MÄNNISKANS TEXTER LITTERATUREN

(1)

Karl Lindqvist

MÄNNISKANS TEXTER

LITTERATUREN

Smakp rov ur l äromed let

(2)

Box 141 221 00 Lund

Besöksadress Åkergränden 1 Tel 046-31 20 00

www.studentlitteratur.se

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/

rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Artnr 33713

ISBN 978-91-44-05982-2

Redaktörer: Malin Kågerman Hansén, Henric Arfwidsson, Tommy Lundahl

(3)

Innehållsförteckning

Forntiden

DE FÖRSTA KULTURERNA

Antiken

SAMHÄLLE OCH KULTUR Grekland 3600–323 f.Kr.

Athen – demokratins födelse Greklands gudar

Filosoferna

Hellenistisk tid 323–31 f.Kr.

Alexandria

Romarriket ca 750 f.Kr.–476 e.Kr.

Den romerska republiken 509–31 f.Kr.

Det romerska kejsardömet 31 f.Kr.–117 e.Kr.

Mellan hedendom och kristendom (117–476) Kristendomen tar över

Utanför Europa Kina – en orolig tid

Indien – kontakterna med väst Afrika

ANTIKENS EPIK Grekland

Trojanska kriget Homeros och hans epos Vad kännetecknar ett epos?

Historieskrivning I fablernas värld Rom

Vergilius

Historieskrivning och biografi Kristendomens texter Utomeuropeisk epik

Kina – filosofins tröst Indien – filosofi och kärlek ANTIKENS LYRIK

Grekland – den personliga lyrikens födelse Den antika lyrikens versmått

Kärlek och hat, sexualitet, fest och glädje Sapfo – antikens främsta lyriker Rom – imitation och nyskapande

Den personliga lyriken Den objektiva lyriken Utomeuropeisk lyrik

Afrika Kina Indien

ANTIKENS DRAMATIK

Grekland – regler och improvisation De dionysiska festspelen

Tragedi

Den grekiska teaterplatsen Spelstilen

Aischylos, Sofokles och Euripides – den grekiska tragedin utvecklas

Den grekiska komedin Den romerska teatern

Komedin – Plautus och Terentius Sex och våld: mimarna tar över Det antika dramats undergång Utomeuropeisk dramatik

Afrika Indien Östasien

Medeltiden (476-1453)

Medeltidens världsbild Kulturella världar

MEDELTIDENS EPIK

Kristen epik- att leva i två världar Hövisk epik – äventyr och kärlek Folklig epik

Arabisk epik – helighet och fantasi Den isländska sagan

Svensk epik

Utomeuropeisk epik

(4)

MEDELTIDENS LYRIK

Medeltiden – kämparnas och våldets tid Den höviska kärlekens tid

Smutsens och snuskets tid Utomeuropeisk lyrik

MEDELTIDENS DRAMATIK

Kyrklig dramatik – återuppståndelsen Dramatik utanför kyrkan

Utomeuropeisk dramatik

Renässansen (1453 - 1600)

Förändrade samhällen, förändrad kultur Utanför Europa

RENÄSSANSENS EPIK Utomeuropeisk epik

RENÄSSANSENS LYRIK Sonetter av många slag

1500-talets Sverige: psalmer och knittel Utomeuropeisk lyrik

RENÄSSANSENS DRAMATIK

Italien – perspektivscener och pajaskonster Spanien – dramats guldålder

England – Shakespeares tid Utomeuropeisk dramatik

BAROCK OCH KLASSICISM Överdåd, fasa och tuktade former

BAROCKENS OCH KLASSICISMENS EPIK Utanför Europa

BAROCKENS OCH KLASSICISMENS LYRIK BAROCKENS OCH KLASSICISMENS DRAMATIK UPPLYSNING OCH FÖRROMANTIK 1720-1790 Kämpande optimister

Upplyst envälde och riksdagsmakt Utanför Europa

UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS EPIK Frankrike – upplysningens hjältar

England- samhällsdebatt och nöjesläsning Tyskland – litteraturens återkomst Sverige- i upplysningens tjänst

Utanför Europa

UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS LYRIK Poesin – folkets språk

Johann Wolfgang von Goethe – mångsidig kärleksdiktare

Kvinnliga europeiska 1700-talspoeter Sveriges 1700-tal – Bellmans och upplysningspoesins tid

UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS DRAMATIK

Från franskklassicism till franska upplysningsmän

Den upplysta dramatiken

Johann Wolfgang von Goethe – teaterchef, nationalförfattare och förromantiker Den nya tidens skådespelare Kvinnlig dramatik under 1700-talet Utanför Europa

ROMANTIKEN 1790 -1830 Vad var romantiken?

Reaktion, nationalism - och de första stegen mot en ny tid

Utanför Europa ROMANTIKENS EPIK

Frankrike – främlingskap och popularitet England - berättandet tar nya vägar Tyskland- sagor och vilda romaner Ryssland – patriotism och känsla Sverige – en ny prosa växer fram Övriga Norden- sagor och epos Utanför Europa

ROMANTIKENS LYRIK

Den engelska romantiska lyriken – natur, egensinnighet, politik och skönhet Melankoli,natur, saga och hjältar Sverige – etablerade romantiker och egensinniga genier

Utanför Europa

ROMANTIKENS DRAMATIK

Tyskland – den romantiska dramatikens vagga Frankrike – Victor Hugos och boulevardteaterns

(5)

romantik

Norden – sagor, längtan och desillusion MODERNISMEN 1890-1945

Ismernas tid Maskinåldern

MODERNISMENS EPIK

Frankrike – yttre och inre verklighet England- gamla och nya världar Tyskland – från krig till krig Sovjetunionen – att välja sida Sverige- hembygden och världen Övriga Norden

Utanför Europa MODERNISMENS LYRIK

Symbolismen – hur mycket förstår vi?

Futurismen – i sällskap mot framtiden Apollinaire – modernismens allkonstnär Expressionismen – den desperata lyrikens uttryck

Dadaism och surrealism – jolifanto bambla och bevingade bläckfiskar

T S Eliot och det öde landet Sverige kring sekelskiftet Utanför Europa

MODERNISMENS DRAMATIK

Symbolismen – från verklighet till dröm Expressionismen - ”skrikdramatiken”

Den politiska dramatiken Utanför Europa

EFTERKRIGSTIDEN 1945-2000

”Kalla och varma” krig i en ny värld Teknikens under

Ångest, ansvar och ungdomsrevolt Sverige – världen kommer allt närmare

EFTERKRIGSTIDENS EPIK

Frankrike – över mitt öde bestämmer jag England – samhället präglar dig

Tyskland – att gå vidare efter kriget Sovjetunionen – författare är opålitliga Sverige- och världen

EFTERKRIGSTIDENS LYRIK Europa – vad gör vi med lyriken?

Sverige – modernism och nyenkelhet Utanför Europa

EFTERKRIGSTIDENS DRAMATIK 60-talsavantgardet

Sverige – frihet, ångest och barnteater Kvinnliga dramatiker tar plats på scenen Utanför Europa

(6)

(7)

A N T I K E N

Forntidens högkulturer kunde du läsa om i föregående kapitel. De gav i sin

tur kulturella impulser till den lilla bergiga sydeuropeiska halvö, som sena-

re kom att kallas Grekland. Den låg vid en korsväg för handel och sjöfart,

och med de kringseglande fartygen kunde också idéer och tankar smyga

sig med i lasten. Dessa omformades sedan efter det egna samhällets speci-

ella behov och så växte det antika Grekland fram, som vi brukar kalla ”den

västerländska kulturens vagga.”

(8)

44

Antiken

samhälleochkultur

SAMHÄLLE OCH KULTUR

Forntidenshögkulturerkundeduläsaomiföregåendekapitel.Degavisin

turkulturellaimpulsertilldenlillabergigasydeuropeiskahalvö,somse- narekomattkallasGrekland.Denlågvidenkorsvägförhandelochsjöfart,

ochmeddekringseglandefartygenkundeocksåidéerochtankarsmyga

sigmedilasten.Dessaomformadessedanefterdetegnasamhälletsspeci- ellabehovochsåväxtedetantikaGreklandfram,somvibrukarkalla”den

västerländskakulturensvagga.”

Hedersbeteckningen kommer av att det är härifrån vi har fått vårt sam- hällsskick och mycket av det vi kallar kultur. Det framgår inte minst av svenskans alla grekiska lånord, från demokrati till olympiad; ord för vårt tänkande som filosofi eller för utforskandet av vårt inre, psykologi. Studiet av världen igår, idag och i morgon: arkeologi, historia, fysik och astronomi.

Eller de litterära grundformer vi använder oss av i denna bok: epik, lyrik och drama. (se Inledningen).

Antikens kultur uppstod i Grekland, övertogs sedan av romarna och spreds genom dem vidare, till länderna runt Medelhavet och upp genom Europa. De grekiska och de romerska författarna sågs som klassiker, som senare tiders författare skulle försöka efterlikna. Så började ”det väster- ländska kulturarvet” träda fram, det som vi fortfarande i så hög grad är präglade av även här i Sverige.

Grekland

3600–323 f.Kr.

På den grekiska halvön fanns redan från cirka 7000 f.Kr. en åkerbruks- kultur, men det var under bronsåldern, 3600–1050 f.Kr., som handel och sjöfart växte fram. För utvecklingen av handeln blev två saker avgörande.

Med grekerna fick mynten allmän användning och den opraktiska bytes- handeln försvann. Lika viktig blev skriften. Från ett annat handelsfolk, fenicierna, övertog grekerna ett system med stavelseskrift som de i sin tur vidareutvecklade (se Språket).

Välstånd och överbefolkning gjorde att grekerna med bosättningar och handelsstationer började kolonisera områden i Italien, Nordafrika och på Mindre Asiens västkust. Där kom de i konflikt med det väldiga persiska riket som från mitten av 500-talet f.Kr. sträckte sig ända från Egypten till Indien. Under perserkrigen slöt sig alla greker samman och vid Marathon hejdades den persiska invasionen 490 f.Kr. Efter slaget sprang en budbä- rare 42 195 meter till Athen med beskedet att staden var räddad. Sträckan är fortfarande densamma i dagens maratonlopp.

klassiker n författare som skapat verk av bestående värde

demokrati ⁿ demos – folk + kratein - vara stark, härska olympiad n olympiados – tidsrymd på fyra år filosofi ⁿ philos – vän + sophia – vishet

psykologi n psyche – själ + logos – ord, tal, förnuft arkeologi ⁿ arché – början, orsak + logos

historia n historia – efter- forskning, undersökning fysik ⁿ physike – något som avser naturen

astronomi n astron – stjärna + nomos – lag,kunskap

Korinth Athen

Naukratis

Jerusalem Karthago

Det grekiska området omkring 700-talet f.Kr.

Områden koloniserade av greker

Kreta Cypern

Korsika

Sardinien

Svarta havet Donau

Medelhavet

Nilen

Miletos Siracusa

Kyrene Massalia

Byzantion

A N T I K E N

Läs mer om de grekiska staterna i webbdelen

(9)

Athen – demokratins födelse

Under den här tiden var Grekland indelat i stadsstater. De bestod av en stad med tillhörande landsbygd. Mitt i de flesta städerna på en klippa låg akropolis, med de viktigaste templen. Nedanför fanns torg och bostäder skyddade av en mur. En av de mest framstående stadsstaterna var Sparta, som med sina hjältemodiga soldater hade spelat en avgörande roll under perserkrigen. Från 400-talet blev istället Athen hela Greklands domine- rande handels- och kulturcentrum. Under denna klassiska tid utformades den athenska demokratin. Den gällde dock endast fria,vuxna män. Kvin- nor, slavar och inflyttade från andra stadsstater hade inga politiska rät- tigheter. Tidigare hade det funnits många kvinnor som arbetade med lä- kekonst, men de förbjöds nu att studera. Möjligen fick de tjänstgöra som barnmorskor eftersom det hörde ihop med det som sågs som deras viktigaste uppgift i samhället: att föda barn.

De fria manliga medborgarna avgjorde genom omröstningar hur staden Athen skulle styras. Det var också nästan uteslutande bland männen som kulturlivet fick sina utövare. Och sina välgörare. En orsak till ett rikt ut- bud av kultur är att i ett välmående samhälle behöver inte alla slita för den dagliga brödfödan. I det klassiska Grekland får vi våra första verkliga kul- turarbetare, som alltså fick betalt för att utöva sitt yrke.

Korinth Athen

Naukratis

Jerusalem Karthago

Det grekiska området omkring 700-talet f.Kr.

Områden koloniserade av greker

Kreta Cypern

Korsika

Sardinien

Svarta havet Donau

Medelhavet

Nilen

Miletos Siracusa

Kyrene Massalia

Byzantion

(10)

Trots att skriften nu utvecklats var litteraturen i första hand muntlig. Pro- fessionella underhållare, rapsoder, drog från plats till plats och berättade allt från verkliga krigsäventyr till sagor och myter. Det här blev en litteratur tillgänglig för alla greker vilken samhällsklass de än tillhörde. Ibland satte rapsoderna ihop egna långa och rytmiska berättelser till det vi kallar epos (se s. 62).

1 BeRÄttAnDetDÅOCHnU

Rapsoden kan jämföras med dagens ”rappare”. Ta i grupper fram några moderna ”rap- texter”, lyssna på dem och diskutera sedan i hela klassen vad det kan vara i det här rytmiska sättet att berätta som är speciellt fängslande

Sånger och uppläsningar av lyrik och körlyrik samlade stora skaror omkring sig. Dramat uppfördes för en väldig publik vid stora fester (se

rapsod ⁿ rhapsodos – sam- manfoga + ode – sång

(11)

s. 75). Att litteraturen blivit så populär gjorde att den började skrivas ner för att kunna bevaras för eftervärlden. Från 400-talet f.Kr. börjar det förekomma texter i fler än ett exemplar, inte minst sedan Homeros epos utnämnts till den klassiska grekiska texten.

Greklands gudar

Varje grekisk stadsstat kunde ha sin egen favoritgud, men alla tillhörde en gemensam gudavärld. På det grekiska berget Olympen härskade en bro- kig samling ledda av den ständigt otrogne Zeus och hans trogna maka, Hera. Där fanns hans dotter, Afrodite, som hade minst lika många även- tyr som sin far. Apollon understödde diktning och musik, medan Ares var krigskonstens gud. I underjorden härskade Hades, bror till Zeus. En an- nan bror var Poseidon, havets gud. En syster var Demeter, skördekonstens gudinna. Ett undantag bland gudarna var Athena, eftersom hon inte hade någon mor. Hon föddes som en blixt ur sin fader Zeus huvud! Hon var staden Athens speciella skyddsgudinna.

Detta är endast några exempel ur en mycket brokig skara av gudar. Dess- utom växte gudavärlden hela tiden. Genom att gudarna gärna förälskade sig i vackra jordiska människor av båda könen uppstod snart ett myller av halvgudar. Och ett myller av historier. Den grekiska mytologin uppvisar en provkarta på spännande intriger med otrohet, svartsjuka, svek, hämnd eller måttlös åtrå och passion.

Gudarna tillbads genom regelbundet återkommande fester, där de hylla- des med offer och processioner exempelvis vid den årliga Dionysosfesten i Athen. Dionysos var fruktbarhetens och rusets beskyddare och son till Zeus och en jordisk kvinna. Vid festen förekom också dramatikertävlingar (se s. 87).

(12)

Gudarna var mycket måna om sin värdighet. Många myter handlar om människor som försöker förhäva sig gentemot gudarna. De som trotsar dem uppvisar hybris och det kan ge fruktansvärda straff som följd. Däre- mot blandade sig gudarna själva gärna in i mänskliga angelägenheter och strider.

Myterna har stor betydelse för alla forntida kulturers litteratur och det gäl- ler verkligen antikens Grekland. Man kan kalla den grekiska gudavärlden en litteraturens väldiga förrådskammare. Ur den hämtade såväl epiker som dramatiker ämnena för det de ville berätta eller gestalta.

2 GUDAVÄRLDARiVÄRLDen

Det finns idag mängder av böcker och sidor på Internet som beskriver gudavärldar från skilda kulturer. Ta reda på vad exempelvis krigsguden eller skördekonstens gudinna heter i Egypten, Mesopotamien, Indien och Grekland och ge exempel på likheter och olikheter mellan dem

Jämför dina exempel med kamraternas och samla en ”gudalista” tillsammans i klassen.

3 DenGRekiSkAGUDAFAMiLJen

Texten ovan beskrev endast en del av den grekiska gudafamiljen. Leta reda på ytterligare några gudar och rita ett släktträd över deras inbördes relationer.

Filosoferna

I den här bokens inledning kunde du läsa om hur människan tidigt bör- jade fundera över alltings ursprung och om tillvarons mening och mål.

När svaren på dessa frågor inte söktes i skapelsemyter utan i egna speku- lationer om hur världen ser ut lades grunden till den tankeverksamhet vi kallar filosofi.

De äldsta filosoferna beskrev världens uppbyggnad utifrån olika urämnen som vatten, jord, luft eller eld. Med atenaren Sokrates (469–399 f.Kr.) blev filosofin något för den enskilda människan. Han gick omkring på gatorna och förde samtal med alla han mötte om såväl moraliska problem som medborgarens roll i samhällslivet. Det gjorde honom farlig för de styran- de i Athen. Han var ”en ungdomens fördärvare” och dömdes till att välja mellan landsflykt eller döden. Han valde att dö för egen hand. Sina sista timmar tillbringade han tillsammans med sina närmaste vänner och lär- jungar, där de diskuterade om själen var odödlig eller inte. Sedan tömde han giftbägaren.

Platon

Sokrates skrev själv ingenting, men hans filosofi är känd genom att hans främste elev Platon (427–348 f.Kr.) låter Sokrates vara huvudperson i de flesta av sina Dialoger. De är ofta uppbyggda så att Sokrates inleder med

hybris ⁿ övermod, tro för mycket om sin egen förmåga

Läs mer om tidig grekisk filosofi webbdelen Läs mer om grekiska myter och gudar i webbdelen

(13)

en fråga, exempelvis: Vad är det sköna? Vad är tapperhet? Den som svarar får sedan ge exempel, Sokrates frågar vidare och genom den fortsatta dia- logen börjar vi fundera på om det finns något gemensamt för all tapperhet eller skönhet. Målet är alltså ett slags allmänna begrepp, som har en själv- ständig existens.

4 tAPPeRHetOCHSkÖnHet

Pröva på egen hand Sokrates teknik! Försök att tillsammans med en grupp kamrater, genom diskussion definiera vad ”tapperhet” och ”skönhet” är. Det räcker inte att slå upp ordet i en ordbok – bygg ut era tankar och ge en utförlig definition av begreppen! Skriv sedan ner det ni kommit fram till och jämför med andra grupper, som gjort samma uppgift. Vad finns det för likheter och skillnader mellan era svar?

Avsluta med en klassdiskussion där ni ringar in begreppen tillsammans.

Staten och idéernas värld

Den dialog som har fått störst betydelse för eftervärlden är Staten, med den kända bilden av ”grottan”. Platon menar här att vår egen verklighet är svår att begripa endast med våra sinnen, eftersom vi sitter fjättrade i en underjordisk grotta med ansiktena vända mot väggen längst in i grottan.

Bakom oss brinner en stor eld och det enda vi kan uppfatta är skuggorna av figurer som rör sig bakom våra ryggar. Figurerna belyses av elden och kastar sina skuggor på grottväggen framför oss. Vår verklighet är alltså bara är en skugga av den egentliga verkligheten: idéernas rike. Enda sättet att få insikt om denna högre verklighet är genom filosofin. (se även Anto- login)

Sammanfattande brukar man kalla de här tankarna för Platons idealism.

Den fick ett oerhört inflytande på europeiskt tänkande. Under 200-talet e. Kr. fördes Platons tankar samman med kristendomen i nyplatonismen.

Den förenade tankarna om det godas idé med en hemlighetsfull (mys- tisk) längtan efter Gud. Denna längtan efter idéernas rike nådde sedan sin höjdpunkt under romantiken från 1700-talets slut till 1800-talets mitt.

På 390-talet f.Kr. återvände Platon efter långa resor till Athen. Där grundade han en egen skola för undervisning och forskning. Skolan låg nära en olivlund helgad åt sagohjälten Akademos och fick därför namnet Aka- demi. Platons akademi blev modell för senare kulturella och vetenskapliga sammanslutningar runt om i världen.

5 MeninGenMeDLiVet

Vi människor lever här och nu. Behöver vi då fundera över meningen med livet?

Vad är din åsikt i denna fråga? Fundera först på egen hand och skriv ner några av dina egna reflektioner. Diskutera sedan frågan gemensamt i klassen: behöver vi dessa funderingar, eller är det bäst att låta bli?

(14)

Aristoteles

En av Platons elever var Aristoteles (384–322 f.Kr.), som efter sin lärares död grundade en egen akademi där han försökte systematisera alla veten- skaper som fanns i antikens Athen. Han skrev och föreläste bland annat om logik, estetik, pedagogik, psykologi och fysik. Många av hans skrifter finns bevarade och under medeltiden blev Aristoteles världsbild ledande i Västeuropa.

Aristoteles mest kända enskilda verk är Om diktkonsten. Enligt honom ska konsten efterbilda och återge verkligheten. Begreppet kallas mimesis.

Främst ägnade han sig åt tragedin (se s. 96). Om diktkonsten fick efter- hand oerhörd betydelse både för det franskklassiska dramat på 1600-talet och för 1800-talets realistiska roman.

Hellenistisk tid

323–31 f.Kr.

Greklands politiska storhetstid tog slut med Alexander (356–323 f.Kr.), senare kallad ”den store”. Under långa fälttåg erövrade han inte bara Grek- land utan också Perserriket och Egypten. Riket sträckte sig ett tag till och med en bit in i Indien. Därmed spreds den grekiska kulturen långt ut i världen. Samtidigt påverkades den av inslag från de länder som erövrades.

Denna blandkultur kom senare att kallas hellenismen, och blev en förmed- lande länk mellan Grekland och Rom.

Efter Alexanders tidiga död delade hans generaler efter ett antal krig upp väldet mellan sig. Jätteriket föll snabbt isär och de flesta av dess olika delar erövrades så småningom av romarna. Men kulturen fanns kvar.

Alexandria

Under sina segertåg grundade Alexander nya städer i sitt eget namn. Den mest kända är Alexandria som anlades i i Egyptens Nildelta 331 f.Kr. Det blev en mycket modern stad med snörräta gator och ett stort lärdomscen- trum, Museion. Därifrån har vi fått ordet museum. Alexandria var under hellenismens tid världens största stad med över en miljon invånare. Fyr- tornet utanför Nilens mynning var ett av världens sju underverk.

I Alexandria lät Alexanders efterträdare Ptolemaios II (308–246 f.Kr.) byg- ga ett bibliotek där han placerade hela den då kända grekiska litteraturen.

Museion växte snabbt och lär till sist ha omfattat 700 000 bokrullar. Här utvecklades så småningom en avancerad textkritik (filologi), där man ge- nom studiet av olika upplagor försökte finna fram till den ursprungliga texten.

logik ⁿ läran om det ”det riktiga” tänkandet

estetik n vetenskapen om det sköna och konsten mimesis n härma, imitera, efterbilda

(15)

Här utvecklades också Aristoteles tankar om mimesis (se s. 114), genom att vissa författare och verk utsågs till föredömen som borde efterbildas. Så uppstod en litterär kanon. Alltsedan dess pågår en ständig diskussion om vilka böcker man framför allt ska läsa för att få en god bild av all världens litteratur.

Biblioteket plundrades flera gånger och försvann helt år 389 e.Kr. Det åter- uppfördes 2001 i ett samarbete mellan den egyptiska staten och UNESCO.

Den officiella invigningen ägde rum 16 oktober 2002. För den som vill veta mer har biblioteket en officiell hemsida på tre språk.

6 VÄRLDSLitteRAtURenSStÖRStA

Gör en lista på de fem författare du anser är de viktigaste i hela världslitteraturen. Jämför sedan din lista med någon klasskamrats lista och diskutera varför ni valt just dessa författare.

Därefter skriver var och en i klassen upp sina tre viktigaste författare på tavlan.

Sammanställ vilka tre som finns med flest gånger, och röstar sedan bland dessa tre för att se vem som ”vinner”. Diskutera därefter, utifrån resultatet, vad som krävs för att en författare ska bli kallad klassiker. Är det popularitet, många läsare, språket och innehållet, tidlösheten och så vidare?

Läs om Hypatia och senare grekiska filosofer i webbdelen

Biblioteket och fyrtornet i Alexandria

(16)

Romarriket

ca 750 f.Kr.–476 e.Kr.

Enligt traditionen grundades Rom 753 f.Kr. av bröderna Romulus och Re- mus. Staden låg på sju kullar intill floden Tibern. Mot slutet av 600-talet f.Kr. hade Rom växt till en stadsstat styrd av en kung, som hade den hög- sta civila, militära och religiösa makten.

Den romerska republiken 509–31 f.Kr.

Den siste romerske kungen avsattes 509 och hela makten övergick till ett råd av äldste, senaten. Den tillsatte två konsuler, valda på ett år. Alla vuxna fria män var romerska medborgare med rösträtt i en folkförsam- ling. Republikens principer för maktfördelning mellan konsuler, senat och folkförsamling blev sedan vägledande för många styrelsesätt, exempelvis det i USA.

Under ständiga strider med grannfolken växte romarnas makt och år 270 f.Kr. styrde man över hela den italienska halvön. Genom en skicklig kom- bination av erövringskrig och förmåga att skaffa bundsförvanter fortsatte sedan expansionen. Till sist var hela Medelhavet omgivet av romerska be- sittningar och kallades ”Mare nostrum”, vårt hav.

Rom Ravenna Milano Lugdunum

(Lyon) Lutetia Parisiorum (Paris)

Massilia (Marseilles) Burdigala

(Bordeaux)

Corduba (Cordoba)

Colonia Agrippina (Köln) Moguntiacum (Mainz) Teutoburgerskogen

Actium (31 f.Kr.) Vindobona

(Wien) Aquincum (Budapest) Singidunum

(Belgrad)

Ostia Pompeji

Siracusa Karthago

Byzantium

Efesos Athen Korinth Londinium

(London)

Damaskus

Jerusalem Alexandria

Hadrianus mur 122 e.Kr.

Donau

Dnjepr

Don

Rhen

Rhône

Elbe

Ebro

Eufrat Tigris

GALLIEN

EGYPTEN Sahara

Medelhavet

Svarta havet

(17)

Vembesegrarvem?

Med erövringarna spreds romersk lag och statsförvaltning ut över hela det nya världsriket. Romarna var skickliga soldater och ingenjörer. Deras kanske mest imponerande byggnadsverk blev deras vägar, som från Rom sträckte sig ända till rikets yttersta utkanter i nuvarande England eller Tyskland. Många av dessa vägar finns kvar än i dag. Romarna var också mästare i att bygga brovalv, som också användes som akvedukter, det vill säga de bar upp ledningar som fraktade färskvatten från bergen ner till städerna. För en förmögen romare var det dagliga livet ganska behagligt.

Romarnas praktiska sinnelag visade sig också när det gällde kulturen. När de med erövringen av Syditalien kom i kontakt med den välutvecklade grekiska kulturen tog de helt enkelt över den och gjorde den till sin! Man började med alfabetet som var en direkt överföring av det grekiska även om bokstäverna blev latinska (se Språket). De tre genrerna epik, drama och lyrik var redan etablerade så det behövdes inga nya. Romarna tog över i stort sett hela den grekiska gudavärlden, med alla dess myter. De bytte bara ut namnen: Zeus blev Jupiter, Hera blev Juno och dottern Afrodite fick heta Venus och så vidare.

Samtidigt som Grekland blev en del av det romerska riket fortsatte alltså den grekiska kulturen sitt segertåg. Den romerske poeten Horatius uttryckte senare detta med orden: ”Det besegrade Grekland besegrade sina besegrare.”

ettuppdelatsamhälle

I likhet med tidigare samhällen fanns i romarriket fria medborgare och slavar. Medborgarna var i sin tur uppdelade i patricier och plebejer,. Alla manliga medborgare hade rösträtt, men det var bara patricierna som kunde nå de högsta posterna i samhället.

En annan skiljelinje var förmågan att läsa. Den fanns i stort sett bara hos överklassen och diktarna själva. Kvinnorna var underställda sin far eller sin make och att gifta sig och föda barn var kvinnans viktigaste uppgift.

Rika romerska kvinnor hade ändå ganska stora möjligheter att bestämma över sina liv. Kvinnor ur lägre samhällsgrupper kunde ha yrken och be- stämma över sin ekonomi. Det finns även kvinnor som varit kulturellt verksamma. Ett exempel är Cornelia (200–120 f.Kr.), som sägs ha varit en bildad och respekterad kvinna.

Den romerska republikens mest berömde gestalt var Gajus Julius Caesar (100–44 f.Kr.). Hans arméer erövrade det nuvarande Frankrike (Gallien).

Caesar är känd för sina bevingade ord. År 49 utropade han sig till enväl- dig kejsare, men blev fem år senare mördad av dem som ville återinföra den tidigare republiken. Ledare för upproret var Brutus, en av Caesars närmaste vänner. När Caesar märkte det gav han upp allt motstånd; hans sista ord innan han dog blev: ”Et tu Brute” (Även du, min Brutus).

patricier n medlem av gam- mal och förnäm släkt

plebej ⁿ medlem av lägre samhällsklass

bevingade ord ⁿ berömt uttryck som många känner till, som ”fått vingar” och sedan spridits vidare

Rom Ravenna Milano Lugdunum

(Lyon) Lutetia Parisiorum (Paris)

Massilia (Marseilles) Burdigala

(Bordeaux)

Corduba (Cordoba)

Colonia Agrippina (Köln) Moguntiacum (Mainz) Teutoburgerskogen

Actium (31 f.Kr.) Vindobona

(Wien) Aquincum (Budapest) Singidunum

(Belgrad)

Ostia Pompeji

Siracusa Karthago

Byzantium

Efesos Athen Korinth Londinium

(London)

Damaskus

Jerusalem Alexandria

Hadrianus mur 122 e.Kr.

Donau

Dnjepr

Don

Rhen

Rhône

Elbe

Ebro

Eufrat Tigris

GALLIEN

EGYPTEN Sahara

Medelhavet

Svarta havet

Läs mer om det romerska samhället i webbdelen

(18)

Det finns flera samlingar med bevingade ord på svenska. Du kan lätt hitta dem på nätet.

Slå upp några bevingade ord från antikens Grekland eller Rom och diskutera varför just dessa ord blivit ”bevingade”.

Försök också hitta på några egna bevingade ord, som skulle kunna sägas av kända personer idag. Samla era exempel på tavlan och diskutera.

Det romerska kejsardömet 31 f.Kr.–117 e.Kr.

Efter mordet på Caesar följde en tid av inbördeskrig innan Octavianus (63 f.Kr.–14 e.Kr.) tog makten 31 f.Kr. och utropade sig till enväldig kejsare med namnet Augustus. Under den följande kejsartiden gjorde romarna nya erövringar och lade under sig hela Gallien, Britannien, Alpländerna, nuvarande Rumänien och Bulgarien. Medborgarnas politiska inflytande var nu borta, men å andra sidan fick folket uppleva ”den romerska freden”

som varade i nästan 200 år.

Augustus insåg betydelsen av lojala medarbetare. Det gällde också förfat- tarna. De hade språket i sin makt och kunde bli farliga om man inte hade dem på sin sida. Hans rådgivare Maecenas (70–8 f.Kr.) fick idén att de främsta författarna skulle understödjas. Sedan dess brukar den som per- sonligen ger bidrag till vetenskap och kultur kallas för mecenat.

Författarna fick alltså betalt för att skriva det makten ville ha. Om man inte gjorde det blev man avskedad och landsförvisad till någon av romar- rikets yttre regioner, i värsta fall mördad. När det gäller kejsartidens litteratur blev den därför främst en hyllning till såväl kejsarens som det egna landets storhet.

8 FÖRFAttARenOCHMAkten

Genom Maecenas idé väcktes diskussionen om hur författarna ska förhålla sig till dem som betalar för deras konst, en viktig frågeställning än idag.

Vad tycker du? ska författarna blunda för orättvisor och smickra dem som har makten, eller ska de våga vara kritiska trots att de då kanske mister sin inkomst, sin frihet att skriva eller än värre: livet. Diskutera i helklass.

Mellan hedendom och kristendom (117–476)

Under den senare delen av kejsartiden härjades det romerska riket av inre strider. Först med Konstantin (kejsare 306–337) återinfördes ordningen, men han insåg att riket var för stort för att kunna hålla ihop. Han flyt- tade därför maktens centrum österut till inloppet av Svarta havet där han grundade staden Konstantinopel, dagens Istanbul.

Efter Konstantins död kom uppdelningen i ett västromerskt och ett öst- romerskt rike. I väster anföll allt fler gränsfolk och Rom erövrades 410 och

(19)

ytterligare en gång 455 av vandalerna, som plundrade och brände staden.

Än idag kallar vi människor som förstör och ödelägger för vandaler. 476 avsattes den siste västromerske kejsaren av germankungen Odoakar. Väst- roms tid var definitivt slut, medan det östromerska riket fortsatte att exis- tera i nära tusen år tills Konstantinopel erövrades av turkarna 1453.

kristendomentaröver

Omkring år 30 korsfästes en judisk upprorsmakare som kallade sig Jesus.

Han påstod att han var Guds son, som stigit ner från himlen för att frälsa människorna på jorden. I Gamla testamentet (se s. 16) hade det talats om en sådan frälsare, en Messias, men skillnaden var att Jesus riktade sig till alla,inte bara till judarna. Messias blir i grekisk översättning Christos. Den nya läran fick senare namnet kristendom.

De kristna såg Gud, inte kejsaren, som den högste och därför försökte de romerska kejsarna med olika medel utrota den nya läran. Förföljelserna blev efterhand allt grymmare. På den väldiga amfiteatern Colosseum (in- vigd år 80 e.Kr.) med plats för närmare 50 000 åskådare var ett av ”folk- nöjena” att se hur hungriga lejon kastade sig över försvarslösa kristna män, kvinnor och barn.

Kristendomen gick ändå inte att hejda. På 300-talet insåg kejsar Konstan- tin att den kunde användas som en enande kraft i ett romarrike på väg att falla sönder. Förföljelserna upphörde och omkring 380 blev kristendomen

statsreligion. Colosseum i Rom hade

plats för ca 50 000 åskå- dare.

(20)

Vid gudstjänsterna användes de kristna bibeltexterna flitigt, men de var många att hålla reda på. Under 200- och 300-talen utvecklades därför ett system där skrivna blad av pergament häftades ihop till en skrift där läsaren kunde slå upp det ställe som behövdes. Så skapades den bundna boken.

Utanför Europa

Antiken är den allmänna benämningen på de grekiska och romerska kultu- rerna. Men naturligtvis fanns också på andra håll i världen ett rikt kulturliv.

Kina – en orolig tid

Kina var ett utpräglat klassamhälle. Kejsarna omgavs av lyx och överflöd, medan de fattiga levde i svält, sjukdomar och slaveri. Kultur betraktades med misstänksamhet. Kejsaren Shi Huang-di (260–210 f.Kr.) har gått till historien, därför att han lät bränna upp alla böcker han ansåg farliga.

9 AttBRÄnnABÖCkeR

Vad tänker du om Shi Huang-di och hans försök? Skriv ner några reflektioner?

Ta därefter reda på mer: Känner du till liknande exempel med brännande av böcker från modern tid? Hur ser det ut i dagens diktaturer?

Diskutera med en kamrat utifrån det du tagit reda på: Går det att hindra människor från att ta del av kultur?

Pergament ⁿ behandlat får-, get- eller kalvskinn

Läs mer om Kinas tidiga historia i webbdelen

Shi Huangdis terrakot- taarmé upptäcktes 1974 och består av ca 8 000 soldater i full storlek som skulle försvara härskaren efter döden.

(21)

Indien – kontakterna med väst

När den persiske kungen Dareios I (522–485 f.Kr.) först erövrade Indien och sedan stred mot Grekland fick alla tre ländernas kulturer kontakt med varandra. Kontakten blev än större genom Alexander den stores eröv- ringar.. Efter Alexanders död föll väldet snabbt sönder. Indien blev åter ett självständigt rike med en egen och blomstrande kultur.

Afrika

Under det sista årtusendet f.Kr. ägde ingen större politisk eller kulturell utveckling rum i det forna Egypten. På 700-talet hade handelsfolket fenicierna grundat staden Karthago och därifrån utgick sedan karavaner för handel med folken söder om Sahara. De medförde också redskap av järn, jordbruket utvecklades och nya stater bildades. Under den afrikanska järnåldern 500 f.Kr. –1 000 e.Kr. talades i dessa områden upp mot 1 000 språk och varje språk tycks ha haft sin egen muntliga litteratur. Det mesta av den har försvunnit men spår av den finns kvar, främst inom lyrik och dramatik.

10 VADGÅRAtttAReDAPÅ?

Vi vet mycket om den äldsta grekiska och romerska kulturen? Vilka källor finns det? Gör i grupper upp en lista på vilka typer av kulturyttringar som sammantaget ger oss en bild av den europeiska antiken. Diskutera därefter i gruppen vad som är möjligt att ta reda på om samtida kulturer utanför Europa. Hur ser ”forskningsläget” ut när det gäller dessa kulturer?

Diskutera sedan detta i hela klassen.

(22)

ANTIKENS EPIK

iantikensGreklandutveckladesnyaepiskaformersomfilosofiochhisto- rieskrivning.Denepiksomframföralltlevtkvarärändåberättelsernaom

storahjältedåd,medgrekenHomeroseposIliadenochOdysséensomfräm- staexempel.DessaeposinspireraderedanunderantikenromarenVergi- liustillhansverkAeneiden.

Grekland

Trojanska kriget

Antikens greker skilde inte så noga mellan myt, saga och historia. Staden Troja på Mindre Asiens kust (se karta s. 44) konkurrerade med grekerna om handeln på Medelhavet och erövrades och förstördes flera gånger.

Kring dessa historiska händelser byggdes sedan en mängd mer eller mindre sannolika berättelser upp.

Allt börjar som en saga. Till ett bröllop har man glömt att bjuda in tve- dräktens gudinna, Eris. Mitt under festen kastar hon in ett guldäpple med inskriften: ”Till den skönaste”.

Prins Paris av Troja blir utsedd att vara domare mellan gudinnorna Hera, Athena och Afrodite. Alla tre försöker muta honom. Paris väljer Afrodite, som lovat honom jordens vackraste kvinna. Tillsammans rövar de bort den sköna Helena.

Men Helena är redan gift med kung Menelaos av Sparta och han uppbå- dar nu en mängd grekiska furstar och hjältar för att hämta tillbaka henne.

tvedräkt n oenighet Läs mer om antikens epik i webbdeklen.

Paris som domare, med guldäpplet i handen.

(23)

Där finns bland annat hans bror, den mäktige Agamemnon, och hjältar som Akilles och Odysseus. Med en väldig flotta seglar grekerna mot Troja.

Efter tio års belägring intar de staden.

Trojanska kriget gav stoff till en mängd dramer (se s. 71), men framför allt till två av litteraturens mest kända berättelser: Iliaden och Odysséen.

Homeros och hans epos

Homeros är den förste kände grekiske författaren. Han var en rapsod (se s.

65) som levde kring 750 f.Kr. Hans mest kända epos, Iliaden och Odysséen.

är väldigt långa. Att en ensam person verkligen kunnat lära sig Iliadens 16 000 och Odysséens 12 000 versrader utantill är förstås en oerhörd bedrift.

I övrigt vet vi inte mycket om honom.

iLiADen

Grekernas namn på Troja var Ilion och därför heter det stora eposet om kriget Iliaden. Men det som skildras är endast en episod från slutskedet av grekernas tio år långa krig mot trojanerna. Berättelsen börjar med ett vredesutbrott:

Vreden, gudinna, besjung som brann hos peliden Akilles, den som sänt tusen kval över olycksfödda achajer!

Akilles deltar inte längre i kriget. Han sitter i sitt tält och tjurar eftersom den mäktige kung Agamemnon, har lagt beslag på hans favoritslavinna. Nu har han bett sin mor att se till att Zeus hjälper trojanerna i kriget. Akhaierna lider stora förluster och till sist ber Akilles vän Patroklos, att få låna den store hjältens rustning. Han går med på det och till att börja med flyr trojanerna förfärade. De tror att Akilles har återvänt till striden. Men kungasonen Hektor, trojanernas främste kämpe, vågar ändå gå emot Patroklos och dödar honom.

Där står nu Akilles. Han är fortfarande arg, men hans bäste vän har dödats i striden och på sätt och vis är det hans fel. Han sväljer sin vrede och ger sig ut på slagfältet. I slutstriden mellan honom och Hektor är även gudarna inblandade. Vid Akilles sida står Athena. När Hektor slungar sitt spjut ser Athena till att det vänder av åt fel håll och missar. Akilles träffar däremot rätt och så går det som det går.

I triumf släpar Akilles Hektors lik runt Patroklos grav. När Hektors far, den gamle kung Priamos, uppsöker Akilles och bönfaller honom att få tillbaka sin döde son, ger ändå Akilles efter. Hans vrede har svalnat. Eposet är slut.

Iliaden är en spännande berättelse men inte bara det. Eposet skildrar tidlösa mänskliga känslor, som Akilles sårade stolthet och vänskapen mellan honom och Pa- troklos. De är båda beredda att gå i döden för varandra, och när Patroklos dödats följer hämnden och grymheten. Akilles visar även andra sidor av hjälterollen, när han kan leva sig in i en faders sorg över sin döde son.

11 VReDeOCHVÄnSkAP

Vrede och vänskap är två av de starkaste känslorna när det gäller manliga hjältar i litteraturen. Kan den kombinationen också gälla kvinnliga hjältar?

Leta reda på några exempel från böcker, filmer, TV-serier. Jämför med några kamrater.

peliden ⁿ ”Peleus son”; Akil- les var son till havsgudinnan Thetis och den jordiske hjäl- ten Peleus

akhaier n grekerna

(24)

ODYSSÉen

Odysséen utspelas under längre tid än Iliaden. Eposets huvudperson, Odysseus, hade egentligen helst stannat hemma i lugn och ro på sin ö Ithaka, men har motvilligt gett sig ut i kriget för att hjälpa sina landsmän. Han har varit borta i tio år och det ryktas om att kriget äntligen är slut. Men Odysseus kommer inte hem. Sonen Telemachos ger sig iväg för att leta efter sin far. Kvar på ön sitter Odysseus trogna maka Penelope och för- söker hålla ett antal efterhängsna friare ifrån sig. De hoppas att Odysseus är död.

Ena halvan av eposet beskriver Telemachos sökande och Penelopes väntan. Den andra halvan handlar om Odysseus själv. Trojanska kriget slutade med att grekerna i sin segeryra gick för långt och för detta straffades de av gudarna. Odysseus straff blev att i tio år tvingas irra omkring på Medelhavet. När vi första gången möter honom är alla hans män döda och han själv är fånge hos nymfen Kalypso, som förälskat sig i honom.

Gudarna börjar nu tycka synd om Odysseus och tvingar Kalypso att släppa honom.

Odysseus bygger en flotte och ger sig iväg, men en gud är fortfarande arg, havsguden Poseidon. Han framkallar en storm, flotten förliser och Odysseus kastas upp på fajaker- nas ö. Hos fajakerna är han en främling, men eftersom gästvänlighet är en dygd bland alla greker ställer de till ett gästabud. De vill ändå veta vem främlingen är.

Odysseus börjar berätta om alla sina äventyr. En av historierna handlar om hur Troja erövrades genom en list som Odysseus kom på. Grekerna byggde en stor trähäst och ställde den utanför stadsmuren och låtsades sedan segla iväg. I triumf drog trojanerna in trähästen innanför murarna, men den var ihålig och inuti satt grekerna. Under natten smög de sig ut och blodbadet var igång.

I ett annat äventyr lyckas den listige Odysseus besegra den enögde cyklopen. Ty- värr visade han sig vara en av Poseidons söner. Sedan berättar Odysseus hur han fast- bunden vid masten har lyssnat till sirenernas sång, hur hans skepp har seglat mellan sjöodjuren Skylla och Karybdis. Han har till och med besökt dödsriket.

Fajakerna lyssnar och lyssnar. Och lika fascinerande är dessa historier för oss som i över tvåtusen år fått ta del av dem! Odysseus är en hjälte, men han är framför allt en god berättare. Vi måste inte tro på alla hans skepparhistorier men vi tycker om dem. Vi blir som fajakerna. När han väl har satt igång vill vi höra mer. Till sist är festen över, och som tack ger fajakerna Odysseus ett nytt skepp så att han äntligen kan segla hem. Kan- ske var detta avsikten med alla hans historier.

Sonen Telemachos kommer hem ungefär samtidigt som Odysseus. Tillsammans gör de upp planer för hur de ska besegra friarna och Odysséen slutar i en blodig slakt på dem. Ingen skonas, inte ens de slavinnor som friarna har lagt beslag på. Här liksom i Iliaden flyter mycket blod. Slutstriderna är ett frossande i detaljerade avrättningar. Det fanns underhållningsvåld redan i antikens Grekland!

De båda makarnas trogna kärlek belönas av gudinnan Athena, som har funnits i bakgrunden hela tiden. Hon gör Odysseus och Penelope lika vackra som de var i sin ungdom (re-make skulle vi säga idag) och tillsammans med sin son kan de sedan leva fredligt på sin ö i alla sina dar.

Odysséen är en berättelse som vänder sig till en bred publik. Där finns mängder av spännande och fantastiska historier. Ändå är huvudpersonen Odysseus ingen enkel- spårig hjälte. Han är inte ens snygg, visserligen bredaxlad men ganska sliten och satt i kroppen. Men han har ett stort hjärta och en skarp hjärna. Kanske är det därför alla dessa havsnymfer och prinsessor blir förälskade i honom. Odysseus vågar visa känslor, han gråter ofta när han sörjer sina döda kamrater. Egentligen vill han inte vara en hjälte.

Han vill hem. Och om allt det kan han berätta.

cyklop n här: mytologisk varelse; jätte med ett öga.

siren ⁿ här: mytologisk varelse; vacker kvinna som lurar sjöfarare att förlisa

(25)

Odysséen är en fängslande berättelse om äventyr, trogen kärlek mellan man och hustru och om längtan hem. Men den väcker också frågor.

Varför är det så viktigt att Penelope ska vara trogen när Odysseus inte är det?

Hur kommer det att gå för Telemachos, alltid i skuggan av sin listige far?

Diskutera dessa frågor med några kamrater och skriv ner era reflektioner.

Bygg sedan ut era förslag till texter, skrivna ur Telemachos och Penelopes perspektiv. Använd Odysséen som inspirationskälla, men ta även chansen att skapa fritt! Ta hjälp av läraren om du behöver.

13 VÅLDSSkiLDRinGARiLitteRAtURen

Våldsskildringar är vanliga i litteraturen. Jämför med de medeltida eposen (se s. 26). Försök hitta fler exempel, både från äldre och nutida litteratur.

Jämför dina exempel och fundera. Vilka likheter och skillnader finns? Vilka våldsskildringar tycker du är bäst?

Odysseus har surrat sig vid masten för att kunna lyssna på sirenernas sång utan att lockas iväg av den.

(26)

Vad kännetecknar ett epos?

Alla forntida epos är uppbyggda med en särskild rytm. Det gäller också Iliaden och Odysséen, som är skrivna på versmåttet hexameter (se Språ- ket). Men den bundna rytmen har också med själva berättandet att göra.

När rapsoderna framförde texterna muntligt gav rytmen en särskild tyngd åt framförandet. Den stadiga, framåtskridande rytmen blir dessutom en effektfull kontrast till alla de starka känslor och händelser berättelsen skildrar. Personerna kan gripas av besinningslös åtrå eller mordlust, men berättaren behåller sitt lugn. Det finns en särskild andning, en vågrörelse i hexameterns rytm. Någon har sagt att den liknar havets dyning, som ex- empelvis i slutraden i Odysséens andra sång: ”Natten gick hän, och det grydde till dag, och de seglade ständigt.”

Episka berättelser i versform har levt kvar långt in i modern tid. De homeriska eposen berättade för grekerna om deras hjältar. När nya stater eller välden uppkom ville de ha sina egna nationalepos. Det gäller långt in i modern tid, exempelvis när Portugal och Finland blev självständiga.

Långt in på 1800-talet skrevs hexameterepos av exempelvis Esaias Tegnér, Johan Ludvig Runeberg – och August Strindberg.

Utöver rytmen är två andra stildrag i de homeriska eposen värda att näm- na. Det första är de så kallade stående epiteten. Personerna, ibland även föremål och platser, introduceras med benämningar som sedan hela tiden återkommer: Den ”strålögda” Athena, den ”liljearmade” Hera, den ”snabb- fotade” Akilles, den ”mångförslagne” Odysseus, det ”silvernaglade” svärdet eller den ”kopparportade” staden Thebe.

De stående epiteten var ett stöd för rapsodens minne, men blev också en hjälp för åhöraren. I myllret av spännande händelser blev det ibland svårt att hålla reda på vem som var vem. Ett stående epitet som exempelvis

”mångförslagne” blev då en signal till lyssnarna: Just det! Det var ju han.

Ett annat stildrag är ”de homeriska liknelserna”. Berättaren stannar upp mitt i det våldsamma händelseförloppet, men genom den målande bilden inledd med ett ”som” eller ”liksom” kommer vi närmare händelserna. Föl- jande liknelse från Iliadens elfte sång är en beskrivning av en av de många striderna:

Liksom när mejande skördefolk på en rikemans åker nalkas varann från var sitt håll och den frodiga säden, korn eller vete, tätt faller ned till marken i strängar så drog achaier och troer fram och nedhögg varandra, och inte minsta tanke på flykt hade någon av männen.

Länge stod striden jämn och de slogs som rasande vargar.

(Översättning: Ingvar Björkeson)

(27)

Historieskrivning

I takt med att det antika Grekland växte i makt uppstod behovet av att för både samtid och eftervärld dokumentera det som hände i riket. Så uppstod historieskrivningen.

Grekernas störste historieskrivare var Herodotos (ca 485–425 f.Kr.). Han ville få fram en så sanningsenlig bild som möjligt av det han beskrev. Där- för reste han omkring i stora delar av den värld han kände till: Grekland, Mindre Asien och Syditalien, men också Egypten, Mesopotamien och området kring Svarta havet.

Man brukar säga att den som gjort en resa alltid har något att berätta. Det hade Herodotos. Han är kritisk mot sanningshalten i många myter men han återberättar dem, han berättar om krig och politik men också om de olika ländernas folkliv och geografi. Han kryddar gärna sin framställ- ning med dialoger och missar aldrig en god historia. Han har förmågan att framställa fakta på ett levande sätt. Redan under sin livstid blev han mycket populär och därför har stora delar av hans verk bevarats till efter- världen.

Herodotos blev tidigt kallad ”historieskrivningens fader” men har är också en förebild för journalister och reseskildrare. Ett exempel ger den polske världsreportern Ryszard Kapuściskis (1932–2007) På resa med He- rodotos.

14 AttSkRiVAHiStORiA

Att läsa om gångna tiders historia är idag mer populärt än någonsin. Ständigt kommer nya böcker om det gamla Egypten, renässansens Italien eller andra världskriget. Varför tror du att det är så? Diskutera i klassen.

I fablernas värld

Ordet fabel kommer från latinets fabula och betyder liten (uppdiktad) berättelse. En fabel har djur med mänskliga egenskaper i huvudrollen och någon form av budskap. Ofta handlar fablerna om hur den som är svag och liten ändå genom sin list kan överleva i en farlig värld. Som i fabeln om hästen och lejonet. För att kunna smyga sig på hästen låtsas lejonet vara läkare. Hästen genomskådar detta, börjar halta och säger att han har ont i höger bakben. När lejonet tittar efter sparkar hästen ihjäl honom (se även Antologin).

Man tror att fablerna berättades av människor som stod långt ned på den sociala skalan. Fablernas mästare var slaven Aisopos, som levde under 500-talet f.Kr. De äldsta bevarade fabelsamlingarna är från första århund- radet efter Kristus. Fabler användes gärna i den tidens skolor eftersom de

Läs mer om grekisk historieskrivning och om talekonst