Examensarbete, 180 hp
Tränarprogrammet, Examensarbete för kandidatexamen i idrottsmedicin, 15 hp Vt 2021
Hastighetsbaserad styrketräning
En strukturerad komparativ litteraturstudie om träningseffekterna mellan olika metoder av hastighetsbaserad styrketräning och dess förhållande till traditionell procentbaserad
styrketräning
Velocity based training
A structured comparative literature study regarding the training effects of different velocity based training methods and their relationship to traditional percentage-based strength training
Ida Dahlgren & Mathias Strandgren
Abstract
Introduction: Velocity based training refers to a method where movement velocity is used to regulate strength training and monitor training intensity and volume. In addition, velocity based training could be considered as a complementary method to traditional percentage based training.
Purpose: The aim of the literature review was to investigate the effects of different velocity based training methods and their relationship to traditional percentage based training.
Method: A structured literature search was conducted in the scientific databases PubMed and SPORTDiscus with the following search terms; velocity-based training, percentage based training and training effect. A further search was conducted in the reference list among articles that met the inclusion criteria.
Results: The literature review shows that velocity based training leads to similar gains in maximal strength as traditional percentage based training. However, velocity based training leads to greater gains in jump height compared to traditional percentage based training. Sprint ability showed no clear outcome following any of the interventions.
Conclusion: Velocity based training seems to be just as efficient in developing maximal strength but more efficient in developing explosive strength such as jump height compared to traditional percentage based training. In addition, velocity based training with lower velocity loss thresholds may be more beneficial to improve jump height, whilst higher velocity loss threshold may be more beneficial to develop muscle hypertrophy.
Keywords: training effect, velocity loss, movement velocity, load-velocity relationship
Abstrakt
Introduktion: Hastighetsbaserad styrketräning är en metod där rörelsehastighet används för att styra träning, samt monitorera träningsintensitet och volym. Metoden har vuxit fram som ett komplement till traditionellt procentbaserad styrketräning.
Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka effekterna mellan olika metoder av hastighetsbaserad styrketräning och dess förhållande till traditionell procentbaserad styrketräning.
Metod: En strukturerad litteratursökning genomfördes i de vetenskapliga databaserna PubMed och SPORTDiscus med de primära sökorden; velocity-based training, percentage based training och training effect. En ytterligare sökning genomfördes i referenslistorna bland de artiklar som uppfyllde inklusionskriterierna.
Resultat: Litteraturstudien visade att hastighetsbaserad styrketräning medförde liknande styrkeökningar som traditionell procentbaserad styrketräning. Hastighetsbaserad styrketräning medförde större ökningar i hopphöjd jämfört med traditionell procentbaserad styrketräning.
Ingen av interventionerna medförde träningseffekter på sprintförmåga.
Konklusion: Hastighetsbaserad styrketräning verkar vara lika effektivt för att utveckla maximal styrka men effektivare för att utveckla hoppförmåga jämfört med traditionellt procentbaserad styrketräning. Hastighetsbaserad styrketräning med lägre procentuell hastighetsförlust verkar vara fördelaktigt för att utveckla hoppförmåga medan högre procentuell hastighetsförlust verkar vara fördelaktigt för att utveckla muskelhypertrofi.
Nyckelord: träningseffekt, hastighetsförlust, rörelsehastighet, kraft-hastighet sambandet
Innehållsförteckning
Abstrakt ... 0
1. Introduktion ... 1
2. Metod ... 5
2.1 Etisk reflektion ... 6
2.2 Statistik ... 6
3. Resultat ... 8
3.1 Träningseffekten mellan olika typer av VBT ... 8
3.1.1 Maximal styrka ... 10
3.1.2 Hypertrofi ... 11
3.1.3 Hoppförmåga ... 11
3.1.4 Sprintförmåga ... 11
3.2 Träningseffekten av VBT i jämförelse med PBT ... 11
3.2.1 Maximal styrka ... 13
3.2.2 Hoppförmåga ... 13
3.2.3 Sprintförmåga ... 13
4. Diskussion ... 14
4.1 Träningseffekten mellan olika typer av VBT ... 14
4.2 Träningseffekten av VBT i jämförelse med PBT ... 16
4.4 Etiska och samhälleliga reflektioner ... 20
4.5 Praktisk applicering ... 21
5. Konklusion ... 22
6. Referenser ... 23
1
1. Introduktion
Styrketräning har visat sig vara en viktig faktor när det kommer till att utveckla maximal styrka, power och hypertrofi (1, 2). Styrketräning anses också vara en grundförutsättning för att kunna utveckla atletisk prestationsförmåga såsom hopp och sprint vilket är särskilt användbart i olika typer av lagidrotter (3-5). Atletisk prestationsförmåga baseras på
neuromuskulära, morfologiska och strukturella förändringar på muskel som kan härledas till styrketräning (6). För att uppnå dessa förändringar bör det tas hänsyn till ett antal variabler för att försöka optimera adaptationen av styrketräning, bland annat repetitionsantal, val av övning, vilotid och antal set (7).
En vanlig metod vid planering av träningsprogram är procentbaserad styrketräning (PBT), vilket innebär att träningsbelastningen baseras på procent av individens repetitionsmaximum (%1RM) (8, 9). En individs 1 repetitionsmaximum (1RM) är vad en individ maximalt kan lyfta i en specifik övning, vilket kan fastställas genom ett specifikt maxtest eller extrapoleras utifrån exempelvis 5 eller 10RM (9). Vid implementering av olika procentuella belastningar är det möjligt att utveckla olika delkapaciteter inom styrketräning. Vanligtvis används belastningar runt 45–70% av 1RM när träningssyftet är att utveckla power, omkring 70% för hypertrofi och belastningar på 85–100% av 1RM när träningssyftet är att utveckla maximal styrka (10).
Även om det visat sig vara ett effektivt sätt att använda %1RM för att bestämma
träningsbelastning medför det vissa begränsningar. Att använda en individs tidigare 1RM kan vara missvisande då 1RM kan variera från dag till dag beroende på olika faktorer som sömn, nutrition, allmänt välmående eller trötthet från tidigare träningspass (11). Det kan också ske förändringar i 1RM under en träningscykel i samband med att individen utvecklar sin maximala kapacitet, vilket innebär att träningsbelastning baserat på ett tidigare 1RM sannolikt inte blir optimal (12).
En annan metod för att styra träningsintensitet är genom att mäta medelhastigheten (MV) i den koncentriska fasen i olika styrkeövningar (13). Det har visat sig att MV kan vara en indikator för såväl intensitetsnivå som graden av muskulär- och neuromuskulär trötthet under styrketräning (14). Vid mätning av MV kan den procentuella hastighetsförlusten (%VL) under ett arbetsset noteras, vilket kan användas som en indikator på minskad power (14-16).
2 Av den orsaken kan MV fungera som ett verktyg för att styra träning, som även tar hänsyn till dagsform (17, 18). Baserat på detta har begreppet hastighetsbaserad styrketräning (VBT) vuxit fram som innebär att träningsvolym och intensitet styrs utifrån MV vid styrketräning och skulle kunna betraktas som ett komplement till PBT (19).
Majoriteten av de övningar som har analyserats med VBT är friviktsövningar med skivstång, varpå forskare har funnit en stark korrelation mellan mean concentric velocity (MCV) och belastning (%1RM) i övningar som bänkpress, knäböj, marklyft och höftlyft (20). Den MCV som uppnås vid 1RM benämns ofta som the movement velocity threshold (MVT) och har visat sig vara konstant trots ökningar i absolut styrka (19). Av den orsaken kan VBT användas för att utvärdera maximal styrka (1RM) utan behovet att genomföra ett maximalt test (15). I stället genomförs progressiva styrketester bestående av 4–6 set med belastningar motsvarande 40–80% av 1RM, varpå MV mäts vid samtliga belastningar för att skapa kraft- /hastighetsprofiler (FVP) (20). Grunden i FVP är det omvända linjära sambandet mellan kraft och hastighet, som innebär att ökad kraft sammanfaller med minskad hastighet och vice versa (6). Individuella FVP ger värdefull information om adeptens nuvarande förmåga att
producera kraft och hastighet, samt redogör för förhållandet mellan dessa (21). Obalans mellan kraft och hastighet innebär att adepten är antingen mer stark än snabb eller mer snabb än stark (22). Vid implementering av VBT krävs det att en individuell FVP har skapats för att kunna styra träningsbelastning eftersom rörelsehastigheten varierar mellan individer, men också mellan olika typer av övningar (20). Då MV korresponderar med %1RM är det enkelt för utövare att fastställa sin träningsstatus för dagen, vilket görs genom att notera MV i det första setet av en övning med en given belastning (19). Om MV är högre eller lägre än den som noterats i FVP med motsvarande belastning kan vikten behöva justeras för att matcha den aktuella maximala kapaciteten (20). Vikten justeras till det att MV motsvarar den MV som noterats i FVP (19).
Genom VBT kan MV användas som direkt feedback till utövaren vilket är ett enkelt sätt att utföra metoden (19). Det kan också användas genom att bestämma en maximal %VL som ska tillåtas i varje set eller repetition (13, 19). Olika %VL används i samband med en bestämd träningsbelastning i kombination med (a) ett fixerat antal repetitioner, men ett obegränsat antal set eller (b) ett fixerat antal set, men ett obegränsat antal repetitioner (19). Varje set avslutas när en repetition faller under den bestämda %VL, då utövaren inte längre kan producera den hastighet som krävs (19). Det verkar finnas skillnader mellan olika %VL med
3 avseende hur många repetitioner som kan utföras och graden av metabol stress (14). Av den anledningen bör %VL bestämmas i förväg beroende på träningssyfte (13). Hur %VL
definieras i litteraturen är något flytande beroende på vilken artikel som undersöks. En låg
%VL definieras generellt till 0–15%. Moderat definieras som 15–30% och hög som 30–50%.
Det har tidigare konstaterats att träningseffekten påverkas av hastigheten vid vilken belastningen lyfts (13, 16). En högre hastighet vid en given belastning leder till högre intensitet, vilket teoretiskt sett bör leda till större adaptationer i power och maximal styrka över tid (13, 16). En viktig aspekt av VBT är således att utövaren utför varje repetition med maximal koncentrisk hastighet, oberoende av belastning (20). En annan målsättning med VBT är att förhindra muscular concentric failure, det vill säga tillfället då muskeln inte längre kan producera den kraft som krävs för att upprätthålla ett muskelarbete, som potentiellt kan vara kontraproduktivt för träningsutövare eftersom det leder till överdriven mekanisk och metabol belastning (23).
Det är lite forskning gjord på det unga begreppet VBT, därav råder en viss oklarhet kring vilka effekter som kan förväntas av olika typer av VBT med olika %VL. Av den anledningen utformades syftet av denna litteraturstudie till att undersöka effekterna mellan olika metoder av VBT och dess förhållande till PBT. Därefter formulerades två frågeställningar:
Ⅰ. Vad är träningseffekten mellan olika typer av VBT?
Ⅱ. Vad är träningseffekten av VBT i jämförelse med PBT?
5
2. Metod
En strukturerad litteratursökning utfördes i PubMed och SPORTDiscus för perioden 2011 fram till 12/4 2021. Sökningen utfördes mellan den 1/4 till 12/4–2021 med följande
söksträng: (velocity-based training OR velocity based training OR velocity based resistance training OR velocity based strength training) AND (traditional based strength training OR traditional percentage based training OR 1 repetition maximum percentage based training OR 1RM based training OR velocity loss OR velocity loss threshold) AND (effect OR
adaptations OR strength adaptations OR power adaptations). När möjligt adderades sökfilter för att smalna av sökningen enligt artikeltyp (ej review), tillgänglighet (full text) och språk (engelska).
Som tillägg till sökningen utfördes en fritext-sökning i Google Scholar och artiklar eftersöktes i referenslistan från relevanta artiklar.
Denna litteraturöversikt utfördes med hjälp av akronymet PICO:
Population: Styrketränande idrottare, åldrarna 16–30, män och kvinnor.
Intervention: Hastighetsbaserad styrketräning, velocity based training (VBT).
Comparison: Styrketräning, percentage based training (PBT). Olika typer av VBT.
Outcome: Träningseffekter, träningsadaptation.
Två författare utförde litteratursökningen i linje med de framtagna inklusion- och exklusionskriterierna (Tabell 1).
6 Tabell 1. Inklusions- och exklusionskriterier.
Inklusionskriterier:
- Fria fulltextartiklar
- Artiklar skrivna på engelska
- Artiklar publicerade de senaste 10 åren
- Artikeln innehåller begreppet ”Hastighetsbaserad
styrketräning”
Exklusionskriterier:
- Abstract
- Bokkapitel
- Teser
- Artiklar som använt sig av hastighet men inte av
hastighetsbaserad styrketräning
Tabell
2.1 Etisk reflektion
Litteraturöversikter kan innehålla artiklar med etiska brister eller vara ett sätt att publicera icke etiska artiklar (24). I denna strukturerade litteraturöversikt granskades artiklar som redan genomgått etisk granskning och fått ett godkännande från en etisk kommitté. Däremot
granskades en artikel som inte deklarerade något etiskt godkännande. Vid den interna granskningen av artikeln uppdagades inte några etiska brister och artikeln inkluderades baserat på det relativt låga antalet artiklar som skulle besvara frågeställningarna. I enlighet med Umeå Universitets reglemente har denna studie genomgått en risk- och etikprövning och fått ett godkännande vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå Universitet, 2021.
2.2 Statistik
Vid genomgången av artiklarna granskades metoder gällande val av statistik. I nio artiklar användes two-way ANOVA för att jämföra skillnaden mellan grupperna (25-33), en artikel
7 använde sig av Standardized mean difference (SMD) i relation till smallest worthwhile
change (SWC) (34) och en av one-way ANOVA och ANCOVA (35). Utöver det använde sig åtta artiklar av effect size (ES) för att visa på skillnader mellan grupper (25, 26, 28, 30, 32, 33, 35, 36).
Figur 1. Flödesschema över urvalsprocess (37).
IdentifieringBedömningInkluderade
Artiklar funna i databassökningen:
PubMed (n = 56) SPORTDiscus (n = 79)
Ytterligare artiklar funna från andra källor:
Google Scholar (n = 4) Relevanta artiklars referenser (n
= 5)
Granskade titlar och abstract (n = 144)
Artiklar som lästes i fulltext (n =18)
Exkluderade artiklar (n =126)
Exkluderade artiklar:
Yngre än 16 år (n =1) Mätte ej velocity loss (n =1) Cross over-studie (n =4)
Studier som inkluderades i översikten (n =12)
8
3. Resultat
Litteratursökningen genererade totalt 135 artiklar som gick vidare till granskning, ytterligare nio artiklar adderades efter sökningen med fritext och från relevanta artiklars referenslistor.
Efter granskningen av titlar och abstrakt lästes 18 artiklar i fulltext varav sex artiklar
exkluderades på grund av rimliga skäl (Figur 1). Totalt mötte 12 artiklar inklusionskriterierna till denna litteraturöversikt. Sju jämförde träningseffekterna av olika typer av VBT (28-33, 35). Fem jämförde skillnader i träningseffekt av VBT och PBT (25-27, 34, 36).
I studien inkluderades totalt 381 deltagare. Av dessa var 344 män och 37 kvinnor med en medelålder på 22,7 ± 3,4 år. Längden på interventionerna sträckte sig från 4 till 8 veckor.
Fyra artiklar undersökte styrketränande män (25, 29, 33, 36), en undersökte manliga rugbyspelare (34), två undersökte fysiskt aktiva män (32, 35), en undersökte kvinnliga tävlingscyklister (26), två undersökte fysiskt aktiva idrottsstudenter (30, 31), en undersökte professionella fotbollsspelare (28) och en undersökte unga vuxna män och kvinnor (27).
3.1 Träningseffekten mellan olika typer av VBT
Sju artiklar jämförde träningseffekterna av olika metoder av VBT (28-33, 35). Skillnaden mellan metoderna var %VL per set, och utfallsmåtten som användes var hopphöjd, sprintförmåga, hypertrofi och maximal styrka. Sammanställningen av data representerar effekterna på olika utfallsmått för respektive metod samt det totala antalet repetitioner och medelhastigheten för dessa (Tabell 2).
9 Tabell 2. Sammanställning av träningseffekter, repetitionsantal och medelhastighet (m/s) av repetitionerna för olika metoder av VBT.
Studie Metod %VL Hopphöjd
(ES)
Sprintförmåg a (ES)
Hypertrofi (ES)
Maximal styrka (ES)
Medelhastigh et (m/s) (SD)
Totalt antal reps (SD)
Pareja- Blanco et
al. (28)
P: 16 manliga fotbollsspelare, slumpvist indelade i
två grupper, VL15 (n=8) & VL30 (n=8)
I: Progressivt VBT- styrketräningsprogram
(knäböj) 50–70% av 1RM i 6 veckor (3
ggr/vecka)
15 Ökning
(0,45)
--- Ökning
(0,43)
0,91 (0,01) 251,2 (55,4)
30 --- --- --- 0,84 (0,02) 414,6
(124,9)
Pareja- Blanco et
al. (29)
P: Styrketränande 55 män, slumpvist indelade i 4 grupper,
VL0 (n=14), VL10 (n=14), VL20 (n=13)
& VL40 (n=14)
I: Progressivt VBT- styrketräningsprogram
(knäböj) 70–85% av 1RM i 8 veckor (2
ggr/vecka)
0 Ökning --- --- Ökning 0,74 (0,11) 48 (0)
10 Ökning --- --- Ökning 0,71 (0,07) 143,6 (40,2)
20 Ökning --- Ökning Ökning 0,64 (0,06) 168,5 (47,4)
40 Ökning --- Ökning Ökning 0,58 (0,06) 305,6 (81,7)
Pérez- Castilla et
al. (30)
P: 20 män, slumpvist indelade i 2 grupper, VL10 (n=10) & VL20
(n=10)
I: Powerorienterat styrketräningsprogram
(loaded CMJ) 40% av 1RM i 4 veckor (2
ggr/vecka)
10 Ökning --- Ej rapporterat >1,10 m/s:
114,9 (31,5)
<1,10 m/s:
12,2 (16,9)
20 Ökning --- Ej rapporterat >1,10 m/s:
54,9 (21,4)
<1,10 m/s:
54,6 (25,5) Pareja-
Blanco et al. (31)
P: 22 män, slumpvist indelade i 2 grupper, VL20 (n=12) & VL40
(n=10) I: Progressivt VBT- styrketräningsprogram
(knäböj) 70–85% av 1RM i 8 veckor (2
ggr/vecka)
20 Ökning --- Ökning Ökning 0,69 (0,02) 185,9 (22,2)
40 --- --- Ökning Ökning 0,58 (0,03) 310,5 (42,0)
Galiano et al. (32)
P: 28 fysiskt aktiva män, slumpvist indelade i 2 grupper, VL5 (n=15) & VL20
(n=13) I: VBT- styrketräningsprogram (knäböj) 50% av 1RM
i 7 veckor (2 ggr/vecka)
5 Ökning
(0,44)
Ökning (0,94) Ökning
(0,71)
Ej rapporterat 156,9 (25,0)
20 Ökning
(0,60)
Ökning (0,70) Ökning
(0,75)
Ej rapporterat 480,5 (162,0)
Rodiles- Guerrero et al. (35)
P: 45 män, slumpvist indelade i 3 grupper, VL10 (n=15), VL30
10 Ökning
(0,52)
0,50 (0,01) 211,1 (17,7)
10 (n=15) & VL50
(n=15) I: Progressivt VBT- styrketräningsprogram
(bänkpress) 65–85%
av 1RM i 5 veckor (3 ggr/vecka)
30 Ökning
(0,45)
0,45 (0,01) 398,1 (64,4)
50 Ökning
(0,43)
0,37 (0,01) 444,4 (51,9)
Pareja- Blanco et
al. (33)
P: 62 styrketränande män, slumpvist indelade i 4 grupper,
VL0 (n=15), VL15 (n=16), VL25 (n=15)
& VL50 (n=16) I: Progressivt VBT- styrketräningsprogram
(bänkpress) 70–85%
av 1RM i 8 veckor (2 ggr/vecka)
0 Ökning
(0,33)
Ökning (0,50)
0,51 (0,05) 48 (0)
15 Ökning
(0,44)
Ökning (0,62)
0,52 (0,05) 136,6 (17,8)
25 Ökning
(0,78)
Ökning (0,81)
0,50 (0,07) 191,1 (34,1)
50 Ökning
(0,74)
Ökning (0,71)
0,40 (0,05) 316,4 (65,1)
Ökning = Signifikant ökning inom gruppen, --- = Studien fann ingen signifikant skillnad, %VL = Procentuell hastighetsförlust, (n=) = Antal deltagare, VBT = Hastighetsbaserad styrketräning, PBT = Traditionell procentbaserad styrketräning, ES = Effect size, 1RM = Ett
repetitionsmaximum, loaded CMJ = Belastade counter movement jump, SD = Standardavvikelse, m/s = meter per sekund.
3.1.1 Maximal styrka
Sex av sju artiklar analyserade effekterna på maximal styrka, varav fyra fokuserade på knäböj (28, 29, 31, 32) och två fokuserade på bänkpress (33, 35). Utfallsmåtten som användes var 1RM eller estimerat 1RM från ett progressivt belastningstest, men även MV för varje belastning rapporterades.
Med avseende 1RM knäböj observerade Pareja-Blanco et al. (29) signifikanta ökningar för VL0 (13,7%), VL10 (18,1%), VL20 (14,9%) och VL40 (12,3%). I en annan artikel noterades signifikanta ökningar för VL20 (18%) och VL40 (13,4%) (31). Ytterligare en artikel (28) noterade en signifikant ökning för VL15 (8,2%; ES= 0,43), men inte för VL30 (6%; ES=
0,28). I artikeln av Galiano et al. (32) rapporterades signifikanta ökningar för VL5 (9,8%;
ES= 0,71) och VL20 (12%; ES= 0,75), men ingen signifikant skillnad mellan grupperna.
Gällande bänkpress observerade en artikel signifikanta ökningar i 1RM för VL0 (10,4%; ES=
0.50), VL15 (12,8%; ES= 0,62), VL25 (15,3%; ES= 0,81) och VL50 (13,4%; ES= 0,71) (33).
I artikel av Rodiles-Guerrero et al. (35) noterades signifikanta ökningar för VL10 (8,9%; ES=
0,52), VL30 (9,4%; ES= 0,45) och VL50 (9,8%; ES= 0,43). Vidare observerades en signifikant ökning av kontraktionshastigheten vid låga belastningar för VL10 (2,9%; ES=
0,95) (35).
11 3.1.2 Hypertrofi
Tre artiklar undersökte effekten av olika metoder av VBT på muskelhypertrofi (29, 31, 33). I en artikel (29) observerades en signifikant ökning av muskelfibrernas tvärsnittsyta (CSA) för VL20 (7%) och VL40 (5,3%), men ingen signifikant skillnad för VL0 och VL10. En annan artikel (31) noterade en signifikant ökning i volym för vastus lateralis plus vastus
intermedius, för VL40 (9%) men ingen ökning för VL20 (3,4%). Båda grupperna fick signifikanta ökningar i total quadricepsvolym (VL40: 7,7%; VL20: 4,6%). Det observerades också en signifikant minskning i muskelfibertyp ⅡX för VL40 (51%) men oförändrade värden för VL20. Den tredje artikeln (33) fann signifikanta ökningar i CSA för samtliga grupper VL0 (ES = 0,33), VL15 (ES = 0,44), VL25 (ES = 0,78) och VL50 (ES = 0,74)men större ökningar för VL50 kontra VL0 och VL15. Det observerades ingen signifikant skillnad mellan VL25 och VL50 eller resterande grupper.
3.1.3 Hoppförmåga
Fem artiklar undersökte effekterna på hopphöjd som utvärderades genom counter movement jump (CMJ) (28-31). En artikel (29) fann signifikanta ökningar i CMJ för VL0 (5,6%), VL10 (8%), VL20 (5,4%) och VL40 (6,1%). I två andra artiklar (30, 32) observerades signifikanta ökningar i CMJ för VL10 (6,3%) och VL20 (3,6%) respektive VL5 (9,3%) och VL20 (8,8%), men det kunde inte fastställas vilken metod som sannolikt har störst positiv effekt på
hopphöjd. Vidare noterade en artikel en signifikant ökning i CMJ för VL15 (5,3%), men ingen signifikant skillnad för VL30 (28). I artikeln av Pareja-Blanco et al. (31) observerades signifikanta ökningar i CMJ för VL20 (9,5%) men inte för VL40.
3.1.4 Sprintförmåga
Fem av sju artiklar jämförde effekterna av VBT på sprintförmåga (28-32). Av dessa var det enbart en artikel som fann signifikanta förbättringar för VL5 (5%) och VL20 (3,6%) (32).
Resterande artiklar fann ingen signifikant skillnad.
3.2 Träningseffekten av VBT i jämförelse med PBT
Totalt fem artiklar jämförde träningseffekterna av VBT och PBT (25-27, 34, 36). Tre artiklar analyserade effekterna på hoppförmåga (25, 34, 36) och två analyserade effekterna på
snabbhet (34, 36). Samtliga artiklar analyserade effekterna på maximal styrka.
12 Tabell 3. Sammanställning av träningseffekter för VBT kontra PBT
Studie Metod Interventions
grupp
Hopphöjd (ES)
Sprintförm åga (ES)
Maximal styrka (ES) Dorell et
al. (25)
P: 16 styrketränande män, slumpvist indelade i 2 grupper, VBT (n=8) &
PBT (n=8)
I: Progressivt VBT (VL20%)- och PBT-styrketräningsprogram 70-95%
av 1RM i 6 veckor (2 ggr/vecka)
VBT Ökning (0,23) Ökning
(S: 0,59 BP: 0,61 OP: 0,52 DL: 0,38)
PBT --- Ökning
(S: 0,44 BP: 0,24 OP: 0,41 DL: 0,22) Orange et
al. (34)
P: 27 manliga rugbyspelare, slumpvist indelade i 2 grupper, VBT
(n=12) & PBT (n=15)
I: Progressivt VBT (reps in reserve)- och PBT styrketräningsprogram (knäböj) 60–80% av 1RM i 7 veckor
(2 ggr/vecka)
VBT Ökning --- Ökning
PBT Ökning --- Ökning
Montalvo -Péres et al. (26)
P: 17 kvinnliga tävlingscyklister, slumpvist indelade i 2 grupper, VBT
(n=8) & PBT (n=9)
I: Progressivt VBT (90% av OPL)- och PBT (80-90% av 1RM)- styrketräningsprogram i 6 veckor (2
ggr/vecka)
VBT Ökning
PBT Ökning
Banyard et al. (36)
P: 24 styrketränande män, slumpvist indelade i 2 grupper, VBT (n=12) &
PBT (n=12)
I: Progressivt VBT (0,06 m/s-stopp) och PBT-styrketräningsprogram (knäböj) 59–95% av 1RM i 6 veckor
(3 ggr/vecka)
VBT Ökning (0,79) --- Ökning (0,89)
PBT --- --- Ökning (1,41)
Pelka &
Claytor (27)
P: 38 män och kvinnor, slumpvist indelade i 2 grupper, VBT (män:
n=9, kvinnor: n=10) & PBT (män:
n=9, kvinnor: n=10)
I: Progressivt VBT (VL20%)- och PBT-styrketräningsprogram (leg extension) 75% av 1RM i 4 veckor
(2 ggr/vecka)
VBT Ökning
PBT Ökning
Ökning = Signifikant ökning inom gruppen, --- = Studien fann ingen signifikant skillnad, (n=) = Antal deltagare, VL = Hastighetsförlust, VBT = Hastighetsbaserad styrketräning, PBT = Traditionell procentbaserad
styrketräning, ES = Effect size, S = Knäböj, BP = Bänkpress, OP = Militärpress, DL = Marklyft.
13 3.2.1 Maximal styrka
Fyra av fem artiklar använde 1RM knäböj som utfallsmått för att bedöma maximal styrka (25, 26, 34, 36). Två artiklar använde sig av flera utfallsmått där Dorell et al. (25) använde sig av 1RM bänkpress, militärpress och marklyft medan Montalvo-Péres et al. (26) använde sig av utfall och hip thrust. En artikel använde 1RM leg extension som utfallsmått (27). I
samtliga artiklar observerades liknande styrkeökningar för VBT och PBT (Tabell 3). Däremot observerade Montalvo-Péres et al. (26) större ökningar i 1RM hip thrust för VBT (39,4%) kontra PBT (26,2%). I artikeln av Dorell et al. (25) observerades större ökningar i 1RM bänkpress för VBT (8%; ES= 0,61) kontra PBT (4%; ES= 0,24).
3.2.2 Hoppförmåga
Tre artiklar analyserade effekterna på hoppförmåga och använde CMJ som utfallsmått (25, 34, 36), varav en artikel använde sig av extern belastning motsvarande 30% av 1RM (36). I en artikel observerades ökningar i CMJ för både VBT (6%) och PBT (4%), men ingen skillnad mellan grupperna (34). I de övriga två artiklarna observerades ökningar i CMJ för VBT (5% respektive 7,4%), men inga ökningar för PBT (25, 36).
3.2.3 Sprintförmåga
Två artiklar analyserade effekterna på sprintförmåga och använde 30- respektive 20-m sprint som utfallsmått (34, 36). En artikel observerade en signifikant försämring för både VBT (2,1%) och PBT (2,4%) (34). I den andra artikeln noterades ingen ökning för vare sig VBT eller PBT (36).
14
4. Diskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och jämföra effekterna mellan olika metoder av VBT och dess förhållande till PBT. I sökningen inkluderades 12 artiklar för att kunna svara på frågeställningarna, sju artiklar för att jämföra olika typer av VBT och fem artiklar för att undersöka träningseffekten mellan VBT och PBT. De huvudsakliga fynden visade att VBT medförde större ökningar på hopphöjd jämfört med PBT men att båda
metoderna inducerade liknande styrkeökningar trots den lägre träningsvolymen för VBT. Det visade sig också att olika typer av %VL ger olika träningseffekter.
4.1 Träningseffekten mellan olika typer av VBT
Sju artiklar jämförde olika typer av VBT genom att implementera olika typer av %VL som varierade mellan 0–50%. Sex av dessa hade maximal styrka som utfallsmått varpå fem artiklar rapporterade signifikanta ökningar oavsett vilken %VL eller faktisk belastning som implementerades (Tabell 2). Dessa fynd visade att maximal styrka kan utvecklas vid %VL som varierar från 0% upp till 50%. I en artikel (29) observerades signifikanta ökningar för VL0 (13,7%), VL10 (18,1%), VL20 (14,9%) och VL40 (12,3%) i knäböj och en annan artikel (33) observerade signifikanta ökningar i bänkpress för VL0 (10,4%), VL15 (12,8%), VL25 (15,3%) och VL50 (13,4%). Resultaten från dessa två artiklar visade att det även med en låg
%VL går att få ökningar i maximal styrka för både knäböj och bänkpress och att högre %VL inte per automatik medför större ökningar. En reflektion från dessa artiklar var att högre
%VL associerades med ett högre repetitionsantal, och därmed en högre total träningsvolym (Tabell 2). Lägre %VL innebär en lägre volym eftersom varje set avslutas tidigare och medför ett lägre repetitionsantal. En artikel (29) observerade signifikanta ökningar i 1RM i knäböj för %VL 0–40% trots den stora skillnaden i volym där repetitionsantalet varierade från 48 för VL0 och 305,6 för VL40. De övriga artiklarna observerade liknande resultat att det genom både en låg och hög %VL går att öka signifikant i maximal styrka. Dessa fynd indikerar på att VBT verkar vara gynnsamt när fokus ligger på att utveckla eller bibehålla maximal styrka. Däremot kan det finnas en fördel med låga %VL när tid är en avgörande faktor då det med en låg %VL utförs ett lägre antal repetitioner som således går fortare att utföra. Därmed tyder resultatet på att valet av %VL kan ha betydelse vid tillämpning av VBT, i synnerhet för att öka träningseffektiviteten då liknande styrkeökningar skulle kunna uppnås trots en förhållandevis lägre träningsvolym. Antagandet stämmer överens med tidigare
15 forskning som jämfört träningsinterventioner med olika träningsvolym, men som haft
liknande utfall på maximal styrka (6, 38).
Vidare visade resultatet att högre %VL hade en lägre MV i jämförelse med lägre %VL.
Högre %VL medförde större ökningar i muskelhypertrofi kontra lägre %VL, vilket sannolikt kan härledas till en längre TUT i kombination med en större träningsvolym. Detta har tidigare visats gynnsamt för muskelhypertrofi (16). Däremot kan det ha motsatt effekt på power (39).
En artikel (29) observerade ökningar i CSA för vastus lateralis med högre %VL (VL20 och VL40) men inga signifikanta ökningar för lägre %VL (VL0 och VL10) och de två andra artiklarna som undersökte hypertrofi visade ökningar för samtliga %VL (Tabell 2). Däremot visade två artiklar (31, 33) att högre %VL inducerade större ökningar i hypertrofi. Detta kan härledas till tidigare forskning (38) där det verkar föreligga ett dos-respons samband mellan träningsvolym och muskelhypertrofi. Däremot visade artikeln av Pareja-Blanco et al. (33) att ökningar i hypertrofi inte var större för VL50 jämfört med VL25 vilket gör att det kan ske större ökningar för högre %VL men att ökningarna endast sker till en viss grad.
Av fem artiklar som undersökte hoppförmåga rapporterade tre artiklar ökningar i CMJ
oberoende av %VL (29, 30, 32), varav övriga två endast rapporterade ökningar vid låga %VL (28, 31). Av resultatet att döma verkar både höga och låga %VL ge ökningar i CMJ. En intressant aspekt i detta är de signifikanta ökningarna för de lägre %VL i alla fem artiklar (Tabell 2). En lägre %VL har potential att bibehålla en högre MV per repetition och set över en träningsperiod. Det har tidigare rapporterats att maximering av antalet repetitioner med hög hastighet sannolikt kommer leda till större ökningar i power över tid (16). En lägre %VL kan anses vara mer effektivt när syftet är att förbättra individers power eftersom användandet av lägre %VL innebär ett lägre antal men fler snabba repetitioner (Tabell 2).
Endast en av de fem artiklar som undersökte sprint fann signifikanta ökningar (32). Artikeln fann ökningar för både VL5 och VL20 med en ES på 0,94 respektive 0,70. Resultatet skilde sig jämfört från övriga artiklar vilket kan ha sin förklaring i artikelns upplägg. Artikeln i fråga testade sprintförmågan en gång per vecka vilket resulterade i ett högre antal utförda
sprintrepetitioner jämfört med övriga artiklar. Inför veckans första pass utfördes fem progressiva sprintförsök och två efterföljande maximala försök. Detta resulterade i att deltagarna över sju veckor utförde 49 sprintrepetitioner vilket var betydligt fler än övriga artiklar som endast testade sprint vid två tillfällen. Resultatet bör därför värderas med
försiktighet då det inte går att utröna ifall förbättringarna i sprint var ett resultat av VBT eller
16 om de blev bättre av det höga antalet sprintrepetitioner. Detta då principen om specificitet tyder på utveckling på grund av den specifika träningen (40).
En reflektion på inkluderade VBT-studier är att den relativa belastningen varierar mellan 40–
85% av 1RM och volymen mellan 48–480 repetitioner. Detta leder till vissa svårigheter i jämförelsen av träningseffekt mellan olika artiklar då dessa bägge är nyckelfaktorer för adaptation vid styrketräning (41). Slutsatsen man kan dra av detta är ändå att VBT, beroende av %VL, torde vara en användbar metod för utveckling av såväl maximal styrka, som power och hypertrofi. Därtill kan VBT vara användbart för lag som under säsong har många
matcher samtidigt som ett konkurrerande träningsschema. Detta då tidigare forskning indikerar att idrottare har svårare att återhämta sig inom 48 timmar när träning utförs med repetitioner till eller nära fail (42, 43). Användandet av VBT ger en möjlighet att med olika
%VL kunna styra träningsbelastningen utifrån det syfte som efterfrågas.
4.2 Träningseffekten av VBT i jämförelse med PBT
Samtliga artiklar som jämförde effekterna av VBT och PBT observerade liknande ökningar i maximal styrka för båda grupperna (Tabell 3). Detta indikerar att både VBT och PBT kan användas för att ordinera träningsbelastning som ska medföra ökningar i maximal styrka. Det observerades dock skillnader mellan artiklarna med avseende vilken VBT-intervention som implementerades. I en artikel (26) ordinerades träningsbelastningen efter procent av Optimum Power Load (OPL) för VBT i stället för %1RM som i resterande studier. Detta innebär att träning utförs på en individuell belastning där den högsta powern uppnås (44). Skillnaderna i metod medför vissa begränsningar när det kommer till att jämföra resultaten i artiklarna med varandra. Tidigare forskning har däremot visat att en VBT-intervention baserat på OPL medför liknande styrkeökningar som en progressiv VBT-intervention vilket innebär en successivt ökad belastning under den pågående träningsinterventionen (44). Detta är en indikation på att olika varianter av VBT kan antas vara lika effektiva för att utveckla maximal styrka. Resultatet i artiklarna bör därför kunna värderas likvärdigt trots vissa metodologiska skillnader.
En ytterligare skillnad mellan artiklarna var vilken population som testades. Populationerna som representerade studierna var styrketränande män, manliga rugbyspelare, kvinnliga cyklister samt män och kvinnor med okänd träningsbakgrund (Tabell 3). Ett problem med att
17 använda olika populationer är att det kan påverka resultaten mellan artiklarna. Troligtvis finns det skillnader mellan grupper vad gäller erfarenheten av styrketräning, vilket sannolikt kommer påverka vilka träningseffekter som uppnås. I en artikel observerades signifikanta styrkeökningar i hip thrust för PBT (26,2%) och än större för VBT (39,4%) bland kvinnliga cyklister (26). Det är rimligt att anta att uthållighetsidrottare är en population med mindre erfarenhet av styrketräning, då den primära målsättningen är att förbättra uthållighet. Detta indikerar att de kvinnliga cyklisterna i artikeln av Montalvo-Pérez et al. (26) kan få stora ökningar i maximal styrka oberoende av styrketräningsmetod, vilket till stor del beror på särskilda anpassningar i nervsystemet (6). Det är allmänt accepterat att de största
neuromuskulära anpassningarna sker i början av en träningscykel, i synnerhet för otränade individer och vältränade individer som ska utföra nya övningar (41). Vidare kan det vara svårt att dra slutsatser kring träningseffekterna av VBT kontra PBT när det inte finns
tillräckligt med information kring testdeltagarnas träningsbakgrund som i artikeln av Pelka et al. (27). Artikeln fann dock signifikanta styrkeökningar i leg extension för både VBT och PBT trots en förhållandevis kort intervention på fyra veckor kontra sex till sju veckor som i resterande artiklar. Detta är en indikation på att båda träningsinterventionerna medför gynnsamma effekter på maximal styrka, men inte vilken population det avser.
Två av tre artiklar fann signifikanta ökningar i hopphöjd för VBT, men ingen signifikant skillnad för PBT (Tabell 3). Gemensamt för artiklarna var att träningsbelastningen för VBT- gruppen justerades under träningspassen för att matcha en bestämd hastighet vilket i sin tur genererade en högre MV och lägre mekanisk belastning kontra PBT. Då VBT använder sig av MV för att kontrollera intensitetsnivå och graden av muskulär- och neuromuskulär trötthet (14) kan det tänkas att VBT-gruppen tränade med en belastning som var mer gynnsam för återhämtning och maximal effektutveckling (16, 42). Detta kan således vara en rimlig orsak bakom de signifikanta ökningarna i hopphöjd för VBT. Den tredje artikeln av Orange et al.
(34) uppvisade däremot motstridiga resultat, där signifikanta ökningar observerades för både VBT och PBT. Vad som kan ha påverkat utfallet i artikeln skulle kunna härledas till den faktiska belastningen motsvarande 60–80% av 1RM för båda grupperna. Det har tidigare antagits att effektutvecklingen är maximal vid belastningar runt 30–60% av 1RM (41). Av den anledningen kan det tänkas att MV blev hög för båda grupperna i artikeln av Orange et al. (34), i synnerhet när träningen utfördes på 60% av 1RM. Detta kan i sin tur ha medfört särskilda anpassningar i nervsystemet, då tidigare forskning pekar mot att träning med höga hastigheter är effektivt för att utveckla power (16, 45, 46). En annan viktig aspekt är att
18 testdeltagarna befann sig i säsong och utförde annan träning vid sidan av studien som
potentiellt kan ha påverkat resultatet. Däremot fanns det inte tillräckligt med information gällande vilken annan träning som utfördes för att kunna dra några rimliga slutsatser.
Med undantag av maximal power output som underkroppen kan producera (47) verkar individuella FVP ha betydelse för ballistisk prestationsförmåga, inklusive hopphöjd (21, 22).
Det har tidigare noterats att det kan förekomma en obalans i proportionerna mellan kraft och hastighet (22) och träning bör således syfta till att minimera obalansen genom att utveckla förmågan att producera kraft och/eller hastighet, vilket i sin tur kommer att generera en ökad power output (21). Utifrån teorin kan det antas att träningseffekterna av VBT och PBT kommer variera beroende på adeptens individuella FVP. Två av tre artiklar som fann signifikanta ökningar i hopphöjd för VBT hade en urvalsgrupp bestående av styrketränande män (25, 36). Ingen av artiklarna gav information om vilken träningsgrad eller typ av
styrketräning som var överrepresenterad i urvalet, däremot noterades en skillnad i ES (0,23 vs 0,79) vilket skulle kunna härledas till de potentiella skillnaderna mellan grupperna med avseende individuella FVP. Förutsatt att urvalsgruppen som fick störst ökningar (36) hade en god förmåga att producera hög kraft men otillräcklig förmåga att producera hög
rörelsehastighet kan det antas att VBT genererade ett gynnsamt träningssvar. Antagandet stämmer överens med tidigare forskning som undersökte effekterna av individuellt anpassade träningsprogram baserade på individens FVP i förhållande till traditionell styrketräning (48).
I artikeln observerades större ökningar i hopphöjd till följd av ett riktat styrketräningsprogram kontra ett traditionellt styrketräningsprogram, oberoende av förändringar i power output. En möjlig slutsats är att VBT har störst effekt på individer som behöver utveckla förmågan att producera hastighet för att uppnå en optimal FVP, det vill säga minimera obalansen mellan kraft och hastighet. Med avseende individer som behöver utveckla förmågan att producera kraft för att minimera obalansen kan PBT ha en större effekt. Framtida forskning bör syfta till att undersöka träningseffekterna av VBT kontra PBT med testdeltagarnas individuella FVP i beaktning för att således kunna dra slutsatser om vilka grupper som kan tänkas ha störst nytta av VBT.
Det har tidigare rapporterats en stark korrelation (r = -0.77) mellan ökningar i maximal styrka i underkroppen och förbättrad sprintförmåga (49). Resultatet visade ingen tydlig effekt på sprintförmåga för varken VBT eller PBT (Tabell 3). I en artikel observerades en potentiell försämring av sprintförmåga för VBT (2,1%) och PBT (2,4%) efter träningsinterventionen
19 (34). En tänkbar anledning till detta skulle kunna vara att sprintprestationen styrs av fler faktorer än det neuromuskulära- och muskuloskeletala systemets förmåga att generera hög kraft vid höga kontraktionshastigheter (22). Det är sannolikt att den mekaniska effektiviteten spelar en stor roll, det vill säga på vilket sätt adepten kan nyttja kraften i rätt riktning snarare än den totala kraften som kan produceras (50).
4.3 Metodologisk reflektion
Valet av undersökningsmetod föll på en strukturerad litteraturöversikt då författarna av denna studie såg en lucka i sammanfattningen av litteraturen gällande VBT. En strukturerad
litteraturöversikt utförs på ett sådant sätt att relevanta artiklar lokaliseras via en strukturerad sökning, författarna granskar artiklarna utifrån bestämda inklusionskriterier och extraherar data. Därefter presenteras resultatet tydligt och diskuteras på ett sådant sätt att konklusionen mynnar ut i vad som är och inte är på ett givet ämne (51).
Vid utförandet av en strukturerad litteraturöversikt är det viktigt att författarna har kunskap om ämnet som undersöks (52). En fördel med denna studie var att författarna var inlästa på ämnet innan arbetet påbörjades. De tog även hjälp av en expert på ämnet och en oberoende sökexpert från medicinska biblioteket vid Umeå Universitet. Detta då sökningen till en strukturerad litteraturstudie kräver expertis vilket styrker studiens tillförlitlighet (53).
I studien inkluderades 12 artiklar, varav fyra artiklar med samma huvudförfattare som även var medförfattare i ytterligare en artikel. I två av dessa användes samma studiedeltagare där skillnaden i studieupplägg var fokus på över- och underkropp (29, 33). Med tanke på de begränsade antalet artiklar som vid sökningen fanns tillgängliga för att besvara studiens frågeställningar ansåg författarna det nödvändigt att utföra studien trots detta.
Längden på interventionerna i de artiklar som inkluderades i denna studie varierade från fyra till åtta veckor. Det bör tas i beaktning att det troligtvis ger olika utfall i resultaten när längden på interventionerna skiljer sig så pass mycket. Enligt fysiologin ger de första två veckorna av ett nytt träningsprogram vissa förändringar och anpassningar av nervsystemet och därefter beror förändringarna på muskeltillväxt (6). Därav ger de studier med längre interventioner ett mer rättvist resultat på längre sikt. En ytterligare aspekt är hur pass väl författarna av artiklarna deklarerat hur träningsvana studiedeltagarna varit vid början av
20 interventionen. Det enda som deklarerades var hur pass länge de utfört en viss typ av träning, men inte hur mycket de utfört mer explosiv träning. Sammanfattningsvis går det ej att utröna ifall förbättringar beror på neurala adaptioner av en ny typ av träning eller om det beror på en faktisk förbättring av interventionen för de två studier som endast pågick i fyra veckor (27, 30).
4.4 Etiska och samhälleliga reflektioner
Bland de artiklar som inkluderades i denna litteraturöversikt var det enbart Pelka et al. (27) som saknade etiskt godkännande från en etisk kommitté, däremot går det inte att dra slutsatser om de har haft ett etiskt godkännande eller ej. Med tanke på de få artiklar som ansågs kunna svara på den första frågeställningen valde författarna av denna studie att inkludera artikeln. Då resultaten sammanställts av två oberoende författare som endast rapporterat de resultat originalartikeln rapporterat utan att förvränga såg författarna inga etiska konflikter i detta arbete.
I studien inkluderades totalt 370 deltagare, varav 37 kvinnor vilket gör denna grupp underrepresenterad i studien. Det låga antalet kvinnliga deltagare gör det svårt att styrka effekterna av VBT på kvinnliga idrottare. För att kunna dra ytterligare slutsatser bör framtida forskning undersöka ifall VBT också är gynnsamt för kvinnor och i så fall till vilken grad.
Detta då skillnader i adaptationer från styrketräning kan skilja sig mellan könen (54). Det stora åldersspannet (16–30 år) bör även det tas i beaktning. Slutsatserna bör inte appliceras på individer utanför detta åldersspann då ålder visat sig ha olika effekter på utfallet av
styrketräning (54)
Nyttan med studien medför en överblick i det relativt unga begreppet VBT och kan användas av tränare för både lag- och individuella idrotter såväl som idrottarna själva. Genom att använda sig av kunskapen i denna studie ger tränare ett kompletterande verktyg i planeringen och utformningen av träningsprogram åt sina idrottare. Även om det krävs hastighetsmätare vid användandet av VBT kan det, om det ryms i budget, ge en större inblick i idrottares dagliga beredskap vilket kan vara svårare vid användandet av PBT.
21
4.5 Praktisk applicering
Sammanfattningsvis verkar VBT ha en positiv effekt på maximal styrka oberoende av vilken
%VL som implementeras och motsvarar de styrkeökningar som kan förväntas av PBT. En tydlig skillnad mellan PBT och VBT är den totala belastningen alternativt träningsvolymen som uppnås under en träningscykel som generellt är lägre för VBT sett till de artiklar som undersökts. En klar fördel med VBT är att belastningen enklare kan modifieras beroende på träningssyfte, och implementeringen av olika %VL kan betraktas som verktyg för att
adressera specifika delkapaciteter. Resultatet visade att lägre %VL har potential att medföra större adaptationer i explosiv styrka kontra högre %VL vilket sannolikt beror på att
rörelsehastigheten maximeras och den mekaniska belastningen reduceras. I kontrast har högre
%VL potential att medföra större adaptationer i hypertrofi kontra lägre %VL vilket sannolikt beror på en större träningsvolym och en längre TUT. Resultatet tyder på att VBT med låg
%VL generellt är mer tidseffektiv och kan medföra en minskad mekanisk stress i jämförelse med PBT. Detta kan antas vara av särskild betydelse för idrottare som utövar andra former av träning än styrketräning eller har många träningstimmar per år, bland annat lagidrottare i säsong som behöver öka eller bibehålla styrka och samtidigt vara tillräckligt återhämtad inför match.
Även om det finns klara fördelar med VBT kan det vara problematiskt att implementera då det krävs dyr och adekvat utrustning för att kunna mäta MV. Vidare är existerande litteratur inte helt övertygad om vilken population som kan tänkas ha störst nytta av VBT. Det har tidigare nämnts att träningseffekterna av såväl VBT som PBT sannolikt påverkas av
individens träningsgrad, erfarenhet av styrketräning och FVP. Med dessa faktorer i beaktning bör framtida forskning syfta till att undersöka träningseffekterna av VBT för olika typer av idrottare för att kunna dra slutsatser kring dess potentiella användningsområden. Vidare finns det behov av forskning som undersöker träningseffekterna av VBT över tid, då det i nuläget inte finns någon intervention som överstiger åtta veckor.
22
5. Konklusion
Enligt resultatet kan VBT användas som ett komplement till PBT för att förbättra feedback till individer genom att mäta MV. Det kan också användas som en metod för att styra
träningsbelastningen genom implementering av olika %VL. Effekterna på maximal styrka för över- och underkropp verkar vara liknande för VBT och PBT, även om det krävs mer
forskning på vilka effekter VBT kan tänkas ha på maximal styrka i överkroppen. Om träningssyftet är att utveckla hopphöjd verkar VBT vara att föredra eftersom det tillåts fler repetitioner med hög hastighet vilket kan vara fördelaktigt för power. Olika %VL verkar ge olika träningseffekter där lägre %VL inducerar förbättringar i hopphöjd medan högre %VL tenderar att ge större effekter på hypertrofi. Beroende på träningssyfte kan således olika %VL implementeras.
23
6. Referenser
1. Suchomel TJ, Nimphius S, Stone MH. The Importance of Muscular Strength in Athletic Performance. Sports Med. 2016;46(10):1419-49.
2. Schoenfeld BJ, Wilson JM, Lowery RP, Krieger JW. Muscular adaptations in low- versus high-load resistance training: A meta-analysis. Eur J Sport Sci. 2016;16(1):1- 10.
3. Styles WJ, Matthews MJ, Comfort P. Effects of Strength Training on Squat and Sprint Performance in Soccer Players. J Strength Cond Res. 2016;30(6):1534-9.
4. Comfort P, Haigh A, Matthews MJ. Are changes in maximal squat strength during preseason training reflected in changes in sprint performance in rugby league players? J Strength Cond Res. 2012;26(3):772-6.
5. Suchomel TJ, Nimphius S, Bellon CR, Stone MH. The Importance of Muscular Strength: Training Considerations. Sports Med. 2018;48(4):765-85.
6. Kenney WL, Wilmore JH, Costill DL. Physiology of sport and exercise. Champaign, IL: Human Kinetics; 2020.
7. Bird SP, Tarpenning KM, Marino FE. Designing resistance training programmes to enhance muscular fitness: a review of the acute programme variables. Sports Med.
2005;35(10):841-51.
8. Weakley JJS, Till K, Read DB, Roe GAB, Darrall-Jones J, Phibbs PJ, et al. The effects of traditional, superset, and tri-set resistance training structures on perceived intensity and physiological responses. Eur J Appl Physiol. 2017;117(9):1877-89.
9. Haff G, Triplett NT. Essentials of strength training and conditioning. Fourth edition.
ed. Champaign, IL: Human Kinetics; 2016.
10. Crewther B, Cronin J, Keogh J. Possible Stimuli for Strength and Power Adaptation:
Acute Mechanical Responses. Sports Medicine. 2005;35(11):967-89.
11. Sands WA, Apostolopoulos N, Kavanaugh AA, Stone MH. Recovery-Adaptation.
Strength and conditioning journal. 2016;38(6):10-26.
12. Padulo J, Mignogna P, Mignardi S, Tonni F, D'Ottavio S. Effect of different pushing speeds on bench press. Int J Sports Med. 2012;33(5):376-80.
13. González-Badillo J, Marques M, Sánchez-Medina L. The Importance of Movement Velocity as a Measure to Control Resistance Training Intensity. Journal of human kinetics. 2011;29A(Special-Issue):15-9.
14. Sánchez-Medina L, González-Badillo JJ. Velocity loss as an indicator of
neuromuscular fatigue during resistance training. Medicine and science in sports and exercise. 2011;43(9):1725-34.
15. González-Badillo JJ, Sánchez-Medina L. Movement Velocity as a Measure of Loading Intensity in Resistance Training. International journal of sports medicine.
2010;31(5):347-52.
16. Banyard HG, Tufano JJ, Delgado J, Thompson SW, Nosaka K. Comparison of the effects of velocity-based training methods and traditional 1RM-percent-based training prescription on acute kinetic and kinematic variables. International journal of sports physiology and performance. 2019;14(2):246-55.
17. Randell AD, Cronin JB, Keogh JWL, Gill ND, Pedersen MC. Effect of Instantaneous Performance Feedback During 6 Weeks of Velocity-Based Resistance Training on Sport-Specific Performance Tests. Journal of strength and conditioning research.
2011;25(1):87-93.
18. Jiménez-Alonso A, García-Ramos A, Cepero M, Miras-Moreno S, Rojas FJ, Pérez- Castilla A. Effect of Augmented Feedback on Velocity Performance During Strength- Oriented and Power-Oriented Resistance Training Sessions. Journal of strength and conditioning research. 2020;Publish Ahead of Print.
24 19. Weakley J, Mann B, Banyard H, McLaren S, Scott T, Garcia-Ramos A. Velocity-
Based Training: From Theory to Application. Strength and conditioning journal.
2021;43(2):31-49.
20. Balsalobre-Fernández C, Torres-Ronda L. The Implementation of Velocity-Based Training Paradigm for Team Sports: Framework, Technologies, Practical
Recommendations and Challenges. Sports (Basel). 2021;9(4):47.
21. Samozino P, Rejc E, Di Prampero PE, Belli A, Morin J-B. Optimal force-velocity profile in ballistic movements-Altius: Citius or Fortius? Medicine and science in sports and exercise. 2012;44(2):313-22.
22. Morin J-B, Samozino P. Interpreting power-force-velocity profiles for individualized and specific training. International journal of sports physiology and performance.
2016;11(2):267-72.
23. Peterson MD, Rhea MR, Alvar BA. Applications of the dose-response for muscular strength development: A review of meta-analytic efficacy and reliability for designing training prescription. Journal of strength and conditioning research. 2005;19(4):950- 8.
24. Vergnes J-N, Marchal-Sixou C, Nabet C, Maret D, Hamel O. Ethics in systematic reviews. Journal of medical ethics. 2010;36(12):771-4.
25. Dorrell HF, Smith MF, Gee TI. Comparison of Velocity-Based and Traditional
Percentage-Based Loading Methods on Maximal Strength and Power Adaptations. J Strength Cond Res. 2020;34(1):46-53.
26. Montalvo-Pérez A, Alejo LB, Valenzuela PL, Gil-Cabrera J, Talavera E, Luia A, et al.
Traditional Versus Velocity-Based Resistance Training in Competitive Female Cyclists: A Randomized Controlled Trial. Front Physiol. 2021;12:586113.
27. Pelka EZ, Claytor R. COMPARISON OF VELOCITY-BASED & TRADITIONAL RESISTANCE EXERCISE TRAINING. ISBS Proceedings Archive. 2019;37(1):391.
28. Pareja-Blanco F, Sánchez-Medina L, Suárez-Arrones L, González-Badillo JJ. Effects of Velocity Loss During Resistance Training on Performance in Professional Soccer Players. Int J Sports Physiol Perform. 2017;12(4):512-9.
29. Pareja-Blanco F, Alcazar J, SÁnchez-ValdepeÑas J, Cornejo-Daza PJ, Piqueras- Sanchiz F, Mora-Vela R, et al. Velocity Loss as a Critical Variable Determining the Adaptations to Strength Training. Med Sci Sports Exerc. 2020;52(8):1752-62.
30. Pérez-Castilla A, García-Ramos A, Padial P, Morales-Artacho AJ, Feriche B. Effect of different velocity loss thresholds during a power-oriented resistance training program on the mechanical capacities of lower-body muscles. J Sports Sci.
2018;36(12):1331-9.
31. Pareja-Blanco F, Rodríguez-Rosell D, Sánchez-Medina L, Sanchis-Moysi J, Dorado C, Mora-Custodio R, et al. Effects of velocity loss during resistance training on athletic performance, strength gains and muscle adaptations. Scand J Med Sci Sports. 2017;27(7):724-35.
32. Galiano C, Pareja-Blanco F, Hidalgo de Mora J, Sáez de Villarreal E. Low-Velocity Loss Induces Similar Strength Gains to Moderate-Velocity Loss During Resistance Training. J Strength Cond Res. 2020.
33. Pareja-Blanco F, Alcazar J, Cornejo-Daza PJ, Sánchez-Valdepeñas J, Rodriguez- Lopez C, Hidalgo-de Mora J, et al. Effects of velocity loss in the bench press exercise on strength gains, neuromuscular adaptations, and muscle hypertrophy. Scand J Med Sci Sports. 2020;30(11):2154-66.
34. Orange ST, Metcalfe JW, Robinson A, Applegarth MJ, Liefeith A. Effects of In- Season Velocity- Versus Percentage-Based Training in Academy Rugby League Players. Int J Sports Physiol Perform. 2019:1-8.
35. Rodiles-Guerrero L, Pareja-Blanco F, León-Prados JA. Effect of Velocity Loss on Strength Performance in Bench Press Using a Weight Stack Machine. Int J Sports Med. 2020;41(13):921-8.
36. Banyard HG, Tufano JJ, Weakley JJS, Wu S, Jukic I, Nosaka K. Superior Changes in Jump, Sprint, and Change-of-Direction Performance but Not Maximal Strength
25 Following 6 Weeks of Velocity-Based Training Compared With 1-Repetition-
Maximum Percentage-Based Training. Int J Sports Physiol Perform. 2020;16(2):232- 42.
37. Page MJ, McKenzie JE, Bossuyt PM, Boutron I, Hoffmann TC, Mulrow CD, et al.
Updating guidance for reporting systematic reviews: development of the PRISMA 2020 statement. Journal of Clinical Epidemiology. 2021;134:103-12.
38. Schoenfeld BJ, Contreras B, Krieger J, Grgic J, Delcastillo K, Belliard R, et al.
Resistance Training Volume Enhances Muscle Hypertrophy but Not Strength in Trained Men. Medicine and science in sports and exercise. 2019;51(1):94-103.
39. Weakley J, Ramirez-Lopez C, McLaren S, Dalton-Barron N, Weaving D, Jones B, et al. The effects of 10%, 20%, and 30% velocity loss thresholds on kinetic, kinematic, and repetition characteristics during the barbell back squat. International journal of sports physiology and performance. 2020;15(2):180-8.
40. Cissik JM. Means and methods of speed training: Part II. Strength and conditioning journal. 2005;27(1):18.
41. Augustsson J, Ryman Augustsson S, Thomeé R, Karlsson J. Styrketräning : för idrott, motion och rehabilitering. Andra upplagan ed. Stockholm: SISU Idrottsböcker;
2019.
42. Pareja-Blanco F, Villalba-Fernández A, Cornejo-Daza PJ, Sánchez-Valdepeñas J, González-Badillo JJ. Time Course of Recovery Following Resistance Exercise with Different Loading Magnitudes and Velocity Loss in the Set. Sports (Basel).
2019;7(3):59.
43. Morán-Navarro R, Pérez CE, Mora-Rodríguez R, de la Cruz-Sánchez E, González- Badillo JJ, Sánchez-Medina L, et al. Time course of recovery following resistance training leading or not to failure. European journal of applied physiology.
2017;117(12):2387-99.
44. Rauch JT, Loturco I, Cheesman N, Thiel J, Alvarez M, Miller N, et al. Similar Strength and Power Adaptations between Two Different Velocity-Based Training Regimens in Collegiate Female Volleyball Players. Sports (Basel). 2018;6(4):163.
45. González-Badillo JJ, Rodríguez-Rosell D, Sánchez-Medina L, Gorostiaga EM, Pareja-Blanco F. Maximal intended velocity training induces greater gains in bench press performance than deliberately slower half-velocity training. European journal of sport science. 2014;14(8):772-81.
46. Pareja-Blanco F, Rodríguez-Rosell D, Sánchez-Medina L, Gorostiaga EM, González- Badillo JJ. Effect of Movement Velocity during Resistance Training on
Neuromuscular Performance. International journal of sports medicine.
2014;35(11):916-24.
47. Markovic G, Dizdar D, Jukic I, Cardinale M. Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. Journal of strength and conditioning research.
2004;18(3):551-5.
48. Jiménez-Reyes P, Samozino P, Brughelli M, Morin J-B. Effectiveness of an
individualized training based on force-velocity profiling during jumping. Frontiers in physiology. 2017;7:677-.
49. Seitz LB, Reyes A, Tran TT, de Villarreal ES, Haff GG. Increases in Lower-Body Strength Transfer Positively to Sprint Performance: A Systematic Review with Meta- Analysis. Sports medicine (Auckland). 2014;44(12):1693-702.
50. Morin J-B, Edouard P, Samozino P. Technical ability of force application as a determinant factor of sprint performance. Medicine and science in sports and exercise. 2011;43(9):1680-8.
51. Denyer D, Tranfield D. Producing a systematic review. 2009.
52. Tricco AC, Tetzlaff J, Moher D. The art and science of knowledge synthesis. Journal of clinical epidemiology. 2011;64(1):11-20.
53. Petticrew M. Systematic reviews from astronomy to zoology: myths and misconceptions. BMJ. 2001;322(7278):98-101.
26 54. Grgic J, Schoenfeld BJ, Davies TB, Lazinica B, Krieger JW, Pedisic Z. Effect of
Resistance Training Frequency on Gains in Muscular Strength: A Systematic Review and Meta-Analysis. Sports medicine (Auckland). 2018;48(5):1207-20.
