Hus och gård på Öland

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Jan-Henrik Fallgren

Title Hus och gård på Öland

Issue 33

Year of Publication 1997

Pages 63–76

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Hus och gård på Öland

av Jan-Henrik Fallgren

Kännedomen om de förhistoriska husen och går¬

darnas utseende och innehåll pä Öland begränsar sig i huvudsaktill perioden yngre romerskjärnål¬

der-vendeltid, dvs. denperiod till vilken de kända stenmursgrunderna, de s. k. ”jättegravarna”, date¬

ras. Men å andra sidan finns det fler kända hus¬

grunderperytenhetfråndenna tidsperiodpåÖland

ännågonannanstans i Skandinavien.Dettainnebär

bl. a. att man kan urskilja stora variationer, både

lokala och regionala,blandhusgrunderochgårdar.

Förutom de mesolitiskahyddbottnama i Vi och

deneolitiskaiGåtebo, i Källarespektive Bredsätt-

ra socknar, finns endasttrekändabyggnadersom är äldre än dessa. De hittades 1990 vid undersök¬

ningarna i Köpingsvik, och har daterats tillomkring

500 f. Kr. Likasa har endast några enstaka yngre förhistoriskahuslämningar hittats påÖland,förut¬

omdentidigmedeltida bebyggelseni Eketorp.

Vid fornminnesinventeringarna har totalt 1292 husgrunder registreratspåÖland.Avdessavar252 belägna inom fornborgar. Att det ursprungliga

antalet har varit betydligt större kan man förstå,

eftersom de flestaavdehusgrundersomfinnsmar¬

keradepå byarnasmarkerpå äldrelantmäterikartor

inte finnskvaridag,någotsomde undersöktaöver¬

plöjdahusgrunderna också visar.Genom minastu¬

dierav kartmaterialetöverönsbyar ochegnafält¬

inventeringar på nordligaste Öland, har antalet kändahusgrunderpåönökat till drygt 1500 styck¬

en. Eftersom endastett fätal av dessa har under¬

sökts är dateringsunderlaget för stengrunderna ganska•• magert. Utanför Eketorps borg4 på södra Öland, där 53 husgrunder undersöktes, har endast 35 helahusgrunderochtrehalva hus samtmindre

delar av ytterligare några enstaka hus undersökts.

Man dock konstatera att hustypen som sådan har anlagts och använtsunderperioden 200-700-talen

5

Likasåärfå helagårdar,dvs. samtliga synliga hus¬

grunder iengård,totalundersökta.Ännufärre är de utgrävningar där ytor utanför husmurama under¬

sökts. Mårten Stenberger undersökte mellan åren

1926 och 1933 sammanlagt åttahusgrunder i fem

olika gårdar. Två av gårdarna totalundersöktes.

Denenaärbelägen iBrostorp,Glömmingesn,och

består av två hus, ett långhus och ettmindre rek¬

tangulärt hus med tvåingångar samt en husgrund

tillhörandegranngården.Den andra finnspåSödra

Gredas markeri Förasnochbeståräven dennaav

tvåhusgrunder. Ebba-StinaKönigsson undersökte på 1960-talet åtta husgrunder sydväst om Möck-

elmossen på Stora Alvaret i Resmo sn, vilka hon tolkade som tillhörande en eller flera gårdar. I

Rosendal i Bödasnharboningshuset och delarav fähuset i en gård undersökts och i Skäftekärr i

samma socken har mindreundersökningargjorts i

trehusgrunder^av fyra, tillhörandeen större gård.

Undersökningarna i Böda sn och de väster om

Möckelmossen, liksom undersökningarna av två husgrunder ien₉ gård påtrehus intill Hässleby borg

i Köpings sn, haräven omfattatytorutanför och

mellanhusgrunderna. När det gäller deöverplöjda husgrunderna, nio i Skedemosseområdet, tre i Björnhovda, Torslunda sn och de två eller tre i

12

Solberga, Gräsgård sn är det svårare att avgöra

om dessa hus utgjort kompletta gårdar eftersom undersökningsytorna på varje plats var alltför begränsade. Som vi kommer att se nedan kan de öländskagårdarnabeståavettflertalhus ochuppta mycketstoraytor.

Husgrunderna, stengrunderna, äravden i Skan¬

dinavien allmänt förekommande treskeppiga hus¬

typen, med inretakbärande stolpparinnanför hus¬

väggarna. En väsentlig skillnad är dock att på Öland, liksom på Gotland och i några få andra

områden i Norden, har man under denna period

anlagt kallmurade stenväggar utanför en inre trä- väggskonstruktion.

Stenmaterialet i husgrundernas skalmurarvarie¬

rar och är helt beroende av de lokala geologiska förutsättningarnapå varje enskiltbebyggelseområ- de,ochregionpåön.På delaravsödra och meller¬

staÖlanddominerarkalksten i skalmuramasmur¬

liv, vilka harfyllts med nnindre stenar, både kalk¬

stenochannansten. På denorradelarnaavönoch

på större delen av de östra s. k. sjömarkerna har

man istället använt sig av gråsten, rullsten eller

ändmoränblock till att bygga skalmurarna. Kalk¬

stenenhar framför allt använts där den varit lätt-

tillgänglig, som på alvarmarkema, områdena nära

den västralandborgen, eller på de delar^av ön där

eroderad kalksteningår i den lokala jordarten. Men

både kalksten ochgråstenkanfinnas imurarnatill

enochsammahusgrund, och det finns exempeldär

den ena halvan av en husgrund varit byggd med

kalksten ochdenandraavgråstensblock.

Husgrunderna

Husgrunderna på Öland varierar mycket till utseendet, vilket delvis hänger samman med det

storaantalet synliga husgrunder. De kan delas in i

olikatyperefter form, storlek, ingångarnas place¬

ring och antal, antaletrum,gavlarnas utseendeosv.

(Fig. 1). Variationerna innefattar både mycket långa hus med raka eller svagt konvexalångsidor och mycket små ovala, rektanguläraeller kvadratiska hus, byggda

medsamma stenmursväggar. Storlekenpå

husen varierar mellan8och55 m.ilängd,

och 6 och 10 m. i yttre bredd. Den inre

bredden varierarmellan 4 och 9m., menär

vanligtvis omkring6m.Gavlarnaärvanli¬

gen rundade, med undantag av många av husen i fornborgama, som kan ha raka gavlar. Räta hömförekommer iblandäven

hos andrahusgrunder, menfinnsdå i regel

i de inregavlarna.

Ingångarnas antal ärenderaenellertvå.

De kanvaraförlagda till antingendenena

gaveln, mitt på långsidan eller närmare någon av kortsidorna, eller den ena på

Figur 1.Exempel på öländska husgrunderoch hustyper

långsidan och den andrapågaveln,två ingångar på

enalångsidan ellereningång påvarderalångsidan.

Däremot förekommer det aldrig ingångar i båda gavlarna på de öländska husgrunderna, vilken är

denvanligaste placeringenpågotländska husmed

två ingångar. Bredden och djupet på bostadsin- gångamaäri de flesta fall drygten meter, medan

fähusdelensingång brakar^varaungefär dubbeltså

bred. Ibland kan ingången vara något indragen

genomatt murarna vidingången är något smalare (Fig. 2), men det förekommer också många hus¬

grundersomhar kraftigtinsvängdaingångar, på så

sätt atthusmurarna svänger inmot dörrens place¬

ring, somt. ex.i hus 3 i Skäftekärr(Fig 10).

Husgrunder som saknar gavelmur i enakortän¬

dan ärvanligaframför alltpånorra Öland. Oftast

slutar långsidorna tvärt vid denna kortända, men ibland kaniställetenaellerbåda sidornavarasvagt

insvängda. Andra varianter förekommer också.

(Fig. 1, nr 16). I flera husgrunderfinnsenupphöjd platå,entvärpall, i husets ena gavel. Vanligtvis är

deca. 3 m.breda och 0,3 m.höga (Fig. 1, nr 14).

Dessapåträffas oftast istörrehusgrunder,menkan

även synasi mindre grunder.(Fig 1,nr 15) En eller

två kallmurade mellanväggar kan förekomma i husgrunderna, och i några enstaka fall kan man urskiljaöppningar i dessa.

Figur2. Hus III iBrostorp, Glömmingesn. Efter Sten- berger1933.

PåÖland finns detdessutomflerkombinationer

av sammanbyggda hus än någon annanstans i Skandinavien.Den mestfrekventa variantenärtvå

husgrundersom är sammankopplade i vinkel med

varandra(Fig. 3,nr. 2). Demestavanceradeärhelt slutna gårdar, där alla husen tillhörande en större

gård är sammanbyggda till ^en enhet. Däremellan finns en mängd varianter (Fig. 3). De samman¬

byggdabusen ärvanligast förekommande påmitt¬

landet och delar av södra Öland, framför allt de

B

1. 2. 3.

0°

Ri

7.

5.

ciE?

6.

8.

9.

qP

tr li

10. 11. ¹¹

mest avancerade sammanbyggningarna (se Fig.

14).En ovanlig kombination äratt ett mindrerunt husärsammanbyggt med gaveln påett längre hus (Fig.3,nr.3). Jagkännerendast tilltvåsådanahus, vilka finns i Böda sn längst i norr. Ovanliga är också de som är sammanbyggda långsides med

varandra(Fig. 3,nr 1 och 6),mendefinnsbådepå

norraoch mellerstaÖland.

Inre konstruktioner

Förattfåensårakinsidapå skalmurarnasommöj¬

ligtharman,därmanbyggtstenväggarnamedgrå- stensblock, löst detmed attantingen använda ste¬

naroch blocksomfrånbörjan har haft^en flat sida eller att hugga bort ^en sida av från början runda block.Dettavarnödvändigtförattden inreträväg¬

gen skulle kunna resas innanför stenmurarna.

Sådana”avslag” kanmanfinnasom stenskoningar

i de takbärandestolpparens stolphål. Spårefter de inreträväggarnakansynas somstolpbålutmed det inremurlivet ihusgrunderna,somiRosendal, eller

somförkolnadeträplankorsomrasatin frånmurar¬

na, somi hus 2 i Skäftekärr(Fig. 4), liksomi hus 7 i Vallhagar på Gotland. Storleken på stenarna i dessamurliv kanvarieraavsevärtmellan olika hus¬

grunderochgårdar.Frånstörrestenaroch blockpå

ca.40-100kg. tillverkligtstorablockpå flerahun¬

dra kg. och vidare upp till flera ton! I huset i Rosendalharmaniförstahand använt sigav rull¬

sten, utom vidingången, och i Skäftekärrhar väl¬

digaändmoränblock begagnats föratt byggaskal-

Figur 3.Exempelpå sammanbyggdahuspåÖland.

Figur4. Skäftekärr, Bödasn.Hus2, Vgaveln.

Skäftekärr, Bödasn.Hus3, Sgaveln.

Rosendal,Bödasn.Boningshuset,Ögaveln.

Skala 1:200

murarna (Fig. 4). Höjdenpå husmurama har varit

ca 1,5m.

Förutomstolphål efter den takbärandekonstruk¬

tionen, kan man finna större och mindre förva- ringsgropari husen. För detmestahittar man dem

näragavlarna. Boningshuset i Rosendal innehöllt

ex tvåstörre gropar.Även i hus 1, 2 och 3 i Skäf¬

tekärrhittadesförvaringsgropar.I hus 2,sombrun¬

nit, fannsresterna av ettförkolnat trälocköver en

avgroparna,vilken innehöllöver20liter förkolna¬

de sädekom (Fig. 4). Husgrunderna innehåller

även eneller flerahärdar,oftamedkalkhällar, lik¬

som härdgropar i anslutning till dem. Malstenar

hittas ibland vid undersökningarna, menkan även synas i outgrävdahusgrunder. Golvbeläggningen i

husenvarierarmycket, alltifrånlera,grus,småsten

och kullerstensliknande golv till kalkstensbelägg- ningar. Vid ingångarna finns vanligen fyra stolp¬

hål, två vidstenmurarnasyttresida ochtvåvid den

inre. Ibland syns spår av en tröskel mellan de två

inre stolphålen, där dörren suttit. De undersökta husgrundernapå Stora Alvaret, sydvästomMöck-

elmossen, saknade alla stolphål. Några av dessa

hus varuppfördadirektpå den kala kalkberggrun¬

den, medan övriga var placerade på en mindre

strandvall. Hos de senare fanns däremot stolpstöd

inne i husen. Fundament till bänkar, 1 form av

stenrader, utefternågon av långsidorna kan ibland

19

konstaterats, (seFig 4,Rosendalshuset).

Gårdarna

Trots detringa antalet undersökta hus och gårdar

kanmandela inhusgrundsmaterialet i olika regio¬

nalagårdstyper och storlekar. Det kangörasutifrån

hur denstora mängdenhusgrundergrupperarsig i

förhållande till varandra i byarna eller enskilt i landskapet, tillsammans med en bedömning av olikabustypers funktion. Vidare ärnaturligtvis de synliga stenhägnadernasom bildar avgränsningar, gärden ochfägator till storhjälp vid dessa bedöm¬

ningar.

Medhjälp av dessagrupperingar av husgrunder

och hägnader kan man dela in gårdarna under

denna tid i åtminstone fyra olika storleksklasser.

De minsta gårdarna bestod endastav etthus. Med gårdmenas hären permanent,självständig ekono¬

miskenhet, där människornaihuvudsak livnärtsig på boskapsskötsel och åkerbruk. Därför måste

också de bebyggelselämningar som klassificeras

som en gård, innehålla lämningar efter både mänskliga boningar och fähus.

Och om ett ensamt hus ska kunna ha utgjorten

gård måste det ha varituppdelat i två avdelningar,

en bonings- och en kreatursdel. Detta kan ju var svårt att avgöra utan föregående undersökning

såvida inte husgrunderna har synliga rumsindel- ningaroch ingångar. Där ensamliggande husgrun¬

der har tvåingångar, enpånågonav gavlarnaoch

den andrapåen avlångsidorna, kanensådanfunk- tionsindelning spåras utan undersökning, och kan

därför klassificeras som en självständig gård.

Gavelingången är på dessa hus alltid dubbelt så bred och har heltklart varit avsedd förkreaturen, medanden smalare ingången på långsidan har lett

in till bostadsdelen(Fig. 2).Likasåkanhusgrunder

med endast en ingång placerad ungefär mitt på långsidan tänkas ha varit uppdelade i dessa funk¬

tioner. Om endasteningångfinns ien avgavlarna,

kan näpperligen bådafunktionerna ha rymts inom

huset.Ligger husgrundendessutomenskilt kan den inte ha utgjort en självständig enhet, utan har då

snarare ingått som en del iengård, eller möjligen utnyttjatsavfleragårdar.

Det övervägande antalet husgrunder grupperar

sig emellertid tvåoch tvåi byarna, och tycks där¬

för ha varit den vanligaste gårdstypen. På norra

Ölandutgörs nästanalltid detena avhusen i dessa gårdar av hustypen där ^{en av} gavlarna är öppen.

Det andra huset ärettvanligtlånghusmedeneller två ingångar,dvs. enbartboningshusellerettkom¬

binerat boningshus och fähus. Husgrunderna med öppen gavel har helt säkert haft en träväggkon¬

struktion, liksom hus 10 i Vallhagar på Gotland.

Hustypen harpåÖland fungerat som kreaturshus.

De få undersökta husenav dennatyp saknade alla

härdar. De ligger oftast i anslutning till en fägata

och ibland finnsenmindreöppenhägnadellerfålla

intill. Eftersom nötkreaturen paOland, liksompå

andra hålliSkandinavien, varit stalladilånghusen,

i tvådelade₂₂ eller iseparata långhussomi Eketorps borg ^, har antagligen dessaöppnahusgrunderhyst andra tamdjur än kor. Mårten Stenberger tolkade

demsomantingen fähus eller stalloch Frauds Her- schendserdemsomfårhus. Sistnämndatolkning

är på många sätt tilltalande, bl. a. sammanfaller utbredningenavdenna hustyppåÖlandmycket väl

med fårskötselns utbredning på ön senare under

historisk tid. Långhusen pådessagårdarhar oftast

endasteningångsomärplaceradpåenagaveln.På

de gårdar där långhuset har två ingångar och är indelatienboningsdel och^enstalldel,ärhusgrun¬

derna betydligt längre än de som saknar stalldel.

Degavellösa husgrundernas längd varierar mellan

10 och 30 _{m., men}hus med längderöver20meter är sällsynta. Boningshusen på dessa gårdar kan

variera i längd mellan 20och 35m. Grupperingen

av husen i förhållande till varandra varierarhögst

väsentligt, liksom hos alla andra förekommade gårdstyperpåÖland(Fig. 5 a).

Påsödra och mellersta Öland ärgårdar medtvå

hus sammanbyggdai vinkel vanliga. Dessa består

ofta av ett längre långhus som vid sidan av ena

gaveln har byggts ihop med ett mindre hus. Det mindrehusethar iregelendasteningångsomvet¬

terinmotdet andrahusetochgårdsplanen, medan

det större kan habåde enochtvåingångar. Ibland

ärdet mindre husetplacerat iförlängningenavdet

störrehusets gavel,såsomexempletfrån Brostorp.

Gårdar medtvåhus placerade långsides, såatten

gårdsplanbildas mellan husen, vilka Mårten Sten¬

berger har gettbenämningen parallellbyggda går-

dar , är också vanliga pa södra och mellersta Öland,framföralltpåmittlandet (Fig. 5 b). Påsyd¬

ligaste Öland, på och i närheten av StoraAlvaret, finnshusgrunderochgårdardärlånghusetärsam¬

manbyggt med en mindre byggnad placerad mitt föringången så^atten”förstuga” bildas (Fig. 5c).

Gårdarna med tre husgrunder är nästastorlek i

denöländskagårdshierarkin. Ävendessa förekom¬

meröverhela ön, men ärfärre till antaletjämfört

med den förra gruppen. Gårdarnas utseende och hustyper varierar och samvarierar med det som ovan nämntsomderegionala skillnadernaavhus- ochgårdstyper påön(Fig. 6).

Den sista storleksklassenärde riktigt storagår¬

darna medfyraellerfemhusgrunderpergård (Fig.

7-14).Gårdar med flerän fem hus verkar inte ha förekommit. Dessa storgårdar är minst frekventa,

men förekommer likväl på alla delar av ön, och representerar helt säkert den översta elitens, den dåtidaaristokratins, gårdar.På mellersta och södra

Öland, där sammanbyggda hus är vanliga, kan

flera och ibland allahus i dessa stora gårdarvara

sammanbyggda så att helt slutna gårdstyper bil¬

dats.Pådenorradelarnaligger de olika husenmer

spritt, men även här finns exempel påmer slutna gårdsrum,texkanhusgrundernaligga^{som en}cir¬

kelrunt ettgemensamtgårdstun (Fig.8).

Den här presenterade gårdshierarkin avspeglar möjligen den dåtida sociala hierarkin inom de fria samhällsgrupperna påön.Antalet huspergårdhar

kanske inte varit det väsentliga, utan istället har

kanske den sammanlagda bebyggelseytan varit av större viktförmarkering av social statusoch hie¬

rarki. Förekomsten av flera olikstora gårdstyper

indikerar ändå att flera sociala grupper funnits.

Skala 1:2000

Gillberga, Pernässn.

SödraGreda, Förasn.

Figur 5a. Gårdarbeståendeavtvåhus pånorraÖland. Uppifrånvänster:

Valsnäs, Lötsn, Gillbergs, Persnässn, Rosendal, Bödasnoch Södra Greda, Förasn.EfterHerschend 1988.

Hoimetorp, Algutsrumsn.

Hagby,NorraMöcklebysn.

Figur 5 b.Gårdarbeståendeavtvå hus på mellerstaÖland. Uppifrånvänster:

Hagby, NMöcklebysn,Hoimetorp, Algutsrumsn.Lenstad, Torslundasn.

Brostop,Glömmingesn.Efter Stenber- ger1933.

Figur 5c.Tvågårdarbeståendeavtvå

hus västeromEketorps by,Gräsgård

snpå SÖland.

Från de enklare odalägamas gårdar med ett eller två hus, stormännens gårdar med större hus eller

medett extra hus, till det överstasamhällsskiktets verkliga storgårdar. På de senare finns flera boningshus, fähus, fårhus, och andra ekonomi¬

byggnader. Detärocksåpå dessa gårdar som man kan förvänta sig att finna hus som fyllten social, representativ funktion, dvs. gilleshallar, där dessa gårdars ägare bl.a. kunde demonstrera sin status ochgästfrihet.Frands Herschend har visathurman

arkeologiskt kanidentifiera hallar blandundersök¬

tahusfrån_yngreromersk tid ochfolkvandringstid

genom attpeka påen rad faktorer. Tvåav de hus¬

grunder som Mårten Stenberger undersökte på Öland har han tolkat som hallar. Det ena är hus¬

grunden i Rönnerum, hus VII,och detandra är hus

25

II iOvetorp (Fig.7 och 11), vilka badaingar igar- dar av den största kategorin. Det är också helt

säkertattdetärvidellerinärhetenavdessagårdar

mankan finnaverkstadshusområden,där olika for¬

mer av hantverk som smide, järnframställning, smycketillverkning, pärltillverkning o. dyl., har bedrivits, som på den vendel- och vikingatida boplatsen i ÖvraWannborga i Köpings socken.

Ser man till varjeenskild by sommerparten av

•• 27

Olands husgrunder ligger inom ^, så finns ofta

Figur 6^. Exempel på gårdar medtrehus. Uppifrånvän¬

ster: Valsnäs,Lötsn, Karum, Högsrum sn, Skäftekärr,

Bödasn. flera, iblandsamtligaavdessa beskrivnagårdsstor¬

lekarrepresenterade,menalltså ivarierande antal, där den andra gårdsgruppen är i majoritet och de

tvåföljandei minoritet. Endast idesmå byarna kan

en viss gårdsstorlek vara helt dominerande, dvs.

gårdar med två hus. Studerar man husgrunderna

ochgårdarnainom byarna upptäckermanocksåatt det alltidfinnsengårdsomär större ändeövrigai

sammaby. Storleken pådessagårdarvarierar där¬

emot kraftigt mellan byarna, vilket tycks ha ett samband med hurmånga gårdar somfinns i varje

enskild by. Enkelt uttrycktärdessagärdarstörre i

destorabyarnaäni desmåbyarna, och detärbara

i de störstabyarna manfinner de riktigtstoragår¬

darna, dvs. ^somtillhör_grupp fyraovan. Ide min¬

dre byarna, med upp till ungefär sex gårdar, kan

den största gården beståav enbarttvå husgrunder,

men utmärkersig ändåbl a genom attboningshu¬

set är större änhosövriga i sammaby.Påde plat¬

ser där byarnas hägnadssytem är välbevarat kan

manocksåbeläggaattde störstagårdarna i byarna

har flergärden, dvs.merinägomarkände övrigai

samma byar, även om den enbart består ^av två hus.^*

Ettkällkritisktproblemi samband med denovan

presenterade gårdshierarkin är att vi inte vet om hus byggda utan stenmurar funnits på gårdarna,

och isåfall hurvanliga de varit.Dethänger givet¬

vis samman med att de hittills gjorda undersök¬

ningarnaavhusochgårdar varit alltför begränsade ytmässigt. Men dettycksutifrån denstoravariatio¬

nen avhustypersomförekommer som omåtmins¬

tone de flesta av gårdarnas hus varit byggda med stenmursväggar. Att grophus har förekommit på

vissagårdarärnumeraklarlagtbl.a.genomunder¬

sökningarna i Övra Wannborga. Flera av dessa grophus kunde också dateras till vendeltid. På några håll kan man även upptäcka grophus bland

de synliga husgmndema, vilka syns som ovala

ellerrektangulära begränsningarav låga jordvallar

medinslagavmindrestenar, medenmarkant lägre

29

ytainnanför vallarnaär änvadmarkenärutanför.

Gårdsplanerna

organiserat

gårdsrummet

Närdetgällerrummetsomhusgrunderna igårdar¬

nabefinner sig i så finns inga regelmässiga mön¬

sterför hur husen är grupperade i förhållande till

varandra. Det finns inte heller några planerade, regelbundnaavgränsningarsomhusen ligger inom,

dvs. somde medeltidaregelbundet utstakadetom¬

terna.Intehellerfinnsnågra tomtliknandeavgräns¬

ningar som t.ex. de i Vorbassepå Jylland, eller i Vallhagar på Gotland, från mellerstajärnåldern.

Eftersom deregelbundetutmätta tomterna,därgår¬

darnas samtligabyggnader ligger inom en geome¬

triskt avgränsadyta, avalltattdömaären högme¬

deltida företeelse iSverige ,ärgårdsplan ellertun kanskeenbättrebenämningavförhistoriskagårds¬

rum, än tomter. Framför allt därför att man med begreppet tomt gärna associerar till de medeltida avgränsningama, och denägorättsliga och odlings- mässiga ordningen som är förknippad med dem.

Järnålderns gårdar på Öland har istället mer gemensamt i planlösningarna med de historiska gårdarna, som låg i de byar påön somundgick de

medeltida regleringarna, så₃₂som de framträder på

de äldre lantmäterikartorna.

Figur 9.Gård sydostom Karum, Högsrumssn.

Husen i gårdarna kan ligga hursom helst i för¬

hållande till varandra, vilket tydligt framgått av

exemplen som givits här. Ibland bildar husen till¬

sammans en mindre gårdsplan, såsom i exemplen

från Övetorpoch Stora Dalby(Fig.7och 14).Mer vanligt är att husen tillsammans med stenhägna-

dernabildarengårdsplan, så som gårdarna iLen¬

stad (Fig. 5b), den större gården i Södra Greda (Fig. 6), den vinkelbyggdagården i Brostorp (Fig.

5b) och de stora gårdarna i Rönnerum (Fig. 11),

Skäftekärr (Fig. 10) och Fagerum (Fig. 8) visar.

Denstoragården iKarumgermed sinafem husett för öländska förhållanden ovanligt prydligt och välplanerat intryck. Alla husen ligger inom en inhägnadgårdsplan, vilken iösterfortsättersom en

fägata (Fig. 9),men alltså påettheltannatsätt än

Figur 11. Rönnerum, Högsrum sn. Efter Stenberger 1933, medkompletteringar.

de medeltidatomtema. Många gångerärgårdspla¬

nenuppdelad i flera avdelningargenomstenhägna- der, så^somexemplet frånRönnemm, därfyra eller

femsmåtunfinns mellan och intill husen(Fig. 11).

Många gånger saknas också^enegentliggårdsplan

och inhägnader och gärden ansluter direkt till gårdshusen, såsom påden mindregårdeni Valsnäs (Fig. 5a). Mycket vanligtärattfägatorlederutfrån gårdarna, antingen frånettgårdstunsom i Karum,

eller direkt från husen som i Rosendal (Fig. 5a).

Fler fägator kan också förekomma, som bl a hos den stora gården i Skäftekärr (Fig. 10), där urspmngligen trefägatorlettutkreaturen påbetet åt nordväst, sydväst och nordost. I Rosendal har själva fägatan utgjortgårdsplanen.

Vid defå tillfällendåman gjortundersökningar

utanför husen har man funnit ett stort antal olika

anläggningar. I Rosendal framkom norr om husen

och mitt i fägatan ett tjockt kulturlager. Till skill¬

nad från inuti husen hittades stora mängder kera¬

mik och annat avfall. Här undersöktes också två

kokgropar ochnågrahärdar. 1 Skäftekärr har endast någrasmala schaktgrävtsmellan hus 1 och 2,samt nordostomhus 1. Mellan husen framkomstolphål

och en större stenskodd förvaringsgrop. Nordost

omhus 1 hittadesenrostningshärdfylld medmyr-

34

malm. I Bo och Ormöga i Bredsätra sn hittades ocksåett flertalhärdarutanför husen och påettav de undersökta områdenai Bo fann man ocksåen

stenlagdväg. I Skedstadi samma socken hittades

bl.a. enstenfodrad grop med hela 560 tenformade ämnesjäm utanförett av husen. Ibland kan även stenlagda gårdsplaner och gångar av kalkflisor påträffas mellan husen. ISolberga, Gräsgårds sn, fann man en stensatt brunn intill husen , liksom vid undersökningarnaväster om Möckelmossen.

Stensatta brunnar kan även i sällsynta fall synas

ovanmark, på elleri näraanslutning till gårdarna,

som i exemplen från Fagerum och Rönnerum.

Bryor,vattenhålför kreaturen,ärdäremotvanliga¬

re. Dessa ärocksåbetydligtstörre än brunnarsom lättarefyllsigen ochövertorvas.

TrotsÖlands planaterräng är ettflertalhusgrun¬

deruppfördapåterrasser. 11, ex. Rosendalsgården

ärbådahusen byggda påen störregemensamter¬

rass, somskjuter ut mellan husen åt söder liksom

en halvcirkel (Fig. 5a). Två av husen i den stora

gårdeni Skäftekärr(Fig. 10)ärhelt eller delvisupp¬

förda på terrasser, hus 1 och 2, liksom det stora huset i denstörregårdensydostomKarums by (Fig.

9). Fagerumgårdenshus 1 äruppfördpåenmindre naturlig kulle eller en anlagd platå (Fig.8). Ned¬

grävdalånghushar undersöktspå några hålli Skan¬

dinavien, bl.a. på norra Jylland. Åtminstone ett exempelpådennatypavhus finnsävenpåÖland,i

det s.k.BogateområdetvästeromRosendal,etthus därgolvytan innanför husmurama i husgrundenlig¬

gerlångtunder denursprungligamarknivån.

Hägnadema som ansluter till gårdarna bildar både större och mindre gärden och inhägnader,

samt fägator där två gärden möts. Dessa gärdes- gårdar är byggda av sten, och förekommer både

somenkeltuppbyggdastenmurar,enkelradiga eller tvåradiga, och som kallmurade hägnadsmurar. De

senare kan uppvisa ansenliga höjder på över en