Klättra, spring och hoppa mer!

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp

Helene Nickel och Linnéa Smedberg

Handledare: Pia-Maria Ivarsson Examinator: Farzaneh Moinian

Klättra, spring och hoppa mer!

En kvalitativ studie där sex förskolegårdar

och förskolepersonalen jämförs för att se

möjligheter till motorik

Sammanfattning

I och med det stillasittande samhälle som råder belyser denna studie vikten av förskolans betydelse för barnens möjligheter till motorisk aktivitet och utveckling. Syftet var att undersöka sex olika förskolegårdar genom fotodokumentation som sedan analyserats för att se vilka möjligheter till motorik som erbjöds. För att få fram förskolepersonalens förhållningssätt, kunskap och uppfattningar kring förskolegårdens utformning, motorisk aktivitet och dess utveckling samt redskapens betydelse genomfördes respondentintervjuer.

För att kunna belysa skillnader kring detta utifrån utbildningsbakgrund deltog förskollärare, barnskötare och barnpedagog. Genom denna kvalitativa metod utgick vi från ett sociokulturellt perspektiv där lek, miljö, samspel och dess redskap har stor betydelse för barnens utveckling och lärande. Vi använder oss även av centrala begrepp kontinuerligt genom studien: motorik, motorisk utveckling, fysisk aktivitet samt motorisk förmåga. I arbetet presenteras vad tidigare forskning och litteratur uttrycker kring ämnet motorik, förskolegårdens utformning och förskolepersonalens betydelse. I studien framkommer två separata delstudier som analyserats tematiskt och gav sin utgångspunkt i en gemensam diskussion och konklusion. Det visade sig i arbetet att det är traditionella förskolegårdar som ger barnen varierade möjligheter till att stimulera motorisk aktivitet och utveckling. Detta innebär bland annat plana, släta ytor, grönområden, asfalterade vägar, målade aktivitetsbanor samt någon form av naturmaterial som träd, stubbar och stenar. De fasta redskapen visade sig vara liknande på alla sex undersökta förskolegårdar i form av klätterställning, gungor, kullar, sandlådor och rutschkana. Förskolepersonalen och dess utbildningsbakgrund har en stor betydelse för hur man använder utemiljön och dess redskap för att utmana barnen mer.

Det är viktigt att inte bara se och ta för givet att barnen är aktiva i sin utevistelse utan de är mer stillasittande än man tror.

Nyckelord: Förskolegårdens utformning, förskolepersonal, kunskap, sociokulturellt perspektiv, motorik

Innehåll

1. Inledning ... 1

1.1 Arbetsfördelning... 1

2. Bakgrund ... 2

2.1 Vikten av rörelse ... 2

2.2 Förskolegårdens utformning ... 3

2.3 Pedagogers förhållningssätt ... 3

3. Syfte och forskningsfrågor  ... 5

4. Tidigare forskning ... 6

4.1 Utformning av förskolgårdar ... 6

4.2 Pedagogernas utbildning, kunskap och förhållningssätt ... 7

4.3 Ute på dagis - en avhandling som bearbetar förhållningssätt och utformning i relation till motorik ... 9

5. Teoretiska utgångspunkter och teoretiska begrepp ... 10

5.1 Centrala begrepp ... 10

5.2 Sociokulturella perspektivet ... 11

6. Metod ... 13

6.1 Datainsamling till forskning ... 13

6.1.1 Metod för datainsamling ... 13

6.1.2 Urval och avgränsningar ... 14

6.2 Genomförande ... 14

6.2.1 Databearbetning och analysmetod ... 15

6.3 Reliabilitet och validitet ... 15

6.4 Etiska hänsyn ... 16

6.5 Reflektion över metoden... 16

7. Resultat och analys: del 1 ... 17

7.1 Bakgrund och utbildning: ... 17

7.2 Förskolegård, material och dess utformning: ... 17

7.3 Närmiljö: ... 19

7.4 Ekonomi och underhåll: ... 20

7.5 Personalens förhållningssätt, delaktighet och uppmuntran: ... 20

7.6 Personalens kunskap och motorik: ... 21

8. Resultat och analys, del 2 ... 26

8.1 Utformning ... 26

8.1.1 Fotodokumentation ... 27

8.2 Tankar och kunskap ... 30

8.3 Förhållningssätt ... 32

8.4 Redskap ... 35

8.5 Önskan om gård ... 36

9. Diskussion och konklusion ... 37

9.1 Diskussion ... 37

9.2 Konklusion ... 41

Referenslista ... 43

Digital referenslista ... 45 Bilagor

Förskola 1, delstudie 1 Förskola 2, delstudie 1 Förskola 3, delstudie 1 Bilder förskola 1, delstudie 2 Bilder förskola 2, delstudie 2 Bilder förskola 3, delstudie 2

Medgivandeblankett och informationsblad Intervjufrågor

1

1. Inledning

Utifrån våra erfarenheter på verksamhetsförlagd utbildning, VFU, har vi uppmärksammat att barn spenderar mycket av sin förskoltid utomhus och beroende på hur förskolgårdarna är utformade ges olika möjligheter för barnen att stimuleras i och utveckla sin motorik. Vi uppfattar att dagens samhälle är mer stillasittande än när vi själva var barn. Därför anser vi att förskolan spelar en stor roll för att möjliggöra rörelse och motorik. Förskolegårdar kan se olika ut och individer har olika förväntningar på hur en förskolegård är utformad. Detta är även något som vi har lagt märke till då vi varit ute på VFU vid ett flertal tillfällen under förskoleutbildningens studietid. Därmed växte ett intresse för att besöka olika förskolegårdar vi inte tidigare varit på för att utefter fotodokumentation kunna analysera vilka möjligheter som ges beroende på förskolegårdarnas utformning. Vi vill även undersöka om förskolorna tar sig an uppgiften att stimulera och möjliggöra utveckling av motorik och dess förmåga under barnens vistelsetid på ett genomtänkt sätt. Detta för att vi uppfattar det styrdokument som råder, Lpfö18, att det är verksamheten och dess personal som har skyldighet att tillgodose detta för alla individer. Detta är även viktigt för hälsa och välmående som vi menar påverkar barnens utveckling och koncentrationsförmåga. Vi har upplevt barn med koncentrationssvårigheter som lättare sitter still i en aktivitet efter det att de fått använda kroppen aktivt.

Våra erfarenheter är att beroende på vad personalen på förskolan har för förhållningssätt kring den förskolegård som finns ges barnen olika möjligheter till att stimulera och utveckla sin motorik. Vi vill därför genom denna studie få fram olika tankar kring motorik och dess utveckling samt kunskap hos förskolepersonal för att se om det påverkar barnens möjligheter till stimulans och utveckling.

1.1 Arbetsfördelning

Vi har tillsammans skrivit arbetet i ett onedrive dokument där vi lyfte tankar, idéer och stödord medan vi pratade som sedan formulerades till text i arbetet. Vi har tillsammans letat efter litteratur och forskning genom Uppsalas universitetsbibliotek, gamla självständiga arbeten och kurslitteratur på biblioteket för att hitta det vi sökte till vår studie. Intressant forskning har vi självständigt läst, sammanfattat och skrivit ihop till en gemensam text. Vi båda har ansvarat för en egen delstudie där vi besökt tre förskolor var för att fotodokumentera förskolegården och dess utemiljö och därefter analysera vilka möjligheter som ges till motorik utefter vad vi kan se. På samtliga förskolor har vi genomfört två kvalitativa intervjuer med förskolepersonal. I resultat och analysdel ett redogör Linnéa Smedberg sitt arbete. Helene Nickel redovisar sin delstudie i resultat samt analysdel två.

2

2. Bakgrund

I detta avsnitt belyses vikten av rörelse och förskolans roll för detta ur ett samhälleligt perspektiv. Texten tar upp och redogör för vad styrdokument, litteratur samt diverse medier uttrycker och lyfter fram kring motorik, utformning av förskolegård samt förskolepersonalens förhållningssätt.

2.1 Vikten av rörelse

I dagens samhälle är barn mer stillasittande, vilket Jagtøien, Hansen och Annerstedt menar kan bero på teknikens framväxt. De menar att man inte längre tar kroppen och vikten av rörelse i beaktande och att det behövs en medvetenhet kring hur viktigt det är med rörelse (2002, s. 8). Även Sollerhed, skriver att barn idag sitter stilla alltför mycket, oftast mer än åtta timmar dagligen och att vart fjärde barn drabbas av övervikt. Vidare beskriver Sollerhed att skärmar och den digitala utvecklingen i samhället är en bidragande faktor till övervikt, som även kryper ner i åldrarna (Sollerhed, 2020-10-10). Enligt Skolverkets statistik var cirka 85% barn i åldern ett till fem år inskrivna i förskola år 2019 och barnen hade en genomsnittlig veckonärvaro på 31 timmar i förskolan 2012 (Skolverket, 2020; Skolverket, 2013, s. 10).

Detta innebär att de flesta barn befinner sig på förskolan större delen av sina vardagar och därför är det av stor vikt att arbeta med kropp, rörelse och hälsa i verksamheten. Det blir en stor och betydelsefull roll för förskolan och personal att arbeta medvetet med rörelse och hälsa för att gynna motorisk utveckling, hälsa och välmående för samhällets barn. Detta är något som betonas i läroplan för förskolan ”förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för hur viktigt det är att ta hand om sin hälsa och sitt välbefinnande” (Lpfö18, 2018, s. 13). Osnes, Skaug och Kaarby lyfter vikten av hälsa och välmående genom att belysa hälsans alla sidor som hör ihop. De nämner den psykiska, fysiska men också den sociala hälsan och hävdar att alla dessa delar är viktiga för välmående hos barn. Vidare menar de att i tidningarna står det att olämpliga kostvanor och för lite fysisk aktivitet riskerar ohälsa och övervikt. Man anser att det ligger till viss del på förskolans ansvar i hur man väljer att uppmuntra till fysisk aktivitet i verksamheten då det är en allmän tolkning att god hälsa och livsstil i barndomen även formar en i det vuxna livet (2012, s. 20). Norén-Björn skriver att det är viktigt att man hjälper alla barnen utefter sina egna behov med att se vad de själva kan och klarar av (1993, s. 101). Detta poängterar även Granberg att barnen behöver få stöd, uppmuntran och bekräftelser för sin egen förmåga. Hon betonar även fram att barnen ska få tid av personalen likaväl som stöttning att försöka klara av saker själv (2000, s. 70).

Enligt Gustafsson och Hugoh bör man träna olika motoriska rörelser varje dag för att hjärnan ska vara alert och att man kan koncentrera sig. De menar att det inte bara handlar om att släppa ut barnen på förskolgården och leka fritt utan även på ett styrande sätt (1987, s. 84). Att koncentrationsförmågan blir bättre av rörelse är även något som Fridolin och Wikström hävdar. De menar att i sin tur leder det till bättre inlärning och ju mer barnen får röra sig desto bättre blir deras motorik och koncentration (Fridolin & Wikström, 2016). I

3

Bjurenstams intervju av Hansen förklaras det att det är biologiskt för hjärnan att behöva få rörelse historiskt sätt exempelvis jaga för att kunna få mat och överleva. Han uttrycker att det har skett en stor omställning där vi nu inte behöver rörelse på samma sätt för överlevnad men att vi istället får andra bekymmer som koncentrationssvårigheter. Enligt Hansen ser man skillnad på barnens koncentrationsförmåga efter rörelse på tre till fyra minuter (Bjurenstam, 2016).

2.2 Förskolegårdens utformning

Norén-Björn betonar att barn behöver vara aktiva, röra på sig och att de söker nya utmaningar. Därför menar hon att det är viktigt att den fysiska miljön har olika upplevelser med utmaningar som kan utmana barn i olika åldrar. Man kan förändra utemiljön till mer stimulerande aktiviteter utan att det kostar, det kan exempelvis handla om att rita på asfalten som hopphagar eller mönster (1993, s. 100–101 och 103). Jagtøien, Hansen och Annerstedt lyfter fram att barnen får möjlighet att utveckla olika grundläggande motoriska rörelser som springa, kasta, hänga med mera om den fysiska miljön har varierande och stimulerande utbud som utmanar barnen. De menar att barnen genom att ta sig an mer och mer utmanande rörelseuppgifter utvecklar de sina rörelsemönster (2002, s. 86–87). Genom att ha en fysisk utemiljö som är utformad på ett rikt och varierat sätt kan barnens rörelsemönster utmanas och stimuleras. Detta är även något som Norén-Björn belyser att skolgården kan användas för utveckling och inlärning men att gården behöver vara utformad på ett genomtänkt sätt.

Om miljön är bra kan den bidra till inlärning med vuxnas ledning (1993, s. 97–98). Även om detta handlar om skolgården kan det härledas till förskolegården då även den bör vara utformad på ett genomtänkt sätt och med förskolepersonal som leder och stöttar barnen i deras utveckling. På detta sätt följer man styrdokumentet som råder i förskolan. Det uttrycks att utveckling av den allsidiga rörelseförmågan ska få möjlighet att utvecklas (Lpfö18, 2018, s. 9). Förskolegårdar bör utformas på det sätt att inspiration ges till barnen att utföra olika aktiviteter och lekar vilket ger olika motoriska möjligheter och stimulans av grovmotorik (Jagtøien, Hansen & Annerstedt, 2002, s. 232).

2.3 Pedagogers förhållningssätt

I en blogg som en förskollärare skrivit kan man läsa om personalens förhållningssätt kring motorik i förskolan och hur viktigt det är för barnen att vuxna är engagerade. I bloggen beskrivs ett experiment som påvisar att den barngrupp som inte haft vuxnas närvaro eller engagemang har gått bakåt i sin motoriska utveckling. Slutsatsen man kan dra av det uttalande är att förhållningssättet hos förskolepersonal är viktigt för barns lärande och deras intresse för att lära om motoriska delar (Aillies blogg, 2020-10-10). Andra viktiga faktorer är kunskap kring barn, rörelse, aktiviteter, leksaker och material samt goda erfarenheter kring både fysisk aktivitet och lek som gör att man tycker det är roligt och av intresse vilket man smittar till barnen enligt Osnes, Skaug och Kaarby (2012, s. 34). Norén-Björn lyfter fram att det är viktigt att hjälpa de barn som inte själva tar sig an olika aktiviteter som gunga och sparka boll. Hon betonar att barnen behöver vara med i aktiviteter och inte enbart titta på.

Författaren menar att man behöver hjälpa de vidare för att minska risken att få svårigheter

4

upp i åldern (1993, s. 86). Lindqvist benämner att Vygotskij uttrycker redan under 1930 talet att han är kritisk till att barn har mer fantasi när det kommer till lek eftersom vuxna har mer erfarenheter av det (1996, s. 95). Granberg uttrycker att det är viktigt att leka och använda det material som råder tillsammans med barnen. Detta för att barnen ofta observerar vad det vuxna gör för att sedan kunna göra eller leka samma sak. Hon betonar även vikten av att vara en närvarande vuxen på barnens perspektiv. Hon menar att man själv måste kunna se både vad barnen gör och vad de ser (2000, s. 69). Barn spenderar mycket av sin tid på förskolan och med det mer stillasittande samhället som råder innebär det att förskolan har en betydande roll för utveckling av motoriken. Frågan är om alla barn får möjligheten till motorisk aktivitet som gynnar deras utveckling och förmåga.

5

3. Syfte och forskningsfrågor  

Syftet med studien är att undersöka utformningen av olika förskolegårdar. Detta för att ta reda på om möjligheter finns för barnen att använda och utveckla motorik. Studien syftar förutom att beskriva utemiljöns utformning även till att visa om det är skillnader på förskollärares, barnskötares eller annan förskolepersonals förhållningssätt kring förskolegården och dess möjligheter.

Forskningsfrågor:

• Hur är förskolans förskolegård utformad för att gynna och stimulera motorisk aktivitet samt utveckling?

• Hur skiljer sig förhållningssätt och uppfattning åt mellan förskolepersonal kring förskolegårdens utformning och hur ser de på möjligheter till motorisk aktivitet beroende på vilken yrkesroll man har?

• Hur skiljet det sig åt hur förskolepersonalen använder förskolegården som redskap för motorisk utveckling beroende på vilken yrkesroll man har?

• Vilka är skillnaderna kring vad förskolepersonalen besitter för kunskap kring motorik beroende på vilken yrkesroll man har?

6

4. Tidigare forskning

I detta avsnitt om tidigare forskning redogörs vad som skrivits om förskolgårdens utformning och personalens förhållningssätt för att gynna eller hämma barnens motoriska utveckling. Avsnittet avslutas med en avhandling skriven av Grahn, Mårtensson, Lindblad, Nilsson och Ekman (1997) som bearbetar både utformning och förhållningssätt med dess relation till motorik.

4.1 Utformning av förskolgårdar

Samtliga forskare Coe (2020), Gubbels, Van Kann och Jansen (2012), True, Pfeiffer, Dowda, Williams, Brown, O’Neil och Pate (2017), Little och Sweller (2015) samt Dowda, Brown, Mclver, Pfeiffer, O’Neil, Addy och Pate (2009) belyser att förskolgårdens miljö, utformning och yta har stor påverkan på barnets användande av fysisk aktivitet samt att förskoleåldern är en kritisk period för att grundlägga motorisk utveckling och förmåga.

Enligt Coe (2020) utvecklas motoriken och den motoriska förmågan genom att regelbundet vara fysisk aktiv. Little och Sweller (2015) lyfter fram att olika forskningar visar att förskolor ofta har ett bra utbud för att främja och erbjuda olika erfarenheter för att stödja både fysisk aktivitet och motorisk utveckling. Detta framgår även i en avhandling som är skriven av Grahn et al. (1997) som har jämfört två olika förskolor som båda har goda lovord från både förskolepersonal och föräldrar när det kommer till förskolgårdens utformning.

True et al. (2017) undersökte hur olika förskolors fysiska miljöer kan påverka barnens motorik i åldern tre till fem år. Forskarna utförde sin studie i South Carolina genom att hålla strukturella intervjuer med rektorer från olika förskolor. Syftet var att ta reda på förskolornas olika riktlinjer och utförande kring fysisk aktivitet och den motoriska förmågan. Utöver intervjuerna gjordes även observationer utefter två olika modeller för att mäta den fysiska miljön. De mätte förskolegårdens yta samt räknade alla redskap, både fasta och lösa. I studien framkom det att oavsett kön var det samma genomsnittliga BMI samt ålder på deltagarna. Det som framkom var dock att den motoriska förmågan var mer utvecklad hos pojkarna. Något annat True et al. noterade i sin forskning var att alla barn inte erbjöds möjligheter till att exempelvis kasta, fånga eller rulla och menar att det påverkar utveckling av vissa motoriska förmågor. Författarna skriver att dessa rörelser och aktiviteter inte får glömmas utan de måste tränas på i förskolan för att gynna uthållighet och sin livslånga fysiska hälsa. De betonar även att om man erbjuder barnen mer möjligheter att vara ute på stora ytor genom exempelvis utflykter om man har en mindre förskolegård kan man därmed främja motorisk utveckling och förmåga. Forskarna menar att genom att få befinna sig på större ytor kan barnen också använda de förmågor som de erövrat och behärskar. Dessa förändringar kostar inte mycket och är lätta att göra likaså att man uppmuntrar barnen att delta i den fria leken och inte bara titta på betonar dem. Venetsanou och Kambas (2010) hävdar med hänvisning till Giagazoglou et al. att barn som har mer möjligheter till öppna ytor, fri lek, banor och lekplatser samt utövar styrd fysisk aktivitet dagligen har bättre motorisk utveckling.

7

Gubbels, Van Kann och Jansen (2012) utförde en studie i Nederländern på nio förskolor i åldern två till tre år. Alla deltagare gav medgivande och studien gjordes genom observationer och intervjuer. Observationerna gjordes på barnens aktiviteter och intervjuerna hölls med rektorer där de också kartlade utemiljön. För att bedöma utemiljön och dess utformning använde de färdiga metoder med poängsystem. I undersökningen var barnen i genomsnittlig ålder cirka två och ett halvt år och alla förskolor hade lösa redskap som bollar, trehjuling, Bobbycar, sparkbil, sand, vattenleksaker, balansytor och putta och dra redskap. 89% av förskolorna hade klätterställningar, rutschkanor och sandlåda. Det visade sig att om redskapen var tillgängliga, exempelvis färgmarkerade ytor, klättringsmöjligheter och tunnlar var barnen mer aktiva. Ju mer möjligheter som fanns till aktiviteter desto högre nivå av aktiviteter ägde rum. Det som även framkom var att sandlådor, gungor och rutschkanor kunde relateras till lägre fysisk aktivitet då man ofta satt still eller väntade på sin tur.

4.2 Pedagogernas utbildning, kunskap och förhållningssätt

En annan påverkan för den motoriska utvecklingen beror på vad för utbildning personalen hade enligt True et al. (2017), ytan på förskolgården och dess utformning, samt hur mycket digitalt de använde på de olika förskolorna. Ju mer kunskap och utbildning man har kring motorisk förmåga och utveckling, fysisk aktivitet, påverkan av den fysiska miljön samt barns hälsa och dess relation mellan dessa faktorer gynnar det barnens motoriska utveckling.

Venetsanou och Kambas (2010) menar att börja redan i tidig ålder med arbetssätt för rörelse främjar motorisk utveckling. De menar att personalen bör ha kunskap om hur viktigt det är att börja redan i tidig ålder samt känna igen eventuella riskfaktorer för att främja och stötta barnen i sin motoriska utveckling. True et al. (2017) kom fram till att om förskolgården är större gav det mer plats för möjligheter till aktiva lekar vilket kunde bidra till att utveckla förmågor. Forskarna skriver att barnen har mycket vistelsetid på förskolan och därmed kan den fysiska miljön bidra till motorisk förmåga. Kring användande av digitala medier härleder författarna det till att förskolor som hade mer motorisk aktivitet använde verktygen till rörelse, exempelvis Nintendo Wii. Detta menar True et al. ha en positiv påverkan på den motoriska förmågan. Venetsanou och Kambas (2010) lyfter fram från Wangs studie om att ha rörelseprogram för motorisk utveckling främjar barnen jämfört med de som bara har fri lek. Det visar sig på det sätt att barnen som deltar i rörelseprogram har bättre motorisk förmåga och utveckling.

Little och Sweller (2015) poängterar också fram vikten av personalens stöttning för att främja fysisk aktivitet likaväl som att erbjuda utevistelse som stödjer motorisk utveckling eftersom barnen ofta har långa dagar på förskolorna. Detta belyser även Venetsanou och Kambas (2010) fram att förskolan har en stor roll för barnens utveckling på grund av att de är långa vistelstetider för barnen. De menar att förskolor med tillräckligt mycket redskap och personalens arbetssätt främjar barnens möjligheter att utveckla motorik. Little och Sweller (2015) menar att en viktig faktor är hur man utnyttjar den miljö man har och att förskolepersonalens kunskap kring motorisk utveckling påverkar detta. Undersökningen utfördes i Australien, både på förskolor i stadsdel och på landsbygd. Enkäter som fylldes i online av rektorer och lärare användes vilket gav anonymitet. I sin undersökning visade det sig att nästan alla förskolor hade stora ytor att röra sig på och de flesta hade inslag av

8

naturliga miljöer som träd, sand och gräs. Även klätterställningar fanns på merparten av förskolorna men att de hade olika regler och begränsningar på hur högt barnen fick klättra.

Det visade sig att på 10,3% av förskolorna var gränsen en halvmeter eller ännu lägre. På 36,2% fick de klättra mellan en halvmeter och en meter. 32,1% av förskolorna tillät barnen att klättra en till en och en halv meter och på 21,4% av förskolorna tilläts det att klättra mer än en och en halvmeter. De menar att barnen erbjöds olika möjligheter att utveckla och utmanas i detta fall motorisk aktivitet som klättra.

Little och Sweller (2015) refererar till Dyment och Coleman’s resultat av sin studie där det framkom att personalen tror att barnen är aktiva och igång men under observationerna av lek upptäckte man att 46% av tiden innebar stillasittande. Författarna menar med hänvisning till Hefts studie att typiska drag i utemiljön för att gynna fysisk aktivitet är plana, släta ytor där man kan springa och cykla. Andra kännetecken är sluttningar där barnen kan rulla och glida samt träd man kan klättra och svinga sig i. Forskarna betonar att man som förskolepersonal kan påverka exempelvis tiden man lägger på utevistelse likaväl om man har en mindre förskolegård. Här menar de att man kan ändra utformning på vissa material om möjligheten finns och antalet barn som är ute samtidigt. Om man har större barngrupper ute samtidigt blir det mindre yta till varje barn vilket kan påverka den fysiska aktiviteten och motorisk utveckling på ett hämmande sätt. De skriver att man bör reflektera och se olika sätt att erbjuda möjligheten till mer utrymme per barn som då tillåter mer aktiva lekar. Gubbels, Van Kann och Jansen (2012) menar att även regler kan påverka hur mycket fysisk aktivitet barnen tillåts som exempelvis att inte cykla för fort vilket kan hämma. Forskarna hävdar att även om utformningen ser ut att gynna den motoriska aktiviteten gör den inte alltid det och beroende på vilken förskola barnen vistas i utgör vilken form av fysisk aktivitet och motorisk utveckling de får med sig.

Dowda et al. (2009) undersökte hur olika förskolors riktlinjer och utformningar kan påverka hur aktiva eller stillasittande barnen är. Det var tjugo förskolor som medverkade i studien där barnens ålder var tre till fem. Alla deltagare tillfrågades om medverkan och skriftligt intyg samlades in. De använde sig av ett mätsystem för att mäta barnens fysiska aktivitet, förskolegårdens ytor, inventerade material samt höll intervjuer med rektorerna.

Förskolorna blev indelade i två olika grupper, en som främjar fysisk aktivitet och den andra gruppen främjar det inte. Den första gruppen, som främjar aktivitet, hade mer förskolepersonal med utbildning eller att de fått utbildning om fysisk aktivitet. Forskarna menar att utbildad personal kan förändra den fysiska miljön på ett sätt som möjliggör att barnen får mer tid till mer rörelse och mindre stillasittande aktiviteter. I denna grupp hade barnen mindre stillasittande tid, digital användning och fasta redskap men de hade mer lösa redskap och större förskolegård. Dowda et al. betonar att oberoende på ekonomiska möjligheter kan man främja fysisk aktivitet i förskolorna. De menar att man kan ta in redskap som bollar vilket inte kostar mycket men kan användas på flera olika sätt för att gynna motorisk aktivitet. Forskarna menar att förskolan kan spela en stor roll och erbjuda en stor del av fysisk aktivitet som barnen har behov av. Författarna hävdar att experter har kommit fram till att både fria och styrda fysiska aktiviteter bör erbjudas till barnen. Venetsanou och Kambas (2010) refererar till Cleland och Gallahue som menar att ju mer möjligheter barnen får att utöva motoriska aktiviteter desto mer färdigheter och förmågor utvecklar och erövrar de.

9

4.3 Ute på dagis - en avhandling som bearbetar förhållningssätt och utformning i relation till motorik

Grahn et al. (1997) har i sin avhandling jämfört två olika förskolor för att ta reda på om miljöerna hämmar eller främjar barnens motorik, kreativitet, koncentration och förmåga till lek. En var belägen i storstad och en i utkanten som även var en ur och skur förskola. De utförde undersökningen genom fältarbete och observationer under en sex månaders period.

Personalen fick göra dagboksstudie för att forskarna skulle ta del av deras perspektiv kring väder, personal, barn, tider, aktiviteter, reflektioner och iakttagelser. Detta för att ta reda på vad de anser är viktiga och betydelsefulla aktiviteter både inomhus och utomhus. I sitt resultat kom de fram till att förskolepersonalens förhållningssätt och syfte med utevistelse var att barnen ska få frisk luft, stimulera grovmotorik, få kunskap om miljö och trafik, social träning samt att barnen ska upptäcka saker. Grahn et al. gjorde även övningar med barnen för att jämföra deras motoriska förmåga. Barnen från ur och skurförskolan hade inte några fritidsaktiviteter medan de som gick i storstadsförskolan gick på varierande fritidsaktiviteter som fotboll, balett och simning. Denna förskola hade även tillgång till en gymnastiksal en dag i veckan. Det intressanta i resultatet är att barnen som gick på förskolan i utkanten och utan fritidsaktiviteter klarade de motoriska övningarna med bättre resultat. De var vigare, hoppade längre, bättre balans, snabbare spring och var starkare. Dessa barn har mer utevistelse under förskoltid och använder endast sin förskolegård.

Denna förskolegård upplevs som mysig av personalen och inger ett lugn. De anser att om barnen får vistas i en rik miljö och fri lek menar de att barnen lär sig av varandra. Under utevistelsen kunde det ibland styras upp lekar men det var oftast praktikanter som gjorde det för att starta lekar. Förskolegården är utformad på det sätt att det finns bodar, lekstuga, skjul, sandlåda, gungor, buskage, klätterträd och är dessutom omgiven av ängar och har en närliggande skog. Barnen får möjlighet att röra sig fritt på gården vilket gynnar deras utveckling. I en tall finns även ett rep vilket inbjuder till utmaning för barnen att använda sig av för att gunga och svinga sig i. Personalen på denna förskola är även positiva till utevistelse vilket är viktigt för en ur och skur förskola för att kunna motivera barnen till utevistelse och dess rörlighet det inbjuder. I storstaden är förskolan utformad på ett helt annat sätt. Den gården är betydligt mindre och omgiven av lägenheter med uteplats som vätter mot förskolegården. Här finns sandlåda, gungor, rutschkana med klätterställning, gräs, buskage, cyklar, bänkar med bord, spaljéhörna med växter och en stor kruka. Här menar forskarna att det är mer de fasta materialen som blir betydelsefulla eftersom ytan är begränsad.

Klätterställningen erbjuder utmanade möjligheter främst för de äldre barnen då de yngre inte kan bemästra klättringen själva. Den stora krukan däremot erbjuder klättringsmöjligheter och används flitigt av barnen. Den gräsplan som är lite större till ytan och erbjuder mer aktiva rörelser används dock sällan. Det är mer en överfart när man är på väg till ett annat ställe.

Detta kan enligt Grahn et al. bero på att runtomkring finns fönster som gör att det begränsar gräsplanen och bollekar passar inte bra där.

10

5. Teoretiska utgångspunkter och teoretiska begrepp

I denna studie är den teoretiska utgångspunkten ett sociokulturellt perspektiv. Detta utgår vi från för att samspel, omgivning och fysisk miljö har en stor påverkan på hur man utvecklas som individ. Nedan beskrivs även viktiga och relevanta begrepp vilka är: motorik, motorisk utveckling, fysisk aktivitet samt motorisk förmåga. De tre förstnämnda används kontinuerligt genom studien samt i analys och diskussion delarna. Motorisk förmåga har vi valt att beskriva och förtydliga då det tas upp av olika forskare.

5.1 Centrala begrepp

Motorik: Motorik handlar om rörelse, både dess mönster och förmåga och kan delas upp i två grupper, grov och finmotorik (Hwang & Nilsson, 2019, s. 151). Att de delas upp beror på att det är olika muskelgrupper som arbetar vid olika rörelser. Vid grovmotorik används de stora muskelgrupperna som armar, rygg, mage och ben vilket kan innebära gå, springa och hoppa. Vid finmotorik använder man mindre muskelgrupper som ansikte, händer och fötter och med mer precision vilket kan innebära pussla eller pärla (Osnes, Skaug & Kaarby, 2012, s. 101; Jagtøien, Hansen & Annerstedt, 2002, s. 60). För att få rörelse behövs ett samspel i hjärnan, nerver och muskler. Hur man utför sina rörelser beror även på ens egen motivation samt på social och fysisk miljö (Osnes, Skaug & Kaarby, 2012, s. 98).

Motorisk utveckling: Det synliga av utvecklingen man kan se enligt Jagtøien, Hansen och Annerstedt är att barnen succesivt behärskar olika rörelser som springa, hoppa eller kasta.

Dessa utvecklas i samspel med stimulerande miljö som ger både rikliga erfarenheter och lärande (2002, s. 60). Den motoriska utvecklingen sker genom hela förskoltiden enligt Granberg. Hon menar att man utvecklar sina rörelser från symmetriska till viljestyrda för att till slut bli automatiserade (2000, s. 46). Motorisk utveckling handlar enkelt uttryckt enligt Osnes, Skaug och Kaarby som refererar till Haga och Sigmundsson om att man förändrat och utvecklat sin motorik under en längre period (2012, s. 99).

Fysisk aktivitet: Det innebär alla former av rörelser som gör att energiförbrukning och pulsen ökar (Mattsson, Jansson & Hagströmer, 2016, s. 21–22). Osnes, Skaug och Kaarby menar att aktiviteterna ska vara lustbetonade men att barnen ska vara fysiskt aktiva och det ska gärna vara i lek, kroppsliga lekar. Huruvida det är kroppsliga lekar är det barnen som avgör beroende på situation och deras egna upplevelser. Dock sker även fysiska aktiviteter utan dessa kroppsliga lekar som exempelvis vid förflyttningar (2012, s. 87–89). Begreppet stillasittande används ofta och är en form av fysisk inaktivitet enligt Mattsson, Jansson och Hagströmer vilket kan innebära att man är stillasittande eller stillastående (2016, s. 22).

Motorisk förmåga: Denne utvecklas enligt Granberg av att vara aktiva, hon menar att barnen är fysiska, nyfikna och energiska vilket gör att barnen lär sig kroppsbehärskning och att använda rörelserna i samspel med varandra. Vidare lyfter hon fram att genom

11

nyfikenheten drar barnen sig till nya utmaning som ger ännu mer erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Barnen övar ofta på de nya färdigheterna tills de kan kontrollera dessa rörelser och därmed erövrar de motoriska förmågor (2000, s. 53–54). Osnes, Skaug och Kaarby skriver om förmågan att klara av en rörelse med sin egen kropp, de menar att barn behöver få känna att de klarar av att utföra rörelser som blir en motivation till fortsatt vilja att utföra dem (2012, s. 17).

5.2 Sociokulturella perspektivet

Inom det sociokulturella perspektivet framkommer det begrepp som mediering vilket står för redskap och artefakter som har betydelse för en individs lärande och utveckling enligt Säljö. Han skriver om mediering där han menar att det inte alltid behöver handla om artefakter som redskap utan att det kan handla om språket som blir en interaktion mellan människor. Han menar att man använder språket som ett redskap till att förstå varandra genom tonläge, kroppsuttryck men även blickar. Vidare benämner Säljö mediering där han lyfter begreppet i form av en beskrivning på hur man ska montera ihop exempelvis en möbel.

Här blir själva ritningen en mediering (2013, s. 37–38). Det handlar om att redskapen blir budskap som tolkas, används och gör att man kan förstå sin omvärld. Allt som sker och händer i en viss miljö kan tolkas på olika sätt av individer (Löfdahl, 2004, s. 12). Detta kopplar vi till barns gemensamma lek där det sker interaktion och samspel med andra barn, vuxna samt redskap vilket möjliggör utveckling och lärande.

Enligt Vygotskij är intresse en viktig del och en slags drivkraft för barnen, därför är det av betydelse att utgå från detta i all form av undervisning. Han menar att barnen är lekande individer och hävdar att leken utgår från barnens nivå och intressen samt att de erövrar både färdigheter och förmågor. Därför betonar han att leken är av stor betydelse för barnens utveckling (1999, s. 55–56 och 62). Osnes, Skaug och Kaarby beskriver hur man som pedagog kan ta fem olika roller i barnens lek. Det handlar om att vara lekkamrat där man deltar tillsammans med barnen och leker på samma villkor samt att eventuellt ge förslag. En annan roll man kan inta är vägledare där man stöttar de barn som behöver hjälp in i en lek utan att avbryta eller förändra den pågående leken. Ett tredje sätt är att vara åskådare, här har man en övergripande blick och observerar barnens motorik och andra färdigheter. Här menar Osnes, Skaug och Kaarby att när man sedan kommer fram till vad och varför vissa saker sker eller försvårar kan man förändra miljön eller situationer. Den fjärde rollen handlar om att leka parallellt med barnet. I detta skede leker man bredvid barnet men likadan lek samt att man provar olika sätt vilket ger barnet möjlighet att ta efter och härma vad pedagogen gör som kan utveckla dennes lek. Den femte och sista rollen författarna beskriver är igångsättare, här kan man som pedagog sätta igång aktiviteter i barnens fria lek (2012, s.

30–33).

Soler och Miller tar upp att lärande sker i sociala sammanhang. Det handlar om att man tar hänsyn till tidigare erfarenheter, bakgrunder samt behov och att man skaffar kunskap tillsammans. De menar att sociokulturella kontexter är viktiga för barns lärande (2003, s.

59). Säljö lyfter också fram att barn agerar utefter sina erfarenheter och förmågor men betonar även att faktorer som påverkar barns handlande beror på vilka möjligheter och regler som finns i deras omgivning (2014, s. 128). Detta kan härledas till att förskolan är en social

12

kontext och att samspel har stor betydelse för barns förutsättningar till utveckling och lärande. Beroende på regler och förhållningssätt ges barnen olika möjligheter till att utvecklas. Vygotskij skriver om miljön och menar att den har inflytande på människor. Han menar att den inte bara finns och att man inte kan veta när detta inflytande som miljön har upphör. Han betonar att barnen blir påverkade av den miljö de befinner sig i. Miljön spelar därmed en stor roll för vad man får för möjlighet till att utvecklas. Här har pedagoger en stor roll för hur de organiserar miljön för att barnen ska bli aktiva (1999, s. 25 och 73). Att ha ett samspel med och i både social och fysisk miljö är viktigt för att få möjlighet att utvecklas och läras (De Jong, 2010, s. 254).

Osnes, Skaug och Kaarby uttrycker att ”lärande är socialt och situationsberoende” samt att de menar att det är viktigt att utevistelsen inte enbart består av fri lek. Utevistelsen är inte en stund för pedagogerna att ta det lugnt på utan det är en del av den pedagogiska verksamheten förskolan ska bedriva. Det innebär att pedagogerna inte är passiva utan aktiva och delaktiga i det barnen gör (2012, s. 11 och 156). Detta menar vi samt leken och pedagogens roll för denna kan härleda till det sociokulturella perspektivet där lek, samspel, miljö och redskap är viktiga faktorer för utveckling och lärande.

13

6. Metod

Vi har valt att arbeta med kvalitativ metod genom att utföra intervjuer med förskolepersonal och fotodokumentera förskolgårdar. Trost beskriver kvalitativ intervju som att man ställer raka och enkla frågor som man sedan får komplexa svar på av den man intervjuar (2010, s.

25). I studien kommer vi att benämna oss själva som forskare.

6.1 Datainsamling till forskning

Sökningarna vi gjorde för att hämta inspiration från andra studenters självständiga arbete gjorde vi på Divaportal. Vi använde oss av dessa sökord: motorik, förskolegård, utformning, motorisk utveckling. Genom olika arbeten fastnade vi för refereringen till avhandlingen Ute på dagis och forskningen ”Environmental Factors Affecting Preschoolers motor development” som vi använde oss av i vår studie. Vi använde oss även av Uppsala universitetsbibliotek med sökorden: motor competence, approach, preschool, outdoor enivironment. Vi kryssade i peer- rewied för att få fram vetenskapliga artiklar vilket gav 837 forskningar. Nummer sex på sidan fångade vårt intresse: ”Means of Optimizing Physical Activity in the preschool Environment”. För att minska utbudet ännu mer kryssade vi i education vilket gav 450 träffar. Därefter scrollade vi ner genom listan och fastnade för nummer 36 ”Affordances for Risk-Taking and Physical Activity in Australian Early Childhood Education Settings”. Vi bytte ut sökorden till nya: fundamental movement skills, preschool, outside och kryssade i peer rewievd igen. Vi fick 3366 träffar och för att minska utbudet valde vi education i listan som gav en träff på 1641 artiklar. Det var den första som var mest intressant som hette: ”Motor competence and characteristics within the preschool environment”. Vi fann även andra forskningar som inte var relevant för vår del men de hade refererat till andra forskningar vilket vi tyckte var av intresse. De forskningar som vi fick tips på därigenom var: ”Policies and Characteristics of the Preschool Environment and Physical Activity of Young Children” och ”Play Equipment, Physical Activity Opportunities, and Children’s Activity Levels at Childcare”. För att säkerställa att artiklarna och tidskrifterna var vetenskapligt granskade använde vi oss av Ulrichsweb.

6.1.1 Metod för datainsamling

Vi genomförde en intervjuundersökning med tolv förskolepersonal i verksamheter vilket enligt Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns och Wängnerud handlar om att intervjuaren ställer sina förberedda frågor. De menar att om det förekommer många frågar och intervjun tar mer än 10–15 minuter är det lämpligast att ha den ansikte mot ansikte (2017, s. 240 och 242). Respondenterna bestod av sex förskollärare som varit verksamma i 2–35 år samt fem barnskötare som arbetet i 2–39 år. En respondent var barnpedagog sedan två år tillbaka. Med barnpedagog menas outbildad personal och hen titulerar sig själv som detta.

Samtalsintervjun bygger på personens uppfattningar, erfarenheter eller föreställningar kring vårt valda undersökningsområde. Detta är enligt Esaiasson et al. en respondentundersökning (2017, s. 236). Intervjufrågorna var formulerade på det sätt att det var lättförståeliga och inte

14

för akademiska. Detta är viktigt enligt Esaiasson et al. för att inte ska spilla tid för att förklara frågorna men även att de bör vara korta för att bjuda in till längre svar (2017, s. 274). Vi använde oss av inledande uppvärmningsfrågor för att skapa kontakt och få en bra stämning, sedan övergick intervjufrågorna till tematiska. Här ska personen få berätta om sin egen upplevelse kring sin relation till frågan. För att få ännu mer innehåll till svaren ställdes uppföljningsfrågor. Vi fick inspiration till att lägga upp intervjufrågorna på detta sätt efter Esaiassons et al. intervjuguide (2017, s. 274). Under intervjun använde vi ljudupptagning och löpande protokoll som sedan transkriberades. Trost beskriver ljudinspelningar som både positivt och negativt, han menar att det positiva är att man slipper koncentrera sig på att hinna anteckna allt som sägs när man håller en intervju. Fokus kan istället läggas på den man intervjuar. Det negativa beskrivs som att man inte får uppleva gesterna som görs en gång till när inspelningen upprepas och lyssnas på flera gånger (2010, s. 74).

6.1.2 Urval och avgränsningar

Förskolorna till vårt arbete är belägna i Mellansverige och har olika form och storlek. Dessa valde vi på grund av deras förskolegårds utformning och storlek som vi fått höra talas om av bekanta. För oss forskare är samtlig förskolepersonal okända sedan innan. Esaiasson et al.

skriver att om man väljer att intervjua främmande personer blir det i regel bättre kvalité på datainsamlingen. Han menar att om man känner varandra känns det därför enfaldigt att ställa frågorna man förberett i detalj och därför riskerar man att intervjun blir av sämre kvalité (2017, s. 268). Vi valde att intervjua en förskollärare och en barnskötare eller barnpedagog från varje förskola för att kunna göra en jämförelse kring deras förhållningssätt utifrån utbildningsbakgrund.

6.2 Genomförande

Vi började med att skriva inledningen utefter våra egna erfarenheter som en personlig introduktion. Därefter sökte vi litteratur och via media vad som skrivits om ämnet för att formulera en bakgrund. Det tredje ledet i arbetet var att söka efter relevant forskning för oss och vårt arbete för att sedan formulera vår tidigare forskning. Under skrivandets gång kom vi fram till frågor som vi ville ta reda på ute i förskolorna och skrev därmed intervjufrågor relevanta till studien. Under arbetets gång har vi kontinuerligt uppdaterat både innehållsförteckning och referenslista. Vi tog kontakt med verksamheter via telefon för att fråga om de hade möjlighet att ta emot oss för intervju kring motorik och förskolegårdens utformning. Vi presenterade oss och berättade vad intervjun skulle handla om samt studiens syfte. Alla vi pratade med fick valet att antingen göra en telefonintervju eller en besöksintervju med tanke på den pandemi som råder i samhället i skrivandets stund, Covid- 19. Förskolepersonalen välkomnade oss till besöksintervjuer varpå vi kom överens om dag och tid. Vi skickade därefter ut informationsblad och medgivandeblankett via mail som de på förhand kunde läsa igenom i lugn och ro för att förbereda sig och skriva på om de fortfarande ville delta. Denna bifogas i bilaga.

Första intervjun som skulle äga rum blev inte av som planerat. När forskaren kom till förskolan var berörd förskolepersonal sjuk varpå vi flyttade fram intervjun. Den andra

15

intervjun hölls en förmiddag, forskaren togs emot och den intervjupersonen som vi varit i kontakt med var förberedd på det sätt att hen skrivit ut informationsblad och medgivandeblankett. Hen var medveten om syfte och varför intervjun ägde rum. Resterande fem förskolor där intervjun ägde rum var förberedda på att intervjuas och blev uppmanade att skriva ut medgivandeblankett och skriva under denna för deltagande. Alla intervjuer tog mellan 18 - 42 minuter beroende på hur utvecklade svaren på frågorna blev. Förskolegården fotodokumenterades antingen innan, mellan byte av respondent eller efter intervjuerna.

Därefter transkriberades det inspelade datamaterialet.

6.2.1 Databearbetning och analysmetod

Vi transkriberade våra intervjuer och därefter analyserade vi materialet tematiskt för att kunna hitta det som var relevant till vårt specifika syfte och forskningsfrågor. Vi använde oss av tematiska intervjufrågor vilket gjorde att vi ansåg att en tematisk analys var lämplig för att hitta mönster, likheter och skillnader i materialet. Vi utgick från de tre analysstegen som Trost skriver om i sin bok Kvalitativa intervjuer. Han skriver att det första steget är att samla in data utifrån de intervjuer man gjort för att sedan göra en analys. Slutligen ska tolkning ske av det material man fått fram (2010, s. 147). Vissa citat har vi ändrat från talspråk till skriftspråk samt förkortat ner för att hålla oss till studiens syfte och forskningsfrågor men utan att återge det på ett felaktigt sätt. Detta skriver även Trost att man kan skriva om citaten lite, bara man inte förfalskar dem (2010, s. 129). När våra egna delstudier var klara jämförde vi dessa gemensamt med vad tidigare forskning samt annan litteratur kommit fram till. Vi hade inget syfte i studien kring genus därför benämns alla deltagare med hen då könstillhörigheten inte är av relevans för oss.

6.3 Reliabilitet och validitet

Vår ambition var att genomföra våra enskilda intervjuer på så liknande sätt som möjligt. Vi har använt oss av samma förberedda frågor och genomfört intervjuerna på liknande tillvägagångssätt. Dock kan vi inte veta med säkerhet att samma svar skulle ges vid en annan tidpunkt om samma frågor ställdes. Detta är något Trost lyfter fram som reliabilitet och tillförlitlighet och menar att det är svårt att få vid kvalitativa intervjuer just för att människan ofta förändras och inte ger lika svar vid olika tillfällen. Han nämner även genom att bifoga intervjufrågorna kan en öppenhet och trovärdighet ges (2010, s. 131). Därför väljer vi att bifoga våra intervjufrågor för att öka tillförlitligheten. Vi har utgått från validitet genom att ha formulerat frågorna på ett nyfiket sätt för att få fram vad personerna i fråga tänker och tycker. Vi vill framstå som okunniga och få fatt i experternas kunskap och erfarenheter. Trost menar att man behöver visa intresse för det man undersöker och vara en person utan kunskap om ämnet med frågor som ställs för att mäta det man tänker undersöka (2010, s. 133).

Eftersom vi hållit intervjuerna var för sig och utgått från varje deltagares egna personliga upplevelser och åsikter kan vi inte utgå från att resultatet ger validitet. Olika svar har getts och därmed har uppföljningsfrågor kunnat variera. Vi avser med undersökningen att mäta förskolegårdarnas utformning, förskolepersonalens förhållningssätt, kunskap och synsätt kring utformning och redskap vilket vi utgått från i formuleringen av intervjufrågorna samt

16

fotodokumentationen. Det är inte säkert att samma svar och resultat skulle fås av andra förskolor eller förskolepersonal. Utformningen som framkom var traditionell både i vår undersökning och i jämförelse av andra forskare vilket kan innebära en viss validitet.

Däremot intervjusvaren kan skilja sig åt från person till person beroende på var man är, därför kan man inte säkerställa att skillnaderna som presenteras skulle vara detsamma om andra respondenter skulle delta i studien. Studien utgör inte en hög giltighet eller validitet.

6.4 Etiska hänsyn

Vi har i vår studie använt oss av Mellansverige istället för det berörda länet för att ta hänsyn till deltagarnas och platsernas anonymitet. Intervjupersonernas namn nämns inte i studien och det har innan intervjun ägt rum fått information om vad syftet med undersökningen och studien är. Respondenterna har skrivit under en medgivandeblankett där det även framkommer att deltagandet är frivilligt och att man när som helst kan avbryta sin medverkan. Ljudinspelningarna vi gjort och sedan transkriberat kommer raderas när arbetet är slutfört likaväl all datainsamling för att inte riskera att hamna hos obehöriga personer. Det är enbart vi forskare som har och ska ha tillgång till datainsamlingen och den kommer bara att användas för denna studie. I vissa citat gjorde vi små ändringar för att få ett mer formellt skriftspråk istället för utfyllnadsuttryck och även kortat ner vissa för att hålla oss till syftet.

Vi har genom detta tagit hänsyn till att behålla respondenternas personliga integritet för att inte någon person ska bli sårad. Detta är av stor vikt i det etiska hänsynstagandet (Trost, 2010, s. 129).

6.5 Reflektion över metoden

Metoden vi använt oss av i form av sökning av forskningar och annan litteratur upplever vi har varit bra och tog hjälp av diverse websidor och bibliotek. Valet att intervjua med inspelning upplever vi också har varit bra. Ljudupptagningen gjorde att vi kunde bearbeta materialet och lyssna om under transkriberingens gång. På de flesta förskolor intervjuades både förskollärare och barnskötare på samma avdelning vilket eventuellt kan ha påverkat svaren i och med att de arbetar tillsammans. I efterhand kan vi tänka oss att ännu mer varierat svar kunde getts om olika avdelningar medverkade då man ofta arbetar på olika sätt. Vi valde även att inte skicka ut frågorna i förväg för att svaren skulle vara så personliga som möjligt utan att deltagarna diskuterat dessa i förväg. Dock insåg vi att bland annat frågor om sin egen roll och drömförskolgård kunde gett mer reflekterade och genomtänkta svar hos respondenterna om frågorna skickats ut i förväg. Fotodokumentationen var förvisso bra för att analysera sina bilder men i vissa fall svårt att få till då barn och personal hunnit ut vilket begränsade möjligheten till att fotografera vissa delar av utemiljön eller att kunna använda som bilaga med tydliga bilder. Att inte använda dessa som bilaga är för att vi tar hänsyn till etisk aspekt av att lägga upp fotografier på personer utan tillåtelse och därför är vissa bilder av sämre kvalitet för att inte kunna igenkänna någon person. I övrigt kunde vi analysera och beskriva möjligheterna men vi upplever att observation kunde varit mer gynnsam för att se hur redskap används och vilka möjligheter samt förutsättningar barnen får ute på förskolegården.

17

7. Resultat och analys: del 1

I kommande avsitt presenteras resultatet av datainsamlingen samt en analys som har utgångspunkt ur studiens teoretiska del. Redovisningen gjordes i förhållande till studiens syfte och forskningsfrågor. Under behandlandet av materialet uppenbarade det sig olika teman som jag valde att använda som rubriker. I resultat delen kommer förskollärarna att benämnas som (FS1), (FS2) och (FS3). Barnskötarna kommer i resultatet benämnas som (BS1), (BS2) och barnpedagogen benämns som (BP).

7.1 Bakgrund och utbildning:

Under datainsamlingen har respondenternas yrkesutbildning varit varierad det har intervjuats på tre förskolor varav två personal från varje förskola. I denna resultat del har det intervjuats tre förskollärare (FS1) har varit verksam i femton år, (FS2) i sju år och (FS3) i tretton år. Det har även intervjuats barnskötare som har varit verksamma i förskoleverksamhet under en längre period, (BS1) i trettionio år och (BS2) i tjugofem år.

Det har även gjorts intervju med en barnpedagog (BP) som saknar utbildning helt som varit verksam i snart två år. Vi ville kunna jämföra personalens förhållningssätt gentemot barnen men även emot sina kollegor. Majoriteten av respondenterna har arbetat i verksamheten under en längre tid och flertalet är äldre. Bilderna som beskrivs i analysen finns att se under bilagor i studien.

7.2 Förskolegård, material och dess utformning:

Samtliga respondenter menar att ju mindre förskolegård man har desto mer är man i behov av det lösa materialet som finns exempelvis: fotbollar, bandyklubbor, hopprep, cyklar, material till hinderbanor. Men de menar också att det ställs mer krav på personalen att de ska vara mer deltagande i barnens aktiviteter. Genom att vara med och styra upp den fria leken när det fattas material och om det är en mindre gård som inte stimulerar barnen.

På förskola ett nämner (FS1) att förskolegården klassas som en ”typisk gård” och med det menar (FS1) att det finns asfalt och lite gröna ytor, gungor, klätterställning, sandlåda, cyklar och stockar samt att den upplevdes som plan. Vidare belyser (FS1) att det är varmt på gården under sommaren och att det hade varit bra med mer skugga. (FS1) anser att gården är för liten till ytan för att kunna stimulera barnens motoriska utveckling. Vidare berättar (FS1) om vilka inventerade material som finns där hen nämner: käpphästar, hinkar, spadar, aktivitetslådor och lådor med sopbubblor, och en låda med insektsböcker. Enligt (BP) på förskolan är gården bäst lämpad för de yngre barnen och upplevs inte som speciellt utmanande för de äldre barnen. Även att gården har ett tråkigt landskap. (BP) har en önskan om att kunna dela upp gården mer och kunna utveckla cykelbanan till något helt annat och belyser att kullar och buskar skulle göra mycket. (BP) anser även att gården snarare hämmar den motoriska utvecklingen än att den främjar och det görs även ett uttalande kring detta:

Gården är inte är jätterolig, jag tycker att den är tråkig. Inte mycket som bjuder in till lek, det finns inte mycket som är anpassat för de äldre barnen. Gården har inget kul landskap och inget är anpassat för de större barnen bara för de yngre barnen. (BP)

18

På förskola två lyfter (BS1) gårdens backe som barnen kan springa upp och nedför, och rulla nedför. Vidare tar (BS1) upp att det är inte mycket för de äldre barnen direkt det är främst cyklarna men då kör de i full fart och då räcker inte gårdens yta till. Men tornet och fågelbogungan menar (BS1) också är bra för dem. (BS1) berättar att det inte finns en gungställning på gården vilken hen saknar otroligt mycket men upplever ändå gården som bra och säger:

Nu har vi en bra förskolegård tycker jag! När vi fick tillgång till den nedre gården blev det mycket bättre och fick in mer redskap. Den nedre gården är mycket bättre för de yngre barnen. Men det fattas sand och jag saknar gungor jättemycket. Vi har bara en stor fågelbogunga. (BS1)

(FS2) upplever gårdens storlek som liten vidare berättar (FS2) att det fattas balanscyklar i förrådet som fanns förr. Hen menar att en balanscykel hjälper till i det andra stadiet när man ska lära sig cykla. (FS2) tar också upp fågelbogungan som finns men menar att den blir begränsad eftersom det endast är ett visst antal barn som kan gunga i den samtidigt. (FS2) berättar vidare om tornet som finns där barnen kan klättra och hänga som ger stimulans för de äldre barnen. Förskolan har även en klätterställning med tillhörande rutschkana som är mer anpassad för de yngre barnen på den nedre gården. (FS2) berättar även om att gården inte kan ge de barn som är i behov av att få vara i avskildhet vilket (FS2) ser som en viktig del att barn kan få välja själva att få gå undan. Förskolläraren nämner även balansgången som finns på den nedre gården som stimulerar barnens motorik.

Förskola tre som har en stor gård med natur närliggande samt nivåskillnader på gården med klätterträd, gungor, klätterställning, ruschkana, målad motorikbana, cykelbana med trafikljus och naturmaterial. (FS3) berättar om kullen som används flitigt i både lekar men även på uppvisningar för varandra. Eller för föräldrar när omständigheterna med Covid-19 inte existerade då användes kullen bland annat till småstjärnorna och luciatåg. Men numera används det till att rulla, springa, leka kull och att gömma sig bakom. Listan är lång men (FS3) berättar att den är en av favoriterna hos barnen ute på gården. Båda i personalgruppen uttrycker att gården i sig gör sitt och att det blir deras problem på gården just för att det finns vrår där man inte kan se eller ha uppsikt över barnen på samma sätt och att belysningen spelar stor roll för säkerheten. (FS3) nämner också att i en av barngrupperna som vistas på gården är det ett barn som har ett synfel och de har därför anpassat utomhusmiljön genom att färgmarkera materialet som finns ute på gården med röd färg för att underlätta för det barnet. Förskolläraren uttrycker:

Storleken är stor och bra nackdelen är ju om man är ensam ute då ser man ju inte alla barnen om man inte står på ett visst ställe. Det blir mycket döda vinklar när gården är så stor. Men det fungerar bra ändå det gäller att man inte blir sittande med några barn (FS3).

(FS3) upplever att förskolegårdens utformning hämmas när material som personalen fixar och sätter upp utomhus blir förstört och nedtaget under kvällar och helger när förskolan är stängd. Man menar att gården hade kunnat vara mycket mer för barnen under deras vistelse utomhus. Det är odlingar som rycks upp ur odlingslådor och bilder på insekter som man häftat upp på väggar rivs ner. Vilket är bidragande till att man tappar motivationen som personal för att kunna se hur och vad man skulle kunna göra för att göra en förbättring av

19

förskolegården med enkla medel. Medan (BS2) belyser endast att de har tur att gården är stor, varierad med både asfalt och natur samt inger en känsla av skog men ser inte helheten på samma sätt som (FS3) gör. Men det framgår även på förskola tre under föreliggande fråga i intervjun om man har något önskemål på hur man kan förbättra förskolegården som man redan har då har man inget att tillägga för man anser inte att det fattas något direkt.

Respondenterna fick frågan om hur de anser att deras dröm förskolegård skulle se ut då beskrev majoriteten att man önskar en stor gård med närliggande skog som har gungor, stor sandlåda, klätterställningar, kullar, buskar, mycket varierande redskap och möjlighet till skugga på sommaren. Främst när man utför stillasittande aktiviteter exempelvis i sandlådan. Man vill även kunna odla på gården ha tillgång till olika bollar, träd att klättra i, bandyklubbor, käpphästar, mer färger, avskildhet för barnen, bra cyklar, cykelbana med trafikljus och tankstation. Listan blev lång och det skrattades en del när man insåg att:

En stor gård! Med mycket grönt, sandlåda, asfalt där barnen kan cykla. Gungor ska det finnas men det är också viktigt med löst material. Men jag är ju i grunden en natur människa jag gillar äventyr med endast en hink och spade. Min drömgård blir inte billig! (BS1).

Och det uttalades även:

Jag vill ha allt! Det ska finnas bänkar på barnens nivå, mycket färger. En stor sandlåda och en stor gård som gärna ligger i anslutning till skogen. (BP).

7.3 Närmiljö:

På förskola ett menar personalen att de tar hjälp av närmiljön för att minska trängsel och konflikter som uppstår bland barn när det är ont om plats på gården. Den upplevs som otillräcklig för den mängd barn som vistas på gården samtidigt. (FS1) nämner att det får lov att använda sig av skolgården som ligger alldeles intill men menar att det blir för komplicerat för då måste man anpassa sig efter skolans tider. Det schemaläggs istället då på olika dagar för olika avdelningar vilka som ska gå på promenad i närområdet för att barnen ska få stimulans i den motoriska utvecklingen. På sina promenader går alla barnen utom de allra minsta som inte kan gå ännu. Förskola ett går till närliggande skog, äng och trollstigar som leder till ett dike som de hittat olika snäckor i där barnen alltid stannar upp och plockar med sig tillbaka till förskolan.

Förskola två går till närliggande lekplatser minst två gånger i veckan och andra platser i närheten för att spela boll eller tar personalen med sig material från förskolan för att bygga en mer utmanande hinderbana på större yta för att stimulera de äldre barnen.

Medan förskola tre som har en stor gård anser att gården i sig gör sitt med sin storlek. De olika redskapen både det fasta materialet och inventerat material som ger barnen motorisk stimulans samt utmaning. Väljer personalen ändå att lämna förskolegården för miljöombytets skull och för att skogen ger andra möjligheter till att utveckla motoriken samt för att utforska olika miljöer med barnen.

20

7.4 Ekonomi och underhåll:

Under datainsamlingen framkom det att personalen på förskolorna upplever ekonomin som ett stort problem. Det ska sparas på inköp av material och mycket landar på personalens egna ansvar i eget tänkande kring lösningar på det som önskas till förskolegårdens utformning.

På förskola ett berättade (FS1) att det tas det hjälp av föräldrar som blivit delaktiga och man söker efter inspiration på sociala medier för att med enkla och inte kostsamma medel att försöka lösa problemet.

Vidare tog (FS1) upp att man har även lyft missnöjet med förskolegårdens utformning till förskolans rektor men då får de till sig att dem är prioriterade för förändring av gården. Men det blir en oro över när det kommer att hända eller om det är något som sägs endast för att lugna medarbetarna.

På förskola två nämndes det av (BS1) att man hade en önskan om att få lägga bildäck i backen ner till den andra gården men det fick man inte göra pga EU regler och det finns andra saker man skulle vilja ha men att det saknas pengar och man istället ser till att löst material som inte är kostsamt ska finnas.

Vi ser till att det finns hela rockringar på förskolan. De kostar inte många kronor och har en viktig betydelse för våra barn (BS1).

På förskola tre upplever (BS2) att materialet som finns det vill säga lekstugor, klätterställningar, gungor blir dåligt underhållet. Det ser risigt ut med tiden och upplevs inte alls tilltalande eller inbjudande till lek vilket då leder till att personalen blir hemmablind på vad man faktiskt skulle kunna göra för att förbättra.

7.5 Personalens förhållningssätt, delaktighet och uppmuntran:

Personalen upplever på förskola ett att de uppmuntrar genom att låta barnen själva få pröva att ta sig upp i gungan eller låta dem gå själva under promenader. Förutom de minsta som inte kan gå alls. Under datainsamlingen framkommer det att all undervisning som kan ges till barnen hänger helt och hållet på personalens förhållningssätt ute på gården. Det framgick även att personal upplever att kollegor står och pratar istället för att vara med barnen vilket skapar viss irritation.

Det är mycket snack och liten verkstad ute på gården. Jag tror att det skulle hjälpa med mer material men synsättet behöver ändras helt klart. Det är många som står i klungor och pratar istället för att vara med barnen (BP).

Enligt personalen beror det på att de har för dåligt med material för att personalen ska uppmuntras till att vara med barnen och att det är få som är med barnen under deras utevistelse. Utifrån det kändes det att man kunde dra slutsatsen att det fattas engagemang och kunskap i personalgruppen. En annan aspekt för den motoriska utvecklingen beror helt på vad för förkunskaper personalen har.

Samtidigt upplever förskola två att man är delaktig hela tiden. Då även under den fria leken på gården då man hela tiden är medforskare och upptäcker saker tillsammans med barnen.

21

Man uppmuntrar dem till att springa runt busken och tillbaka eller låter dem rulla ned för backen trots att det inte direkt är till föräldrarnas stora förtjusning. (BS1) uttrycker:

Mycket fri lek det har vi, men jag försöker vara med så mycket jag bara kan. Jag är aktiv i miniröris men den fria leken är viktig också! Vi vuxna ska vara delaktiga det är viktigt! (BS1).

Det nämns av (BS1) att på förskola två att man som personal upplever att det ligger mer på förskolans ansvar att stimulera barnens motoriska utveckling. Vidare lyfter (BS1) att föräldrar arbetar långa dagar och är trötta efter dagen på arbetet. Vilket både (FS2) och (BS1) lagt märke till under deras miniröris pass. Det märks tydligt vilka barn som är mer eller mindre motoriskt utvecklade. Man menar på förskola två att man måste fånga de små stunderna tillsammans med barnen för att det ska bli meningsfullt för både personal och för barn. Vidare lyfter (BS1) att tillvaron på arbetsplatsen blir roligare om man är delaktig.

Utifrån detta upplevs personalen som energirik och kreativ trots att de saknar material som är självklara för andra. Här gör man det man kan av det som finns.

(FS3) på förskola tre menar att man är delaktig under den fria leken och uppmuntrar barnen till rörelse genom att säga: ”passa på att leka nu” eller som nu under hösten och vintern ”du måste röra på dig för att hålla värmen”. (BS2) uttrycker även att man är delaktig genom att finnas i närheten och har barnen under uppsikt. (FS3) betonar att även under de styrda lekarna då är man delaktig hela tiden. För då har man planerat en aktivitet innan som till exempel under miniröris då är programmet förberett till barnens egna förmågor och man uppmuntrar dem till att röra på sig. (BS2) berättar att man uppmuntrar barnen till att försöka ta sig upp i gungan via en pall som finns till hands vid gungorna. Men även att man erbjuder barnen hjälp om man ser att barnet inte kan själv. (BS2) nämner även att under andra styrda lekar som ”kom alla mina barn” eller ”fånga fröknar” som barnen tycker är väldigt roligt som tas fram när man lägger märke till att den fria leken inte riktigt fungerar.

7.6 Personalens kunskap och motorik:

Samtliga oavsett yrkesbeteckning ansåg att man aldrig blir fullärd som personal. Man ska värna om kunskapen inom motoriken.

Kunskap om sådant kan man inte få för mycket av. Man lär sig anpassa sig efter barnens behov och man bör ju kunna anpassa sig efter barnens egna förmåga (BP).

Men även ny kunskap inom andra områden är också viktigt och inte enbart inom det motoriska. Vilket man upplevde under intervjuerna att det fanns dem som inte visste vad motorik innebar och det la man märke till främst hos de som saknade utbildning. Då man som intervjuare fick upprepa frågan och hjälpa till på traven för att man skulle få fram ett utvecklat svar. Då kunskapen angående motorik inte verkar finnas.

Jaha så det är bland annat ojämn mark som innebär motorik? Jaha men då är det ju bara bra att gården är ojämn (BP).

På samtliga förskolor ansåg man att man alltid kan lära sig nya saker och det är aldrig fel med nya synsätt. Det blir lätt att man blir hemma blind och det upplevs som svårt att ta vara