Uppsala Universitet Sociologiska Institutionen
Socionomprogrammet med inriktning barn och ungdom, Termin 7
Självständigt arbete i sociologi med inriktning mot socialt arbete, C-Uppsats, 15hp Handledare: Kari Jess
Examinator: Ann-Sofie Åsander
Ellen-samtalsgrupper
En studie av arbetssätt och värderingar sett ur ett genusperspektiv
Therese Eriksson 2012-02-03
1
Sammanfattning
Syftet i denna studie är att ta del av attityderna hos deltagarna i Rädda Barnens Ungdomsförbunds, och Rädda Barnens, projekt Ellen angående samtalsgrupper med blandade kön. Utifrån tidigare forskning diskuteras möjligheter och svårigheter med samtalsgrupper med blandade kön, samt projektets påverkan på deltagarna. För att undersöka deltagarnas attityder används en survey. Analysen av undersökningen som deltagarna medverkat i utgår ifrån teoretiska utgångspunkter som könsmönster och genussystem.
Analys utifrån tidigare forskning samt diskussionen visar på svårigheter med en blandad samtalsgrupp, men även flera möjligheter. Resultatet visar att majoriteten av informanterna upplever att de i en blandad samtalsgrupp skulle få mindre plats på grund av att de är tjejer.
Detta är i sin tur någonting som lyfts i den tidigare forskningen och som även genomsyrar diskussionen. Det framkommer dock av resultatet att majoriteten av informanterna ändå anser att det vore intressant att delta i en blandad samtalsgrupp. Resultatet utifrån undersökningen ger däremot inte något tydligt svar på om blandade samtalsgrupper är en möjlighet. Studien visar på att det finns ett behov att studera detta närmare för att få en bättre helhetsbild.
Nyckelord: Ellen/allan projekt, tjejgrupp, samtalsgrupp, isärhållande av kön, könsmönster, genussystem.
Abstract
The purpose of this study is to take note of the attitudes of the participants in the Save the Children, as well as the Save the Children Youth Association, Project called Ellen regarding discussion groups with mixed gender. Based on previous research this essay discusses the opportunities and difficulties with discussion groups of mixed gender, as well as the project's impact on participants. To examine the participants' attitudes a survey was conducted. The analysis of the survey was based on theoretical premises such as gender patterns and gender systems.
Analysis based on previous research and discussions reflect the difficulties of a mixed discussion group, but also many possibilities. The results show that the majority of interviewees feel that they would have less space in a mixed discussion group because of the fact that they are girls. This in turn is something that is lifted in the previous research and also permeates the discussion. Despite this the results show that the majority of the informants still think it would be interesting to participate in a mixed group. However, the results of this study do not give a clear answer to whether mixed discussion groups are a possibility. The study clearly shows that there is a need to study this further in order to get a better overall view.
Key words: Ellen/allan project, group of girls, discussion group, separation of the sexes, gender patterns, gender systems.
2
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 5
1.2 Bakgrund ... 5
1.3 Syfte ... 5
1.4 Frågeställningar ... 5
1.5 Avgränsning ... 6
1.6 Disposition ... 6
2 Presentation av Ellen ... 6
2.1 Ellens syfte ... 7
2.2 Samtalsgruppens ramar ... 7
2.3 Ellens värderingar ... 7
2.3.1 Rättighetsperspektivet och Barnkonventionen ... 7
2.3.2 Jämställdhetsperspektivet och feminism ... 8
3 Teoretiska utgångspunkter ... 9
3.1 Könsmönster ... 9
3.2 Genussystemet ... 10
4 Tidigare forskning ... 11
4.1 Identitetsskapandet hos ungdomar ... 11
4.2 Förväntningar att leva med ... 11
4.3 Ungdomsgrupper ... 12
4.4 Språket som redskap ... 13
4.5 Sätt att arbeta jämlikt ... 14
4.6 Sammanfattning ... 15
5 Metod ... 16
5.1 Litteratursökning ... 16
5.2 Undersökningsmodell ... 16
5.3 Motivering till metodval ... 16
5.4 Urval ... 17
5.5 Avgränsning ... 17
5.6 Bortfall ... 17
5.7 Projektets samordnares syn på denna studie ... 17
5.8 Genomförande av undersökningen ... 18
5.9 Enkätfrågor ... 19
3
5.9.1 Val av frågor ... 19
5.9.2 Utskriftsfel i enkäten ... 19
5.10 Analysmetod ... 19
5.10.1 Databearbetning ... 19
5.10.2 Analys av enkätsvar ... 20
5.10.3 Analys av enkätsvar i relation till tidigare forskning ... 20
5.11 Etiska ställningstaganden ... 20
5.11.1 Informationskravet ... 20
5.11.2 Samtyckeskravet ... 21
5.11.3 Konfidentialitetskravet ... 21
5.11.4 Nyttjandekravet ... 21
5.11.5 Undersökarens roll ... 22
5.12 Kritisk granskning av metoden ... 22
5.12.1 Reliabilitet ... 22
5.12.2 Validitet ... 23
6 Resultat och analys ... 23
6.1 Attityden till samtalsgrupper med blandade kön ... 23
6.1.1 Två kön som två olika kategorier ... 25
6.1.2 Informanternas mål med sitt deltagande ... 26
6.1.3 Möjlighet att känna sig avslappnad och att ta plats ... 28
6.1.4 Sammanfattning ... 29
6.2 Hur antalet genomförda gruppträffar påverkar attityden till blandade samtalsgrupper . 30 7 Diskussion ... 31
7.1 Eventuell påverkan på informanternas enkätsvar ... 31
7.2 Språket och dess eventuella bidragande till uppdelning i två kategorier ... 32
7.3 Samtalsledarnas påverkan på samtalsgruppen ... 33
7.4 Förmodade skillnader och likheter ... 34
7.5 Bilden av projektet i sin helhet och dess påverkan ... 34
7.6 Slutsats ... 35
7.7 Kunskapsluckor ... 35
7.8 Metoddiskussion ... 35
7.8.1 Val av teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning ... 35
7.8.2 Undersökningen ... 36
4
7.8.3 Användning av denna studie ... 37
7.9 RBUFs material Osköna Normer ... 37
Litteraturförteckning ... 39
Bilaga 1 - Enkät om din syn på Ellen ... 41
Bilaga 2 - Information till samtalsledare och informanter ... 42
Bilaga 3 - Frekvenstabeller ... 43
Enkättillfälle ... 43
Resultat av enkätfrågor ... 43
Frågor kring Ellens koncept ... 43
Frågor kring Ellen som samtalsgrupp med blandade kön ... 44
Jämförelse av frågor kring Ellens koncept ... 46
Jämförelse av frågor kring grupp med blandade kön ... 47
5
1 Inledning 1.2 Bakgrund
Ellen/allan-projektet startades på Rädda Barnens (RB) lokalföreningar i Umeå och Luleå våren 2001. Sedan dess har projektet spridit sig över hela landet. Det är nu Rädda Barnens Ungdomsförbund (BRUF) som nationellt håller i Ellen/allan som är BRUFs största och äldsta projekt. BRUF är en organisation för unga i åldern 7-25 år och tanken är att organisationen ska vara för unga av unga (BRUF, 2006). Ellen/allan-projektet har funnit sedan 2008 i Uppsala, vilket är vart informanterna i denna studie deltar.
RB kämpar på nationell och internationell nivå, för att stödja och väcka opinion för barn i utsatta situationer. Både BRUF och RB är religiöst och politiskt obundna. Båda dessa organisationer bygger på artiklarna i FN’s Barnkonvention (RBUF, 2006). Projektet Ellen/allan har en feministisk grundsyn och anser att kön och sexualitet inte är medfött utan något som skapas av samhällets värderingar och normer. Vidare anser projektet att samhället hela tiden håller isär könen, och på så sätt betonar dess olikheter, förstärker föreställningen att vi är helt olika. De egenskaper som vanligtvis anses vara manliga värderas ofta högre än de egenskaper som anser vara kvinnliga, menar projektet.
Tanken bakom Ellen/allan-projektet är att unga skall leda andra unga i så kallade samtalsgrupper där viktiga ämnen lyfts genom bland annat värderingsövningar och diskussioner. Samtalsgruppen skall uppmuntra till reflekterande, trygghet och en känsla av gemenskap. Deltagarna skall bli medvetna om sina rättigheter och projektet belyser ungdomars situation idag.
Varje samtalsgrupp leds av två samtalsledare. Ellen står för samtalsgrupper med tjejer som också skall ledas av två tjejer som samtalsledare. Allan i sin tur är för killar och leds av två killar som är samtalsledare. Samtalsledarna är volontärer. I Uppsala 2011 finns det åtta Ellen- samtalsgrupper, men endast två allan-samtalsgrupper. Anledningen till detta är bristen på manliga volontärer. Jag är själv samtalsledare för Ellen i detta projekt.
Då projektet har sin utgångspunkt i att dela upp deltagarna efter kön i olika grupper kan detta anses vara en motsägelse med tanke på deras feministiska utgångspunkt. Det bidrar också till rent praktiska svårigheter då killar inte kan bli erbjudna att medverka i en samtalsgrupp i samma utsträckning som tjejer. Projektet är då inte tillgängligt för hela den önskade målgruppen och av de som väl erbjuds att delta kanske inte heller alla tillhör de mest intresserade. Ingen av samtalsgrupperna under Ellen/allan-projektet i Uppsala 2011 har ett maximalt deltagarantal.
Ett sätt att undvika denna motsägelse och praktiska svårighet är att utveckla projektet genom att arbeta i samtalsgrupper där deltagarna är av olika kön. Det kan finnas flera svårigheter med en sådan samtalsgrupp, men det kan även finnas flera möjligheter om arbetsmaterialet till viss del formuleras om.
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att få en uppfattning om deltagarnas attityder till blandade samtalsgrupper. Utifrån tidigare forskning och genusteori kommer jag att diskutera möjligheter och svårigheter med samtalsgrupper med blandade kön.
1.4 Frågeställningar
För att uppnå syftet med denna studie har jag formulerat tre frågeställningar som jag önskar att testa utifrån tidigare forskning och genom en undersökning.
6
Hur ser attityden till samtalsgrupper med blandade kön hos deltagarna ut?
Hur påverkar deltagarnas upplevelse av Ellen som helhet deras syn på en blandad samtalsgrupp?
Påverkas deltagarnas attityder till blandade samtalsgrupper av hur många gruppträffar de genomfört?
1.5 Avgränsning
Endast Ellen-deltagares attityd gentemot samtalsgrupper med blandade kön tas upp i denna studie. Att även ha allan-grupper som svarar på enkäten skulle kunna innebära en indelning av kön i resultat och analys. Detta skulle påverka informanterna från allans anonymitet i studien då dessa är så få till antalet. Ingen större vikt läggs på samtalsledarnas kön i en grupp med deltagare med blandade kön. När begreppen samtalsgrupper med blandade kön, eller kort blandade samtalsgrupper, används i denna studie syftas därför på könen hos deltagarna om inte annat anges.
1.6 Disposition
Projektets bakgrund samt syfte med och frågeställningarna i studien har redovisats ovan.
Vidare ges en presentation av projektet som studien bygger på där projektets syfte, ramar för samtalsgrupperna och projektets egna värderingar redogörs. De grundläggande teoretiska utgångspunkter om genus som kommer att användas som utgångspunkter i denna studie, samt tidigare forskning presenteras. Metoden som används för denna studie redogörs sedan, en etiskdiskussion förs och samordnarens av projektet i Uppsala 2011 syn på denna studie presenteras. Resultaten från undersökningen presenteras och kopplas samman med tidigare forskning. I diskussionen utvecklas resonemanget kring de resultat och den analys som presenterades i föregående avsnitt utifrån ett fokus på svårigheter och möjligheter med en samtalsgrupp med blandade kön. Jag framför även en kortfattat sammanfattning av de slutsatser som kan dras samt kunskapsluckor och vidare frågeställningar studien bidragit till.
Därefter presenteras en metoddiskussion. Slutligen redogörs för eventuella användningsområden för studien samt ett av RBUFs andra metodmaterial och hur detta kan kopplas ihop med mina tankar om en blandad samtalsgrupp.
2 Presentation av Ellen
Det är alltid bra att ta reda på så mycket som möjligt om det område en vill diskutera kring.
Det naturliga blev då att börja med att redogöra för vad Ellen har för grundprinciper, mål och hur projektet arbetar för att uppnå dessa (Weiss, 1998). Nedan kommer därför en genomgång av de aspekterna hos Ellen-projektet.
Viss del av presenterad fakta i detta kapitel är internt informationsmaterial inom projektet.
Om de fakta som presenterats är funnen hos annan källa anges detta.
Ellen är, som presenterades i inledningen till denna studie, en del av Ellen/allan-projektet. Det finns samtalsgrupper för tjejer som då kallas för Ellen, samt för killar som då kallas för allan.
Dessa har samma utgångspunkt och grundvärderingar. Samtalsledarna arbetar utifrån ett handledningsmaterial i form av ett handledningshäfte. Detta häfte innehåller en beskrivning av Ellen/allan-projektet och de övningar som samtalsgruppen bygger på. Metodmaterialet skiljer sig till viss del åt då detta är ”anpassat efter kön”. Det kan till exempel vara att övningar utgår ifrån att rollfiguren är en tjej eller en kille.
7 I resterande delen av studien benämns projektet i sin helhet med benämningen Ellen/allan.
När endast namnet Ellen eller benämningarna projektet och samtalsgruppen används är det endast denna del av projektet som syftas på.
2.1 Ellens syfte
Under min utbildning till samtalsledare fick jag förklarat att tanken bakom Ellen är enkel:
tjejer träffar andra tjejer, diskuterar och blir hörda. Projektet vill få tjejer att tänka mer fritt och kritiskt, belyser tjejers situation idag samt ger dem kunskaper om vilka rättigheter de har (RBUF, 2011-10-21). RBUF (2006) skriver att projektet arbetar utifrån barnkonventionen genom att arbeta för att unga tjejer skall respekteras och få göra sin röst hörd. Detta uppnås genom samtal, värderingsövningar, diskussioner och en avslappnad miljö. Projektet vill uppmuntra tjejerna att ta ställning och stå för sina åsikter. Genom handledningsmaterialet är tanken om barns rättigheter en röd tråd (RBUF, 2006).
Alla deltagare går i årskurs åtta på högstadiet. Det är genom att kontakta högstadieskolor projektet får kontakt med tjejerna. Samtalsgruppen håller vanligtvis till i skolans lokaler. Det finns dock en tydlig angivelse att Ellen inte är samma sak som skolan eller representerar skolan. Arbetssättet och de uttalade värderingarna hos Ellen behöver inte ha speciellt mycket gemensamt med skolans. Om det känns jobbigt eller tungt att gå till skolan för en tjej så ska denna känsla inte per automatik överföras på samtalsgruppen.
Det finns en tanke om att samtalsledarna kan fungera som goda förebilder (RBUF, 2011-10- 21). Samtalsledarna befinner sig inom åldersspannet 18-30 år. Det skall vara personer som inte är svåra för deltagarna att identifiera sig med.
2.2 Samtalsgruppens ramar
Tjejerna går som tidigare nämnt i årskurs åtta och är i 14 årsåldern. De delas in i grupp efter kön av personalen på skolan när samtalsledarna kommer för att rekrytera medlemmar. De kan komma från olika klasser, men går alla i samma skola. Samtalsgrupperna, och de två samtalsledarna, träffas två timmar i veckan under tio veckor (RBUF, 2011-10-21). Detta kan dock variera lite eftersom det i vissa fall inte är möjligt att hålla två timmars grupp per vecka.
I andra fall kommer gruppen inte igång på en gång vilket innebär att inte alla tio tillfällen hinns med under terminen. Detta kan ha olika orsaker som att det är svårt att motivera skolorna till att välkomna samtalsledare in i deras lokaler, eller att värva deltagare.
Den rekommenderade storleken på en samtalsgrupp är tio-tolv tjejer. Maxgränsen är 15 deltagare och minimumgränsen är fyra. Detta för att få en bra gruppkänsla och givande diskussioner. Dessa gränser beror självfallet också på karaktärsdragen hos deltagarna, samt samtalsledarnas upplevda kompetens. I Ellen Uppsala hösten 2011 finns det åtta samtalsgrupper, där medelantalet på deltagare är åtta. Antal gruppdeltagare sprider sig dock inom spannet på fem till elva deltagare i de olika grupperna.
2.3 Ellens värderingar
Rättighetsperspektivet och jämställdhetsperspektivet utgör de två grundperspektiv som projektet arbetar utifrån. I detta avsnitt redogör jag för hur Ellen presenterar sina värderingar i materialet Ellen – handledning för samtalsledare skrivet av RBUF (2006).
2.3.1 Rättighetsperspektivet och Barnkonventionen
”Barnkonventionen ligger till grund för Ellen. Alla barns lika värde och rättigheter till liv och utveckling slås fast i denna. Den huvudsakliga idén med konventionen är att barns rättigheter är okränkbara. Det är viktigt att barn och ungdomar själva blir medvetna om vilka rättigheter
8 de har. Dels för att kunna förstå när de blir felaktigt behandlade och dels för att kunna ställa krav på vuxna.” (RBUF, 2006 s.13)
Handledningen beskriver här lite grundläggande bakgrundsfakta om Barnkonventionen som jag valt att inte ta med då jag anser att just dessa fakta inte är aktuella i denna studie.
”Barnkonventionen består av 54 artiklar utan inbördes rangordning. FN-kommittén menar ändå att de mest grundläggande principerna för konventionen finns i fyra artiklar. Dessa fyra artiklar är:
Artikel 2 fastställer att alla barn har ett fullt och lika människovärde. Inget barn får diskrimineras utifrån kön, etnicitet, religion och funktionshinder. Ett barn får inte heller diskrimineras på grund av vårdnadshavarens grupptillhörighet eller politisk åsikt. Konventionen innefattar därmed alla barn oavsett var de föds eller under vilka förhållanden de växer upp. Denna princip om jämlikhet kan ses som självklar, men i realiteten bryts den ändå ständigt emot, bland annat genom att tjejer och killar behandlas olika och har olika livsvillkor.” (RBUF, 2006 s.13) Ovanstående artikel anges i handledningsmaterialet som den viktigaste för grunden i Ellens arbete.
”Artikel 3 uttrycker att barnets bästa ska komma i främsta rummet. I alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa vara den viktigaste aspekten.
Barnperspektivet kommer ofta i skymundan då de vuxnas intressen i samhället ges mest tyngd.
Artikel 6 betonar barns rätt till liv vilket innebär att den kräver skydd för överlevnad och innefattar även barns rätt till utveckling. Barn ska ha tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning och acceptabel levnadsstandard. Barn har också rätt till lek, vila och fritid.
Artikel 12 handlar om barns demokratiska rättigheter. Den betonar barns rätt till att göra sin röst hörd och att kunna påverka sin egen situation. Ytterst handlar artikel 12 om respekt – att bli tagen på allvar och kunna påverka sitt liv och sin omvärld även om man inte har rösträtt.” (RBUF, 2006 s.13)
2.3.2 Jämställdhetsperspektivet och feminism
”Ellen är ett feministiskt projekt. Feminism för Ellen innebär att vi ser att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i samhället och vi anser att detta är fel. I Ellen jobbar vi aktivt för att förändra detta. Det innebär att värderingarna och övningarna som finns i det här handledningsmaterialet tar sin utgångspunkt i insikten om att vi lever i ett orättvist och icke- jämställt samhälle. Genom att utgå från denna förståelse och jobba för att förändra detta är Ellens övergripande mål ett jämställt och jämlikt samhälle.” (RBUF, 2006 s.14)
”Ellen tror inte att kön och sexualitet är någonting medfött. Vi föds inte som två helt olika kön, utan kön och sexualitet är något som formas av samhällets värderingar. Detta kallas för genus, att samhället formar förväntningar på hur en tjej och hur en kille bör vara. Vad som anses vara ”normalt” för tjejer och killar [...], och vad som anses vara ”vanligt” sex [...] kan därför variera beroende på sammanhang, tid, plats och kultur.” (RBUF, 2006 s.14)
”Genom att ständigt tala kring tjejer och killar som olika, betona att de har olika intressen, egenskaper känslor och drömmar förstärker man föreställningen om könen som helt olika. Det kallas för isärhållande av könen. Detta sker till exempel genom att man menar att tjejer passar
9 specifikt för vissa jobb, och killar för andra. Detta påverkar i sin tur vad som anses vara möjligt för en tjej respektive en kille att välja när det gäller mål, framtidsdrömmar och jobb.”
(RBUF, 2006 s.14)
”Uppdelningen mellan könen är inte heller neutral. Det som killar gör och anses vara bäst på, de egenskaper som ses som ”manliga”, värderas hela tiden högre än de egenskaper som anses vara typiska för kvinnor och det som kvinnor gör. Det är detta som kallas för den manliga normen.” (RBUF, 2006 s.14)
Andra perspektiv och begrepp som Ellen står för som tas upp i materialet är; icke- heteronormativitet, antirasism, för fördomsfrihet, empowerment och emot klasskillnader. Jag har här valt att inte redogöra vidare för dessa då de inte kommer vara lika framträdande i denna studie, men detta gör dem inte mindre viktiga i projektets arbete.
3 Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt presenteras de grundläggande teoretiska utgångspunkter om genus som jag kommer utgå från i denna studie. Dessa utgångspunkter går tydligt att koppla ihop med projektets egna värderingar, vilket jag finner givande då jag ämnar diskutera kring en eventuell utveckling av det nuvarande projektets arbetssätt. Teorierna utgår från de förutsättningar könet skapar och den påverkan som genus har på individer. Dessa teorier kommer jag använda för att kunna föra ett resonemang i avsnitten Resultat och analys och i diskussionen.
3.1 Könsmönster
”Tillsammans skapar, omskapar och upprätthåller vi vissa kulturella överenskommelser om hur flickor och pojkar är” (Elvin-Nowak, 2003 s.118). Könsmönster är de ”självklara”
förväntningar från omgivningen som finns på flickor och pojkar gällande hur deras egenskaper, intressen, beteenden med mera bör se ut. Barnen måste sedan förhålla sig till dessa ”regler” under hela sitt liv (Davies, 2003; Elvin-Nowak, 2003; Hirdman, 2001).
Förväntningarna på hur en flicka eller pojke ska bete sig ser och har sett olika ut över tid, kultur, etnicitet, klass med mera (Elvin-Nowak, 2003; Thomsson, 2003a).
Däremot menar Elvin-Nowak (2003) och Davies (2003) att den kulturella kod, eller de könsmönster som finns över vad flickor och killar är, aldrig har varit så dubbel som den är idag. Det finns en uppfattning om att tjejer och killar faktiskt har samma rättigheter, möjligheter och förutsättningar. Samtidigt är det mycket tydligt hur flickor och pojkar kan och bör använda dessa rättigheter, möjligheter och förutsättningar för att vara, som Elvin-Nowak (2003) kallar det, en ”riktig” flicka eller pojke. Då könsmönster är sammanhangsbundna betyder det att det som till vardags anses vara typiskt flickigt eller pojkigt inte alls har varit det från början eller ens faller sig naturligt. Detta är någonting varje person måste lära sig och repetera. Personer i de ungas omgivning uppmuntrar åter och åter igen till ett visst beteende.
Detta är varför flickor och pojkar lär sig och repeterar vad som är flickigt och pojkigt, samt hur de ska bete sig för att stämma in i det relevanta sammanhanget (Elvin-Nowak, 2003).
Könsmönster uppstår i relationerna mellan män och kvinnor. Det är där gränserna för vad som är ”tillåtet” att göra och inte göra för de olika könen sätts. Det är i mötet med andra det blir viktigt att markera och uppvisa sin könstillhörighet för att känna sig normal, bra och accepterad (Thomsson, 2003a). Det är rent av skamligt att som man/pojke göra kvinno- /flicksaker eller att ta på sig kvinnliga attribut (Hirdman, 2001).
10 Gens (2003) menar att om vi ser ut över en förskoleklass under deras fria lek är det alltid så att flickorna leker för sig och pojkarna leker för sig. Gens (2003) anser att detta är ett tydligt tecken på att barnen redan i förskolan har förstått att tjejer och killar tillhör olika kategorier, och att skillnaderna är stora. Hirdman (2001) menar att det är i just sådana heterogena grupper genus förstärks. Att både kvinnor och män, när de umgås i samkönade grupper, skapar en sorts idealtypisk person av det egna könet som sedan används som referensmall. I kvinnors fall jämförs också denna referensmall av det egna könet mot en tänkt referensbild och måttstock av en man. Något som tas upp upprepade gånger i litteraturen är att pojkar och flickor/män och kvinnor är motsatser eller att vara pojke/man är att vara icke-flicka/kvinna (Davies, 2003; Gens, 2003; Hirdman, 2001).
3.2 Genussystemet
Genussystemet innebär att samhället ordnas efter vilket biologiskt kön personer har. Det manliga könet och dess attribut anses vara mer värda, normala och bättre än det kvinnliga och dess attribut. Därför rankas män högre och får per automatik mer makt än kvinnor (Thomsson, 2003b).
Hirdman (2001) talar om mannen som norm, att vi alltid utgår från en man. Hirdman (2001) har också tankar kring vem denne man är. Hon konstaterar att denne man är en idealtyp som vid olika sammanhang är konstruerad på olika sätt. Kvinnan blir hela tiden jämförd med denne idealman och hennes prestationer blir mätta mot idealmannens tänkta prestationer.
Gens (2003) menar att pojkar tillskrivs makt och därför inte behöver erövra den. Så fort omvärlden får veta att det är en pojke som fötts så ges denne lilla pojke makt.
Speciellt kvinnor har en benägenhet att hindra och bestraffa samkönade när någon stiger utanför sitt könsmönster menar Hirdman (2001) då det blir tydligt för omgivningen hur svaga de andra kvinnorna framstår. Det är därför farligt för kvinnan eller flickan att nå upp, eller åstadkomma mer än mannen eller pojken, då hon genast blir ett hot och får bestraffning för detta av andra kvinnor/flickor (Elvin-Nowak, 2003; Olofsson, 2007; Thomsson, 2003b).
Olofsson (2007) skriver att flickor ofta lägger vikt på att alla flickor skall vara på samma nivå och därför hindrar varandra. Detta menar Olofsson (2007) visar på att det finns ett behov av att arbeta med systerskap och hur flickor kan stödja andra flickor i skolan.
Denna underordning för kvinnor påverkar hur viktig en kvinna anser sig själv vara och hur mycket plats denne känner att denne har rätt att ta. Generellt sett bedömer ofta flickorna sig själva utifrån vad de anser vara pojkarnas perspektiv och kriterier, samt formar sin självbild utifrån dessa. Pojkarna i sin tur lägger inte lika stor vikt på flickornas uppfattning av dem (Elvin-Nowak, 2003). Hirdman (2001) uttrycker detta som att det är män som gör kvinnor, men det är däremot inte kvinnor som gör män utan män. Hirdman (2001) menar på att detta visar tydligt på männens maktposition och ojämlikheten mellan könen.
Genussystemet sker inte av sig självt utan det är vi i samhället, kvinnor och män, som håller upp och underhåller detta system. Det är svårt för en enskild individ att förändra genussystemet, men tillsammans med andra personer kan systemet ifrågasättas och motverkas (Hirdman, 2001; Thomsson, 2003b). Det handlar dock inte bara om att välja att inte följa genussystemet eller könsmönstren. Det finns begräsningar inom oss själva och i omgivningen som är mycket inbitna och påverkar vår uppfattning av vårt handlingsutrymme att förändra (Davies, 2003).
Ofta identifierar kvinnor sig själva i den strukturella underordningen, den är en del av deras identitet. Män upplever den överordning de befinner sig i som en del av sin identitet. Att
11 plocka bort dessa delar skulle bli att rucka på individers syn på sin egen identitet (Thomsson, 2003b).
4 Tidigare forskning
Under detta avsnitt presenteras forskning kring ungdomar och identitetsskapande, samt hur genus görs av barn och vuxna i deras omgivning. Detta anser jag kommer vara en god grund att diskutera utifrån frågeställningarna. Mycket av den forskning som presenteras i följande avsnitt har ett fokus på barn. Jag anser att med Eriksons (Frisén & Hwang, 2006) olika utvecklingsfaser i baktanke, samt deras påverkan på varandra, är denna forskning aktuell i denna studie. För att kunna resonera kring detta menar jag att vi behöver ha en större bild innefattande nutid, men även dåtid, samt att informanterna anser och känner som de gör idag beror på deras erfarenheter livet igenom. Wrangsjö (2006) menar att en persons identitet formas och förändras under hela barndomen, under ungdomsåren och ibland in i vuxenlivet.
Ungdomsåren brukar kallas identitetsutvecklingens höjdpunkt (Wrangsjö, 2006) eller benämnas som att den sociala identitetens utveckling är i fokus (Tanti, Stukas, Halloran &
Foddy, 2011). Marcia (2006) menar att det inte finns någon påvisad skillnad mellan pojkar och flickor gällande vart i identitetsutvecklingen de ligger i mitten av tonåren.
4.1 Identitetsskapandet hos ungdomar
Identiteten kan ses som en serie självbilder som bygger upp vem en person ser sig själv vara, personens upplevda identitet. Självbilderna i sin tur bygger på erfarenheter av hur andra speglat personen vid samspel. Ungdomar söker oftast inte efter sin identitet som sådan utan efter erfarenheter. Identitetsutvecklingen blir då en bieffekt (Wrangsjö, 2006). Den tillskriva identiteten överensstämmer inte alltid med den upplevda identiteten. Om ens upplevda identitet bekräftas kan detta leda till en känsla av tillhörighet (Wrangsjö, 2006).
I Identitetskapande och ungdomar av Frisén och Hwang (red.) (2006) tas Erik Eriksons fem olika utvecklingsfaser som en person genomgår från sin födelse upp i ungdomsåren upp upprepande gånger. Hur komplicerad nästa fas är att ta sig igenom beror till stor del på hur lyckade och avslutade de tidigare faserna är. Misslyckade lösningar på konflikter under en fas ger konsekvenser för hur personens identitetsutveckling fortskrider i alla nästkommande faser i livet (Kroger, 2006).
Hur de nuvarande förhållandena kring en ungdom ser ut påverkar självfallet också i stor grad hur utvecklingen i faserna går. Att befinna sig i en miljö eller grupp med andra som går bra ihop med ens egna biologiska och psykologiska förutsättningar underlättar. Under samspelet med andra får den unge en speglig av att denne gör ”rätt”, av sig själv och sin person. Genom detta samspel formas vår självkänsla och självuppfattning (Frisén & Hwang 2006; Smedler &
Drake, 2006).
Denna forskning finner jag intressant i denna studie då det i analysen kan kopplas ihop med hur projektets arbetssätt påverkar deltagarnas identitetsutveckling.
4.2 Förväntningar att leva med
De flesta människor i västvärlden idag ifrågasätter inte tanken om att det endast finns två kön, män och kvinnor. Detta är en självklarhet gällande både biologiska och sociala aspekter. Det finns dock många personer som föds med vad som inte anses helt manliga eller kvinnliga könsdelar eller könshormonsnivåer. En skulle kunna säga att istället för två motsatta poler är det ett spektrum som sträcker sig mellan ”helt manliga” och ”helt kvinnliga” kroppar.
12 Personer kan vara placerade vart som helst i detta spektrum (Davies, 2003; Smedler & Drake, 2006).
Thomsson (2003c) menar att för att kunna påstå att det finns sådana stora skillnader mellan kvinnor och män att de hör hemma i olika kategorier måste en förutsätta att det finns stora likheter i de olika kategorierna. Alltså att alla kvinnor har stora likheter och mycket gemensamt, precis som alla män är och har det. Detta är långt ifrån sanningen menar Thomsson (2003c).
Vi blir tidigt i våra liv kategoriserade som kvinnor eller män och med detta kommer vissa attribut och förväntningar. Utifrån dessa formar varje individ sin självbild och försöker att finna sin plats i sammanhanget. Det kan dock vara mycket problematiskt och kräva anpassning av den egna individen för att passa in i de förutbestämda anvisningarna (Davies, 2003; Elvin-Nowak, 2003).
Om någon försöker motverka genussystemet genom att exempelvis klä sig på ett sätt som inte motsvarar ens könsmönster blir andra nervösa och obekväma. Ofta försöker omgivningen motarbeta individen. Det blir ännu mer uppenbart när någon bryter könsmönstren att kön inte är något vi är utan något vi hela tiden måste göra (Smeder & Drake, 2006; Thomsson, 2003b).
Mobbing, eller motarbetning, startar för att visa ”avvikaren” att den har kommit snett, och för att denne skall rätta sig i ledet igen och inte utmana de andras könstillhörighet (Davies, 2003).
När dessa aspekter blir synliga bland barn visar det sig bland annat genom att flickor är väl tränade i att vänta på sin tur genom att exempelvis räcka upp handen. Pojkar som däremot har mindre träning i detta har lättare att ropa svaren rakt ut. Detta påverkar i sin tur hur mycket talartid varje kön får (Gens, 2003; Olofsson, 2007). När en pojke ropar på någon ur personalen på förskolan är det inte ovanligt att denne släpper det denne har för händerna, ofta en flicka, och genast rusar dit. Flickorna får ofta vänta medan pojkarnas behov blir tillfredsställda då pojkar kräver på ett annat sätt än vad flickor gör. Den anställda tillskriver pojken makt över flickan då denne rusar dit (Gens, 2003). Olofsson (2007) menar att genom att ofta bemöta varje pojke som en individ och tilltala pojken vid namn, men klumpa ihop flickorna i en grupp, markeras pojkarnas värde som högre än flickornas. Flickor används ofta som dämpare för pojkarna. Det är inte alls ovanligt att barnen blir placerade varannan flicka och varannan pojke runt matbordet eller i klassrummet. Flickorna ska då skapa en distans mellan de busiga pojkarna (Gens, 2003; Olofsson, 2007).
Forskningen som tagits upp i ovanstående avsnitt bidrar till analysen av undersökningen gällande projektets arbetssätt samt eventuella svårigheter och möjligheter som kan uppstå i en samtalsgrupp med blandade kön på deltagarna.
4.3 Ungdomsgrupper
I en ungdomsgrupp sätts ofta hårda regler. Detta leder till att könsmönstren och deras funktioner ofta blir mycket mer uppenbara än under tidigare faser (Smedler & Drake, 2006).
Behovet av bekräftelse på att vi gör ”rätt” finns med oss under hela våra liv. Det kan vara bekräftelse från en informell ledare, vänner eller en uttalad auktoritet (Wrangsjö, 2006).
Tanti et al (2011) talar om självkategorisering. Med detta menas en jämförelse av relativa likheter och skillnader mellan sig själv och de andra i gruppen. En stark gruppidentifiering hos medlemmarna och en stark gruppkänsla har visat sig ha en främjande effekt. Främjande för identitetsskapandet, självkänslan och förmågan att hantera eventuella utvecklingsproblem bland ungdomar. Dessa självkategoriseringar kan se olika ut beroende på omgivning och kan
13 därför skifta när personen är i olika sociala sammanhang (Smedler & Drake, 2006; Tanti et al, 2011; Wrangsjö, 2006).
Smedler & Drake (2006) menar att genom dessa speglingar i gruppen förstärks könsmönstren.
Speglingarna uppmuntrar personen som får en benägenhet att fortsätta bete sig på detta sätt, det vill säga ”rätt” sätt. Erikson menar att det är viktigt att den unge får en period i sitt liv där det är tillåtet att testa på olika roller, och under denna period slippa ansvar och plikter (Frisén
& Hwang, 2006). De personer som har haft en sådan period och sedan kan ta ställningstaganden kring sin identitet är ofta mycket psykologiskt välfungerande (Marcia, 2006).
Det är vanligtvis en självklarhet att grupptillhörighet fastställs i första hand med utgångspunkt i personernas kön (Tanti et al, 2011). Resultaten i studien som Tanti et al (2011) utfört visar dock att ungdomar oftare identifierar sig med gruppen och dess egenskaper än med sitt kön och de egenskaper som könet tillskrivs. Det finns en risk att gruppjaget blir det mest framträdande jaget och personens egen identitet bygger då till största del på att vara en del i en grupp. Därigenom identifierar personen sig själv utifrån gruppens egenskaper. Detta leder till att gruppens regler och bekräftelse ofta blir viktigare än till exempel föräldrarnas (Smedler
& Drake, 2006; Tanti et al, 2011)
Gens (2003) för en diskussion kring att det inte är ovanligt att barn i Sverige följer sin grupp med klasskompisar genom hela skoltiden. Gens (2003) menar att redan första dagen i förskolan så bestäms en hierarki bland barnen. Genom att inte blanda gruppen när de sedan flyttar uppåt i klasserna kan denna hierarki vara nästintill intakt under hela skolgången. För de barn som befinner sig längst ner i hierarkin kan detta vara förödande för deras självbild och självkänsla. Gens (2003) menar att alla barn gynnas av att blanda klasserna och skapa nya relationer. Tanti et al (2011) är inne på samma spår och påpekar att när ungdomar hamnar i en ny social kontext startas ofta en ny identitetsutveckling då omgivning och samspel förändras radikalt. Ett sådant miljöombyte ger insikt i andra sociala konstruktioner och ungdomen måste anpassa sig för att passa in (Tanti et al 2011).
Denna forskning kring grupper används i analysen för att förstå den gruppdynamik som finns i ungdomsgrupper, samt hur identitetsutvecklingen hos ungdomar fungerar i en ungdomsgrupp.
4.4 Språket som redskap
Pojkar leker ofta i grupp och flickor leker två och två. Ofta så är pojkarnas lek obevakad på förskolan och i skolan. Det finns inga vuxna runt omkring som uppmärksammar vad pojkarna gör och de får mycket långa tyglar. Leken är i centrum för pojkarna och inte relationerna.
Flickorna däremot lägger mindre vikt på vad de gör eller leker och mer vikt på vem de gör det med (Gens, 2003; Olofsson, 2007).
Runt flickorna på förskolan finns det ofta vuxna och de är ofta involverade i de samtal som förs flickorna emellan. Flickorna blir på detta sätt tränade i att samtala och att vara lyhörda.
Flickorna får ständigt användning för sin lyhördhet, och de förväntas ofta att tillfredsställa andra innan sig själva. Tidigare beskrevs hur flickorna placeras som dämpare mellan pojkar vid matbordet. Flickorna agerar i denna situation som servitörer och uppassare till pojkarna, som genom en grymtning och en armbåge i sidan på flickan får vad de vill ha.
Konsekvenserna detta får för flickorna är ganska uppenbara; de får passa upp, lyda och sätta pojkarna i första hand framför sig själva (Gens, 2003; Olofsson, 2007).
14 Det finns även konsekvenser för pojkarna. Personalen på den förskola Gens (2003) tar upp som exempel ville ändra sin pedagogik och ta bort denna börda för flickorna. De placerade pojkar och flickor vid olika bord och blev genast medvetna om något oväntat. Pojkarna hade inte ord för de mest basala sakerna som stod på bordet. De hade aldrig behövt lära sig dem.
Flickor och personal hade när pojkarna gav ifrån sig en grymtning sett vad som saknades och gett det till pojken. Samma sak sker när en pojke sträcker fram foten. Personalen vet då att skon ska knytas och gör detta utan att pojken behöver förklara vad han är ute efter. Pojkarnas språkutveckling var mycket låg då de inte tränades i att samtala på samma sätt som flickorna gjorde, varken i leken eller vid matbordet. Gens (2003) anser att för att ge pojkarna samma chans som flickorna måste vuxna tala med dem med den konversationsteknik de använder med flickorna, om än kanske om andra saker.
Almér (2006) beskriver att den tidiga språkutvecklingen följer med oss upp i ungdomsåren, och att hur barnen bemöts som små är mycket viktigt för barnens framtid. Den språkliga delen av bemötande är ett väldigt effektivt sätt att spegla barnet i dess identitetsskapande. Davies (2003) menar att språket är nödvändigt för att överleva i den sociala världen och vi kan ovan se att detta verktyg inte är en självklarhet för pojkar att ha.
Språket och språkutvecklingen hos individer kan ses som en stor aspekt som påverkar individers möjlighet att deltaga aktivt i en grupp där samtalet är i fokus. Denna forskning används därför i analysen av resultat samt i diskussionen.
4.5 Sätt att arbeta jämlikt
Olofsson (2007) har som utgångspunkt, för att kunna arbeta på ett mer accepterande och jämlikt sätt, att inte ta ifrån barnen någonting utan endast introducera. Vi ska inte ta bort leksaker som ”tillhör” de olika könen, utan vi ska istället presentera alla barn för dessa leksaker. ”När barnen utformar sin personlighet ska vi tillföra fler färger på paletten.” skriver Olofsson (2007 s.59). Istället för att kritisera barnen då de gör något som innefattas i deras tilldelade könsmönster skall vi koncentrera oss på att berömma och hylla barnen när de gör något utanför det (Olofsson, 2007).
Olofsson (2007) anser att fler manliga anställda i förskolan och skolan, där vanligtvis en majoritet av de anställda är kvinnor, bara är verksamt om inte mannen är där för att verka som en manlig förebild. De manliga anställda inom förskola och skola tar eller ges nämligen ofta rollen som idealmannen, och utför manliga sysslor och leker pojklekar. Detta leder endast till att barnen får sin bild av att det är skillnad mellan män/pojkar och kvinnor/flickor. Det är därför av stor vikt att alla anställda agerar på samma sätt. Ser barnen att alla anställda, oavsett kön, gör detta upptäcker barnen snart att det inte finns några specifika skillnader på könen eller könsspecifika uppgifter och beteenden (Olofsson, 2007).
Olofsson (2007) talar om hur det går att arbeta kompensatoriskt, med det som just flickor och pojkar behöver stärkas i, och att detta är olika för de två könen. Eftersom pojkar och flickor möter olika förväntningar och behandlas på olika sätt har de tränats mer i vissa områden än det andra könet har. Flickor behöver ofta öva sig på att ta plats, vara självständiga och modiga. Pojkar i sin tur behöver ofta träna sig på att visa och få ömhet och närhet, samt att kommunicera. Olofsson (2007) presenterar vad Margrét Pála Ólafsdóttir och Anne-Mette Kruse drar för slutsatser kring att arbeta med dessa svagheter i grupper med blandade kön i förskolan. Ólafsdóttir och Kruse anser båda att det inte är en god idé att blanda könen då det är svårt att ge barnen skilda budskap i en blandad grupp. När uppmuntran försöker ges till flickorna att ta plats, så uppfattar pojkarna detta och tar ännu mer plats vilket hindrar flickorna (Olofsson, 2007).
15 I relation till ovanstående stycke blir det intressant att ta upp Gens (2003) tanke om att existerande könsmönster säger att flickor är lydiga och pojkar är busiga. Detta bidrar till att barnen förväntas vara såhär och pojkars busighet accepteras i olika situationer. Pojkarna blir inte tillrättavisade gällande detta beteende. Olofsson (2007) anser att vid vuxenledda aktiviteter så tenderar personalen att sätta pojkar i första rummet och acceptera sådan som är
”typiskt pojkar”. Detta leder till att ju mer strukturerad och vuxenledd en aktivitet är desto mer vinner pojkarna och desto mer förlorar flickorna (Olofsson, 2007).
Olofsson (2007) menar dock på att precis som det finns flickor som tar mycket plats och hörs, så finns det pojkar som är blyga och ängsliga samt har svårt att passa in i den förväntande mans-/pojkrollen. Dessa pojkar behöver, precis som vissa flickor, stöd att våga och känna sig bekväma i sig själva. Delas grupperna upp i kön så förutsätts ändå större likheter inom könet än mellan könen, vilket kan verka mycket negativt för de flickor och pojkar som inte följer deras tilldelade könsmönster. Att dela upp barnen i grupper baserat på deras kön kan förstärka bilden hos barnen att det finns skillnader mellan könen och att detta har betydelse (Olofsson, 2007).
Olofsson (2007) drar ändå slutsatsen att barn kan ha nytta av att ibland vara indelade i samkönade grupper och att detta är ett bra tillfälle att arbeta med de sidor som könsmönstren undanhåller barnen. Tanken är att barnen i de samkönade grupperna skall lära sig något och sedan kunna ta med sig detta när de är i en blandad grupp.
Genom att ta upp frågor kring könsmönster, genussystem och vilka olika förväntningar som finns på flickor och pojkar med barnen kan de få en möjlighet att fundera och komma fram till insikter de antagligen inte kommit fram på annat vis (Davies, 2003).
Språket i sig självt kan verka begränsande då det endast finns ord för kategorierna man och kvinna vilket gör att alla personer trycks in i dessa två kategorier (Davies, 2003; Smedler &
Drake, 2006). Språket, fortsätter Davies (2003), är därför ett sätt att bygga på och upprätthålla den sociala struktur eller de könsmönster som finns. Davies (2003) beskriver hur hon skulle föredra att definitionerna av vad som anses vara maskulint och feminint breddas så att de innefattar en större variation och att de också överlappar varandra. Samtidigt uppmuntrar Davies (2003) att lära barn att det är skillnad på könet som organ och det upplevda könet, och att dessa inte behöver överensstämma och kan skifta.
För att kunna utveckla projektet finner jag det lämpligt att ta del av olika sätt att arbeta jämlikt i grupper.
4.6 Sammanfattning
Identitetsskapandet bygger på hur andra bemöter och samspelar med en individ. Identitetens utveckling påverkas av erfarenheter och spegling från andra personer i individens närhet.
Vikten av samspel och självkategorisering är stor för individens självbild och självkänsla.
Individer blir ofta behandlade på olika sätt beroende på vilket kön individerna har. I sammanhang när bemötandet är mot ett barn eller en ungdom är det ofta vuxna som sätter ramarna. Bemötandet utifrån grupper baserade på kön påverkar enskilda individer och dennes känsla av rättigheter och friheter, vilket påverkar individers möjlighet till utveckling. Det finns även individer som inte självklart passar in i det kön denne har blivit tilldelad, både biologiskt och psykologiskt. Att det endast finns två förmodade kategorier kan vara svårt för dennes identitetsutveckling och självkategorisering.
Mitt syfte är att studera genusforskning och att tillämpa detta inom kontexten av Ellen- projektet för att diskutera svårigheter och möjligheter med ett blandat projekt. Jag har därför
16 valt att utgå från forskning kring identitetsskapande och hur bemötande påverkar den enskilde individen. Genom att sätta in detta i sammanhanget Ellen finns det en möjlighet att få en överblick av hur projektets arbetssätt påverkar identitetsutvecklingen och uppfattningen av kön samt hur detta påverkar en eventuell utveckling av projektet.
5 Metod
Här presenteras den metod jag använt för att samla in tidigare forskning och material genom en undersökning. Ytterligare presenteras anledning till val av metod, datainsamling, samordnarens av projektet i Uppsala 2011 syn på denna studie, genomförande, databerarbeting och analysmetod. I avsnittet förs även ett resonemang utifrån validitet och reliabilitet, forskningsetiska krav och min roll som undersökare.
5.1 Litteratursökning
För att finna den litteratur jag använt mig av i studien sökte användes sökmotorn LIBRIS, vilken fungerar som ett register över kurslitteratur. Sökord som användes var; genus, barn, unga, ungdomar, ungdomsgrupper, identitet, identitetsskapande, grupp, könsmönster, kön och gruppdynamik. För att finna referenser till Teroetiska utgångspunkter tog jag till stor del hjälp av de referenser som anges i projektets handledningsmaterial, och på så sätt dragit nytta av förstahandskällan. Den artikel som används hittades via sökmotorn Samsök med sökord som;
social, identity, gender och adolescence.
5.2 Undersökningsmodell
Denna studie bygger på en kvantitativ undersökning (Eliasson, 2006). Undersökningen är en primärdataundersökning (Dahmström, 2007) samt är en explorativ undersökning, då syftet är att ligga till eventuell grund för vidare studier på ämnet samt fylla de kunskapsluckor som finns kring projektets arbetssätt ur ett genusperspektiv (Dahmström, 2007; Patel & Davison, 2003).
Mitt mätinstrument är en survey, i form av en gruppenkät som delats ut direkt till undersökningsenheten (Dahmström, 2007; Patel & Davidson, 2003; Trost, 2007). Enkäten är ett attitydformulär (Patel & Davidson, 2003) som fokuserar på hur informanterna känner kring att delta i en grupp med blandade kön. En av frågställningarna fokuserar på om informanternas uppfattning av konceptet som helhet kan komma att påverka deras syn på en blandad samtalsgrupp. Därför finns även frågor kring om arbetssättet upplevts som givande.
På så sätt kan eventuella samband i de insamlade enkäterna uppmärksammas och denna aspekt kan därigenom tas i beaktning.
5.3 Motivering till metodval
Jag har valt att göra en kvantitativ undersökning då denna metod är lämplig att använda för att kunna göra generaliseringar utifrån en mindre grupp (Eliasson, 2006). Att generalisera utifrån en mindre grupp för att kunna säga något om en större grupp, kan vara användbart då det inte finns resurser till att göra en större undersökning (Eliasson, 2006). Denna metod inbjuder dock inte till möjligheten att ställa följdfrågor eller få mer ingående information om orsaken till varför informanterna valde att svara som de gjorde (Bryman, 2001). Denna metod hade dock en fördel då informanterna kunde motta enkäten vid vad samtalsledarna ansåg vara ett passande tillfälle under terminen (Bryman, 2001). Detta var smidigt då samtalsgrupperna träffas i olika delar av Uppsala vid olika tidpunkter i veckan.
Fördelar med en kvantitativ undersökning är att det går relativt snabbt att analysera det insamlade materialet med hjälp av dataprogram. Det går också att ta fram många olika tabeller
17 och göra jämförelser utan att uppgifterna måste matas in igen (Eliasson, 2006). Detta var mycket användbart i denna studie då jag hade ett intresse av att göra flera olika sorters jämförelser och analyser.
5.4 Urval
Min undersökningsenhet (Dahmström, 2007; Trost, 2007) var de samtalsgrupper som fanns i Ellen-projektet i Uppsala hösten 2011, alltså åtta samtalsgrupper med ett genomsnittsantal på åtta deltagare. Ett icke slumpmässigt urval gjordes när jag valde Ellen-projektet i Uppsala (Dahmström, 2007; Trost, 2007). Detta var till stor del ett bekvämlighetsurval då jag redan hade kontakt med både Ellen/allan-samtalsledarna, projektledarna och samordnaren i Uppsala (Trost, 2007). Detta underlättade i sökandet efter informanter.
Populationen (Dahmström, 2007; Eliasson, 2006; Trost, 2007) bestod av Ellen-deltagare i cirka 40 kommuner runt om i Sverige. I många av de större kommunerna drivs även flera Ellen/allan-projekt bredvid varandra.
5.5 Avgränsning
Denna studie grundas på det syfte och de värderingar Ellen bygger på och studiens informanter kommer endast ifrån Ellen. De värderingar som allan bygger på är mycket lika Ellens, men har ett större fokus på diskussioner kring manlighet. Syftet med de olika delarna av projektet är mycket lika, om än inte identiska. Jag har i denna studie valt att begränsa mig till syftet som finns inom Ellen då det är detta syfte studiens informanter har arbetat utifrån.
Jag har alltså valt att inte innefatta de två allan-grupper som finns i Uppsala hösten 2011 i denna studie. Om allan-deltagare skulle ha medverkat i studien skulle detta leda till tydlig underrepresentation av allan-informanter då det i Uppsala finns åtta Ellen-samtalsgrupper, men endast två allan-samtalsgrupper. Att endast ha två allan-samtalsgrupper som svarar på enkäten och sedan dela upp informanterna i kön, vilket då skulle vara intressant, skulle inverkat på allan-informanternas möjlighet till anonymitet gentemot sina samtalsledare (Djurfeldt & Larsson, 2010). På grund av omfattningen av denna studie fanns inte heller möjlighet att kontakta fler allan-informanter, och därför valdes hela gruppen bort.
Min undersökningsenhet innefattade 64 deltagare, med reservation för den grupp på fem deltagare där jag själv vid studietillfället var samtalsledare vilken jag valde att utesluta ur studien. Tanken bakom detta beslut var att jag undermedvetet kan ha påverkat dessa deltagares objektivitet. Det vore eventuellt svårt för dem att svara sanningsenligt när deras egen samtalsledare skulle redovisa resultaten. Det totala antal enkätsvar från informanter som var möjligt att samla in med dessa avgränsningar var alltså 59 stycken.
5.6 Bortfall
Av de 59 som ingick i undersökningsenheten var 43 informanter närvarande vid enkättillfället. Alla deltagare som mottog enkäten fyllde i den. Det finns dock enstaka bortfall på vissa frågor.
5.7 Projektets samordnares syn på denna studie
Som tidigare nämnt är det jag själv som tagit initiativ till denna studie då jag ansåg att ämnet skulle vara intressant att utforska närmare. Jag presenterade mina tankar för samordnaren för Ellen/allan i Uppsala år 2011 Lovisa Helgoson Arlid, som reagerade mycket positivt till att en studie görs. Helgoson Arlid hjälpte mig att utveckla mina tankar och idéer kring hur detta skulle kunna göras rent praktiskt. Samordnaren lade också fram förslaget att studien kunde
18 genomföras som en del av Ellen-projektet i Uppsala 2011 samt integreras med projektets övriga arbete.
Jag presenterade bakgrunden och mina tankar kring studien för resterande samtalsledare vid det nätverksmöte där jag delade ut enkäterna. Då jag tog hjälp av de övriga samtalsledarna för att utföra undersökningen i denna studie var deras positiva bemötande avgörande för att undersökningen skulle kunna bli av.
5.8 Genomförande av undersökningen
Enkäterna sammanställdes i sin helhet med utgångspunkt i avsnittet Enkätfrågor. Den fullständiga enkäten finns att skåda i Bilaga 1. Jag använde mig av de övriga samtalsledarna i berörda grupper för att sprida ut enkäterna. Därav sammanställdes även ett tillhörande missiv (Dahmström, 2007; Patel & Davidson, 2003) med grundläggande information riktat till samtalsledare och informanter, se Bilaga 2. Tanken bakom detta var att denna information skulle motivera informanterna att svara då det satte in enkäten i ett sammanhang. I detta missiv klargjordes även vilka tillvägagångsätt jag använt för att stärka anonymiteten i så stor mån som möjligt (Patel & Davidson, 2003).
Vid ett nätverksmöte närvarade samordnaren Helgoson Arlid, projektledare och samtalsledare i Ellen/allan-projektet i Uppsala hösten 2011. Vid denna träff fick jag tillfälle att presentera studien inför de andra samtalsledarna, samt dela ut kuvert innehållande tio enkäter och missivet. Jag lade fram en önskan till de andra samtalsledarna om hjälp att dela ut enkäterna i deras enskilda grupper vilket alla närvarande var positiva till. Samtalsledarna fick ställa frågor till mig då de i sin tur finns på plats med informanterna och ska kunna svara på frågor under undersökningstillfället.
Ytterligare information gällande min önskan att de läser upp informationen till informanterna högt inför gruppen direkt från pappret gavs muntligen. Plats lämnades för informanten att skriva in sin mailadress på själva enkätbladet i det fall de vill ta del av det slutgiltiga materialet. Detta ansåg jag var ett smidigt sätt att ge informanterna den möjligheten (Eliasson, 2006). En kort information fördes därför också fram kring att anonymiteten inte är fullständig om mailadress anges på enkäten. Om informanterna skulle påpeka att de kände sig obekväma med detta fick de då gärna lägga sin mailadress på ett separat papper i kuvertet. Min mailadress gick att finna på missivet i det fall att någon av informanterna skulle vara intresserad av att kontakta mig (Eliasson, 2006).
Som också står i missivet informerade jag samtalsledarna om att jag önskade att informanterna själva stoppade ner enkäterna i kuvertet samt att kuvertet sedan förseglades direkt och framför gruppen. Detta för att markera att deras samtalsledare inte kommer att få reda på deras enskilda svar. Tanken bakom detta var att informanterna då skulle känna sig avslappnande att svara sanningsenligt.
På missivet fick samtalsledarna fylla i vissa uppgifter som sedan skickades med i kuvertet till mig. Jag var intresserad av att veta hur många som totalt deltar i gruppen, hur många som närvarande vid enkättillfället och vilket grupptillfälle i raden detta var. Jag önskade att samtalsledarna skrev sina namn på missivet då detta skulle underlätta om jag blev tvungen att påminna samtalsledarna om enkäterna. Adress och frimärke fanns färdigt på enkätkuvertet.
Samtalsledarna lade kuvertet på brevlådan så det skulle komma fram till mig efter enkättillfället. När jag mottagit enkätkuvertet skickade jag ett tackmail till berörda samtalsledarpar och tackade för deras hjälp i denna studie. Jag skickade ut två påminnelsemail till de samtalsledarpar som ännu ej skickat kuvertet och framlade min tacksamhet om detta gjordes. I det första av dessa mail presenterade jag ett sista datum för att skicka enkätkuvertet.
19 Sätt att minska eventuella bortfall i denna studie var att dela ut kuvert med fri porto samt mailpåminnelser (Dahmström, 2007).
5.9 Enkätfrågor
5.9.1 Val av frågor
För att veta vilka förbättringar som kan/borde göras är det högst aktuellt att undersöka hur organisationen fungerar nu (Blom & Morén, 2007). På grund av detta innehöll enkäten frågor gällande projektets koncept, vad informanterna tänkte om en blandad samtalsgrupp och om de kunde tänka sig delta i en sådan samtalsgrupp. Eftersom en av frågeställningarna är om informanternas uppfattning av projektet som helhet kan komma att påverka deras syn på en blandad samtalsgrupp, innehöll enkäten frågor gällande nuvarande arbetssätt av även denna anledning. Frågorna var konstruerade så dessa tre aspekter undersöks.
Min enkät innehöll inga sak- eller bakgrundsfrågor då jag ansåg detta överflödigt (Djurfeldt &
Larsson, 2010; Trost, 2007). Som tidigare nämnt i Presentation av Ellen och Urval så måste en deltagare uppfylla visa kriterier för att vara med. Så som bland annat kön, ålder/årskurs och även bo i Uppsala.
Enkätfrågorna var slutna frågor med fasta svarsalternativ som innehöll en graderad inställning, den sista frågan var en antingen eller-fråga. Uppbyggnaden hade alltså en hög grad av standardisering och en hög grad av strukturering. Att frågorna var standardiserade underlättar den generalisering och jämförelse som utförts i analysen (Dahmström, 2007;
Eliasson, 2006; Patel & Davidson, 2003; Trost, 2007). Frågorna i enkäten följde en ordinalskala då de bestod av attitydfrågor, samt var kvalitativa variabler (Dahmström, 2007;
Djurfeldt & Larsson, 2010; Eliasson, 2006; Trost, 2007).
5.9.2 Utskriftsfel i enkäten
I enkäterna som skickades ut uppkom tyvärr ett utskriftsfel på fråga fem. Denna fråga berörde hur deltagarna trodde att det skulle bli gällande deras utrymme att höras om de medverkade i en blandad samtalsgrupp. Texten över siffrorna som anger vad de olika siffrorna står för hade blivit förskjuten (se Bilaga 1). Texten som var ämnad att stå över svarsalternativ nummer 3 stod istället över svarsalternativ nummer 4. Detta påverkade självfallet hur informanterna valde att svara, då det beror på hur frågan lästes. När detta uppdagades valde jag att lägga till i det avslutande tackmailet till alla samtalsledare ett avsnitt där jag frågade om, och i sådana fall hur, detta hade uppmärksammats vid enkättillfället. Det visade sig att i vissa grupper hade detta uppmärksammats, i andra inte samt att deltagarna och samtalsledarna resonerat på olika sätt i olika grupper.
5.10 Analysmetod
Min analys har genomförts med hjälp av dataprogrammet SPSS som är ett av det mest använda datorprogrammen för att analysera kvantitativa data inom samhällsvetenskapen (Eliasson, 2006).
5.10.1 Databearbetning
Alla variabler är kodade då de är kvalitativa, och rangordnade då de tillhör en ordinalskala för att underlätta registreringen i SPSS (Dahmström, 2007; Trost, 2007). Den kodning som finns i enkäten användes även i databearbetningen, det vill säga en kodning med siffrorna 1-5. Där svar uteblivit användes siffran 0 som kod.
Resultatet på fråga fem där det uppstått ett utskriftsfel kan självfallet inte ses som helt tillförlitliga. Detta resultat har därför inte samma tyngd som övriga resultat. Trots detta har jag
20 valt att inte bortse helt från resultatet då frågan har en betydande roll i denna studie.
Omfattningen för denna studie tillät dock inte att frågan skickades ut för att besvaras igen. Jag anser dock att ett resonemang utifrån resultat och den tidigare forskningen fortfarande går med försiktighet att genomföra.
I missivet ombads samtalsledarna att ange hur många pass samtalsgruppen har haft tillsammans medräknat det pass som enkäten delades ut på. Vanligtvis träffas samtalsgruppen tio gånger under en termin. Detta skiljer sig dock lite beroende på hur snabbt gruppen kommer i gång, grupperna låg därför lite olika till. Samtalsledarna angav att de var 12 informanter som fyllde i enkäten på sitt tredje-fjärde pass, 15 som deltog på sitt sjätte pass, och 16 som träffats för sitt sjunde-åttonde pass och då fyllde i enkäten (se Tabell 1, i Bilaga 3). Passen är kodade på så sätt att de grupper som var på pass tre till fyra är kodade som 1, de grupper som var på pass sex är kodade som nummer 2, och de grupper som var på pass nummer sju till åtta är kodade som nummer 3. Tack vare denna kodning blev det minst två grupper i varje kod vilket försvårar utläsandet av resultatet från enskilda grupper.
5.10.2 Analys av enkätsvar
Jag har använt mig av bivariat analys med hjälp av korstabeller för att kunna se eventuella samband mellan två variabler (Djurfeldt & Larsson, 2010; Eliasson, 2006). Resultaten är redovisade genom frekvenstabeller i Bilaga 3 (Djurfeldt & Larsson 2010), vilket är lämpligt för en ordinalskala då resultaten blir tydliga (Eliasson, 2006).
Vid bortfall av specifika frågor har jag valt att redogöra för dessa i resultatet, men dessa bortfall är frånsedda i analysen. Ett medräknat bortfall i analysen kunde ha påverkat slutresultaten markant då informanterna är få till antalet (Eliasson, 2006).
5.10.3 Analys av enkätsvar i relation till tidigare forskning
I analysen av resultat och tidigare forskning har jag utgått ifrån frågeställningarna. Ett resonemang förs kring de möjligheter och svårigheter med blandade kön som kan dyka upp i en sådan samtalsgrupp.
5.11 Etiska ställningstaganden
I första delen av den etiska diskussion kring denna studie har jag utgått ifrån Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska krav, som är en vanlig och rekommenderad utgångspunkt vid sådana diskussioner (Vetenskapliga rådet). I avsnittets sista del för jag ett resonemang kring min egen roll som undersökare och hur detta kan ha påverkat resultatet.
5.11.1 Informationskravet
Informationskravet innebär att berörda av studien blir informerade på ett tydligt sätt om studiens syfte och att det är frivilligt att delta i studien (Vetenskapliga rådet). För att se till att detta krav uppfylldes skrevs det missiv som skickades ut med enkäterna, vilket skulle försäkra att alla informanter fick all information. Informanterna fick veta att deltagande var frivilligt, de kunde också välja att inte svara på frågorna. De blev informerade om vad enkäterna skulle användas till, även om jag valde bort att använda ordet C-uppsats då detta eventuellt kunde skapa förvirring. Min mailadress stod tydligt på missivet i fall informanterna ville kontakta mig. Informanterna kunde välja att lämna sin mail på enkäten, eller på ett papper bredvid, för att få ta del av studien när den sammanställts i sin helhet.
Jag valde att sammanfatta syftet bakom enkäten som att denna handlade om informanternas tankar kring Ellen, hur de ser på Ellen som projekt och hur projektet påverkat dem. Enkäten är dock konstruerad så att det är tydligt att enkäten handlar om tjejer och killar i en grupp tillsammans. Jag önskade att informanterna skulle hålla kvar Ellen-projektets koncept i
