”Om hjärtat inte pumpar blod kan man dö!”

”Om hjärtat inte pumpar blod kan man dö!”

En studie om hur barn i åldern 4-5 år uttrycker sig, uppfattar och vilket intresse de har för människokroppen.

“You could die if the heart doesn’t pump blood!”

A study about how children in the ages 4-5 express them self, perceive and how interested they are about the human body.

Elin Sanderoth

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet

Grundnivå, 15 högskolepoäng Handledare: Jeanni Flognman Examinator: Getahun Yacob Abraham Datum: 2016-06-18

Abstract

The purpose of this study is to examine how preschool children perceive, express and how interested they are about the learning of the human body and if it is possible to work with the topic the human body in preschool. I hope this study could lay as ground for an increased interest in working with the human body in preschool.

The method used is qualitative interviews combined with graphic images in form of a texture of a human body and seven different body parts, which the children were to place out and to describe the function of the body part. This method was used to give the children the

opportunity to express themselves freely about the different body parts. The interviews were conducted on 14 children ages 4-5. The children got, with her/his own words, explain how the specific body part worked and what her/his thoughts were about working with the subject the human body.

The result shows that most of the children could place and explain most of the functions of the body parts used. The majority of the children in this study thought it was fun to work with the human body.

Keywords: biology, body parts, preschool, science

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn i förskolan uppfattar människokroppen, hur de uttrycker sig, hur intresserade de är av lärandet och om det är möjligt att jobba med ämnet människokroppen i förskolan. Jag hoppas att denna studie kan öppna upp för ett ökat intresse kring att jobba med människokroppen i förskolan.

Metoden som använts är kvalitativa intervjuer i kombination med bildmaterial i form av konturerna av en människokropp och sju olika kroppsdelar barnen fick placera ut och beskriva funktionen av. Denna metod användes för att ge barnen möjlighet att uttrycka sig fritt kring de olika kroppsdelarna. Intervjuerna genomfördes på 14 barn i åldern 4-5 år. Barnen fick med egna ord förklara hur de olika kroppsdelarna fungerade och hur de tyckte det är att jobba med ämnet människokroppen.

Resultatet visar att flertalet av barnen kunde placera ut de flesta kroppsdelarna och beskriva flertalet av kroppsdelarnas funktioner. Majoriteten av barnen i undersökningen tyckte det var roligt att jobba med människokroppen.

Nyckelord: biologi, förskola, kroppsdelar, naturvetenskap

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Syfte ... 2

Frågeställningar ... 2

Forsknings- och litteraturgenomgång ... 3

Tidigare forskning och litteratur ... 3

Forskning med barn om kroppens organ ... 3

Forskning om naturvetenskap i förskolan ... 4

Resurser för att arbeta med naturvetenskap i förskolan ... 5

Rörelse i förskolan ... 5

Teoretiska utgångspunkter ... 6

Metodologisk ansats och val av metod ... 8

Förberedelse av material inför undersökningen ... 8

Urval ... 8

Datainsamlingsmetod ... 9

Procedur ... 10

Databearbetning ... 11

Etiska överväganden ... 12

Reliabilitet och validitet ... 13

Resultat och analys ... 14

Barn om kroppens organ ... 14

Naturvetenskap i förskolan ... 18

Sammanfattning av resultatet ... 18

Diskussion ... 19

Metoddiskussion ... 19

Resultatdiskussion ... 19

Barn om kroppens organ ... 19

Naturvetenskap i förskolan ... 21

Slutsats………...21

Förslag till vidare forskning………21

Referenser……….………22 Bilaga 1

Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5

1

Inledning

I läroplanen för förskolan, Lpfö98/10 kan vi läsa att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra (Skolverket, 2010). Kunskap kring hur dessa faktorer fungerar var och en för sig är också en viktig kunskap för framtiden och att då också få kunskap kring hur människokroppen och dess olika delar fungerar.

Människokroppen och hur den fungerar är någonting jag alltid intresserat mig för. När jag skulle välja område inom ämnet biologi, var det självklart för mig att välja någonting kring människokroppen då jag tycker detta är viktigt att ha kunskap om.

När jag varit ute på olika förskolor har jag sett väldigt lite av detta arbete, vilket gjorde mig intresserad av om barn kan någonting om människokroppen och om de skulle uppskatta att jobba med människokroppen som ämne inom naturvetenskap?

I och med denna undersökning hoppas jag kunna inspirera förskollärare att jobba mer med området människokroppen när de jobbar med att uppfylla de naturvetenskapliga målen i läroplanen för förskolan.

I den här undersökningen kring människokroppen används begreppet kroppsdelar, som innefattar både organ och övriga kroppsdelar- i detta fall knän och axlar.

2

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn i förskolan uppfattar människokroppen, hur de uttrycker sig, hur intresserade de är av lärandet och om det är möjligt att jobba med ämnet människokroppen i förskolan.

Med denna studie hoppas jag kunna öppna upp för ett ökat intresse kring att jobba med människokroppen i förskolan.

Frågeställningar

Hur uttrycker sig barn om människokroppen?

Är barn positivt eller negativit inställda till lärandet om människokroppen?

Är det möjligt att arbeta med ämnet människokroppen i förskolan?

3

Forsknings- och litteraturgenomgång

Tidigare forskning och litteratur

Här nedan presenteras tidigare forskning som är relevant för undersökningen, för att få en djupare förståelse för ämnet och vad man tidigare kommit fram till.

Forskning med barn om kroppens organ

Deluca (1997) har forskat på hur mycket barn i åldern 4-9 år kan om vad som finns i

människokroppen. I Delucas studie har två metoder använts för att undersöka kunskapen om inre kroppsdelar hos barn i åldern 4 till 9 år. I undersökningen kom Deluca fram till att de kroppsdelar som var vanligast att barnen kände till var hjärta, hjärna, ben, blod och muskler.

De kroppsdelar som finns representerade i undersökningen är hjärta, hjärna, lungor, magsäck, tarmar, lever, vener, urinblåsa, luftstrupe, matstrupe, hals, ben, blod och muskler. Barnen fick utföra två uppgifter. Först en rituppgift där de fick konturerna av en människokropp och fick fylla i de inre organ de kände till och namnge dem. Efter det fick de en igenkänningsuppgift där barnen fick välja mellan tre bilder av insidan av en människokropp (en var korrekt och två var inkorrekta) och namnge alla kroppsdelar de kände igen. En av de inkorrekta mallarna med organ var ritad på ett fantasifullt sätt, med ett hjärta ritat som symbolen ”hjärta”, några barn valde denna mall. Den andra felaktiga mallen hade organen utplacerade på fel plats, det var endast ett fåtal barn som valde denna mall. Resultatet visade att igenkänningsuppgiften genererade fler igenkända kroppsdelar än rituppgiften. Äldre barn presterade bättre än yngre barn på båda uppgifterna, och pojkar presterade bättre än flickor på båda uppgifterna (ibid).

Çetin, Akkulak och Özdemir (2014) har forskat i Turkiet kring hur väl femte-klassare kan placera ut de inre organen innanför konturerna av en människokropp. Undersökningen genomfördes med totalt 150 elever på två olika grundskolor i nordvästra Turkiet.

Undersökningen genomfördes med hjälp av två öppna frågor och en bild av konturerna på en människokropp. I den första frågan ombads eleverna att dra sträck mellan namnet på

respektive organ till var de trodde att den korrekta placeringen var. I den andra frågan var organen utmärkta och eleven ombads att namnge dem. De organ som var representerade i undersökningen var: lungor, tarmar, lever, bukspottskörtel, magsäck, njurar, hjärta, mjälte, luftstrupe och matstrupe. De organ som de flesta kunde var: lungor, lever, njurar, hjärta, luftstrupe och matstrupe.

Forskarna var inte nöjda med kunskapsnivån eleverna visade. De hade hoppats på att eleverna kunnat fler organ då de anser att denna kunskap är viktig att kunna för barn i femte klass.

Denna kunskap är viktig då den senare byggs på under ett speciellt ämne kring hur

människokroppens inre system fungerar, som elever i Turkiet läser på gymnasiet. De föreslår att turkiska skolor ska jobba mer aktivt med människokroppens inre organ i skolan (ibid).

Båda dessa ovan nämna undersökningar handlar om vad barn kan om människokroppens inre kroppsdelar. Resultatet har framkommit genom kvalitativa intervjuer med barn i kombination med bilder på några av människokroppens inre kroppsdelar. Både Delucas (1997) och Çetin et al. (2014) undersökningar visade att det var användbart att använda sig av bilder på inre kroppsdelar vid intervjuer med barn. Deluca forskade på lite yngre barn än vad Çetin et al.

gjorde. Båda studierna redovisar vilka kroppsdelar/organ som var vanligast att barnen kunde.

De har valt lite olika kroppsdelar att forska på om barns kunskap, så de enda gemensamma kroppsdelarna som det var vanligt att barn i båda undersökningarna kunde var hjärta och lungor. De kroppsdelar som fanns representerade i båda undersökningarna var hjärta, lungor, magsäck, tarmar, luftstrupe, matstrupe och lever.

4

Granklint Enochson (2012) svarar i sin doktorsavhandling på frågeställningen:

”Vilka föreställningar har elever i Sverige och Sydafrika i nionde skolåret om kroppens byggnad och funktion, samt hur varierar sätten att förklara de olika scenarierna: matens,

vattnets och den smärtstillande tablettens väg genom kroppen?”

Granklint/Enochson har använt sig av både enkäter och intervjuer, med både öppna och slutna frågor, samt gett eleverna tillfälle att rita och berätta. Syftet med att använda sig av flera olika metoder var att öka säkerheten i resultatet. I avhandlingen ingår en licentiatavhandling och tre artiklar. Licentiatavhandlingen handlar om elevers föreställningar om kroppens organ och kroppens hälsa utifrån ett skolsammanhang. Artiklarna handlar om: I. Elevers tankar kring människokroppen och deras förmåga att överföra denna kunskap mellan liknande händelser, II. Fem elevers frågeställningar om organsystem – vad händer i kroppen när vi dricker vatten?

och III. Likheter och skillnader i elevers tankar kring människokroppen och hälsa i Sydafrika och i Sverige. I licentiatavhandlingen använde sig Granklint Enochson av en skissad kontur av en människokropp för att undersöka elevernas kunskaper om matens väg genom kroppen, vattnets väg genom kroppen och värktablettens väg genom kroppen. Den skissade konturen av människokroppen användes för att barnen skulle få både rita och skriva på den. I

undersökningen medverkade 88 svenska elever i årskurs 8 och 9 och dessa elever hade alla en viss kunskap om matspjälkningsorganen. Tre av fyra av eleverna visade även goda kunskaper om matspjälkningssystemet. Frågor ställdes även om proteininnehåll i livsmedel, vad eleverna själva känner att de mår bra av att äta, vad som händer i kroppen när de hoppar över att äta och om bantning. Det var ytterst få av eleverna som kunde knyta ihop vattnets väg genom kroppen med matspjälkningssystemet och blodsystemet och att beskriva vattnets väg genom kroppen via njurar och urinblåsa. Eleverna fick också svara på frågor som varför vi måste dricka vatten, om det finns näring i vattnet och om det var någon skillnad på kranvatten och vatten på flaska. Eleverna kunde till viss del beskriva värktablettens väg genom kroppen. De flesta eleverna beskrev att värktabletten kom in i strupen och ner till magsäcken. I magsäcken togs den aktiva substansen upp av kroppen, antingen av blodsystemet eller så åkte den bara rakt ut i kroppen. Eleverna fick även svara på frågorna om det finns andra sätt att lindra smärta än att ta en värktablett och om det är ofarligt att äta värktabletter. Hennes resultat visar att eleverna hade svårigheter att interrelatera de olika organsystemen till varandra. I

licentiatavhandlingen genomfördes även sju intervjuer med lärare som samtliga hade undervisat eleverna i kropp och hälsa under årskurs 8 och 9. I dessa intervjuer framkom sammanfattningsvis att eleverna hade blivit undervisade om kroppen och dess funktioner samt hälsa i ämnena NO, främst biologi och kemi, hem- och konsumentkunskap och idrott och hälsa. Eleverna har blivit undervisade enligt flera olika principer, både när det gäller innehåll och hur själva lektionerna hade varit upplagda (ibid).

Granklint Enochson (2012) har forskat, liksom Deluca (1997) och Çetin et al. (2014) på barns kunskaper om människokroppen. Granklint Enochson undersöker dock vad lite äldre barn har för kunskaper om människokroppen och dess organsystem. Hur de bland annat ser på matens väg genom kroppen, vattnets väg genom kroppen och en värktabletts väg genom kroppen till skillnad från Deluca och Çetin et al som istället har riktat in sig på att undersöka vilka enskilda organ barnen känner till.

Forskning om naturvetenskap i förskolan

Då vi använder oss av ett undersökande sätt att ta till oss kunskap, får vi möjlighet att skapa en naturvetenskaplig utforskande kultur. För att detta ska bli verklighet måste förskolans miljö inbjuda till att utforska och undersöka. Vi måste erbjuda barnen material, instrument, verktyg

5

och litteratur i den miljö de vistas i för att skapa en naturvetenskaplig kultur i förskolan. Vi kan även nyttja oss av gården och andra miljöer barnen vistas i, dessa miljöer kan även de anpassas för att uppmuntra till en naturvetenskaplig kultur i förskolan. Vi bör också använda oss av ett vidgat språkbegrepp. De mer givna begreppen att använda sig av är kanske tanke, tal, skrift och olika kroppsspråk, men vi bör även nyttja oss av bild, musik, drama, dans, matematik och alla andra sätt som vi kommunicerar på. Att arbeta på detta sätt i verksamheten ger barnen de bästa möjligheterna för att bygga på sina kunskaper inom ämnet naturvetenskap (Elfström, Nilsson, Sterner, & Wehner-Godée, 2014).

Andersson (2011) skriver i sin avhandling att texten i styrdokumentet Läroplanen för förskolan är skriven på en mer övergripande nivå. Det står inte specificerat vilka kunskapsområden vi ska jobba med eller vilka kunskapsmål man ska sträva efter. Detta innebär att varje enskild förskollärare måste avgöra vilka ämnesområden de vill jobba med och planera och utforma sin verksamhet efter detta. Förskolläraren får i och med detta mycket eget ansvar och utrymme för tolkning, men det innebär också högre krav på förskollärarens kompetens inom ämnesområdet, jämfört med om det hade stått mer utförligt beskrivet i läroplanen hur vi skulle jobba med de naturvetenskapliga ämnena.

Eshach (2006) skriver att det är vanligt, både i Sverige och i flera andra länder, att man börjar undervisa i naturvetenskap vid lägre åldrar än man gjorde förr i tiden. Det finns ett starkt argument för att börja jobba med naturvetenskap redan i förskolan. Då barnen redan tidigt i livet kommer i kontakt med de naturvetenskapliga begreppen och språket, så kan det påverka deras begreppsutveckling positivt och också stimulera det naturvetenskapliga tänkandet.

Yngre barn utforskar och undersöker gärna sin omgivning, och om man då kombinerar detta med naturvetenskap främjar detta det framtida lärandet inom de naturvetenskapliga ämnena.

Som Eshach skriver är det mer givande för barnen att börja jobba med naturvetenskap tidigt i livet och Andersson skriver att vi förskollärare har ett stort ansvar för vad barnen kommer lära sig inom ämnet naturvetenskap. Tar vi då även till oss Elfström et al. arbetssätt kring att skapa en naturvetenskaplig utforskande kultur i förskolan, ger vi barnen de bästa förutsättningarna för att lära kring de naturvetenskapliga ämnena.

Resurser för att arbeta med naturvetenskap i förskolan

Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik (http://www.bioresurs.uu.se/) startades av Utbildningsdepartementet och Uppsala universitet 2002 på uppdrag av regeringen och finns till för att stödja lärare som undervisar inom naturvetenskap inom hela skolväsendet.

Förskolan och grundskolan F-6 har ett en egen flik på denna hemsida. Den finns till som ett stöd för dig som pedagog och ger förslag på hur man framförallt kan jobba med ämnet biologi inom förskolan. Här finns uppslag om Carl von Linné, naturen, årstiderna och kropp och hälsa. På sidan om kropp och hälsa finns material inom följande teman: våra fem sinnen, livsstil, kost och hälsa, kroppens organ och sex och relationer. Inom temat kroppens organ finns material om muskler, balansen, hår och päls och skelett och leder. Här finns olika aktiviteter och övningar som man kan pröva på i förskolan och fördjupningsmaterial inom de olika områdena.

Rörelse i förskolan

Under intervjuerna som genomförts i denna undersökning refererar flera barn till ”Mini- röris”. ”Mini-röris” är ett rörelseprogram framtaget av Friskis och Svettis och är riktad till barn i åldern 3-6 år. Rörelsestunden genomförs genom att en cd-skiva med ”Mini-röris”

6

spelas. På skivan är det musik varvat med instruktioner för att genomföra olika rörelser till musiken (http://web.friskissvettis.se/roris-och-mini-roris).

Teoretiska utgångspunkter

Föreliggande studie bottnar i teorin om barns utvecklingsfaser skapad av Jean Piaget (1896- 1982). Piagets forskning om barns kognitiva utveckling är en av de mest inflytelserika utvecklingsteorierna under 1900-talet. Piaget var i grunden biolog och hans tankesätt kom att påverka hans sätt att formulera teorier inom psykologin. Hans teorier hjälper oss att förstå hur barns kunskap och förståelse utvecklas och förändras med stigande ålder. Hans barnsyn är av en kunskapsteoretisk art och hans centrala fråga är: ”Hur får människan kunskap om sig själv och om den värld som hon lever i?”. Under hela sin karriär jobbade han med att kartlägga tänkandets utveckling, från det nyfödda barnets reflexmässiga trevanden till den vuxnes abstrakta och logiska tänkande. Enligt Piaget sker barns kognitiva utveckling – den som innefattar tänkande, minne, begreppsbildning och varseblivning – längs ett antal hierarkiskt uppbyggda stadier. De faser barns kognitiva utveckling genomgår är enligt Piaget biologiskt betingade, därför kan de placeras in i olika åldersstadier. Stadierna placeras i en bestämd ordning och det sätt barnet tänker skiljer sig åt mellan de olika stadierna (Tamm, 1996).

Piaget delar in utvecklingen i fyra huvudstadier:

I. Det sensomotoriska stadiet (0-2 år)

II. Det pre-operationella eller intuitiva stadiet (ca 2-7 år) III. Det konkret-operationella stadiet (ca 7-11 år)

IV. Det formellt-operationella stadiet (från 11 år till vuxenålder)

Stadierna bygger på att barnet skapar olika scheman för att utvecklas och utveckla sitt tänkande.

Det sensomotoriska stadiet innehåller sex olika understadier, då skillnaden mellan ett nyfött barn och en tvååring är enormt. Grunden kring detta stadie med understadier är att barn reagerar med hjälp av sina reflexer och lever utifrån sitt egocentriska tänkande där

reaktionerna faller på direkta sinnesintryck. I det sensomotoriska stadiet uppstår två viktiga förhållanden: lek och imitation. Båda är viktiga för att bekräfta gamla scheman och skapa nya.

Barnet tar scheman i bruk för att det är roligt att göra det.

När barnet skapat tillräckligt många scheman för att förstå omvärlden går individen vidare in i det pre-operationella stadiet. I det pre-operationella stadiet utvecklar barenet sin förmåga att representera världen med hjälp av mentala symboler. Barnet går från att reagera reflexmässigt till att skapa sig ett abstrakt tänkande. Barnet börjar här fantisera, leka rollekar och börja skapa ett tänkande kring andra individers tankar. Barnet börjar skapa sig en förståelse för omvärlden och det som inte fysiskt syns, men finns någon annanstans.

Stadiet som följer kallar Piagt det konkret-operationella stadiet och detta stadie betraktade han som en vändpunkt i den kognitiva utvecklingen. Nu blir barnets tänkande mer likt de vuxnas tänkande, mer logiskt, flexibelt och annorlunda organiserat än tidigare. Barnet kan

kategorisera och organisera sina tankar på ett mer välutvecklat sätt.

I det formellt-operationella stadiet tilltar förmågan att kunna tänka abstrakt och ungdomar i detta stadie tänker och resonerar ungefär som vuxna. Tänkandet gör att de kan lösa

hypotetiska problemställningar (Askland & Sataøen, 2014).

Det viktigaste med Piagets stadieteori är inte vid vilken ålder man befinner sig i de olika stadierna, utan att alla barn passerar dessa olika stadier. Det är en bra teori att ha i åtanke då man jobbar med naturvetenskap och människokroppen med förskolebarn. Denna teori ger

7

pedagogerna en förståelse för hur barnen tänker och hur de kan lära genom det kognitiva lärandet (Kroksmark, 2011).

8

Metodologisk ansats och val av metod

Här nedan presenteras metoden som valts för studien och hur studien har genomförts.

Förberedelse av material inför undersökningen

Materialet som använts i denna undersökning är tillverkat av undersökaren själv.

Kroppsdelarna som använts i denna undersökning har valts efter inspiration från tidigare forskning av Çetin et al. (2014), Deluca (1997) och Granklint Enochson (2012). Först valdes de kroppsdelar ut som skulle användas, sedan undersöktes kroppsdelarna i ett antal

faktaböcker för barn (se bilaga 1) för att få inspiration och kunskap om hur de ser ut.

Kroppsdelarna målades sedan på papper innan de klipptes ut och laminerades i en

lamineringsmaskin. De sju kroppsdelar som valdes ut var: hjärta, lungor, hjärna, magsäck och tarmar, lever, axlar och knän. Även en mall med konturerna av en människokropp tillverkades på detta sätt.

Urval

Valet av ålder på de medverkande barnen beror på studiens syfte och att ta reda på barns kunskaper och hur de uttrycker sig kring människokroppen. Därför valdes barn i åldern 4-5 år, då de har förmågan att uttrycka sig verbalt och har haft ett längre tidsspann att förskaffa sig kunskap om människokroppen än vad yngre barn har.

Enligt Piagets teori befinner sig barn i åldern 2-7 år i det pre-operationella eller även kallat det intuitiva stadiet. I detta stadie börjar individen bland annat skapa ett tänkande kring andra individers tankar, skapa sig en förståelse för omvärlden och det som inte fysiskt syns, men finns någon annan stans. Barn i åldern 4-5 år har utvecklats olika mycket inom detta stadie, men har ändå möjlighet att förstå det som inte syns men som finns inuti människokroppen (Askland & Sataøen, 2014). I och med detta lämpar sig barn i den här ålder bra att medverka i denna undersökning.

Undersökningen genomfördes på en förskola med två syskonavdelningar i en medelstor stad i Mellansverige. Den här förskolan har jag haft kontakt med sedan tidigare, detta underlättade intervjuandet då barnen kände sig trygga med mig. Alla vårdnadshavare med barn i åldern 4-5 år på den aktuella förskolan fick ett informationsbrev med en medgivandeblankett. Det finns 18 barn i denna åldersgrupp på aktuell förskola, 14 vårdnadshavare lämnade blanketten i retur och alla dessa gav sitt medgivande till undersökningen. Undersökningen genomfördes med dessa 14 barn, som alla gav sitt godkännande för att vara med i undersökningen och ville bli intervjuade.

Urvalet i denna undersökning gör att resultatet inte är ett generellt resultat av vad barn i åldern 4-5 år kan och hur de uttrycker sig om människokroppen, utan visar bara vad den grupp intervjuade barn på den utvalda förskolan kan om människokroppen. För att ge ett mer generellt resultat skulle undersökningen behöva genomföras i större utsträckning med ett högre antal intervjuade barn på ett flertal olika förskolor med en stor geografisk spridning.

Urvalet i denna undersökning är baserat på vad det var rimligt att hinna med under avsatt tid för examensarbetet. Urvalet är ett bekvämlighetsurval som innebär att undersökningen genomförts med personer som för tillfället råkar finnas tillgängliga för den som genomför undersökningen. Urvalsstorleken bör vara baserad på tid, eventuella kostnader och behovet av material för att få fram ett resultat samt uppföljning (Bryman, 2011).

9

Datainsamlingsmetod

Metoden som används i den här undersökningen är kvalitativa intervjuer. 14 barn i åldern 4-5 år från båda avdelningarna på den aktuella förskolan intervjuades, 7 flickor och 7 pojkar.

Under intervjun genomfördes även en aktivitet där barnen fick visa vad de kunde om

människokroppen. Intervjun och aktiviteten genomfördes enskilt med varje barn. Barnen fick komma in en åt gången i rummet där intervjuerna genomfördes. Anledningen till att metoden kvalitativa intervjuer valdes är att det är den mest framgångsrika metoden vid kvalitativ forskning. Den kvalitativa intervjun är en flexibel arbetsform och ger utrymme för att

förändra frågorna under gång och låta frågorna anpassas efter vad man får för svar. Det finns utrymme för fylliga och detaljerades svar (Bryman, 2011). Då undersökningen handlar om hur barn i åldern 4-5 år uttrycker sig om människokroppen och hur mycket kunskap barnen på denna förskola har om människokroppen var detta en passande metod. Med hjälp av denna metod kunde barnens tankar, hur de resonerar och förklarar kring olika frågor undersökas.

Testintervjuer är att föredra inför genomförandet av de riktiga intervjuerna. Dessa ger intervjuaren möjlighet att testa sina frågor och i detta fall även sitt material. Att göra testintervjuer är ett användbart redskap (Bryman, 2011). Inför denna undersökning genomfördes två testintervjuer.

Doverborg et al. (2000) beskriver att när man intervjuar barn är detta ett samarbete mellan barn och pedagog. Målet är att få barnet att dela med sig av sina tankar kring det som är i fokus för samtalet. Detta arbetssätt har sin utgångspunkt i Piagets kliniska intervjumetodik, där genomförandet av intervjuerna har en undersökande karaktär som liknar den metod man ofta använder sig av i forskningssammanhang. Barn tänker och uppfattar världen annorlunda än vuxna. Om man skapar sig förståelse för barns tankevärld och gör den synlig, är intervjuer och samtal med barn en bra metod. Under intervjun får vi möjlighet till att stimulera barnets tankeutveckling genom att pedagogerna gör barnet uppmärksamt på handlingar och

konsekvenser kan barnet börja fundera på saker det annars inte hade reflekterat över. Öppna frågor utvecklar barnets tänkande. För att ta reda på vad och hur barn tänker måste de ställas inför situationer där de måste tänka. Under intervjutillfället är det viktigt att befinna sig på en lugn plats där barnet får möjlighet att koncentrera sig och tänka, utan att bli avbruten.

Möjlighet till ögonkontakt under hela intervjutillfället är att föredra, då man på detta sätt håller barnet fortsatt intresserat. Det är lämpligt att spela in hela intervjuerna för att senare kunna använda detta material vid analysen. Det är också viktigt att välja en lämplig tidpunkt för intervjun, då inte barnet är trött, hungrigt eller stressat för att han eller hon snart ska bli hämtad. Tidsåtgången måste avvägas noga, barnen är inte så gamla och kommer inte att klara av att bli intervjuade någon längre stund. Den sociala kontakten är viktig att tänka på inför en intervju, och det underlättar om man gjort sig bekant med barnen tidigare så barnen känner sig trygga under intervjun. Att använda något material, exempelvis bilder kan hjälpa till att hålla barnen intresserade lite längre, det är också ett användbart hjälpmedel för att få fram hur barn uppfattar eller tänker om något. Bilderna hjälper barnet att fokusera på ett bestämt innehåll under intervjun. Tidpunkten för intervjuerna har betydelse för resultatet av intervjun, barn som är trötta, hungriga eller blir avbrutna i sin lek är svårare att motivera och fånga i intervjun (ibid).

Intervjuerna genomfördes direkt efter vilan. Under dessa tillfällen var det fri lek och barnen tillfrågades och fick sedan själva välja om de ville fortsätta sin lek eller delta i

undersökningen. Alla intervjuer spelades in med hjälp av ljudupptagningsfunktionen på en mobiltelefon. Både Bryman (2011) och Doverberg et al. (2000) beskriver att det underlättar arbetet under intervjun om intervjuerna spelas in. Då behöver inte intervjuaren försöka hinna med att skriva ner allt, utan man kan istället lyssna och ställa bra uppföljningsfrågor.

10

Procedur

Innan den riktiga undersökningen påbörjades genomfördes två testintervjuer. Intervjuerna genomfördes med en flicka som var fyra år och en pojke som var fem år. Dessa barn var inte med i den riktiga undersökningen som senare genomfördes. Under testintervjuerna gavs möjlighet till att testa frågorna och undersöka om materialet var lämpligt för åldersgruppen.

Resultatet var positivt, barnen svarade på frågorna och placerade ut de kroppsdelar de kunde på mallen. Detta tillfälle var givande för mig som intervjuare, då jag fick möjlighet att prova på metoden innan undersökningen påbörjades.

Innan undersökningen påbörjades kontaktades förskolechefen på den aktuella förskolan för att få ett medgivande. Hon tog upp frågan i den pedagogiska gruppen på förskolan, där både förskollärare, övriga pedagoger och förskolechef gav sitt medgivande. Förskolan besöktes sedan och samtyckesblanketter lämnades ut till alla vårdnadshavare med barn i åldern 4-5 år (se bilaga 2). Vartefter samtyckesblanketterna lämnades in ifyllda, genomfördes intervjuerna efter hand. Intervjuerna genomfördes på en förskola som undersökaren har haft kontakt med sedan tidigare. Detta innebar att de barn som medverkade i intervjuerna redan kände sig trygga i min närvaro och hade byggt upp ett förtroende för mig.

Alla intervjuer genomfördes direkt efter vilan. Då barnen var både mätta och pigga.

Det första momentet som genomfördes i samband med undersökningen var att fråga aktuellt barn om den ville medverka under en intervju om människokroppen. Efter att ha fått ett medgivande fick barnet följa med till ett rum där vi kunde stänga om oss och intervjun kunde genomföras utan avbrott och andra störande moment. På den ena avdelningen använde vi oss av deras ateljé och på den andra avdelningen använde vi oss av ett mindre matrum/pysselrum.

Doverberg et al. (2000) poängterar att det är viktigt att intervjun genomförd på en lugn plats då detta ger barnen större möjlighet att hålla sig fokuserade och inte tappa intresset. Det är viktigt att inte andra barn eller pedagoger stör under undersökningen. Pedagogerna

meddelades därför var undersökningen skulle genomföras, så de kunde ta hänsyn till detta.

Till att börja med småpratade vi lite, vi pratade lite om vad vi skulle göra, att samtalet skulle spelas in och att de senare kunde få lyssna på inspelningen. De fick också information om att de när som helst kunde avbryta intervjun och att det inte fanns några rätt eller fel svar. Detta för att inte skapa några spänningar under samtalet. Barnen fick först berätta vad de hette och hur gamla de var. Frågorna i frågeformuläret ställdes till barnen (se bilaga 3): Är det viktigt att veta hur ens egen kropp fungerar? Och i så fall varför? Frågan diskuterades och relevanta följdfrågor ställdes. Nästa fråga var: Är det spännande att jobba med människokroppen? Även här gavs det möjlighet för barnen att berätta vidare. Nästa del av intervjun innefattar

materialet med människokroppen och kroppsdelarna. Konturerna av en människokropp placeras framför barnen (se bilaga 4), och de får frågan om de vet vad detta är? Efter att ha kommit fram till att det är en människokropp läggs en kroppsdel fram på bordet, den första kroppsdelen var en av de som jag trodde att de skulle klara av, exempelvis hjärna eller lungor.

Barnet fick frågan vad det var för kroppsdel och var på kroppen den skulle vara? De talade om namnet om de kunde det och lade ut den där de trodde att den skulle vara. Om de inte hade någon aning, uppmanades de till att gissa. Proceduren fortsatte med resterande

kroppsdelar. Kroppsdelar som fanns representerade var: hjärna, hjärta, lungor, magsäck och tarmar, lever, axlar och knän. Barnet fick information om att kroppsdelarna fick ligga ovanpå varandra, då hjärtat och lungorna är placerade inom samma område i kroppen. När alla kroppsdelar låg på plats, gick vi igenom dem en och en och barnet fick berätta vad det kunde om respektive kroppsdel och vad den hade för funktion. När barnet var färdigt gick vi

gemensamt igenom vad alla kroppsdelar hette och vad de fyllde för funktion, utan att

poängtera vad som var rätt eller fel av det barnet sagt. Efter avslutad intervju fick de barn som ville, lyssna på det inspelade materialet. De tyckte det var spännande att höra sin egen röst.

11

Varje intervju tog mellan 5 och 15 minuter att genomföra. Anledningen till att det tog olika lång tid att intervjua barnen beror på att alla barn är olika och har olika förkunskaper inom ämnet. Olika barn behöver också olika lång tid på sig att fundera ut svar på en fråga och vilka tankar och funderingar de vill dela med sig av (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000).

Längden på intervjun berodde också på hur intresserade barnet var av ämnet människokroppen.

Databearbetning

Alla intervjuer spelades in och vart efter intervjuerna genomfördes transkriberades materialet.

Allt som var relevant i intervjun antecknades. Ibland började barnen prata om saker som hände runtomkring, exempelvis att ett annat barns mamma gick förbi utanför fönstret eller vem som hade ritat materialet som användes under intervjun, detta antecknades inte.

Bearbetningen av transkriberingen gick till på följande sätt; varje intervju renskrevs var för sig, först skrevs barnets namn och ålder ner och efter det allt som sagts under intervjun (som var relevant för denna undersökning). Efter intervjun skrevs sedan följande rubriker:

 Positiv/negativ inställning

 Barnens tankar kring arbetet med människokroppen

 Placerade ut följande kroppsdelar

 Kunde ej dessa kroppsdelar

 Hjärta

 Lungor

 Hjärna

 Magsäck och tarmar

12

 Lever

 Knän

 Axlar

Under rubriken ”barnens tankar kring arbetet med människokroppen” skrevs det ner vad barnet hade för tankar kring att jobba med människokroppen. Under rubriken ”Positiv/negativ inställning” markerades om barnet var positivt eller negativt inställda till undersökningen.

Under rubriken ”Placerade ut följande kroppsdelar” skrevs det ut vilka kroppsdelar barnet placerat ut på rätt ställe på mallen av människokroppen. Under rubriken ”Kunde ej dessa kroppsdelar” skrevs det ner vilka kroppsdelar barnet inte kunnat placera ut på mallen. Under rubrikerna ”Hjärta”, ”Lungor”, ”Hjärna”, ”Magsäck och tarmar”, ”Lever”, ”Knän” och

”Axlar” skrevs det ner vad barnen sagt om de olika kroppsdelarna. Alla citat i den nerskrivna intervjun som kändes relevanta för undersökningens frågeställningar markerades med

överstrykningspenna.

Alla inspelade intervjuer sparades tills hela arbetet var klart, så att det fanns möjlighet att gå tillbaka och lyssna på någonting igen ifall det kändes oklart. Det är detta material, det barnen svarat på frågorna och beskrivit under intervjuerna som ligger till grund för hela analysen.

Analysen börjar redan då vi lyssnar eller läser igenom allt intervjumaterial, det är då vi börjar uppmärksamma hur barnen uttrycker sig och vilka kunskaper de besitter (Doverborg &

Pramling Samuelsson, 2000).

Etiska överväganden

Följande punkter uppfylldes inför de kvalitativa intervjuerna i undersökningen:

1. Fått ett medgivande från förskolechefen 2. Fått berörda förskolelärares godkännande

3. Fått ett medgivande från berörda vårdnadshavare 4. Tillfrågat barnen om de ville medverka i intervjun

Detta arbete har genomförts i linje med vetenskapsrådets råd kring god forskningssed (2011).

Med god forskningssed menar vetenskapsrådet att man ska följa de forskningsetiska

principerna kring samtyckes-, informations, konfidentialitets - och nyttjandekrav som handlar om att skydda de individer som deltar i undersökningen.

Samtyckeskravet innebär att man som forskare får samtycke innan man påbörjar sin

undersökning, när det gäller barn är det vårdnadshavarna som ger sitt samtycke. Barnen ska dock också tillfrågas om de vill vara med eller ej.

Informationskravet innebär att alla som deltar i undersökningen ska få information om vad syftet med studien är, vad deras uppgift är, hur studien ska gå till samt att du som deltagare när som helst avbryta din medverkan utan att behöva förklara varför. I denna information framgår också hur materialet kommer att användas och att när undersökningen är färdig kommer allt forskningsmaterial att förstöras.

Det ska också framgå att personligt material kommer att förvaras på ett säkert sätt så att ingen annan kan ta del av detta, samt att tystnadsplikt utlovas på de sekretessbelagda uppgifterna som namn och andra personliga uppgifter som framkommer. Detta är det som kallas konfidentalitetskravet.

13

Nyttjandeskravet innebär att deltagarna informeras om att de uppgifter som samlas in enbart kommer användas i aktuell undersökning och inte för något annat bruk, utan enbart

forskningsändamålet (Löfdahl, 2014).

Reliabilitet och validitet

Johansson & Svedner (2010) beskriver reliabilitet som den mätnoggrannhet som finns i den metod man valt att använda sig av. När det gäller intervjuer handlar det om hur materialet har samlats in, har det gjorts på samma sätt eller har tillvägagångssättet varierat och har frågorna varit väl förberedda och täckt de frågeställningar studien har. Reliabilitet och validitet

värderas olika beroende på om man jobbar med kvantitativ eller kvalitativ forskning. Validitet innebär om resultatet ger en sann bild av undersökningen som gjorts och täcker resultatet av området man hade som syfte att undersöka. Validitet handlar om att använda rätt sak vid rätt tillfälle, alltså att rätt metod har valts för att uppfylla studiens syfte. Validitet och reliabilitet i studier med kvalitativa metoder handlar om att kunna beskriva att man har samlat in och bearbetat data på ett systematiskt och hederligt sätt. I ett forskningsarbete bör man alltid sträva efter så hög validitet och reliabilitet som möjligt (ibid).

För att stärka reliabiliteten i detta arbete har intervjuerna genomförts med samma grundfrågor och med samma tillvägagångssätt. Det som skilt sig åt har varit följdfrågorna, då de har anpassats efter vad barnet svarat på föregående fråga. Både Bryman (2011) och Doverborg et al. (2000) beskriver dock att det är svårt att uppnå en hög reliabilitet i intervjuer genomförda med barn, eftersom resultatet av intervjuerna beror på den kontakt du skapar med barnen och den sociala miljön inverkar avsevärt.

Då denna undersökning endast genomförts med 14 barn från två olika avdelningar på en och samma förskola går det inte att dra några generella slutsatser utifrån resultatet. Denna bild stämmer inte nödvändigtvis in på vad barn i åldern 4-5 år i allmänhet kan om

människokroppen och hur de beskriver människokroppen, utan snarare vad dessa 14 barn har för kunskaper om människokroppen. Dock finns det vissa likheter med denna studies resultat och tidigare forskning, vilket gör att validiteten stärks. Det finns även en viss mättnad i de svar barnen uppger, vilket innebär att resultatet får en starkare validitet.

14

Resultat och analys

Här nedan presenteras resultatet av undersökningen som genomförts.

De namn som presenteras i resultatet är fingerade. Citat från barnen redovisas i resultatet för att få en större förståelse för vad som framkom under intervjuerna. Citaten är skrivna i kursiv stil. Alla barn som medverkat är 4-5 år gamla.

Barn om kroppens organ

I tabell 1 som redovisas här nedan kan vi se vilka barn som var positivt inställda till att arbeta med människokroppen och vilka som var negativt inställda till detta arbete.

Tabell 1.

Positivt inställda till att arbeta med

människokroppen

Negativt inställda till att arbeta med

människokroppen

Idun Signe

Nova Wilhelm

Greta Leon

Linn Nils

Maja Sara Filip Emil Linus Anton

(Fing. namn).

De flesta av de barn som var positivt inställda till detta arbete uttryckte tydligt att de tyckte att det var spännande och roligt att arbeta med människokroppen och visade stor entusiasm. Sara förklarar varför det är roligt att få jobba med människokroppen: Roligt att jobba med

människokroppen för man får lära sig mer om hur det ser ut inne i kroppen. Det är spännande, för då lär man sig bättre om hur det ser ut i kroppen. Flickorna var i större

utsträckning än pojkarna positivt inställda till arbetet med människokroppen. De barn som var positiva till arbetet med människokroppen kunde i större utsträckning placera ut

kroppsdelarna och beskriva vad de hade för funktion. Linus uttryckte sig så här: Det är lite kul att jobba med människokroppen, men mycket spännande! De barn som var negativt inställda till arbetet kring människokroppen uttryckte inte så mycket om vad de tyckte om att arbeta med människokroppen. Nils visade tydligt att människokroppen inte var något som

intresserade honom, så fort han placerat ut alla kroppsdelar på mallen sa han: Får jag gå nu?

15

I tabell 2 redovisas vilka barn som kunde placera ut vilka organ på mallen av människokroppen.

Tabell 2.

Hjärta Lungor Hjärna Magsäck

och tarmar

Lever Knän Axlar

Idun X X X X X

Nova X X X X X X

Greta X X X X X X

Linn X X X X

Maja X X X X

Sara X X X X X X

Signe X X

Emil X X X X X X

Linus X X X X X X

Anton X X X X X X

Filip X X X X X X

Wilhelm X X X X X

Leon X X X X X

Nils X X

(Fing. namn).

Barnen kunde placera ut vissa kroppsdelar i högre utsträckning än andra. Hjärta, hjärna och lungor kunde de flesta placera ut, även axlar och knän gick rätt enkelt för barnen att placera ut, när det gällde dessa kroppsdelar behövde barnen inte fundera under så lång stund.

Magsäck och tarmar var det många av barnen som tyckte var klurigt och levern var det inget barn som kunde. Flera barn tyckte mest den såg ut som bajs. Det var fler pojkar än flickor som kunde placera ut magsäck och tarmar. Magsäck och tarmar var de kroppsdelar som skilde sig mest åt mellan könen. När kroppsdelarna namngivits och placerats ut där barnen trodde att de skulle vara fick de frågan om de kunde beskriva vad respektive kroppsdel hade för funktion.

16

I tabell 3 redovisas vilka kroppsdelar barnen kunde beskriva funktionen för.

Tabell 3.

Hjärta Lungor Hjärna Magsäck

och tarmar

Lever Knän Axlar

Idun X X X X

Nova X X X X X X

Greta X X X X X X

Linn X

Maja X X

Sara X X X X X X

Signe X

Emil X X X X X X

Linus X X X X X X

Anton X X X X X X

Filip X X X X X X

Wilhelm X X X

Leon X

Nils

(Fing. namn).

17

12 av 14 barn kunde placera ut hjärtat och 10 av dessa barn kunde beskriva dess funktion. 8 barn beskrev att hjärtat pumpade blod och 2 barn beskrev att hjärtat dunkar.

Nova säger så här när hon får frågan om vad hjärtat har för funktion: Det pumpar ut blod. Jag måste känna var det är! Och så lägger hon handen på hjärtat och känner efter.

Greta beskriver hjärtats funktion så här: Det pumpar ut blod i hela kroppen, i huvudet. Om det inte pumpar ut blod kan man dö. Det där ser inte ut som ett hjärta, ska se ut som ett hjärta såhär, och visar en hjärtsymbol med fingrarna.

Wilhelm säger så här: Man kan lyssna på hjärtat! Och Sara beskriver hur hjärtat fungerar: Det dunkar för att det skickar blod igenom hela kroppen.

10 av 14 barn kunde placera ut lungorna och 7 av dessa barn kunde beskriva dess funktion.

Dessa 7 barn beskriver alla att man andas med dem. Greta förklarar det så här: Hjälper hjärtat lite. Andas. Om man inte andas kan man dö. Ytterligare två barn berättar att man kan dö om man inte andas med lungorna. Greta fortsätter berätta om lungorna: Det är jättebra att kunna saker om kroppen, för då vet man att lungorna blir dåliga när man röker. Även Anton vet att rökning förstör lungorna: När man röker blir lungorna svarta.

Alla 14 barn som var med i undersökningen kunde placera ut hjärnan. 9 av dessa barn kunde beskriva dess funktion, och alla dessa barn beskrev hjärnan likadant: Den tänker man med!

Nova utvecklade detta lite: För att tänka. För att veta saker. Greta beskriver hjärnan så här:

Att tänka med. Öronen kan använda den. Sara beskriver hjärnans funktion på följande sätt:

Man tänker på saker och så skickar den signaler till kroppen. Linus säger så här: Tänka, se med den.

Magsäck och tarmar kunde 9 barn placera ut på rätt ställe och 7 av dessa barn kunde beskriva dess funktion. Dessa 7 barn beskriver att bajset kommer ut där eller att det blir bajs och kiss.

Linus beskriver det så här: Maten kommer in där. Är ihopkopplat med snoppen. Emil beskriver deras funktion så här: Maten hamnar där. Sara säger så här: Man bajsar ut den.

Transporteras till gult och brunt. Greta beskriver hela processen så här: Först magen (pekar på magsäcken), sen så åker det ner till rumpan. Det kommer ut i toaletten. Det går en liten stund innan Greta fortsätter berätta: När man sväljer ner mat, då åker det ner här. Och efter jag har ätit brukar jag vara lite bajsnödig och då går jag på toan.

Levern var det inget barn som kände igen och inget barn kunde heller berätta dess funktion i kroppen efter att de hade fått veta att det var en lever. När Greta fick levern tilldelad sig och skulle placera ut den visste hon inte var hon skulle placera den och sa: Vad är det? Det ser mest ut som bajs.

12 av 14 barn kunde placera ut knäna på mallen av människokroppen. 10 av dessa barn kunde berätta vad knäna fyller för funktion i kroppen. Idun beskriver vad man använder knäna till:

Till att hoppa med – som på mini-röris! Nova säger så här för att beskriva vad man har knäna till: Böjer på benen. Greta beskriver knänas funktion så här: Man kan få muskler när man tränar. Man kan använda dem när man går och när man hoppar på gymnastiken. Maja beskriver funktionen så här: Till att sitta. Det är då man kan sitta i knät. Andra förklaringar är: Går, tränar, hoppar, böjer på knäna, man sitter när man böjer knäna.

12 av 14 barn kunde placera ut axlarna och 11 av dessa barn kunde beskriva dess funktion. 7 av barnen beskriver eller visar att man kan lyfta på axlarna och 2 barn beskriver att man kan träna med dem. Idun beskriver vad dem är bra för så här: Att lyfta axlarna med på mini-röris.

Linus beskriver axlarnas funktion så här: Till att dra upp och ner, och visar genom att höja och sänka på axlarna.

18

Naturvetenskap i förskolan

Att arbeta med människokroppen ingår i ämnet biologi som i sin tur är ett naturvetenskapligt ämne. Naturvetenskap är ett ämne som står med i förskolans läroplan att vi ska jobba med (Skolverket, 2010). I och med denna undersökning kan vi se att flertalet av barnen tycker det är intressant att jobba med människokroppen som ingår i ämnet biologi. Denna undersökning visar oss inte bara vad barn kan om människokroppen och hur de uttrycker sig, utan även att barn har mycket kunskap om människokroppen, tycker det är roligt att jobba med

människokroppen och att detta är ett ämne som är fullt möjligt att arbeta med i förskolans verksamhet. Då 10 av 14 barn i denna undersökning var positivt inställda till att arbeta med människokroppen, visar det att detta är något de flesta barn är intresserade av. Barnen delgav mig delar av deras kunskap spontant och tyckte det var spännande att berätta vidare om människokroppen. Flera barn kom in på urinblåsan och frågade var kissblåsan var eller var kisset bildades. Det var tydligt att de tyckte att denna kroppsdel saknades i undersökningen.

När Anton berättade om de olika kroppsdelarn pekade han mitt på mallen och sa: Och där sitter kissblåsan. Där blir det kiss som man sen kissar ut med snoppen.

Att jobba med en mall där barnen fick lägga ut kroppsdelarna var uppskattat och ett enkelt sätt att få barnen intresserade. Flera barn hade bråttom fram till detta ”pussel” och var ivriga att få lägga ut kroppsdelarna. De flesta barnen använde även sin egen kropp för att demonstrera var kroppsdelarna satt eller framförallt hur de fungerade. Med denna undersökning som grund ser vi att arbetet med människokroppen är ett uppskattat ämne bland förskolebarn, de var

vetgiriga och ville fortsätta arbetet med människokroppen.

Sammanfattning av resultatet

Då denna undersökning enbart bygger på vad 14 barn på en och samma förskola har för kunskaper om och hur de uttrycker sig kring människokroppen, kan inga generella slutsatser dras. Däremot kan vi konstatera att de flesta av dessa 14 barn hade goda kunskaper och ett stort intresse för att jobba med människokroppen. Att använda sig av en mall av en

människokropp och kroppsdelar som skulle placeras ut var både enkelt och uppskattat. Detta var ett användbart hjälpmedel i undersökningen. Barnen tyckte om att jobba på detta sätt och skulle med största sannolikhet vilja göra det fler gånger. Flera barn refererade sina kunskaper till vardagliga saker som träning, rörelse, toalettbesök och matintag. Här öppnade barnen upp för fortsatt arbete och knöt ihop ämnet människokroppen med flertalet andra aktiviteter i förskolan.

De kroppsdelar många barn kunde var hjärta, hjärna, lungor, axlar och knän. De både

placerade ut dem på mallen och kunde beskriva dess funktion i kroppen. Av dessa kroppsdelar var axlar och knän de som var enklast att förklara funktionen för, då barnen på ett enkelt sätt kunde demonstrera detta med kroppen. De hoppade, böjde på knäna och lyfte på axlarna. De kroppsdelar jag märkte att de var minst intresserade av var levern och tarmar och magsäck.

Troligtvis beror detta på okunskap. Inget av barnen kunde placera ut levern eller beskriva vad den hade för funktion, de var inte heller så intresserade av att få veta var den satt och vad den hade för uppgift i kroppen. Tarmarna och magsäcken var även de kroppsdelar som barnen var mindre intresserade av. Flertalet barn visste att maten hamnade i magsäcken och att det i slutändan blir till bajs. Men det var få barn som hade någon kunskap om processen där

emellan. Flera av barnen var inte heller så intresserade av att få veta hur det gick till, troligtvis tyckte det att detta var för svårt.

Människokroppen var ett ämne som enligt denna undersökning lämpade sig utmärkt att jobba med i förskolan för att få in ämnet biologi i det naturvetenskapliga arbetet i verksamheten.

19

Diskussion

Metoddiskussion

Testintervjuer ger intervjuaren möjlighet att testa sina frågor och om upplägget för intervjun verkar fungera bra på intervjupersonerna. Efter genomförda testintervjuer analyseras dessa för att utvärdera om allting fungerade bra eller om någonting i testintervjun behöver förändras (Bryman, 2011). Frågorna bör prövas på ett eller flera barn innan man genomför de riktiga intervjuerna. Här kan man behöva formulera om frågorna, innan man vid behov genomför fler testintervjuer (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000). Då jag genomförde två

testintervjuer på en flicka och en pojke i åldern 4-5 år fick jag goda möjligheter att testa på mitt material. Materialet i form av en bild med konturerna av en människokropp och bilderna på kroppsdelarna fungerade bra. Däremot behövde jag tänka igenom hur jag ställde mina frågor och i vilken ordning jag ställde dem. Jag behövde jobba på att hålla barnet intresserat genom hela intervjun. Jag kände med en gång när jag ställde en fråga fel, eller att jag borde ställt dem i en annan ordning. Då även testintervjuerna spelades in fick jag goda möjligheter till att tänka igenom och bearbeta mina frågor och fundera på hur jag skulle ställa dem inför de riktiga intervjuerna. Detta påverkade med största sannolikhet resultatet till det bättre, då inga svar missades från intervjuerna med barnen på grund av att frågorna formulerades fel.

Doverborg et al. (2000) beskriver att det aldrig blir någon bra intervju om man inte först skapat en relation som bygger på barnets förtroende. Intervjuar man barn man har en relation med sedan tidigare är detta en klar fördel. Då intervjuerna genomfördes med barn på en förskola jag haft kontakt med sedan tidigare fanns det en relation uppbyggd med barnen redan innan intervjuerna påbörjades. Barnen hade redan förtroende för mig, även att de nu fick möta mig i en ny situation - som intervjuare. Då alla barn var i åldern 4-5 år fanns det goda

möjligheter att förklara för barnen varför dessa intervjuer genomfördes och att det skulle användas i en undersökning till ett examensarbete. Barnen hade full förståelse för detta. Det gick också bra att förklara varför intervjuerna behövde spelas in och att de senare fick lyssna på intervjun om de ville.

Det var ett aktivt val att intervjua barn, istället för att exempelvis intervjua förskollärare. Då undersökningen handlar om barns kunskaper, funderingar och hur de uttrycker sig kändes det rätt att vända mig till barnen. Det hade inte heller varit lämpligt att genomföra

undersökningen genom observationer, då människokroppen inte är någonting barn vanligtvis leker kring eller pratar om spontant i vardagen. Det är alltid en utmaning att intervjua barn.

Doverborg et al. (2000) skriver att det krävs mycket träning innan man bemästrar konsten att genomföra barnintervjuer. Man behöver genomföra många intervjuer innan man blir riktigt duktig och skapar sig en förståelse för hur barn tänker.

Resultatdiskussion

Barn om kroppens organ

Även i Delucas (1997) och Çetin et al. (2014) undersökningar fick barnen placera ut eller peka ut kroppsdelar. Dessa undersökningar, liksom Granklint Enochsons (2012), och denna undersökning handlar alla om barns kunskaper om människans kroppsdelar och funktioner.

Granklint Enochson har valt att lägga sitt fokus på organen och deras samverkan i olika organsystem. Den största skillnaden mellan Granklint Enochsons undersökning jämfört med Delucas, Çetin et al. och denna undersökning är att Granklint Enochson undersöker barns kunskap om hur organen är interrelaterade i organsystem medan de övriga undersökningarna handlar om barnens kunskap om att kunna peka ut specifika organ och kroppsdelar. I dessa

20

undersökningar ingår det kvalitativa intervjuer i kombination med bildmaterial. Intervjuerna har genomförts enskilt med barnen för att få fram bästa resultat. Denna undersökning, liksom Delucas och Çetin et al. undersökningar visar vilka kroppsdelar det var vanligast att barnen kunde. De kroppsdelar som de flesta barnen kunde i Delucas och Çetin et al. undersökningar var hjärta och lungor. Dessa kroppsdelar kunde även många barn i denna undersökning. I denna undersökning såg jag till vilka kroppsdelar som var representerade i tidigare

undersökningar och hade detta som inspiration när jag formade materialet. Kroppsdelar som är representerade i Deluca, Çetin et al. samt denna undersökning är: hjärta, lungor, magsäck, tarmar och lever. De största skillnaderna mellan undersökningarna är att de genomförts på barn i olika åldrar och i olika länder. Delucas undersökning genomfördes på barn i åldern 4-9 år i Italien, Çetin et al. undersökning genomfördes på barn i åldern 11-12 år i Turkiet,

Granklint Enochsons undersökning genomfördes på barn i åldern 15-16 år i Sverige och i Sydafrika och denna undersökning genomfördes på barn i åldern 4-5 år i Sverige.

Deluca (1997) beskriver att han i sin igenkänningsuppgift i undersökning använt sig av en inkorrekt mall med organ ritade på ett fantasifullt sätt. Hjärtat var här ritat som symbolen

”hjärta” och några barn valde denna mall för att beskriva hur organen i människokroppen såg ut och var de var placerade. Även i denna undersökning uppmärksammas symbolen ”hjärta”

då Greta beskrev hjärtats funktion: Det pumpar ut blod i hela kroppen, i huvudet. Om det inte pumpar ut blod kan man dö. Det där ser inte ut som ett hjärta, ska se ut som ett hjärta såhär, och visar en hjärtsymbol med fingrarna.

Enligt Piagets stadieteori befinner sig barnen som medverkat i denna undersökning i det pre- operationella stadiet. I detta stadie har barnen bildat sig en uppfattning om hur det mesta fungerar, så även människokroppen. Barnen har skapat sig ett abstrakt tänkande och har möjlighet att fantisera och föreställa sig saker utan att behöva se de framför sig. Barnet har börjat skapa sig en förståelse för omvärlden och har möjlighet att tänka kring objekt de inte ser (Askland & Sataøen, 2014). I och med att barnen befinner sig i detta stadie har de goda möjligheter att skapa sig förståelse för att det finns kroppsdelar inne i människokroppen, som man inte kan se. I denna ålder är det fullt möjligt att jobba med dessa abstrakta saker som man inte kan se, men som går att föreställa sig.

Denna undersökning genererade ett spännande resultat. Barnen i undersökningen hade goda kunskaper både om kroppsdelarnas placering och om deras funktion. Flertalet barn kopplade materialet till praktiska aktiviteter, ofta aktiviteter som innefattade rörelse. Flera barn nämnde olika aktiviteter så som ”Mini-röris”, gymnastik och träning. Greta berättar: Man kan få muskler när man tränar. Man kan använda dem när man går och när man hoppar på gymnastiken. Idun berättar: Man kan ha knäna till att hoppa med, som på mini-röris och axlarna kan man lyfta armarna med på mini-röris. I undersökningen kan man se att barnen kopplar ihop kunskap om människan med andra aktiviteter. Detta är något man skulle kunna fånga upp, och koppla ihop kunskapen om människans kroppsdelar med exempelvis

gymnastiken eller rörelsestunden på förskolan. Även när det gällde tarmarna och magsäcken gav barnen praktiska exempel på när de funderar kring hur kroppen fungerar, exempelvis vid matintag och toalettbesök. Emil berättar: Maten hamnar där (i magsäcken) och Sara berättar:

Man bajsar ut den. Det transporteras till gult och brunt. Även här skulle detta lärande kunna integreras i verksamheten på ett enkelt sätt. Det behövs inte nödvändigtvis några

förberedelser, utan snarare att man som pedagog är lyhörd och uppmärksam på när tillfälle ges. Läroplanen för förskolan förespråkar ett ämnesövergripande arbete i förskolan. Förskolan ska inte lära ut ämnena var för sig, så som man ofta gör i skolan, utan allt ska integreras i den dagliga verksamheten (Skolverket, 2010). Denna undersökning visar att arbetet med

människokroppen och dess olika kroppsdelar lämpar sig utmärkt för att jobba

ämnesövergripande med. Att barnen skulle relatera lärandet om människans kroppsdelar till

21

vardagliga situationer var ingenting jag hade funderat på innan jag genomförde denna

undersökning, utan detta var någonting barnen gjorde mig uppmärksam på. Denna kunskap är en lärdom jag tar med mig från denna undersökning.

Naturvetenskap i förskolan

Många pedagoger känner sig osäkra när det gäller arbetet med naturvetenskap i förskolan.

Man behöver inte på något sätt vara specialist på det ämne man vill jobba med för att ta sig an detta i förskolan. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik

(http://www.bioresurs.uu.se/) finns till för att stödja lärare som undervisar inom

naturvetenskap inom hela skolväsendet. Här finns bland annat material om kroppens organ med följande teman: muskler, balansen, hår och päls och skelett och leder. Denna hemsida kan vara ett bra hjälpmedel för att arbeta vidare med ämnet människokroppen och biologi i förskolan.

Slutsats

I vår läroplan för förskolan Lpfö98/10 kan vi läsa att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra (Skolverket, 2010). Hur kan vi då praktiskt genomföra detta i förskolan? Ett sätt är att låta barnen få kunskap om hur människokroppen fungerar. Och hur kan de då få denna kunskap?

Materialet i denna undersökning kan även användas som ett lärandematerial i verksamheten.

När jag jobbade med materialet fick jag god respons och det hade varit enkelt att följa upp detta material och fortsätta jobba med ämnet människokroppen i förskolan. Elfström et al.

(2014) menar att ett bra sätt att börja utforska ett område inom naturvetenskap är att utgå från barnens eget utforskande, intresse eller frågor. Barn är ofta intresserade än andra saker än vad vuxna är. Förskolans miljö måste också bjuda in till att utforska och undersöka. Vi kan på förskolan skapa en miljö som bjuder in till att upptäcka och undersöka kring det vi jobbar med just nu.

Förslag till vidare forskning

 Undersöka om barn som redan i tidig ålder arbetat med människokroppen i förskolan har fördel av detta i skolan?

 Går det att se något samband med barns kunskap om människokroppen och deras hälsa och välmående?

 Undersöka hur viktigt förskollärare tycker att det är att arbeta med människokroppen i förskolan?

22

Referenser

Andersson, K. (2011). Lärare för förändring: att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus (Doktorsavhandling). Linköping: Linköpings Universitet - Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.

Askland, L., & Sataøen, S. O. (2014). Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt.

Stockholm: Liber.

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.

Çetin, G., Akkulak, G., & Özdemir, S. (den 21 Februari 2014). Locate the Internal Organs in the Human Body: A survey in Turkey. Procedia - Social and Behavioral Sciences, ss.

2819–2824.

Deluca, P. (1997). What Do Children Know about the Interior of the Body? A Comparison of Two Methods of Investigation. Biennial Meeting of the Society for Research in Child Development (62nd, Washington, DC, US, April 3-6, 1997), (ss. 1-18).

Doverborg, E., & Pramling Samuelsson, I. (2000). Att förstå barns tankar - Metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber.

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L., & Wehner-Godée, C. (2014). Barn och naturvetenskap:

upptäcka, utforska och lära i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Eshach, H. (2006). Science Literacy in Primary Schools and Pre-Schools . Berlin: Springer.

Granklint Enochson, P. (2012). Om organsystemens organisation och funktion – analys av elevsvar från Sverige och Sydafrika (Doktorsavhandling). Linköping: Linköpings Universitet - Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.

Johansson, B., & Svedner, P. O. (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala:

Kunskapsföretaget.

Kroksmark, T. (2011). Den tidlösa pedagogiken. Lund: Studentlitteratur.

Löfdahl, A. (2014). God forskningssed - regelverk och etiska förhållningssätt . i A. Löfdahl, M. Hjalmarsson, & K. Franzén, Förskollärarens metod och vetenskapsteori (ss. 32- 43). Stockholm: Liber.

Resurscentrum, N. (u.d.). Hämtat från Nationellt Resurscentrum för Biologi och Bioteknik:

http://www.bioresurs.uu.se/ den 29 Maj 2016

Röris & Mini-röris . (u.d.). Hämtat från Friskis och Svettis : http://web.friskissvettis.se/roris- och-mini-roris den 05 Juni 2016

Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.

Tamm, M. (1996). Hälsa och sjukdom i barnens värld . Stockholm: Liber.

23

Vetenskapsrådet. (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Bilagor

Bilaga 1

Referenser till faktaböcker för barn

Barthelson, M. (2012). Fokus på Människokroppen. Stockholm: Barthelson.

Forsberg, Å. (1994). Människokroppen - så funkar den. Stockholm: Bonnier Carlsen.

Ledu, S. (2013). Nyfiken på kroppen. Stockholm: Bonnier Carlsen.

Parker, S. (1994). Människokroppen. Malmö: Richter.

Rees, J. (2007). Kroppen. Nærum: Globe.

Rice, M. (1995). Boken om kroppen. Stockholm: Bonnier Carlsen.

Rohde, A. (2015). Lär dig mer om människokroppen. Göteborg: Tukan.

Wagner, M., Jönsson, M. (2008). Kolla kroppen! Stockholm: Rabén & Sjögren.

Bilaga 2

Informationsbrev och samtyckesbrev till vårdnadshavare

Informationsbrev samt förfrågan om samtycke angående undersökning på XXX förskola

Hej!

Mitt namn är Elin Sanderoth och jag studerar till förskollärare vid Karlstads Universitet.

Denna termin skall vi skriva vårt examensarbete. Syftet med examensarbetet på

förskollärarprogrammet är att forska kring någon aspekt som rör förskolans verksamhet. En del av detta examensarbete består utav en undersökning som skall genomföras i förskolans verksamhet.

I mitt examensarbete är jag intresserad av att undersöka hur mycket barn i åldern 4-5 år kan om människokroppen. Därför önskar jag genom detta brev att få göra en aktivitet och

samtidigt intervjua barnen på XXX förskola under vecka 17. Undersökningen kommer att ske genom intervjuer med ett barn i taget, men vi kommer att befinna oss så att ordinarie personal har insyn i vad vi gör. Aktiviteten kommer att bestå av att barnen får bilder på olika

kroppsdelar som de ska lägga ut på en mall. Syftet med intervjuerna är att ta reda på vad barn kan om människokroppen och vad de tycker om lärandet kring människokroppen.

Innan jag påbörjar intervjun kommer jag tillfråga barnet om det vill vara med eller ej. Allt deltagande sker frivilligt och barnet kan när som helst avbryta intervjun. Om Ni som

vårdnadshavare inte vill att Ert barn skall delta under intervjun kommer inte heller ert barn att tillfrågas.

Allt deltagande är anonymt d.v.s. inga namn kommer att antecknas eller figurera i mitt examensarbete. Ingen kommer därtill kunna utläsa vart någonstans i Sverige som

undersökningen är genomförd. Anteckningarna som förs kommer förvaras på ett för andra oåtkomligt sätt. Efter att mitt examensarbete är avslutas kommer samtliga anteckningar att förstöras.

Avslutningsvis vill jag genom detta brev be Er vårdnadshavare om Ert samtycke kring att Ert barn får delta i den intervju som kommer genomföras under vecka 17. Med detta brev

medföljer en blankett om samtycke som jag önskar att Ni fyller i. Blanketten lämnas till personalen på XXX förskola senast tisdag 26/4.

Vid frågor eller funderingar är Ni välkomna att ta kontakt med mig via telefon eller mail:

Telefon: XXX Mail: XXX

Med vänliga hälsningar, Elin Sanderoth