 58) kan beskrivas som själva ”hjärtat” i en innehållsanalys, samt att denna kodningsram består av ett antal kategorier som forskaren kodar utifrån när materialet analyseras. Under förutsättning att kodningsramen som skapats är uppbyggd med kategorier som representerar det som studiens forskningsfrågor syftar till att besvara, kan kodningsramen klassas som valid (ibid., s. 7).

Anledningen till att innehållsanalys beskrivs som en flexibel metod är på grund av att kodningsramen alltid kan anpassas i förhållande till det material som insamlats, vilket i sig är ett tillvägagångssätt som ökar såväl reliabiliteten som validiteten (ibid.).

En central aspekt inom innehållsanalys menar Schreier (2012., s. 7) är det faktum att ett stort material kan reduceras till en mindre skala. Vidare förklarar författaren att materialet reduceras genom att forskaren endast väljer ut det som är relevant i förhållande till studiens forskningsfrågor och därefter begränsar analysdelen till endast detta material. I andra kvalitativa metoder tenderar forskare att vilja framställa mer material utifrån det egna materialet, vilket inte är fallet inom innehållsanalys då det inom denna metod inte tillkommer något extra material utan snarare motsatsen (ibid.). Schreier (ibid., s. 30) beskriver att kvalitativ forskning är kontextbunden utifrån det faktum att denna forskning ämnar förstå något specifikt framför det generella.

I vårt fall kan förståelsen av materialet och kodningsprocessen relateras till redogörelsen ovan, med anledning av att vi i denna studie valt att undersöka en specifik kontext. I denna studie blir ovan nämnda faktorer fördelaktiga, med anledning av att vi valt att undersöka just domar. Med

13

detta menar vi att eftersom varje dom är unik på sitt sätt, utifrån bakgrunds- och detaljinformation, har vi på ett enklare sätt kunnat analysera materialet med hjälp av huvud- och subkategorier. Detta kommer beskrivas utförligare i ett senare skede i uppsatsen. Den huvudsakliga anledningen till att vi valt innehållsanalys som metod är på grund av att studien syftar till att separera relevant information från hela materialet, vilket denna metod ger oss möjligheten att kunna göra. Denna centrala del i metoden är något som följaktligen underlättar för oss att besvara studiens syfte och frågeställningar.

4.1.1 Datainsamlingsmetod och urval

Ett målstyrt urval är det som använts för att samla in det material som ligger till grund för denna innehållsanalys. Inom kvalitativ forskning menar Bryman (2011, s. 434) att ett målstyrt urval är vanligt förekommande, med anledning av att det skapar en slags överensstämmelse mellan urvalet och forskningsfrågorna. I denna studie är det domar som använts som material, eftersom vi ansett att det är just domar som ger oss möjligheten att besvara syftet genom en analys av dessa. En dom innehåller mycket information, men där huvudsaklig koncentration ligger på att förklara vad domstolen beslutat och varför (Sveriges Domstolar, 2010, s. 2). Med domar som material har vi därmed möjlighet att kunna studera hur tingsrätten framställer och beskriver förövaren och gärningen när det gäller försök till mord och mord; vilket är det huvudsakliga syftet.

I denna studie hade det varit önskvärt för oss att även kunna genomföra observationer i rättssalen. Sådana observationer hade gett oss möjligheten att själva, rent fysiskt, kunna studera hur och i sådana fall i vilken omfattning tingsrätten ger uttryck för känslor. Därefter hade det varit intressant för oss att jämföra den bild vi personligen fick i rättssalen, med den framställning som tingsrätten redogör för i de skriftliga domarna. Detta tror vi hade kunnat ge oss ett bredare perspektiv samt en djupare förståelse för den specifika kontexten. På grund av rådande pandemi (Covid-19) har vi dock inte haft möjlighet att genomföra några observationer, eftersom platserna för åhörare i rättssalen numera antingen är begränsade till ett visst antal och i vissa fall helt uteslutna. Önskvärt hade även varit att intervjua personer inom rättsväsendet, detta för att få veta mer om de yrkesverksammas personliga syn på känslouttryck i relation till brott och straff och hur de förhåller sig till detta. På grund av arbetets korta tidsram, insåg vi snabbt att möjligheten till metodtriangulering inte fanns. Därför kommer materialet till denna studie endast att bestå av domar.

14 4.1.2 Kodningsram

En av fördelarna med innehållsanalys menar Schreier (2012, s. 59) är att metoden tvingar forskaren att välja ut de mest centrala och viktiga nyckelaspekterna i ett material, s.k.

huvudkategorier och att de sedan utgör grunden för kodningsramen. Fokus ligger därmed på dessa aspekter och att det är utifrån dessa som tillhörande subkategorier konstrueras, vilka syftar till att beskriva delar i materialet mer ingående (ibid., s. 60). Strukturen på kodningsramen menar Schreier (ibid., s. 84-85) kan se ut på olika sätt, antingen genom en konceptdriven eller datadriven kodningsram, alternativt en kombination mellan dessa två. Schreier (ibid., s. 87) förklarar att en datadriven strategi innebär att samtliga kategorier bestäms utifrån studiens material, vilket betecknar ett induktivt förhållningssätt. Detta redogör vi tydligare för under punkt 4.1.4. Fullständigt datadrivna kodningar genomförs dock sällan, med anledning av att forskningsfrågan kan medföra avgränsningar för kodningens kategoriseringar (ibid., s. 87). I den kodningsprocess som vi genomfört har vi förhållit oss till detta, det vill säga en datadriven kodningsstrategi men med utgångspunkt i frågeställningarna.

4.1.3 Induktiv- och deduktiv ansats

Inom samhällsvetenskapen förklarar en induktiv- och deduktiv teori de uppfattningar om relationen mellan teori och praktik, där deduktiv teori står för den vanligaste uppfattningen om denna relation (Bryman, 2011, s. 26). I en deduktiv ansats beskriver Svensson (2011, s. 192) att slutsatser dras om det enskilda fallet, utifrån allmänna lagar och teorier. Teorin inom ett induktivt angreppssätt skapas å andra sidan utifrån enskilda data eller fall, samt att en induktiv process i sig skapar slutsatser som kan generaliseras till en bredare kontext med hjälp av observationer (ibid., s. 192.). Bryman (ibid., s. 29) förklarar att ett induktivt angreppssätt vanligtvis brukar relateras till ett kvalitativt förhållningssätt, medan den deduktiva ansatsen istället kopplas till ett kvantitativt.

Det induktiva angreppssättet är enligt Schreier (2012, s. 24-25) det mest vanligt förekommande inom innehållsanalys, vilket kan relateras till exempelvis kategorierna som utgör kodningsramen. Detta menar författaren beror på att kategorierna inte väljs ut i förväg, utan helt och hållet grundas i det kvalitativa materialet. Schreier (ibid.) beskriver att en innehållsanalys ofta kan innebära att både en induktiv och deduktiv ansats kommer till uttryck, genom att studiens forskningsfråga tenderar att styra resultatet i en viss riktning. I denna studie är detta högst relevant eftersom vi kommer att förhålla oss till inslag från både ett induktivt och deduktivt synsätt, men där den induktiva strategin ändå kommer att ta störst plats eftersom vår

15

kodningsram skapas utifrån det material (domar) som vi samlat in. Dock har våra frågeställningar styrt kodningen vilket givit ett visst uttryck för den deduktiva ansatsen. Om vi istället förhållit oss mer till det deduktiva förhållningssättet med till exempel förbestämda kategorier i kodningsramen, hade det inte varit möjligt för oss att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar.

4.1.4 Pilotstudie

För att testa den kodningsram som skapats menar Schreier (2012, s. 146-147) att en pilotstudie kan utföras som ett inledande moment, vilket är en gynnsam idé innan analysen av det huvudsakliga materialet påbörjas. Om pilotstudien skulle påvisa eventuella brister eller missar av relevanta huvud- eller subkategorier, menar Schreier (ibid.) att möjligheten då finns att justera kodningsramen. Om analysen av allt material inleds redan i det första skedet, menar Schreier (ibid., s. 147) att viktiga och relevanta delar riskerar att upptäckas i efterhand när analysprocessen är avslutad, något som är en nackdel med att undvika utförandet av en pilotstudie. Schreier (ibid., s. 146) förklarar att ett sätt att öka validiteten i en kodningsram, är om två kodare inledningsvis kodar materialet på skilda håll. Detta är därmed något som vi inspirerats av och denna process kommer att beskrivas ytterligare och mer ingående i tillvägagångssättet under punkt 4.2.

4.2 Tillvägagångssätt

Domarna i denna studie har inhämtats från en av Sveriges större tingsrätter och skickades till oss via mejl. Via mejlkontakt med tingsrätten skickade vi en förfrågan avseende att begära ut domar utifrån ett antal inkluderingskriterier, vilka var att brottsrubriceringen skulle innefatta mord och domen skulle ha fastställts under åren 2017, 2018 eller 2019. Anledningen till denna relativt breda tidsram var för att vi ville reservera oss för ett eventuellt bortfall. Det första steget i kontakten med tingsrätten var att begära ut en målförteckning som innehöll dessa inkluderingskriterier, detta för att få en uppfattning kring mängden domar som var aktuella.

Efter en granskning av målförteckningen konstaterades att samtliga domar skulle begäras ut, vilket blev ett totalt urval på 42 stycken domar.

I det totala antalet domar som vi inhämtade, ingick även domar där åklagaren yrkat på försök till mord alternativt mord men där den åtalade personen blivit friad från dessa. Detta innebar att dessa domar sorterades bort eftersom de saknade relevans för studien. I det totala urvalet ingick även domar med brottsrubricering mordbrand samt folkmord, som även sorterades bort

16

eftersom dessa rubriceringar går under ett eget lagrum i ett annat kapitel i brottsbalken. Detta resulterade i ett urval på 16 stycken domar som har använts i studien, 13 stycken domar avseende försök till mord samt 3 stycken avseende mord. Anledningen till att vi har valt att inkludera brottsrubriceringen mord, trots det låga antalet, är för att dessa brottsrubriceringar är starkt relaterade till varandra. Försök till mord innebär att exempelvis utomstående omständigheter har lett till att brottet inte fullbordats, men där förövarens agerande inte skiljt sig anmärkningsvärt från ett fullbordat mord. I efterhand kunde vi konstatera att tidsramen på tre år var skälig, med anledning av att materialet mer än halverades i sorteringsprocessen. Det eventuella bortfall vi reserverade oss för landade därmed på 26 stycken domar.

Av praktiska och tidsmässiga skäl valde vi att skapa en kodningsram utifrån fyra domar, vilket var en fjärdedel av det totala materialet. Utöver detta användes fyra stycken domar, en fjärdedel, till en testfas av kodningsramen som inspirerats av en pilotstudie (se punkt 4.1.4) och samtliga 16 domar till huvudanalysen. Schreier (2012, s. 148) förklarar att studier som syftar till att beskriva och ge en djup förståelse av ett material med fördel bör inkludera materialet från en eventuell pilotstudie i huvudanalysen. Detta passar väl in i vårt syfte med denna studie och ligger därmed till grund för det valda tillvägagångssättet.

Domarna som ligger till grund för kodningsramen valdes ut utifrån domarnas brottsrubriceringar, eftersom vi ville undvika att missa relevant och viktig information i materialet. De domar och brottsrubriceringar som kodningsramen skapades utifrån var två domar avseende försök till mord och två domar avseende mord. Bortsett från att domarna till kodningsramen valdes ut utifrån brottsrubriceringen, valdes de ut helt slumpmässigt. Med anledning av att denna studie är av kvalitativ karaktär, anser vi inte att graden av slumpmässigt urval är av lika stor vikt som i det fall där studien hade varit kvantitativ.

Inför kodningsprocessen konstaterade vi att alla delar i domarna inte var relevanta utifrån studiens syfte, vilket innebar att vi fokuserade på rubrikerna: tingsrättens bedömning, påföljden samt skadeståndet. Schreier (2012, s. 107) redogör för de första två stegen i en kodningsprocess, vilka innebär att forskaren väljer ut meningar som anses vara av relevans för forskningsfrågan.

För att öka validiteten i kodningsramen valde vi att i en första fas genomföra detta moment på skilda håll, för att sedan kunna jämföra både val av meningar och möjliga kategoriseringar till kodningsramen. Inför den enskilda kodningsprocessen kom vi i förväg överens om att hålla frågeställningarna i fokus (förövaren och gärningen), för att kunna bedöma vilken information

17

som var av relevans alternativt inte. Vi kom även överens om att inkludera information vars relevans vi var osäkra på, detta för att inte riskera att utesluta någon information av vikt.

Efter den första fasen i skapandet av kodningsramen gick vi tillsammans igenom, dom för dom, vilka meningar vi på skilda håll valt ut samt hur vi kategoriserat dessa. I den andra fasen, kunde vi konstatera att vi i nästan samtliga fall valt ut samma delar och diskuterade då varför vi ansåg att de utvalda delarna var av relevans. I enstaka fall där endast den ena av oss markerat meningar eller uttryck, diskuterades detta tillsammans för att slutligen komma fram till om dessa skulle inkluderas eller inte. Utifrån de delar som vi valde ut i domarna, skapade vi huvud- och subkategorier som vi ansåg representerade och inkluderade/exkluderade rätt information i förhållande till studiens frågeställningar. Se utvalda meningar samt kodningsramen i bilaga 2 och 3. Vid skapandet av subkategorierna insåg vi att det blev en ojämn fördelning under respektive huvudkategori, där exempelvis en huvudkategori har två stycken subkategorier medan en annan har fyra stycken. Detta är dock ingenting som vi ser som någon nackdel eller svaghet med kodningsramen, med anledning av att ramen endast är uppbyggd av de delar i materialet som är relevanta. När vi fastställt huvud- och subkategorierna formulerade vi individuella beskrivningar för respektive kategori, vilket gjordes med anledning av att vi i huvudanalysen, resultat- och diskussionsdelen ska ha en tydlig förståelse för hur kategorierna appliceras och används.

Inför testfasen valdes domarna ut på ett likartat sätt som inför skapandet av kodningsramen, dock blev det i detta fall tre domar avseende försök till mord och en dom avseende mord. Vid genomförandet av testfasen av kodningsramen lästes de utvalda domarna igenom gemensamt, där vi under läsningen valde ut relevanta meningar utifrån frågeställningarna och sorterade in dessa i kodningsramens olika kategorier. Schreier (2012, s, 146-147) beskriver att en pilotfas genomförs i syfte att utvärdera kodningsramen samt för att upptäcka eventuella brister gällande kategorierna. Under läsningens gång hade vi därmed ett öppet sinne för att vi eventuellt skulle kunna påträffa information som vid första fasen av kodningsramens skapande inte valts ut.

Detta förhöll vi oss till med anledning av att vi utifrån ett kritiskt perspektiv ville granska kodningsramen och dess lämplighet att beskriva materialet i sin helhet. När denna process genomförts på samtliga domar i testfasen kunde vi konstatera att den kodningsram vi skapat innehöll alla de kategorier som kan fånga upp de relevanta delarna i materialet, med grund i frågeställningarna. Vi drog därmed slutsatsen att kodningsramen inte behövde korrigeras eller kompletteras.

18

Den efterföljande huvudanalysens upplägg utgick till stora delar från hur testfasen hade genomförts. Vi läste tillsammans en dom i taget och markerade de meningar och ord som vi ansåg vara relevanta och i följd med detta sorterades dessa under respektive kategori. Under huvudanalysens gång förde vi kontinuerligt en diskussion gällande vart respektive utvald mening/ord skulle inplaceras, detta för att säkra att kodningsramens kategorier tillämpades på ett korrekt sätt. Något som vi kunde konstatera efter denna slutliga kodningsprocess var att kodningsramen varit väl utformad och att vi inte identifierat någon relevant information som inte täcktes av kodningsramen. Ett förhållningssätt som vi under hela huvudanalysen hade i åtanke var att vara neutral och öppen för flera olika perspektiv, samt att inte låta oss påverkas av våra förförståelser eller brottets karaktär. Detta var ett förhållningssätt som vi ansåg vara av vikt för att resultatet skulle bli representativt för materialet.

Efter analysen avseende den första frågeställningen inledde vi en fortsatt analysprocess av studiens andra frågeställning, där vi utifrån resultatet relaterat till den första frågeställningen undersökte och utvärderade vad vi kommit fram till. För att utifrån ett mer djupgående perspektiv förstå den andra frågeställningen gick vi även igenom de domar där emotionella uttryck från tingsrättens sida varit mer framträdande. Detta för att tydligare kunna identifiera eventuella skillnader i tingsrättens framställning av förövaren och gärningen.

4.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

När det gäller kvalitativ forskning menar Bryman (2011, s. 351-352) att utgångspunkten när det kommer till validitet och reliabilitet, i grunden är densamma som inom den kvantitativa forskningen men med ett reducerat fokus på frågor som berör mätning. Att se på validitet och reliabilitet kan inom en kvalitativ studie likställas med att undersöka studiens kvalitet (ibid., s.

352). Vidare beskriver författaren att kvaliteten hos en kvalitativ studie kan värderas genom tillförlitligheten, som i sin tur delas upp i kategorierna: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka eller konfirmera de första tre underkategorierna. Bryman (ibid., s.

354) beskriver hur trovärdighet motsvarar intern validitet, vilket innebär att det föreligger en trovärdighet i de resultat som forskaren funnit/tagit fram. Det är även något som fastställer hur pass acceptabelt resultatet blir utifrån utomstående människors perspektiv (ibid.).

Överförbarhet svarar istället mot den externa validiteten, vilket Bryman (2011., s. 355) förklarar bygger på en bedömning av i vilken utsträckning som resultatet är överförbart till andra miljöer, situationer eller till en annan tidpunkt. Pålitlighet beskriver Bryman (ibid.) kan jämföras med

19

reliabilitet, vilket utifrån ett kvalitativt perspektiv innebär att forskaren säkerställer att det skapas en genomgripande redogörelse för alla steg i forskningsprocessen. Den sista underkategorin av tillförlitlighet, möjlighet att styrka eller konfirmera, innebär att det ska vara uppenbart att forskaren inte gett uttryck för till exempel några personliga åsikter eller värderingar utan har verkat i god tro genom hela forskningsprocessen (ibid.).

För att relatera detta till denna studie har vi under hela arbetets gång haft det som beskrivits ovan i beaktning, för att i så stor utsträckning som möjligt öka validiteten och reliabiliteten.

Förhållningen till detta har skett genom hela forskningsprocessen och däribland genom att formulera syftet och frågeställningarna på ett sätt så att de kunde besvaras och genom att anpassa analysmetoden utifrån syftet och val av material. Att tillämpa den valda metoden på rätt sätt, anser vi också varit angeläget för att öka studiens validitet. Vi har även motiverat och förklarat våra val, i syfte att öka validiteten och reliabiliteten. Thomsson (2010, s. 31) redogör dock för att validitet är ett komplext begrepp framförallt när det gäller studier som innehåller tolkningsprocesser, vilket är det tillvägagångssätt som denna studie bygger på. Fortsättningsvis menar författaren att en sådan studie både kan ge intern och extern validitet, om tolkningarna utförs med noggrannhet och att omständigheterna tydligt är förklarade.

Inom innehållsanalys menar Schreier (2012, s. 34) att validitet väger tyngre än reliabilitet och objektivitet. Fortsättningsvis menar Schreier att denna metod är reliabel med anledning av att den har fasta steg som ska följas och att metoden fungerar systematiskt. Schreier (ibid., s. 175) förklarar att kodningsramen bedöms vara valid utifrån studiens syfte och forskningsfrågor, det vill säga under förutsättning att de motsvarar/överensstämmer med varandra. Generaliserbarhet avseende kvalitativa studier menar Thomsson (2010, s. 32-33) går att kritisera, då datamaterial ibland inte är lämpligt att generalisera. Vi menar dock att delar av denna studies resultat kan vara möjliga att generalisera till viss del, eftersom domar i sig ska vara av objektiv karaktär.

Denna begränsning grundas i både studiens metod och det socialkonstruktionistiska perspektivet. Utifrån ett samspel mellan metoden och tillvägagångssättet kan det vara svårt att replikera studien till fullo.

4.4 Etiska ställningstaganden

När det kommer till de forskningsetiska frågorna, utgår vi från vad Bryman (2011, s. 131) förklarar gällande detta och beskriver att dessa frågor berör integritet, konfidentialitet, frivillighet och anonymitet. Vi resonerar utifrån de etiska principer som Bryman (ibid., s. 131-

20

132) uppger, vilka är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Med anledning av att vi inte haft några respondenter i form av till exempel intervjudeltagare i vår studie, har inte samtliga etiska principer varit aktuella i lika stor utsträckning. Informationskravet innebär enligt Bryman (ibid., s. 131) att berörda personer som ingår i forskningsstudien bland annat ska informeras om att deltagandet är frivilligt samt om studiens syfte. I vårt fall har denna etiska princip inte varit aktuell, vilket även gäller samtyckeskravet; där deltagarna i en undersökning behöver lämna samtycke för att kunna medverka (ibid., s. 132). De etiska principer som vi dock tagit i beaktande är konfidentialitetskravet och även nyttjandekravet.

Konfidentialitetskravet förklarar Bryman (2011, s. 132) innebär att uppgifter som kan relateras till personer som ingår i en undersökning, ska hanteras oåtkomliga från obehöriga och därmed med konfidentialitet. Utgångspunkten i vår studie har varit att personer som i domar uppges vid namn, personnummer och andra kontaktuppgifter inte på något sätt skulle gå att spåra genom denna studie. Det insamlade materialet har endast förvarats på våra datorer och materialet har därefter raderats när studien avslutats. Inga obehöriga har haft tillgång till dessa datorer, utan endast vi som utfört studien. Numren på de brottmål som berörs i studien publiceras inte, med anledning av att domar enligt svensk lagstiftning är offentliga handlingar som vem som helst har möjlighet att begära ut. Eftersom målnumren inte har någon påverkan på resultatet, har vi gjort bedömningen att det inte funnits någon anledning till att publicera dessa. Med utgångspunkt i konfidentialitetskravet publiceras den utvalda tingsrätten inte heller vid namn, detta för att skydda såväl domarens som förövarens integritet. Vid eventuell angivning av tingsrätten blir det med koppling till de benämnda brottsrubriceringarna samt årtal, enkelt för läsaren att kunna identifiera både domare och förövare. Det empiriska materialet finns dock sammanställt och tillgängligt för den som skulle vilja ta del av det.

Slutligen är det nyttjandekravet som vi behövt ta hänsyn till, vilket Bryman (2011, s. 132) förklarar bygger på att de material med personuppgifter som samlas in för en undersökning endast används för forskningens ändamål. De domar som denna studie utgår från har endast använts för forskningsändamålet och inte i samband med någon annan situation. Avslutningsvis vill vi lyfta att vi under studiens gång och i samband med analysen av domarna, reflekterat över perspektivet som berör intrång i en persons privatliv. Detta har vi haft i åtanke trots att domarna är offentliga handlingar, tillgängliga för alla. Bryman (ibid., s. 137) beskriver att detta perspektiv handlar om i vilken utsträckning som en privatpersons liv kan undersökas, utan att

21

man riskerar att kränka de personliga rättigheterna. Med grund i hur vi genomfört denna studie, utifrån bland annat etiska ställningstaganden och tillvägagångssättet, anser vi att vi respekterat och visat hänsyn till de personer som framställts i domarna. Detta med anledning av att dessa personer hållits fullständigt anonyma och inte hängts ut genom denna studie.

5. Resultat och analys

Nedan kommer studiens resultat avseende den första frågeställningen att presenteras utifrån kodningsramens uppbyggnad och vardera kategori, där vi även kommer att tolka och diskutera resultatet under varje kategori. Schreier (2012, s. 219-220) beskriver att ett möjligt upplägg för att presentera kvalitativa resultat är att huvudsakligen utgå från kodningsramen, genom att presentera varje kategori för sig och inledningsvis även förklara kategorins innebörd. Vid detta upplägg kan även citat användas under respektive kategori för att på ett tydligt sätt lyfta fram de viktigaste aspekterna, men även bredden i resultatet (ibid., s. 221). Att följa detta upplägg anser vi gör det enkelt och tydligt för läsaren att få förståelse för studiens resultat samt dess faktiska innebörd. Efterföljande resultatpresentationen av den första frågeställningen följer en egen underrubrik där resultatet av den andra frågeställningen presenteras och diskuteras (se punkt 5.3).

Innan resultatet presenteras vill vi framföra att vi under hela arbetet och främst under analysprocessen varit medvetna om och haft i beaktning det faktum att tingsrättens arbetsuppgift är att värdera och bedöma en gärning, samt det aktuella bevismaterialet. Vi vill här återigen förtydliga att vårt syfte med studien varit att undersöka huruvida den skriftliga framställningen i domen presenteras med känslouttryck och inte om tingsrättens värdering och bedömning i den rättsliga frågan är korrekt eller inte. Vi här lyfta att vi under kodningen av materialet och således även här i resultatet inkluderat delar i domarna där känslouttryck varit mindre framträdande eller helt saknats, detta för att göra materialet rättvisa och påvisa de skillnader som återfunnits.

5.1 Framställning av förövaren

I denna huvudkategori ingår de framställningar som tingsrätten gör av förövaren. Kategorin innehar tre subkategorier som behandlar både känslouttryck och de neutrala framställningar som görs av förövaren i domarna.

22 5.1.1 Det psykiska tillståndet

Denna subkategori handlar om framställningarna av förövarens psykiska tillstånd utifrån ett brett perspektiv. Här behandlas allt från ett rättspsykiatriskt utlåtande, känslomässiga tillstånd till påverkan av alkohol och/eller narkotika.

Analysen av innehållet visar att tingsrätten i sin skriftliga framställning av förövarens psykiska tillstånd huvudsakligen förhåller sig sakligt, känsloneutralt och utifrån ett rättsligt perspektiv.

Här presenterar tingsrätten i flertal fall resultat från en nödvändig process, i form av ett rättspsykiatriskt utlåtande. Utifrån just detta perspektiv tolkar vi den skriftliga framställningen som neutral och att det därmed inte ges några uttryck för känslor i relation till vad tingsrätten har för åsikter om förövaren. Genomgående i analysen av materialet har vi identifierat framställningar liknande detta:

Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet som har inhämtats har [NN] begått den åtalade gärningen i åtalspunkten 1 under påverkan av en allvarlig psykisk störning; [NN] tillstånd vid tillfället har i utlåtandet diagnostiserats som en bipolär affektiv sjukdom med manisk psykos. (Dom 5, s. 11).

Vi tolkar detta citat som en saklig framställning som tingsrätten gör, utifrån en undersökning av förövarens psykiska tillstånd som förövaren varit tvungen att genomgå. I samband med framställningar liknande citatet ovan, utläser vi inte att tingsrätten rent skriftligt ger uttryck för någon personlig eller emotionsgrundad åsikt. Anledningen till vår tolkning är att detta är ett utlåtande som har behövts inhämtats för att kunna göra en korrekt rättslig bedömning och att framställningen i sig är en medicinsk redogörelse.

I analysen har vi även kunnat utläsa att tingsrätten i vissa domar ger uttryck för viss empati för förövarens känslor och upplevelser, vilket vi anser kan likställas med de resultat som Goodrum (2013) funnit och som vi redogjort för under punkt 2.1. Denna tolkning grundas i redogörelser där tingsrätten skriftligt ger uttryck för viss acceptans för förövarens berättelse om dennes psykiska mående. Utifrån detta menar vi att tingsrätten genom att visa empati för förövaren ger uttryck för emotioner, men att de vidare gör detta i förhållande till deras uppgift att bedöma samtliga möjliga förklaringar till den begångna gärningen.

När det sedan gäller frågan om inbillat nödvärn p.g.a. [NN] sinnestillstånd aktuell tidpunkt så framgår att [NN] uppfattade sig som förföljd av [NN] mot bakgrund av att de kom att konfronteras två dagar i rad

23

utan att tidigare känna varandra. Även om verkligheten varit på detta sätt så skulle situationen inte att bedöma som nödvärn. (Dom 6, s. 8).

Framställningar likt detta citat är i viss mån återkommande i situationer där förövaren hävdat nödvärn och där tingsrätten behöver ta ställning till detta. Vi tolkar detta som att förövaren uttrycker sitt personliga psykiska tillstånd i relation till gärningstillfället, där tingsrätten rent skriftligt ger uttryck för acceptans och förminskar därmed inte förövarens upplevelse.

Tingsrätten gör en bedömning utifrån lagstiftningen avseende nödvärn och förhåller sig i den skriftliga redogörelsen enligt vår uppfattning i enlighet med lagen. Sammanfattningsvis visar resultatet att tingsrätten i dessa fall visar och uttrycker empati för förövaren i domen, men förhåller sig trots detta neutralt och låter inte denna empati påverka den skriftliga framställningen i form av olika typer av känslouttryck.

5.1.2 Beteendet innan- och efter gärningen

Denna subkategori handlar om framställningarna av förövarens beteende både innan och efter gärningen. Det kan bland annat handla om eventuell förberedelse inför gärningen alternativt erkännanden, nekanden eller ageranden efter genomförandet av gärningen.

I denna del visar analysen att olika grad av känslomässiga uttryck identifieras i domarna, detta i förhållande till den skriftliga framställningen av förövarens beteende. Med detta menar vi att tingsrätten i flertal fall framställer och beskriver förövarens beteende innan- och efter gärningen utifrån en saklig grund, men i vissa domar tolkar vi att tingsrätten å andra sidan skriftligt framställer förövarens beteende med ett visst inslag av känslor.

En naturlig fortsättning på en sådan händelse (särskilt om den man utövat nödvärn mot har avlidit) är att den angripne kontaktar polisen och redogör för vad som hänt. [NN] kontaktade visserligen polisen men det var först cirka 17 timmar efter händelsen. Först hade [NN] städat upp i lägenheten och dessutom avlägsnat en del föremål såsom blodiga kläder, den kniv [NN] använt och även den inköpta hammaren.

[NN] har sedan åkt ut till universitetet och arbetet med sina studier. (Dom 3, s. 15).

Detta är ett av flera exempel där tingsrätten beskriver beteendet sakligt med stöd i bevisningen, men där de även skriftligt uttrycker sin värdering av förövarens beteende i en framställning som kan uppfattas vara påverkad av personliga åsikter. Här tolkar vi det som att tingsrätten menar att förövarens beteende varit onaturligt om en nödvärnssituation förelegat, vilket inte direkt tyder på en känslomässig påverkan men att framställningen till viss del styrs av dennes