Den inte så raka vägen
Om kvinnors upplevelser av att röra sig ovanför glastaket i svenskt näringsliv.
Om resan dit, maktförhållanden och utestängningar längs med vägen.
Hanna Gerdsdorff
Magisteruppsats i Sociologi med fokus på intersektionella perspektiv på arbetsliv
Huvudområde: Sociologi
Högskolepoäng: 30 högskolepoäng Termin/år: VT2020
Handledare: Katarina Giritli-Nygren Examinator: Anna Olofsson
Kurskod/registreringsnummer: SO21A
Utbildningsprogram: Magisterprogram i Sociologi, AV med inriktning mot forskning
Tack!
Stort tack till Anna, Beata, Charlotta, Ebba, Gina, Lisa, och Yasmine. Tack för att ni tog er tiden att dela med er av era erfarenheter och att ni ville delta i min studie.
Utan er hade det inte blivit någon magisteruppsats, så tack!
Jag vill också rikta ett stort tack till min handledare Katarina Giritli-Nygren som på bästa sätt varit ett bollplank och också gett mig insiktsfull och konstruktiv feedback längs med arbetets gång. Jag har verkligen uppskattat våra öppna och ärliga avstämningar där ditt fokus alltid har varit att hjälpa mig att lyckas. Utan dig hade det heller inte blivit någon uppsats!
Även stort tack till min syster, Linn, som hjälpt mig med konstruktiv feedback, korrläsning av uppsats och bidragit med intressanta diskussioner. Du har varit ett ovärderligt stöd under hela uppsatsskrivandets gång. Tack!
Jag vill också passa på att tacka akademin och Mittuniversitetet som varit min hemarena det senaste året. Året har gett mig så mycket på många plan. Det har gett mig djupare kunskap i ett ämne jag verkligen brinner för, nämligen jämställdhetsfrågor i arbetslivet. Samtidigt har tiden bidragit med återhämtning när livet i övrigt varit turbulent.
Så stort tack! Det blev en uppsats av detta. Men störst av allt. Jag har hittat tillbaka till livet igen.
Abstract
Syftet med studien har varit att undersöka hur maktstrukturer påverkar inkludering och exkludering av kvinnor i ledande befattningar inom svenskt näringsliv. Studien har sökt svar på vilken betydelse identiteter så som kön, klass och etnicitet har för möjligheten att inkluderas inom ledande befattningar i svenskt näringsliv. Studien har också undersökt vilka utestängningar som kan ske på grund av identiteter så som kön, klass och etnicitet. Den har även sökt svar på om klass och klasstillhörighet påverkar möjligheten att ta sig ovanför glastaket.
Utöver detta har studien även undersökt hur subjekten själva upprätthåller olika maktstrukturer. Med utgångspunkt i intersektionell analys har studien undersökt hur ojämlikhetsregimer, maskulinitetsnormer och social mobilitet påverkat kvinnors möjligheter att röra sig ovanför glastaket. Metoden som användes var kvalitativ. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har sju kvinnor intervjuats och analysen har en narrativ anstas då kvinnornas livsberättelser stått i fokus. I analysens första avsnitt, Den inte så raka vägen, diskuteras att det inte alltid är så lätt att ta sig bortom eller ovanför glastaket. Studien problematiserade maskulinitetsnormer (Connell, 2008) och ojämlikhetsregimer (Acker, 2011) i förhållande till att stängas ute eller att inte komma in och att behöva anpassa sig att ta sig in i dessa rum. I detta avsnitt diskuterades även nycklar för att komma in. I analysens andra avsnitt, Att veta sin klass, diskuteras hur klassmekanismer är inbäddade i informanternas livsberättelser.
Här diskuteras också vad det innebär att göra en klassresa och hur det påverkat informanternas sociala mobilitet i svenskt näringsliv. Här diskuterades också klass som en dimension av etnicitet och även könsidentitet som en dimension av klass. Det som framträdde i studien var att alla informanter relaterade till sin klass och sin klassidentitet. Både utifrån var de kom ifrån och var de befinner sig idag. Den sociala mobiliteten blev tydligt framträdande studien, något jag kanske inte hade räknat med när jag började min magisteruppsats. I det tredje avsnittet i analysen, Könade upplevelser, problematiseras huruvida kroppen har betydelse för kvinnors inkludering i näringslivet och deras möjlighet till att röra sig uppåt i karriären. Här belystes även ambivalenser kopplat till informanternas könade upplevelser. Här framkom det att kroppen har betydelse för informanternas möjligheter att röra sig uppåt eller ovanför glastaket. Både i den bemärkelsen att andra kan se kvinnorna som ”annorlunda” eller utanför normen, men också att kroppen är en faktor kopplat till objektifiering. Resultatet i studien påvisar att det finns olika maktförhållanden som bidrar till ojämlikhet. Identiteter så som kön, klass och etnicitet påverkar dessa institutioner som upprätthåller maskulinitetsnormer och ojämlikhetsregimer. I studien kan det ses att utestängningar kan ske på grund av identiteter så som kön, klass och etnicitet.
Klass och klasstillhörighet i relation till etnicitet och könstillhörighet påverkar också möjligheten att ta sig ovanför glastaket. Det finns också exempel i studien som påvisade att om informanterna gjorde motstånd mot rådande normer eller maktstrukturer påverkade detta deras möjligheter att röra sig ovanför glastaket. Sammanfattningsvis visar studien att, för dem som tagit sig förbi, är det skört att befinna sig ovanför glastaket.
Nyckelord: glastak, hegemoniska maktordningar, intersektionalitet, ojämlikhetsregimer och social mobilitet
Antal ord: 27 190 ord
Innehållsförteckning
1. Inledning 4
1.1 Syfte och frågeställningar 6
1.2 Disposition 6
2. Forskningsöversikt 7
2.1 Organisationsforskning kopplat till genus, klass och etnicitet 7
2.2 Bortom glastaket 8
2.3 Att göra en klassresa och att röra sig uppåt 11
3. Teoretiskt ramverk 13
3.1 Intersektionalitet 13
3.2 Maskulinitetsnormer 14
3.3 Att röra sig uppåt 17
3.4 Ojämlikhetsregimer 21
4. Metod och metodologi 25
4.1 Urval och rekrytering 25
4.2 Att presentera studien för mina informanter 26
4.3 Deltagare i studien 26
4.4 Intervjuer och livsberättelser 29
4.5 Intervjuer och intervjuguide 29
4.6 Transkribering, kodning och analys 30
4.7 Etiska överväganden 31
4.8 Att utgå från en ståndpunkt 32
4.9 Min egen positionering 33
4.10 Analysmetod 34
5. Analys och resultat 36
5.1 Den inte så raka vägen 36
5.2 Att veta sin klass 50
5.3 Könade upplevelser 56
6. Är vi framme nu? 60
6.1 Mitt bidrag 63
6.2 Vidare forskning 64
7. Hur kommer vi dit då? 65
8. Referenser 66
9. Bilagor 70
9.1 Inbjudan att delta i studien 70
9.2 Intervjuguide svenska 72
9.3 Intervjuguide engelska 75
1. Inledning
Lisa: Det är ungefär som om man går på tunna, tunna isflak ute på ett hav och man försöker ta sig fram. Så känns det. Man måste hela tiden känna sig försiktigt, försiktigt fram. Kan jag gå på det här isflaket eller kommer jag trilla i? Och så tar man sig fram på det sättet. Försiktigt. Försiktigt.
Hanna: Har du varit med om att isflaket tippar?
Lisa: Ja, och då är det jävligt kallt.
Hanna: Vad händer då?
Lisa: Då får man ta sig upp själv. För det är ingen som hjälper dig upp. För alla andra är på sina egna isflak och försöker ta sig fram.
Den här studien handlar om kvinnor som rör sig i toppen på svenskt näringsliv och om deras upplevelser av att röra sig ovanför glastaket. Den berör resan dit, maktförhållanden och utestängningar som kan uppstå längs med vägen. I de 200 största börsnoterade företagen i Sverige finns endast 24 % kvinnor i styrelserummen.
Av dessa bolag och dess styrelsemedlemmar har 6,4% en annan etnisk bakgrund än svensk (Allbrightrapporten, 2019, s. 5; Dagens Industri, 2019). Detta står i kontrast till Sveriges demografi då 19,1% av alla som bor i Sverige har annan etnisk bakgrund än svensk (SCB, 2020). Organisationer inom näringslivet skiljer sig också från den offentliga sektorn där 52,3% av alla myndighetschefer var kvinnor år 2019 (SCB, 2019).
Fortfarande är prestigefyllda uppdrag och chefsuppdrag i näringslivet dominerade av män. Detta ses även i samhällen som har en god ekonomi och där utbildningsgraden är hög hos kvinnor (Acker, 2009, s. 200). Fenomenet kallas glastak, där kvinnor slår i ett osynligt tak och hamnar efter män, bland annat i löne- och karriärutveckling (Allbrightrapporten, 2019, s. 13–15). Av de kvinnor som klättrar uppåt i en organisatorisk stege, når endast några få toppen. De andra slår i glastaket.
Att slå i glastaket kan också liknas vid att segla i motvind (De Los Reyes, 2007, s. 1). Det går inte att segla rakt mot destinationen, utan du måste kryssa dig fram och väja för vinden för att ta dig framåt.
En annan bild som också används är för att beskriva fenomenet är att det går att liknas vid en labyrint. Det finns en väg vidare, men inte utan att flera krokar och omvägar måste tas. Det är alltså snårigt och ojämnt att ta sig ovanför glastaket för kvinnor i organisationer (Sanchez-Hulces & Davis, 2010, s. 172). När det gäller kvinnor med annan etnisk bakgrund brukar bilden av en betongvägg användas. De kommer
varken över eller runt den på grund av styrande hegemoniska maktordningar av hur ledarskap bör eller ska se ut (Ahmed, 2012 s. 186; Gaetane, Williams & Sherman, 2009, s. 567; SOU 2006:59, s. 11–12).
Det råder stor enighet bland beslutsfattare inom både svenskt näringsliv och offentlig sektor om att sträva efter att jämna ut skillnaderna, främst med avseende på könsfördelning (Göransson, 2004, s. 26–27). Men trots ambitioner om att sträva efter att jämna ut skillnaderna finns det en rad omständigheter som bidrar till strukturella hinder som påverkar snedfördelningen. De Los Reyes (SOU 2006:59, s. 11–12) nämner bland annat avsaknaden av problematisering kring att etnicitet inte skulle ha betydelse i rekryteringsförfaranden. Hon nämner också att det finns hegemoniska maktordningar som ger en homogen bild av hur ledarskap bör eller ska se ut. Denna idealbild bidrar till normskapande processer om ”den andra”, vilket upprätthåller hierarkier och kategoriseringar utifrån bland annat identiteter så som etnicitet och kön.
Hon nämner också osynliggörandet av diskriminerande processer i organisationer som bidragande till att upprätthålla en bild om att arbetslivet skulle vara en neutral arena.
Detta sammantaget ger indikationer på att det finns strukturer i svenskt näringsliv är påverkade av maktförhållanden och diskriminering.
Det finns feministisk forskning som beskriver och förklarar en jämställdhetsproblematik kopplat till könstillhörighet inom svenskt näringsliv (Elvin- Novak & Thomsson 2004; Gustafsson & Sandell, 2015; Göransson, 2004). Men organisationsforskare belyser sällan samvarierande mekanismer, som hur klassmekanismer är inbäddade i organisatoriska processer och hur klasskillnader produceras i organisationer. Ofta studeras endast en kategori, exempelvis identiteter som kön eller etnicitet (De Los Reyes, 2007, s. 56; Showunmi, Atewologun, &
Bebbington, 2015, s. 919). Det är dessutom mindre vanligt att studera ”uppåt” i feministisk forskning. Det vill säga att studera individer i maktposition, då feministisk forskning ofta fokuserar på grupper som står utanför makten (Sohl, 2018, s. 470;
Sprauge 2016, s. 202–204). Därav finns det ett värde att studera kvinnor i ledande befattning med olika etnicitet- och klassbakgrunder och deras upplevelser av inkludering och exkludering, särskilt inom svenskt näringsliv, där de är underrepresenterade i styrelserummen i förhållande till antalet män.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med min studie är att undersöka hur maktstrukturer påverkar inkludering och exkludering av kvinnor i ledande befattningar inom svenskt näringsliv.
Mina frågeställningar är;
• Vilken betydelse har identiteter så som kön, klass och etnicitet för möjligheten att inkluderas inom svenskt näringsliv?
• Vilka utestängningar kan ske på grund av identiteter så som kön, klass och etnicitet?
• Hur påverkar klass och klasstillhörighet möjligheten att ta sig ovanför glastaket?
• Hur hanterar eller upprätthåller subjekten själva olika maktstrukturer?
1.2 Disposition
Uppsatsen är uppdelad i sju huvuddelar där jag inleder med att berätta om ojämlikheter i näringslivet. Utifrån detta formulerades syfte och frågeställningar, vilka ni kan läsa ovan. Därefter följer ett avsnitt med en forskningsöversikt. Den berör organisationsforskning kopplat till genus, klass och etnicitet. Den berör också forskning kring nyliberalism, klass och mobilitet och hur det på olika sätt sammanvävs med kön och etnicitet, vilket bidrar till möjligheter eller hinder att röra sig ovanför glastaket. För att förklara och förstå maktstrukturers betydelse för inkludering och exkludering av kvinnor i ledande befattningar inom svenskt näringsliv, ramar studiens teoretiska referenspunkt olika perspektiv på fenomenet. Detta görs med utgångspunkt i intersektionalitet, maskulinitetsnormer, ojämlikhetsregimer och social mobilitet.
Därefter följer ett avsnitt med metod och metodologi där jag redogör för min metod.
Under metoden redovisar jag mitt urval och hur jag rekryterat mina informanter. Här redovisar jag vilka etiska överväganden jag gjort, hur mitt material har behandlats samt motiverar mitt metodval. Under resultat och analys kan ni ta del av studiens upptäckter. Analys- och resultatdelen är strukturerad i tre avsnitt; Den inte så raka vägen, Att veta sin klass samt Könade upplevelser. I uppsatsens sista del, Är vi framme nu?, diskuterar och reflekterar jag över studiens resultat samt ger förslag till vidare forskning. Därefter följer ett slutord i Hur kommer vi dit? som nämner vad som blir viktigt i själva görandet av inkludering.
2. Forskningsöversikt
Forskningsöversikten är uppdelad i tre delar. Den första delen berör organisationsforskning kopplat till genus, klass och etnicitet. I den andra delen ges en inblick i forskning som berör fenomenet att röra sig ovanför glastaket. Den tredje delen berör forskning kring klass och hur det på olika sätt sammanvävs med kön och etnicitet, vilket bidrar till möjligheter eller hinder att röra sig ovanför glastaket.
2.1 Organisationsforskning kopplat till genus, klass och etnicitet
En utav våra mest framträdande sociologer och organisationsforskare var Joan Acker. Acker myntade begreppet glastak och har bedrivit forskning gällande hur identiteter så som genus, kön och klass sammanvävs till att skapa barriärer för kvinnor att nå toppositioner i arbetslivet (Acker, 2009, s. 119–200). Senare har hennes forskning berört ojämlikhetsregimer då hon menar att det är en bättre metafor för att beskriva hur genus, klass och etnicitet stör kvinnors möjligheter att avancera organisationer på alla nivåer. I artikeln From glass ceiling to inequality regimes (Acker 2009) kommer hon fram till att alla organisationer har ojämlikhetsregimer som upprätthåller ojämlikheter på grund av genus, klass eller etnicitet. För att förstå komplexa mekanismer som bidrar till upprätthållande av olika maktförhållanden i arbetslivet behöver vi titta på flera faktorer som bidrar till detta, istället för att bara titta på en faktor enskilt, så som kön (Acker, 2009, s. 201). Acker har främst byggt sin forskning på organisationer i USA och hon baserar sin analys om ojämlikhetsregimer på hennes tidigare forskning, bland annat, Hierarchies, Jobs, and Bodies: a Theory of gendered Organizations (Acker, 1990), som rör hur maktförhållanden skapas och upprätthålls i organisationer. Exempelvis visar Ackers studier att färgade kvinnor möter annan diskriminering än vita kvinnor i USA kopplat till både klass och kön på grund av deras historia av priviligierade vita.
I sina studier har Acker visat hur stereotypa bilder och fördomar baserade på genus, klass och etnicitet skapar handlingar, policys och arbetspraktiker i organisationer, vilka alla bidrar till ojämlikhet i arbetslivet (Acker, 2009, s 214). Ackers mål med forskningen har varit att utveckla analysen av organisatoriska ojämlikhetsregimer till att beröra mer än bara genus och jag kommer att återkomma till dem i min teoriram.
Liknande resonemang förs även av Sanchez-Hulces & Davis (2010, s. 173). I deras studie som summeras i artikeln, Women and Women of Color in Leadership (2010), beskriver de hur icke-vita kvinnor möter andra utmaningar och barriärer än vita kopplat till möjligheten att nå ledarroller i arbetslivet. De nämner bland annat att förutfattade meningar, stereotyper och könad rasism som orsaker för icke-vita kvinnor att slå i glastaket.
I Sverige ser vi liknande problematik. Att jämställdhetspolitiken tenderar att lägga stor vikt på kön. Exempelvis att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter till maktpositioner i arbetslivet. Här i fokuseras mycket på den vita kvinnan eller vita mannen, ofta i medelklassposition (SOU, 2014:34, s. 89). Att endast fokusera på binära kön riskerar att undergräva andra faktorer som kan påverka diskriminering.
Samtidigt ses en överhängande risk att personer med fler identiteter än kvinna, till exempel att ha en annan etnisk bakgrund eller annan klasstillhörighet, blir multipelt diskriminerade. Det vill säga, negativt särbehandlade på fler grunder än en. Detta speglas i Acker (2009) och Sanchez-Hulces & Davis (2010) forskning då de utgår från ett intersektionellt perspektiv då de även tittar på andra faktorer än kön i förhållande till ojämlikheter i arbetslivet. De väver på olika sätt samman exempelvis etnicitet och klass i deras studier och visar att fler faktorer än kön bidrar till förutfattade meningar och stereotyper som orsakar att kvinnor slår i glastaket.
2.2 Bortom glastaket
Annan forskning som berör samma fenomen, glastaket, är bland annat framtagen av ekonomi- och managementforskaren Anna Wahl. Hon har tillsammans med Inês Carlvalho, Carlos Costa, Nina Lykke och Anália Torres gjort en av de få studierna som berör hur osynliga barriärer påverkar kvinnor i ledande positioner som rör sig ovanför glastaket (Carvalho, Costa, Lykke, Torres & Wahl 2018, s. 398). Det sammanfattas i artikeln, Women at the top of tourism organizations: Views from the glass roof. Studien fokuserar på kvinnors upplevelser av att befinna sig ovanför glastaket i hotell- och resebyråbranschen i Portugal. Syftet med studien var att analysera hur kvinnor förstår sin karriärutveckling, om den förstås som påverkad av individuella eller strukturella förhållanden. Dessutom var syftet med studien att se hur kvinnorna uppfattar att kön har en påverkan på karriärmöjligheter inom turistnäringen
samt undersöka om turistorganisationer utmanar eller förstärker ojämlikhet mellan könen. I studien deltar sex kvinnor som alla har ledande positioner inom turistnäringen i Portugal (Carvalho, et. al, 2018, s. 404–406). Studien kommer fram till att det fortfarande råder ojämlikheter baserat på kön. Ojämlikheterna är både strukturella och kulturella och är också baserade på indirekt diskriminering eller direkta fördomar.
Även om turistnäringen i Portugal bistår med arbetstillfällen för många kvinnor så upprätthåller organisationer inom turistnäringen maktförhållanden där ojämlikhet reproduceras. Studiens slutsats är också att framtida studier inom området bör vara mer kritiska, då det inte är oproblematiskt att röra sig ovanför glastaket. Och att kön fortfarande är en faktor, även för de som krossat glastaket (Carvalho, et. al, 2018, s.
417–419). Studien är viktig då det är en utav de få studierna som faktiskt undersöker hur det är att röra sig ovanför glastaket, men studien saknar ett intersektionellt perspektiv, då den lägger stor vikt på kön. Dock bidrar den till forskningen genom att den studerar ”uppåt”, likt Sohl (2018) också gör i sin studie Feel bad moments. Det vill säga, den lägger fokus på att studera priviligierades upplevelser av att röra sig ovanför glastaket.
Andra svenska studier som berör jämställdhet och fenomenet glastak inom näringslivet är bland annat Lena Gustafsson och Ulrika Sedell som skrivit boken Bortom glastaket (2015). Den skildrar 26 kvinnors upplevelser och erfarenheter av att vara i ledande positioner i näringslivet. Studien bekräftar att trots att vi är lika många män som kvinnor i Sverige, finns det skillnader för vilka möjligheter män och kvinnor har att nå ledande positioner i näringslivet. Statistiskt sett står nämligen kvinnor för 64 % av alla högskoleexamina, men bara 22 % av alla styrelseledamöter är kvinnor, 12 % är Vd:ar och endast 3 % är styrelseordförande. Studien påvisar att många kvinnor bromsas eller fastnar på väg uppåt och syftet med deras studie är därför att lyssna till kvinnor som tagit sig över glastaket och vad deras nycklar har varit för att ta sig dit (Gustafsson & Sedell, 2015, s. 10–11). Utifrån kvinnornas berättelser kommer studien fram till några gemensamma nämnare som nyckelfaktorer till att röra sig ovanför glastaket. De gemensamma nämnarna är att ha ett gemensamt mål tillsammans med sin arbetsgrupp, att inspirera andra och att bidra till en god företagskultur, att ha förmågan att leda sig själv och leda andra, att skapa goda relationer som gynnar och
utvecklar affären, att kunna leda i konflikt på ett rationellt och lösningsorienterat sätt, att involvera andra och att ge andra förutsättningar för att lyckas (Gustafsson & Sedell, 2015, s. 243–246).
Anita Göransson har också gjort en liknande studie inom samma område, vilket är summerad i Kvinnor, män och karriärer. Visioner och verklighet i näringslivet (2005).
Göranssons studie utgår från statistisk data och studien summerar olika möjligheter eller hinder för att göra karriär. Ett av de största hindren som listas av både män och kvinnor är att informella nätverk sker som grund för rekryteringar. Alla har inte tillgång till dessa nätverk och rum, vilket gör att rekryteringen tenderar att bli homogen (Göransson, 2004, s. 52–53). Informella strukturer och ageranden ses som ett utav de största hindren för både män och kvinnor i studien, även om män inte ser att det utgör ett lika stort problem som kvinnorna upplever det (Göransson, 2004, s. 53).
Internationell forskning pekar på samma sak, att de informella strukturerna utgör ett utav de största hindren för kvinnor att nå högre positioner. Det är ofta fråga om subtila och omedvetna processer. Det kan handla om social exkludering, jargong, skämt, eller en stereotypisk uppfattning om hur en ledare bör se ut (Göransson, 2004, s. 54). Annan tidigare forskning förklarar exkluderingen genom att problematisera kring huruvida kvinnlighet är kompatibelt med ledarskap (Elvin-Novak & Thomsson, 2004, s. 59–60, 91). Här yttras underliggande hinder i det att maskulinitet förknippas med att vara ledare, vilket gör att andra försöker passa in i den mallen. Som att de manliga attributen skulle vara en förutsättning för att nå toppen.
Samtliga ovan nämnda studier undersöker glastaket på olika sätt och bidrar till en förståelse att det finns strukturer och maktordningar som påverkar möjligheten för kvinnor att göra karriär. Strukturer och hinder som påverkar möjligheterna kan både ses som organisatoriska, men hittas också igen i individuella upplevelser. Det som studierna saknar är att de inte berör hur klass eller etnicitet sammanvävs med kön, med undantag för Acker (2009) och hennes ojämlikhetsregimer, men då berörs inte den individuella upplevelsen. De nämnda studierna fokuserar på kvinnor i chefspositioner men berör inte hur vägen dit sett ut.
2.3 Att göra en klassresa och att röra sig uppåt
Utöver de studier som mer specifikt fokuserat på kvinnors i chefspositioner finns det också studier som berör vägen dit. Ofta berör de relationen av att klättra uppåt i en organisatorisk hierarki i relation till klassmobilitet. Sociologen Lena Sohl har skrivit en omfattande avhandling som handlar om kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige. Genom intervjuer med 15 kvinnor undersöker Sohl i sin avhandling, Att veta sin klass (2014), om vad föreställningar av klass, kön och sexualitet och svenskhet har för betydelse för den klassmässiga förflyttningen. Den klassmässiga förflyttningen relateras också till välfärdsstaten och alla kvinnor i studien lyfter upp utbildning, att satsa på studier och ”att vara duktig" som avgörande för möjligheten att förflytta sig (Sohl, 2014, s. 243–246, 285). Deras prestationer och studiebegåvningar ses som en nyckel för att göra en klassresa. I Sohls forskning framkommer också att etnicitet blir en faktor då klassresenären ses som en svensk identitet och erfarenhet. Sohl använder sig av ett intersektionellt perspektiv i studien och avhandlingen har sin utgångspunkt i strukturellt maktperspektiv. Avhandlingen är intressant då den undersöker uppåtgående klassresor i en svensk kontext.
Annan forskning som berör klassresor och att röra sig uppåt i arbetslivet är studerad av Valerie Walkerdine. Hon problematiserar maskulinitet i förhållande till klass och att göra entré på arbetsmarknaden. I artikeln, Reclassifying Upward Mobility:
femininity and the neo-liberal subject (Walkerdine, 2003), refererar hon till ett exempel i sin studie som baseras på kvinnors upplevelser att kliva in på arbetsmarknaden i relation till klass och femininitet i en nyliberal kontext. Studien vill söka förklara intersektioner mellan klass och genus genom att se den nya arbetsmarknaden och dess krav som krav på att vilja stäva uppåt och ”bli någon”. Att det har blivit en nödvändighet att vilja sträva uppåt. I artikeln summerar hon hur nyliberalismen bidragit till att få subjektet att vilja sträva mot medelklassen (Walkerdine, 2003, s. 238, 240). Livslångt arbete har blivit utbytt mot ständiga förändringar och flexibilitet på arbetsmarknaden vilket kräver att subjektet hanterar osäkra förhållanden i arbete, ekonomi och livsstil. Den nya arbetaren, som står fri att röra sig mellan olika klasser, är totalt ansvarig för sin egen utveckling och ansvarar själv för att ha de kvaliteter och färdigheter som behövs för den nya ekonomin (Walkerdine, 2003, s. 240). Liknande
resonemang hittas igen av R.W Connell studie, Maskuliniteter (2008). Connell för resonemanget att lika rätt till en anställning ses som en genusneutral princip i det nyliberala samhället. Det handlar om att se till individen vid anställningsförfarandet och då ska faktorer som exempelvis kön, hudfärg, etnicitet eller klass spela någon roll.
Anställningsbarheten har blivit en individualistisk fråga (Connell, 2008, s. 259).
Lika rätt till anställning har omformats i den här riktningen i samma tid som nyliberalismen växt fram. Privatisering och avreglering av den offentliga sektorn, plattare ledningsstrukturer och tonvikt på egen företagsamhet bildar en komplex agenda. Den nyliberala politiken har ritat om gränserna för privat och offentliga sektor och skapat en miljö där individualismen hålls som ideologi. I det nyliberala samhället sätts individens prestationer i fokus. Lika rätt till anställning erbjuds till de mest prestationsinriktade individerna (Connell, 2008, s. 260–261). Nyliberalismen har även erbjudit möjligheter för vissa. Några kvinnor har klivit in på arenor som tidigare drivits av män, exempelvis i näringslivet. Men fokuset har legat på och ligger fortfarande på individen och dess prestationer. Både Walkerdine (2003) och Connell (2008) riktar en kritisk blick på nyliberalismen och hur den påverkat både individens möjligheter och hinder att mobilisera sig uppåt i en organisatorisk stege. Denna mobilisering påverkas även ytterligare av samvarierande faktorer och identiteter såsom etnicitet och klass, vilket Sandra Jones summerar i artikeln Complex Subjectivities: Class, Ethnicity, and Race in Women’s Narratives of Upward Mobility (2003). Walkerdines studie undersöker upplevelser av klass genom att intervjua kvinnliga akademiker från arbetarklassen och vilar på fenomenologiska och etnografiska metoder där livsberättelser står i fokus (Jones, 2003, s. 805). Hon för liknande kritiska resonemang som Walkerdine (2003) och Connell (2008) kring nyliberalismen och dess effekter för jämställdhet och menar att kön och etnicitet komplicerar analysen av klass och klassresor (Jones, 2003, s. 804). I sin studie kommer hon fram till att dominanta ideologier, så som individualism, påverkar hur individen skapar mening av klasskillnader och det bidrar dessutom till stereotypa bilder av arbetarklassen som underlägsen. Hon ser också att i vårt nyliberala samhälle har det också blivit en norm att sträva uppåt och det finns en föreställning att om individen misslyckas så beror det på att individen är lat eller osmart. En övertro på individens förmåga att lyckas gör
också det svårt för oss att se klasstrukturerna. Det marginaliserar erfarenheten av att inte ha eller få tillträde till vissa rum och att skuldbelägga individen istället för systemet reproducerar och upprätthåller dessa stereotyper (Jones, 2033, s. 815–816).
Sammantaget bidrar dessa studier till förståelse för att uppåtgående klassresor är komplexa processer som inte enbart går att belysa från ett håll. Var eller i vilket sammanhang klassresan görs i, måste förstås genom linsen av olika maktstrukturer.
Dessa maktstrukturer sammanvävs också med identiteter så som kön och etnicitet, vilket påvisar vikten om att belysa problemet från ett intersektionellt perspektiv.
3. Teoretiskt ramverk
För att förklara och förstå maktstrukturers betydelse för inkludering och exkludering av kvinnor i ledande befattningar inom svenskt näringsliv, behöver studiens teoretiska referenspunkt rama in olika perspektiv på fenomenet. Detta görs med utgångspunkt i intersektionalitet, maskulinitetsnormer, social mobilitet samt ojämlikhetsregimer.
3.1 Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett samhällsvetenskapligt begrepp som syftar till att synliggöra specifika situationer av förtryck som skapas i skärningspunkter för maktförhållanden baserade på identiteter så som kön, klass och etnicitet. Begreppet kan både ses som ett teoretiskt ramverk men också som metodologi inom feministisk forskning då en vill undersöka skärningspunkter mellan olika maktstrukturer i exempelvis näringslivet (jämför Molina, 2016, s. 33). Intersektionalitet är en nyckel för att beskriva människors o(jäm)lika villkor och positioner i arbetslivet. Begreppet kan användas för att se hur normer, maktstrukturer, värderingar och förutfattade meningar interagerar med varandra och skapar ojämlikhet i arbetslivet (SOU, 2014:34, s. 11–12). Begreppet myntades av Kimberlé Crenshaw år 1991 i ett försök att visa det amerikanska domstolsväsendet att könsdiskriminering ofta sker simultant med rasdiskriminering och är svåra att särskilja ifrån varandra (Molina, 2016, s. 33).
Choo och Ferree (2010, s. 133–134) för liknande resonemang och menar att upplevelser av förtryck inte går att separeras i enskilda frågor som rör identiteter av
kön, klass eller etnicitet. Choo och Ferree (2010, s. 133–134) menar också att intersektionalitet kan användas på olika sätt. Bland annat gruppcentrerad intersektionell analys, vilket innebär att särskilt titta på erfarenheter och upplevelser inom en kategori och hur de upplever maktförhållanden som inte kan separeras i enskilda frågor så som kön, klass och etnicitet. Det handlar ofta också om att ge en röst åt marginaliserade grupper, vilket känns igen i ståndpunktsteorin som jag kommer att återkomma till i metodavsnittet (jämför Sprauge, 2016, s. 39). De menar också att intersektionalitet kan också förstås som processcentrerad i den bemärkelsen att en tittar på hur flera variabler sammanvävs och kan bidra till flerdubbla förtryck (Choo &
Ferree, 2010, s. 134).
3.2 Maskulinitetsnormer
I studien är maktstrukturer centrala. Både i form att titta på utestängningar som sker i näringslivet men också hur informanterna i studien själva hanterar, strukturerar eller upprätthåller hegemoniska ordningar. Då syftet med studien är att undersöka hur maktstrukturer påverkar inkludering och exkludering av kvinnor i ledande befattningar inom svenskt näringsliv menar jag att maskulinitetsnormer och Connells (2008) begrepp, hegemonisk maskulinitet, kan bidra till att fördjupa förståelsen av hur identiteter så som kön, klass och etnicitet samspelar med varandra när det kommer till utestängningar och upprätthållanden av olika maktförhållanden.
3.3.1 Genus som social praktik
Genus är en social praktik som refererar till våra kroppar och det våra kroppar gör. Skillnaderna definieras genom reproduktion, barnafödande, på kroppen och biologins bestämningar. Relationerna mellan människor och grupper organiseras ofta på basen av reproduktion. Connell (2008, s. 110) skriver att det är en utav de ”mest betydande strukturerna i våra samhällen”. Genus som social praktik behöver inte bara handla om reproduktionsnormen. Det kan också röra normen om vad människor förväntas ha för sexuell läggning. En man inom det militära förväntades exempelvis vara heterosexuell och män som var öppet homosexuella i USA stängdes ute från armén på grund av sin sexuella läggning (Connell, 2008, s. 111). Olofsdotter och Sjöstedt Landén (2014, s. 4–5) skriver också att det finns en fara med att identifiera
kön i en dualistisk genusnorm (det vill säga man/kvinna) då det upprätthåller en hegemonisk heterosexuell genusnorm. Enligt studier av Connell (2008, s. 111) är heteronormen också en mycket stark social praktik, vilket också bekräftas i studier av Olofsdotter och Sjöstedt Landén (2014, s. 4–5).
Genusrelationer är byggda på makt. Den mest utbredda maktaxeln rör patriarkatet. Det vill säga, den manliga dominansen, där män har den primära makten över de flesta ledande positioner i samhället. Det rör dominans över ekonomi, religion, politik och näringsliv (Connell, 2008, s. 111–112, 250). Och att män har den största delen av de privata förmögenheterna eller att de sitter på de tyngsta positionerna i de större bolagen är ingen tillfällighet. Det är en del av den sociala konstruktionen av maskulinitet, menar Connell (2008, s. 112).
Genus är ett sätt att strukturera sociala praktiker det skär även igenom andra sociala strukturer som klass och etnicitet. Genus interagerar med maktstrukturer som berör olika positioner i samhället. Därför bör vi förstå genus i relation till andra strukturer, likaväl som vi bör förstå klass och etnicitet i relation till genus (Connell, 2008, s. 113). Här ramar Connell (2008) alltså in vikten av intersektionell analys, vilket bidrar till att se till fler identiteter än endast kön när det kommer till skapandet och upprätthållandet av olika maktstrukturer.
3.3.2 Hegemonisk maskulinitet
Begreppet hegemoni handlar om klassrelationer. Det vill säga att det finns en maskulinitet som står över andra maskuliniteter. Det handlar alltså om vilken genuspraktik som för tillfället är överordnad och har legitimitet i samhället. Det kan både beröra individuell makt men också institutionell makt. Det kan även handla om samhällsideal. Enligt Connell (2008, s. 115, 204) kan hegemonisk maskulinitet förklaras som en allmänt accepterad ordning för samhället, så som mäns dominanta position i näringslivet. Med det sagt går det att utmana rådande mönster och nya låta hegemonier skapas. Ett bra exempel på utmaning av den hegemoniska maktordningen är suffragetterna som kämpade för kvinnors rättigheter, så som rösträtt, i slutet av 1800-talet. Ett annat exempel är kvinnors möjligheter till arbete i och med industrialiseringen, vilket gjorde kvinnorna i arbetarklassen mindre beroende av
männen, vilket också förändrade den rådande hegemoniska ordningen. Vi kan därför inte förstå hegemonisk maskulinitet som något konstant, då den är föränderlig över tid. När en hegemonisk ordning utmanas och förändras, uppstår oftast en annan (Connell, 2008, s. 115, 204).
Om det finns en maktordning mellan olika maskuliniteter, där någon är överordnad, innebär det också att det finns en någon som är underordnad. Det finns också de som är delaktiga till att upprätthålla maktordningen samt de som marginaliseras i den. När det gäller den hegemoniska maskuliniteten förknippas den ofta med heteronormen. Det innebär att andra sexuella läggningar stigmatiseras och underordnas. De kan uteslutas, smutskastas och till och med ha sämre rättigheter i samhället än heterosexuella män. Det är inte bara den homosexuella läggningen som ses som underordnad. Pojkar eller män som uppvisar feminina tendenser kan också vara utestängda och underordnade. Femininitet kan alltså vara en annan grund för utestängning (Connell, 2008, s. 116–117).
Fler drar nytta av normbilden av maskulinitet och den hegemoniska maktordningen. Exempelvis drar majoriteten av män nytta av den hegemoniska maskuliniteten och de patriarkala strukturerna, även om de själva inte praktiserar mönstren. De påverkas inte själva av spänningarna och gör kanske heller inget för att försöka förändra strukturerna. Connell (2008, s. 117) nämner detta som delaktighet.
Indirekt är du med och upprätthåller en maktordning, då du drar nytta av fördelarna av systemet.
I takt med att samhället blivit mer uppmärksammade på att det finns olika maktordningar och maktstrukturer i relation till genus, klass och etnicitet har vi också börjat urskilja olika maskuliniteter (Connell, 2008, s. 114). Samspelat mellan genus och andra strukturer innebär också att vi kan se att vissa grupper blir överordnade och andra blir marginaliserade. Vithet i kombination med hegemonisk maskulinitet upprätthåller exempelvis ett institutionellt förtryck mot icke-vita i samhället.
Arbetslösheten och fattigdomen är exempelvis större i förorter där andra etniska grupper bor (Connell, 2008, s. 118–119). Det finns alltså grupper som blir marginaliserade när vi tittar på genus, klass och etnicitet i relation till varandra.
Maskulinitetsnormer blir därför av intresse att använda som fond när jag analyserar
vilken betydelse identiteter så som kön, klass, etnicitet för möjligheten att inkluderas inom svenskt näringsliv. Men också när jag söker svara på vilka utestängningar som kan ske på grund av identiteter så som kön, klass eller etnicitet, eller hur subjekten i min studie själva hanterar eller upprätthåller olika maktstrukturer.
3.3 Att röra sig uppåt
”Att göra karriär” innebär en rörelse i arbetslivet. Ofta en rörelse i uppåtgående riktning. I min studie blir det därför relevant att problematisera och diskutera social mobilitet och klass i relation till informanternas upplevelser av möjligheteter och hinder att mobilisera sig inom svenskt näringsliv. Därav blir begreppen klass och social mobilitet relevanta i att lyfta i min teoriram.
3.3.1 Begreppet klass
Begreppet klass fungerar som gränsdragning, både uppåt och neråt.
Gränsdragningarna görs bland annat beroende av ekonomi, arbete och kultur (Sohl, 2014, s. 192). Gränserna både inkluderar och exkluderar. Klassbegreppet kan både ses som stabilt och föränderligt. I en mer rörlig och föränderlig värld är det svårare att prata om klass idag då gränserna är mer suddiga. Men det innebär inte att klassbegreppet inte längre är relevant. Sohl (2014, s. 95) beskriver klass som strukturella ojämlikheter som är relaterat till makt, ekonomiska resurser och status och att klass är relevant att diskutera då det rör hur samhällen är organiserade och hur makt utformas.
Att förflytta sig mellan olika klasser och sociala rum kan vara ett hot mot klassens sammanhållning. Dessa slitningar skulle kunna skapa exkluderande mönster.
Och att veta sin klass innebär också att känna till andras. Därmed blir klass relativt.
Klass inte kan förstås i sig självt, utan måste förstås i relation till andras klass (Sohl, 2014, s. 99–101). Här talar Sohl om att klass blir ett verb, det vill säga, något som görs.
Betydelsen av kropp, identitet och position går heller inte att utesluta i detta görande då både Sandell (2014, s. 21) och Sohl (2014, s. 101) visar i sina studier att vissa kroppar har möjlighet eller lättare att förflytta sig än andra.
Sohl (2014, s. 106–113) tar också upp några intressanta begrepp förknippat till klass som jag anser är användbara i min analys. Klassidentitet handlar om att veta vilken klass en tillhör, men en behöver inte nödvändigtvis känna samhörighet med den.
Det handlar alltså om själva uppfattningen. Klassidentifikation talar om en samhörighetskänsla med en klass. Den behöver inte stämma överens om vilken klass som personen är tillskriven, utan rör där personen känner sig hemma. Det kan även handla om att inte acceptera den tillskrivna positionen och att en vill ta sig därifrån.
Klassmedvetenhet handlar om förståelsen av att det finns motstridiga intressen mellan den egna klassen och andra klasser. Klasstillhörighet är både subjektivt och objektivt.
Subjektivt i den bemärkelsen att det rör den klass personen själv identifierar sig med eller upplever sig tillhöra. Objektivt i den bemärkelsen att det rör positionen personen har på exempelvis arbetsmarknaden, samt vilka arbetsvillkor personen har. Klasskultur förstås som kroppens position i samma kontext (Sohl, 2014, s. 108, 113).
Det finns alltså både en förståelse av klass som en samhällelig struktur, men också en förståelse om att klass skapas genom handling, det vill säga något vi gör. I det kan inte maktstrukturer förstås utan förståelse av klass och klass kan heller inte förstås utan förståelse för olika samhälleliga maktförhållanden (Sohl, 2014, s. 114). I min uppsats blir Sohls (2014) förståelse av klass intressant att diskutera i förhållande till mina informanters berättelser och deras upplevelser av huruvida klass eller klasstillhörighet har betydelse för att ta sig uppåt eller att röra sig ovanför glastaket.
3.3.2 Social mobilitet
Ökad social mobilitet och möjlighet för individen att välja är en del av vårt nyliberala samhälle. Det kan till och med ses som en principiell indikator för ett rättvist samhälle där alla har möjlighet att nå sin fulla potential. Även om vi pratar mindre klass i dagens samhälle så innebär det inte att ojämlikheterna eller skillnaderna har försvunnit. Oftast mäts mobiliteten i ekonomi och i yrke/yrkestitlar medan klass förstås som sociala, kulturella och ekonomiska skillnader mellan grupper och personer (Friedman, 2013, s. 352–353; Walkerdine, 2003, s. 237, 240).
När vi pratar om mobilitet på arbetsmarknaden har livslånga arbeten förändrats med nya arbetsuppgifter. Ständiga förändringar i arbetet och osäkra
arbetsvillkor är en del av yrkeslivet. Flexibilitet och livslångtlärande blir viktigt.
Arbetarklassen som tidigare förknippades med industriarbete, är numera starkt förknippat med olika serviceyrken. Individens förmåga att hantera osäkerhet blir en nyckel för att lyckas i arbetslivet (Walkerdine, 2003, s. 240–241).
I vårt nyliberala samhälle har det också blivit en norm att sträva uppåt och det finns en föreställning om individen misslyckas så beror det på att individen är lat eller osmart. En övertro på individens förmåga att lyckas gör också det svårt för oss att se klasstrukturerna. Det marginaliserar erfarenheten av att inte ha eller få tillträde till vissa rum. Det skapar dessutom stereotypiska föreställningar om andra. Att skuldbelägga individen istället för systemet reproducerar och upprätthåller stereotyperna (Jones, 2003, s. 804, 815–816). Jones (2003, s. 805) nämner detta som klassism, det vill säga förutfattade meningar baserat på klass.
Enligt Jones, (2003, s. 805) utvecklar du din känsla för klassposition i relation till andra redan som barn. Ofta sker det omedvetet genom hur vi talar eller gestikulerar med andra. Vi utvecklar tidigt vår identitet och attityder mot andra genom att se hur andra interagerar. På så sätt reproduceras mönster. Klassrelationer är också inbäddade i en grupps delade uppfattningar om världen (Jones, 2003, s. 805, 808). När klassmedvetenheten utvecklas kommer också en känsla av att känna dig hemma, eller att inte känna dig hemma i en viss miljö (Jones, 2003, s. 810).
Som individ är du inte alltid medveten om hur klass influerar. Forskning visar att det är lättare för människor att sätta ord på erfarenheter av sexism eller rasism, men de har svårare att prata om klass och relationen mellan klass, etnicitet och kön.
Däremot visar forskning att mörka personer har större medvetenhet om klassism än vita (Jones, 2003, s. 816–817).
Klass är också något som är subjektivt och föränderligt. Både i relation till möjligheten att mobilisera dig, men också på grund av upplevelserna. Det kan handla om att uppleva motstånd, exploatering eller förtryck när du förflyttar dig uppåt, neråt eller vertikalt (Friedman, 2013, s. 364, Walkerdine, 2003, s. 239, 243). Även om social mobilitet kan bidra till minskade klasskonflikter och att minska sociala distanser mellan olika grupper är det inte alltid befriande eller en framgång att förflytta sig uppåt, även om det gärna beskrivs så. Det finns en ambivalens i att hög social status kan bidra till
mycket kopplat till andra möjligheter, en god ekonomi och möjligheter att konsumera, samtidigt som det kan bidra till en upplevelse av att inte riktigt höra hemma eller bli accepterad i sin klass (Walkerdine, 2003, s. 247; Friedman, 2003, s. 356, 359, 361). Det kan göra ont att förflytta sig och Friedman (2003, s. 361) beskriver det som en ”dubbel isolering” där individen både blir isolerad från sitt ursprung men även från sin nya eller nuvarande destination. Freidman (2013, s. 358, 363–364) nämner att vi måste ha större förståelse för att detta påverkar individen psykologiskt och emotionellt och att det finns ”dolda kostnader” för individen med mobilitet. ”Kostnaderna” kan bland annat vara att individen förlorar sin umgängeskrets eller känner skuld över att ha övergett en viss grupp. Hen kan också uppleva att det är svårare att få en legitim position i den nya gruppen och uppleva en känsla av utanförskap och social isolering.
Det är lätt att hamna i en tankevurpa. Att social mobilitet skulle vara någon som är enkelt och linjärt och att individen kan bli precis vad den vill, bara den vill. Då missar vi också att se komplexiteten i rörelsen. Att det kan vara obekvämt eller uttröttande att förflytta sig. Alla vill heller inte förflytta sig och alla har heller inte samma möjligheter att göra förflyttningen (Friedman, 2013, s. 363). I studien bidrar teorier kring social mobilitet till att problematisera möjligheten för kvinnor att klättra uppåt i en organisatorisk hierarki i relation till klassmobilitet.
Social mobilitet knyter också an till maskulinitetsnormer i den bemärkelsen att det finns gränsdragningar och hierarkier som både inkluderar och exkluderar vem eller vilka som har möjlighet att röra sig uppåt. Detta leder in oss på nästa del i teoriramen, nämligen ojämlikhetsregimer, som problematiserar själva görandet av dessa maktstrukturer.
3.4 Ojämlikhetsregimer
Acker (2011, s. 70) definierar ojämlikhet i organisationer som systematiska skillnader mellan olika grupper och individer. Skillnaderna ligger i att vissa grupper har kontroll över organisatoriska mål och arbetsprocesser, medan andra inte har det. Det innebär också att det finns skillnader mellan individer och deras möjligheter att kliva in i eller att avancera i ett visst arbete och det kan också innebära olika säkerhet i anställning och lönevillkor. På ett mer personligt plan kan det handla om att bli respekterad eller att vara fri från trakasserier eller kränkningar, där vissa personer blir mer utsatta än andra. Ackers (2011) ojämlikhetsregimer utgör en teoretisk ram som bidrar till analysen av hur maktstrukturer påverkar kvinnors upplevelser av inkludering och exkludering inom näringslivet. Ackers (2011) begrepp bidrar också till en intersektionell diskurs då hon tittar på olika maktordningar och deras betydelse för hur individer positioneras i organisationer (jämför Molina, 2016, s. 33). Det bidrar till studien genom förståelse för hur olika intersektioner mellan identiteter så som kön, klass och etnicitet inverkar på hur maktförhållanden struktureras och erfars av informanterna i min studie.
Acker (2011) har identifierat olika typer av ojämlikhetsregimer som bidrar till att upprätthålla ojämlikhet. Dessa ojämlikhetsregimer privilegierar vissa grupper och marginaliserar andra i arbetslivet. Liknande studier har genomförts av bland annat Olofsdotter och Sjöstedt Landén (2014) där de problematiserar hur genusperspektiv lyfts som en lösning för organisatoriska problem kopplat till sjukfrånvaro. De kommer bland annat fram till att fokus på kön i själva verket kan bidra till att reproducera ojämlikheter i en organisation. I deras studie blev det också relevant att titta på hur hegemoniska maktordningar och maktstrukturer skapas eller reproduceras (jämför Olofsdotter & Sjöstedt Landén, 2014, s. 5), vilket också jag uppmärksammar i min studie. Ackers (2011) olika regimer för ojämlikhet är en relevant analytisk ingång kopplat till mitt syfte och mina frågeställningar i studien.
3.4.1 Basen för ojämlikhet
Basen för ojämlikhet går att kännas igen i Sveriges diskrimineringslag (Lag 2014:958) men inkluderar också klass. Klass, genus och etnicitet är de som ofta lyfts fram när en tittar på ojämlika förhållanden inom organisationsforskning. Sexualitet, ålder, religion samt fysisk och psykosocial funktionsvariation hittas också igen bland faktorer som diskriminering kan ske på (Acker, 2011, s. 70–71). Detta ger en översiktsbild över vilka faktorer som även kan ligga till grund för exkludering i näringslivet.
3.4.2 Organisatoriska processer som producerar och upprätthåller ojämlikhet I västerländska samhällen så som Europa och Sverige ses ofta den vita mannen som norm i ledarskap. De tillskrivs ofta egenskaper så som att vara beslutsamma, ansvarsfulla och energiska. Jobb blir segregerade på grund av kön eller etnicitet för att individen har förutfattade meningar om vem som passar för vilket jobb. Rekryteringar, nyanställningar eller befordran är också processer där ojämlikhetsregimerna upprätthålls. Vi har helt enkelt förutfattade meningar om vilken kropp eller person som passar för ett visst typ av arbete. Vänner och nätverk påverkar också huruvida du har tillgång till att söka eller få det jobb du önskar (Acker, 2011, s. 71–72; Connell, 2008, s. 215; Göransson, 2004, s. 52–53). Dessa organisatoriska processer som producerar och upprätthåller ojämlikhet skapas av människor som interagerar med varandra i det dagliga arbetet. Vi påverkas av fördomar och snäva definitioner om ”den andre” samt bilden av oss själva. Interaktionerna sker inom och genom olika nivåer av hierarkier i samhället och på arbetsplatser (Acker, 2011, s. 73). Definitioner av ”den andre” bidrar också till upprätthållandet av hegemoniska maktordningar, där någon privilegieras och en annan marginaliseras (jämför Connell, 2008, s. 117–119) vilket jag också lyfter under punkt 3.2.
3.4.3 (O)synligheten av ojämlikhet
Ofta är ojämlikhetsregimerna osynliga. Särskilt för dem som är i maktposition eller har fördelar av att ojämlikheterna finns. Exempelvis är privilegium på grund av din hudfärg särskilt svårt att göra synligt då exempelvis vithet ses som neutralt i västerländska samhällen där vitheten är överrepresenterad. Kombinationen av att inte
uppmärksamma ojämlikheterna på grund av hudfärg, tillsammans med privilegium så som maskulinitet och/eller klass blir ett hinder vid att lösa organisatoriska jämställdhetsproblem (Acker, 2011, s. 73–74). Acker (2011, s. 73) menar att en del av problemet är att inte ha förståelse för att det kan skapa hinder, då du själv inte upplevt dem. Detta bekräftas också av studier gjorda av Olofsdotter och Sjöstedt Landén (2014, s. 14) som visar att brist på medvetenhet avslöjar hegemoniska maktordningar, då exempelvis vissa chefer själva inte har insikt eller upplevt problemet. Vidare menar Acker (2011, s. 74) att det finns en fara i att se organisationer som neutrala, där diskriminering inte skulle ske, då problemen tenderar att inte uppmärksammas. Att skämta eller att ha en viss jargong på arbetsplatsen, där skämt har en sexistisk eller rasistisk karaktär bidrar också till att upprätthålla ojämlika förhållanden, vilket också bekräftas i andra studier. Liknande resultat finns i studier gjorda av Göransson (2004, s. 53–54), där de informella strukturerna ofta lyfts som en utav de största organisatoriska hindren. Det är ofta subtila processer som kan handla om jargong, skämt eller stereotypiska uppfattningar om andra.
3.4.4 Legitimiteten i ojämlikheter
Acceptans bidrar till och legitimerar ojämlikhet. Klass och klasskillnader är inbäddade organisatoriska processer och i hela vårt samhälle. Exempelvis är löneskillnader mellan olika grupper accepterade och en nödvändig komponent i vårt ekonomiska system. Marknaden är ett styrande organ i detta. I ett produktionssamhälle är det bra att minska lönerna för att öka vinstmarginalerna för en organisation. Det som är bra för marknaden och ekonomin kan exempelvis rättfärdiga upprätthållandet av lågavlönade arbeten. Enligt studier av Acker (2011, s.
74–75) ses även liknande upprätthållanden av ojämlikheter ses även inom organisationer. Liknande resonemang förs i studier gjorda av Connell (2008, s. 262–
263) kopplat till nyliberalism, där nya former av ägande ger nya mönster av hegemoniska maktordningar. Individualism och individens egen möjlighet att påverka sin framtid genom sina prestationer lyfts som en nyckel. Då läggs tonvikten på individens möjligheter att på egen hand forma sin framtid istället för att se att strukturella organisatoriska mönster påverkar ojämlikheter, vilket bidrar till ojämlika villkor på arbetsmarknaden (Connell, 2008, s. 259–261).
3.4.5 Mekanismer för kontroll och samtycke
Kontroll kan vara direkt eller indirekt. Det kan vara synligt eller osynligt.
Exempelvis på direkt och synlig kontroll är byråkrati, sanktioner och beslutsfattande.
Sexuella trakasserier är ett annat exempel. Dessa kan både vara synliga och osynliga.
Lön eller osäkra arbetsvillkor kan också användas som kontroll. Om du arbetar under osäkra arbetsförhållanden kan rädslan för att bli av med ditt jobb bidra till att du går med på de dåliga villkoren. Makt och maktutövning, exempelvis att bli utsatt för trakasserier av en person som har en säkrare position i organisationen, kan också vara ett incitament till att inte våga säga något (Acker, 2011, s. 75). Det blir därmed en osynlig kontrollfaktor. Detta resonemang går att hittas igen i studier gjorda av Connell (2008, s. 112, 118–119), där denna typ av kontroll går att sammanfatta som hegemoniska maktordningar. Där vissa grupper eller personer blir marginaliserade i relation till andra.
3.4.6 Konkurrerande intressen i att vilja förändra men samtidigt upprätthålla ojämlikhet
Både fackliga rörelser, feministiska organisationer och politiken har bidragit till en rad sociala reformer som bidragit till kvinnors rättigheter. Att kämpa för exempelvis kvinnors rättigheter, eller lika lön för lika arbete, har gjort att andra grupper emellanåt känt sig hotade. Att bevaka sina egna intressen bidrar också till att upprätthålla ojämlikhet. Connell (2008, s. 117) nämner liknande resonemang i sina studier. Att personer som drar nytta av att upprätthålla ojämlika förhållanden inte kommer att göra några större insatser att förändra strukturerna, då de inte själva påverkas av ojämlikheterna. Acker (2011, s. 75–76) menar därför att det behövs stöd och tryck både inifrån och utifrån en organisation för att lyckas minska dessa ojämlikhetsregimer.
I studien använder jag mig av ojämlikhetsregimerna för att analysera vilken betydelse identiteter som kön, klass och etnicitet har för kvinnors möjligheter att inkluderas i näringslivet, men också hur det påverkar utestängningar eller bidrar till diskriminering. Jag ser därför en nytta med att använda mig av Ackers (2011, s. 76–77) ojämlikhetsregimer då en intersektionell analys kan tillämpas för att förstå hur
identiteter så som kön, klass och etnicitet är sammanflätade med varandra och influeras av olika maktförhållanden.
För att summera det teoretiska ramverket sammanflätas maskulinitetsnormer, social mobilitet och ojämlikhetsregimer. Alla teorier i ramverket berör maktstrukturer på samhällelig, organisatorisk och individuell nivå, där identiteter så som kön, klass och etnicitet påverkar individens möjligheter att röra sig uppåt i näringslivet. Därav blir den teoretiska ramen viktig för min analys när det kommer till att undersöka hur maktstrukturer påverkar inkludering och exkludering av kvinnor i ledande befattningar inom svenskt näringsliv.
4. Metod och metodologi
För att uppnå studiens syfte har jag genomfört semistrukturerade intervjuer. Jag har valt att strukturera min uppsats i en tematisk analys och studien har en narrativ ansats då fokus har varit att låta informanternas livsberättelser styra. Under detta avsnitt kommer jag att redovisa mitt urval och hur jag rekryterat mina informanter. Jag kommer även att redovisa för vilka etiska överväganden jag gjort, hur mitt material har behandlats, hur jag själv positionerat mig till forskningen samt motivera mitt metodval.
4.1 Urval och rekrytering
Min empiri har bestått av intervjumaterial från sju kvinnor som gjort karriär inom svenskt näringsliv. Två personer i studien rekryterades från mitt personliga nätverk. Övriga informanter kom jag i kontakt med genom att lägga ut en förfrågan på LinkedIn och HON (Her Online Network), ett nätverk för chefer och entreprenörer verksamma inom svenskt näringsliv. Genom LinkedIn och HON fick jag kontakt med två nyckelpersoner som sedan gav mig kontakt med sex personer till. Alla utom en av dessa personer var bosatta i Stockholm. Jag bokade in vecka i Stockholm i slutet av februari för att kunna träffa så många som möjligt personligen. Informanterna rekryterades utifrån följande urvalskriterier:
• Identifierar sig som kvinna
• Har jobbat i eller jobbar i en ledande befattning inom svenskt näringsliv
• Har erfarenheter av inkludering och exkludering i näringslivet
Jag hade också som plan att lyssna till kvinnor med olika etniska bakgrunder, vilket jag också skrev i min inbjudan till att delta i studien (se bilaga 9.1). Det resulterade i att kvinnorna som deltog i studien också har en variation av olika etniska bakgrunder. Utifrån de två nyckelpersonerna skickade jag tio personliga förfrågningar om att delta i studien. Sju personer valde att tacka ja till att delta. Av de andra tre tackade en person nej på grund av tidsbrist, en person avbokade sent inpå på grund av vård av sjukt barn och en tredje person valde av andra anledningar att inte delta.
4.2 Att presentera studien för mina informanter
När jag fått namn och kontaktuppgifter till mina informanter via mina nyckelpersoner så skickade jag ett mail till dem och presenterade mig själv och min studie (se bilaga 9.1). I presentationen berättade jag att studien skulle leda fram till en magisteruppsats i Sociologi med fokus på jämställdhetsfrågor i näringslivet. Jag frågade också om de vill delta för en intervju på cirka 1,5 timme där vi under intervjuns gång diskuterar uppväxt, skola, arbetsliv och frågor kopplat till inkludering och exkludering i dessa miljöer. De flesta av mina informanter svarade per vändande mail att ämnet är viktigt och att de gärna ville ställa upp för en intervju. När jag fick deras medgivande till att delta i studien (jämför Miller & Bell, 2012, s. 71–72) bokade vi in en tid för att ses personligen. Alla intervjuer, utom en, gjordes vid personliga möten. Den andra intervjun gjordes via Skype.
4.3 Deltagarna i studien
Valet av informanter gjordes till stor del av mina två nyckelpersoner. Dessa personer hade jag fått kontakt vid via externa nätverk och är personer som jag tidigare inte haft kontakt med. Informanterna har olika åldrar och är födda mellan 1960–1990 talet. Alla kvinnor utom två har en högre akademisk examen. Nedan ges beskrivning om informanterna:
Anna: Identifierar sig som kvinna och är född 1985. Hon är född och uppvuxen i Kazakstan tillsammans med sina föräldrar. Båda hennes föräldrar var högutbildade.
Hennes mamma arbetade som ingenjör och hennes pappa var doktor i fysik och arbetade på ett kärnkraftverk. Men båda blev arbetslösa i samband med
Sovjetunionens fall år 1991. Anna har en högre akademisk utbildning då hon är utbildad jurist och har en master i internationell kommersiell juridik. Hon började sin yrkeskarriär som heltid casino manager och dealer vid sidan av sina studier för att få ihop det ekonomiskt. Idag lever hon i Sverige i en samborelation och jobbar som Ethics and Compliance Officer (regelefterlevnadsansvarig) och är direkt underställd VD för ett utav världens största medicintillverkningsföretag.
Beata: Identifierar sig som kvinna och är född 1977. Hon är född i Sverige med svenska föräldrar men har bott större delen av sitt liv utomlands. Bland annat i Jordanien, Ryssland och Ukraina. Hennes mamma jobbade som barnsjuksköterska och hennes pappa arbetade som barnläkare. Hon är uppväxt i en familj med två syskon. Hon har en akademisk examen, en master inom internationell ekonomi. Hon började sin yrkeskarriär i Kiev som konsult för en stor organisation som arbetar för att etablera svenska företag internationellt. Idag arbetar hon som global chef inom jämställdhet och inkludering på en utav de största bankerna i världen. Nu bor hon i Sverige och är gift och har två barn som är under 10 år.
Charlotta: Identifierar sig som kvinna och är född 1969. Hon är född och uppvuxen i södra Sverige med svenska föräldrar. Hennes mamma har arbetat som chef för en bank och hennes pappa har arbetat som ingenjör. Idag lever hon i en större stad i Södra Sverige, hon är gift och har två barn som är myndiga. Hon har en högre akademisk examen, en civilekonomexamen. Hon blev anställd som konsult efter sin utbildning och började jobba som utbildningsansvarig på den utbildning hon tidigare gick på själv.
Idag jobbar hon som senior partner och är en del av den svenska ledningsgruppen för ett nordiskt konsultföretag.
Ebba: Identifierar sig som kvinna och är född 1968. Hon är född i Småland och har svenska föräldrar. Hon är uppväxt i en familj med två syskon. Hennes mamma arbetade på Posten under hennes uppväxt och hennes pappa var chef för en liten bilfirma. Idag lever Ebba i en större svensk stad med tre tonårssöner i hushållet. Hon har en högre akademisk utbildning, en master inom internationell ekonomi. Hon började sin
yrkeskarriär med att jobba extra genom att städa kontorslokaler och jobba som brevbärare. Idag jobbar hon som regionchef och sitter i ledningsgruppen för ett utav Sveriges största rekryterings- och bemanningsföretag.
Gina: Identifierar sig som kvinna och är född 1992. Hon är född i södra Sverige och hennes mamma kommer från Jordanien och hennes pappa från Palestina. Hon identifierar sig som palestinsk jordanier. Hon är uppväxt i en familj med 7 syskon.
Hennes mamma har jobbat inom vården i hela sitt yrkesverksamma liv men har utbildat sig till undersköterska senare i livet. Hennes pappa har varit långtidssjukskriven. Idag lever hon i Mellansverige, hon är gift och tillsammans har de ett barn och ett till barn på väg. Hon har ingen högre akademisk utbildning, annat än några veckor på ett universitet i Sverige, innan hon bestämde sig för att hoppa av. Hon började sin yrkeskarriär inom vården men har jobbat med olika arbeten inom ekonomi, administration och coaching. Idag jobbar hon som regionchef för ett utav Sveriges största företagshotell.
Lisa: Identifierar sig som kvinna och är född 1980 i södra Sverige. Hennes mamma är från Sverige och hennes pappa är från Nigeria och hon är uppväxt som enda barnet i familjen. Hennes mamma arbetade som chef för ett stort partihandelsföretag. Hennes pappa hade en magisterexamen inom statsvetenskap men arbetade med allt ifrån att vara vaktmästare till att städa. Idag lever Lisa i Mellansverige, hon är gift har tre barn.
Hon har en 1-årig yrkesutbildning, men ingen högre akademisk utbildning. Hon började sin yrkeskarriär inom detaljhandeln. Idag arbetar hon som kommunikations- och marknadsansvarig för ett utav Sveriges största industriföretag.
Yasmine: Identifierar sig som kvinna. Hon är född 1985 och uppvuxen i Singapore. Hon är uppväxt tillsammans med sina föräldrar och en bror. Hon beskriver att båda hennes föräldrar alltid arbetat och hennes pappa började arbeta för armén tidigt i livet, men att det förväntas att hon och hennes bror ska ta hand om föräldrarna ekonomisk när de blir äldre. Yasmine har en högre akademisk utbildning då hon är utbildad jurist i Singapore samt har en master inom internationell kommersiell juridik från Sverige.
Hon började arbeta som jurist direkt efter sin utbildning men tog en paus från arbetet efter några års arbetslivserfarenhet för att göra en längre resa. Under en resan träffade hon sin nuvarande partner och idag lever de i Sverige och de väntar sitt första barn.
Hon har jobbat med knowledge management men jobbar idag som bolagsjurist för ett utav Sveriges största Telekombolag.
4.4 Intervjuer och livsberättelser
Erfarenheter spelar en viktig roll i min studie och ses också som en viktig kunskap för sociala analyser. De som har erfarenheter av inkludering och exkludering blir därför viktiga kunskapsbärare. Jag delar Ramazanoǧlu och Hollands (2002, s. 124) bild av ”erfarenheter”. Det vill säga att erfarenheter är människors förståelse av sin sociala verklighet. I studien använde jag livsberättelser som metod. Jag har använt mig av kvalitativa semistrukturerade intervjuer där livsberättelsen och informanternas erfarenheter stått i fokus (Johansson, 2005, s. 23–24; Rubin, 2005, s. 150–151). När informanten delar med sig av sina erfarenheter eller sin livshistoria så innefattar det alltid en tolkning. Det sker både medvetet och omedvetet hos informanten då hen väljer hur hen vill skildra och illustrera sina erfarenheter och upplevelser (Johansson, 2005, s. 16). Jag har sett informanterna som kunskapsbärare och de har fått frihet att berätta vad de ansett vara viktigt kopplat till mina teman. Deras livsberättelser och erfarenheter har fått stå i centrum och att lyfta dessa berättelser har varit en ambition med studien (Johansson, 2005, s. 145–146).
4.5 Intervjuer och intervjuguide
Intervjuerna genomfördes i Sundsvall och i Stockholm under februari 2020.
Intervjuerna varade mellan 1 och 1,5 timme. Inför intervjuerna tog jag fram en intervjuguide baserad på teman som bland annat berörde uppväxt, utbildning, arbete samt erfarenheter av inkludering och exkludering (se bilaga 9.2). Mina frågor utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar och baserades på tidigare forskning inom området. Alla intervjuer följde dessa teman men beroende på informanternas berättelser ställdes olika följdfrågor och vissa underfrågor uteslöts.
Intervjuerna var således semi-strukturerade och informanternas erfarenheter fick utrymme att styra samtalet framåt. Jag bad informanterna att berätta om deras
