veckobrev 02.
barnhemmet i muang mai
söndagen den 27 mars - söndagen den 3 april
Veckan som gått har bestått av lite rädsla och mycket glädje.
Alla som är här är ju på något sätt drabbade av, eller påverkade av tsumamin så när vi fick höra om jordbävningen i lördags kväll så samlades vi på barnhemmet. Dels för att vi har Internetuppkoppling där och dels för att Nang och Piew har TV. Men kanske allra mest för att söka tröst hos varandra och försöka ge våra boende lite trygghet. Kvällen blev natt och efterhand lugn, och vi åkte hem vid halvtre på natten.
Vi har inte berättat så mycket om de unga småbarnsfamiljerna som bor hos oss, det är idag sex familjer boende här.
Familjen Mutavet, som består av mamma Fern (18 år), pappa Nat (19 år), deras lilla flicka Veo (7 månader) och Phoo (8 år).
Familjen Jongkraijak, som består av mamma Yaa (22 år), Pappa Lék (17 år), deras dot- ter Baituy (4 år) och deras dotter Baitong (6 månader).
Familjen Jongkraijak/Kokkhao, mamma Ead (30 år), pappa Baow (32 år), deras dött- rar Prai (14 år), Sao (12 år), Praeo (5 år) och deras son Krit (6 år)
Familjen Srichaame/Jongkraijak, som består av mamma, pappa, en son på 2 år och en liten dotter på 3 månader. Jag har inte fått deras smeknamn ännu.
De andra två familjerna försvann tillbaks till uppsamlingslägret 12 mars (då det fanns en förutspåelse som sa att Phuket skulle sjunka) och har inte kommit tillbaks efter det.
Men deras rum står kvar och väntar på dem tillsvidare. Anledningen till att de inte kommer tillbaks är dessvärre att situationen på uppsamlingslägren har blivit som det så ofta blir efter en katastrof.
Det finns för mycket hjälporganisationer som vill skänka pengar och saker så folk som tidigare har fått slita hårt för sin brödföda blir pacificerade. Helt plötsligt behö- ver de inte göra något och får pengar och mat ändå. Vilket kommer vara förödande för dem när pengarna tar slut och tsunamioffren glöms bort.
De unga familjerna som bor hos oss ska få hjälp till självhjälp. Nat och Lék har blivit erbjudna jobb hos Narin som snickare och Familjen Srichaame/Jongkraijak och Yutthapong/Jongkraijak ska vi hjälpa genom att köpa var sin fabrikssymaskin till så att de kan sy upp kläder på beställning från skräddare. Symaskinerna får de sedan avbe- tala i en takt som fungerar för dem. Tanken är att de i sin egen takt ska få ta sig till- baks till livet och få hjälp att börja om.
Hela tanken med familjebarnhemmet är ju att vi ska hjälpa alla som bor här utifrån deras egna förutsättningar att kunna lämna hemmet som självförsörjande, självständi- ga människor.
Tre fattiga småbarnsfamiljer från området har också flyttat in. De är inte direkt drab- bade av tsunamin men är väldigt fattiga Den ena familjen har en dotter som heter Nikoj och hon har opererats för problem med tarmarna. De har inte heller haft råd att låta barnen gå i skola tidigare. Vi ska hjälpa dem med pengar för skolgången (vil- ket är kostnaderna för skoluniformer och böcker) och med omvårdnaden av Nikoj.
Nikojs mamma, kommer precis som Gae att bli anställd av barnhemmet och jobba här. Den främsta anledningen till det är att Nikoj och hennes bror ska få ha sin mamma i närheten, men hon kommer naturligtvis att hjälpa till med annat kring den dagliga driften av barnhemmet.
Våra lektioner i engelska och svenska har fått större genomslagskraft bland områdets barn och ungdomar än vi hade väntat oss. Så nu ska vi lägga upp ett schema med eng- elska i två olika steg för barn som är 5 år och uppåt ( då det är så olika nivå på deras kunskap), svenska för alla i ett steg och språklära genom lek för de under fem år. Det är otroligt kul att barnhemmet har blivit ett begrepp för alla runtomkring.
Förutom jobbet på barnhemmet så har vi varit lite ”officiella” också. Vi har besökt skolan i Laem Sai och skolan i Muang Mai Thalang.
På skolan i Laem Sai medverkade vi vid skolavslutningen och delade ut leksaker till
barnen. På skolan i Muang Mai Thalang så fick vi vara med om en ceremoni där unga pojkar skulle leva som munkar under 1 månad.
Vi får fortfarande mycket besök av folk som hört talas om barnhemmet och på ett eller annat sätt vill hjälpa till, vilket känns härligt.
Brigette Delay från Unicef var på besök och vi presenterade tankarna om barn- hemmet och fick hennes gillande vilket känns bra. Hon sa också att hon skulle sätta oss i kontakt med Rädda Barnen som kan ge oss lite praktiska råd kring drivandet av barnhem.
Kramar
Sussi och Hans
Mamma Ead, pappa Baow,Sao. Prae, Krit och Prai Pappa Nat, mamma Fern, lilla Veo och Phoo
Mamma Yaa, pappa Lék och Baituy. Familjen Srichaame/Jonggraijak. Vi har inte fått deras smeknamn ännu.
Att klippa håret på blivande munk ger tur och lycka!
Bild från ceremonin i Wat Muang Mai.
Vår egen lilla linslus Saman. Gullungar i matkön.
