P ROJE K T ÄLVSTAD E N - E T T AMB IT IÖ ST SP RÅNG, FÅ N G E T I T VE T Y D IGHE T

(1)

GOTHENBURG

PROJEKT ÄLVSTADEN - ETT AMBITIÖST SPRÅNG,

FÅNGET I TVETYDIGHET

CARL MOSSFELDT

(2)

Omslagsfoto: Pia Nyström, 2019 Älvstranden Utveckling

DENNA SKRIFT ÄR EN DEL AV DEN SKRIFTSERIE SOM TOGS FRAM AV FUSION POINT GOTHENBURG (2017-2019) & INGÅR ÄVEN I CHALMERS ACE RAPPORTSERIE

Forskningsprogrammet Fusion Point Gothenburg har haft en praktisk inriktning och drivits i samarbete mellan Älvstranden Utveckling AB och Chalmers tekniska högskola. Samarbetet har även involverat Göteborgs Universitet och Yale University och programmets breda syfte har varit att stärka mötet mellan forskning och praktik inom arkitektur och stadsbyggande så att teoretiska och praktiska perspektiv kan smältas samman och bli användbar kunskap.

Olika typer av workshops och seminarier har använts för att sprida kunskap och initiera diskussioner med Göteborgs aktiva byggaktörer och stadens egna tjänstemän med fokus på att främja och belysa utvecklingspotentialen i Älvstaden. Den här skriftserien riktar sig främst till de som jobbar med utvecklingen av Älvstaden men kan även vara intressant för andra som jobbar med stadsutveckling. Författarna belyser olika perspektiv som påverkar stadsutvecklingen och den byggda staden och baserar sin forskning på sin egen bakgrund och disciplin.

MMANFATTNING - Projekt Älvstaden: - ett ambitiöst språng, fånget i tvetydighetp. 2

(3)

DELAR I SKRIFTSERIEN

Lars Marcus & Fredrik Nilsson

Lars Marcus & Meta Berghauser Pont

Nils Björling Lars Marcus

Filip Bladini & Ulf Petrusson

Studien diskuterar hur Älvstadens stadsutvecklingsmodeller skapar nya planeringsinstrument mellan och runt Den senaste kunskapsutvecklingen om stadsform summeras och tankar om en ny digitaliserad planprocess presenteras.

En förstudie till en “utvärderings-och en governance-modell” för hållbar stadsutveckling.

En analys av kommunal verksamhet för att ringa in centrala komponenter i ett institutionellt pusslande för en hållbar stad.

TEORIER OM STADSFORM FÖR ATT MÄTA STÄDER

TEXTER OM STADSFORM

DET SVENSKA PLANERINGSSYSTEMET OCH ÄLVSTADENS MODELLER

FÖR STADSUTVECKLING STADSFORM I PRAKTIKEN

HÅLLBAR STADSUTVECKLING - ETT INSTITUTIONELLT PUSSLANDE?

05 06 01

02

03

04

Alan Plattus, Marta Caldeira & Andrei Harwell

Ett designcase från Yale Urban Design Workshop, med fokus på att beskriva designprocess,

stadsanalys och betona designmöjligheter för ett + EXECUTIVE SUMMARY

DESIGNCASE LINDHOLMEN - FROM SCIENCE PARK TO SCIENCE CITY

08

Carl Mossfeldt

Studien analyserar de olika drivkrafter som ledde till framväxten av Projekt Älvstaden, de mer djuplodande utmaningar projektet var tvunget att hantera, samt de svårigheter detta innebar för styrningen av projektet. Rapporten är skriven på engelska och har en tillhörande summering på svenska.

+ SAMMANFATTNING PÅ SVENSKA

07

RIVERCITY GOTHENBURG - AN AMBITIOUS LEAP CAUGHT IN AMBIGUITY + STADSUTVECKLINGENS SPRÅK

LANGUAGE AS KNOWLEDGE CARRIER WITHIN URBAN DEVELOPMENT

FATTNING - Projekt Älvstaden: - ett ambitiöst språng, fånget i tvetydighet

(4)

OM FÖRFATTAREN

Carl Mossfeldt är World Fellow vid Yale University och har under många år arbetet som fristående strategisk rådgivare till flera olika aktörer inblandade i Göteborgs stadsutvecklingsprocess. Detta inkluderar bland annat Älvstranden Utveckling AB. Carls fokus ligger framförallt på frågor som relaterar till styrning och organisatorisk utveckling, inklusive samspelet mellan offentliga och private aktörer.

(5)

EN SAMMANFATTNING PÅ SVENSKA 6

Fokus och syfte ... 6

Källor och metod ... 6

Del 1 - Ett ambitiöst språng fånget i tvetydighet ... 8

Del 2 - Svårigheten i att etablera nya arbetssätt ... 11

Del 3 - De dolda utmaningarna som måste hanteras ... 13

AVSLUTANDE REFLEKTIONER 16

INNEHÅLL

(6)

Fokus och syfte

Denna rapport utgör en del av den sammanlagda slutrapporteringen från Fusion Point Gothenburg, ett treårigt forskningsprojekt som drivits i samarbete mellan Älvstranden Utveckling AB och Chalmers, Institutionen för Arkitektur och Samhällsbyggnad. Yale School of Architecture och juridiska fakulteten vid Göteborgs Universitet har ingått som en externa samarbetspartners.

Rapporten presenterar den analys och de slutsatser som har dragits av Carl Mossfeldt, utifrån hans roll inom arbetsgruppen i Fusion Point Gothenburg.

Fokus ligger på den institutionella utvecklingsprocess som i Vision Älvstaden beskrivs som en central del av Projekt Älvstaden.

Syftet med arbetet har varit att:

(i) utforska hur denna institutionella förändringsprocess bör förstås, (ii) analysera vilka svårigheter den därmed var tvungen att hantera, samt (iii) undersöka hur den fortsatta utvecklingen av arbetet kan stärkas

Källor och metod

Analysen bygger delvis på omfattande interaktion med aktörer inom och runt projektet under flera års tid, inklusive ett mycket stort antal informella intervjuer med personer inom politik, administration, näringsliv och

civilsamhälle, på lokal, nationell och internationell nivå. Detta inkluderar samtal och intervjuer med ett stort antal individer som är eller har varit direkt delaktiga i Projekt Älvstaden, eller som har varit centralt placerade i staden under projektets framväxt eller genomförande.

En omfattande inläsning av tjänsteutlåtande och andra beslutsunderlag som speglar projektets framväxt och utveckling har gjorts. Detta har

kompletterats med andrahandskällor, både i form av historiska beskrivningar men också i form av pågående följeforskning. Sara Broströms följeforskning av Projekt Älvstaden har varit speciellt viktig för att förstå också attityder och dolda antaganden både under visionsprocessen och under projektets

EN SAMMANFATTNING PÅ SVENSKA

(7)

tidiga skeden. Upprepade och djuplodande samtal har förts med Sara Broström för att testa och ifrågasätta de hypoteser som har vuxit fram i arbetet.

Ett antal separata workshops har också arrangerats som del av arbetet med individer som har centrala roller i Projekt Älvstaden. Syftet med dessa har varit att testa framväxande hypoteser och underliggande antaganden med individer som är direkt inblandade i framdriften av Projekt Älvstaden.

Under hela arbetets gång har intensiva samtal förts med övriga medlemmar av Fusion Point, som alla bidragit med unika perspektiv och med

specifik kunskap inom sina respektive specialområden. Åsa Swan har spelat en speciellt viktig roll, med sin djupa erfarenhet av det praktiska stadsbyggnadsarbetet i staden samt med sin kritiskt blick på de hypoteser och slutsatser som vuxit fram. Utöver dialogen inom projektgruppen så har en kontinuerlig dialog även först med Alan Plattus, Professor of Urbanism, Yale School of Architecture, Daniel Markovits, Professor of Law, Yale Law School, samt slutligen med David Berg, Professor of Organisational Theory, Yale School of Medicine.

Sammantaget bygger rapporten därmed på ett omfattande och brett

underlag, där en mängd olika individer bidragit på ett mycket värdefullt sätt.

Arbetet har haft en stor dimension av samproduktion, både över akademiska gränser, mellan universitet och mellan teori och praktik. Ansvaret för den analys och de slutsatser som presenterats vilar dock endast på författaren, Carl Mossfeldt.

(8)

Del 1 - Ett ambitiöst språng fånget i tvetydighet

Del 1 beskriver Projekt Älvstaden som kulmen av olika ambitioner som successivt växer fram i Göteborg efter varvskrisen. Huvudfokus ligger dock på perioden från 2009 till 2012 då Projekt Älvstaden formellt tar form.

Då Projekt Älvstaden lanseras är det explicit en del av en bredare ambition om att förflytta Göteborg från det tidigare stora beroendet av tung

produktionsindustri mot en mer mångfacetterad kunskapsbaserad ekonomi.

De nya regionala strategierna, inkl Västsvenska paketet, är en annan central del av denna ambition.

Samtidigt bör projektet och dess utveckling också förstås ur ett bredare perspektiv, som en reaktion på två mer djupgående trender som går bortom Göteborg:

(i) det långsiktiga skiftet inom planeringstänkande, bort från den tidigare funktionssepareringen och mot ett gradvis allt större fokus på blandade statsformen och på nya former av deltagande planering; samt,

(ii) det förändrade politiska landskapet och upplösningen av den

socialdemokratiskt dominerade korporativistiska modell som tidigare hade varit dominerande i Sverige, och specifikt i Göteborg.

Både dessa trender kan dock i sig ses som illustrationer av den underliggande förflyttningen i Göteborg bort från den tidigare dominansen av storskalig tillverkningsindustri, mot ett mer decentraliserat och nätverksbaserat kunskapssamhälle.

Genom att positionera Projekt Älvstaden på detta sätt framträder med relativ tydlighet det centrala dilemma projektet var tvunget att hantera för att lyckas. Den första trenden, mot större fokus på blandade stadsformer och deltagande planering, innebar att behovet av koordinering av stadens olika utvecklingsprocesser blev större; den andra trenden, bort från den gamla korporativistiska logiken i styrningen av staden, gjorde att denna koordinering blev allt mer utmanande och förutsatta nya arbetsformer.

Den underliggande strategiska utmaningen för projektet var därmed från första början huruvida staden och framförallt stadens administrativa enheter skulle klara av att bygga den nya kapacitet i bred bemärkelse som krävs för att hantera detta dilemma. Risken var hela tiden att denna kapacitetsuppbyggnad inte skulle lyckas eller gå fort nog, och att de breda

(9)

p. 9FATTNING - Projekt Älvstaden: - ett ambitiöst språng, fånget i tvetydighet

praktiska förmåga, en situation som förr eller senare leder till minskad legitimitet. En central del av den nödvändiga kapacitetsuppbyggnaden handlade därmed om att upprätthålla trovärdigheten av ett offensivt offentligt agerande också i det mer komplicerat sammanhang som växte fram. Detta ställde också krav på att utveckla transparenta och inbjudande arbetssätt.

I rapporten tydliggörs den institutionella förflyttning Projekt Älvstaden innebar genom att två förenklade styrmodeller målas upp: den “gamla”

modellen och den “nya” modellen.

Den “gamla” modellen kännetecknas av en stark styrning från politiken i staden, möjliggjord genom ett dominerade ställning för ett relativt enhetlig parti med bred legitimitet. I denna modell har administrationen i staden en tydligt utförande roll. Den strategiska riktningen för stora stadsutvecklingsprojekt sätts genom politiska beslut, och den nödvändiga koordineringen kan säkras till stor del genom personliga dialoger mellan kommunstyrelsen centrala individer och tjänstemän i förvaltningar och bolag.

Den “nya” modellen kännetecknas istället av en hög grad av politisk fragmentering, vilket gör att den centraliserade politiska styrningen, och det personbaserade beslutsfattande och koordinering som kännetecknade denna modell inte längre fungerade. I den “nya” modellen måste istället initiativ i högre grad komma från stadens administrativa enheter, både för att säkra att strategiska beslut hanteras, men också för att säkra den viktiga inbördes koordineringen mellan de olika nämnderna och förvaltningarna.

Då strategiska styrbeslut inte längre på samma sätt kan låna sin legitimitet från ett dominerade parti, så krävs också i denna model att en ny form av legitimt kan upprättas, t.ex. genom mer transparent och inbjudande planeringsprocesser.

I rapporten föreslås att Projekt Älvstaden lämpligen bör förstås i termer av en förflyttning av stadens styrning från den “gamla” modellen mot den

“nya” modellen. På så sätt bör projektet också ses som del av en långt bredare tendens där nya initiativ tas runt om i landet för att försöka förnya och anpassa “den svenska modellen” till en mer dynamisk och oförutsägbar omvärld.

(10)

Rapporten föreslår också att förflyttning från den “gamla” till den “nya”

modellen visar sig mer utmanande än vad man i ledningen av projektet förefaller ha väntat sig. Konsekvensen är att Projekt Älvstaden längre än önskvärt blir kvar i förflyttningen från den “gamla” till den “nya” modellen.

Detta ger upphov till en betydande tvetydighet, vad gäller projektets syfte och de olika inblandade aktörernas roller, vilket i sin tur leder till omedelbara samordningsutmaningar, men också till en hel del friktion, frustration och förvirring inom administrationen.

Det är viktigt att påpeka att det “helikopterperspektiv” på projektet som presenteras här inte är ett perspektiv som var tydligt uttalat i projektet, och sannolikt inte heller delades av alla inblandade.

Tvärtom förefaller det ha funnits olika förlåtelser om vad projektet syftade eller syftar till, vilka bara delvis var eller är uttalade och bara delvis

överlappar. Detta verkar fortfarande vara fallet. Förslaget här är snarare att detta helikopterperspektiv beskriver hur projektet borde ha förståtts för att den nödvändiga kapacitetsuppbyggnaden skulle kunna ha underlättats.

(11)

Del 2 - Svårigheten i att etablera nya arbetssätt

Del 2 beskriver perioden från 2016 till 2019 då viss friktion och vissa utmaningar, framförallt kring samordning, blir uppenbara och då ett antal nya reformer introducerades för att hantera dessa.

Tre beslut lyfts fram som speciellt relevanta:

(i) att införa en gemensam projektmetodik bland de inblanda offentliga aktörerna, XLPM;

(ii) att ge stadsledningskontoret en mer central roll, samt att stärka Färdplanen som ett årligt rapporteringsverktyg till Kommunfullmäktige; samt,

(iii) att utveckla en fördjupad översiktsplan för att begränsa de obesvarade planeringsfrågor som skulle hanteras.

Dessa reformer växte alla ur reella behov och kommer med stor sannolikhet bidra till effektivare koordinering mellan stadens aktörer.

I rapporten noteras samtidigt att dessa reformer i första hand syftar till att lösa vad som kan kallas ett administrativt problem, dvs frågan om hur vi skall säkra effektivare samordning kring en redan utstakad väg. Ett sådant fokus kan kontrasteras med ett alternativt fokus på den mer grundläggande frågan om hur stadens aktörer skall kunna utveckla effektivare former för att komma överens om en väg framåt.

Beroende vad man ser som huvudproblemet här så kommer olika lösningarna framstå som centrala: i det första fallet är lösningen större administrativ kapacitet; i det senare fallet är lösningen snarare en större förmåga att kreativt utveckla alternativa vägar framåt som på olika sätt kan tillgodose de centrala intressenternas olika intressen och ansvar.

För att undersöka i hur hög grad utmaningarna i Projekt Älvstaden kan reduceras till vad som här kallas administrativa problem, så genomfördes inom Fusion Point ett antal workshoppar kring faktiska planeringsutmaningar i staden där de underliggande styrdokumenten också analyserades i detalj.

Den tydliga slutsatsen var att i de fall som studerades kännetecknades processen och de underliggande dokumenten av otydlighet kring vad som faktiskt var den överenskomna vägen framåt.

(12)

Detta gällde även planeringssituationer som var i ett relativt sent skede.

Denna otydlighet var dock inte alltid helt enkel att identifiera. Istället var den ofta dold bakom ett oprecist språkbruk. T.ex. förekom ofta termer som “tät blandstad” eller “innerstads-lika kvalitéer” vilka gav ett intryck av samsyn, men samtidigt dolde betydande strategiska val som dock lämnades öppna:

avsågs t.ex. miljöer likt de i Haga, eller likt de i Brunnsparken? Dessa två platser är radikalt olika. Ett försök att tex skapa en miljö likt Brunnsparken i Älvstaden ställer helt andra krav än ett försöka skapa en miljö likt Haga.

Frågor av denna karaktär förblir dock ofta obesvarade.

Dessa observationer leder till slutsatsen att en stor del av den friktion och de problem som uppkommit kring samordning inom Projekt Älvstaden sannolikt bör förstås inte bara i administrativa termer utan också i termer av brister i den “kreativa designprocessen”. Snarare än att tydliggöra underliggande spänningar och konflikter i processen för att därmed tvinga fram nya möjliga vägar framåt, så förefaller det istället finnas en tendens att dölja dessa spänningar under vaga formuleringar. Denna tendens har tidigare identifierats bland annat av Sara Broström i sin följeforskning, men påvisas också i forskningsprojektet Bostad2021.

Det är viktigt att notera här att termen “designprocess” används på ett brett sätt, där det syftar på en process som skall utveckla planer och strategier som har förutsättningar att få stöd både från politik, tjänstemän, allmänhet och privata intressenter. Det handlar med andra ord om att producera inte bara en fysisk design, utan en fysisk design som i så hög grad som möjligt kan tillfredsställa de olika intressenter som måste ge sitt explicita eller implicita stöd till den fortsatta processen.

Det är intressant att spekulera i varför så stort fokus i utvecklingen av Projekt Älvstaden förefaller ha lagts på att hantera den administrativa delen av utmaningarna, och en relativt mindre del på den kreativa “designsidan” av problematiken. Eventuellt speglar detta en djupt sittande praktik och kultur som gör att stadens administration är ovillig att ge sig in i frågeställningar som kan förefalla politiska, och istället är måna om att begränsa sig endast till att tydliggöra rationella medel för att uppnå politiskt fastställda mål.

Om så är fallet, skulle det påvisa en möjlig konflikt mellan djupt sittande kulturer och självbilder i stadens förvaltningar och de nya krav på kreativitet och “designkompetens” (i denna vida bemärkelse) som ställs på tjänstemän i den “nya” modellen som beskrivs ovan.

(13)

Del 3 - De dolda utmaningarna som måste hanteras

Del 3 utforskar utifrån ett mer teoretiskt perspektiv hur ambitionerna i Projekt Älvstaden bör förstås, samt därmed vilken ny kapacitet projektet krävde. Frågan som ställs är därmed vilken kapacitet som borde ha byggts upp i kommunens administrativa enheter.

Argumentet utvecklas genom att fyra successiva frågor ställs:

(i) vilken sorts “slutprodukt” behövde genereras av de nya arbetssätten, för att den avsedda nya modellen skulle fungera?

(ii) vilken sorts planerings- och designprocesser krävs för att generera en sådan “slutprodukt”?

(iii) vad är utmaningarna i att försöka implementera sådana processer i staden?

(iv) vilken institutionell kapacitet krävs för att dessa utmaningar skall hanteras och sådana processer skall kunna institutionaliseras på ett stabilt sätt?

Det breda budskapet i denna del är att både planeringsprocesser och planeringsdokument får en annan roll i den “nya” jämfört med den “gamla”

modellen. Detta i sin tur ställer nya krav på hur processerna måste drivas samt hur slutprodukten måste utformas.

I den “gamla” modellen var administrationens roll till stor del att guida politiska beslut genom den juridiskt reglerade beslutsprocessen så att dessa beslut skulle ges legal grund.

Planeringsprocesserna och planeringsdokumenten har därmed i första hand rollen av att legitimera redan etablerade politiska positioner. I en sådan modell är är vaghet i beslutsunderlag inte nödvändigtvis en svaghet, tvärtom kan det vara något som ökar det informella handlingsutrymmet.

I den “nya” modellen, som kännetecknas av just avsaknaden av tydliga direktiv från politiken, så blir utmaningen istället en annan.

Planeringsprocesserna får i en sådan modell istället som huvudsakligt syfte att identifiera alternativa förslag kring vilka politiskt stöd eventuellt skulle kunna byggas. En konsekvens av detta är att planeringsdokumenten måste

(14)

inte bara kommunfullmäktige, utan också för de olika facknämnderna, de näringslivsaktörer som förväntas bidra till att realisera ett projekt, samt förstås den breda allmänheten.

Denna nya roll för både planeringsprocesser och planeringsdokument får betydande konsekvenser för processtyrning och kapacitetsuppbyggnad, vilka också innebär en relativ förflyttning i fokus från administrativ kapacitet till kreativitet och designkapacitet (i den vida bemärkelsen ovan).

För det första så kan tjänstemännens arbete i den nya modellen inte begränsas till att endast definiera rationella medel för att nå politiskt

formulerade mål. Tvärtom kollapsar denna distinktion mellan mål och medel i den nya modellen. Mål och medel måste istället i denna modell kontinuerligt omvärderas i planerings- eller designprocess, allt eftersom nya insikter görs och ny information kommer fram. Vilka mål som är lämpliga att försöka realisera var och när blir helt enkelt del av utforskandet i en process ledd av tjänstemannaorganisationen.

Detta gör dock att den enkla kopplingen mellan politiskt beslut och administrativt utförande inte längre är så enkelt. På vilket vis innebär tex en kvartersstruktur ett bättre svar på de värderingar som fastställts i visionen, snarare än en annan? Här måste rationella argument formuleras för att underbygga de designval som görs, så att en övertygande och explicit argumentering byggs upp som del av styrdokumenten. Detta ställer dock betydande krav på att en relativt djuplodande analys görs av staden och de specifika delområdena. Kraven på att också erbjuda en explicit argumentering om varför olika designval förordas i olika sammanhang innebär också en inte obetydlig förflyttning av beslutskulturen. Förenklat kan detta beskrivas som en förflyttning från en “personbaserad” beslutskultur - där argument ofta är implicita, och social tillit ofta avgör beslut - till en “institutionell”

beslutskultur - där de rationella argument som lyfts fram är avgörande.

För det andra, så innebär detta att planerings och designprocesser i den “nya”

modellen måste förstås i termer av innovationsprocesser. Syftet med dessa processer är att utforma nya vägar framåt som tillfredsställer de bredast möjliga ambitionerna i en kommun, samtidigt som de också möter de mer specifika intressena från nationella, regional och lokala intressen som berörs av en viss, föreslagen väg framåt.

(15)

understödjas, vilket dock är utmanande. Det föreligger en konstant risk att de spänningar och konflikter som oundvikligen uppkommer kring nya designförslag - både gentemot näringsliv och allmänhet, men också mellan förvaltningar - gör att inblandade individer gradvis börjar undvika svåra frågor och döljer snarare än angriper utmaningar som också är källor till konflikter. En sådan tendens kunde också spåras i de analyser som gjorts inom Fusion Point.

För att undvika detta så måste någon form av “missionsbaserad” kultur byggas in i den “nya” modellen för att säkra att nya utmanade förslag hela tiden genereras, även då dessa är obekväma och tydligt utmanar etablerade

“sanningar”. En nyckelfråga för den fortsatta utvecklingen för Projekt Älvstaden är hur detta skall säkras. I den “gamla” modellen förefaller denna

“missionsbaserade”-roll ofta ha spelats av det kommunala utvecklingsbolaget.

Bolaget hade rollen av att säkra både att ett helhetstänk och framdrift sökrades.

Det är inte tydligt hur denna missionskultur skall kunna institutionaliseras i den nya modellen. Att bevaka denna fråga och utveckla former för att hantera den blir därför sannolikt viktigt i den fortsatta utvecklingen av Projekt

Älvstaden.

(16)

Viktiga steg har de senaste åren tagits i att utveckla styrningen av

Projekt Älvstaden. Detta arbete pågår kontinuerligt, med ett förslag på ny organisation antaget av styrgruppen för Älvstaden så sent som i i september 2019. Detta är lovande initiativ som pekar i en viktig riktning.

Utifrån de iakttagelser och slutsatser som görs i rapporten finns det anledning att tro att den utveckling som har skett och sker för att stärka den administrativa styrningen i projektet successivt också bör kompletteras med insatser som i ökad utsträckning fokuserar på kreativitet och design. En möjlighet vore att undersöka om portföljkontoret också skulle bygga upp, eller åtminstone ha tillgång till, ett högkvalificerat designteam som kan bidra med att lösa upp svåra låsningar där administrativa påtryckningsmedel inte räcker till. Återigen är det viktigt att notera att “design” här används i en bred bemärkelse, där syftet i första hand är att låsa upp intressekonflikter och där den byggda formen bör ses som ett medel för detta.

På ett mer generellt plan är det också viktigt att hela tiden fundera över hur det institutionella lärandet i projektet kan effektiviseras, också så att tvetydlighet likt den som uppkommit i projektet kan undanröjas så snart som möjligt. Detta är viktigt inte bara för lärandet, utan också för det nödvändiga ansvarsutkrävandet vilket uppenbarligen hindras då roller och ansvar är otydliga.

En möjlighet här är att fundera över om idén om ett fristående råd som kan kritiskt granska projektet utifrån kanske borde återupplivad. Detta råd föreslås redan i Vision Älvstaden, och lever i organisationsförslaget så sent som 2015. Av någon anledning har detta råd dock aldrig instiftats.

Detta skulle nu kunna ske, både för att stärka lärandet i projektet men också för att säkra ett effektivare ansvarsutkrävande och därmed en starkare legitimitet för projektet.

AVSLUTANDE REFLEKTIONER

(17)

Det är dock viktigt att notera att om detta skall vara syftet med ett sådant råd så måste det ges ett brett mandat men rätt personbesättning, där fokus ligger både på den institutionella dimensionen av Projekt Älvstaden och på den som handlar om fysisk form. Rådets fristående ställning skulle också bli centralt då ett viktigt syfte skulle vara att sätta fokus på tillkortakommanden i arbetet - vilket med viss sannolikhet inte alltid kommer att var välkommet.

(18)

Rapport ACE 2020:9 Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers tekniska högskola 2020 Forskningsprogrammet Fusion Point Gothenburg har haft en praktisk inriktning och drivits i samarbete mellan Älvstranden Utveckling AB och Chalmers tekniska högskola. Göteborgs Universitet och Yale University har även involverats i samarbetet och syftet har varit att stärka mötet mellan forskning och praktik inom arkitektur och stadsbyggande för att smälta samman teoretiska och praktiska perspektiv.

FUSION POINT SKRIFTSERIE

P ROJE K T ÄLVSTAD E N - E T T AMB IT IÖ ST SP RÅNG, FÅ N G E T I T VE T Y D IGHE T