FORN VÄNNEN

VÄNNEN FORN

JOURNAL OF SWEDISH ANTIQUARIAN RESEARCH

2020/3

Korta meddelanden

Två nya husurnor från Gotland

Inledning

Bronsåldern på Gotland särställer sig på många sätt och inte minst genom koncentrationen av skeppssättningar. Ett utmärkande fynd i skepps- sättningarna är husurnor och fram tills nyligen kände vi till 13 sådana gravurnor på ön, att jäm- föra med nio i övriga Sverige och nio i Danmark (Sabatini 2007; Wehlin 2013).

Under de senaste åren har två nya husurnor från Gotland påträffats, en vid en arkeologisk ex- ploateringsundersökning och en i magasinen. De nyfunna urnornas utmärkande drag bekräftar tidigare kunskaper om fenomenets kronologi, spridning och särdrag. Dessutom har analyser från en av dessa två urnor bekräftat vad tidigare stu- dier också påvisat, nämligen att husurnorna i Skandinavien tillverkades lokalt. Trots det trans- kulturella värde som dessa urnor sannolikt repre- senterade, producerades de av lokala hantverkare.

Kronologiska analyser från de nya urnorna be- kräftar att gotländska husurnor och deras karak- täristiska koppling till skeppssättningarna bör betraktas som ett särskilt tidigt fenomen och kanske som början på praktiken i hela Nord- europa. Det blomstrande yngre bronsålderssam- hället på Gotland utmärktes troligen av en öppen syn på innovation och långväga kontakter.

Husurnor

Husurnorna är gravurnor utformade som bygg- nader i miniatyr eller som kärl dekorerade med vissa arkitektoniska element såsom takliknande avtryck och/eller dörröppningar. Husurnorna dateras till yngre bronsåldern och har påträffats i gravar i dagens Danmark, Polen, Tyskland och Sverige. Det har debatterats livligt angående husurnornas form och mening (Stjernqvist 1961;

Müller 1999; Bradley 2002; 2005; Victor 2002).

Samtidigt som sedvänjan att begrava folk i hus- urnor existerade i norra Europa fanns en likartad begravningsritual i de västra delarna av centrala Italien (Bartoloni et al. 1987; Bietti Sestieri 1992;

Barbaro 2006; Alessandri 2013, s. 52). De två

likartade begravningspraktikerna i Italien och i Nordeuropa har genererat många diskussioner om eventuella förbindelser platserna emellan. Un- der senare år tycks teorin om att husurnorna i Norden ska relateras till de italienska så kallade hyddurnorna ha vunnit allt mer mark (Sabatini 2007; 2014).

Tofta skjutfält, Västerhejde

År 2016 genomfördes arkeologiska undersök- ningar på Tofta skjutfält, Västerhejde socken på Gotland. Flera fornlämningar berördes och inte minst en som tidigare beskrivits som en närmast rund mindre stensättning (L1976:7857). Vid un- dersökningen visade det sig vara en mycket kom- plex fornlämning som avgränsades av en naturlig liten höjd (A1). Centralt på höjden fanns en större hällkista (A1:1), 4,75

x

1,3 meter stor. Kistan inne- höll obrända människoben som daterats genom

14

C-analys till ca 400–300 cal. BC. I hällkistan fanns också spridda brända människoben som daterats lite olika inom tidsintervallet omkring 1200–800 cal. BC (Norderäng & Widerström 2017).

I den större kistan fanns en mindre rektan- gulär hällkista, 0,9

x

0,5 meter stor (A1:2). I kistan fanns en relativt komplett men krossad urna och brända ben efter en människa (över 18 år, man?).

Benen har daterats genom

¹⁴

C-analys till ca 850–

800 cal. BC (Norderäng & Widerström 2017, s.

22). Urnan visade sig vid närmare analys vara en husurna (Brorsson 2017). Dessutom tyder resul- taten av ICP-analyser på skärvorna att urnan med ganska hög sannolikhet är tillverkad på Gotland (Brorsson 2017).

Utöver dessa påträffades en ensamstående

urna på en kalkstenshäll strax utanför den stora

hällkistan (A1:3). Tillsammans med urnan fanns

brända ben efter en människa (7–14 år). Benen

har daterats genom

¹⁴

C-analys till ca 1000–900

cal. BC (Norderäng & Widerström 2017, s. 22).

Braidfloar, Levide

År 1916 undersöktes två skeppssättningar vid Braidfloar i Levide socken på Gotland (L1976:

922). Den större skeppssättningen (A) är 31,5 meter lång och det mindre skeppet (B) är 16 me- ter långt. I den större skeppssättningen påträf- fades två gravgömmor med några meters mellan- rum. Den mer centralt belägna graven (Aa) inne- höll brända ben efter en människa (10–24 år, kvinna?) och en säl. Tillsammans med benen fanns en urna samt möjligen ytterligare två kärl samt en bronsring. Den andra graven (Ab) innehöll brända ben efter en människa (18–44 år, man?) samt en urna. Båda gravarna har daterats typolo- giskt och genom

¹⁴

C-analys till omkring 950–

800 cal. BC (Wehlin 2013, s. 247–248).

I den mindre skeppssättningen påträffades en gravgömma innehållande brända ben efter två människor (5–14 år och 10–24 år, varav en kvinna?) samt en urna. Benen har daterats genom

¹⁴

C-

analys till omkring 900–800 cal. BC (Wehlin 2013, s. 248).

Vid en genomgång av fyndmaterialet från 1916 års grävning vid Braidfloar (SHM 15704) uppmärksammade författarna keramik som möj- ligen kunde härröra från en husurna. Materialet analyserades mer ingående och det kunde kon- stateras att det med stor sannolikhet rör sig om en husurna (fig. 1). Husurnan är ett av de kärl som framkom i den centralt placerade graven i den större skeppssättningen (Aa).

Fig. 1. Delar av husurnan från Braidfloar, Levide, Gotland. Foto: Serena Sabatini. —Fragments of the decorated roof of the urn from Braidfloar, Levide, Gotland.

De nya urnornas form och kronologi

De nyfunna husurnorna från Tofta skjutfält och

Braidfloar matchar väl i form, kronologi och

kontext tidigare kända urnor från Gotland. Alla

husurnor från ön har en cylindrisk huskropp och

ett koniskt tak. Merparten har en öppning högst

upp på taket, som stängs med hjälp av ett mindre

199

Korta meddelanden

lock (Sabatini 2017). Vad det gäller formen och dekorationen har de gotländska urnorna sina närmare »släktningar» i de urnor som påträffats på flera gravfält i Greifswaldsområdet i nordöstra Tyskland (Sabatini 2007, pl. 16, 19–20, 23).

Vår nya analys av keramikkärvorna från Tofta skjutfält bekräftar att det rör sig om ett grovt gravkärl utformat som en husurna (Brorsson 2017).

Att kärlgodset är så grovt försvårar väsentligt möjligheten till att rekonstruera urnan i sin hel- het. Däremot visar en närmare analys av de bäst bevarade delarna, inte minst botten och dörren, att urnan hade en cylindrisk kropp (fig. 2). Det är inte möjligt att rekonstruera urnans höjd eller tak, men en keramikdel utformad som en knopp

har sannolikt suttit som ett lock högst upp på urnans tak. Det finns inte några skärvor som kan avgöra om taket var sammansatt med resten av urnan, eller om det gick att lyfta av. Inga dekora- tiva mönster kunde urskiljas på skärvorna. Minst en fjärdedel av dörren till urnan var välbevarad och i materialet finns tre stycken »öron» som visar att dörren har kunnat stängas med hjälp av en pinne som gick genom ett öra i mitten av dör- ren och de andra två på var sin sida av öppningen.

Den nyfunna urnan från Tofta skjutfält kan när- mast jämföras med den som tidigare hittats vid Krokstäde i Tofta socken (Sabatini 2007, pl. 36).

En närmare analys av urnan som påträffades vid Braidfloar hundra år tidigare visade också att

Fig. 2. Rekonstruktion av husurnan från Tofta skjutfält, Gotland, tillsammans med några av keramikskärvorna:

A) Från en dörr. B) Bottenskärvor från urnan med spår av harts. C) Knopp som har tillhört ett lock. D) Öra som sannolikt varit placerad på dörren. Illustration: Serena Sabatini och Joakim Wehlin. Foto: Torbjörn Brors- son. —Possible reconstruction of the house urn from Tofta skjutfält, Gotland. To the left fragments from the urn: A) Part of the door plate. B) Base of the vase with traces of resin. C) Small lid likely closing the opening on the top of the roof. D) Socket handle, which was likely placed in the middle of the door plate.

det handlar om en husurna. Den utmärkande de- korationen som finns på flera av keramikskärvor- na visar att den hade ett koniskt tak med en kom- bination av koncentriska och radiala mönster.

Själva urnans delvis rekonstruerade kropp har en lätt böjd profil, vilket inte är ovanligt bland hus- urnorna på Gotland. Utifrån keramikskärvorna går det inte att förstå om urnans tak satt fast på kroppen eller om det gick att lyfta av. Det ser ut som att det inte fanns en öppning högst upp på taket, men skärvorna är så fragmentariska att detta inte kan uteslutas helt. Bland skärvorna finns inga som kan tolkas som en dörr eller som kant till en dörröppning, och i nuläget är det svårt att avgöra om en fysisk dörr, alternativt en målad sådan, användes för denna urna. Med tanke på takdekorationen och urnkroppens form går Braidfloarurnan närmast att jämföra med hus- urnorna från Malms i Hellvi socken (Sabatini 2007, pl. 36) eller Rannarve i Klinte socken (Sabatini 2007, pl. 38).

Brända ben från de båda nyfunna husurnorna har daterats genom

¹⁴

C-analys (tab. 1). Resulta- ten visar att de båda urnorna härrör från samma tidsperiod, vilket också stämmer med övriga date- rade husurnor från Gotland som alla ligger inom tidsramen 1100–700 cal. BC (Sabatini 2007;

Wehlin 2013). Trots att

¹⁴

C-dateringar saknas för de tyska exemplaren, tyder den relativa kro- nologin på att husurnor från Greifwaldsområdet kan dateras till 900–700 cal. BC. Likheterna och de kronologiska sambanden skulle kunna tyda på täta kontakter mellan dessa områden.

Keramikanalyser på husurnan från Tofta skjut- fält (Brorsson 2017) tyder på att den tillverkats lokalt. Liknande analyser från Simris gravfält i sydöstra Skåne har nyligen påvisat samma sak

(Sabatini et al. in press). Dessutom har studien i fråga föreslagit att formen på yngre bronsålderns gravurnor spelat en grundläggande roll under begravningsritualer och att urnornas utseende valts ut med omsorg och införlivat ett budskap om individernas roll eller status i samhället.

Gemensamt för merparten av husurnorna på Gotland är att de påträffats i skeppssättningar.

De husurnor som inte med säkerhet kan sägas ha påträffats i skeppssättningar har samtliga fynd- omständigheter som gör att de mycket väl kan komma från skeppssättningar, plundrade eller borttagna. Merparten av husurnorna har påträf- fats i skeppssättningar byggda av kalksten och/

eller i hällkistor byggda av kalksten (Sabatini 2007, s. 144; Wehlin 2013, s. 101–105). Fyndom- ständigheterna för husurnan på Tofta skjutfält är därför inte exceptionella utan snarare att betrakta som brukliga.

Tore Artelius (1996, s. 108) föreslog att den specifika kombinationen av skeppssättningar och husurnor som finns på Gotland visar att sam- hällen på ön var särskilt öppna för innovationer och långväga kontakter under yngre bronsålder.

Vi är benägna att hålla med och dessutom visar de senaste årens analyser att husurnorna på Got- land är bland de äldsta i hela norra Europa och mycket väl kan markera början på fenomenet i Norden (Sabatini 2007, s. 118).

Frågan om husurnornas ursprung och förla- gor handlar inte enbart om teknik, den går hand i hand med frågor rörande gravurnors roll i upp- rätthållandet av gruppers eller individers iden- titet. Att importera en begravningspraktik eller att lokalt återskapa föremål som införlivar länkar med långväga kontakter och andra grupper och kulturer speglar ett mycket komplext samhälle.

201 Korta meddelanden

Tabell 1. Resultat av¹⁴C-analyser utförda på ben från de två aktuella husurnorna. Kalibreringen är gjord i OxCal 4.3 med kalibreringskurvan InCal13 (Bronk Ramsey 2009; Reimer et al. 2013). —Radiocarbon dates of bones from the two house urns.

Fynd Lämningsnr. Anl. nr Inv. nr Material Lab-nr BP Kalibrerat 2 σ

Tofta skjutfält

Västerhejde 25:1, L1976:7857

1:2 – Bränt ben

(F39)

Ua-54765 2665±28 895–866 cal BC (10,8%) 860–797 cal BC (84,6%) Braidfloar Levide 1:1,

L1976:922

Aa SHM 15704 Bränt ben Ua-42248 2733±35 971–960 cal BC (2,3%) 936–811 cal BC (93,1%)

Referenser

Alessandri, L., 2013. Latium Vetus in the Bronze and Ear- ly Iron Age. Oxford.

Barbaro, B., 2006. Le urne a capanna di Montetosto Alto. Studi di Protostoria in Onore di Renato Peroni.

Florence.

Bietti Sestieri, A. M., 1992. The Iron Age community of Osteria dell’Osa: A study of socio-political development in central Tyrrhenian Italy. Cambridge.

Bradley, R., 2002. Death and the regeneration of life:

A new interpretation of house urns in Northern Europe. Antiquity 76:372–377.

— 2005. Ritual and domestic life in prehistoric Europe.

London.

Bronk Ramsey, C., 2009. Bayesian analysis of radio- carbon dates. Radiocarbon 51(1):337–360.

Brorsson, T., 2017. Keramik från Västerhejde, Skjutfäl- tet, Gotlands kommun. Norderäng, J. & Wider- ström, P. (eds.). Rapport efter en arkeologisk under- sökning av en grav och fyra byggnader på fastigheten Skjutfältet 1:2, Västerhejde sn., Gotlands region och län.

Gotlands museum, Visby.

Müller, R., 1999. Hausurnen. Reallexikon der Germanische Altertumskunde14:543–547

Norderäng, J. & Widerström, P. (eds.), 2017. Rapport efter en arkeologisk undersökning av en grav och fyra byggnader på fastigheten Skjutfältet 1:2, Västerhejde sn., Gotlands region och län. Gotlands museum, Visby.

Reimer, P. J., Bard, E., Bayliss, A., Warren Beck, J., Black- well, P. G., Bronk Ramsey, C., Buck, C. E., Cheng, H., Lawrence Edwards, R., Friedrich, M., Grootes, P. M., Guilderson, T. P., Haflidason, H., Hajdas, I., Hatté, C., Heaton, T. J., Hoffmann, D. L., Hogg, A.

G., Hughen, K. A., Kaiser, K. F., Kromer, B., Man- ning, S. W., Niu, M., Reimer, R. W. Richards, D. A., Scott, E. M. Southon, J. R., Staff, R. A., Turney, C. S.

M. & van der Plicht, J., 2013. IntCal13 and Ma- rine13 Radiocarbon age calibration curves 0– 50,000 years cal BP. Radiocarbon 55(4):1869–1887.

Sabatini, S., 2007. House urns: Study of a late Bronze Age trans-cultural phenomenon. Gothenburg.

— 2014. Burial practices as community spaces: The example of the Late Bronze Age house urns. Alex- anderson, H., Andreef, A. & Bünz, A. (eds.). Med hjärta och hjärna: En vänbok till Elisabeth Arwill- Nordbladh. Gothenburg.

— 2017. Intentionally made: Objects as composite indexes of agency and the case of the Late Bronze Age house urns. Bergerbrant, S. & Wessman, A.

(eds.). New Perspectives on the Bronze Age: Proceedings from the 13th Nordic Bronze Age Symposium, held in Gothenburg 9th June to 13th June 2015. Oxford.

Sabatini, S., Brorsson, T. & Skoglund, P. in press. Clay, burial urns, and social distinction in Late Bronze Age Southern Scandinavia. Austvoll, K. I., Hem Eriksen, M., Ditlef Fredriksen, P., Melheim, A.L., Prøsch-Danielsen, L. & Skogstrand L. (eds.). Con- trasts of The Bronze Age. Essays in honour of Christopher Prescott. Turnhout.

Victor, H., 2002. Med graven som granne. Uppsala.

Wehlin, J., 2013. Östersjöns skeppssättningar: Monument och mötesplatser under yngre bronsålder. Göteborg.

Joakim Wehlin

Institutionen för arkeologi och antik historia Uppsala universitet Box 626 SE-751 26 Uppsala joakim.wehlin@arkeologi.uu.se

Serena Sabatini

Institutionen för historiska studier Göteborgs universitet Box 200 SE-405 30 Göteborg serena.sabatini@archaeology.gu.se