"Framför mig stod den vackraste man jag någonsin sett.”
- Kvinnliga drag, egenskaper och funktioner hos manliga karaktärer i fantasy-romaner för unga vuxna
Olivia Darstedt Höstterminen 2020
Ht 2020
Kandidatuppsats, 15 hp
Litteraturvetenskap och kreativt skrivande C, 30 hp Institutionen för kultur- och medievetenskaper
Abstract:
The current paper is a study of the male characters Simon and Jace from Cassandra Clare's City of Bones (2010), and the characters Tamlin and Rhysand from Sarah J. Maas’ A Court of Thorns and Roses (2015). The main aim is to examine whether the characters in these fantasy novels for young adults have traits and functions that previously have been used to describe and portray female characters. The study discovered among other things that vulnerability and sensitivity could be found in all the characters, especially when danger was upon them or their loved ones. Simon was also the only character that was not portrayed with skills in combat, which was mocked by the other male characters but not by the female protagonist. The two male characters in A Court of Thorns and Roses were also portraited as sexual objects in the novel, and Rhysand was exposed to sexual abuse by the novel’s antagonist, which can be seen as stereotypical female trait. The male character’s function in the novels was to have a folie function to each other, and be a love interest, a confidant, and a choir to the female
protagonist. The male characters in the novels were also the ones who needed to be rescued by the female characters, and thereby found themselves in a female position.
Keywords: Cassandra Clare, City of Bones, Sarah J. Maas, A Court of Thorns and Roses, Jace, Simon, Tamlin, Rhysand, Gender Theory, Gender Roles, Female Characters, Male Characters, Stereotypes, Character Analysis, Young Adult Literature, Fantasy Literature.
Innehållsförteckning:
1. Introduktion 1
2. Syfte och frågeställningar 2
3. Teori och metod 3
3.1 Karaktärsanalys 3
3.2 Genusteorins utgångspunkter 4
3.3 Litteraturvetenskaplig genusteori 5
4. Tidigare forskning 8
5. Material och urval 9
6. Analys 10
6.1 Jace 10
6.2 Simon 14
6.3 Tamlin 17
6.4 Rhysand 20
7. Avslutande diskussion 25
Källförteckning: 31
1. Introduktion
Nog är det synd att de stereotypa beskrivningarna av det motsatta könet är så vanliga? Om nu Daine får vara en sammansatt karaktär, varför måste Numair vara så fyrkantig? Och om nu Eragon skildras som en ung man som utforskar sin maskulinitet, försöker att växa upp och ta sig an sin uppgift, varför måste Arya gå runt och vara trist och mystisk hela tiden?1
I ovanstående citat från Maria Nilsons bok Från Gossip Girl till Harry Potter - genusperspektiv på ungdomslitteratur, diskuterar hon karaktärsskildringar inom fantasyromaner för unga vuxna och noterar ett mönster bland dem. Om protagonisten framställs som dynamisk och frigjord från könsstereotypiska skildringar, beskrivs dennes motpart ofta platt och enformigt.
Fantasylitteratur för unga vuxna är en genre och målgrupp som länge har intresserat mig.
Kanske därför att jag själv är väl bevandrad inom den, men mitt intresse bottnar sig även i det faktum att den i allmänhetens ögon anses inneha ett lägre litterärt värde än realistisk litteratur, just för att den är “overkligare”.2 På samma sätt finns en nedlåtande syn gällande målgruppen unga vuxna, som är sprungen ur barn- och ungdomslitteraturen. Ett tydligt exempel på detta var när författaren Mark Childress blev förolämpad när han fick veta att hans verk V for
Victor lästes av många unga och därmed hamnade på listan för Best Books for Young Adults.3
Forskningen inom denna genre och målgrupp har under de senaste åren cirkulerat stort kring begreppet starka kvinnliga karaktärer. Med detta menar man kvinnliga karaktärer som går emot de egenskaper som de i relation till sitt genus tidigare porträtterats med, och istället påvisar drag som tillhört de manliga karaktärerna. Exempel på en sådan karaktär finner vi hos Katniss, protagonisten i Hungerspelen, som litteraturvetaren Maria Nikolajeva påpekar gestaltas med flera stereotypiskt manliga egenskaper som aggressivitet, rationalitet och ansvarstagande över familjens försörjning.4
1 Maria Nilsson. Från Gossip Girl till Harry Potter - genusperspektiv på ungdomslitteratur. Lund: BTJ Förlag, 2010, 118.
2 LucieArmitt. Fantasy Fiction - An Introduction. New York: The Continuum International Publishing Group Inc, 2005, 2.
3 Michael Cart. Young Adult Literature - From Romance to Realism. United States of America: American Library Association, 2011, 112.
4 Maria Nikolajeva. Barnbokens byggklossar. 3:1 uppl. Lund: Studentlitteratur, 2017,184.
När jag läst tidigare forskning kring ämnen som detta har jag känt att någonting saknas. Var är männen? Jag tänker tillbaka på Nilsons citat och kan inte låta bli att få en känsla av att hon har rätt. Många kvinnliga karaktärer inom fantasylitteratur för unga vuxna är nyskapande och dynamiska, men hur är det med deras manliga motpart? Har de också utvecklats de senaste åren? Har de smält ner de tunga svärden till någonting lättare att bära, har de slitit av sig masken av sten och vågar blotta sina sårbara ansikten därunder? Har de lämnat några av de stereotypiska manliga karaktärsdragen bakom sig och broderat in några kvinnliga egenskaper i sin hjältemantel?
Det är detta som jag nu ska undersöka inom modern fantasylitteratur för unga vuxna, och de två verk som ska få hamna under luppen är Stad av skuggor av Cassandra Clare och Ett hov av taggar och rosor av Sarah J. Maas. Även om det skiljer nästan tio år mellan dem, är de båda aktuella för dagens unga läsare. Förutom en gemenskap i målgrupp och genre, är bägge även skrivna av kvinnliga författare, båda innehar en kvinnlig protagonist och båda innehåller manliga karaktärer som uttrycker ett romantisk intresse mot protagonisten.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna analys är att granska de utvalda manliga karaktärerna i Stad av skuggor och Ett hov av taggar och rosor, för att undersöka hur de förhåller sig till de tidigare ramarna uppsatta för deras genus och se om de innehar egenskaper, drag och funktioner som förut varit normativa för kvinnliga karaktärer. Därigenom ämnas de genusnormer som är utmärkande i dagens fantasylitteratur för unga vuxna att synliggöras.
Frågeställningar:
● Vilka stereotypiskt kvinnliga drag och egenskaper går att finna hos karaktärerna i fråga, och framställs dessa som positiva eller negativa?
● Vad har de manliga karaktärerna i fråga för funktion för romanen, för varandra och för den kvinnliga protagonisten?
3. Teori och metod
I sitt verk Techniques of close reading förklarar Barry Brummett att teorin bestämmer parametrarna innan man läser en text och fortsätter därefter att användas under läsningens gång.5 Metoden, å andra sidan, är en organiserad plan för hur man ska tänka och handla i en text för att utvinna mer kunskap om den.6 Detta förhållningssätt till en text kallas för ett deduktivt tillvägagångssätt, eller för en “top-down”-metod, och kommer att användas till denna undersökning. 7
Teorin som appliceras på de valda verken blir således genusteori. Närläsning kommer att användas som metod, vilket Brummett menar innebär att man läser texten med en större uppmärksamhet och därmed upptäcker tolkningar som man inte såg under första
genomläsningen.8 Även en komparativ analysmetod kommer att brukas, vilket Lennart Hellspong beskriver i Metoder för brukstextanalys som en jämförelse mellan två texter, med syfte att undersöka deras gemensamma drag och differenser, samt synliggöra vilken relation och påverkan de har på varandra.9 För att analysera karaktärerna kommer en mimetisk och semiotisk karaktärsanalys att användas.
3.1 Karaktärsanalys
Nikolajeva beskriver i Barnbokens byggklossar att det finns två sätt att analysera en karaktär på; mimetisk och semiotisk. Med en mimetisk metod läser man karaktärerna i ett verk som befintliga människor, med psykologiskt realistiska personligheter. Den andra analysmetoden, semiotiskt synsätt, innebär att man endast ser karaktärerna som textkonstruktioner och därmed frågar sig vad karaktären fyller för funktion i narrativet.10
Med hjälp av Manfred Jahns verk Narratology - A Guide to the Theory of Narrativekommer vi nu i korthet kika på några narratologiska termer som kan beskriva olika
karaktärsfunktioner. Först har vi Konfidentfunktion (eng. confidant) – någon som
5 Barry Brummett. Techniques of close reading. 2 uppl. Los Angeles: Sage Publications, 2019, 26-27.
6 Ibid., 33.
7 Ibid., s. 27.
8 Ibid., s. 8.
9 Lennart Hellspong. Metoder för brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur, 2001, 81.
10 Nikolajeva. Barnbokens byggklossar, 146, 148.
protagonisten kan diskutera med och anförtro sig till, ofta en nära vän. Foliefunktion (eng.
folie character) – någon som belyser en annan karaktärs egenskaper, oftast genom att vara dess motsats. Körfunktion (eng. chorus character) – någon som liknar konfidentfunktionen, men en karaktär med en körfunktion ska främst vara ett bollplank för protagonisten och hjälpa denna att lufta sina tankar.11 Därefter har vi en till funktion som Jahn inte nämner, vilket är Kärleksintresse (eng. love interest) – denna funktion är relativt självförklarande, men som det låter är det en karaktär som ska väcka romantiska känslor hos en annan karaktär i romanen.12
3.2 Genusteorins utgångspunkter
En viktig tanke att bära med sig när vi ska studera genus är den som Butler var känd för att mynta, nämligen att genus är performativt. Det skapas och upprätthålls genom sociala föreställningar och det finns inget sant eller falskt genus.13 Med det sagt kan vi gå in på två senare röster inom genusforskningen som vi finner dels hos den svenska forskaren Yvonne Hirdman samt den australienska professorn R.W Connell.
I sitt verk Genus – om det stabilas föränderliga former, skriver Hirdman att en man skulle eftersträva att inte vara: “[...] mjuk, blöt, köttig, känslosam, okontrollerbar, svag, passiv [...]”, det vill säga de egenskaper som kvinnor ansågs äga.14 Istället skulle en man vara beslutsam, handlingskraftig, modig och skarpsinnig.15 Genom att beskriva mannens och kvinnans förpliktelser, går det även att tolka att Hirdman skiljer på vad jag kallar för manligt
omhändertagande och kvinnligt omhändertagande. Det förstnämnda skulle enligt Hirdmans teorier innebära att beskydda och ansvara, medan kvinnligt omhändertagande handlar om att vara omvårdande och omsorgsfull.16 Liknande tankar går igen i Connells verk Maskuliniteter, där professorn menar att stereotypen för män innebär att de ska vara fysiskt starka och snabba, tekniskt skickliga, aggressiva, rationella, envisa, tystlåtna, analytiska, och sexuellt aktiva.
11 Manfred Jahn. Narratology - A Guide to the Theory of Narrative. English Department, University of Cologne, 2017,http://www.uni-koeln.de/%7Eame02/pppn.htm (Hämtad 2020-12-01), 71.
12 Michael Tabb. “SCRIPT NOTES: Major Character Types – ‘The Love Interest’”, 2015-04-09.
https://scriptmag.com/features/script-notes-major-character-types-love-interest (Hämtad 2021-01-03).
13 Judith Butler. “Subversiva kroppsakter”. I Feminister, Lisbeth Larsson (red.), 148-176, övers. Sven-Erik Tornell.
Lund: Studentlitteratur, 1996. När vi nu fortsätter att diskutera genus, och använder begrepp som “manliga egenskaper” och “kvinnliga egenskaper”, ska vi ständigt att ha detta i bakhuvudet- vi diskuterar således inte egenskaper som är givna av naturen eller på något vis fastslagna och befintliga, utan endast föreställningar samhället skapar och upprätthåller, och som ständigt är under förändring.
14 YvonneHirdman. Genus - om det stabilas föränderliga former. Lund: Liber AB, 2001, 48.
15Ibid., 51.
16 Ibid., 85.
Kvinnor ska däremot vara duktiga på petgöra och detaljer, vara omvårdande, lättpåverkade, pratsamma, känslosamma och ha en god intuition.17 Som vi kan se är dessa drag en aning förlegade, och det är inte heller märkligt då verken i fråga skrevs under sent 90-tal samt tidigt 2000-tal. Vi ska dock behålla dem i bakhuvudet, särskilt Hirdmans separation mellan manligt och kvinnligt omhändertagande, vilket vi kommer att återkomma till.
3.3 Litteraturvetenskaplig genusteori
För att få en bas att stå på skall undersökningar som behandlar genusteori inom litteratur för unga vuxna och fantasy nu diskuteras.18 Vi inleder med antologin A Quest of Her Own- Essays on the Female Hero in Modern Fantasy, som syftar till att identifiera hur kvinnliga karaktärer framställs i fantasylitteratur och undersöka huruvida de kan anses vara en “hjälte”
eller ej.19 I den kan vi läsa en essä av Jack M. Downs, där han analyserar Lúthien, en kvinnlig alv från Tolkiens Silmarillion. I början beskrivs Lúthien som en stereotypiskt kvinnlig
karaktär, anser Downs, då hennes skönhet är det drag som poängteras och hon reduceras till ett objekt när hennes kung och krigaren Beren förhandlar om henne, som om hon vore en skatt att skänka bort. Downs beskriver att hon blir en “plot device”, hon blir en funktion i berättelsen snarare än en person. Hon framstår även som passiv och tyst, också stereotypisk kvinnliga drag, poängterar Downs. 20 Men därefter byter hon och Beren plats, och Downs menar att Beren blir den som intar kvinnans position, då han är den som blir tillfångatagen och Lúthien den som befriar både sig själv och krigaren med hjälp av sin magi och sin intelligens. Det är även Lúthien som fortsätter att överkomma de utmaningar de möter och som i slutändan besegrar antagonisten.21
I samma antologi finner vi Erin Wyble Newcombs essä, där den kvinnliga karaktären Tenar i romanen Tehanu lyfts fram.22 Tenar arbetar som helare, och även om Newcomb påpekar att
“den helande kvinnan” är ett vanligt drag för kvinnliga karaktärer inom fantasy, finner hon
17 R.W Connell. Maskuliniteter, övers Åsa Lindén. 2 uppl. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB, 2008, 59, 68.
18 Följande undersökningar fokuserar främst på kvinnliga karaktärer och genom att göra detta identifierar de vilka drag och egenskaper som tillhört kvinnliga karaktärer. Detta kommer att användas som bas för att undersöka huruvida de manliga karaktärerna i analysen kan anses inneha kvinnliga drag, egenskaper och funktioner.
19 Lori M. Campbell. “Introduction”. I A Quest of Her Own- Essays on the Female Hero in Modern Fantasy, Lori M.
Campbell (red.), 4-13. North Carolina: McFarland & Company, 2014, 4.
20 Jack M. Downs. “‘Radiant and terrible’: Tolkien’s Heroic Women as Correctives to the Romance and Epic Traditions”. I A Quest of Her Own- Essays on the Female Hero in Modern Fantasy, Lori M. Campbell (red.), 55-75. North Carolina: McFarland & Company, 2014, 63.
21 Ibid., 64.
22 Erin Wyble Newcomb. “‘Weak as woman’s magic’: Empowering Care Work in Ursula Le Guin’s Tehanu”. I A Quest of Her Own- Essays on the Female Hero in Modern Fantasy, Lori M. Campbell (red), 95-110. North Carolina: McFarland & Company, 2014.
Tenar ovanlig. Detta för att det är just hennes funktion som omsorgsfull helare och omhändertagare av hemmet som får stå i fokus istället för att befinna sig osynlig ute i sömmarna.23
Slutligen finner vi redaktören Cambells egna bidrag till antologin, där hon delvis undersöker två kvinnliga bikaraktärer till den manliga protagonisten i The Keys. De kvinnliga
bikaraktärerna är de som hjälper och räddar protagonisten, snarare än tvärtom, och de bistår honom även med kunskap och råd.24
Cambells iakttagelse påminner om en karaktärsfunktion som Maria Nilson kallar för “den stöttande tjejen”, i sitt verk Från Gossip Girl till Harry potter - genusperspektiv på
ungdomslitteratur. Hon menar att ett vanligt motiv inom fantasy är att ha en agerande manlig karaktär som protagonist, och vid hans sida finns en kvinnlig karaktär som visserligen kan vara stark, men vars största funktion är att stötta mannen. Hon är ofta den som listar ut fiendens plan, den som förser protagonisten med information och råd som hjälper honom uppnå sitt uppdrag, samt fungerar som en moralisk kompass.25
Då romanerna som ska undersökas har spår av genren romance i sig, är det även brukligt att nämna Nilsons verk Kärlek, Passion och Begär - om romance. Nilson påpekar att de manliga karaktärerna inom romance ofta beskrivs som “[...] stark, maskulin, aggressiv och sexig, samtidigt som han är mjuk, omhändertagande och förstående”.26 Om det förekommer två män i romanen brukar “fel” man utmärkas som artificiell, snobbig och utseendefixerad, medan den rätta mannen är jordnära, svettig och händig.27
I Saga Hillerströms undersökning från antologin Unga läser - Läsning, normer och demokrati, granskar hon svensk ungdomslitteratur och finner ett mönster av unga kvinnor som pressas till sex av unga män, oftast en pojkvän.28 Hillerström skriver: “Medan killarna skildras som lustdrivna och relativt okomplicerade i sin relation till sex så skildras tjejerna
23 Newcomb. “‘Weak as woman’s magic’: Empowering Care Work in Ursula Le Guin’s Tehanu”, 96.
24 Lori M. Campbell. “‘And Her Will Be Done’: The Girls Trump the Boys in The Keys to the Kingdom and Abhorsen Series by Garth Nix”. I Quest of Her Own- Essays on the Female Hero in Modern Fantasy, Lori M.
Campbell (red.), 206-224. North Carolina: McFarland & Company, 2014, 209, 212-215.
25 Nilson. Från Gossip Girl till Harry Potter- genusperspektiv på ungdomslitteratur, 99-100.
26 Maria Nilson. Kärlek, Passion och Begär - om romance. Lund: BTJ Förlag, 2015, 51.
27 Ibid., 52.
28SagaHillerström. “‘Om jag slutar vilja men han ändå bara fortsätter’- Hur kön görs och upprätthålls genom framställningar av sexuella övergrepp i samtida svensk ungdomslitteratur”. I Unga läser- Läsning, normer och demokrati, Åda Hedemark och Maria karlsson (red.), Möklinta: Gidlunds förlag, 2017, 65.
som ambivalenta, osäkra och passiva”.29 Hon menar att kvinnorna i romanerna framställs som fogliga och omsorgsfulla, och protesterar mot sexet på ett försiktigt sätt som då enligt
Hillerström inte bryter mot den kvinnliga stereotypen.30 Männens agerande förklaras av deras oförmögenhet att kontrollera sin sexuella lust, vilket även det lever upp till stereotypen, framhäver Hillerström.31 Kvinnorna i romanerna innehar även en rädsla inför att bli våldtagna och är ständigt medvetna om deras “våldtäktsbara” kroppar, en känsla av utsatthet som inte förekommer hos någon man i det analyserade materialet. Det är även de kvinnliga
karaktärerna som blir utsatta för de sexuella övergreppen, inte männen.32
I Nicole Councils avhandling Female Beauty in Young Adult Literature: Male Gaze in Laura Ruby's Bone Gap and John Green's An Abundance of Katherines, undersöker hon kvinnlig skönhet och den manliga blicken i de omnämnda romanerna för unga vuxna. Hon uttrycker att idealkvinnan i mången litteratur beskrivs som mjuk, uppgiven och snäll, medan mannen beskrivs som aktiv och stark. I ett exempel ur litteraturen som undersöks jämförs den kvinnliga karaktärens leende med solen, och vidare beskrivs hon och andra kvinnliga karaktärer som ljus och gyllene. Hon jämförs med en ängel och beskrivs även ha hår likt en gloria runt huvudet. Hon framställs även som “bräcklig” (eng. delicate) och Council
poängterar att den kvinnliga karaktären blir både objektifierad och sexualiserad av de manliga karaktärerna.33 Samtidigt framställs ett ideal där de manliga karaktärerna ska vara
beskyddande, kraftiga och muskulösa34
Sist, ska vi även ta upp Nikolajevas verk Barnbokens byggklossar (som vi redan berört tidigare). Nikolajeva skriver fram ett avskalat schema över vilka drag som är stereotypiskt förekommande hos manliga respektive kvinnliga karaktärer inom litteratur för barn och unga vuxna. Hon syftar att män/pojkar ofta porträtteras som “[...] starka, våldsamma,
känslokalla/hårda, aggressiva, tävlande, rovgiriga, skyddande, självständiga, aktiva,
analyserande, tänker kvantitativt, rationella”, medan kvinnor/flickor porträtteras som: “[...]
vackra, aggressionshämmade, emotionella/milda, lydiga, självuppoffrande,
29 Hillerström. “‘Om jag slutar vilja men han ändå bara fortsätter’- Hur kön görs och upprätthålls genom framställningar av sexuella övergrepp i samtida svensk ungdomslitteratur”, 78.
30 Ibid., 71.
31 Ibid., 73.
32 Ibid., 74.
33 Nicole Council. Female Beauty in Young Adult Literature: Male Gaze in Laura Ruby's Bone Gap and John Green's An Abundance of Katherines, Diss., Florida Atlantic University, 2018,
https://search-proquest-com.proxy.ub.umu.se/docview/2051437655?pq-origsite=summon (Hämtad 2020-11-28),19-21.
34Ibid., 26.
omtänksamma/omsorgsfulla, sårbara, beroende, passiva, syntetiserande, tänker kvalitativt, intuitiva.”35 Även dessa drag, likt Hirdmans och Connells, ter sig en aning föråldrade. Men då liknande undersökningar har använt sig av Nikolajeva som teoretisk grund kan det vara givande att göra det även i det här fallet, fast med stöd av de andra, nyare källorna.
4. Tidigare forskning
Den tidigare forskningen som analysen kommer att ta avstamp ifrån har vi redan diskuterat, och därmed ska jag under denna sektion endast glimta på undersökningar som behandlat liknande ämnen. Det finns dels undersökningar av kvinnliga karaktärer, där många kommer fram till att dessa karaktärer har flera manliga drag och frångått vissa av de stereotypiskt kvinnliga.36 Vi finner även undersökningar av manliga karaktärer, där många kommer fram till att männen i verken som analyseras uppträder beskyddande, rationellt och analyserande, alla manliga drag, och de kvinnliga dragen som de anser sig finna är omtänksamhet och vänlighet. Dock skiljer de inte på ansvarstagande omtänksam och omsorgsfullt omtänksam, som vi lärt oss göra genom Hirdman, och därmed kan vi vara lite ifrågasättande mot
resultatet.37 Det finns även flera komparativa undersökningar som ställer den kvinnliga protagonisten gentemot romanens manliga kärleksintressen, och i en av dessa fann skribenterna att samtliga karaktärer sågs ha övervägande manliga drag, bortsett från karaktären Peeta i Hungerspelen, som hade flera kvinnliga (och då mer än bara draget
“omtänksam”).38
35 Nikolajeva. Barnbokens byggklossar, 192-193.
36Exempel på en sådan finner vi hos Femininity and masculinity portrayed by the main female character in the mortal instruments: City of Bones (2007) Novel, av Alda Fakhrizal Khafidzy, där skribenten undersöker Clarys kvinnliga och manliga drag i boken Stad av skuggor. Denne beskriver hur karaktärer avböjer hjälp från Jace, och därmed visar sig självständig, samt hur hon går emot patriarkatet genom att inte göra som hon blir tillsagd. Alda Fakhrizal Khafidzy, Femininity and masculinity portrayed by the main female character in the mortal instruments:
City of Bone (2007) Novel, Examensarbete, Universitas Airlangga, 2017, http://repository.unair.ac.id/56934/
(Hämtad 2020-11-16), 55.
37 Exempelpå en sådan undersökning: Michael Persson. Dystopins söner: En genusvetenskaplig analys av maskulinitet i två dystopiska ungdomsromaner, Kandidatuppsats, Uppsala Universitet, 2018,
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?dswid=2226&pid=diva2%3A1216675&c=1&searchType=SIMPLE&la nguage=sv&query=dystopins+s%C3%B6ner&af=%5B%5D&aq=%5B%5B%5D%5D&aq2=%5B%5B%5D%5D&a qe=%5B%5D&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_asc&onlyFullText=false&sf=all (Hämtad 2020-11-16).
38 Charlotte Hjärtine och Johanna Hoffman,”I might be in love with you”: en jämförande analys av tonårsromanserna i The Hunger Games och Divergent, Kandidatuppsats, Högskolan Väst, 2015,
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?dswid=2226&pid=diva2%3A898730&c=1&searchType=SIMPLE&lan guage=sv&query=i+might+be+in+love+in+you+hunger+games&af=%5B%5D&aq=%5B%5B%5D%5D&aq2=%5B
%5B%5D%5D&aqe=%5B%5D&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_asc&onlyFullT ext=false&sf=all, (Hämtad 2020-11-16).
5. Material och urval
I sitt verk Young Adult Literature - From Romance to Realism beskriver Michael Cart att målgruppen young adult, som översatts till “unga vuxna” inom svenska sammanhang, riktar sig mot åldrarna 16/18 upp till 25 år.39 Cart beskriver att fantasy och mystik är de genrer som är mest förekommande inom målgruppen, och poängterar även att romance är en genre som ofta får kombineras med andra när det kommer till litteratur för unga vuxna.40
Romanerna som ska undersökas är just en blandning mellan fantasy och romance, där den första är en genre som enligt Lucie Armitt, i hennes verk Fantasy Fiction - An Introduction, kan definieras av att de innehåller ett slag av “overklighet” som vi inte kan finna i vår egen miljö.41 Romance däremot, påpekar Nilson, ska innehålla en framträdande romantisk relation som inte går att avlägsna från romanen. I de valda verken finns en framträdande romantiskt relation, men då den kan ersättas med en vänskaplig relation utan att romanen förlorar sin intrig är de inte i första hand romanceromaner, utan fantasyromaner. 42
Till undersökningen ville jag använda mig av de karaktärer som var mest omtyckta av läsarna och har därmed agerat en aning “oakademisk” i urvalsprocessen. Jag har kikat på listor, betygsättningar och omdömen via hemsidor och sociala medier där läsarna uttrycker vilka manliga karaktärer som är deras favoriter. Jag valde bort karaktärer som var protagonisten i sina verk, och de romaner som då slutligen blev mål för undersökningen var Stad av skuggor, där karaktären Jace var populär hos läsarna, samt Ett hov av taggar och rosor, där Rhysand framstod som en tydlig favorit.43 Då jag insåg att det fanns två manliga karaktärer i respektive verk som på olika sätt uttryckte romantiska intressen gentemot den kvinnliga protagonisten,
39 Cart. Young adult literature - From Romance to Realism. 119.
40 Ibid., 101.
41 Armitt. Fantasy Fiction - An Introduction, 1-3.
42 Nilson. Kärlek, passion och begär - om romance, 10.
43 Jag läste totalt 7 listor på hemsidan Goodreads och såg 13 videor på appen TikTok. Exempel på två listor från Goodreads: Kaylee. Goodreads. “Hottest Guys in YA books”, 2013-05-25,
https://www.goodreads.com/list/show/37832.Hottest_Guys_in_YA_books (Hämtad 2020-11-15), och:
Leah. Goodreads. “Fictional guys - The best of the best”, 2010-04-07,
https://www.goodreads.com/list/show/4982.Fictional_guys_The_best_of_the_best (Hämtad 2020-11-15).
Exempel på två videor från TikTok: Olivia.reading16, (@olivia.reading16). “Introducing to you my favourite book boyfriends pt. 1”, 2020-08-21, (video) TikTok,
https://www.tiktok.com/@olivia.reading16/video/6863470631975996678?lang=sv-SE (Hämtad 2020-12-01), och:
Sammbooks, (@sammbooks). “Some of the best book boyfriends I have”, 2020-06-14, (video) TikTok, https://www.tiktok.com/@sammbooks/video/6838320173510888710?lang=sv-SE (Hämtad 2020-12-01).
valde jag här att bredda min undersökning och analysera samtliga kärleksintressen i
respektive roman. Med andra ord kommer Jace och Simon från Stad av skuggor och Tamlin och Rhysand från Ett hov av taggar och rosor att analyseras.
Stad av skuggor utkom på svenska 2013 och utspelar sig i ett alternativt New York, där änglar, demoner och monster är ett faktum. Ett hov av taggar och rosor publicerades på svenska 2018 och utspelar sig i en annan värld där både människor och magiska väsen som högalver existerar.
6. Analys
I denna sektion ämnar jag att analysera de manliga karaktärer som valts ut från vardera verk, genom en mimetisk karaktärsanalys och en semiotisk. Här kommer de två männen från samma roman att ställas mot varandra, och i den avslutande diskussionen genomförs en komparativ analys av samtliga resultat.
6.1 Jace
“Åh, han är otrevlig mot alla”, sa Isabelle med lätt ton. “Det är det som gör honom så jäkla sexig.
Och så förstås har han dödat fler demoner än någon annan i hans ålder.”44
Ovanstående citat är en direkt karaktärisering av Jace, given av hans barndomsvän Isabelle.
Precis som Isabelle är Jace är en ung skuggjägare, en människa med änglablod ämnad att bekämpa demoner. Det är han som uppmärksammar att Clary (protagonisten) i själva verket är en skuggjägare hon med, trots att hon växt upp som en vanlig människa. Citatet visar att han kan beskrivas som otrevlig, sexig och en skicklig slagskämpe. Han är även kaxig, vilket syns då han genom romanen beskrivs bära en “överlägsen” ton i sin röst, särskilt när han förklarar saker om skuggjägaren-världen för Clary.45 Han beskrivs även som attraktiv i fleras ögon, och flörtar med andra kvinnliga karaktärer som välkomnar hans närmanden.46
44 Cassandra Clare. Stad av skuggor, övers. Jan Risheden. Stockholm: Bonnier Carlsen Bokförlag, 2007, 71.
45 Ibid., 171.
46 Ibid., 216.
I början av romanen definierar Jace sig själv genom sin roll som skuggjägare och hyser en stor lojalitet gentemot Klaven, samfundet av skuggjägare, till den grad att han anser sig ägas av dem.47 Han ser det även som sitt jobb att: “[...] skydda de värnlösa, vara mänsklighetens skyddsnät [...]”,48 och han skiljer skarpt mellan rätt och fel och vägrar se gråzoner
däremellan.49 Genom sin fars stränga uppfostran anser han att älska är att förstöra, vilket Jace bedömer gjorde honom stark medan Clary menar att han utsattes för “barnmisshandel.”50 Clary noterar även att Jace tycks omringas av ett “[...] skal som var lika blankt och hårt som lacken på hennes mammas japanska askar”, att han med andra ord inte låter sina känslor synas utanpå honom.51
Hittills kan vi se att Jace beskrivs som beskyddande, sexuellt aktiv, och känslomässigt hämmad: manliga drag, enligt våra källor som Nikolajeva, Nilson, Hillerström och Council.
Det första kvinnliga draget som ska uppmärksammas i romanen, är när barndomsvännen och skuggjägaren Alec uttrycker följande till Clary: “Han [Jace] tror att han måste rädda hela världen och skulle gärna dö medan han försöker. Ibland tror jag till och med att han vill dö [...]”.52 Jace är med andra ord självuppoffrande, vilket enligt Nikolajevas schema är ett kvinnligt drag. Men, som citatet visar, är Alec osäker på om Jaces självuppoffran verkligen grundar sig i lojalitet mot Klaven, vilket skulle kunna argumentera emot att Jace är
självuppoffrande och snarare argumentera för att han är självdestruktiv.
Däremot finns kvinnliga drag i sättet som Jaces utseende först beskrivs, vilket då görs i förhållande till Alec, som han står bredvid. Jace beskrivs då som “mindre och ljus”, där ljus syftar till hans hår. Just hans hår är någonting som ofta får utrymme i romanen, och jämförs både med ett lejons man och med en ängels gloria.53 Lejon är en klassisk symbol för mod, styrka och makt, således manligt kodad utifrån Nikolajeva.54 Däremot symboliserar ängeln renhet, gudsdyrkan och godhet, och som vi känner igen från Councils avhandling, har kvinnliga karaktärer beskrivits som ljusa och gyllene med en änglalik gloria runt huvudet.55
47 Clare. Stad av skuggor, 389.
48 Ibid., 173.
49 Ibid., 122.
50 Ibid., 228.
51 Ibid., 156.
52 Ibid., 327.
53 Ibid., 22, 336.
54 Nationalencyklopedin, “lejon”, https://www.ne.se/uppslagsverk/ encyklopedi/l%C3%A5ng/lejon, (Hämtad 2021-01-05).
55 Brobyggarna, “Vad symboliserar ängeln?”, http://www.brobyggarna.org/364.angelos.html, (Hämtad 2021-01-05).
De kvinnliga dragen kommer igen i gestaltningen av Jaces händer, som beskrivs som “[...]
smala och känsliga - en konstnärs händer, inte en krigares”.56 Smal och känslig är enligt Council och Nikolajeva båda kvinnliga drag, och avståndstagandet från stridskonsten blir i längden även ett avståndstagande från manligheten, och därmed ett steg mot dess motsats;
kvinnligheten. Jaces konstnärlighet finnes i hans musikaliska förmåga, vilket Clary upptäcker när hon ser honom sitta och spela piano.57 Jace visar sig sedan även ha kunskap kring poesi och veta vilka örter som ingår i en kopp Earl-Grey te, där det sistnämnda förvånar Clary som menar att de flesta män inte har kunskap om sådant.58 Jace har med andra ord en känsligare sida som protagonisten inte först upptäcker, och denna känslighet kan även tolkas som en emotionell och sårbar sida, vilket kan ses som ett kvinnligt drag enligt Hillerström och Nikolajeva.
Sårbarheten blir tydligare hos Jace ju mer intrigen tätnar i romanen. Första gången som han verkligen visar sig vara rädd är när Alec blir allvarligt skadad efter en strid mot en demon.
Vid detta tillfälle ser Clary hur “[...] allt guldet verkade ha sköljts ur hans ögon av något hon aldrig hade sett där förut. Panik”.59 Första gången Jace verkligen visar sig sårbar blir således en reaktion av omtänksamhet för sin vän, men då han även tar på sig skulden för Alecs skada blir hans omtänksamhet manligt kodad med ansvarstagande. Däremot beskrivs hans röst när han gör detta som “[...] lika bräcklig som en tunn isskorpa”, och att vara bräcklig, kommer vi ihåg vi från Councils avhandling, är ett kvinnligt drag.60
Jace visar sig som mest sårbar i romanens upplösning, när han ställt sig på antagonisten Valentines sida och tvivlar på Klaven och allt som han tidigare trott på. Clary har kommit för att rädda honom, och när hon ser honom slås hon av hur skör han tycks vara. Han använder en
“luddig” och “kvävd” röst, fylld av tvivel, då han inte vet om han ska förlita sig på Clary eller på Valentine. Protagonisten beskriver hans tilltro till Valentine som en “genomskinlig
rustning” som han byggt omkring sig, vilket skyddar honom från sanningen.61 Clary
poängterar även hur olik Jace är sig i denna stund, då han i vanliga fall är den som aldrig skyr sanningen, hur fruktansvärd den än må vara.62 Denna sårbarhet som han uppvisar och
56 Clare. Stad av skuggor, 193.
57 Ibid., 73.
58 Ibid., 192, 114.
59 Ibid., 397.
60 Ibid., 397.
61 Ibid., 490.
62 Ibid., 171.
oförmågan att tänka rationellt blir båda kvinnliga drag, då vi minns från Nikolajeva att
“rationell” är ett manligt drag och avsaknaden av den då torde bli en kvinnlig egenskap.
Det intressanta i denna situation är att det är Clary som räddar honom från den. Dels är det hon som fysiskt tar sig dit efter att Valentine har rövat bort den medvetslösa Jace i sin famn, och det även hennes ord som gör att Jace kan slita sig från Valentines grepp och ställa sig på
“de godas” sida igen. Precis som i Downs undersökning kring Lúthien och Beren, är det mannen som är i nöd och kvinnan som är hjälten, vilket kan ses som ombytta roller. Jace blir med andra ord placerad i en kvinnlig funktion i romanen.
Med dessa ord kan vi fortsätta att diskutera Jaces andra funktioner i berättelsen. Först har vi det självklara - han är kärleksintresset. Clary finner honom omgående attraktiv, och även om hon tycker att han är stundvis irriterande och ofta finner sig i gräl med honom, lär hon sig se hans känsligare sidor och förälskar sig i honom.
Jace fungerar även som en konfident i romanen. Han uppmuntrar Clary till att vara öppen med honom och dela sina tankar och åsikter, han finns ständigt vid hennes sida i de faror hon företar sig och hjälper henne när utmaningar uppstår. På så sätt kan Jace även fungera som
“den stöttande tjejen”, som Nilson menar är vanligt förekommande inom fantasy för unga.
“Den stöttande tjejen”, som vi minns, hjälper protagonisten med information och råd, hon fungerar som en moralisk kompass och hjälper honom att uppnå sitt mål. Denna funktion har Jace för Clary. Det är han som introducerar henne till skuggjägarnas värld, han som genom hela romanen tillger henne information kring den, råder henne i hennes val och hjälper henne i hennes uppdrag att rädda sin mamma. Dock kan han inte sägas fungera som en moralisk kompass, snarare är det Clary som får Jace att tänka över sina värderingar och val.
Jace kan även ses som “den helande kvinnan”, som Newcomb diskuterade i sin essä. Den helande kvinnan, som tidigare nämnts, var en vanlig funktion inom fantasy där en kvinna med medicinska kunskaper tar hand om andra karaktärers skador. Detta ser vi prov på när Clary vid två tillfällen gör illa sig, och Jace plåstrar om henne “[...] varsammare än hon hade trott att han kunde”.63 Här visar han sig även omsorgsfullt omtänksam, ett kvinnligt drag kan vi tolka utifrån Hirdman.
63 Clare. Stad av skuggor, 64, 207.
Ibland får Jace en körfunktion i romanen, exempelvis när han hjälper Clary att lista ut hur hon ska återfå sina borttrollade minnen.64 Däremot är det inte Jace som Clary oftast anförtror sig åt, utan den positionen går snarare till läraren Hodge eller bästa vännen Simon, och därmed kan Jace inte påstås ha en tydlig körfunktion i romanen. Likväl finns det få grunder som talar för att Jace och Clary har en foliefunktion till varandra, även om Clary önskar sig ha
egenskaper hon anser att Jace besitter men hon själv saknar.65 Istället jämför sig Clary desto mer med Isabelle, och det är snarare Jace och Simon som har en foliefunktion till varandra genom deras differenser.
6.2 Simon
Som alltid stack Simon ut på klubben i sina jeans och en gammal T-shirt med texten MADE IN BROOKLYN på framsidan. Hans nytvättade hår var mörkbrunt istället för grönt eller rosa, och hans glasögonen satt på sned på nästippen. Han såg inte så mycket ut som om han begrundade mörkrets makter utan mer som om han var på väg till schackklubben.66
Detta är den första beskrivningen som läsaren får av Simon, och den håller i sig genom resten av romanen. Simon är en “mondän”, med andra en ord vanlig människa och inte en
skuggjägare som Jace och Clary. Simon är även hennes bästa vän sedan tio år tillbaka, och tidigt i romanen får läsaren veta att han är förälskad i henne vilket hon är helt omedveten om.67 Medan Jace framstår som en sexig stridskämpe, blir Simon tafatt och snäll. Ett tydligt exempel på detta finnes i ett stycke där Clary reflekterar över att Simon “[...] såg ut som en kille som skulle vara artig mot ens föräldrar och snäll mot ens husdjur när han kom för att hämta en till en dejt”.68 Detta sätts i skarp kontrast mot Jace, som Clary anser “[...] såg ut som en kille som skulle kunna komma till en och bränna ner huset bara för att han tyckte det var kul”.69 Simons mest framträdande egenskaper är att han är foglig och omsorgsfull, vilket är kvinnligt kodade egenskaper enligt både Hillerström och Council. Simon kan dock visa tecken på aggressivitet och bestämdhet, manligt kodade egenskaper enligt Nikolajeva och Nilson, när det kommer till att beskydda Clary varav han blir “röd i ansiktet av ilska”.70 Men
64 Clare. Stad av skuggor, 211.
65 Ibid, 159, exempelvis när Clary noterar att hon inte kan röra sig lika tyst som Jace.
66 Ibid., 11.
67 Ibid., 48.
68 Ibid., 236.
69 Ibid., 236.
70 Ibid., 178.
när karaktärerna hamnar i farliga situationer är Simon den som får stiga åt sidan, medan Jace, Clary och de andra skuggjägarna beger sig in i stormens öga.
Simon framstår även som tveksam och nervös, vilket vi ser i följande stycke när Clary “[...]
hörde nervositeten i hans [Simons] skämtsamma ton. Istället för att säga åt honom att vara tyst tog Clary hans hand i sin och vävde in sina fingrar mellan hans. Hans hand var kall och
fuktig, men han tryckte tacksamt hennes”.71 Osäkerhet och att vara beroende av någon annan är enligt Hillerström och Nikolajeva kvinnliga drag, och den som Simon behöver stöd av är Clary, som därmed får den manliga positionen medan Simon upptar den kvinnliga.
Precis som Jace blir även Simon vid ett tillfälle bortrövad i romanen och räddas av Clary (som får hjälp av Jace). Efteråt uttrycker Simon att han inte hade väntat sig att hon skulle komma efter honom, och Clary reflekterar över hur sårbar och “försvarslös” Simon ser ut i detta ögonblick. Hon tröstar honom genom att omfamna honom och stryka honom över ryggen.72 Här finner vi att Simon får flera kvinnliga drag. Först blir han den i behov av räddning, sedan visar han sig sårbar och utsatt, en känsla som Clary räddar upp.
De andra karaktärerna i romanen, främst Jace, ser Simon som svag och förklarar ofta denna svaghet med det faktum att han är en mondän. Alec kallar honom vid ett tillfälle “patetisk”, och Jace säger till Clary att Simon “‘[...] har åtskilligt som inte jag har. [...] Till exempel närsynthet, dålig hållning och en skrämmande brist på koordinationsförmåga’”.73 Jace hånar även det faktum att Simon är i behov av Clarys känslomässiga stöd och räddning, trots att Jace också behöver den i intrigens upplösning.
Däremot får romanen läsaren att fundera över om Jaces kommentarer grundar sig i äkta förakt för Simon, eller i svartsjuka. Hans kommentarer framträder ofta efter att Simon eller Clary visat tillgivenhet för varandra, som när det framkommer att Simon har sovit i Clarys säng, vilket skulle kunna tala för den senare tolkningen.74 Det som kan tala för den första är det faktum att efter att Simon har räddat de andra från en demon (med andra ord visat prov på mod och stridskonst, egenskaper som Jace värderar) tillger även Jace några ord av beröm till Simon, som om han nu har höjts upp i hans ögon.75
71 Clare. Stad av skuggor, 152.
72 Ibid., 322.
73 Ibid., 211, 348.
74 Ibid., 347.
75 Ibid., 395.
Simon däremot säger rakt ut att hans motvilja till Jace grundar sig i svartsjuka, när han
slutligen brister och avslöjar sina känslor för Clary.76 Detta kan argumentera för att rivaliteten mellan de två manliga karaktärerna grundar sig i intresset för samma kvinna. Dock, som vi kan se, är det kanske snarare en blandning av både förakt och svartsjuka. Men oavsett av rivaliteten rotar sig i, förstärker den foliefunktionen de har till varandra och visar två väldigt olika män med en gemensam nämnare, Clary, som även tydligt föredrar den ena över den andra.
På grund av detta kan det även vara felaktigt att kalla Simon för ett kärleksintresse, då det är tydligt vem av dem som Clary själv hyser romantiska känslor för. Romanen ger inte heller läsaren något sken av att detta kommer att förändras. Även om Clary, en aning förvånat, själv inser att hon finner Simon attraktiv blir hon chockad av hans kärleksförklaring och ser honom tydligt endast som en vän. Om Simon kallas för ett kärleksintresse, blir det ett ensidigt
sådant.77
Desto tydligare, vilket redan nämnts, har Simon funktionen som kör. Han är Clarys bästa vän, hennes trofasta kamrat och ständiga bollplank. Även när han är djupt sårad av hennes
agerande ställer han ändå upp för henne när hon behöver det.78 Han hjälper henne att lyfta känslor och tankar, och han symboliserar Clarys kvarvarande länk till den mänskliga världen och det liv hon tidigare haft där. Detta ger honom även funktionen som konfident till Clary, i en större bemärkelse än vad Jace är. Däremot kommer Simon inte med ny information och hjälper henne inte mot hennes mål, och därmed kan han inte betraktas som “den stöttande tjejen”. Han visar inte heller drag av att vara “den helande kvinnan”, och fyller inte heller en foliefunktion till henne då han inte lyfter Clarys egenskaper genom att vara väldigt lik eller väldigt olik henne.
76 Clare. Stad av skuggor., 350-351.
77 Det enda som kan tala för att Simon så småningom kommer att bli ett kärleksintresse, är det faktum att Clary och Jace får veta i slutet av romanen att de, enligt Valentine, båda är barn till antagonisten och därmed även syskon till varandra. Kanske Simon och Clary kommer att ha någon form av romantisk relation i de senare böckerna, nu när en sådan komplicerats mellan Clary och Jace?
78 Ibid., 371.
6.3 Tamlin
Tamlin var bara en gyllenglittrande figur i utkanten av mitt synfält. [...] Det gröna i hans ögon hade samma nyans som gräset mellan mina fingrar, och de bärnstensfärgade fläckarna var som solstrålarna som silades genom trädkronorna. Till och med masken, hur besynnerlig och
främmande den än var, tycktes passa in här - som om platsen hade skapats enkom för honom. Jag kunde föreställa mig honom här i djurform, hopkrupen och slumrande i gräset.79
Ovanstående citat, som berättas utifrån protagonisten Feyres perspektiv, beskriver Vårhovets höglord Tamlin som en skimrande, övernaturlig varelse i starkt förbund med naturen. Tamlin är en högalv, ett kraftfullt magiskt väsen, medan Feyre själv är en vanlig människa som av olika händelser nu lever vid hans hov. Tamlins mest framträdande drag är präglade av
manligt kodade egenskaper: Han är en stark, argsint och känslomässigt hämmad härskare och stridskämpe. Han är även tydligt beskyddande och ansvarstagande, då han har ett helt hov under sina vingar som han måste försvara mot monster. Både med en symbolisk och med en fysisk mask för ansiktet gör han sitt bästa för att dölja sina känslor, men ibland grips han av en okontrollerbar vrede som rinner utanför hans skal.
När denna ilska kokar över framträder även Tamlins bokstavligt djuriska jag. En del av hans magiska egenskaper är att kunna förvandla sig till en gigantisk best, som kan visa sig även när han är i sin alvform genom att han morrar, visar tänderna och fäller ut sina klor, som i följande stycke: “Det skar i öronen när Tamlin sköt ut klorna och strimlade sönder gaffeln.
Han reste sig upp med en kraftfull, brutal rörelse. Jag försökte låta bli att darra inför hans pulserande vrede, hur hörntänderna såg ut att bli längre [...]”.80 Denna “pulserande vrede”
återkommer vid flera tillfällen, som när han kämpar mot monstruösa varelser, eller när han i ett vredesutbrott slår sönder alla möbler i ett rum. Denna aggressivitet, vilket är manligt kodat, är någonting som Tamlin skäms över och som skrämmer Feyre.81
Med det sagt ska vi nu återgå till det inledande citatet, och till beskrivningen av Tamlins utseende. Våren är en stark symbol i hans yttre, då hans ögon jämförs med grönska och hans hår beskrivs gyllene: “[...] som om det var spunnet av själva solen”.82 Som vi kommer ihåg från Council, är ljus och gyllene två kvinnliga drag när det kommer till karaktärers utseende,
79 Sarah J. Maas. Ett hov av taggar och rosor, övers. Carina Jansson. Stockholm: Modernista, 2018, 167.
80 Ibid., 101.
81 Ibid., 144, 147.
82 Ibid., 118-119.
samt att bli jämförd med solen. Han beskrivs även som vacker, ett ordval som enligt Nikolajeva är kvinnligt kodat.
Ju mer Feyre lär känna honom, desto fler sidor får läsaren se av honom. Det framkommer dels att han är ensam och olycklig, då hans familj blev dödad och deras avsaknad tvingade honom att själv ta över tronen, en roll han aldrig ville ha.83 Han visar sig också vara konstnärlig, då han har en talang för att skriva limerickar och är enastående på att spela fiol.84 Detta kan ses som en känsligare sida och därmed en kvinnlig egenskap. Men då protagonisten inte beskriver dessa egenskaper med sådana ord eller några av deras synonymer, utan snarare ser
konstnärligheten som ett tecken på att han är välutbildad, behöver det inte nödvändigtvis ses som kvinnligt.
De kvinnliga drag som går att finna hos Tamlin blir mest framträdande mot slutet av romanen.
Antagonisten Amarantha, en ondskefull kvinnlig högalv med ett starkt hat mot människor, har rövat bort Tamlin. Hon har placerat honom vid sin sida i sitt mörka hov som kallas Under berget, där han ska leva ut resten av sitt liv som hennes partner. Feyre beger sig efter honom och gör ett avtal med Amarantha där protagonisten ska genomgå en rad prövningar, och klarar hon dem befrias Tamlin och hans hov. Först finner vi att Tamlin är den som är i behov av räddning och därmed får en kvinnlig position. Tamlin blir även reducerad till ett objekt inför Amarantha och Feyre när de förhandlar om hans öde utan att han själv säger någonting om saken, likt hur Downs beskrev att Beren och kungen förhandlade kring Lúthiens hand som om hon vore en skatt. Tamlin blir i denna situation dessutom ett offer och ett sexuellt objekt, vilket både Council och Hillerström menar är kvinnligt kodade drag.
Genom tiden Under berget förblir Tamlin tyst och stilla, ständigt sittande vid antagonistens sida: “Tamlins ansikte var som sten - men han grep så hårt om armstöden att knogarna vitnade. Inga klor. Det tecknet på sitt ursinne lyckades han åtminstone dölja”.85 Det framgår att han är arg, samtidigt förblir han passiv, där det sistnämnda ses av Downs och Hillerström som ett kvinnligt drag. Han förlitar sig på att Feyre ska rädda honom och hamnar därmed i en position där han är beroende av någon annan, även det ett kvinnligt drag.
83 Maas. Ett hov av taggar och rosor, 187.
84 Ibid., 187.
85 Ibid., 361.
Vid intrigens upplösning visar han ytterligare kvinnliga egenskaper, när Feyre blir dödad av Amarantha (men sedan kommer till liv igen). När detta sker dödar Tamlin först antagonisten och tar sedan Feyres livlösa kropp i sina armar, gråter “skälvande” och stryker hennes hår.86 Han visar sig här sårbar och emotionell, båda kvinnliga drag.
Han visar sig även sårbar och undergiven vid två andra tillfällen i romanen, där ena sker strax innan Feyre dör, då han går ner på knä och bönfaller Amarantha om nåd.87 Vid ett tidigare stycke gör han samma sak inför den manliga karaktären Rhysand, när även han utgör ett hot mot Feyre.88 Dock grundar sig sårbarheten och undergivelsen han visar vid dessa tillfällen i hans behov av att beskydda Feyre, med andra ord en manlig egenskap, vilket kan argumentera emot huruvida dessa två tillfällen faktiskt kan ses som kvinnliga.
Vad är då Tamlins funktion i romanen? Främst är han ett kärleksintresse - Feyre är redo att dö för att rädda honom, och det är kärleken som främst driver henne Under berget och motiverar henne, för även om hon likväl vill befria hans hov är Tamlin hennes huvudfokus. Han blir även hennes konfident och hon beskriver honom uttryckligen som sin vän, men detta överskuggas av den ständiga attraktionen hon känner för honom och därmed kan han inte främst påstås äga en konfidentfunktion.
Det som skulle kunna tala för att Tamlin innehar funktionen som “den stöttande tjejen” är det faktum att han bidrar Feyre med kunskap om sitt hov, sin värld, varelserna i den, riterna och reglerna. Dock bidrar han inte med mer information än vad vare sig vännen Lucien eller kammarjungfrun Alis gör, vilket skulle kunna tala emot den första tolkningen. Han skulle inte heller kunna ses ha funktionen som “den helande kvinnan” gentemot Feyre, då det är
protagonisten som plåstrar om hans skador istället för tvärtom.89 Dock uppvisar han denna egenskap gentemot en annat karaktär i romanen, vars skador han försöker ta hand om men saknar möjlighet att verkligen hela, vilket resulterar i den karaktären förblöder.90
Han har inte heller den primära körfunktionen till Feyre, då dessa skor till största delen uppfylls av Lucien. Det är han som ofta diskuterar med protagonisten och hjälper henne att komma underfund med sina känslor och tankar. När Lucien inte finns tillhands, finns istället
86 Maas. Ett hov av taggar och rosor, 416.
87 Ibid., 412.
88 Ibid., 249.
89 Ibid., 115.
90 Ibid., 161.
Alis där, och det är exempelvis hon som berättar om Tamlins öde för Feyre och hjälper henne inse vad hon måste göra. Och när inte längre Alis finns till hands, kommer Rhysand in i bilden, vilket vi kommer att återkomma till.
Då Tamlin och Feyre har flera gemensamma drag till varandra, som att vara ansvarstagande och beskyddande, skulle det kunna påstås att Tamlin har en foliefunktion till henne i och med att han framhäver dessa drag hos henne. Däremot fyller Tamlin desto tydligare en
foliefunktion till Rhysand, som ter sig som hans raka motsats.
6.4 Rhysand
Framför mig stod den vackraste man jag någonsin sett. [...] Allt hos främlingen utstrålade sensuell elegans. En högalv, utan tvekan. Hans korta, svarta hår glänste som korpfjädrar mot hans bleka hy och ögonen var så djupt blå att de nästan var violetta, till och med i eldskenet. De glittrade roat när han betraktade mig.91
I ovanstående citat får vi läsa om Feyres första intryck av högalven Rhysand. Likt Tamlin beskrivs han som vacker, en kvinnlig term. Hans utseende blir också en symbol för hovet han är höglord över, Natthovet, då hans kläder är svarta, hans hår likaså, hans ögon är mörkblå (som natthimlen) och som en del av sin magiska förmåga kan han frammana mörker omkring sig.92 En annan del av hans kraft är att han kan läsa tankar och styra andras sinnen, samt kan han frammana “[...] ett par stora, hinnaktiga vingar - som en fladdermus [...]”.93 Fladdermus, som vi känner till, är en varelse starkt kopplad till natten.
Rhysand lever Under berget vid Amaranthas sida och agerar som hennes tjänare, bödel och
“hora.” Under Feyre och Rhysands första möte noterar hon den omedelbara attraktionen för honom, vilket övergår i skräck då han vid deras nästa möte använder sin magi emot henne.
När de åter möts Under berget blir Rhysand den som hjälper henne genom prövningarna, och under dessa fortsätter Feyre att finna honom attraktiv, skrämmande och mäktig, men även slug, politisk och beräknande.
91 Maas. Ett hov av taggar och rosor, 198-199.
92 Ibid., 329.
93 Ibid., 354.
Rhysands drag ter sig till större delen vara manligt kodade då han är våldsam, analyserande och rationell. Det framgår dessutom att han bortsett från sina magiska talanger också är en slagskämpe, likt Tamlin, men till skillnad från honom är det inte den sidan som läsaren får se.
Istället för att slita sina fiender i stycken med klor och tänder, besegrar han sina motståndare
“avslappnad” och “utan ett enda hårstrå fel”, med hjälp av sin magi. 94 Ett exempel på detta finner vi Under berget, när Amarantha beordrar honom att förhöra en alv som misstänks vara en desertör. Rhysand får alven att spärra upp ögonen i “smärta och skräck” medan han hämtar ut informationen han behöver och dödar honom sedan på ett ögonblick.95
Förutom att uppvisa vilken makt Rhysand besitter, visar stycket en annan intressant sak. Dels misstänker Feyre att de upplysningar som Rhysand lämnat vidare är felaktiga, för att
beskydda de andra som var involverade i kuppen. Även när de går därifrån undrar Feyre om någon annan förstod “[...] att det hade varit ett barmhärtighetsmord”, då han hade dödat alven snabbt istället för att plåga honom som Amarantha ville. När de kommer därifrån börjar Feyre misstänka att Rhysand egentligen inte vill utföra de hemskheter Amarantha beordrar honom till och att han är godhjärtad innerst inne.96
Som vi kommer ihåg är att dölja sina sanna känslor manligt kodat. Men hans barmhärtighet skulle kunna ses som ett kvinnligt drag, då det är starkare förknippat med omsorgsfull omtänksamhet snarare än ansvarstagande omtänksamhet. Även hans sätt att utöva makt med sin magi istället för sina muskler, lindar tankarna kring Downs essä om Lúthien och Beren, där den kvinnliga karaktären hade makt genom sin intelligens och magi, medan Beren hade sina stridsfärdigheter. Skulle Rhysand jämföras med dem liknar han snarare Lúthien i sin gestaltning, både i sitt sätt att förlita sig på magi men även genom att han använder huvudet för att driva sin agenda istället för sina muskler.
Ett annat element som förekommer i romanen, vilket vi redan kort berört och som sätter Rhysand i en tydligt kvinnlig position, är det faktum att han blir sexuellt utnyttjad av
antagonisten. Som vi minns från Hillerström är det nämligen oftast kvinnliga karaktärer som blir utsatta för sexuellt våld. Läsaren får mötas av att Rhysand kallas för “Amaranthas hora”, och senare, i ett samtal han har med Feyre, uttrycker Rhysand: “‘Du hatar mig. Föreställ dig hur du skulle ha känt om jag tvingat dig att tjäna mig i sovrummet. Jag är Natthovets höglord
94 Maas. Ett hov av taggar och rosor, 370.
95 Ibid., 370.
96 Ibid., 370.
- inte hennes sköka’”, varpå Feyre tänker: “Så de nedsättande kommentarerna var sanna“.97 Här öppnar Rhysand upp sig och visar både känslor och sårbarhet, kvinnliga drag, men främst framkommer det att samlaget inte sker under Rhysands samtycke utan är framtvingat.98 Han reduceras till ett objekt inför antagonisten, till ett vapen och till ett föremål för sexuell njutning, en utsatthet som är kvinnligt kodad enligt både Council och Hillerström.
I andras ögon betraktas Rhysand ständigt som “Amaranthas hora”, även av Tamlin. I ett stycke där de båda männen interagerar med varandra uttrycker Tamlin till Rhysand: “Och du har ingen makt här - så försvinn. Amaranthas säng börjar bli kall”, och använder därmed Rhysands utsatthet emot honom.99 Rhysand föraktar i gengäld Tamlin och menar att han har gömt sig “[...] bland häckar och blomsterrabatter medan världen gått åt helvete”, och anklagar honom på så vis för att vara räddhågad.100 Deras rivalitet tycks därmed inte grunda sig i en kamp över Feyres tillgivenhet, utan har andra rötter.
Männens konkurrens förstärks av deras tydliga foliefunktion till varandra. Den ena är
Natthovet, den andra är Vårhovet. Rhysand är mörkret själv, hans makt framkommer av hans förmåga att frammana mardrömmar och använda sin hjärna i hovets politiska spel. Tamlin är grönska och sol, och hans makt grundar sig i hans stridsfärdigeter och hans bestialiska form.
Även i den del av romanen som utspelar sig Under berget är de varandras motsatser, då Tamlin är tyst och passiv, medan Rhysand är talförlig och aktiv medan han försöker hålla Feyre vid liv genom hennes prövningar. Skillnaden mellan dem båda syns även vid romanens upplösning, när Amarantha är i färd med att ta livet av Feyre. Tamlin, som vi minns, går ner på knä och bönar för hennes liv. Rhysand, som skriker Feyres namn, väljer att ta upp en dolk och attackera antagonisten, en gest som misslyckas då Amarantha utan problem slår honom till marken. Det enda karaktärerna har gemensamt, förutom att båda är högalver och
höglorder med makt, är att de blir reducerade till objekt inför antagonisten och intar en offer-liknande position som Feyre i slutändan räddar dem ur när hon klarar av prövningarna (vilket leder till att Amarantha dödas av Tamlin).101
97 Maas. Ett hov av taggar och rosor, 394.
98 Då romanen inte använder just ordet våldtäkt för att beskriva det Amarantha gör mot Rhysand, har jag valt att inte heller använda det utan istället beskriva det som sexuellt utnyttjande.
99 Ibid., 245.
100 Ibid., 244.
101 Ibid., 411.
