• No results found

Tre kyrkoruiner i Västergötland : från konserveringsarbetena i Upphärad och Vassända-Naglum Lundberg, Erik B. Fornvännen 48-52 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1946_048 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Tre kyrkoruiner i Västergötland : från konserveringsarbetena i Upphärad och Vassända-Naglum Lundberg, Erik B. Fornvännen 48-52 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1946_048 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Tre kyrkoruiner i Västergötland : från konserveringsarbetena i Upphärad och Vassända-Naglum

Lundberg, Erik B.

Fornvännen 48-52

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1946_048

Ingår i: samla.raa.se

(2)

48 SAf.IflflJS M E D D E L A N D E N

myntorlsalteruativot mest tänkbart. Den enda säkra myutort med denna begynnelsebokstav, som är känd från epoken, iir Lödöso, som för övrigt ligger mycket nära fyndorten. En gissning på att dot krönta L:et angiver Lödöse och därmed myntets präglingsort må tills vidare vara tillåten.

Nils Ludvig Rasmusson

TRE KYRKORUINER I VÄSTERGÖTLAND

Frun konserveriii)|sarhclena i Upphärad oeh Vassända-Xaaluin På Höljebacka, c:a en halv kilometer väster om Upphärads kyrka i södra Västergötland, ligga resterna efter socknens äldsta kyrkobyggnader — en stenkyrka, som enligt äldre uppgifter ödelagts i slutet av 1500-talet, och en träkyrka, stenkyrkans direkta efterföljare och den nuvarande kyrkobygg- nadens föregångare. Den gamla kyrkplalsen hade långliga tider legat i van- hävd dä Flundrebygdens fornniinnos- och hembygdsförening år 1940 fäste riksantikvarieämbetets uppmärksamhet på minnesmärkets tillstånd och an- höll om bistånd till dess iordningställande. Våren 1943 kunde ämbetet ställa en grupp civilarbetarc till föreningens förfogande och så igångsat- tes och utfördes under förf:s ledning vissa arbeten pä Höljebacka. Först och främst aleruppladcs den rodan i gammal lid lill grunden nedrivna och lill största delen bortförda bogårdsmuren. Därigenom återfick platsen sin forna slutna karaktär. Därefter frilades lesterna efter de båda kyrkorna. Av s t e n k y r k a n återstod blott själva grundskittet jämte några stora sten- block, som ingått i kyrkans väggar. Markytan saviil närmast utanför som inne i ruinen sänktes och avplanades för att den låga byggnadsgrundens konturer därigenom bättre skulle framträda. Kyrkan, som är c:a 15 in lång och 10 m bred, tillhör den i Västergötland vanliga typen med rektangulärt långhus och smalare, rakslutet kor och måste ha anlagts under äldre medel- tiden, fig. 1.

T r ä k y r k a n, som legat alldeles öster om och långsides med sten- kyrkan, synes ha haft rektangulär planform. Ingången har legat i väster.

Dess plats markeras av en kraftig dörr- el. trappsten. De arkivaliska upp- gifterna om träkyrkan äro sparsamma — beträffande stenkyrkan sa saknas sådana alldeles — och lämna inga direkta upplysningar om dess uppbyggnad el. inredning.

1

Att döma efter de kvalliggande grundstenarna torde den ha varit c:a 15 m lång och c:a 7,5 m bred. Då den nuvarande kyrkan år 1724 uppfördes hade Höljebacka spelat ut sin roll som kyrkplats och träkyrkan revs därefter ner. De värdefullaste av de lösa inventarierna överfördes till den nya kyrkan. Vid undersökningen av stenkyrkan hittades i koret bl. a.

sju mynt, varav sex danska och ett svenskt. Det äldsta utgöres av en pen- ning från Erik av Pommerns tid.

1

Ang. kyrkorna på Höljebacka, so II o 11 m a n, E., Flundre härad I, sid.

189 ff. Trollhättan 1938.

(3)

S M A R R E M E I I I I E I. A N D E N

49

Fig. 1.

Höljebacka kyrkplats i Upphfirad; stenkyrkans kor.

Sile of Htoljeback Church iu Uppbflrad; chancel "i the stone church.

sedan arbetena i Upphärad slutförts överfördes arbetsstyrkan lill Vasa ända Naglums sn, numera uppdelad på städerna Vänersborg och Trollhät- tan, där resterna eller Naglums gamla kyrkoruin skulle utgrävas och kon serveras. Initiativet till arbetet hade tagits av Trollhättebygdens fomminnes förening och de för arbetenas utförande nödvändiga penningmedlen hade anslagits av församlingen.

N a g l u m s k y r k o g å r d ligger ungefär mitt emellan Trollhättan och Vänersborg på västra stranden av Göta älv. Kyrkan övergavs i början av 1790-talet, sedan beslut fattats om uppförande av en kyrka gemensara för socknarna Vassända och Nagliim (färdig 17l»!>).

2

Eftersom de båda sock liarna på den tiden icke voro sammanslagna, detla skedde först 1887, erhöll den nya kyrkan det neutrala namnet Grusta\ Adolf, Den övergivna kyrko- byggnaden i Xaglum, som enl. etl besiktningsprotokoll av ar 1786 var 6,5 Mi hög frau grunden till takfoten och som hade rappade väggar oeh spån- täckt tak, kvarstod åtminstone beträffande murarna i det närmaste oför ändrad tills en herr Prytz, ägare till Överby gård i Naglums sn, på 1840- lalet lät bryta ner den södra väggen för att användas till källarbyggnader

Enl. kyrkoarkivalierna, vilka förvaras i Göteborgs landsarkiv.

4 — F o r n v ä n n e n 1946

(4)

50 S .U 1 H It E M E D II E I. A N D E N

Fig. 2.

Plan av Naglums kyrkoruin.

Plan of the ruins of Naghini Church.

på g å r d e n . E n l i g t D j u r k l o u , som å r 1868 besökte r u i n e n , skullo ä n n u i bör- j a n av 1860-talet s t ö r r e delen av ö s t r a gaveln med sitt korfönster ha stått upprätt.

3

När u t g r ä v n i n g e n påbörjades doldes r e s t e r n a efter byggnaden av betydande r a s m a s s o r , övervuxna av träd och b u s k a r . E n d a s t de översta skiften i ö s t r a g a v e l v ä g g e n v o r o s y n l i g a och h ä r stod e t t s t ö r r e m i n n e s k o r s av g j u t j ä r n , u p p r e s t av f ö r s a m l i n g e n 1915 »till f ä d e r s heder>.

D e framgrävda m u r a r n a efter N a g l u m s k y r k a ä r o , frånsett östra gavel- väggen, som n å r en höjd av intill 2,3 m, mellan 1 och 1,5 m höga. D e ä r o uteslutande uppförda av gråsten och i genomsnitt l,(i m tjocka. Planformen ä r enkelt r e k t a n g u l ä r , fig. 2 och 3. D e n yttre längden är c:a 24 ra och d:o breddon c:a 7,5 ra. Särskilt k n r u l b y g g o s a k n a s . K y r k a n äger två i n g å n g a r : en i väster och en i söder. Den förstnämnda h a r haft cn enkel o m r a m n i n g av sandsten, bestående av kraftiga, f y r k a i i l h u g g n a block. F r a m f ö r s y d i n g å n g e n låg, då k y r k a n övergavs, ett v a p e n h u s av irä. U r s p r u n g l i g e n ägde k y r k a n inget torn, men u n d e r åren 1723—1724 uppfördes ett sådant av k o r s v i r k e in- vid västgaveln. G r u n d e n efter detta kvarligger. I tornet h ä n g d e »tvenne väl- ljudande klockor, som av T o r s t e n s s o n s k a familjen blivit s k ä n k l a och varav åtminstone den ena nu finnes i den n y a s o c k e n k y r k a n » .

4

Ett a n n a t icke u r s p r u n g l i g t utbygge ä r det belfrageska g r a v k o r e t vid n o r r a l å n g h u s i n u r e n . Det å t e r s t å r blott till c:a en halv meters höjd. G r a v k o r e t uppfördes av alten Belfrages stamfader, b o r g m ä s t a r e n H a n s Belfrage (död 1688), u n d e r 1600- t a l e t s s e n a r e del. H ä r h a r den v a c k r a g r a v s t e n ö v e r H a n s B e l f r a g e och

3

D j u r k l o u , N. G , E l f s b o r g s län, I, 1869. H a n d s k r i f t i ant. top.

a r k i v e t .

4

D j u r k l o u , a. a.

(5)

S M A li R E M E D DE I. A N I) B N 51

H g . 3.

Naglumsruinen efter utgrävning och konservering; i fonden Göta älv och I liuincbcrg.

The Xagluni ruins aftir exeavation and conservation: in the hackground lhe River (iöiji and I lunneberg.

hans båda fruar legat, som nu förvaras i Vänersborgs kyrkas vapenhus.

Rummet, som varit uppdelat genom en tvärvägg, användes under 1700-talet som sakristia.

Den till sin uppbyggnad mycket enkla naglumskyrkan — enhetligt upp- förd enligt vad grävningarna utvisat — torde att döma efter planformen och proportionerna ha uppförts under senmedeltiden, troligen på 1300-talet.

Vid grävningarna framme i korel påträffades invid resterna efter alta- ret bl. a. ett 50-tal silvermynt, varav elt med ett krönt L på frånsidan ocli etl lejon på utsidan, fornt okänt. Detta som ett numismatiskt evenemang betecknade mynt är troligen svenskt från tiden omkring 1320 och utfyller en lucka i den svenska myntsorten.

5

över hela golvet spårades ett intill två decimeter tjockt kollager, vilket jämte brandspår i väggarna till en början ansågs bevisa, att kyr- kan en gång härjats av old. Brandspåren kvarslå som ott ovedersägligt bevis härför, men kollagret härrör icke från någon eldsvåda, ulan har såsom framgår av kyrkoräkenskaperna jämte salt och vitrio] avsikt- ligt ditlagts 1781 till förekommando av svamp i golvet, som var av trä.

5

Ang. mynten från naglumsruinen se R a s ra u s s o n, N. L., En ny

svensk rayntgrupp från medeltiden, Fornvännen, detta häfte s. 44 ff.

(6)

52 L I T T E l l A T U R O C II K H 1 T 1 K

Naglum var annex till Vassända, vars kyrka övergavs ungefär samtidigt med den i Naglum. I samband med grävningsundersökningarna på platsen för den forna staden Brätte företogos sonderande undersökningar av de obetydliga rosterna efter vassändakyrkan, som ligger i närheten av Brätte och invid stora landsvägen till Vänersborg. Härvid kunde konstateras all den utgjorts av en rektangulär byggnad, ungefär 17 m lång och 8 m bred.

Invid västra gavelväggen har legat ett vapenhus av sten. Kyrkan i Vassända har med all sannolikhet anlagts under medeltiden.

Vad slutligen beträffar kyrkans i Naglum inventarier så äro de för- skingrade, så när som på en kalk med patén, skänkta av överstelöjtnanten

Petter Belfrage 1724, och en klocka hemförd från Polen av fältmarskalken Lennart Torstensson, vars fädernegård Forstena ligger mitt emot Naglums kyrka, på andra sidan älven. Erik B. Lundberg

LITTERATUR OCH KRITIK

TJUGO ÄRS NORDISK STENÄLDERSFORSKNING

Inom de flesta vetenskapsgrenar publiceras allt emellanåt sammanfattande litteraturöversikter, ofta utmynnande i en redovisning av »vetenskapens nu- varande ståndpunkt». Beträffande nordisk förhistorisk forskning finnas vis- serligen numera i en del halvt populärt hållna översiktsverk både forsknings- historiska återblickar och en presentation av dagens aktuella problemställ ningar, men dessa partier äro dock mestadels av helt naturliga skäl väl hårt gallrade och summariska för att kunna anses fylla »ett länge känt behov», åtminstone för den mera fackmässigt inställda läsekretsen.

När denna tidskrifts utgivare för något år sedan bad mig att för Fornvän-

nens räkning sammanställa elt saralingsreferat av nyare stenålderslitteratur

behandlande i första hand Sverige, påtog jag mig denna uppgift bl. a. där-

för, att jag här såg ett tillfälle att utarbeta en fackmässigt hållen oriente-

ring och kommentar över de senare årens offentliggjorda forskningsresul-

tat rörande h e l a N o r d e n s stenålder. Förhållandena i Sverige under

denna period (liksom under senare skeden) kunna ju icke utan fara för

ensidighet och lokalpatriotisk skevsyn behandlas isolerade från de öv-

riga nordiska ländernas, tvärtom är Norden som helhet den minsta enhet,

som med något utbyte kan ställas i blickfältet vid en sådan sammanfat-

tande betraktelse, och detta orarådo måste dessutom ständigt ses mot en

europeisk och i vissa fall ännu vidare bakgrund. Vår s. k. megalitkultur

var sålunda egentligen ett utmarksfenomen, vars närmaste kärnland låg

i Danmark och Nordvästtyskland, vår båtyxkultur var likaså endast en

lokalt särpräglad del av den stora och mångskiftande europeiska strids-

yxkulturkretsen, vår »arktiska» stenålder i Norrland på samma sätt en

gren av en väldig cirkumpolär fångstkulturkrets inom Eurasiens och Nord-

amerikas nordliga delar o. s. v. De studenter, som vid våra universitet

och högskolor intressera sig för svensk förhistoria, undervisas ju också i

ett ämne, som heter: Nordisk och jämförande fornkunskap.

References

Related documents

sedd planbildniug.. Halvard, vilken kyrka av F. utgrävts och konserverats.. S:t Halvards domkyrka i Oslo. Plan av kyrkans nu synliga ruiiunurar. Fornminnesplatser 6, Vreta

Ännu är det dock för tidigt att söka avgöra om skiftesverket först nått våra trakter i den primitiva formen med jordgrävda stolpar eller om denna form framträtt här hemma såsom

Med hänsyn till att salbyggnaden ursprungligen bara bör ha omfattat två våningar, liksom besläktade kontinentala an- läggningar, där det är ett utmärkande drag, bör andra

På ett ställe (3) låg en samling lerkärlsbitar, vilka troligen represente- rade större delen av en kruka. Skärvorna voro tjocka och godset hårt med en svartglänsande yta.

Ett portallejon (fig. 5) och delar eller en med stjärn mönster ornerad dörromfattning av kloritskiffer, vilka anträffats vid konserveringen, ha med största sannolikhet tillhört

Lillöhus, som utgrävdes ungefär samtidigt mod ruinen i Lyc- keby, var från början ett rektangulärt hus till vilket senare fogats diagonalställda rundtorn med i stort sett

I Visby liksom i Västerbjärs synas de primitiva strand- bebyggarna, för vilka havet med sin rikedom på säl synes ha varit den viktigaste näringskällan, ha nåtts av en ganska

Som jag nämnde torde dessa fotsulsristningar vara ganska enastående i Sverige; på bohuslänska ristningar förekomma fotsulor stundom ganska talrikt, oftast i kombination med