Böneutrop i Växjö
En kvalitativ analys av debatten i tryckt dagspress
Kandidatuppsats
Författare: Rebecka Ståhl Handledare: Johan Adetorp Examinator: Torsten Löfstedt Termin: HT20
Ämne: Religionsvetenskap
Abstract
The aim of this research paper is to elaborate and analyze the media debate on calls to prayer in Växjö in the period of February to May 2018. Sweden is known for being one of the most secular regions in the world. I found it interesting to investigate how Islam was portrayed in the media when the mosque in Växjö applied for a permit to announce prayers once a week.
The methodological framework of this research is based on a qualitative method that analyzes the main opinions that were fundamental for the media debate. Another purpose was to identify any underlying topics of the debate that were not explicitly expressed. The findings implied that the debate about the call to prayer tended to actually be a conversation about something else. It suggests that the authors of the articles use the debate about call of prayer as a cover to discuss Muslims rights in the Swedish society. Freedom of religion was also a recurring subject of the debate.
Nyckelord: böneutrop, religionsfrihet, islam, muslim och mediedebatt.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1. Syfte och frågeställningar ... 2
1.2. Metod och material ... 2
1.2.1. Tillvägagångsätt ... 2
1.2.2. Metodologiska överväganden ... 5
2. Bakgrund och tidigare forskning ... 8
2.1. Medias porträttering av islam och muslimer ... 8
2.2. Negativa attityder gentemot islam och muslimer ... 9
3. Begreppsdefinitioner ...11
3.1. Sekularisering i Sverige ...11
3.2. Positiv och negativ religionsfrihet...12
3.3. Kollektiva rättigheter ...13
4. Resultat ...14
4.1. Positiv religionsfrihet ...14
4.2. Negativ religionsfrihet...19
5. Avslutning ...25
5.1. Analys och diskussion av begreppsdefinitioner ...25
5.2. Avslutande reflektioner ...28
6. Referenslista ...29
Bilagor...34
1. Inledning
Enligt en av islams fem pelare ska muslimer be fem gånger varje dag (Hedin, 2002:58). I februari 2018 ansökte Stiftelsen Växjö muslimer om tillstånd för att få sända ett drygt fyra minuters långt böneutrop varje fredag i stadsdelen Araby. Önskemålet godkändes i sin tur av polismyndigheten och diskussionen om böneutrop fick ett kraftigt utrymme i den svenska mediedebatten. Ett böneutrop ska påminna muslimer om att det är tid för bön, och istället för kyrkklockor, spelar moskéernas minareter upp orden “Allahu-Akbar, Allahu-Akbar” (Kadir, 2004:44). Moskén i Växjö var däremot inte först med att sända ut böneutrop, under år 2018 kunde muslimska böneutrop höras från moskéerna i både Fittja och Karlskrona. Böneutropet i Växjö bemöttes däremot av ett större motstånd från privatpersoner, politiker och journalister.
Sverige är mångreligiöst, och dagligen kommer människor i kontakt med religiösa föreställningar som påminner om att de befinner sig i ett heterogent samhälle. I takt med globaliseringen har invandringen av muslimer ökat i Sverige. Det innebär att islam och muslimer har fått ett större utrymme i svensk media enligt religionsvetaren Göran Larsson (2006:7–8). Hur majoritetsbefolkningen ställer sig till den religiösa mångfalden som
praktiseras på den offentliga platsen varierar. Men enligt religionsvetarna Daniel Andersson och Åke Sander (2015) kommer den religiösa mångfalden fortsätta expandera, och det innebär att samhället står inför nya utmaningar, som tidigare inte har beprövats ur politiska och juridiska perspektiv (2015:16). Uppsatsen undersöker däremot inte Sveriges mångfald av religioner eller kulturer, utan det är samtalet som inträffar mellan individer som är centralt, och i detta fall är det mediedebattens skribenter som står i fokus. Samtalet mellan
skribenterna kan ses som ett samtal mellan individer från olika kulturer. Enligt sociologerna Nasar Meer och Tariq Modood (2012) är det interaktionen och dialogen mellan individer från olika kulturer som är intressant, vilket tyder på att Sverige är interkulturellt på samma sätt som mångkulturellt (2012:177).
1.1. Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att synliggöra återkommande uttryck, argument och tankegångar som utgör mediedebatten om böneutrop i Växjö under tidsperioden februari till maj 2018. I Sverige samexisterar kulturella och religiösa grupper, vilket innebär att människor från olika kulturella grupper inte alltid kommer överens om vilka religiösa yttringar som ska vara tillåtna i det offentliga rummet. Genom att analysera vad mediedebattens skribenter
förmedlar, kommer jag att presentera nya tankespår som formar mediedebatten om böneutrop på en underliggande nivå.
För att besvara studiens syfte har jag formulerat följande frågeställningar:
1. Vilka argument och tankegångar är framträdande i debatten om böneutrop mellan februari till maj 2018?
2. På vilket sätt förs samtalet om islam i tryckt dagspress?
3. Hur tolkas religionsfriheten i samband med böneutropet?
1.2. Metod och material
I detta avsnitt redogörs det för studiens tillvägagångsätt, samt metodologiska överväganden som inkluderar studiens avgränsningar och materialval.
1.2.1. Tillvägagångsätt
Studiens tillvägagångsätt bygger på en kvalitativ metod för att analysera mediedebatten.
Religionssociologen Pål Repstad (2007) menar att kvalitativa analyser handlar om att lyfta fram särskilda särdrag i ett fenomen (2007:13). I föreliggande studie handlar det om att analysera vilka tankar och idéer som är framträdande i mediedebatten om böneutrop under en särskild tidsperiod. Därför lämpar det sig att använda en kvalitativ metod för att kunna uppnå studiens syfte. Även sociologen Göran Ahrne och ekonomen Peter Svensson (2015) talar om att kvalitativa metoder är ett lämpligt angreppssätt för att förklara och analysera olika
fenomen som inte är avsedda att illustreras med kvantitativa mått, eller med statistiska verktyg (2015:9).
Under metodologiska överväganden redogör jag för uppsatsens insamling, avgränsning och urval kombinerat med kritiska reflektioner över studiens tillvägagångsätt. Tillvägagångsättet
för uppsatsen utgår ifrån sociologerna Jens Rennstam och David Wästerfors (2015)
angreppsätt att arbeta och analysera materialet på tre olika nivåer (2015:220). Arbetsgången startade med att jag översiktligt läste texterna för att kunna ta ett beslut om debattartikeln, intervjun eller insändaren var av relevans. Textmaterialet behövde däremot reduceras ytterligare för att avgöra vilka texter som kunde bidra till uppsatsen, därför utfördes ytterligare sortering– och reduceringsprocesser. I bilaga 1 och 2 i slutet av uppsatsen redovisas resultatet av att följa Rennstam och Wästerfors tre analytiska steg. Bilagorna illustreras i form av kategorischeman som innehåller citat som senare utgör tematiska kategorischeman som förtydligas i uppsatsens resultat.
Sortering och kodning av material
För att kunna börja konstruera ett tematiskt schema enligt tidningsskribenternas enskilda resonemang behövde textmaterialet läsas noggrant för att kunna överväga om dess innehåll var av nytta för studien. Enligt språkvetaren Jonathan Culler (2011) utgör detta en närläsning som gör det möjligt att uppmärksamma detaljer och underliggande föreställningar som kan gå förlorade i den första översiktliga läsningen som jag utförde (2011:55). Här kunde
tidningsartiklarnas värderande ståndpunkter identifieras. Vid en första anblick skildrar debatten två distinkta parter som för en diskussion med varandra. Men studiens avsikt var inte att presentera motståndare eller förespråkare av böneutrop, utan jag letade efter uppseendeväckande detaljer som inte var självklara vid en första anblick. För att kunna se textmaterialet från nya perspektiv krävdes det flera omläsningar och omvärderingar av det centrala innehållet i textmaterialet. Det handlar om att lära känna materialet genom att tillbringa mycket tid med texterna (Rennstam och Wästerfors, 2015:223). Rennstam och Wästerfors hänvisar till sociologen Kathy Charmaz sätt att koda texter, som utgör den föreliggande studiens empiri, för att kunna sortera materialet. Även om Charmaz kodning beskrivs i förhållande till studier som baseras på intervjumetoder, fann jag tillvägagångssättet inspirerande och användbart, även i detta avseende. I detta stadie markerades textstycken, resonemang och tankegångar som var återkommande mellan tidningsartiklarnas skribenter.
Av denna anledning var den en väsentlig förutsättning jag hade tillbringat tillräckligt mycket tid med textmaterialet, för att kunna urskilja återkommande tankegångar och resonemang (2015:224). Statsvetaren Kristina Boréus och sociologen Sebastian Kohl (2015) menar att kodning av textmaterial kan ske manuellt eller med hjälp av datorkraft. I den föreliggande
studien är tidningsartiklarnas innehåll kodade manuellt, eftersom syftet med kodningen handlade om att se mönster och återkommande teman växa fram. Manuell kodning möjliggör för en mer komplicerad och tolkande kodning än vad digital kodning hade gjort (2018:58).
Målet med att vara nära textmaterialet, och att försöka se ord och meningar i nya perspektiv eller sammanhang är att försöka komma bort från normativa resonemang. För att kunna se textmaterialet ur ett nytt perspektiv kom Charmaz initiala och selektiva kodning till användning. Den initiala kodningen utgör en stor del av processen som jag har beskrivit hittills. Det handlar om att ha ett öppet sinne gentemot textmaterialet och inte låsa sig vid iakttagelser som uppstår vid första anblick. Innan jag kunde utforma resultatets två
kategorischeman som finns presenterade i fig.1 och fig. 2, krävdes ett flertal omsorteringar (Rennstam och Wästerfors, 2015:224). När jag upplevde att jag inte längre kunde se nya samband eller återkommande resonemang bland tidningsartiklarna övergick processen till en selektiv kodning. I detta stadie kunde jag se att den initiala kodningen, trots flera omgångar av att kasta om materialet, och försöka se texterna med nya perspektiv, ofta landade i ett specifikt mönster. Uppsatsens tematiska scheman är ett resultat av den selektiva kodningen eftersom det handlade om att kategorisera och att sätta ord på textmaterialets olika
tankegångar och uttryck (Rennstam och Wästerfors, 2015:224).
Reducering och urval av material
Trots att en stor del av materialet avgränsades i insamlingsfasen, kom materialet reduceras ytterligare en i studiens tillvägagångsätt. Efter kodning och sortering av materialet enligt Charmaz initiala och selektiva kodning behöver tidningsartiklarna reduceras. Att reducera innebär att textmaterial kommer att försvinna under arbetets gång. Allt som identifierades i insamlingen och i sorteringen kommer inte synas i slutprodukten. I den selektiva kodningen stod jag således fortfarande inför en stor mängd citat, resonemang och tankesätt som
illustrerande återkommande inslag av debatten om böneutrop. Därför plockades flera citat bort av flera anledningar. Det berodde delvis på att det var en onödig upprepning av en tydligare tankegång, det upprepade citatet erbjöd heller inte något nytt eller
uppseendeväckande till resultatet. En ytterligare anledning till att reduceringen fortsatte var att det inte fanns utrymme att redovisa allt som till en början identifierades som viktigt.
Rennstam och Wästerfors förespråkar reducering eftersom det eliminerar onödigt och
överflödigt textmaterial. Rennstam och Wästerfors varnar däremot om att det finns en risk att viktiga och värdefulla tankegångar försvinner i reduceringsprocessen. Reduceringen av textmaterialet kan leda till att empirin vinklas för att gynna studiens syfte och
frågeställningar. Därför är det viktigt att tidningsartiklarna fortfarande representerar mediedebattens helhet på ett rättvist och likvärdigt sätt (2015:228).
Argumentation utifrån tematiskt schema
Den tredje och avslutande nivån i Rennstam och Wästerfors analytiska steg handlar om att argumentera för resultatet. Argumentationen handlar om att skapa ett självständigt
förhållande till det sorterande och reducerande materialet. I resultatet presenteras två tematiska scheman som innehåller kategorier och tillhörande underkategorier. Detta kan också benämnas som en kontinuerlig etikettering. Begreppet kan växlas ihop med kodning, men det som särskiljer begreppen är att kontinuerlig etikettering syftar till att sätta ord på det som skrivs och uttrycks i textmaterialet (2015:232). Ett exempel på denna process är etiketten
”negativa konsekvenser av ett förbud” i fig. 2 som sammanfattar tre underkategorier som på olika sätt inkluderar tankegångar som talar om vilka konsekvenser som ett förbud av
böneutrop hade inneburit för andra religiösa individer och samfund. Att argumentera för sin empiri handlar också om att studera fynden med hjälp av teorier eller teoretiska begrepp för att kunna skapa en egen uppfattning om textmaterialets innehåll. Med stöd från de begrepp som finns beskrivet i studiens kapitel om begreppsdefinitioner har jag analyserat resultatet för att kunna identifiera nya perspektiv att betrakta mediedebatten om böneutrop (Rennstam och Wästerfors, 2015:232).
1.2.2. Metodologiska överväganden
Uppsatsen har analyserat tankegångar, argument och idéer som har varit centrala i debatten om böneutrop i Växjö. För att kunna nå skribenternas tankegångar är studien baserad på enbart intervjuer, insändare och debattartiklar. Björn Lantz (2014) har en bakgrund i industriell ekonomi och skriver att det syftar på studier som baseras på sekundärdata. I den föreliggande studien är tidningsartiklar från tryckt dagspress den sekundärdata som Lantz talar om (2014:52). Det syftar till att studien inte skapar empiri, utan använder befintlig empiri för att kunna analysera mediedebatten om böneutrop. Statsvetarna Boréus och Bergström (2018) tillägger att texter kan ha olika genrer. Därför är det viktigt att välja rätt
textmaterial för studiens ändamål (2018:22–23). Mitt val av att använda sekundärdata innebär däremot inte att andra insamlingsmetoder hade varit av sämre kvalité för studiens syfte.
Djupintervjuer hade kunnat ge mig andra perspektiv att ta i beaktning. Nackdelen med att använda debattartiklar, intervjuer och insändare är att empirin kan begränsa dess innehåll och information. Hade insamlingen skett genom olika intervjutekniker, hade följdfrågor varit en naturlig respons för att få mer klarhet i otydligheter. Att intervjua studiedeltagare personligen hade till skillnad från att läsa sekundärkällor gett möjligheter att observera icke-verbala tendenser. Det kan röra sig om kroppsspråk, tonfall och omformuleringar som inte går att urskilja genom att läsa ett “dött” material (Lantz, 2014:51).
I ett kvalitativt analytiskt arbete behövde jag även reducera textmaterialet till enbart artiklar som är skrivna ur en personlig karaktär. Det handlar om att hitta rätt texter som kan ge relevant information (Boréus och Kohl, 2018:55). Enligt Repstad (2007) är det en god idé att fokusera på den enskildes skribentens ord eftersom kvalitativa metoder är mer inriktade på att undersöka ett specifikt fenomen. Eller när det inte är förutbestämt vad studien kommer
frambringa för resultatbild (2007:22). Men tidsaspekten var också ett kriterium för att kunna avgränsa datamängden artiklar.
Linnéuniversitetets mediearkiv, Retriever Research gjorde det möjligt att avgränsa urvalet på ett snabbt och effektivt sätt, vilket var en fördel för studier som har en kortare tidsperiod att anpassa sig efter. Sökorden böneutrop och Växjö genererade däremot i över 1500 träffar, vilket utgör ett underlag för kvantitativa analyser framför studier av kvalitativ karaktär (Linnéuniversitetet, 2020). Med hjälp av Retrievers analytiska verktyg var det tydligt att flest artiklar publicerades mellan februari och maj 2018, vilket också utgör studiens avgränsning och urval. Det är inte av en slump som just denna period står för majoriteten av publicerade artiklar, eftersom Stiftelsen Växjös muslimer ansökte om tillstånd hos polismyndigheten för att få sända böneutrop den 12 februari (SVT, 2018). Trots att tidsperioden utgjorde en omfattade avgränsning av urvalet, stod jag fortfarande med ett ansenligt antal artiklar att analysera. Ett ytterligare kriterium för att avgränsa urvalet baserades därför på tidskriften. För att kunna nå skribenternas tankegångar om böneutropet i Växjö fokuserade urvalet främst på de dagstidningar som publicerade flest artiklar under den avgränsade tidsperioden.
För att kunna avgränsa tidningsartiklarna enligt de tidskrifter som publicerade flest artiklar var återigen Retriever Research till hjälp. Resultatet visade att Smålandsposten och Dagen stod för flest publicerade intervjuer, debattartiklar och insändare. Däremot kompletterades textmaterialet från Smålandsposten och Dagen med tidningsartiklar från Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Kyrkans Tidning och Smålänningen. Boréus och Kohl skriver att urvalet varierar beroende på vad studien strävar efter att uppnå för resultat (2018:56). Detta klarläggande förklarar varför studien inte enbart fokuserade på de tidskrifterna som har genererat flest publicerade artiklar under tidsperioden. Syftet med studien var inte att föra kvantitativ statistik när det kommer till begreppsanvändning, ståndpunkter eller antal artiklar.
Målet var att tydliggöra de framträdande tankegångarna oberoende på tidskrift, skribent eller bakgrund. Detta ställningstagande gentemot datamaterialet kan stödjas av sociologen Merete Watt Boolsens (2007) resonemang. I kvalitativa analyser är ett av delmomenten att välja enskilda texter som utgör dataunderlaget för att kunna identifiera orsaker och samband. Det innebär att textmaterialets innehåll var viktigare än att enbart fokusera på vad
Smålandsposten och Dagen hade publicerat (2007:52).
Ovanstående resonemang utgör tillsammans motiv till varför det var till uppsatsens fördel att använda befintlig empiri. Analysen baserades på tankegångar, resonemang och argument som har varit återkommande i debatten om böneutrop, när den var aktuell. Boréus (2015) skriver att texter påverkar samhället, och bidrar till hur människor föreställer sig sin omliggande omgivning. Texter har också förmågan att påverka relationer mellan grupper (2015:158).
Genom att analysera debatten utifrån tidsperioden när den var som mest aktuell fick jag tillgång till de känslor och uttryck som skribenterna upplevde i stunden. Oavsett om skribenterna var förespråkare eller motståndare av böneutrop, fanns det en risk att empirin hade kunnat ge andra svar om jag hade valt att använda ett annat metodologiskt angreppssätt.
Återigen skriver Boréus att texter reflekterar känslor som skribenterna upplevde när debatten om böneutrop var som mest aktuell, det innebär att texter kan ses som ett utlopp av känslor och föreställningar om det rådande samhället (2015:158).
Att sortera och koda textmaterialet för en kvalitativ analys är däremot ingen enkel process.
Samtidigt är det mina egna tolkningar och kategoriseringar som präglar resultatet och
analysen. Resultatet kan därför kritiseras för att vara godtyckligt och förlora generaliserbarhet
(Watt Boolsen, 2007:88). Även om det är mina tolkningar som ligger till grund för kategoriseringen så är de markerade ur sin textuella kontext. Fördelen med att använda kvalitativa analysmetoder är däremot möjligheten att kunna studera ett fenomen eller interaktionen mellan de objekt eller företeelser som är centralt för uppsatsen. Kvalitativa analyser svarar på frågeställningar som kvantitativa angreppssätt inte hade kvalificerats för (Rennstam och Wästerfors, 2015:13). Det innebär också att kvalitativa analyser gör det möjligt att upptäcka något oväntat.
2. Bakgrund och tidigare forskning
Detta avsnitt avser studiens bakgrund och tidigare forskning. Bakgrunden kommer fokusera på medias porträttering av islam, medan den tidigare forskningen redogör för människors attityder gentemot islam och muslimer. Dessa två avsnitt kombineras eftersom de
överlappade med varandra. Negativa attityder gentemot muslimer kunde ses som ett resultat av medias framställning av muslimska stereotyper.
Anledningen till att inte presentera en bakgrund eller tidigare forskning om böneutrops funktion eller historia handlar om att försöka se bortom den religiösa praktiken. Bakgrunden och den tidigare forskning tydliggör hur medias nyhetsrapportering om islam kan påverka människors inställning till muslimer. Som dessutom påverkar hur skribenter i mediedebatten väljer att diskutera religiösa praktiker från den islamiska traditionen. Den stereotypiska bilden av att islam är en religion som är präglad av våld, förtryck och terrorism, kan i detta avseende vara en anledning till att böneutropet möttes av kritik från allmänheten. Av denna orsak påverkas synen på religiösa yttringar som är sammankopplade med islam. Mediedebatten ger därför ett intryck av att det inte är böneutropet som är det egentliga problemet, utan det handlar om religionen och människan som står bakom det böneutropet symboliserar.
2.1. Medias porträttering av islam och muslimer
Enligt journalisten Anna Levin (2006) tenderar nyhetsmedia att skildra en stereotypisk bild av islam och muslimer som påverkar människors åsikter om religion och religiösa praktiker.
Muslimer sammankopplas ofta med egenskaper och attribut som är signifikanta med islam.
Levin menar att muslimer ses som en våldsam, farlig, känslostyrd och homogen grupp. Den
stereotypiska bilden av islam och muslimer förstärker konstruktionen av ett ”vi och de”, i samhället, där positiva och negativa egenskaper kännetecknar vardera grupp (2006:170–172).
Statsvetaren Kristian Steiner (2014) skriver att muslimer i Sverige klassificeras som en minoritetsgrupp och att allmänheten är medveten om mångfalden av religiösa och kulturella grupper i samhället. Trots det, menar Steiner att svenskar är splittrade när det kommer till acceptansen av muslimsk närvaro i samhället. En förklaring till detta handlar om att nyhetsrapporteringen sänder ut olika beskrivningar av islam och muslimer. Däremot visar Steiner att porträtteringen av islam varierande beroende på vem eller vilka avsändaren är.
Liberala tidningar skriver inte om islam som ett hot, utan försöker se konstruktiva lösningar på ett samhällsproblem. De fokuserar också på den politiska relationen mellan muslimer och kristna. Samtidigt menar Steiner att tidningar med en kristen grund tenderar att sprida en bild av islam och muslimer som ett hot mot det svenska samhället (2014:20).
Även religionshistorikern David Thurfjell (2015) talar om att medias framställning av religiösa samfund påverkar människors inställning till religiösa praktiker i samhället. Idag kommer allmänheten främst i kontakt med religioner genom olika nyhetskanaler (2015:206–
207). I kombination av att tidskrifternas nyhetssändning varierar, med att media är ett vanligt sätt för människor att komma i kontakt med religioner, kan uppkomsten av människors negativa inställning till muslimer i samhället förstås.
2.2. Negativa attityder gentemot islam och muslimer
Religionshistorikern Jonas Otterbeck (2002) publicerade en artikel under rubriken ”The Depiction of Islam in Sweden” i syfte att utmana den rådande föreställningen i Sverige. Trots en historisk utveckling, och att muslimer och islam är en mer integrerad del av samhället idag, fastställer Otterbeck att fördomar mot muslimer fortfarande är ett faktum. Trots att samhället har utvecklats, påverkas människor av händelser som präglar det dagliga nyhetsflödet, som skapar negativa attityder gentemot muslimer (2002:154–155).
Senare studier pekar på att muslimer upplever att de möts av mer fördomar och förtryck än tidigare, det skriver religionsvetaren Åke Sander (2006) i artikeln ”Experiences of Swedish
Muslims after the Terror Attacks in the USA on 11 September 2001” (2006:811). Tillskillnad från resterande forskning som behandlas i detta avsnitt, skriver Sander ur muslimers
perspektiv. Resultatet bygger på muslimers upplevda förändringar av omgivningens attityder i samband med terrorattentatet mot World Trade Center i USA 2001. Enligt Sander ökade de negativa attityderna med 90%, och mycket grundades i medias nyhetsrapportering om muslimer som ett hot (2006:815).
Religionshistorikern Pieter Bevelander (2008) publicerade ytterligare ett bidrag i forskningen tillsammans med Otterbeck. Artikeln ”Young people’s attitudes towards Muslims in Sweden”
studerar icke-muslimers inställning till muslimer i Sverige. Studien visar att attityderna gentemot muslimer tenderar att variera beroende på demografiska, socioekonomiska och psykosociala faktorer (2008:405). Det blev också tydligt att negativa attityder var starkare hos individer som hade en stereotypisk samhällsbild, på framförallt könsroller. Men studien pekar också på att negativa attityder gentemot muslimer är vanligare bland män som är födda i Sverige och som upplevde en social exkludering av samhället (2008:418).
I sin tur för sociologen Göran Larsson (2010) diskussionen vidare genom artikeln
”The Impact of Global Conflicts on Local Context: Muslim in Sweden after 9/11– the Rise of Islamophobia, or New Possibilities”. Tillskillnad från Sander tillägger Larsson att
terrorattentatet i USA möjliggjorde för ett samtal om muslimer i det offentliga rummet.
Tidigare hade fördomar gentemot muslimer rört sig i den privata sfären (2010:38).
Slutligen jämför sociologerna Zan Strabac, Toril Aalberg och Marko Valenta (2014) människors attityder gentemot nyanlända muslimer och icke-muslimer i artikeln ”Attitudes towards Muslim Immigrations: Evidence from Survey Experiments across Four Countries”
Studien baseras på fyra västerländska länder, varav Sverige är ett av artikelns studieobjekt (2013:101). Eftersom den rådande studien fokuserar på Sveriges mediedebatt om böneutrop var det av relevans att enbart belysa resultatet av svenskars attityder gentemot muslimer och icke-muslimer. Strabac et al, utgår ifrån hypotesen om att negativa attityder gentemot muslimer är starkare än mot icke-muslimer (2014:104). Resultatet motbevisade däremot hypotesen eftersom det inte gick att se några uppseendeväckande skillnader. I likhet med Otterbeck menar Strabac et al, att muslimer frekvent skildras negativt i media och att
nyhetsrapporteringen bidrar till negativa attityder gentemot islam och muslimer. Därför resonerar Strabac et al. om resultatet kan bero på en ökad kunskap islamofobi och xenofobi, vilket gör att människor inte generaliserar människor och grupper i samma utsträckning som förr (2014:110).
Bakgrunden och den tidigare forskningen visar att det finns en allmän negativ inställning gentemot islam och muslimer i samhället. Den negativa inställningen kan därför påverka hur människor ser på ett muslimskt böneutrop i den offentliga sfären. Den föreliggande studien präglas till en stor del av debattartiklar, intervjuer och insändare som har ett negativ synsätt på böneutrop och de individer identifierar sig som muslimer. Fynden i bakgrunden och den tidigare forskningen kan sammanflätas med resultatet som pekar på en rädsla och oro över att böneutrop är en början på en islamisering i Sverige.
3. Begreppsdefinitioner
I detta avsnitt tydliggörs begrepp som kommer till uttryck i resultatet som även ligger till grund för uppsatsens diskussion och analys.
3.1. Sekularisering i Sverige
Sociologen Peter L. Berger (1967) skriver att sekulariseringsprocessen innebär att religionens inflytande har minskat i samhällets olika sektorer. Kyrkan och staten har gått separata vägar (1967:107). Andra studier tillägger även att norden anses vara världens mest sekulariserade region. Enligt sociologen Richard F. Tomasson (2002) baseras dessa uppgifter på ett lågt deltagande i kyrkliga sammankomster och ett dalande medlemskap. Den formella religionen har blivit allt mer marginaliserad, att vara icke-religiös har blivit accepterat som en norm i samhället (2002:61–62). Senare studier betonar också att sekulariseringen präglar det svenska landskapet men tillägger också att det religiösa engagemanget kommer fortsätta minska (Hagevi, 2016:279).
Thurfjell (2015) presenterar däremot ett annat perspektiv på antaganden om att Sverige är sekulariserat. Thurfjell nekar inte till att Sveriges statsskick och maktapparat har distanserat sig från kyrkans inflytande. Trots att avståndet mellan kyrka och stat är större, innebär det
inte att den enskilda individen är lika sekulariserad (2015:18). Thurfjell menar att statistik kan vara missvisande när det handlar om att mäta religiositet (2015:37). Även Olav Hammar (2004), med en bakgrund i religionshistoria, tar avstånd från tesen om att Sverige är
sekulariserat i den mån som tidigare forskare vill påstå. Hammar instämmer i att religionen har förlorat sitt starka inflytande i västvärldens statliga institutioner, men menar att tron på något större inte har försvunnit hos människor (2004:304). Vad som är gemensamt för både Thurfjell och Hammar är att de inte ser sekulariseringen som en enkelriktad process. De menar att sekulariseringsteorin tenderar att bygga resonemang på statistik kring kyrkligt medlemskap och aktivitet, samt att människor inte uttrycker en tro på en gudomlighet i samma utsträckning som tidigare. Thurfjell och Hammer menar emellertid att religiositeten finns kvar hos människan, men religionen har bytt skepnad. Idag handlar det inte om att tro på en gudomlighet, det räcker med att tro på något. Religiositeten har bytt rum, från det offentliga till det privata (2015:37, 2004:304). Samtidigt som både Thurfjell och Hammer talar om att religionen har bytt skepnad visar den föreliggande studien på ett liknande resultat. Resultatet pekar på att sekulariseringen inte verkar vara lika stark som sekulariseringsteorin ger utrymme för.
3.2. Positiv och negativ religionsfrihet
Jag kommer fortsättningsvis att använda termerna “positiv” och “negativ” i samklang med religionsfrihet. Positiv och negativ religionsfrihet utgör således rubrikerna för respektive kategorischema som presenteras i resultatet. Till att börja med behövs det en förståelse av vad religionsfriheten innebär juridiskt. Religionsfriheten i Sverige är grundlagsstadgad och
skyddas enligt regeringsformen. 2 kap 1§ lyder “religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion” (Riksdagen, 2018). Vidare säger även 2 kap 2§
enligt regeringsformen att:
Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst [...], trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första mening (Riksdagen, 2018).
Religionssociologen Jonas Alwall (1999) skriver att ovanstående citat förklarar den positiva och negativa religionsfrihetens innebörd. Positiv religionsfrihet är rättigheten att få tro, praktisera och leva enligt valfri religion. Den negativa religionsfriheten riktar sig till rättigheten att välja bort religionen (1999:144–145). I den föreliggande uppsatsen kommer termerna positiv och negativ religionsfrihet användas för att beskriva vilken del av
religionsfriheten som skribenten fokuserar på. Därför är det viktigt att inte misstolka termerna som ett värderande av religionsfriheten som bra eller dålig. Faktum är det att ingen skribent påstår att religionsfriheten är dålig eller att lagen bör avskaffas.
3.3. Kollektiva rättigheter
Filosofen och statsvetaren Will Kymlicka (1995) talar om kollektiva rättigheter och
polyetniska rättigheter som en effekt av att minoritetsgrupper började kräva statligt stöd för sin kulturella och religiösa plats i majoritetssamhället. Det handlar om att få utöva religiösa praktiker och behålla sin religiösa tradition, trots att det strider mot vad majoritetssamhället anser vara normativt. Polyetniska rättigheter ska skydda samhällets minoritetsgrupper från att förlora sin ekonomiska och politiska ställning i samhället. Enligt Kymlicka innebär
polyetniska rättigheter att minoritetsgrupper blir representerade i övriga samhället. Ett exempel är att minoritetsgrupper blir representerade i den politiska arenan. Det innebär att politiken hade speglat samhällets mångfald, och att religiösa och kulturella minoritetsgrupper blir representerade (1995:31).
Kymlickas teoretiska perspektiv på kollektiva och polyetniska rättigheter har däremot en punkt som talar emot böneutrop i Sverige, trots att önskemålet kommer ifrån en mindre grupp i det svenska samhället. Kymlicka menar att kollektiva rättigheter inte skyddar alla
minoritetsgrupper. Det är enbart en nations erkända minoritetsgrupper som är berättigade kollektiva rättigheter. Enligt Socialstyrelsen (2019) klassificeras enbart judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar som erkända minoritetsgrupper i Sverige (Socialstyrelsen 2019). Eftersom muslimer inte klassificeras som en erkänd minoritetsgrupp i Sverige skyddar inte polyetniska rättigheter böneutrop som en religiös eller kulturell praktik. Grupper som har invandrat frivilligt till ett nytt land bör istället anpassa sig efter majoritetssamhällets
traditioner, normer och värderingar. Genom att lämna sitt hemland, har minoritetsgruppen också lämnat sina traditioner och kulturella bakgrund enligt Kymlicka (1995:96).
4. Resultat
I detta kapitel presenteras två tematiska scheman som är ett resultat av att sortera och koda textmaterialet enligt studiens tillvägagångsätt. Fig. 1 och fig. 2 representerar två teman, positiv religionsfrihet och negativ religionsfrihet. Varje schema innehåller kategorier som står för mediedebattens framträdande och återkommande tankegångar. Under respektive kategori finns underkategorier som på ett mer konkret sätt beskriver vilka olika tankegångar som utgör den huvudsakliga kategorin. Det första temat är positiv religionsfrihet som talar om en
generellt välvillig attityd gentemot böneutrop i Sverige. I kontrast till positiv religionsfrihet följs studien av det andra temat, negativ religionsfrihet, som har en generellt negativ attityd gentemot böneutrop.
4.1. Positiv religionsfrihet
Religionsfrihetens innebörd
Negativa konsekvenser av ett förbud
Positiv samhällspåverkan
Alla har rätt att tro Censur Acceptans och tillhörighet
Lagar och regler gäller alla Sekulär spridning Reducerad polarisering
Förbud är diskriminering Generalisering Fig 1: Positiv religionsfrihet
Religionsfrihetens innebörd
Fig 1. demonstrerar hur kodningen har genererat i tre kategorier och åtta underkategorier som tillsammans utgör temat positiv religionsfrihet. Att alla har samma rätt att tro är ett
återkommande tema som talar för att det muslimska böneutropet har samma rättighet att höras i samhället som andra religiösa uttryck. Fredrik Modéus (2018) är biskop för Växjö stift, samt en av debattens skribenter som betonar att alla människor har samma rätt att tro på samma villkor. Modéus förmedlar detta genom citatet:
Samtidigt lever vi i en föränderlig tid. Det svenska samhället är mångkulturellt, något jag ser som berikande och inspirerande. Med olika kulturer följer olika religiösa uttryck. Sett ur den positiva religionsfrihetens synvinkel är det viktigt att andra har samma rätt att utöva sin religion som vi kristna svenskar haft sedan generationer (Modéus, 2018:4).
Citatet visar hur lagen om religionsfrihet indikerar att alla religioner har rätt att samexistera i det svenska samhället på samma villkor som kristna traditioner är accepterade. Modéus fortsätter argumentera för allas rätt att tro och i samma debattinlägg uttrycker biskopen även
“Tvärtom, i evangeliet om Jesus Kristus finner jag grund för att visa generositet och gästfrihet mot människor av annan tro och att behandla andra som jag själv vill bli
behandlad” (2018:4). Modéus använder inte enbart lagar och regler som stöd för att uttrycka sina åsikter gentemot en religiös offentlig mångfald i Sverige. Genom att referera till heliga texter ger han ytterligare stöd för att alla har rätt att tro.
För flera skribenter blev det naturligt att jämföra böneutrop med kyrkans klockringning. En fördel med att sortera textmaterialet enligt Charmaz initiala och selektiva kodning är att implicita uttryck kan hamna i oväntade kategorier. Ett exempel på detta är citatet “Är kyrkklockor tillåtet så borde givetvis böneutrop från minaret vara lika tillåtet” (Strömberg 2018:5). Här talar Lars Strömberg om att religionsfriheten innebär att alla ska ha samma rätt att uttrycka sin tro oavsett vilken religiös tillhörighet individen väljer att identifiera sig med.
Gemensamt för citaten är att Modéus likt Strömberg talar om att islam har en likvärdig plats i samhället som kristendomen, men Modéus väljer även att styrka sitt påstående genom att referera till lagboken och evangeliet.
Ett återkommande ämne som går under religionsfrihetens innebörd är tankegångar kring hur lagar och regler ska reglera böneutrop i den offentliga sfären. Medan det föregående temat fokuserar på religionsfrihetens betydelse för den religiösa människan så talar skribenterna också om lagen som obrytbar. I bilaga 1, finns tankegångar från mediedebatten som pekar på att flera använde lagen som ett motiv för att argumentera för böneutrop. Evelina C. Sandell (2018) talar om vilka konsekvenser som kan uppstå om lagar och regler inte inkluderar alla religiösa samfund.
Vi kan välja att förbjuda böneutrop, men om inte samma lagar och regler då också får gälla andra religiösa grupper i Sverige har vi ett problem. Ett problem som kallas diskriminering. Ett problem som om det får fortsätta, kan växa sig alltför stort och som på många håll i världen är själva roten till konflikter och våld (Sandell 2018:5).
I Sandells citat tydliggörs det att om lagar och regler inte tillämpas jämlikt mellan religiösa grupper eller kulturer i Sverige börjar det röra sig mot diskriminering. Men här kommer åter Strömbergs bidrag till återanvändning eftersom tankegången påstår att om klocktorn och kyrkklockor är tillåtet, så bör också religiösa böneutrop också vara det (2018:5). I denna mening särbehandlas inte religiösa ljud. Enligt Sandells uttalande skulle det innebära att en religiös grupp diskrimineras. Sammanfattningsvis påstår ett flertal skribenter att om ett böneutrop blir förbjudet rör det sig om diskriminering mot mindre grupper i samhället.
Negativa konsekvenser av ett förbud
Genom att sortera materialet enligt beskrivningen i metodavsnittet, kunde fler tankegångar samlas för att tillsammans bilda kategorin om negativa konsekvenser. I motsats till den föregående kategorin som presenteras i fig. 1, handlar de negativa konsekvenserna om hur ett förbud av böneutrop hade drabbat andra religiösa trosföreställningar, i synnerhet den kristna individen och det kristna samfundet.
Censur var ett återkommande begrepp som användes för att motivera varför böneutrop har en legitim plats i den offentliga sfären i Sverige. Ett citat som illustrerar tankegången är myntat av Micael Grenholm (2018)
Det finns inga garantier för att du själv inte kommer bli censurerad av den gudlösa staten när möjligheten har öppnat sig. Och folk kommer inte till tro på Jesus bara för att de blir censurerade till att säga annat. [...] Men här behöver man vara medveten om att man begränsar oss evangelister i våra möjligheter att nå ut med den glada budskapet om Jesus (Grenholm 2018:3).
Grenholms citat sammanfattar vad som är gemensamt för alla tre underkategorier, det handlar inte om böneutrop eller muslimers rättigheter i Sverige. Istället tyder tankegångarna på en rädsla och oro över vad ett förbud skulle innebära för sin egna religiösa identitet. Flera skribenter väljer att acceptera andra religiösa yttringar i samhället för att inte gå miste om sina egna religiösa praktiker. Dessutom kunde liknande tankegångar synas i uttalanden som menar att “Vi får leva med obekvämheten. Om alla vill att min kyrkklocka ska få ringa”
(Alestig 2018:10). Rädslan och oron syns inte bara i avseende att själv bli tystad, utan det påverkar också hur samhället skulle behöva ställa sig gentemot religion i det offentliga.
Alestig (2018) skriver åter att “Vi måste värja oss mot ett sekulärt samhälle, religionen måste få synas i samhället” (2018:10). Underkategorierna censur och sekulär spridning talar
emellertid om negativa följder som kan riskera att drabba andra religiösa samfund i Sverige och inte minst kristendomen som flera associerar med svensk tradition.
“Jag är väl medveten om de illdåd som begås i religionens namn, både nära och långt bort”
(Modéus 2018:4). Liknande tankegångar formar den tredje underkategorin som speglar hur den stereotypiska framställningen av islamiska böneutrop kan komma generalisera andra religiösa grupper. Modéus besvarar tidigare antaganden om att islam är en våldsbejakande grupp, genom att påminna om att våld är en universell företeelse, som inte är exklusivt för islam. Ett annat citat från Modéus lyder “Religiösa människor ska inte definieras utifrån extremisternas åsikter” (2018:4). Vilket styrker den gemensamma tankegången om att ett förbud av en specifik religion eller religionsutövning hade kunnat börja gälla för alla. En ytterligare debattartikel menar också att “Det är dock märkligt att klumpa ihop dessa fenomen i lådan märkt med ‘’religionsutövning’’ och att “Dånande kyrkklockor kan lika gärna tolkas som uttryck för makt” (Dagens Nyheter 2018:2). Citaten syftar här på att kristna traditioner inte är befriade från anklagelser om våld och makt. Att generalisera den muslimska
traditionen som farlig och maktbenägen, hade likväl kunnat överföras på den kristna traditionen.
Positiv samhällspåverkan
Den tredje kategorin som faller innanför temat om positiv religionsfrihet i fig. 1 är
samhällspåverkan i en positiv bemärkelse. I sorteringen av den tredje kategorin kunde två underkategorier förklara hur dagspressens skribenter uttrycker vilken funktion böneutrop har.
Mest framträdande var acceptans och tillhörighet som representerar vad böneutrop genererar för känslotillstånd. I en intervju berättar imamen Ismail Abuhelal till Lindgren (2018) att:
Jag förstår inte varför det upprör så mycket. Böneutrop höjer självkänslan, skapar glädje och kraft, en känsla av tacksamhet och acceptans. Det för att man känner sig hemma, en tillhörighet till platsen och en vilja att bli en del av samhället här (Lindgren, 2018:6).
Följande citat är taget ur en intervju tillsammans med Abuhelal vars svar summerar de resterande tankegångarna. Men det finns även andra anmärkningsvärda citat som även går att se i bilaga 1. “Om folk känner sig mer hemma och får mer rättigheter kan det aldrig bidra till polarisering utan mer att tycka om sitt nya hemland [...]” (Ernstsson 2018:6). Både Lindgren och Ernstsson skriver om hur böneutrop bidrar till en känsla av acceptans och tillhörighet i ett nytt samhälle.
Den andra underkategorin bär etiketten som talar om en reducerad polarisering i samhället.
En genomgående tankegång under kategorin om att böneutrop har en positiv
samhällspåverkan är att acceptans från majoritetssamhället också leder till att en känsla av utanförskap minskar. Det innebär samtidigt att polariseringen i samhället skulle minska. I detta sammanhang blir det tydligt vilken betydelse den initiala kodningen har i
sorteringsprocessen. Eftersom varje mening ska läsas noggrant och kodas efter sitt innehåll enligt Rennstam och Wästerfors (2018:35), innebär det att kategorin om böneutropets positiva samhällspåverkan genererade i två likartade underkategorier. Genom att närläsa textmaterialet noggrant såg jag en skillnad i tankegångarna som talade om acceptans och tillhörighet som ett känslotillstånd, medan tankegångar om reducerad polarisering fokuserade på böneutropets effekt på samhället. Av denna anledning är underkategorierna uppdelade, men tillsammans utgör de en positiv samhällspåverkan.
4.2. Negativ religionsfrihet
Frihet från religion Påtvingad religion Islamofobi Kristendomens
särställning
Religionsfrihet som skydd
Rättighet att inte tro Rädsla Historisk förankring
Religion är en privatsak
Majoriteten går före minoriteten
Islamisering Kyrkklockor är inte jämförbart med böneutrop
Sekularisering Våld Anpassning till det
kristna samhället
Fig 2. Negativ religionsfrihet
Fig. 2 symboliserar mediedebattens skribenter som hade en mer negativ inställning på ett böneutrop i Växjö. Temat för fig. 2 är en negativ religionsfrihet, i likhet med fig. 1 består kategorischemat av fyra kategorier med elva tillhörande underkategorier som ligger till grund för kategorierna.
Frihet från religion
Den första kategorin som kunde urskiljas genom att textkoda tidningsartiklarna var
tankegångar om frihet från religion. Citat som representerar liknande tankegångar går att se i bilaga 2, men flera talade om religionsfrihet som skydd. Turnström klargör däremot
grundinställningen till den första underkategorin genom citatet “Religionsfriheten skyddar utövandet av religion, inte alla handlingar som hör till religionen (Turnström 2018:2).
Argumenten vill inte förbjuda individens rättighet att tro eller utöva sin religion. Däremot skyddar inte lagen om religionsfrihet alla religionsutövningar. I den rådande debatten blir därför böneutrop ett exempel på en religionsutövning som inte skyddas enligt lagen. Flera skribenter säger emot de skribenter som försummar den tvåsidiga betydelsen av
religionsfrieten i Sverige. I sorteringen av tidningsartiklarna kunde jag identifiera flera tankegångar som förstärker kategorin om att religionsfriheten främst bör ses som ett skydd
mot det religiösa. Med en bakgrund som teologie doktor i etik påstår Ann Heberlein (2018) att “Religionsfrihet innebär dock inte bara frihet till religion” (2018:6). Det bör tilläggas att de föregående tankegångarna under kategorin om frihet från religion inte missunnar den religiösa individens rätt att tro. Det handlar främst om att skydda icke-troende från att behöva möta religiösa föreställningar.
Den andra underkategorin talar om att religion är en privatsak men inte något som bryter mot lagen. Brännström (2018) förklarar detta genom citatet:
Vi har religionsfrihet och det är viktigt att alla har samma rätt att utöva sin tro. Men i det kan inte offentliga utrop ingå. [...] Religion är en privat personlig sak och som jag ser det är religionsfrihet även rätten att inte ha någon tro och att slippa bli påverkad av andras religion (Brännström, 2018:4).
Brännström skriver att religionen inte behöver reduceras från samhället, utan religiösa uttryck ska enbart förflyttas till den privata sfären så att icke-religiösa inte ska behöva utsättas för andras trosföreställningar. Genom att blicka tillbaka på vad som uttrycktes i fig. 1 och mer tydligt i bilaga 2 där Alestig skriver att “Vi får leva med obekvämheten [...]” (2018:10). Både Brännström och Alestig talar om religion i det offentliga rummet, men drar två skilda
slutsatser. Brännström prioriterar att icke-troende inte ska behöva bli obekväma på någon annans bekostnad, medan Alestig menar att känslan av obehag är något som inte går att undvika.
Under sorteringsprocessen kunde även sekulära tankegångar träda fram, vilket indikerar på en frihet från religion. Heberlein uttryckte att “Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Svenskar är inte särskilt religiösa: svenskar tror sällan på metafysiska väsen”
(2018:6). Huruvida det är korrekt eller inte, är en diskussion i sig. Jag kommer även
presentera motbevisade tankegångar under kategorin om kristendomens särställning. Men det var däremot en genomgående tankegång som genomsyrar en stor del av debatten. Heberlein fortsätter trycka på att Sverige är en sekulär stat, vilket även synliggörs genom citatet
“Religionsfrihet måste värnas om för att upprätthålla en sekulär stat” (2018:6).
Påtvingad religion
Vid sorteringen och kategoriseringen textmaterialet valde jag att separera på kategorierna som talade om en frihet från religion och påtvingad religion. Trots att kategoriernas
tankegångar liknar varandra, fokuserar kategorin om påtvingad religion på rättigheter att inte behöva tro. I bilaga 2 redogörs det ytterligare för vilka citat som talar om frihet respektive tvång.
Den första underkategorin utgör tankegångar, idéer och argument som talar om rättigheten att inte tro, medan tankar om religionsfrihet som ett skydd, handlar om att inte behöva möta, se och höra religion i det offentliga rummet. Ett överskådligt citat sätter rättigheten att få praktisera sin tro i det offentliga, mot att det riskerar att pådyvla någon annan den religiösa trosföreställningen. “Du får tro på vilken Gud du vill – eller inte tro. Men det innebär inte rätt att pådyvla någon annan din tro” (Gunnarsson 2018:21). Här talar Gunnarsson om att lagen om religionsfrihet inte vill hindra individens rätt till att tro, men det får inte innebära att den andres integritet får drabbas. Även Heberlein kompletterar Gunnarssons tankegångar genom resonemanget om att “Jag får inte använda min autonomi för att kränka din autonomi”
(2018:6). Båda skribenterna talar om att icke-troende inte ska behöva se, höra eller möta andras religiösa praktiker, som exempelvis böneutrop i det offentliga rummet.
Skribenter under kategorin om att religiösa trosföreställningar inte får påtvingas andra, talar också om att majoritetens behov måste gå före minoritetens. Återigen kan paralleller dras mellan Brännström och Alestig resonemang om allmänheten ska behöva stå ut med olika religiösa yttringar i vardagen eller inte. Samuel (2018) följer Brännströms tankespår och skriver att “Din frihet tar slut där min börjar” (2018:3). Detta indikerar på att religion är en privatsak som inte ska inkräkta på någon annans personliga territorium. Göndör (2018) skriver också att “Minoritetens behov ska naturligtvis inte tvingas på majoritetens” (2018:3).
Samuel och Göndör tankegångar ger intrycket av att muslimers böneutrop hör hemma i den privata sfären så länge det inte är en religiös eller kulturell tradition som är erkänd av majoritetssamhället.
Islamofobi
Den tredje kategorin i fig. 2 är islamofobi, som med tillhörande underkategorier, präglas av en genomgående rädsla, oro eller förakt gentemot muslimer. Tankegångarna som var av islamofobisk karaktär uttrycktes både implicit och explicit bland mediedebattens skribenter.
Den första underkategorin präglas av en rädsla som skribenterna formulerade i debatten om böneutrop. Ernstsson (2018) intervjuade åskådare när moskén i Växjö sände sitt första böneutrop. “Det är ju inte det att det låter, utan själva grejen som jag är emot. Jag tycker inte vi ska ha det i Sverige. Jag är rädd för islam, att det ska ta över, [...]” (2018:6). Citatet är ett exempel på rädslan som fler skribenter väljer att ange som ett motiv till varför böneutrop eller andra religiösa inslag inte hör hemma i det svenska samhället. Rädslan för muslimer kan förtydligas genom underkategorin som sammanfattar tankegångar som betonade islamisering i fig. 2. Malmquist, et al (2018), yttrar sig genom att referera till den före detta imamen Bassam Al- Baghadadys uttalande om böneutrop. “Böneutrop är ett steg mot [ett globalt]
kalifat. Han varnar i ett öppet meddelande till Sveriges politiker att tillåta böneutrop som han kallar ideologisk tortyr och hjärntvätt” (Malmquist et al, 2018:28). Malmquist et al, och Ernstssons tankegångar tyder på en rädsla för en islamisering i Sverige och böneutropet beskrivs som en början på islamiseringsprocessen.
Rädslan för islam ska ta över i Sverige var ett återkommande tema, därför presenteras fler exempel i bilaga 2. En ytterligare tankegång som tyder på en rädsla för islamisering är
”Dummaste jag hört, att låta en religion som förtrycker kvinnor, få basunera ut sitt budskap!”
(Smålänningen, 2018:28). Citatet pekar på att böneutrop inte får legaliseras i Sverige eftersom islam anses vara en religion med ett förtryck gentemot kvinnor.
Många skribenter beskriver islam som en våldsam religion. Återigen visade det att
utmärkande tankegångar hade en islamofobisk klang. I enighet med vad bakgrunden och den tidigare forskningen i den föreliggande studien visar, finns det en negativ stereotypisk bild av muslimer som framkom i mediedebatten om böneutrop. Ett underliggande resonemang bland islamkritiker var att böneutrop signalerar att islam och muslimer kan etablera sin religiösa ideologi i det svenska samhället.
Lindgren (2018) redogör för en rädsla genom citatet “Skeenden i omvärlden med krig, förtryck och övergrepp påverkar attityden till muslimer i Sverige. [...] Den associeras ju inte sällan med våld” (2018:6). I kombination med att Gustavsson (2018) uttrycker “Muslimer är en enhetlig grupp” (2018:3) handlar det om att ta avstånd från våldsbejakande religiösa grupper som islam är associerat med. Fler skribenter följde liknande tankespår genom att generalisera islam för att betona sin ståndpunkt i debatten om böneutrop. Även Gunnarsson skriver “Men förhållandena har ändrats - vi har mött islam. Islam backar inte. [...] Islam eftersträvar ett helt annat styrelseskick” (2018:21). Skribenternas uttalanden pekar på en djupt rotad rädsla som i detta fall kunde kategoriseras tillsammans med tankegångar som är av islamofobisk karaktär.
Kristendomens särställning
Under kategorin om frihet från religion i fig. 2, var tankegångar om sekulariseringens
utspridning i Sverige ett återkommande ämne som mediedebattens skribenter valde att betona i sina argument. Samtidigt är det flera skribenter som skriver om kristendomens särställning i Sverige. Samtidigt som Sverige ofta tituleras som ett av världens mest sekulariserande länder enligt skribenter som Heberlein, väljer många att argumentera emot böneutrop genom att värna om kristna trosföreställningar och praktiker.
Den första punkten som skribenter trycker på, och som även är den första underkategorin, berör kristendomens historiska förankring i Sverige. Malmquist et al skriver “Att införa böneutrop skulle strida både mot vår tusenåriga kristna tradition och mot religionsfriheten”
(2018:28). Det är ett exempel på när världsreligioner värderas olika i Sverige. Vad som förstärker kristendomens särställning ytterligare, är ett yttrande från Heberlein som skriver att
“Till skillnad från kyrkklockor innebär böneutrop inte bara en uppmaning till bön - nej, böneutrop är bön” (2018:6). Trots att både kyrktorn och minareter är ljud som härstammar från en religiös byggnad värderas ljuden olika. Men på grund av att kyrkan har en erkänd och traditionsenlig plats i Sverige anses inte klockringningen proklamera kristendomen i samma utsträckning som böneutrop.
Även när skribenter inte hade en grundläggande negativ inställning till böneutrop, kunde deras tankegångar kategoriseras tillsammans med resonemang som hade en negativ attityd
gentemot böneutrop i mediedebatten. Imamen Kashif Virk skriver “Detsamma skulle kunna tillskrivas kyrkklockor, som en slags markör för att vi lever i ett kristet samhälle (där endast denna form av offentliga religiösa förkunnelse ska tillåtas)” (2018:3). En osämja skapas mellan debattörerna i frågan om vilka religiösa ljud pådyvlar religion och inte. Alestig refererar till en intervju tillsammans med generalsekreteraren i SKR, Karin Wiborn som väljer att likställa böneutrop med kyrkklockor med små marginaler:
För mig är det ganska självklart. Säger vi ja till kyrkklockor bör vi säga ja till
böneutrop. [...] Men jag menar att skillnaden är ganska marginell. Karin Wiborn menar att kyrkklockor precis som böneutrop också till en del kan uppfattas som
proklamerande - Kyrkklockor ringer för att tala om att vi samlas till gudstjänst för att vi tror på Gud, det är ett credo i det (Alestig, 2018:10).
Wiborns uttalande till Alestig trotsar därför tidigare föreställningar om att böneutrop och kyrkklockor inte kan jämföras med varandra. Däremot försvagas inte resultatets
kategorisering om kristendomens särställning av att inkludera tankegångar och resonemang som likställer böneutrop med kyrkklockor. Istället blir det tydligare att den kristina
traditionen har en upphöjd plats i samhället eftersom debatten inte handlar om att skydda allmänheten från kyrkklockornas ljud.
Kategorin om kristendomens särställning avslutas med underkategorin om anpassning till det kristna samhället. Analysen av mediedebatten visade ytterligare tankegångar som var
återkommande, främst bland skribenterna med en negativ inställning till böneutrop. Det handlar om assimilering till det svenska samhällets kultur och traditioner. Westergren (2018) intervjuade Gull-Britt Tranvik, ledamot i Älmhults kommunfullmäktige för
Sverigedemokraterna som antydde att “De ska lära sig vår kristna tro, [...] Jag menar att när de har invandrat hit tycker jag att de ska komma in i det svenska samhället” (2018:2).
Tranvik talar om kristendomens särställning och att assimilering är en förutsättning för att kunna bli en del av det svenska samhället. Dessutom skriver Zetterman (2018) ”Men om människor flyttar till muslimska länder så krävs det en viss anpassning […]” (2018:4). I likhet med Tranvik antyder Zetterman att kristendomens traditioner har en särskild plats i samhället. Båda menar däremot att muslimer ska anpassa sig efter Sveriges lagar, normer och
värderingar på samma sätt som svenskar hade behövt vid ankomst till ett samhälle där islam är majoritetsreligion.
5. Avslutning
I stora drag utgör mediedebatten två parter som antingen talar för eller emot böneutrop i Växjö. Oavsett skribentens ståndpunkt i frågan om böneutrop, vill alla övertyga allmänheten om att deras resonemang och synpunkter väger tyngst. Den kvalitativa analysen av
tidningsartiklarna visade att det varierade hur skribenterna tolkade religionsfriheten och hur lagar och regler bör tillämpas i frågan om böneutrop. Fig. 1 och fig. 2 representerar
återkommande tankegångar, argument och uttryck som blev framträdande genom att sortera och koda textmaterialet. Oavsett om skribenterna talade för eller emot böneutrop, fanns det ett underliggande samtal som fördes parallellt med debatten om böneutrop.
5.1. Analys och diskussion av begreppsdefinitioner
Genom kodning och kategorisering, kunde utmärkande resonemang bilda två kategorischeman som innehöll de mest centrala tankegångarna i debatten. I mina
begreppsdefinitioner var kollektiva rättigheter en underliggande tankegång som kunde synas i debatten om böneutrop. Mediedebatten diskuterade även sekulariseringens betydelse, vilket leder till frågan om hur sekulariserat Sverige egentligen är, och vad det innebär. Kollektiva eller polyetniska rättigheter var inget teoretiskt perspektiv som någon av skribenterna uttryckligen refererade till i sina debattartiklar, intervjuer eller insändare. Men med hjälp av kodningen kunde jag se att det var en tankegång som genomsyrade debatten på en implicit nivå.
Jag kommer i detta avseende argumentera för att temat om positiv religionsfrihet talade om ett främjande av kollektiva rättigheter. Medan schemat om negativ religionsfrihet
argumenterar mot kollektiva rättigheter. Modéus skriver att Sverige är mångreligiöst och att det bör ses som något inspirerande och värdefullt. Eftersom alla har rätt att tro innebär det alla religiösa praktiker måste tillåtas i den offentliga som såväl den privata sfären (2018:4). I detta sammanhang bekräftar Modéus att Sverige är ett land där majoritetssamhället möter religiösa grupper, och där alla bör ha samma rättigheter. I enighet med Kymlicka innebär det att minoritetsgrupper bör ha samma rättighet att kunna utöva och uttrycka sina kulturella och
religiösa praktiker, även om det strider mot samhällets normativa samhällssystem, värderingar och normer (1995:31). Kollektiva rättigheter blev också framträdande under kategorin om vilka negativa konsekvenser ett förbud hade inneburit. Grenholm
exemplifierade tankegången genom att ställa sig positiv till böneutrop, eftersom det fanns en risk att ett förbud skulle begränsa andra religiösa företeelser eller individer med religiös anknytning (Grenholm, 2018:3). Genom att förespråka kollektiva rättigheter säkerställer andra religiösa samfund sin rättighet att fortsätta synas och höras i samhället. Det blev tydligt att det fanns en rädsla och oro hos individer med en religiös anknytning, över att de skulle förlora sina rättigheter att sprida sitt religiösa budskap. Därför var de beredda att möta nya religioner, trots att det innebar att behöva leva med ett visst obehag (Alestig, 2018:10).
Kymlickas teoretiska synpunkt är främst utformad för att skydda erkända minoritetsgrupper.
Muslimer är inte en erkänd minoritet i Sverige (Socialstyrelsen, 2019). Uppsatsen har inte tillräckligt med belägg för att peka på en korrelation mellan ett aktivt avståndstagande från böneutrop, med insikten om att muslimer inte är en erkänd minoritet. Däremot kommer kollektiva rättigheter till uttryck genom exempelvis Tranviks intervjusvar om att muslimer ska lära sig den kristna tron för att bli en del av det svenska samhället, i synnerhet om de har invandrat (Westergren, 2018:2). Medvetet, eller omedvetet signalerar Tranvik i enighet med Kymlicka att kollektiva rättigheter inte sträcker sig till minoriteter som har invandrat till ett nytt land. Tranvik menar att muslimer ska anpassa sig efter svenska traditioner och normer, utan att begära att majoritetssamhället ska behöva höra ett islamskt böneutrop i den offentliga sfären.
Ett ytterligare återkommande tankespår var sekulariseringens roll i debatten. Till skillnad från forskare som beskriver sekulariseringsprocessen, använde debattörerna sekulariseringen för att styrka sina argument. Sekulariseringen kom till tal i både positiv som såväl negativ religionsfrihet. Alestig menade att Sverige som enhet måste undvika att sekulariseringen fortsätter sprida sig (2018:10), Heberlein skrev att Sverige är ett av världens mest sekulariserande länder, och att religionsfriheten är en stöttepelare för att upprätthålla det sekulära tillståndet (2018:6). Både Alestig och Heberlein bekräftar sekulariseringens tillstånd i Sverige, men använder det på olika sätt för att förstärka sina ståndpunkter i debatten om böneutrop. I framtagningen av påfallande tankegångar och resonemang urskilde sig en
motsägande aspekt i fig. 2. Alla kategorier och underkategorier under temat om negativ religionsfrihet argumenterar mot böneutrop. På så sätt blev det ett inkonsekvent
argumenterande när Sverige först beskrivs som ett sekulariserat samhälle, som ska stå fritt från religiösa yttringar, samtidigt som skribenterna värnar om kristendomens särställning och att Sverige måste bevara sin tusenåriga religiösa tradition. Genom denna observation kunde jag se likheter med Thurfjell och Hammers syn på att sekulariseringsprocessen inte är så stark som den ofta beskrivs som. De menar förvisso att religiositeten har bytt skepnad eller
förflyttats till den privata sfären (2015:37, 2004:304). Baserat på vad skribenterna formulerar, ser jag det som ett tecken på att religiositeten är starkare än vad sekulariseringsteorier ger utrymme för. Jag ser också tecken på att religiositeten blir viktigare när den utmanas av nya religiösa yttringar i samhället. Istället för att acceptera en mångfald av religiösa uttryck i samhället, börjar icke-religiösa värna om att den kristna traditionen, och argumenterar för att behålla dess särställning.
Uppsatsens syfte är att synliggöra vilka uttryck, argument och attityder som formar
mediedebatten om böneutropet. Många har uttryckt sina åsikter och debatten präglas av röster från privatpersoner, politiker, journalister och religiösa individer. Det går att likna debatten med ett interkulturellt möte. Sverige är mångkulturellt men i den föreliggande uppsatsen är det interaktionen mellan individer från olika kulturer och religioner som är i fokus (Meer &
Modood, 2012:177). Debatten om böneutrop skildrar ett möte mellan representanter från kristna, islamska och icke-religiösa traditioner. Religionsfrihet är ett ämne som tolkades bland skribenterna, och även om religionsfriheten regleras enligt regeringsformen kan lagen tolkas på olika sätt. I kapitlet begreppsdefinitioner poängterade jag att termerna positiv och negativ religionsfrihet inte värderar religionsfriheten som en lag, utan begreppen positiv och negativ symboliserar hur religionsfriheten har tolkats i mediedebatten. I samtalet mellan individer från olika kulturer visade det sig att religionsfriheten tolkas annorlunda beroende på vilken grundinställning skribenterna hade till böneutrop. Imamen Ismail Abuhelal väljer att se beslutet om böneutrop som ett bevis på att Sveriges lagar och regler fungerar i praktiken. Han menar således att ett böneutrop hade inneburit att svenska muslimer hade upplevt en känsla av acceptans och tillhörighet om de hade känt sig som hemma i Sverige (Lindgren, 2018:6).
För Abuhelal är hans religiositet en integrerad del av vardagen, vilket kan förklara varför han betonar den positiva aspekten av religionsfrihet. Andra skribenter fokuserar på den negativa
religionsfriheten som symboliserar att frihet från religion också är en rättighet. Brännström menar att religionsfriheten är viktig, men att det inte inkluderar ett böneutrop (2018:4). På så sätt skapades det en kollision i mediedebatten när dubbla budskap sprids. Abuhelal och Brännström representerar två olika kulturer som samtalar om religionsfrihetens innebörd, men har två olika synsätt på hur lagen bör tillämpas i praktiken.
5.2. Avslutande reflektioner
Studien visar att det fanns ett underliggande samtal som pågick parallellt med mediedebatten om böneutrop. I flera fall verkade det som att samtalet om böneutrop hamnade i skymundan och istället handlade samtalet om religionsfrihet, islam och muslimer. I inledningen av analysen nämnde jag att samtalet verkade bottna i ett mer nyanserat samtal, som inte alltid handlar om böneutrop ska vara tillåtet eller inte. Genom att enbart fokusera framträdande tankegångar i mediedebatten, utan att koncentrera sig på skribentens bakgrund eller
tidskriftens politiska tillhörighet, kunde analysen enbart fokusera debattens innehåll. Därför verkar det som att debatten om böneutrop egentligen maskerar ett samtal som tenderar att handla om islam och muslimers roll i samhället, och i synnerhet i det offentliga rummet. Idag har däremot människor en större kunskap om diskriminering, rasism och islamofobi, det är termer som få individer vill associeras med. Men genom att blicka tillbaka på vad den tidigare forskningen pekar på, har negativa attityder gentemot islam och muslimer fått en normativ plats i det offentliga rummet, samtidigt som kunskap islamofobi och xenofobi har ökat. Det vore däremot fel att anklaga skribenterna för att uttala sig fientligt, rasistiskt eller diskriminerande utifrån deras ställningstagande i frågan om ett böneutrop hör hemma i Sverige eller inte. Eftersom kunskapen om islamofobi och xenofobi har ökat, skulle det kunna vara en motiverande anledning till att mediedebattens skribenter valde att maskera sina underliggande tankegångar och argument. Genom att föra ett samtal om ett böneutrop som kan regleras enligt svensk grundlag innebär det att de implicita resonemangen inte anses vara fientliga gentemot muslimer som en grupp vid en första anblick. Men ett förbud mot
böneutrop skulle också kunna tolkas som ett förbud mot muslimers rättigheter i samhället.
6. Referenslista
Tryckt material:
Ahrne, Göran. Svensson, Peter (red). 2015. Handbok i kvalitativa metoder. 1 uppl. Liber AB, Stockholm.
Alwall, Jonas. 1999. Muslimerna och religionsfriheten. Svanberg, Ingvar. Westerlund, David (red). Blågul islam? Muslimer i Sverige. Nya doxa, Nora.
Andersson, Daniel. Sander, Åke (red). 2015. Det mångreligiösa Sverige – Ett landskap i förändring. 3 uppl. Studentlitteratur AB, Lund.
Berger, L. Peter. 1967. The sacred company. Elements of a sociological theory of religion.
Doubleday, New York.
Bevelander, Pieter & Otterbeck, Jonas (2010) Young people's attitudes towards Muslims in Sweden, Ethnic and Racial Studies, 33:3, 404-425, DOI: 10.1080/01419870802346048
Boréus, Kristina. 2015. Texter i vardag och samhälle. Ahrne, Göran. Svensson, Peter (red).
Handbok i kvalitativa metoder. 1 upp. Liber AB, Stockholm.
Boréus, Kristina. Kohl, Sebastian. 2018. Innehållsanalys. Boréus, Kristina. Bergström, Göran. (red). Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskap i text– och diskursanalys. 4 upp. 4 upp. Studentlitteratur AB, Lund.
Burne, Ylva. 2015. Bilden av invandrare I svenska nyhetsmedier. Darvishpour, Mehrdad, Westin. Charles (red). Migration och etnicitet: Perspektiv på ett mångkulturellt Sverige.
Studentlitteratur AB, Lund.
Culler, Jonathan. 2011. Litteraturteori. En mycket kort introduktion. 1 upp. Studentlitteratur AB. Lund.
Hammer, Olav. 2004. På spaning efter helheten. New Age, en ny folktro? 1 uppl. Wahlström
& Widstrand, Stockholm.
Hedin, Christer. 2002. Islam i vardagen och världen. 2 uppl. Arena, Stockholm.
Kadir, Shaik. 2008. Inside Islam : 101 questions & answers [Elektronisk resurs]
