NUMMER 4 1982
kvinnors mångskiftande levnadsbetingelser
Medan kvinnors livserfarenheter
skiljer sig i olika tider, kulturer och klasser
så är den underliggande strukturen av kvinnoförtryck som möter oss genomgående densamma. Kvinnors sätt att ta
itu med denna struktur är en av de många trådar som binder samman artiklarna du kan läsa
i detta nummer om
forskare och kvinnoforskning i Lund. Ansv utg Karen Davies.
REDAKTION
Elisabet Brunnberg, Karen Da- vies, Joke Esseveld.
REDAKTIONSSEKR Carina Jönsson
ADRESS
Kvinnovetenskaplig tidskrift, ö . Vallgatan 25, 22361 Lund. Tel.
046-13 7470.
Forums systerorganisationer Göteborg: Ingrid :Holm(jjvist\031- 13 16 70.
Stockholm: Yvonne Hirdman, 08- 7125529.
Umeå: Ingegerd Lundström, 090-130716.
Uppsala: Marianne Carlsson, 018-155400-1752.
NORDISKA. KONTAKTER Köpenhamn: Tinne Vammen Roskilde: Elisabeth Plum Århus: Brita Foged Oslo: Janneken 0verland Bergen: Anka Broch Due Helsingfors: Liisa Husu
Knubb-Manninen
Reykjavik: Thorunn Magnusdot- tir.
Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året. Prenumeration för 4 nr kostar 65 skr. Stödprenumera- tioner å 100 skr eller mer är mvcket välkomna. Postgironr 8841 78-5.
Grafisk form: Leif Thollander.
Vinjetter: Ewy Palm Printed in Sweden by Wallin & Dalholm, Lund.
© Författarna och Kvinnoveten- skaplig tidskrift.
ISSN 0348-8365.
Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistis-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet och Universitets- och högskoleämbetet i Sverige/Lunds universitet.
Nr 4 - 1982-Årg 3
Från redaktionen 3 SISSEL LIE
Preciöserna i 1600-talets Frankrike 6 ANN SCHLYTER
Kvinnors liv och arbete i Lusakas kåkstäder 18 ELAINE ENARSON
Kvinnliga skogsarbetare och de sexuella produktionsförhållandena 31 ELVI SINERVO
Människans rop 40 INGRID MILLBOURN
Kredit — Kooperativa Förbundet och kvinnan 42 CATHARINA HALKES
Feministteologins invändningar mot bilden av Gud Fader 51
Krönika 60 Recensiner 72 Våra förmödrar 76 Pennskaft 79 Vad händer 81
Från Kvinnouniversitetet i Umeå,juni 1982. Foto Inger Harnesk.
Från redaktionen
Detta nummer markerar slutet på vårt tredje utgivningsår och skiljer sig från tidi- gare nummer genom att vara 'temalöst'.
Tanken bakom de tidigare numren har varit att presentera och ge en överblick över — ofta för första gången i Skandinavi- en — vad kvinnoforskning har inneburit inom ett visst ämnesområde. Vi har dock samtidigt strävat efter att ta in artiklar och föra en debatt som inte direkt rymts inom det aktuella temat. Ibland har man trots detta trott att det inte har varit någon idé att skicka in artiklar som inte direkt anknu- tit till tidskriftens temata. Detta bidrog till att vi i K V T nr 1:1982 framförde att vi ville ge fler möjlighet att skriva om sin forskning och vi u p p m a n a d e dem som hade idéer och uppslag till artiklar att höra av sig. Detta n u m m e r är en produkt av dessa idéer och representerar ett brett spektrum av ämnes-
områden och problemställningar. Somliga har skrivit artiklar varav några finns här, andra har föreslagit områden som vi hittills försummat. Ett sådant område är feminist- teologi. Vi bad därför Catharina Halkes, en av feministteologins förgrundsgestalter, att bidra med en artikel.
Artiklarna är i stort sett mer deskriptiva än analytiska, mer empiriska än teoretiska, men likväl tar de oss med ut på en spän- nande resa. De för oss till skogar i nord- västra USA och till kåkstäder i Zambia, de för oss bakåt i tiden till 1600-talets Frankri- ke och till 1920- och 30-talets Sverige.
Genom att gräva oss fram genom en mängd discipliner berikar vi vårt eget spe- ciella fält och vi far, något som är ännu viktigare, en bättre förståelse för vår egen situation.
Det intåg som kvinnoforskningen gjort
på nästan alla områden blev tydligt på Kvinnouniversitetet i Umeå 9—13 juni i år.
Kvinnouniversitetet, som var det första i Sverige, hade som tema Vetenskap — pat- riarkat — makt och besöktes av drygt 200 entusiastiska deltagare. En kort presenta- tion av Kvinnouniversitetet finns i detta nummers krönika och vi kommer också att återkomma till detta i senare nummer. De mest intressanta och spännande idéerna på Kvinnouniversitetet kom fram i de olika arbetsgrupperna och vi hoppas att dessa embryon till idéer så småningom kommer att utvecklas till artiklar.
Vid utvärderingen av Kvinnouniversite- tet framkom det vid ett flertal tillfällen att 'kvinnor och ekonomi' var ett område som förbisetts såväl i föreläsningarna som i dis- kussionerna. För närvarande pågår, vad vi vet, två forskningsprojekt i Sverige om kvinnor och ekonomi. Carin Holmquist och Elisabeth Sundin undersöker kvinnor som företagare och Giséle Asplund forskar inom ett internationellt projekt om 'Wo- men Corporate Managers'. Vi hoppas kun- na återkomma till resultaten av dessa och a n d r a projekt i ett senare nummer.
I Ingrid Millbourns artikel om 'Kredit- konst' i detta nummer tas emellertid pro- blemet kvinnor och ekonomi upp ur en speciell synvinkel. Hon beskriver Koopera- tiva Förbundets budskap i bild och text till sina medlemmar under åren 1900—1940 och hur KFs kreditagitation riktades fram- för allt till kvinnor. Detta därför att det var kvinnorna som oftast skötte familjens eko- nomi och inköp, men också därför att män- nen antogs kunna påverkas genom kvin- norna.
För feminister är alla erfarenhetsområ- den politiska och det betyder att vi, för att förstå kvinnors ställning i samhället, måste tränga bortom en analys, som betraktar arbete och ekonomi som grundorsak till kvinnoförtryck och röra oss i riktning mot en analys som även omfattar familj och privatliv. Det kräver ingen närmare förkla- ring att man för att förstå förtryckets socia- la struktur måste analysera sexualitetens roll. De extremt starka reaktionerna inför
Prostitutionsutredningen förra året är bara ett exempel på detta.
En del amerikanska kvinnoforskare har börjat undersöka vad denna sexuella struk- tur har för konsekvenser när kvinnor försö- ker komma in på traditionellt mansdomi- nerade yrkesområden. De har upptäckt att inom yrken som t ex busschaufför och par- keringsvakt accepteras kvinnor men där- emot i yrken som t ex brandman eller polis har kvinnor svårt att göra sig gällande.
Gemensamt för den första gruppen av yr- ken är att i den arbetar man till största delen individuellt, medan den andra krä- ver lagarbete och inrymmer moment av väntan tillsammans, t ex i bilen på väg till och från uppdrag. Framför allt dessa 'vän- tetider' ger den sexuella maktstrukturen möjlighet att förstärkas och befastas. Elai- ne Enarson ger i sin artikel exempel på just detta. Hon har studerat skogsarbetare i nordvästra USA och beskriver vilka kon- sekvenserna blir när kvinnor kommer med i dessa manliga arbetslag. Genom att män- nen sexualiserar arbetsplatsen och kvin- nan, försvåras hennes inträde i denna man- liga yrkesvärld och hon hindras från att nå högre maktpositioner.
M a n kan fråga sig vad preciöserna i 1600-talets Frankrike har att lära kvinnor idag. Sissel Lie beskriver i sin artikel hur dessa kvinnor förlöjligades av sin samtid eftersom de gjorde uppror mot samhällets syn på kvinnor. De försökte förändra sin situation och kontrollera sina egna liv, bl a genom att avstå från sexuella relatio- ner och barnafödande. Hon visar också hur kvinnliga författare har fört arvet från preciöserna vidare till dagens kvinnokamp.
Kvinnors försök att kontrollera sina egna liv i ett patriarkalt samhälle behandlas också i Ann Schlyters artikel. Hon har stu- derat kvinnors arbete i Lusakas kåkstäder och menar att kvinnans position måste för- stås mot bakgrund av olika faktorer; det prekoloniala samhället — där männens lön aldrig betraktas som en familjelön — de snabba förändringarna efter industrialise- ringen och flyttningen till storstaden Lusa- ka där arbete endast fanns för män. För outbildade kvinnor som flyttat till staden
är det nästan omöjligt att finna något arbe- te. Den informella sektorn, som inkluderar grönsaksförsäljning, ölbryggning och pros- titution, blir den huvudsakliga inkomstkäl- lan för dessa kvinnor.
Catharina Halkes diskuterar i sin artikel de utmaningar som bilden av Gud Fader inneburit för feministteologer. Hon ger en överblick över de invändningar mot guds- bilden som finns i några feministteologers arbeten. Artikeln är intressant i synnerhet när den visar hur symboler och föreställ- ningar — och då framför allt bilden av Gud Fader — omedvetet präglat oss.
Feministteologins invändningar har änt- ligen börjat vinna gehör i Skandinavien.
Recensionen av Ulla-Carin Holm behand- lar en norsk antologi som tar upp kvinno- teologi i relation till teologikritik och frigö- relse. I Sverige pågår för närvarande (hös- ten 1982) den första kursen i feministteolo- gi på Teologiska institutionen i Lund. Det är en förhoppning att den ska bli en perma- nent del av kursplanen. En liten seger har vunnits när kvinnor lyckats fa till stånd kurser inom olika ämnesområden, men den stora striden återstår när det gäller att få kvinnokurserna som ett permanent inslag på olika utbildningsnivåer. Detta lyckas sällan.
Kvinnorforskningen har rört sig i perife- rin av samhällsvetenskap, humaniora och juridik, och har ännu bara snuddat vid naturvetenskaperna. I nästa nummer, som skall behandla kunskapsproduktion, hop- pas vi kunna ta upp några av orsakerna till att det ser ut som det gör. Vi vill också försöka reda ut vilka mekanismer som gör att kvinnoforskningen manövreras bort från att vara en självklar del av vetenskap-
lig kunskap. Vi kommer också att diskute- ra de problem som kan uppstå vid forsk- ning utifrån ett kvinnoperspektiv.
När vi så här i efterhand tänker tillbaka på detta nummers tilkomst, ser vi de mån- ga idéer och uppslag som kommer att vara värdefulla för det framtida arbetet med tid- skriften. För att uppmuntra er att fortsätta skicka artiklar vill vi avsluta med den sång som blev Kvinnouniversitetets ledmotiv under de intensiva sommardagarna 1982.
Sången är skriven av Elina Juusola- Halonen:
G r å t inte — forska V a d kan jag säga till dig som gråter vid ett bord på bibliotek?
V a d kan jag säga när du åter och åter chockeras av den grymma lek?
En kvinna är gjord av eld och vind En kvinna vill livet bevara
En kvinna är gjord av eld och åska Gråt inte, gråt inte — forska
J a g har hittat ett ord som går att använda H a r hittat en stil för att skriva
H a r hittat en sång som åter och åter ger mig kraft för att leva
Ref
Nu kan jag säga till dig som gråter:
K o m med, tiden är här
K o m med för nu kan vi åter och åter tillsammans hitta den bortglömda värld Ref
S I S S E L L I E
Preciöserna i 1600-talets Frankrike
Vilka var preciöserna?
Löjliga fruntimmer, upproriska kvinnor eller litterära fantasifoster? Sissel Lie besvarar här dessa frågor och diskuterar varför preciöserna sågs som så hot-
fulla av sin samtid. Hon visar också hur arvet från dessa kvinnors kamp harförts vidare till
vårt århundrade.
Bilden av preciöserna, 'les précieuses', har bevarats till eftervärlden bland annat i den franske komediförfattaren Moliéres skåde- spel De löjliga preciöserna (Les Précieuses ridi- cules). Moliére säger själv i förordet till skå- despelet att han inte är ute efter att håna de 'verkliga' preciöserna: ' . . . d e verkliga preciöserna borde inte bli förnärmade när m a n spelar löjliga fröknar som liknar dem dåligt'. Komedin uppfördes första gången
1659 och de parisiska salongernas främsta damer satt i publiken och roade sig med de andra.
Salongen som mötesplats för konst- och litteraturintresserade blev vanlig från och med slutet av 1500-talet. Kvinnorna hade stort inflytande över umgängestonen i dessa grupper. Genom att upphöja värden som känslighet, psykologisk insikt och förfi- ning till norm fick kvinnorna, som ansågs veta mer om dessa områden, makt över män som oftast inte förstod sig på mondän bildning och galanteri. Speciellt för det borgerskap som hade köpt in sig i adeln, blev salongerna en slags aftonskola i bildat uppförande och tal.
Efter att begrepp som preciositet och preciös började användas som skällsord från och med 1650-talet, kom beteckningen att förknippas med de kvinnor som träffdes i salongerna. O m 'preciöserna' kände sig träffade av Moliéres skådespel är omöjligt att säga. De följdes av många skadeglada blickar, men de var mästare i att förställa sig och dölja sig bakom en mask och lät sig inte bekomma.
Litteraturhistorien har bevarat en mång- tydig bild av dessa kvinnor. De har fram- ställts som löjliga preciöser som ingen tog på allvar och man kan hitta beskrivningar av dem som språkrensare (purister), smak- domare och samtidskritiker. Medan den sista versionen är den mest moderna, är den första den mest seglivade.
L i t t e r ä r a fantasifoster
D o m n a A Stanton skriver i artikeln 'The Fiction of Préciosité and the Fear o f W o m e n ' att den preciösa kvinnan är ett fantasifos- ter, skapat av satir- och komediförfattare och så småningom av litteraturvetare och historiker. Preciös blir enligt Stanton en beteckning på kvinnor som inte håller sig till normen för kvinnligt uppförande samt uttrycker den manlige författarens rädsla för kvinnan. Hennes argument är bland a n n a t att beteckningen preciös var negativt laddad under hela 1600-talet. När Moliére och andra författare skiljer mellan falska och verkliga preciöser, är det bara för att ge fiktionen ett sken av verkligheten, me- nar Stanton.
Det är riktigt som Stanton hävdar att många av de viktigaste källorna som vi har till kunskapen om preciöserna är satirer och texter som tillkommit för att få folk att skratta. M a n kan säga att dessa texters beskrivningar ofta liknar våra svärmorshis- torier: en kvinna tillskriver sig makt och myndighet i förhållande till en man som reduceras i motsvarande grad. Hon vänder u p p och ned på verklighetens maktförhål-
lande. Istället för att skrämmas av den väl- diga kvinnan och den lille mannen, kan vi skratta. Karaktäristiskt för Moliéres skåde- spel är emellertid att han griper tag i feno- men i samhället som han förstorar och för- vanskar. Ibland är fenomenet groteskt nog för att väcka löje utan överdrift, som när han beskriver religiöst hyckleri i Tartuffe.
Att han beskrev verkligheten visar de våld- samma reaktioner han fick från de grupper som kände sig förföljda av honom. Det är därför inte sannolikt att han skrev om de preciösa bara som en gemensam beteck- ning på de kvinnor som han ogillar — och fruktar — för att de inte uppför sig som de bör.
Vi har dessutom otaliga exempel på att grupper och personer med gemensamma idéer har fått namn som ursprungligen var menade som en nedvärdering, men som har fått en annan innebörd genom grup- pernas eller personernas aktivitet. Salong- erna hade sina fasta gäster, samma kvinnor träffade varandra regelbundet och bildade en kärna i kultureliten med vissa gemen- samma drag. Det gemensamma drag som manliga författare kanske kände mest be- hov av att förlöjliga var deras kritiska för- hållande till sin egen situation. Kvinnor som på 1600-talet ifrågasatte sin egen si- tuation i samhället, ifrågasatte indirekt he- la samhällssystemet. Det fanns därför all anledning att ta dem på sådant allvar att m a n måste förlöjliga dem. Att dessa kvin- nor inte med glädje såg sig själva som pre- ciöser hänger samman med att detta var ett skällsord. Detta ger emellertid inte an- ledning nog till att inte använda beteck- ningen om en grupp kvinnor med vissa gemensamma drag antingen vi använder det som skällsord eller hedersnamn.
I en samtida roman av Michel de Pure Den preciösa eller alkovemas hemlighet (La Pré- cieuse ou le mystere de rulles) hittar vi en be- skrivning av en preciös salong och kvinnor- na som möttes där. Romanen har en sati- risk ton och man måste naturligtvis läsa beskrivningen av de preciösa och deras långa samtal om livet och kärleken med ett visst förbehåll. Satiren kräver precis som komedin överdrifter och förvrängningar,
men en 1600-talsspecialist som Antoine Adam menar att romanens bild av de pre- ciösa diskussionerna ligger nära verklighe- ten eftersom materialet stämmer överens med andra texter från samma period. Vi har alltså att göra med två motstridiga för- hållningssätt, Stanton som menar att pre- ciöserna inte funnits och Adam som inte för ett ögonblick ifrågasätter deras existens.
Preciösernas idéer
Vi skall se hur Michel de Pure framställer dessa kontroversiella väsen och deras åsik- ter. De olika personerna tänker olika så romanen är inte en framställning av pre- ciösernas doktrin utan en diskussion av centrala problem och då i synnerhet äkten- skapet och förhållandet till sig själv och till a n d r a människor. Romanen beskriver lär- da damer med en intensiv intellektuell ak- tivitet. Ingenting undgår deras nyfikenhet.
' T r e eller fyra preciöser lägger på en efter- middag fram allt som solen kan ha sett på sina olika r u n d o r / . . . / ingenting kan undgå deras nyfikenhet eller undandra sig deras kännedom' (del I, band I, s 67). Den be- skriver dem vidare som oavbrutet upptag- na med att förädla och kontrollera sitt tal, sitt uppförande och sina känslor.
Den viktigaste uppgiften som de sätter in alla sina krafter på är att leta efter välfunna ord och osedvanliga uttryck och värderingen av vackert tal och vackra konstverk / .../. De gör sig därtill omaket /.../ att bearbeta sina själsförmögenhe- ter och genomfora detta så väl att de kan be- härska sinnena, förädla de sinnliga njutning- a r n a och göra dem lika själsliga som sinnliga.
(Del I, band I, s 71)
Resultatet av denna insats blir för dessa kvinnor att de blir medvetna om sitt eget värde. De namnger ting och får kontroll över situationen genom att förstå den, de avvisar allt som kan försätta dem i ett bero- endeförhållande till mannen, och ställer u p p förnuftet, själslivet och självbehärsk- ningen som värden i motsats till insikter, sinnlighet och spontanitet. De strävar mot 'tankens förfining, kontroll över lidelserna, stilens renhet' (del I, band I, s 71). Det finns ingen antydan om att kropp och själ kan ha lika värde eller att kvinnans biologi
kan uppvärderas. Preciösernas egen biolo- gi är en del av orsaken till deras under- tryckta, maktlösa situation. För att kunna frigöra sig, nå respekt och erkännande måste de frigöra sig från sin egen kropp.
Det kunde bara ske genom att de förnekade den.
Preciösernas betoning av sinnenas min- dervärdiga karaktär och själslivets och in- telligensens betydelse är så stark att en av romanens preciöser hävdar att om hon skulle värdera två personers vänskap, skul- le hon döma utifrån deras vetande. 'Hjär- tat kan inte älska utan kunskap och kon- troll', heter det (del 3, band 2, s 102). Det vetande som det rör sig om här är psykolo- gisk insikt.
Det krävs av en preciös att hon skall påtvinga andra sin värdering av sig själv, och det är självklart en förutsättning att denna är positiv:
H o n måste vara listig nog att kunna lovprisa sina förtjänster, sätta värde på sina känslor, vinna anseende för sina arbeten, gillande för sina skämt, lägga kraft i sin kritik; och allt det hon har gemensamt med resten av sitt kön måste hon göra enastående genom sin uppfin- ningsrikedom och sin flit. (Del I, band I, s 70-71)
Dessa kvinnor ser på sig själva som undan- tagsföreteelser som får sitt värde just genom att de skiljer sig från andra kvinnor.
Överklasskvinnorna hyste inget intresse för de kvinnor som inte var i deras situation.
Den franska överklassen utgjorde bara en liten del av den franska befolkningen som huvudsakligen bestod av bönder, och inom överklassen kom bara en del av kvinnorna i kontakt med de preciösa salongerna. Det var alltså i hög grad gynnade individer som inom sin egen klass skilde sig från andra kvinnor genom sin protest mot kvinnans verklighet.
Samtidigt som preciöserna delvis spela- de på sin kvinnlighet, mätte de sig i förhål- lande till mannen. Det rörde sig om en maktkamp och enligt Michel de Pures ro- man har de 'svar som är lika skarpa, omdö- mesförmåga som är lika pålitlig, förnuft som är lika exakt som mannens' (del I,
band I, s 166). Men deras kvinnlighet ger dem företräde framför mannen:
De äger dessutom förmågan att ge namn åt saker och ting, att uttrycka sina tankar och låta fantasin spela på ett helt annat sätt än vi för- mår. / . . . / Känslorna blir ljuvare, sättet de ut- trycks på behagligt, och tankarna far en vacker utformning och uttrycks sedan på ett vårdat sätt. (Del I, band I, s 166)
Ä k t e n s k a p e t
Vad beträffar deras egen situation som gif- ta kvinnor, så berömmer de sig i romanen av att vara medvetna om det förtryck de är utsatta för, vilket gör 'slaveriet', alltså äk- tenskapet, 'ärofullt' (del 3, band 2, s 18) även om de inte kan träda fram med pro- tester och krav. I salongernas skyddade miljö kunde kvinnorna beskriva sin ofria situation, analysera dess orsaker och före- slå reformer. De levde emellertid i ett auk- toritärt manssamhälle som inte tålde att kvinnor trädde fram i offentlighetens ljus.
Diskussionerna blev därför ofta en del av kvinnornas teknik för att uthärda sitt dagli- ga liv, inte ett försök att förändra det.
Hos Michel de Pure kommer det fram många förslag hur äktenskapet bör refor- meras. Det föreslås av en av de närvarande herrarna att äktenskapet bör upphävas och ersättas av fri kärlek. En annan idé är att basera äktenskapet på ett kontrakt som kan förnyas varje år om bägge parter öns- kar det. I centrum står emellertid förviss- ningen om att ett oupplösligt äktenskap inte är någon grogrund för kärlek, inte ens om den finns från början. En äkta preciös ståndpunkt tycks vara att det inte lönar sig att kämpa mot äktenskapet som institution och att man i samlivet med en man som man inte älskar och kanske föraktar måste finna ett sätt att överleva och andra former för frihet än den rent fysiska:
Hon har speciella metoder som hon oavlåtligt förlitar sig på och med vars hjälp /.../ hon frigör sig från det slaveri som seder och bruk påtvingar henne. Hon är gift som om hon inte vore det. Varken äktenskapet eller skötseln av hemmet som är en av dess viktigaste följder rubbar hennes själsro eller hindrar henne i an- dens ljuva sysslor. Hon vet att fullgöra sina plikter; hon uppfyller sina förpliktelser mot sin
make, omvärlden och sig själv. Hon delar upp och särskiljer tingen. (Del 3, band 2, s 54)
Idealet för Michel de Pures preciöser är en kvinna som på ett oklanderligt sätt gör sin plikt, behandlar sin make som ett 'obotligt ont' (del 2, band 1, s 329) och själv finner sin frihet bakom en ogenomtränglig mask:
H j ä r t a t s känslor, själens rörelser är inte under- kastade någon annans bestämmande; ingen har rätt att döma dem eller kraft att tränga in i dem. / . . . / Men tillrättalägg detta yttre, åstad- kom ett vackert utseende, sörj för att det som syns inte stöter, utnyttja utanverket och skenet;
då kommer ni att bli varse att andras förnuft förvirras och besväras, omdömesförmågan upphävs och förhindras. (Del I, band I, s 23) Det är alltså ingen samhällsomvälvning dessa preciöser planerar, de vill dela mak- ten med dem som har den. Och for att nå sitt mål måste de först ha kontroll över sig själva.
En del av idéerna som dessa preciöser har, är bortom det möjliga, det som kan förverkligas i ett samhälle där föräldrarna arrangerar äktenskapet och kvinnor i lagen jämställs med barn och idioter. Kanske en del av romanens satir ligger i det omöjliga i dessa preciösers krav. Sett med våra ögon är inte beskrivningen av preciöserna i den- na roman så märklig. Att kvinnor ifråga- sätter sin egen situation är inte längre så groteskt att man måste skratta åt det.
H u r såg verkligheten ut för samtidens franska överklasskvinnor, för dem som skildras i denna roman och som materiellt sett hade det bäst i detta samhälle? De betraktades alla, hög såväl som låg, som egendom som familjen hade bestämman- derätt över. Faderns auktoritet var obe- stridd, och det stod honom fritt att gifta bort sina döttrar med vilken man han ön- skade eller att skicka dem i kloster om det fattades hemgift eller om de var svåra att gifta bort. Tidigare hade det varit vanligt att till exempel borgarens hustru tog del i mannens sysslor. Efterhand blev det emel- lertid ett tecken på välstånd att man hade en hustru som gick hemma utan att arbeta.
J u snävare kvinnornas funktionsområde var, desto mindre inflytande hade de över sitt öde. Utbildningen var eländig och syf-
tade till att göra kvinnorna till lydiga dött- rar och underdåniga hustrur. När en kvin- na väl en gång var gift, var det praktiskt taget omöjligt för henne att bli fri igen. En av de få möjligheter till skilsmässa som kvin- norna hade var om de kunde bevisa att deras make var impotent. För att bevisa detta måste de ha samlag inför vittnen. Det skulle nog mycket till innan man använde den metoden.
Vid 1600-talets slut visade det sig att ett stort antal giftmord hade begåtts inom överklassen. En del av morden hade be-
gåtts av kvinnor som ville bli kvitt sina äkta män. De som uppdagades anses bara vara en liten del av det totala antalet. Man kan föreställa sig vilken desperation de kvinnor måsta ha känt som tog till sådana medel.
K v i n n a n och n a t u r e n
De gifta kvinnorna tyranniserades av sin biologi förutom att deras kroppar av stora delar av samhället betraktades som en syn- dens pesthärd. Med normal fruktsamhet fick de ett barn vart eller vartannat år.
Födslarna var farliga; ofta var det enda de hade att ty sig till en otillförlitlig blandning av magiska medel och sunt förnuft. Ständi- ga födslar förstörde de flesta kvinnors häl- sa, och många dog i barnsäng. Mannens sexuella bestämmanderätt blev inte bara en förödmjukande påminnelse om kvinnor- nas ofrihet utan också ett indirekt hot mot deras liv. I Den preciösa eller alkovemas hem- lighet heter det om den gifta kvinnan:
Hon klagar nu över den fruktbara och alltför frodiga ungdomen som har gjort henne till mor och varje år utsätter henne för en ny börda, en synlig fara, en besvärlig uppgift, outsägliga smärtor och tusentals plågsamma följder / . . . / Att vägra är ett brott / . . . / och den ärbara kvinnans upphöjande av sig själv över köttet och makens brutalitet är högmålsbrott mot äk- tenskapets tyranniska ok. (Del 2, band I, s 285) Det var kvinnans plikt att finna sig i sitt öde. Bristfällig utbildning ledde till en ned- värdering av hennes andliga möjligheter, ofta till förakt för hennes fjollighet. Kvin- nornas biologi gjorde dem annorlunda än männen, mer djuriska. Det måste ha varit svårt för kvinnorna att bevara en positiv
bild av sig själva. Deras domäner hade tidigare varit födelse och död; de hade varit kloka hustrur, barnmorskor och förmedlare av en muntlig tradition. Kvinnorna var av hävd bärare av en folklig kultur präglad av subjektivitet och fantasi. Från och med re- nässansen utvecklades en ny kultur base- rad på objektivitet och förnuft, på en ökan- de tro på människans förmåga att kontrol- lera sin verklighet och erövra den fysiska och andliga världen. Kyrkans dogmer re- presenterade inte längre den enda sanning- en. Människan kunde med sina egna för- ståndsgåvor ställa frågor och finna svar.
Kvinnorna blev, eftersom de ansågs stå närmare naturen, en del av den värld som skulle erövras och kontrolleras. Kvinnor var inte förnuftsvarelser. De upplevde värl- den på ett annat sätt än männen. Denna uppfattning av kvinnorna kunde leda till att de betraktades som motståndare till den nya kulturen. Deras funktion som tra- ditionsförmedlare bidrog till att stärka de 'moderna' männens känsla av att kvinnor- na var vidskepliga, fastlåsta i ett förlegat vetande, och stod i förbund med farliga krafter i naturen.
Häxprocesserna som grasserade i Euro- pa på 1600-talet gällde i över 80% av fallen kvinnor. Häxan var en representant för det onda på jorden men hon var samtidigt en del av den kultur kyrka och stat måste bekämpa och helst utrota för att få makt över sinnena. Alla kvinnor var i kraft av sin natur och sin nära anknytning till liv och död potentiella häxor. De kunde bedåra och förtrolla mannens sinnen, hota hans förnuft med sin sexualitet och på så sätt ta makten ifrån honom. Kvinnorna upplev- des samtidigt som farliga eftersom de var annorlunda, och mindervärdiga eftersom de inte var män.
Diskussionen om kvinnans plats och vär- de hade pågått sedan medeltiden och fort- satte in på 1600-talet. Samtidigt som de prisades för att ha ett rikt själsliv och sades hysa djupare känslor och större hängiven- het än män, blev de klandrade som 'de sämsta i världen':
den mest otillräckliga varelsen i universum, naturens avskum, alla olyckors kläckningsstäl-
le, oenighetens källa, de förrycktas leksak, klok- hetens gissel, helvetets fackla, lasternas elddon, avskrädets gyttjepöl, ett naturens monster, ett nödvändigt ont, ett mångfaldigt fantasifoster, en förgänglig glädje, djävulens fiskekrok, äng- larnas fiender och det gudomligas maskerad.
(Citat från en samtida text, hämtad från R Lathuillére, La Préciosité, Geneve 1969, s 659)
K v i n n l i g h e t e n s v ä r d e
Michel de Pures satir ger en bild av kvin- nor som tog upp kampen mot verkligheten.
De försökte inte ge sin biologi ett värde, därtill var kanske nedvärderingen alltför kompakt, men tilltvingade sig respekt och beundran genom att fästa vikt vid de egen- skaper som samtiden ansåg vara positiva kvinnoegenskaper. De såg sig själva som bärare av egenskaper och kunskaper som kvinnor var ensamma om, och som de gjor- de till absoluta värden. Förfining i motsätt- ning till manligt barbari var för dem något viktigt och ett väsentligt krav på känsloliv, uppförande och språk. De visste att känslo- livet kunde styras av förnuftet, och att kvinnan var en själsvarelse. De var eniga med den nya tidens män i sin tro på det mänskliga förståndets möjligheter.
Ända sedan antiken hade män suttit till- sammans och diskuterat politik och kultur.
Det nya var inte bara att kvinnorna krävde att få delta, utan att de själva tog initiativet och ordnade konkurrerande cirklar, sa- longer dit männen fick tillträde på kvinnor- nas villkor. Kulturlivet hade dominerats av den klassiska bildningen som kvinnorna in- te hade tillgång till därför att de inte lärt sig de klassiska språken men nu anslöt kvinnorna sig till de stämmor i kulturde- batten som förlöjligade denna slags lär- dom. Insikter i människosinnet sattes upp mot kunskapen om antiken, känslodjup och psykologisk analys sattes upp mot fär- digheter i att skriva vers som man gjorde i det gamla Rom. 'Pedanterna' var komiska, en dammig församling av lärda i motsats till den glittrande grupp moderna männi- skor som samlades i de mondäna salong- erna. Kvinnorna kunde inte konkurrera med 'pedanterna' i lärdom, men de kunde göra sitt synsätt till norm och hävda att
Alkov. Gravyr av Abraham Bosse ur 'XVIF siecle. Les grands auteurs Franfais du programme', III, 1964.
deras goda smak, bildning och dygd var mer än tillräckligt för att kunna bedöma konst och litteratur, och att deras insikt om människosinnet gav dem underlag nog för att säga sin mening i politiken. De gick alltså in i politiken som representanter för 'de moderna' i konflikt med 'de gamla'. Att preciöserna behandlades så hårdhänt i många samtida skrifter kan hänga samman just med kvinnornas deltagande i debatten om vad som var sann kunskap och kultur.
Angreppen var hänsynslösa från båda håll.
Både Moliéres Les Précieuses ridicules och Les Femmes savantes från 1672 visar att kvinnor
som bildar sig andligt är tacksamma att göra till åtlöje.
Dessa kvinnor var helt överens med sin tid när de granskade sin själ och sökte att klassificera sina känslor. Denna taxiomiska verksamhet förekom på alla fält inom na- turvetenskaperna; man klassificerade sjä- len som man klassificerade växter. Det stora intresset inom överklassen för natur- vetenskaperna kom bland annat till uttryck när de litterära salongerna mot århundra- dets slut ofta övergick till att ta upp veten- skapliga ämnen. Det var inget brott mellan naturvetenskap och diskussioner om själs-
livets psykologi för 1600-talets lärda kvin- nor. Och den nya insikten i och intresset för själslivet utgjorde grunden för klassicis- mens stora tragedier.
P r e c i ö s e r n a och språket
Det har skämtats mycket om preciösernas insats som språkrensare. De flesta av gäs- terna i salongerna intresserade sig för språkutveckling. Både kvinnor och män ledde korståg mot vulgära ord, föråldrat språk och lärda vändningar. När verklig- hetsflykt och förfining dessutom fick bety- delse för vad man kunde och inte kunde säga, blev många ord tabu och krångliga omskrivningar nödvändiga. Preciöserna blev kända för sitt invecklade språk, sina eufemismer och superlativer. Efter vad vi vet om språkhandlingar väljer man emel- lertid de mest effektiva uttrycken när man skall kommunicera med andra. Man kan undra om preciöserna använde uttryck som 'de beklagansvärda verkningarna av lagenlig kärlek' när de talade om gravidi- tet. Var verkligheten så traumatisk att den inte kunde nämnas vid namn, eller har satirikern förhävt sig? Faktum var att sa- longernas kvinnor och män gav varandra ädla namn, eftersom de vanliga, vulgära namnen hade kunnat trasa sönder den drömväv som de rörde sig i när de träffades och påminna dem om att verkligheten var
någon annanstans. Språkrensarnas insats för det franska språket fick i alla fall bety- delse för det litterära språket och blev en av förutsättningarna lör klassicismens kla- ra uttryck. Kvinnornas förnekande av sin dagliga verklighet bidrog till att belysa de- ras situation.
Lidelsens m a k t
Den inre friheten och känslomässiga energi som preciöserna vann med sin förställnings- konst kunde de använda för att ge tillvaron ett innehåll och en mening som de inte fann i det liv som hade planerats för dem.
Det värsta öde en heroisk preciös kunde drabbas av var att överraskas av lidelsen för den kunde göra själen till slav. Därför använde de en stor del av sin tid till att
analysera kärlekens vägar för att inte luras av den. Lidelsen kunde inte bara göra kvinnor och män maktlösa, den var ett hot mot kvinnornas goda rykte. Man kunde få barn utanför äktenskapet, och man kunde smittas av könssjukdomar. Dessa sjukdo- mar var en del av överklassens vardag, men de ledde till att ungdomen och skön- heten snabbt förföll, och till att kvinnorna snabbt präglades av det liv de förde. Det var inte för inte som sminket lades på som en vit mask. Deras män kunde dessutom bli arga och skicka den otrogna i kloster.
Kärleken kunde emellertid vara något an- nat, ett möte mellan själar; så kunde nypla- tonikerna uttolkas. Den 'ömma vänskapen' blev ett ideal för kvinnor som kämpade för sin självrespekt och som inte kunde kosta på sig att hänge sig åt sina sinnen. I sa- longerna bestod många kärleksmöten av innerliga uppläsningar av kärleksdikter.
Få texter av kvinnor har bevarats från salongernas litterära verksamhet. En del av förklaringen kan vara att texterna var brukstexter, man läste upp dem, roade sig och kritiserade, sedan föll de flesta bidra- gen i glömska. De texter som har bevarats till eftervärlden har oftast andra karakteris- tiska drag än de man kallar preciösa. Det beror väl också till en viss del på att 'pre- ciositet' definieras som något negativt.
Kanske skrev preciöserna långt mer direkt och träffande än vad satirikerna hävdade?
M m e de Lafayettes (1634-1692) roman Prinsessan de Cleves (La Princesse de Cleves) från 1678 räknas som den preciösa roma- nens höjdpunkt och den lilla romanens kvalitet förklaras ofta av att den både i omfång och språkbruk har avlägsnat sig från den preciösa stilen. Romanens prin- sessa väljer att fly kärleken sedan hon blivit änka och fri att välja den partner hon vill.
För henne är klostret att föredra om hon inte skall mista sin integritet, sin själs fri- het, for lidelsen ger den älskade makt över hennes sinne. Romanens kärleksbild stäm- mer väl överens med preciösernas föreställ- ning om kärleken som den beskrivs t ex av Madeleine de Scudéry (1608- 1701).
Preciöserna menade att kärleken borde kunna utforskas, förklaras, förses med reg-
ler och kontrolleras. M a n roade sig med att kartlägga kärlekens universum så att man inte skulle gå vilse i det. Madeleine de Scudéry Carte de Tendre från 1654 beskriver ett landskap där förälskelsens flod flyter genom små städer vid namn 'Omsorg', 'Känslosamhet', 'Kärleksbrev', 'Givmild- het' men också 'Ytlighet', 'Glömska' och 'Ondska'. H ä r gäller det alltså att resa till de riktiga platserna och nå 'Den ömma förälskelsens stad' utan att hamna i det farliga hav som lidelsen utgör och som på motsatta sidan gränsar till ett okänt land.
Så blev kärleken samtidigt sällskapslek och en väg till insikt i människosinnet. Preciö- sernas samvaro präglades av det heroiska projekt som deras frigörelse representerade och av deras önskan att roa sig och fördriva tiden på angenämast möjliga sätt. De gjor- de uppror mot kungen i 'Fronden' och ut- satte sina vänner för 'practical jokes', de diskuterade litteratur och konst och var upptagna av att utforma klassicismens reg- ler, och skrev dikt om allt från gudomlig skönhet till papegojor och kameleonter.
B e r ö m d a preciöser
M m e de Rambouillet (1588- 1655) betrak- tades som en föregångare till de franska preciöserna. Hon lät bygga ett hus efter egna teckningar där hennes 'blå rum' skul- le bli mötesplatsen för den politiska och kulturella eliten i Paris ett stort antal år.
H ä r fick bara de tillträde som kunde lära sig de förfinade kvinnornas umgängesfor- mer.
M m e de Rambouillet intog sängen för gott efter att ha satt sju barn till världen och mottog sina gäster från sin säng i 'alko- ven' (ruelie). M m e de Sablé (1599-1678), en av hennes väninnor, fick också sju barn och slutade sina dagar sängliggande i en obskyr sjukdom, något som inte förhindra- de henne att ta del i salongslivet. Förutom att sängläget säkert erbjöd lindring mot alla de plågor en rad havandeskap och födslar hade förorsakat dem var detta kanske en form av barnbegränsning, en an- tydan om att nu hade de gjort sin bittra plikt mot mannen och äktenskapet och av-
såg att ägna sig åt mer andliga sysslor.
M m e de Rambouillets dotter Julie lycka- des hålla sin friare stången i fjorton år in- nan hon slutligen hamnade i den äkta sängen. Därigenom fick hon anstånd i sitt oundvikliga öde — hon blev olycklig i sitt äktenskap liksom de flesta andra. M m e de Lafayette levde skild från sin make efter att ha fatt sitt andra barn, och M m e de Sévig- né (1626—1696), som blev änka ganska ung, lyckades förbli änka trots otaliga friare.
Att drottning Kristina av Sverige (1628—
1689), som av preciöserna räknades som en av dem, aldrig gifte sig kan ha en enkel förklaring. De lärde har tvistat om orsaken till detta föga tidstypiska beteende, var hon sexuellt onormal eller inte? Kristina hade under hela sin uppväxt uppfostrats som en pojke. Hon var van vid att bestämma över sitt eget och andras liv. Varför skulle hon gifta sig och överlämna sin bestämmande- rätt till en man samtidigt som hennes kropp skulle ta makten från henne genom ständiga havandeskap? Kristina instämde i sina maximer i preciösernas klagosång:
Vilket brott har kvinnokönet begått lör att dö- mas till den hårda nödvändighet som består i att vara instängd hela livet antingen som fånge eller som slav? J a g kallar nunnorna fångar och de gifta kvinnorna slavar. (Maximer, utg och övers Sven Stolpe, Stockholm 1959)
De överlevnadsmetoder som skildras i Michel de Pures roman överträffas av verk- ligheten. Många kvinnor nöjde sig inte med sin inre frihet utan omformade så långt det var möjligt sin dagliga verklighet så att den passade dem. Mme de Rambouil- lets salong fungerade från 1620-talet, och det första årtiondet var hennes gäster myc- ket upptagna av herderomanen UAstrée och de förebilder den gav för deras uppfö- rande. Denna fiktionsvärld karakteriseras av sin overklighet. Fåren är med enbart som bakgrund till de herdar och herdinnor som strävar i kärlekens irrgångar på tusen- tals sidor. De gav varandra, som tidigare nämnts, nya och ädlare namn. M m e de Rambouillet var den oförlikneliga Arthéni- ce, medan hennes verkliga namn var Cat-
hérine. Madeleine de Scudéry kallade sig Sapfo i all anspråkslöshet. Från 1630 blev M m e de Rambouillets gäster mer oeh mer engagerade i den debatt som bidrog till att utforma den klassicistiska doktrinen, och herdar och herdinnor deltog dessutom ak- tivt i intrigerna mot kungamakten.
M å n g a av preciöserna minns man idag främst för deras excentricitet, inte för deras kulturella eller politiska insatser. Mme de Sablé var kanske en av de mest begåvade preciöserna och känd på grund av sina sa- tiriska biografier. Hon bidrog till utveck- lingen av den litterära genren maximen och skrev själv Maximes (1678). Hennes sa- long besöktes av tidens mest betydande m ä n och kvinnor, och hon var nära vän med La Rochefoucault och M m e de La- fayette. Hon blev emellertid mest känd för detaljer ur sitt privatliv och anekdoter om sin hypokondri och rädsla för smitta. Vi kan förklara denna rädsla som en gryende förståelse i samhället av hur sjukdomar spreds och betydelsen av hygien. Hennes samtid roade sig med historier som den följande: När ryktet gick om pest i Paris stängde hon in sig i sitt sovrum och inkalla- de sina tre läkare. De tvingades stanna utanför hennes dörr och konsultationen föregick genom en kammarflicka som sprang fram och tillbaka mellan läkare och patient.
Madeleine de Scudéry
Madeleine de Scudérys romaner hade mycket stor framgång i samtiden och lästes fortfarande över hela Europa under 1700- talet, men hon identifierades likväl mer och mer med den bild av den sura, gamla jung- fru som Boileau gett oss. I hennes ändlösa hjälteromaner uppträdde hennes vänner från salongerna som lätt förklädda hjältar, och man kämpade om hennes gunst för att försäkra sig om en plats i nästa band. Det nya med hennes romaner i förhållande till UAstrée är försöket till psykologisk analys av känslolivet.
Hon hävdade själv att hon skrev sina romaner för att väcka avsky för den vanliga formen av kärlek. Hon menade som så
många av preciöserna att äktenskap och kärlek var oförenliga, att äkta vänskap var en varaktigare känsla än kärlek, och att kärleken måste vara rent andlig. Den man älskade måste vara värdig kärleken, och båda parter måste älska lika mycket. Kär- leken fick gärna sättas på prov. En del av den galante kavaljerens prövningar låg i det motstånd han mötte hos den älskade.
J u längre de uthärdade i denna lek utan att hänge sig åt känslorna, desto ädlare var känslorna.
M e d a n M m e de Rambouillets salong huvudsakligen besöktes av adeln, kom Ma- deleine de Scudérys gäster i synnerhet från borgerskapet. Den feministiska sidan av salongsverksamheten blev klarare under
1650-talet. I det sammanhanget kan man n ä m n a att enstaka salonger från början var stängda för män eftersom kvinnorna inte kände att de kunde utveckla sin själ i mäns närvaro. Kvinnornas normskapande insats var densamma under hela perioden. Deras protest mot sitt öde bidrog till att sätta sin prägel på hela den franska eliten, och para- doxalt nog ledde denna kamp för frigörelse och likaberättigande till att den franska överklassen anpassades till de krav på mondänt uppförande som skulle komma att ställas vid Ludvig X I V s auktoritära hov. En omedelbar positiv följd av kvin- nornas insats i salongerna var den plats och den betydelse kvinnorna fick när över- klassen möttes, vare sig detta skedde i sa- longerna eller vid hovet.
Ninon de Lenclos
Ninon de Lenclos (1620—1705) protestera- de på sitt eget sätt mot kvinnorollen. Hon valde att leva efter mannens moralnormer i en tid då kvinnornas dygd var deras vikti- gaste tillgång. Det fanns naturligtvis också a n d r a kvinnor som valde att hänge sig åt sinnena istället för att kämpa heroiskt mot dem, men Ninon de Lenclos var unik efter- som hon trots sin livsföring accepterades i de mest ärbara salonger och respekterades av alla. Till och med den dygdiga Madelei- ne de Scudéry har bara lovord för henne, den förtjusande Clarice:
Den förtjusande Clarice är utan tvekan en av de mest bedårande varleserna i samhället.
Hennes vetande och humor har en synnerligen säregen stil. (Clélie, utgiven 1658, band I, s 234)
Ninon Lenclos skröt med sina otaliga eröv- ringar, hon hade gärna många äventyr på en och samma dag. Hon lovprisades av sina vänner för sin kvinnlighet, sin intelli- gens, sin takt och sin finkänslighet, men beundrades också för sitt direkta sätt och sin ärlighet.
Också Ninon lade vikt vid självkontroll och förnuft som de andra preciöserna och vid att forma sitt liv efter sitt eget huvud.
H o n höjde sig över den traditionella kvin- norollen och godtogs som annorlunda och mer intressant än de flesta andra kvinnor.
Det mest osedvanliga med Ninons livsfö- ring var det sätt hon använde sin kropp på utan att för ett ögonblick mista kontrollen över sig själv. Kanske var det för att hon k ä m p a d e mot sitt öde på mäns villkor som hon undgick det förlöjligande som kom de andra preciöserna till del? För samtiden var det mer komiskt att förneka könslivet än att kasta sig ut i det med liv och lust.
S j ä l v s t ä n d i g a och frigjorda kvinnor De löjliga preciöserna var kvinnor som gav sig själva egenvärde och tilltvingade sig respekt trots det motstånd och löje de ut- sattes för. Deras positiva självuppfattning hade emellertid en negativ baksida. De ha- de uppnått människovärde på bekostnad av en del av sig själva. Deras spontanitet och sinnlighet måste undertryckas och kontrolleras, modersrollen var en belast- ning, och barn något man lämnade bort till ammor. För oss kan det tyckas som om priset för att glittra i kulturlivet var för högt, men preciöserna levde i en period då m a n inte hade samma förhållande till barn som vi har idag. Barnen var ofullgångna vuxna, och hälften av dem dog i tidiga år.
De stod naturen närmare genom sin ofull- ständiga socialisering, och därför också de onda, de farliga okontrollerbara krafterna.
De var 'djävulens träck'. En historiker som Le Roy Ladurie anser att ambarnssyste-
mets extremt stora utbredning under 1700- talet i klasser med tid och medel att själva ta sig an sina barn, bara kan förklaras med den bild av en framgångsrik kvinna som preciöserna hade varit med om att skapa.
En kvinna som ville nå framgång i salong- erna kunde inte låta sig hållas tillbaka av ett spädbarn. Det faktum att barn som sän- des till ammor sällan kom levande ur vad Ladurie kallar ett 'blodbad', påverkade in- te föräldrarna, kanske just därför att späd- barnsdödligheten var så stor överallt.
Kvinnorna hade inte preventivmedel så som våra dagars kvinnor har, de var tvung- na att använda sin fantasi och viljestyrka för att finna lösningar som gav dem kon- troll över ett tillsynes ofrånkomligt öde.
Några blev sängliggande, några levde skil- da från sina män, några gick i kloster, någ- ra sköt på äktenskapet så länge som möjligt och andra åter lyckades förbli ogifta. Alla de här metoderna gav kvinnorna möjlighe- ter till utveckling på andra områden än i hemmets, de fick visa att de var andliga varelser, lika goda som vilken man som helst — kanske bättre? De avvisade krop- pen som höll dem fast i en verklighet av blod, smärtor och sjukdom, och som ska- pade samhällets nedvärdering av dem. De insåg att de var annorlunda, men slog fast att de var annorlunda i positiv mening.
De preciösa var inte bara mäns vrångbil- der av uppstudsiga kvinnor. Bakom satiren kan vi ana konturerna av en grupp över- klasskvinnor som vände sig mot verklighe- ten och vågade tro att de var möjligt att förändra den. De var en liten grupp, men deras tankar spreds ut över Europa. Sveri- ge hade en direkt förbindelse med preciö- serna genom drottning Kristina. Hennes hov beskrevs i Madeleine de Scudérys nyc- kelroman Clélie. Under 1700-talet var Hed- vig Charlotta Nordenflycht en av dem som hade fångats av preciösernas idéer och i England efterliknade blåstrumporna de franska kvinnornas salonger och blev kän- da som feminister. Att männen tvingades slå så hårt tillbaka mot dessa kvinnor, visar att deras idéer betraktades som ett hot.
N ä r Frankrike både av fransmän och and- ra ansågs ha de mest självständiga och fri-
Hedvig Charlotta Nordenflycht. Ur 'Kvinnornas littera- turhistoria', 1981.
gjorda kvinnorna i Europa på 1600-talet och 1700-talet, var detta en situation som inte uppstått av sig själv utan en situation som kvinnorna hade varit med om att ska- pa genom sin kamp.
A r v e t f r å n preciöserna
M å n g a drag i preciösernas insats liknar kvinnokampen i vårt århundrade, kampen för att skapa en positiv självuppfattning, för att erkännas av män och bland män, för att påtvinga omvärlden sina normer, för att finna möjligheter till utveckling. Man kan fråga sig om kvinnornas historia består av en serie upprepade frigörelseförsök som slutar utan resultat. Preciösernas aktivitet i salongerna följdes av överklasskvinnornas briljerande i sällskapslivet under 1700- talet. De använde sin charm och sin kvinn- lighet till att uppnå makt inom politiken och det andliga livet och spelade en viktig roll i beslutsprocesserna. Då revolutionen kom, hade kvinnorna tillräcklig tro på sig själva för att kräva jämställdhet med man- nen både privat och offentligt. Revolutio- nens män såg emellertid med skepsis på dessa frigjorda kvinnor och såg till att ta makten ifrån dem. Romantiken gav sam-
hället en ideologi som försvarade mannens makt över kvinnorna: kvinnans svaghet var en del av hennes attraktionsförmåga. Barn- kvinnan blev ett ideal, en kvinna man mås- te beskydda och bestämma åt. Litteraturen svämmade över av döende unga kvinnor.
Betoningen av kvinnornas ömtåliga konsti- tution drevs till det komiskas gräns och friska unga flickor drack ättika och snörde sig för att motsvara detta ideal. Som tidiga- re förnekades alltså kvinnans fysiska verk- lighet, men nu för att understryka hennes svaghet. Inte som hos preciöserna för att bygga u p p hennes styrka.
M a n skulle alltså kunna tro att ingenting hade uppnåtts, att kvinnorna gång på gång måste kämpa för frigörelse och jämställd- het. Ett tecken på motsatsen är emellertid de kvinnliga författarnas framträdande.
Preciöserna sysslade med litteraturen som ett tidsfördriv, och fa var så överlägsna som Madeleine de Scudéry som ansåg sig ut- vald av muserna till sin författargärning.
M m e de Lafayette fortsatte att publicera sig anonymt hela sitt liv, mycket ängslig att skrivandet skulle skada hennes goda rykte.
U n d e r 1700-talet vällde det fram roman- författarinnor i hela Europa, och den indi- viduella självsäkerheten växer under år- hundradet. Också i andra länder framträ- der kvinnliga författare med revolutionära krav. Mary Wollstonecraft är kanske den mest kända. Under 1800-talet skrev många under manlig pseudonym, men de gjorde sig i hög grad gällande, de lyckades ofta leva på vad de skrev. Under 1900-talet och fram till idag är det inte svårt att se förbin- delselänkar vad gäller kvinnokamp och lit- teratur.
Preciöserna hade betydelse för kvinnor som kom efter dem och använde dem som exempel. Att de inte tillhörde verkligheten föll visst ingen in. O m de nu är glömda eller ihågkomna, så finns de trots allt med i historien om kvinnors kultur och har bi- dragit till att skapa förutsättningar för de kvinnor som kämpar för sina rättigheter idag.
översättning: Maria Svensson
L I T T E R A T U R
Abensour Léon, La Femme et le féminisme avant la Revolution, Paris 1923.
Adam Antoine, Historie de la littérature francaise au XVlf siécle, vol 5, Paris 1948-56.
Debu-Bridel Jacques, 'La Préciosité: conception héroique de la vie', Revue de France, V 1938, s 195- 216.
Hoffman Paul, 'Préciosité et feminisme dans le ro- man de Michel de Pure', Travaux de lingvistique et de littérature, Strasbourg 1967, s 23-34.
Lathuillére Roger, La Préciosité: étude historique et linguistique, Genéve 1966.
Liot Backer Dorothy A, Precious Women, New York 1974.
Livet Charles, 'Les Femmes de la Fronde' Revue européenne, III 1859, s 529-551, s 726-758.
Lougee Carolyn C, Le Paradis des Femmes, Princeton New Jersey 1976.
Muchembled R, Culture populaire et culture des élites, Paris 1978.
Niderst Alain, Madeleine de Scudéry, Paul Pellison et leurmonde, Paris 1976.
de Pure Michel, La Prétieuse, ou le Mystére de ruelles, 1656-57, ny utg Emile Magne, vol 2, Paris 1938- 39.
Reynier Gustave, La Femme au XVlf siécle, ses ennemis et ses défenseurs, Paris 1929.
Le Roy Ladurie E, 'Un phénoméne bio-sociocultu- rel: L'Allaitement mercenaire en France au X V I I I6 siécle' Communications 31, Paris 1979.
Stanton Domna A, 'The Fiction of Préciosité and the Fear of Women', Yale French Review 62, 1981.
Thérive André, 'Les Precieuses non ridicules', Revue des deux mondes, 1959, nr 24, s 641-648.
S U M M A R Y
The 'precious women' in 17th century France.
T h e 'precious w o m e n ' belonged to a small g r o u p of intellectuals in the French upper class in the 17th century. 'Precious' was synony- m o u s with the word 'ridiculous' during the
17th century, and literary history from this period has been profoundly influenced by this interpretation when examining the 'precious w o m e n ' . M o r e recent literary history considers
these intellectual women an important part of cultural life in France during this period. They gathered the cultural elite in their homes, they made judgements about art and literature, they worked to purify the French language and so- me of them, such as Mlle de Scudéry, Mme de Lafayette and Mme de Sablé, were writers as well.
Domna A. Stanton maintains in an article in the Yale French Review that the 'precious wom- en' were a fiction, created by comedy and sat- ire, expressing the authors' fear of women who do not conform to the role expected of women.
Comedy and satire, however, derive their material from reality. Groups of intellectual upper class people met regularly, discussed se- rious matters and amused themselves, created literary texts and loved each other platonically or otherwise! Their ideas can be intercepted through the curtain of comic effects in satire and comedy, and Mlle de Scudéry wrote volu- minous novels where all the central issues of 'préciousité' were discussed.
No one wanted to be called precious in the 17th century, because is was a negative concept but we can call these women precious, because we have changed the meaning ol the word.
The most important characteristic of the 'precious women' for us is that these women did not accept society's image of women nor their own situation. They tried to create new ways of social life, new norms of behaviour, and they had much influence on the creation of a new ideal of man, '1'honnéte homme'.
Their elforts to change a reality that seemed impossible to change was an encouragement to other women of their own time and låter. Their discussions and their work provide a back- ground for our own efforts to change the situa- tion of women.
Sissel Lie
Universitetet i Trondheim Norges laererhaejskole Romansk institutt 7055 Dragvoll, Norway
A N N S C H L Y T E R
Kvinnors liv och arbete i Lusakas kåkstäder
I början av seklet rekryterades männen
i Zambia till gruvarbete medan kvinnorna stannade kvar på landsbygden. De var inte välkomna i städerna och möjligheten att
f å lönearbete där ärfortfarande liten. Trots formell jäm- ställdhet hindras kvinnorna i praktiken av ett
patriarkalt system med en effektivt genomförd arbetsdelning.
Idén till denna artikel fick jag våren 1982, då jag hörde Heidi Hartmann föreläsa på Forum för kvinnliga forskare i Lund. Hon defi- nierade patriarkatet som ett system av hierarkiska sociala relationer, som har en materiell bas i att männen kan kontrollera och tillgodogöra sig kvinnors arbete, och inom vilket männen utvecklar en solidari- tet mellan sig. Kvinnor utestängs från kon- trollen över viktiga resurser, exempelvis genom att männen far familjelöner och att kvinnor utestängs från lönearbete av vissa slag. Andra hörnstenar i det västerländska patriarkatet, menade Hartmann, är den monogama kärnfamiljen och kvinnornas ansvar för barnen (Hartmann 1981).
Min egen forskning har handlat om bo- stadssituationen i bland annat Zambias huvudstad Lusaka. Ungefär halva befolk- ningen bor i kåkstäder som utan myndig- heternas planering vuxit upp kring staden.
U n d e r sjuttiotalet legaliserades bebyggel- sen och försågs med vatten och vägar. Det var mot bakgrund av mina kontakter med de fattiga och outbildade kvinnorna i dessa kåkstäder som jag började fundera över H a r t m a n n s beskrivning av patriarkatets utveckling. J a g har sedan 1968 genomfört kortare fältstudier ungefär vart fjärde år.
J a g har intervjuat kvinnor (fast mest män) om deras boendesituation och försörjnings- möjligheter. I denna artikel tolkar jag in- tryck från såväl dessa intervjuer som från a n d r a samtal i Lusaka. J a g använder mig
också i stor utsträckning av andra forskares material och gör vissa jämförelser med a n d r a afrikanska länder.
H a r t m a n n s definition av patriarkatet har en mycket generell karaktär och passar väl in på det zambiska så som jag har upplevt det, men samtidigt finns stora olik- heter. H a r t m a n n vill synliggöra patriarka- tets materiella bas genom att koncentrera sig på arbetsdelningen och beskriva hur den vuxit fram i de avancerade kapitalistis- ka länderna. Vad betyder då sådana skill- nader som att även många män i Zambia är utestängda från lönearbete? Att männen här aldrig fått familjelöner? Att kärnfamil- jen inte nödvändigtvis måste vara mono- gram? Med kapitalismens utbredning och dominans pågår en mycket snabb process för de zambiska kvinnorna mot nya former for deras underordnande. Tillvägagångs- sätten för män att kontrollera och tillgodo- göra sig kvinnors arbete kan vara annor- lunda än det västerländska, de fordrar del- vis andra analysredskap för att förstås, och de kommer att föda ett motstånd som får a n d r a former. I denna artikel vill jag belysa sådana frågor genom att kortfattat berätta om kvinnors arbete i Lusaka.
U r b a n i s e r i n g för m ä n
I början av 1900-talet inledde sydafrikans- ka bolag exploateringen av de rika malm- fyndigheterna i nuvarande Zambia. Till
gruvorna behövdes arbetskraft, men ar- betskraft var också en bristvara inom det afrikanska jordbruket och bolagen hade vissa svårigheter att rekrytera män på ett- eller tvååriga kontrakt. Införandet av 'hyddskatt' var en metod för att underlätta rekryteringen. Den skulle betalas med pengar, kontanter som endast kunde fås genom arbete vid gruvorna. Uppköpare förbjöds att köpa jordbruksprodukter från afrikanska jordbrukare, som därigenom skulle kunna undgå gruvarbetet och dess- utom konkurrera med vita nybyggare. Ett i längden mer effektivt medel för att fa ar- betskraft till gruvorna var kanske lockbe- tet: industritillverkade jordbruksredskap och konsumtionsvaror. Männen vandrade till gruvorna och kom hem efter två år med en såg, några stearinljus, ett tyg och lik- nande åtråvärda varor. Det utvecklades en migration i stor skala. En man var inte att räkna som vuxen förrän han varit en pe- riod i gruvorna. Senare kunde det bli flera perioder. Under tiden skötte kvinnorna jordbruket, som visserligen utarmades i brist på arbetskraft, men som ändå hela tiden var basen för familjens existens.
När den nuvarande huvudstaden Lusa- ka planerades under 1930-talet räknade planerarna fortfarande inte med någon bo- fast afrikansk befolkning. Behovet av ar- betskraft var tänkt att fösas med migrant- arbetare. Männen skulle återvända till sin by, och för att så skulle ske försökte de koloniala myndigheterna med hjälp av de traditionella ledarna i byarna hålla kvin- norna kvar i jordbruket. Kvinnor blev tvungna att begära särskilt tillstånd för att få lämna sin by (Simons 1976). Någon ef- fektiv tillämpning av denna lag kom aldrig till stånd och kvinnornas andel i städerna ökade. Men det faktum att de gjorde något olagligt förstärkte uppfattningen att de kvinnor som kom till städerna var att be- trakta som lösaktiga kvinnor. Det innebar också att inga möjligheter till legalt löne- arbete öppnades för dem.
Migrantarbete var för gruvägarna, som behövde mycket outbildad arbetskraft, ett utmärkt system, men allt eftersom tekniken utvecklades kom frågan upp om inte en
'stabilisering' av arbetskraften var att före- draga (Heisler 1970). Den debatt som följ- de mellan kolonialadministration och före- trädare för olika delar av industrin är myc- ket intressant, ty den visar tydligt att lönen inte sattes utifrån arbetsinsatsens värde utan utifrån kostnaderna för arbetskraftens reproduktion. Det skulle bli för dyrt att ge löner som skulle kunna försörja en hel fa- milj, menade en del. Andra erkände att lönerna måste höjas, och att det var enda sättet när man behövde yrkeskunniga ar- betare. Administrationen uttalar omsorg om det traditionella samhället, och bakom anar man oro för sociala problem i staden och kanske effektivare politisk organise- ring. Utvecklingen gick i alla fall åt det hållet och det utbildades en arbetarklass, som visserligen behöll kontakterna med landsbygden, men som ändå levde perma- nent i staden. Men endast en liten grupp yrkesskickliga arbetare fick någonsin en lön som skulle kunna försörja en familj.
D e n p a t r i a r k a l a kolonialismen I det kulturella arv som kolonialismen i Zambia lämnat efter sig ingår en massiv diskriminering av kvinnorna. Städerna byggdes för manlig arbetskraft. De nya in- stitutionerna var manliga: armé, polis, tjänstemannakår och fackföreningar. Mis- sionsskolorna runt om i landet tog även kvinnliga elever, men de utbildades aldrig för yrkeslivet utan i ämnen viktiga för sköt- sel av hem och barn.
I de koloniala städerna fick kvinnorna endast bo som gifta. Passlagar, motsvaran- de de som ännu gäller i Sydafrika, begrän- sade rörelsefriheten. Inga lönearbeten er- bjöds till kvinnorna, inte ens som tjänare eller hembiträden i den koloniala överklas- sens hem. Tjänarna var manliga och bodde med sina familjer i små hus längst bak på villatomterna.
I Zambias städer skapades alltså en ar- betsmarknad, där kvinnorna var helt och hållet utestängda. Bakgrunden är som jag skisserat arbetarklassens framväxt ur mig- rantsystemet, men det är också under in- verkan av en extremt patriarkal kolonial-
administration. Administratörerna var på alla nivåer män. 1919 hade i England anta- gits en lag, som helt diskvalificerade kvin- nor för tjänster i kolonierna (Rogers 1980).
De medföljande var även efter europeiska förhållanden i ovanligt stor utsträckning beroende av sina män, uppryckta som de var ur sin egen miljö och sina egna möjlig- heter för att följa sin man på hans uppdrag.
Fortfarande finns biståndsexperternas hustrur som kulturella förebilder i det zam- biska samhället.
L ö n e a r b e t e och 'informell sektor' När Zambia blev självständigt 1964 upp- hävdes alla restriktioner mot individens rö- relsefrihet. Huvudstaden Lusaka växte med 10— 15% om året från 125 000 invåna- re vid självständigheten till över 400 000 tio år senare. Märkligt nog ökade under de åren männens lönearbetstillfällen i nästan samma takt. Trots ett formellt likaberätti- gande för kvinnor öppnades inte många tillfallen för lönearbete. För outbildade kvinnor fanns knappast några möjligheter.
Till och med arbetena som tjänare inom den framväxande elitens hushåll var i stort sett förbehållna männen.
Nyckeln till framgång i det nyss själv- ständiga Zambia var utbildning. Det har uppskattats att knappt 1 000 zambier hade avgångsbetyg från 'secondary school' vid tiden för självständigheten. Av dessa upp- ges 77 stycken vara kvinnor (Hansen
1979). Men andelen flickor som gick ut skolan ökade och de sökte sig framför allt till yrkesutbildning i vård- eller kontorsar- bete. 1969 var ungefär var tionde lönean- ställd i Lusaka en kvinna.
J a g har ett bristfälligt underlag för att i siffror beskriva kvinnors situation på ar- betsmarknaden i Lusaka. Många uppgifter verkar också vara motstridiga. 1969 visade en beräkning att nästan hälften av alla kvinnor var ekonomiskt aktiva och hade en egen inkomst (Fluitman 1974), medan en uppskattning från 1970 uppger att 15% av kvinnorna arbetade (Hansen 1979). Tro- ligen ligger skillnaden i hur oregelbundet
arbete och små inkomster inom den s k informella sektorn är räknade.
Den informella sektorn är ett diffust be- grepp, som i klump används för alla de tillfälliga småjobb som kan finnas — hant- verkare, marknadsförsäljare och andra s k självanställda, samt även mindre företag som verkar vid sidan av de regler som an- nars gäller för arbetsmarknaden. I Lusaka liksom i de flesta städer i tredje världen försörjer denna sektor en stor del av befolk- ningen. Ungefär vart fjärde hushåll i Lusa- ka under sjuttiotalet klarade sig utan att ha någon medlem i reguljärt lönearbete. För de outbildade kvinnorna är arbete inom denna sektor ända möjligheten att fa en inkomst. Men när det gäller hantverk och enkel varuproduktion inom den informella sektorn tycks kvinnorna vara ännu mer ef- fektivt utestängda än när det gäller lönear- bete. Hopper (1981) studerade möbel- snickare, skräddare, plåtslagare, mekani- ker och reparatörer i Lusaka och fann inte en enda kvinna. Den uppdelning av sysslor som definierade de kvinnliga och manliga sfärerna inom jordbrukssamhället förs över till staden och förstärks. Den enda tillverk- ning kvinnorna i någon större utsträckning bedriver för försäljning är ölbryggning.
Kvinnorna är hänvisade till varucirkula- tionen och där främst till handeln med grönsaker.
D e n u t b i l d a d e yrkeskvinnan Andelen kvinnor har ökat efter självstän- digheten både inom grundutbildning och högre utbildning. År 1971 var 18% av stu- denterna i det fem år gamla universitetet kvinnor (Horm 1976). Men de flesta kvin- norna på arbetsmarknaden har en lägre utbildning och jobbar på kontor, sjukhus eller som lärare. Dessa kvinnor har nått sitt mål och lyckats i hård konkurrens. Även ekonomiskt kan de känna sig framgångsri- ka, om de jämför sig med släkt och vänner.
Lönerna, även inom detta lägre mellan- skikt, ligger högre än vad många män inom den informella sektorn vågar drömma om, men för de som kostar på sig elitens nöjen och konsumtionsvaror räcker den natur-
