Beskrivning av tillvägagångssättet

26

Tingsrätten instämmer i åklagarens bedömning att det är försvårande att [NN] attackerar en polisman som är i tjänst och på det sätt som han gör det. (Dom 1, s. 30).

Dessa citat vill vi lyfta med anledning av att de kommer från samma dom, men där texten är olika påverkad av känslouttryck. I det första citatet tolkar vi texten som att tingsrätten sakligt redogör för ett händelseförlopp utifrån vad som är bevisat, medan texten i det andra citatet tolkas vara ett känslouttryck från tingsrättens sida och lämnar även utrymme för egna tolkningar i relation till förövarens agerande. Det faktum att två skilda beskrivningar av samma agerande förekommer två gånger är enligt vår tolkning anmärkningsvärt. Vår analys, med utgångspunkt i det Sarnecki (2015, s. 71) diskuterar gällande Garlands uppfattning om straffets uppgift; att till exempel ge utrymme för känslouttryck såsom avsky, tyder på att tingsrättens skriftliga framställning i det andra citatet medför en förkastning av förövarens agerande.

5.2 Framställning av gärningen

I denna huvudkategori ingår de framställningar som tingsrätten gör av förövarens gärning.

Kategorin innehar tre subkategorier där gärningen beskrivs utifrån graden av planering, tillvägagångssätt och hur tingsrätten i relation till detta använder uttryck utifrån personliga åsikter och emotioner.

5.2.1 Beskrivning av tillvägagångssättet

Denna subkategori handlar om framställningarna av det tillvägagångssätt som ligger till grund för gärningen. Här riktas fokus på hur tingsrätten beskriver hur gärningen har genomförts vid det aktuella brottstillfället.

Denna kategori är en av dem som vi hittat mest relevant material inom under vår analysprocess, i relation till känslouttryck. Det vi noterat under analysens gång är att tingsrätten huvudsakligen, rent skriftligt, framställer gärningens tillvägagångssätt utifrån ett sakligt perspektiv som grundas i utredningen. Däremot har vi i en annars sakligt framställd mening, funnit inslag av framförallt ordval som enligt vår tolkning inte är hundra procent neutrala. Dessa ordval kan upplevas och tolkas på skilda sätt, vilket enligt vår analys innebär att tingsrätten gett uttryck för känslor och åsikter i den skriftliga domen.

27

Sammanfattningsvis gör tingsrätten bedömningen att det är utrett att [NN] har tagit grepp om [NN] huvud och hår och dunkat huvudet hårt i plattformens betonggolv vid upprepade tillfällen. (Dom 12, s. 19).

I detta citat vill vi särskilt lyfta fram ordvalen “hårt” och “upprepade tillfällen”. Utifrån vår analys av uttryck likt dessa upplever vi att tingsrätten i sin skriftliga framställning redogör för en egen bedömning, utifrån egna åsikter, kring vad som till exempel klassas som hårt våld. Här menar vi att tingsrättens emotioner har väglett bedömningen och därmed styrt deras skriftliga framställning, vilket Wettergren (2013, s. 19) förklarar är en grundläggande uppfattning inom emotionssociologin. Vi menar att bedömningen grundas i känslor, utifrån att känslorna har skapat en uppfattning gällande vad som är hårt och upprepat. Begreppet hårt är enligt vårt resonemang något som endast kan beskrivas utifrån eller genom en känsla, vilket ligger till grund för att detta citat valts ut. Enligt vår tolkning hade tingsrätten i dessa fall kunnat formulera sig annorlunda i sin framställning för att heller inte ge något utrymme för individuella tolkningar.

Resonemanget bakom vår analys är att begrepp såsom “hårt” och “upprepade tillfällen”

definieras och tolkas olika från person till person, utifrån dennes känslomässiga upplevelse. Ordval som ”upprepade tillfällen” skulle enligt vår uppfattning kunnat ersättas med ett specifikt antal i de fall där detta finns konstaterat, vilket det rent skriftligt redogjordes för tidigare i aktuell dom (12). Ordval som ”hårt” hade kunnat sättas i relation till själva skadebilden för att motivera ordvalet på ett tydligare sätt. Detta likt citatet nedan:

Beskrivningen sammantaget med fotografiet talar ändå för att skadan på bröstet har uppkommit genom inverkan av skarpt våld, förenligt med uppkomstsättet som [NN] redogjort för i förhör. (Dom 14, s. 21).

I detta citat relaterar tingsrätten begreppet ”skarpt våld” till den aktuella skadebilden i form av fotografiet, där vi gör tolkningen att detta såväl motiverar som försvarar ordvalet som annars hade kunnat tolkas på skilda sätt. Den skillnad som vi påvisat mellan dessa två citat, tydliggör att tingsrätten ger utrymmer för känslor i olika grad i sina skriftliga framställningar.

Det är därför genom målsägandes uppgifter och den av åklagaren åberopade bevisningen klarlagt att den [NN] bakifrån med en kniv huggit/stuckit målsäganden fyra gånger som åklagaren påstått. (Dom 7, s.

10).

28

Det har därmed inte varit fråga om en ren reflexmässig muskelrörelse utan fråga om ett avsiktligt hugg. (Dom 11, s. 7).

Däremot är det genom rättsintyget jämte vad [NN] berättat vid förhör utrett att kniven har förts in i [NN]

på höger sida av halsen i riktning nedåt och inåt, dvs. nedåt mot marken och inåt mot mitten av kroppen. (Dom 1, s. 14).

Ytterligare delar i domarna, avseende beskrivningen av gärningens tillvägagångssätt, som vi särskilt uppmärksammat berör de skilda ordval som tingsrätten använder när de beskriver till exempel användning av kniv vid gärningstillfället. Vid sådana skriftliga framställningar tenderar tingsrätten enligt vår analys att använda olika formuleringar för hur själva gärningen gått till, det vill säga olika verb för att beskriva hur förövaren använt kniven. I de tre ovanstående citaten exemplifieras detta där tingsrätten använder både “huggit”, “stuckit” och

“förts in” i sin framställning där en kniv varit förövarens vapen. Dessa skilda uttryck för hur gärningen inträffat, har både olika innebörder rent praktiskt men tenderar även att väcka varierande känslor. I vår tolkning kan uttrycken associeras till olika minnesbilder, som i sin tur väcker känslor som är mer eller mindre starka. Här tolkar vi det även som att tingsrätten lämnar ett onödigt utrymme för utomstående personer att själva måla upp en bild av gärningen, eftersom personen kan tolka allvarlighetsgraden av gärningen på egen hand.

Användningen av verb likt ovan har vi konstaterat i vissa fall blandas i en och samma dom, medan tingsrätten i andra domar är konsekvent och endast använder en verbformulering. För att återge ett exempel på detta så uttrycker tingsrätten i dom 7 ordval såsom både huggit och stuckit vid beskrivningen av samma gärning, medan tingsrätten i dom 1 utreder för att slutligen konstatera huruvida förövaren huggit, stuckit alternativt fört in kniven vid gärningstillfället.

Vilket verb som tingsrätten väljer att använda, är något som vi funnit varierar mellan domarna och som vi inte kunnat utläsa något särskilt mönster kring. Vi anser att det är den obeständiga skriftliga framställningen som grundar vår tolkning att tingsrätten framställer gärningen på ett sätt som kan upplevas som emotionsgrundat.

Däremot har vi reflekterat kring om tingsrätten använt dessa ord i sin skriftliga framställning, utan vidare eftertanke, utifrån hur personer uttrycker sig i det vardagliga språket och därmed inte reflekterat över att begreppen kan tolkas olika. I analysen har vi även diskuterat kring hur dessa ordval kan påverka anhöriga och/eller målsäganden vid försök till mord- eller mordfall,

29

eftersom dessa brott är av känslig karaktär och ordvalen därmed är betydelsefulla. Resultatet i denna del visar sammanfattningsvis att tingsrätten i domen formulerar sakliga meningar i relation till gärningens tillvägagångssätt, men att de stundtals uttrycker ordval som kan upplevas vara emotionsgrundade.