Att befolka ett torg
En studie gällande omkringliggande faktorers påverkan på hur mycket ett torg befolkas
Hampus Segerud Masterarbete 30 hp Masterprogram i Stadsplanering
Blekinge Tekniska Högskola 2020-05-26
2
Författare: Hampus Segerud Titel: Att befolka ett torg
Handledare: Catharina Nord Examinator:
Blekinge Tekniska Högskola: Institutionen för fysisk planering
Program: Masterprogram i Stadsplanering Kurs: FM2594 Masterarbete i Stadsplanering
Nivå: Avancerad Omfattning: 30 hp Utgivningsort: Karlskrona
Datum: 2020-05-26
3 Tack till
Catharina Nord för handledning, granskning och stöd under arbetets gång
Meta Berghauser Pont för stöd gällande space syntax och kartor
4
SSammanfattning
Offentliga platser har för människor länge fungerat som mötesplatser med varierande ändamål (Madanipour 2004:268). Somliga offentliga platser befolkas dock mer än andra och vissa kan framstå som direkt folktomma. I denna studie utgör torg den typ av offentliga plats som kommer att
undersökas. Sedan tidigare finns det mycket forskning gällande hur torgets form, dimension, möblering, aktiviteter, klimatets påverkan etcetera kan komma att påverka hur mycket ett torg befolkas. I denna studie fokuseras det istället på torgs omkringliggande faktorer och huruvida de kan påverka hur mycket ett torg kan komma att befolkas. Vilka omkringliggande faktorer som undersöks i studien är baserat på Jane Jacobs, Bill Hillier och UN-Habitats principer. Utefter en tolkning av deras principer skapas hypoteser som alla kommer att ställas i relation till hur befolkade torgen som undersöks i studien är.
Genom platsbesök på utvalda torg sker observationer som undersöker hur många som passerar eller vistas på respektive torg. Resultatet från observationerna ställs sedan i relation till de stipulerade hypoteserna för att undersöka vilka hypoteser som visar på samband med antalet som befolkar respektive torg. För att undersöka om det finns ett samband mellan hypoteserna och antalet som befolkar respektive torg framräknas en korrelationskoefficient för samtliga hypoteser som berättar om, och eventuellt hur stark, korrelationen dem emellan är. Somliga hypoteserna i studien visar på hög korrelation medan somliga inte visar på något samband med hur befolkat ett torg är över huvud taget.
Resultaten av respektive hypotes ligger till grund för stora delar av de diskussioner som förs i studien, men även metodvalen för studien visar sig i en del fall hamna i fokus. Dessa två angelägenheter är de som till störst del ligger till grund för studiens slutgiltiga resultat. Undersökningen visar slutligen på att det finns samband mellan hur mycket ett torg befolkas och torgets omkringliggande faktorer.
Analys- och diskussionsdelen i studien bidrar även till att få en djupare förståelse för huruvida utomstående faktorer kan ha en inverkan på hur mycket torg befolkas, vilket är en del av syftet med studien.
5
IInnehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1 Problemformulering ... 6
1.2 Syfte ... 7
1.3 Forskningsfrågor ... 7
1.4 Avgränsning ... 8
1.5 Huvudbegrepp ... 9
1.6 Disposition ... 11
2. Teoretiska utgångpunkter ... 12
2.1 Teori ... 12
2.2 Teorier för hypotesprövning ... 13
3. Forskningsöversikt ... 21
3.1 Vad händer på torget ... 21
3.2 Täthet och dess olika former ... 22
4. Forskningsdesign och metod ... 25
4.1 Metodkombination ... 25
4.2 Metoder ... 26
5. Genomförande ... 33
5.1 Specificering av hypoteser ... 33
5.2 Val av torg ... 36
6. Analys och resultat ... 39
6.1 Presentation av de utvalda torgen ... 39
6.2 Analys av hypoteser ... 41
7. Diskussion ... 61
8. Slutsats ... 70
8.1 Slutsats ... 70
8.2 Vidare forskning ... 70
9. Källförteckning ... 72
10. Bilagor ... 77
6
1
1. Inledning
Städer har funnits i tusentals år och med åren har befolkningen i urbana miljöer ökat i takt med att städerna blivit fler och större. Under senare århundraden har den urbana befolkningen vuxit explosionsartat. Endast tre procent av världens befolkning bodde i städer i början på 1800-talet medan samma siffra för Sverige var tio procent (IVA 2017:9, SCB:2015). Idag bor ungefär 55 procent av världens befolkning i urbana miljöer, medan samma siffror för Sverige visar på omkring 85 procent av befolkningen (SCB:2015, IVA 2017:9–10). Detta medför att fler människor använder sig av städers olika offentliga rum. Men vilka offentliga platser är det som används?
Så länge städer har funnits har de alltid fungerat som mötesplatser för människor, och stadens offentliga rum har under denna tid använts för demokratiska eller politiska yttranden, handel, traditionella ritualer och ceremonier eller som samlingsplatser (Madanipour 2004:268). De offentliga rummen beskrivs av Matthew Carmona, Steve Tiesdell, Tim Heath och Tanner Oc (2010:137) som ytor i staden som allmänheten kan ta del av, exempelvis gator, torg och parker. Vad som sker på en offentlig plats kan förstås genom både en fysisk och en social dimension samt ett samspel dem emellan. Den fysiska dimensionen utgår från att den fysiska miljön är direkt avgörande för det mänskliga beteendet. Den sociala dimensionen har å andra sidan som utgångspunkt att människor påverkar och förändrar den offentliga miljön. I ett samspel mellan dessa dimensioner behöver den fysiska miljön inte nödvändigtvis vara den avgörande faktorn till varför folk befinner sig på en viss plats. Men den kan fortfarande komma att spela en tillräckligt stor roll (Carmona et al. 2010:106). Ett exempel är en öppning genom en annars stängd fasad i form av exempelvis en tunnel som är öppen för offentligheten som leder genom byggnaden. Detta skapar möjligheter för gående att passera där det annars inte hade funnits möjlighet till detta.
Denna sociala och fysiska dimension kan dock komma att stå i konflikt med varandra och kan härledas till platsens funktioner, ägandeförhållande och tillgänglighet (Carmona et al. 2010:126).
Detta kan skapa olika förutsättningar för hur välbesökt en offentlig plats kan komma att bli (Carmona et al. 2010:137). Det offentliga rummets utformning och tillgänglighet har således en inverkan på det mänskliga beteendet, och därmed även en indirekt påverkan på i vilken grad olika offentliga platser kommer att befolkas (Carmona et al. 2010:133).
Denna studie ämnar undersöka omkringliggande faktorers påverkan på torg och ställer dessa i korrelation till hur befolkat torget är. I föreliggande studie utgör torgen mittpunkten för de
platsbesök som gjorts. Platsbesöken utgår från att ta reda på hur många som vistas på eller passerar torget. Torgets omkringliggande område och dess morfologiska form, täthet, tillgänglighet med mera undersöks senare för att eventuellt hitta samband mellan dessa och hur mycket torget befolkas.
1.1 Problemformulering
Vid en vandring genom en stad passeras många olika offentliga platser av flera olika slag. Somliga offentliga platser är välbesökta medan andra knappt besöks eller passeras över huvud taget. Denna studie ämnar undersöka en viss typ av offentliga rum - torg. Många torg har under en längre tid fyllt vissa funktioner, som tidigare beskrivits. Ali Madanipour (2005:9–11) beskriver dagens offentliga platser som något som förändrats då den individualiserade och det tekniska samhället har utarmat
7
de traditionella funktionerna av den offentliga platsen som mötesplats. Utan dessa funktioner som tidigare lockat folk till torgen kan en del torg komma att bli mindre befolkade. Omfattande studier visar också på att det finns annat än den offentliga platsens funktion som gör att platsen blir mer eller mindre befolkade. Dessa studier visar på att platsens läge i staden spelar stor roll vad gäller antalet personer som vistas på eller passerar platsen (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:2).
Vid nya stadsbyggnadsprojekt planeras det ofta för att offentliga platser ska vara attraktiva, levande och ska präglas av möten. Vad som menas med attraktivt eller levande är dock något som ofta uteblir eller förklaras ibland flyktigt bestå av möten mellan människor, tillgänglighet för alla eller av
blandade trafikslag (Tunström 2009:100–101). Cliff Moughtin (2003:87) beskriver att aktivitet i form av folk som passerar eller vistas utgör ett torgs funktion, och utan dessa människor som befolkar torget förlorar torget sitt syfte. Moa Tunström (2009:98) belyser att den modernistiska planeringen bidragit ytterligare till skapandet av mindre befolkade offentliga platser då dessa torg ofta saknar tydliga gränser eller som avgränsas av barriärer av monofunktionalistisk användning som exempelvis stora parkeringsplatser. Moughtin (2003:100–101) beskriver hur torg som är planerade under modernismen ofta var planerade utan hänsyn till den mängd människor som förväntades befolka det, och detta resulterade i stora torg med få passerande och vistande som inger en känsla av ödslighet.
Boverket (2019a:39) beskriver att platser kan uppfattas som hotfulla och otrygga av flera skäl och en av dessa är att platsen upplevs som öde. Jacobs (2004:58) belyser att denna känsla av otrygghet direkt kan motverkas genom att människor normalt sett passerar eller vistas på platsen i fråga. Men vilka torg befolkas då av passerande eller spontant vistande människor? Vissa torg är lokaliserade på ett mer perifert läge i staden, någon omges av tät bebyggelse, andra är lokaliserade utmed en större bilväg och vissa utmed ett gångstråk. Boverket (2005:103) skriver att ett lokalt torg som är
välbefolkat kan bidra till en mer positiv bild av det område torget är beläget i. Men finns det då några specifika utmärkande egenskaper som behöver uppfyllas för att ett torg ska befolkas mer frekvent?
Ann Legeby, Meta Berghauser Pont och Lars Marcus (2015b:3) menar på att en koncentration av människor inte uppstår av sig själv utan de lägger stor vikt vid den offentliga platsens läge. Vad krävs då för att ett sådant gynnsamt läge ska uppstå?
1
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka varför en del torg befolkas mer än andra med fokus på torgs yttre påverkan i form av stadens omkringliggande utformning. Detta görs genom att ställa upp ett antal hypoteser baserade på Jane Jacobs och Bill Hilliers principer om staden för att sedan undersöka ett flertal torg i Göteborg. Syftet är således att bilda en djupare förståelse för omkringliggande faktorer som kan komma att påverka varför vissa torg befolkas mer än andra.
1.3 Forskningsfrågor
Går det att relatera ett torgs befolkningsmängd till torgets omkringliggande faktorer?
Går det att med kvantitativa mätmetoder mäta kvalitativa fenomen som varför och hur mycket ett torg befolkas?
8
1
1.4 Avgränsning
Detta arbete omfattar 30 högskolepoäng, vilket motsvarar 20 veckors heltidsstudier, och utgör den avslutande delen i masterprogrammet i stadsplanering för fysisk planering på Blekinge tekniska högskola. Denna studie har således en tidsmässig avgränsning som begränsar antalet valda torg samt antalet hypoteser som undersöks.
Arbetet består av en geografisk och en tematisk
avgränsning. Geografiskt kommer avgränsningen endast innefatta Göteborgs kommun. Göteborg har valts baserat på den mängd torg som finns inom kommunen samt den bredd av data som finns tillgänglig. Hypoteserna som kommer att prövas kan dock appliceras på andra stora städer som har ett stort urval av torg att tillgå. Data gällande bland annat befolkningstäthet, arealer etcetera som statistiska centralbyrån (SCB) och Göteborg stad delar med sig av är ofta baserade på stadsdelar, primärområden och basområden. Göteborg är sedan 2011 indelat i tio stadsdelsnämndsområden. Inom varje stadsdel finns ett flertal primärområden, rättare sagt 96 stycken totalt i alla stadsdelsområden. Primärområdets gränser dras utefter så naturliga gränser för området som möjligt och består oftast av gator, markanvändningstyp eller olika sorters fysiska barriärer (Göteborgs stad u.å.).
Figur 1 illustrerar ett exempel på hur fördelningen mellan stadsdelsområde och primärområden kan se ut i
Göteborgs kommun.
För att enklare kunna räkna på olika kvantitativa data och jämföra olika torg sinsemellan exkluderas därför torg som inte är centralt belägna i respektive primärområde. Detta för att om ett torg som är lokaliserat i ett tätbebyggt primärområdes utkant, och intill ett glesbebyggt, kan mänskliga flöden i större utsträckning komma att påverkas av båda primärområdena än i jämförelse med om torget ligger centralt beläget i ett primärområde. Ett exempel på ett torg som på grund av denna avgränsning exkluderats är Järntorget då detta torg ligger på gränsen mellan primärområdena Centrum och Majorna-Linné.
Mark Gottdiener och Ray Hutchison (2010:97) lyfter att det finns ett flertal faktorer som inverkar på vad som händer på en offentlig plats och hur mycket denna är befolkad. På grund av komplexiteten krävs därför en tydlig tematisk avgränsning till vad som ska undersökas. Denna studie ämnar således endast undersöka torgens omkringliggande område, och därmed avgränsas undersökning från att analysera själva torgens olika attribut och funktioner. Istället undersöks torgens läge i staden utifrån utvald urbanforskning och -teoretisering som berör forskningsfrågan. De som valts att utgå från i denna studie består av Jane Jacobs bok Den amerikanska storstadens liv och förfall (2004 [1961]), Bill Hilliers bok Space is the Machine (1996) och UN-Habitats (2015) fem principer. Dessa har valts ut för
Stampen
Inom vallgraven
Heden Vasastaden
Lorensberg Landala
Johanneberg Guldheden
Krokslät t
Figur 1.Ett exempel på stadsdelen Centrum som är ljust markerad. Inom stadsdelen Centrum finns sju primärområden. (Göteborgs stad 2019a)
9
att de är framstående inom urbanforskning och -teoretisering och behandlar tydligt inte torgs utformning i sig, utan ser på staden snarare som en komplex helhet.
Studien har för avsikt att avgränsa begreppet torg till torg som är tillgängliga dygnets alla timmar och som är utomhus, och således inte torg i gallerior eller liknande. De torg som undersöks ska även vara tillgängliga och anpassade för gående. Således ska därför torgen som undersöks inte bestå av
parkeringsplatser eller område som av någon anledning av inhägnad eller avgränsad för allmänheten.
De offentliga platser som undersöks i studien ska endast bestå av torg och därmed avgränsas studien från andra offentliga platser som exempelvis parker eller gator. Detta för att avgränsa studien och att underlätta jämförelser mellan de resultat som framställs.
1.5 Huvudbegrepp
Begreppet torg
I denna studie studeras torg och hur mycket det används. För att kunna undersöka detta behövs ett klargörande kring vad begreppet torg innefattar och deras beståndsdelar utgörs av. Enligt Svenska Akademien (2005) är ett torg en större öppen plats i ett samhälle som är tydligt avgränsad och tillgänglig för allmänheten under dygnets alla timmar. Enligt samma ordbok framgår det att torg dels kan användas som handelsplats av olika slag och utgör en offentlig mötesplats. Boverket (2004:32, 71–72) beskriver att torg fungerar som städers vardagsrum och syftar på att bland annat torg och gator utgör plats för sysslor så som att titta på sevärdheter, lek och möjlighet för gående att delta i olika gatuaktiviteter. Dock finns det många fler sätt att definiera torg. Torgen har länge varit
nödvändiga av fler anledningar än social interaktion, inte minst för upprättandet av demokratin (Low
& Lawrence-Zúñiga 2003:22). Och som tidigare beskrivits har torg använts för politiska yttranden, ceremonier, traditionella ritualer och mycket annat (Madanipour 2004:268). Boverket (2018) definierar begreppet torg i sin kunskapsbank för vägledning för folk som jobbar med plan- och bygglagstiftning:
”Ett torg är en öppen plats som ofta har en hårdgjord yta och saknar omfattande vegetation. Torget avgränsas av byggnader eller andra stadsbyggnadselement och kan användas för till exempel handel, utskänkning och allmän kommunikation. Torget kan även användas för möten och evenemang.
Grundprincipen är att ett torg endast tillfälligt får upplåtas för enskild verksamhet.” Boverket (2018).
Moughtin (2003:87) menar att torget har ett syfte utöver att det är en större öppen yta, nämligen att torget är inramat av byggnader och torget ska därför framhäva omkringliggande byggnadernas utseende och funktion. Kell Åström (1988:6) beskriver dock att det senaste århundradets utveckling har kommit att förändra många torgs användningsområde på grund av mänskliga förändrade behov och syftar då bilismen som ordentligt slog igenom i mitten på 1900-talet. Detta bidrog till att tidigare funktioner, så som marknader och mötesplatser, trängdes undan till fördel för parkeringar. Åström (1988:11) lyfter därför fram ett antal kriterier som bör uppfyllas för att platsen ska anses vara ett torg. Dessa kriterier innebär att torget ska vara rumsligt definierat utan tak med hjälp av byggnader eller annan tydlig avgränsning samt att platsen ska uppfattas som offentlig och tillgänglig för alla.
Torgen ska även utgöras av en hårdgjord yta med möjlighet till varierad användning.
10
Dessa kriterier har legat till grund för vilka torg som valts att undersökas i studien. Vad som däremot händer på torget eller torgets funktion åsidosätts i föreliggande studie då studien undersöker torgets omkringliggande utformning.
Befolkning och befolkningstäthet
Begreppet befolkning används flitigt i studien. Vid tillfällen då torg diskuteras i termer av hur befolkat ett torg är åsyftas hur många personer som passerade eller vistades på torgen vid respektive
observationstillfället. Med befolkningstäthet åsyftas antalet boende inom ett visst geografiskt område. I studien behandlas flera olika täthetsbegrepp och det är viktigt att veta tidigt att
befolkningstäthet inte i denna studie inräknar både boende och arbetande, utan endast boende. Två begrepp som kommer att användas då dessa behöver åtskiljas är dag- och nattbefolkning, där dagbefolkning innebär antal arbetande medan nattbefolkning är antalet boende.
11
1
1.6 Disposition
1. Inledning
Studiens problemformulering, syfte, forskningsfrågor, avgränsnings och huvudbegrepp.
2. Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel redogörs det för vilken teori som ligger till grund för studien samt genom vilka teorier som utgör underlag för de hypoteser som testas i studien.
3. Forskningsöversikt
Forskningsöversikten innehåller en presentation av utvald central forsknings som berör torgs befolkningsgrad. Detta ligger sedan till grund för analys och diskussion i studien.
4. Forskningsdesign och metod
Detta kapitel innehåller en beskrivning av den utvalda forskningsdesignen samt vilka metoder som använts i studien. I Kapitlet presenteras även de hypoteser som undersöks i studien.
5. Genomförande
I detta kapitel redogörs det för en specificering av hypoteserna samt vilka torg som kommer att undersökas i studien.
6. Analys och resultat
I detta kapitel ställs den utvunna empirin i förhållande till respektive hypotes.
7. Diskussion
Här diskuteras studien baserat på de utvalda metoderna och hypoteserna samt allmänna reflektioner gällande studiens utfall baserat på forskningsfrågorna.
8. Slutsats
I detta kapitel tydliggörs reflektionerna från diskussionen och studiens forskningsfrågor besvaras.
Förslag för vidare forsknings presenteras också i kapitlet.
12
2
2. Teoretiska utgångspunkter
Följande kapitel är uppdelat i två delar. I den första delen redogörs det för vilken teori som ligger till grund för studien. I den andra delen presenteras teorier som ligger till grund för de hypoteser som kommer att prövas i studien.
2.1 Teori
Föreliggande studie kommer att utgå från positivismen. I positivistisk anda strävar forskaren efter att grunda sitt tänkande på kunskap som införskaffas genom erfarenhet (Holm Ingemann 2016:41–42).
Epistemologiskt intar positivismen en position som förespråkar tillämpningen av naturvetenskapliga metoder för att undersöka den samhälleliga och sociala verkligheten. Med naturvetenskapliga metoder åsyftas att forskningen, utifrån kvantitativ empiri och analys, undersöker fenomen (Bryman 2012:27).
Positivismen är en av många realistiska positioner som alla utgår från att verkligheten existerar oberoende av observatören - i föreliggande studie är observatören den samme som forskaren. Med detta menas att forskaren empiriskt och objektivt kan observera tingen som de är i verkligheten (Holm Ingemann 2016:38). Idealistiska perspektiv, som ofta står i motsats till de realistiska
perspektiven, utgår istället från att verkligheten inte existerar oberoende av observatören, utan här står subjektivitet och tolkning i fokus. Ur ett positivistiskt perspektiv leder denna subjektivitet och tolkning endast till oändliga diskussioner och en fortsatt ovisshet istället för den visshet som forskning på positivistiskt vis kan uppnå (Molander 1988:149). I denna studie, som antar ett positivistiskt angreppssätt, ska denna visshet framställas genom att hypotetiskt pröva om det finns samband mellan de uppställda hypoteserna och det som undersöks. Detta görs genom att finna korrelationer mellan uppställda hypoteser och hur många som befolkar torgen ifråga.
I positivistisk anda ämnar studien undersöka samhälleliga fenomen på samma vis som inom naturvetenskapen och söker därför svar om sanning kring ett fenomen. Denna sanning kan enbart uppstå genom förnimmelse/observation av objektiva förhållanden (Holm Ingemann 2016:41–42).
Observationen utgår från att undersöka en tidigare skapad hypotes gällande ett fenomen som ska studeras. Om hypotesen verifieras betyder det enligt ett positivistiskt angreppssätt att den är sann och således har evidensbaserad kunskap uppnåtts (Holm Ingemann 2016:42). Detta kräver dock att forskningen ska bidra med fakta som är värderingsfri (Holm Ingemann 2016:164). Kritik mot positivismen belyser dock hur en sådan värderingsfrihet inte går att anta inom samhällsforskning (Holm Ingemann 2016:169). I denna studie har det skett ett urval av urbanforskning och -
teoretisering som lett fram till de hypoteser som stipulerats. Denna framtagandeprocess kan påstås inneha en värdering gällande vilken forskning och teoretisering som anses vara intressant för studien, och dessa hade kunnat bytas ut mot andra forskare och teoretiker. En ersättning av bakomliggande information för studien hade sålunda lett fram till andra hypoteser och därmed andra analyser, slutsatser och diskussioner.
Hammersley (2014:69) beskriver dock forskarrollen inom positivismens som värdeneutral och åskådliggör skillnaden mellan fakta och värdering samt belyser att det endast är den fakta som inhämtas via förnimmelse/observation som är värderingsfri. Forskaren kommer dock oundvikligen att behöva ta ställning till vad som anses vara rätt och fel för studien i fråga (Holm Ingemann 2016:163).
13
Sådana ställningstaganden har tagits löpande i denna studie, exempelvis genom valet av forskare och teoretiker som valts ut, eller för den delen genom hur avgränsningen för studien formulerats. Här har flera ställningstaganden utförts för att definiera vad studien har för avsikt att undersöka, exempelvis hur ett torg definieras i studien samt vilka torg som slutligen ska studeras. Detta har dock varit av högsta vikt och helt ofrånkomligt för att kunna göra studien. Hammersley (2014:72) lyfter dock fram att värdeneutralitet inte avser avlägsna all påverkan från forskaren, utan avser snarare att minimera risken för snedvridning av forskningen.
På grund av dessa val som tagits genom studien visar detta på att både induktiva och deduktiva angreppssätt används. Det första steget är att bryta ut förklarande principer härledda från fenomen som tidigare undersökts - induktion. Utifrån dessa principer kunde sedan påståenden om specifika fenomen härledas - deduktion (Bryman 2012:27–28). Positivismen kopplas emellanåt endast till deduktiva angreppssättet då detta angreppssätt ämnar bevisa något. Det induktiva angreppssättet som används för att upptäcka något åsidosätts i vissa fall för att detta inte anses vara relevant för studien (Bryman 2012:24, 28, Holme & Solvang 1997:51). Spicer (2016:479) exemplifierar denna problematik genom att beskriva ett vanligt antagande om att kvalitativa metoder oftast används när forskaren antar ett idealistiskt perspektiv, medan kvantitativa metoder används när forskaren antar ett realistiskt perspektiv. I denna studie finns en medvetenhet om användning av induktiva
angreppssätt som möjliggör skapandet av hypoteser genom att upptäcka och tolka, i detta fall Jacobs, Hillier och UN-Habitat, för att skapa hypoteser. Dessa hypoteser ska senare bevisas (deduceras), eller motbevisas. Bryman (2012:28) beskriver hur denna process är kopplad till
positivismen då dess syfte är att generera hypoteser som senare ska komma att bli testade mot den empiri som studien framställt.
2
2.2 Teorier för hypotesprövning
Detta avsnitt består av en litteraturgenomgång som redovisar för de utvalda principerna som är hämtade från Jacobs och Hillier med stöd av UN-Habitat. Genom de utvalda principerna skapas sedan de hypoteser som kommer att stipuleras i denna studie. Hypoteserna kommer sedan att testas mot de utvalda torgen med avsikt att undersöka dess samband med hur befolkade de utvalda torgen är.
Hypoteserna som skapas ur principerna presenteras senare i metodkapitlet. Detta kapitel ämnar således skapa en större förståelse till varför hypoteserna lyder som de gör och även ge en större förståelse för hypotesernas framväxt. De centrala teoretikerna för skapandet av de hypoteser som undersöks i föreliggande studie är Jacobs och Hillier, med stundom stöd av UN-Habitat (United Nations Human Settlements Programme) som är förenta nationernas boende- och bosättningsorgan.
Detta kapitel hade kunnat bestå av helt andra urbanforskare och -teoretiker som i sig hade
frambringat helt andra hypoteser. Anledningarna till valet av Jacobs och Bill Hillier är flera. Valet att utgå från Jacobs är baserat på det breda fokuset på människan i en tid (1960-talet) då modernismen och bilismen bröt igenom. Carmona et al. (2010:7) belyser Jacobs som en nyckelperson gällande hur människan ansågs stå i fokus för stadsplaneringen. Trots att Jacobs genomslag med boken The Life and Death of Great American Cities är cirka 60 år gammal har Jacobs under senare tid också fått förnyad aktualitet och hänvisas ofta till i olika forum där just stadsplanering står i centrum. I denna bok är Jacobs dock något normativ i sin förklaring gällande vad som skapar stadsliv. För att göra dessa normativa principer mer kvantifierbara har det därför gjorts en koppling mellan Jacobs och UN-
14
Habitat och deras strategier i A New Strategy of Sustainable Neighbourhood Planning: Five Principles (2015). UN-Habitats principer har stora likheter med Jacobs kriterier för att uppnå det som Jacobs (2004:176) kallar för ”blomstrande mångfald”.
Om Jacobs kan uppfattas som normativ kan Bill Hilliers teori kring space syntax tyckas vara mer deskriptiv då space syntax utgör ett verktyg som lyckas kvantifiera hur människor sannolikt kommer att förflytta sig i en stad. Denna teori är än idag högst aktuell och studeras samt utvecklas brett på både Chalmers tekniska högskola och Kungliga tekniska högskolan, men även utomlands. Space syntax som analysverktyg används idag som planeringsunderlag för olika planer i Göteborg, exempelvis genom Norconsult (2020) och Göteborgs Stad (2015). Ytterligare en anledning till att space syntax används som analysverktyg i denna studie är med anledning av dess kvantitativa tillvägagångssätt som möjliggör för skapandet av hypoteser.
Jane Jacobs principer gällande vad som skapar social mångfald
Jane Jacobs (1961–2006) var en amerikansk författare och debattör som år 1961 utgav boken Den amerikanska storstadens liv och förfall. Boken är skriven med utgångspunkt i New York, men har ett allmänt perspektiv som lämpar sig för storstadsregioner.
Jacobs (Jacobs 2004:176) lägger stor vikt i skapande av mångfald och menar på att ett antal kriterier måste uppfyllas för att en ”blomstrande mångfald”. Jacobs (Jacobs 2004:174, 180) beskriver
mångfald som något som uppstår när en variation av verksamheter, bostäder och andra attraktorer har en positiv effekt på varandra genom att området har ett omedvetet samarbete sinsemellan.
Avgörande för förutsättningarna för mångfald är dock att människor ska röra sig i området under en större del av dygnet. Sporadiskt genomflöde eller vistelse koncentrerad över en begränsad tid skadar således förutsättningarna för mångfald (Jacobs 2004:188). Jacobs (Jacobs 204:176) stipulerar därför fyra kriterier som måste uppfyllas för att denna mångfald ska uppstå. De fyra kriterierna för
mångfaldhet är behovet av blandade primära funktioner, behovet av små kvarter, behovet av äldre byggnader och behovet av koncentration. Somliga av dessa kriterier kopplas sedan ihop med UN- Habitats principer för att göra mer lättöverskådliga hypoteser.
Behovet av blandade primära funktioner
En stadsdel ska bestå av mer än en primär funktion, och helst ska funktionsblandningen vara jämnt fördelad (Jacobs 204:179). Jacobs (2004:187–188) menar att primära funktioner är de funktioner som på egen hand attraherar människor till en plats. Exempel på primära funktioner kan vara bostäder, kontor, gallerior, fabriker men även platser för underhållning, utbildning samt rekreation kan
betraktas som en primär funktion. Ibland kan även vissa museer, bibliotek med mera fungera som en primär funktion och attraktor (Jacobs 2004:187–188)
Varje enskild primär funktion är relativt ineffektiv skapare av mångfald (Jacobs 2004:176–177).
Således är problemet hos områden som saknar denna typ av mångfald inte vad de har, utan vad de inte har. Enligt UN-Habitats femte princip (2015:7) är målet att förhindra funktionsseparering och
15
istället implementera en policy för funktionsblandning. Enligt denna princip får andelen monofunktionella kvarter som mest täcka tio procent av marken i den aktuella stadsdelen.
UN-Habitats tredje princip (2015:5) berör även den behovet av blandning av funktioner. Enligt denna princip ska minst 40 procent av golvytan i respektive stadsdel vara öronmärkta för verksamheter.
Dessa ska med fördel vara placerade i ”lämpliga lägen” (appropriate locations). Dessa verksamheter bidrar till den lokala ekonomin, skapar arbetstillfällen, minskar bilberoendet och främjar gång- och cykeltrafik samt förser området med service. Jacobs (2004:189) menar att denna blandning av funktioner gynnar området ifråga och att de butiker och serviceföretag som etablerats i sig lockar ännu mer människor till platsen. Således kan dessa funktioner gemensamt komma att bli en primär funktion då de sätter prägel på området i fråga.
Behovet av små kvarter
För långa kvarter i ett område med en blandning av primära funktioner kan hindra människor att på ett effektivt och tillgängligt vis nå en utvald målpunkt eller för den delen spontant besöka den samma. Kortare kvarter skapar fler vägskäl och möjligheter medan längre kvarter skapar längre avstånd mellan punkt a och b utan att det egentligen är långt dem emellan (Jacobs 2004:208).
Storstadens förmåga att inhysa mindre och ovanliga verksamheter i bottenvåning försämras även av längre kvarter om dessa företag är i behov av intäkter från kunder utanför det egna kvarteret (Jacobs 2004:209–210). Denna tes om korta kvarter saknar dock en rekommendation för hur långa kvarter bör vara eller vad som enligt Jacobs är för långa kvarter. Jacobs (2004:213) menar dock att en del av New Yorks kvarter är för långa och vanligt för de kvarter som är långa kan uppgå till 260 meter långa.
Den första principen i UN-Habitats rapport (2015:3) har istället tagit fram att gatunätet åtminstone ska täcka 30 procent av ett urbant område och att det ska finnas 18 kilometer väg per kvadratkilometer. Begreppet väg innefattar i denna mening en gatuhierarki bestående av motortrafikerade vägar av olika storlek och
hastighetsbegränsningar samt trottoarer, cykelvägar och så vidare. Varför detta är UN-Habitats första princip är på grund av att denna princip skapar förutsättningar och möjligheter för de resterande principerna då den formar den urbana strukturen för byggnader och olika offentliga platser. För att en stad inte endast ska bestå av vägar och byggnader ska ytterligare 15–20 procent bestå av
offentliga platser (UN-Habitat 2015:3). I kapitlet behovet av små kvarter belyser (Jacobs 2004:205–213) lyfts aldrig några faktiska exempel på hur långa kvarter maximalt tillåts att vara. Istället lyfts det att avstånden i staden
ökar markant på grund av bristande vägskäl som skapar längre sträckor att behöva röra sig på (Jacobs 2004:208). Detta är något som UN-Habitat (2015:3) istället lyfter forskning kring och menar att
Figur 2. Ett exempel på gatunät som är anpassar efter UN-Habitats första princip (2015:3). De röda linjerna illustrerar huvudleder medan de gröna linjerna illustrerar mer lokala gator.
16
gångvänlighet mäts i gångavstånd till områdets olika servicefunktioner. Gångavståndet till dessa servicefunktioner bör, enligt UN-Habitat (2015:3), inte överskrida 450 meter.
För att sammanfatta UN-Habitats första princip i en illustration bestående av en kvadratkilometer och 18 kilometer väg visar figur 2 ett exempel på ett gatunät. I figuren finns det nio horisontella och nio vertikala gator som formar gatunätet. Kvartersstorleken blir här cirka 110 meter och således även distansen mellan vägarna i illustrationen, och vägarna upptar ungefär 30 procent av ytan. Detta exempel visar också på hur en gatuhierarki kan framställas med huvudleder och mer lokala gator.
Behovet av äldre byggnader
En stadsdel ska enligt Jacobs (2004:215) bestå av en blandning av hus med olika ålder och i olika skick. Nya byggnader tenderar att vara dyrare än äldre då räntor, amorteringar etcetera höjer kostnaderna för hyresgästen och detta hindrar mindre företag att etablera sig. Med tiden blir dock den ena generationens höga byggkostnader framtidens lokaler och lägenheter med billigare hyror (Jacobs 2004:217). Således är de äldre husen av ekonomiskt värde för alla typer av hyresgäster och skapar förutsättningar för mångfald. Detta värde skapas följaktligen med tiden (Jacobs 2004:227).
I rapporten från UN-Habitat (2015:6) belyses inte ålder på byggnader något märkbart utöver i den fjärde principen som beskriver en blandning mellan stads- och byggnadsutformning gynnar social blandning. I denna princip belyses istället vikten av billiga bostäder, oberoende av husens ålder. 20–
50 procent av bostadsbeståndet för respektive område ska vara reserverade för billiga bostäder. Det belyses också att en viss typ av upplåtelseform inte ska överskrida 50 procent, detta för att främja interaktion mellan olika socioekonomiska grupper (UN-Habitat 2015:6).
Behovet av koncentration
Jacobs (2004:229–230) beskriver att det behövs en koncentration av människor för att en urban miljö ska uppnås, detta oavsett var ansamlingen av människor beror på. I kapitlet behovet av
koncentration (Jacobs 2004:229–250) belyses dock bostadstäthet och befolkningstäthet som den viktigaste frågan för urbana områden som befolkas av många människor. Hur tät en stad bör vara för att maximera den urbana mångfalden nämns dock inte, detta avsiktligt då en bostadstäthet som anses vara hög i ett område kan vara lågt i ett annat (Jacobs 2004:241). Beräkningarna för bostadstäthet och befolkningstäthet i detta kapitel (Jacobs 2004:229–250) skiljer sig en del i jämförelse med hur många andra forskare beräknar täthet. Måtten är översatta från tunnland till hektar och till skillnad från flertalet andra som beskriver täthet utgår Jacobs från bostadsenheter per hektar bostadsmark, istället för bostadsenheter per hektar. Således beräknar Jacobs endast mark som är avsedd som bostadsmark och därmed inbegriper förgårdar, innergårdar etcetera men exempelvis inte gator och torg. Ett exempel på ett område med hög täthet som anses vara lyckat belyses. Inom detta område uppskattar Jacobs (2004:243) att bostadsmarken är 80 till 60 procent bebyggd och resterande yta är gårdar.
17
Alla dessa varierande och avvikande aspekter komplicerar för att sammanställa en, enligt Jacobs, ideal täthet och det komplicerar även jämförelser med andra som forskar inom ämnet då de flesta andra siffror som berör täthet beräknar all mark inom det avsedda området. Ytterligare en aspekt som komplicerar för jämförelse är att Jacobs jämför antalet bostäder per hektar bostadsmark istället för befolkningstäthet. Avsaknaden av vetskap gällande genomsnittligt antal personer som är bosatta per hushåll är ytterligare en komplikation som uppstår när önskad befolkningstäthet ska beräknas efter Jacobs premisser.
UN-Habitats andra princip (2015:4) belyser vikten av en hög befolkningstäthet där
rekommendationen kvantifierats på ett enklare vis än i jämförelse med Jacobs - här förespråkas åtminstone 15 000 invånare per kvadratkilometer, vilket motsvarar en befolkning på 150 personer per hektar. Denna princip kommer i direkt respons till den ökande globala befolkning och den simultana viljan att förhindra ytterligare utglesning i form av stadsutglesning. Detta är enligt UN- Habitat (2015:4) den viktigaste delen för att åstadkomma en hållbar stadsdel då detta koncentrerar människor och olika aktiviteter. I Göteborgs kommun är befolkningstätheten, baserat på 2019 års areal- och befolkningsstatistik (SCB 2020a, SCB 2020b), 570 personer per kvadratkilometer.
Kommunen är sålunda glest befolkat ur UN-habitats perspektiv men med det sagt är heller inte hela kommunen planerad för att vara urbant bebyggd då stora ytor består av vatten, natur, åkrar med mera.
I rapporten från UN-Habitat (2015:4) lyfts sex punkter för att belysa fördelarna med hög täthet, tre av dessa punkter speglar delar av det som denna studie ämnar undersöka. Den första punkten syftar till att hög täthet innebär en mer effektiv markanvändning som i sig innebär mindre urban
utspridning och därmed mer folk på mindre yta. De två andra punkterna belyser istället att hög täthet ger stöd för bättre åtkomst av samhällstjänster där folk bor samt den sista punkten som innebär att en hög täthet ger större underlag för bättre och mer välanvända offentliga miljöer (UN- Habitat 2015:4).
Space syntax
Bill Hillier är en av de mest tongivande personerna när det gäller utveckling av analysverktyget space syntax. Space syntax är en teori som fokuserar på relationen mellan stadens rum och mänskliga företeelser. Analysverktyget har utvecklats för att se stadens rum som ett system, eller en
konfiguration, som är den term som används inom space syntax (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:1–2). Fokus ligger således att se staden som en konfiguration av stadsrum som hänger samman i en helhet då de påverkas av dess läge och kontext. Dessa rum integrerar med varandra i olika grad beroende på var de befinner sig i staden (Hillier 1996:33–34). Detta placerar stadens gatusystem i centrum, men kompletteringar krävs då fotgängare kan välja alternativa vägar som exempelvis att korsa ett torg eller en park (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:10). Således är det inte endast gatusystemet som analyseras som sådant, utan snarare det offentliga rummet (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:10–11). Hillier (1996:152) menar följaktligen att rörelse bestäms av stadens konfiguration, och därmed hur de offentliga rummen hänger samman.
18 En space syntaxanalys utgår från en
människas perceptionsmekanismer och grundar sig därför på hur människor uppfattar gatusystemet och det offentliga rummet (Legeby, Berghauser Pont &
Marcus 2015b:12). Detta till skillnad från många andra trafikanalyser som delar in gatusystemet i noder och länkar. I en trafikanalys utgör noder korsningar och gatusegmenten mellan korsningarna fungerar som länkar. I ett sådant system är korsningarna, eller vägskälen, det relevanta medan gatusegmenten är sekundära (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:10, 12). I en space syntaxanalys är detta omvänt då gatusegmenten utgör noder, och korsningar blir länkar.
Anledningen till detta är att denna typ av nätverksbeskrivning fångar den mänskliga upplevelsen, som därmed stödjer sig på människans synfält och hur människan
fysiskt kan röra sig i det offentliga rummet. Således mäts inte avstånd i en space syntaxanalys i antal meter utan istället i antal överblickbara rum som behöver passeras för att ta sig från en plats till en annan. Detta baseras på att det upplevda avståndet ökar eftersom varje ny siktlinje innebär en riktningsförändring och således en psykisk ansträngning för att orientera sig (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:12).
I figur 3 illustreras tre olika rumsliga samband där genomtränglighet ställs i fokus. Djupet speglar i dessa figurer de antal steg som måste passeras för att komma från första rutan till de andra och där varje streck mellan cirklarna illustrerar länkar mellan dem. Figur 3a illustrerar rumsliga förhållanden i en djup trädstruktur där alla rum behöver passeras för att nå de två innersta. Djupgrafen till höger beskriver detta genom att start sker vid den runda ringen med ett kors i, längst ned i trädstrukturen.
Starter sker således utanför rektangeln och första steget är därmed första rumsligheten. Länkarna mellan ringarna i trädstrukturen illustrerar de enda möjliga vägarna. I figur 3b visas en grundare trädstruktur som därmed innebär färre riktningsförändringar för att få uppsatt målpunkt. Således skapas ett grundare utseende i djupgrafen. I figur 3c har varje rumslighet två möjliga
genomträngningar till intilliggande rumsligheter, detta illustreras genom att varje ring i
trädstrukturen länkar till två andra ringar (Hillier 1996:30–33). Denna djupanalys är teoretisk men hjälper att förstå hur en space syntaxanalys går till väga när för att mäta hur nära något är sett ur antalet överblickbara rum. För att göra en karta baserad på siktlinjer över ett visst område återges en siktlinje som en rak linje som bryts exempelvis av byggnader, murar, större nivåskillnader eller andra hinder (Hillier 1996:98–99). På detta vis utgör en gångbana eller en väg en siktlinje. För att mäta rumsintegrationen ritas så få siktlinjer som möjligt ut och dessa linjer representerar gator och gångvägar vilka inom förflyttning sker (Hillier 1996:156). Utifrån gatunätet (figur 4a) ritas senare siktlinjerna ut (figur 4b) och sedan görs ett kopplingsschema (figur 4c) som visar på hur de olika gaturummen förhåller står i relation till varandra.
Figur 3. Djupgraf för respektive figur (Hillier 1996:31).
19
Rumsintegration kan dock mätas på flera olika vis och två av de vanligare perspektiven är den globala och den lokala rumsintegrationen, vilka även studeras i föreliggande studie. Dessa olika sätt att mäta rumsintegrationer speglar hur människor tenderar att använda olika rum beroende på var de är belägna i staden (Hillier 1996:134, 170). Gemensamt för de båda integrationsperspektiven är dess sätt att grafiskt illustrera en siktlinjes integration med hjälp av en regnbågsskala från rött till blått.
Färgen som representerar högst integration är rött och fortsätter sedan i ordningen orange, gul, ljusblå och sedan mörkblå som är minst integrerad (Hillier 1996:160, Legeby, Berghauser Pont &
Marcus 2015b:14). Ytterligare en space syntaxanalys som är vanligt förekommande är den så kallade genhetsanalysen. Även denna kommer att användas i föreliggande studie och förklaras mer ingående nedan.
Global integration
När begreppet rumslig integration används i space syntaxanalyser åsyftas ett rums läge i relation till andra rum inom en specifik radie. Den rumsliga integrationen inriktar sig på varje enskild siktlinjes integration till resterande siktlinjer inom resten av systemet. Rumslig integration kan delas in i två delar - global och lokal integration. Den globala integrationen omfattar en analys på stadsnivå medan den lokala integrationen begränsas till att inkludera mer lokala förutsättningar (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:14). På global integrationsnivå beräknas samtliga stadsrum i staden och därmed speglar den globala integrationen stadens rörelser i stort (Hillier 1996:134). En
integrationsanalys på global nivå räknar ut värdet av medeldjupet för en siktlinje och placerar det i relation till de andra siktlinjerna inom analysområdet. Dessa värden visar på hur integrerade varje siktlinje är (Ekelund & Koch 2012:27–28). Detta perspektiv kan, med hjälp av dess helhetssyn, förutspå mer storskalig trafik så som exempelvis biltrafik (Hillier 1996:161). Tack vare denna helhetssyn predikteras även mer långväga sträckor som fotgängare sannolikt kommer att förflyttas sig längs med. Detta då fotgängare som går längre sträckor tenderar att välja mer globalt integrerade gator tack vare dess tydliga överskådlighet (Hillier 1996:134, 170, 317).
Områden som innehar ett gatunät som slutar tvärt bildar ofta en sorts kanteffekt. Dessa kanteffekter kan uppstå av att space syntaxanalysen görs på ett för litet område eller att kanteffekten bildas på ett mer naturligt vis i form av exempelvis en älv eller järnväg som inte går att ta sig över (Hillier 1996:171). Då integrationsvärdet baseras på vart i systemet en viss linje är lokaliserad, och därmed är
Figur 4. Fiktivt gatunät (a), axialkarta (b), kopplingsschema (c)
a b c
20
beroende av andra intilliggande linjer för att erhålla ett högt integrationsvärde, påverkar denna kanteffekt en linjes integrationsvärde negativt. Detta då exempelvis älven eller järnvägen ofta har få övergångar som möjliggör för förflyttning över denne. Detta påverkar integrationsvärdet för samtliga intilliggande linjer (Hillier 1996:172).
Lokal integration
Den lokala integrationen, även kallad radius-3, beräknar integration utifrån tre steg i alla tänkbara riktningar från varje linje. Den lokala integrationen speglar enligt Hillier (1996:134) mer småskalig förflyttning av fotgängare som sker lokalt i ett område. En hög lokal integration lockar fler personer att vistas på platsen och tempot på de gående är oftast lägre än längs de globalt integrerade gatorna (Hillier 1996:317). Hillier (1996:175) beskriver även att välfungerande urbana miljöer innefattar gator som inte är lika välintegrerade men som befinner sig nära mer integrerade gator. Dessa gator bidrar till en blandning av offentligt och privat.
Genhet
Betweenness centrality, också kallat genhet, har likheter med tidigare nämna integrationsmått men kan förenklat förklaras ta fasta på den genaste vägen från punkt a till punkt b i ett system (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:16). På detta vis visar en genhetsanalys vilka linjer som i högre grad än andra utgör gena förbindelser mellan start- och målpunkt (Spacescape 2020). I en genhetsanalys ges således de linjer som påträffas oftare i en konfigurationsanalys högre
genhetsresultat än i jämförelse med de linjer som inte påträffas lika ofta (Hillier 1996:154). Denna typ av space syntaxanalys passar bra för att visa på vilka gator som lämpar sig bäst för cykelstråk (Spacescape 2020).
21
3
3. Forskningsöversikt
Kapitlet gällande forskningsöversikt ämnar uppvisa relevant forskning som berör det fält som föreliggande studie belyser. Forskningsöversikten ämnar således konkretisera och utmana de angelägenheter som lyfts fram i avsnittet för teorier för hypotesprövning. Detta görs med hjälp av aktuell forskning inom det avgränsade området, men också med annan forskning som kan angripa de utvalda kriterierna från Jacobs och Hillier ur ett annat perspektiv eller på annat sätt berika dess ståndpunkter.
Forskningsöversikten är uppdelad i två delar. Den första delen består en genomgång av forskning som berör torgs slutenhet och storlek i förhållande till hur mycket torgen befolkas. Den andra delen belyser begreppet täthet och några av dess urbana former med dess inneboende komplexitet.
Begreppet täthet kan användas på olika vis beroende på grundsynen kring begreppet eller intention med forskningen. Något som den andra delen av forskningsöversikten belyser.
3.1 Vad händer på torget
Mycket av den forskning som berör torg behandlar vad som försiggår på torget och sällan om torgets läge i staden. Några exempel på välciterade forskare och teoretiker är William H. Whyte (1980) med boken The Social Life of Small Urban Spaces där mycket av boken dediceras till hur folk väljer att röra sig på ett torg och var de väljer att sätta sig. Camillo Sitte (1982) belyser i sin bok Stadsbyggnad och dess konstnärliga grundsatser vikten av estetik och olika offentliga platsers storlek och form.
Carmona et al. (2010) skriver i boken Public Places Urban Spaces - The Dimension of Urban Design att det är hur torgen utformas som avgör hur torget kommer att användas. Dessa exempel saknar ett bredare förhållningssätt till staden och utgår alla från ett smalare förhållningssätt till enstaka rum och platser och inte till torg som en del i ett system i staden. Med det sagt är inte deras arbete felaktigt, utan för snävt och endast ett fragment av det denna studie uppmärksammar. Detta har skapat svårigheter att hitta litteratur som belyser torg eller offentliga platser och samtidigt åsidosätter vad som försiggår på torget.
Ett arbete som uppmärksammar detta är ett masterarbete utfört av Kailun Sun på Chalmers tekniska högskola. Sun ingår idag i forskargruppen Spatial Morhpology Group (SMoG) på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Suns masterarbete (2016) belyser, likt föreliggande studie, stadens form och dess inflytande på hur befolkat ett torg är. Detta arbete skiljer sig dock ur andra aspekter från denna studie då Sun exempelvis väljer att fokusera delar av arbetet på torgets storlek och slutenhet (enclosure). Sun undersöker därefter om det finns samband mellan storleken på torg samt torgets slutenhet och mängden som befolkar torget. Detta görs dock utan att explicit testa hypoteser men utfallet av testerna blir det samma.
Sun (2016:17) beskriver slutenhet som hur mycket av ett torg som omsluts av byggnader. För att räkna ut detta beräknas torgets omkrets och hur mycket av torget som tangeras av bebyggelse.
Därefter divideras antalet meter bebyggelse som tangerar torget med torgets totala omkrets. Talet som erhålls är ekvivalent med hur slutet torget är i procent. Teoretiskt kan ett torg således ha en slutenhet på mellan 0 och 100. Principen gällande slutenhet påminner mycket om det Camillo Sitte beskriver skapa ett torg. Sitte (1982:27–30) beskriver att fristående bebyggelse inte kan skapa den slutenhet som är nödvändig för att bidra till känslan av ett torg. Sitte (1982:36–41) belyser den klassiska rutnätsstaden där ett kvarter lämnas tomt för att utgöra ett torg. Denna plats kan uppfattas
22
som sluten ur ett fågelperspektiv men i själva verket gränsar endast platsen med kringliggande vägar och ingen bebyggelse. Denna typ av torg skapar också ”läckande” hörn som skapas lätt av att gator möter varandra i rutnätsstrukturens 90-gradiga hörn. Sitte (1982:46–47) beskriver istället ett antal sätt att förstärka slutenheten exempelvis genom att gatorna som anlöper torget inte ska vara för breda vilket kan skapa otydliga gränser för torget. Ett annat exempel Sitte (1982:40–41) belyser är att gatusträckningen bör brytas i höjd med torget för att den gående inte ska kunna följa en rak väg förbi torget mot den gåendes målpunkt. Detta gör att människan med hjälp av sin perceptuella förmåga upplever platsen mer sluten då den gående inte har möjlighet att se längs en annars strikt rätvinklig gata. Just denna form av slutenhet innebär mer av en upplevd slutenhet snarare än en faktisk slutenhet.
Whyte (1980:57–58) beskriver en annan form av slutenhet som bör undvikas vid gestaltning av ett torg - nämligen upphöjda eller nedsjunkna torg i förhållande till kringliggande gator. Detta beror på att människor väljer att vistas på en plats baserat på hur väl platsen syns samt tillgängligheten till denna. Platsens slutenhet ska således inte heller bestå av murar, staket eller något annat som utgör hinder för det perceptuella sinnet för att platsen ska befolkas (Whyte 1980:58–59). Denna
uppfattning delas med teorin om space syntax då människans perceptuella egenskaper har betydelse för var människor väljer att röra sig (Legeby, Berghauser Pont & Marcus 2015b:12). Den slutenhet som Sun (2016) belyser handlar mer om faktisk slutenhet som utgör en procentsats baserad på hur stor del av torget som omsluts av byggnation. Det finns inget rätt och fel att se på problematiken, utan endast ett kvalitativt och ett kvantitativt vis att redogöra för den. Suns (2016:50) studie visade dock inte på några korrelationer mellan torgets storlek eller slutenhet och hur befolkade torgen var.
3
3.2 Täthet och dess olika former
Problematiken med begreppet täthet har tidigare i studien belysts i avsnittet behovet av
koncentration där Jacobs (Jacobs 2004:229–250) syftade på fysisk täthet i form av byggnation medan UN-Habitat (2015:4) lyfter vikten av befolkningstäthet. Faktum är att det finns flera definitioner av täthet i stadsbyggnadssammanhang. Vicky Cheng (2010:3) belyser två olika former av täthet - upplevd densitet och fysisk densitet. Den upplevda tätheten definieras av subjektiv perception av det offentliga rummet och dess rumsliga organisering (Cheng 2010:12). Denna form av täthet är således svår, om inte omöjlig, att kvantifiera men kan ändå vara av intresse för studien. Den fysiska
densiteten är en objektiv och kvantitativ rumsindikator som ämnar mäta koncentrationen av ting, oavsett om det som mäts är människor, byggnader, gator eller något annat (Cheng 2010:3).
Cheng (2010:4) beskriver att befolkningstäthet är det mått som är mest använt i dagens
stadsbyggnadssammanhang.Hög befolkningstäthet är dock beroende av fysisk täthet av bostäder som kan komma att se ut på olika vis. Meta Berghauser Pont och Per Haupt (2005:58) beskriver hur olika byggnadstyper med olika höjd och tjocklek kan ge samma täthet sett till antal kvadratmeter golvyta men ändå uppta olika mycket markyta. För att få fram exploateringstalet, eller floor space index (FSI), för ett område divideras områdets markyta med den totala golvytan för varje våning inom samma område. I figur 5 illustreras fyra exempel på kvartersstrukturer som alla har ett exploateringstal motsvarande 2.0 (Berghauser Pont & Haupt 2005:58).
23
Ground space index (GSI) är ett annat sätt att mäta täthet men utgår istället från det avtryck som byggnadskroppen gör på marknivå (Berghauser Pont & Haupt 2005:58). Ett lågt GSI-värde lämnar därför mer plats för det offentliga rummet, likt figur 5d, medan byggnaden i figur 5a upptar större yta och har därmed ett högre GSI-värde. Legeby, Berghauser Pont och Marcus (2015b:7) beskriver att GSI-värdet utgör den täthet som har störst betydelse i hur människor kan komma att röra sig i det offentliga rummet. Detta då det delvis är placering av huskroppar som avgör hur människor kan röra sig i det offentliga rummet. Således möjliggörs utformning av det offentliga rummets dimensionering och slutenhet, som i sin tur starkt bidrar till ett områdes platsidentitet. Byggnadstyperna kan således komma att få en stor inverkan på hur ett område kan komma att se ut.
Boverket (2005:36) beskriver att stora delar av de flerbostadshus som byggdes under
miljonprogrammet i Sverige bestod av lamellhus skivhus och punkthus, likt de i figur 5b och 5c.
Mellan byggnaderna finns stora öppna ytor, men som enligt Boverket (2005:37) inte befolkas i någon större utsträckning. Här kan paralleller dras till det som tidigare beskrevs av Sitte (1982:27–30) som belyser problematiken med att fristående byggnaders visar på svårigheter med att skapa slutenhet.
Denna typ av bebyggelse finns vida utsträckt i Göteborg och specifikt i perifera lägen i kommunen ytterområden. Stora delar av de centrala delarna av Göteborg är bebyggt med kvartersstad (Göteborgs stad 2018b:52, 68, 76) och därmed likt den i figur 5a. Alla områden är dock inte lika tydligt uppdelade efter byggnadstyper då en del områden utvecklats och bebyggts under längre tid.
Ett exempel på detta är stadsdelen Lundby och primärområdet Eriksberg som kommer att belysas närmare i avsnittet val av platser (Göteborgs stad 2018b:56). Dessa olika byggnadstyper har en stark koppling till det planerings- och byggnadsideal som var rådande under den tiden de byggdes
(Bellander 2005:17). Enligt Boverket (2016:6) är det dock inte den fysiska tätheten i form av höga FSI- eller GSI-värden som är eftertraktade när det gäller hur befolkad en plats är, utan närheten till arbete och verksamheter från bostaden.
Likt det Jacobs (2004:174, 180) belyser att staden behöver verksamheter för att stadens offentliga rum ska bli mer befolkade visade även UN-Habitat (2015:5) vikten av verksamheter. På mer lokal nivå visar även rapporten Värdeskapande stadsutveckling av Spacescape och Evidens (2016:19), som analyserar Göteborgsregionen, att verksamheter är väsentliga för att skapa mer befolkade offentliga platser. Legeby, Berghauser Pont och Marcus (2015a:8) belyser dagbefolkningstäthet som en viktig del i att skapa befolkade offentliga platser. Antalet verksamheter skiljer dock kraftigt mellan olika stadsdelsområden och primärområden i Göteborgs kommun och så gör även dagbefolkningen (Statistikdatabas Göteborgs stad 2020a). Spacescape och Evidens (2016:28) bryter ned begreppet Figur 5. Fyra olika kvarterstyper med lika högt exploateringstal men olika mängd öppen yta (Spacescape 2017:8)
a b c d
24
verksamheter till urbana verksamheter. Med urbana verksamheter innefattas publika lokaler såsom handel, caféer, restauranger, kulturverksamhet och kommersiella tjänster som exempelvis
frisörsalong eller kemtvätt. Spacescape och Evidens (2016:28–29) menar att ett samband mellan hög täthet av dag- och nattbefolkning och antalet urbana verksamheter och lyfter då specifikt upp
sambandet med dagbefolkning. Vikten av att människor arbetar i området är därför särskilt viktigt för att fler urbana verksamheter ska uppstå och således fler människor som befinner sig på områdets offentliga platser. Vid en uträkning gällande förekomsten av urbana verksamheter kan 90 procent av fallen förklaras bero på tätheten av människor i området i en modell där dagbefolkningen är dubbelt så hög som nattbefolkningen (Spacescape och Evidens 2016:30).
När Sun (2016:24) diskuterar täthet belyses även täthet i form av kollektivtrafik. Denna täthet diskuteras ur aspekter av antalet hållplatser samt antalet buss- och spårvagnslinjer som finns inom 500 meter från respektive torg. Corine Mulley (2011:2) menar dock att avståndet som passagerare är villiga att gå för att komma till en hållplats skiljer sig stort beroende på vilken typ av kollektivtrafik som är tillgänglig. Vid mätningar är det genomsnittliga gångavståndet längre för att komma fram till spårbunden kollektivtrafik i jämförelse med buss. Sun (2016:49) kunde heller inte dra slutsatsen att det finns ett sammanhang mellan fler hållplatser samt buss- och spårvagnslinjer inom en radie på 500 meter och en högre befolkningsgrad på respektive torg. Sun kom dock att arbeta vidare med frågan och publicerade tillsammans med Berghauser Pont och Legeby ett paper (2017) där sambandet mellan hållplatser och befolkningsgrad hade utvecklats. Sun, Berghauser Pont och Legeby (2017:354.15) visar på undersökningar som stärker att hållplatser kan spela en stor roll för
befolkningen av ett torg, och då specifikt av människor som inte bor i området. Hållplatsen fungerar här som en ”dörr” som möjliggör för människor från andra stadsdelar att vistas på eller passera torget. Hållplatsen fungerar därför som en målpunkt eller utgångspunkt beroende på om personen ifråga just anlänt eller om denne ska med ett kollektivtrafikfordon som ska avgå. För att detta i större grad ska påverka hur många människor som rör sig till och från hållplatsen, och således även
omkringliggande offentliga platser, krävs det att hållplatsen ska nyttjas av många resenärer (Mulley 2011:18). Vad många resenärer innebär baseras på hur många som generellt sett rör sig i området och det finns därmed inga direkta direktiv gällande hur många resenärer som krävs (Mulley 2011:20) Men en populär hållplats kan utefter denna utgångspunkt fungera som en attraktor i området.
Hillier et al. (1993:31) beskriver hur stadens konfiguration utgör den primära grunden till hur gående rör sig och att attraktorer generellt inte har någon större betydelse för hur människor rör sig, eller endast är en multiplikator för redan existerande stråk. Vinicius Netto (2016:11) beskriver att detta ligger till grund för den mest utbredde kritiken mot space syntax. Netto (2016:11–12) belyser istället att gatunätet och olika attraktorer är ömsesidigt beroende av varandra. Ytterligare kritik mot space syntax åskådliggör problematiken att en space syntaxanalys inte tar hänsyn till markanvändning.
Michael Batty, Bin Jiang och Mark Thurstain-Goodwin (1998:3) beskriver att en space syntaxanalys avser att värdera en gata genom att prognostisera dess användningsgrad. På detta sätt kan en gatas värde förändras beroende på var i systemet den är lokaliserad eller om nya gator anläggs, men en space syntaxanalys är oförmögen att redogöra för mänskliga flöden som är länkade till något utöver den axiala kartan (Batty, Jiang & Thurstain-Goodwin 1998:3). Exempel på attraktorer som kan komma att påverka mänskliga flöden är stora arbetsplatser, populära hållplatser eller event som helt bortses från uträkningar gällande prognostiserad användningsgrad (Netto 2016:13). Dessa olika sätt att se på vad som påverkar var människor väljer att gå är något som kommer att belysas i somliga hypoteser och kommer därför vara en del av kapitlen analys och resultat samt diskussion.
25
4
4. Forskningsdesign och metod
I detta kapitel redogörs det för studiens forskningsdesign och för de metoderna som används i studien, och därmed forskningens upplägg. I kapitlet beskrivs således hur de valda metoderna ska bidra till att uppfylla forskningens syfte och hur forskningsfrågorna kommer att besvaras. Här redovisas även för de hypoteser som undersöks i studien samt hur dessa ska besvaras.
4.1 Metodkombination
I denna studie kommer metodkombination användas som forskningsdesign då detta tillåter forskaren att undersöka ett forskningsproblem ur ett flertal olika perspektiv (Denscombe 2016:211). De
metoder som kommer att användas är hypotetisk-deduktiv metod, analys av geografisk information och systematisk observation. Som begreppet metodkombination ådagalägger kan forskningen kombineras med flera olika metoder och således kan metoderna som lämpar sig bäst för att undersöka forskningsfrågan väljas ut. Följaktligen kan metoder från olika forskningstraditioner kombineras, detta trots att metoderna både är kvalitativa och kvantitativa (Denscombe 2016:211–
212). I föreliggande studie används både kvalitativa och kvantitativa metoder. Den hypotetisk- deduktiva metoden utgör den kvalitativa metoden medan systematisk observation och analys av geografisk information är kvantitativa. Den hypotetisk-deduktiv metod kan både vara kvalitativ och kvantitativ och i denna studie används den på ett kvalitativt vis och kräver därmed tolkning. Denna tolkning sker i dubbel bemärkelse då den i första skedet kräver tolkning av de utvalda principerna från Jacobs (2004), Hillier (1996) och UN-Habitat (2015). Den andra tolkningen sker i kapitlet för diskussion för att kunna tolka korrelationen och resultaten av de hypoteser som framställts i studien.
Enligt Neil Spicer (2012:479) länkas ofta kvalitativa metoder ihop med idealistiska positioner medan kvantitativa metoder ofta länkas samman med mer realistiska positioner. Skillnaderna i
tillvägagångssätt för kvalitativa och kvantitativa metoder ska inte åsidosättas utan ska snarare förstärka studien genom dess uppenbara oförenlighet. Martyn Hammersley (1992:39) belyser att skillnaden mellan kvalitativa och kvantitativa metoder är vilseledande och kan komma att skymma det egentliga djupet av problematik i en studie. Dikotomin mellan kvalitativa och kvantitativa metoder kan ibland framställas som överdriven och de har i själva verket mer gemensamt än hur de ofta skildras. Genom att betrakta det på detta vis avvecklas idén om denna dikotomi och således även deras oförenlighet.
I denna studie skapas hypoteserna genom ett första steg i den hypotetisk-deduktiva metoden som innebär en analys av Jacobs (2004) och Hillier (1996) med stöd i UN-Habitat (2015) som sedan undersöks genom de kvantitativa metoderna systematisk observation och analys av geografisk information. Dessa sammankopplas senare genom kvalitativa svar genom den hypotetisk-deduktiv metoden. Denna metod testar de stipulerade hypoteserna mot empirin som är framtagen av de två kvantitativa metoderna. Av denna anledning används metodkombination som forskningsdesign då en enstaka metod inte fullt kan tillgodose det forskningsproblem som stipulerats. Detta beror på att andra forskningsdesigns inte är kompatibla med både kvantitativ och kvalitativa metoder, eller att exempelvis forskningsdesign som fallstudie inte lämpar sig för mängden fall som undersöks i denna
26
studie (Denscombe 2016:91). Denscombe (2016:212) beskriver detta som att det inte handlar om att vissa metoder är sämre än andra utan snarare hur de lämpar sig till forskningsproblematiken och den fråga som ska undersökas.
Denscombe (2016:220) belyser tre inriktningar inom metodkombination som lyfter fram olika fördelar och kallar dessa för fyndens träffsäkerhet, en mer fullständig bild, och utveckla analysen.
Den inriktning som kommer att tillämpas i denna studie är utveckla analysen. Att utveckla analysen syftar till att utveckla kontrasterande metoder så att dessa blir kompatibla genom att en metod tillämpas för att generera information åt en annan. På detta vis praktiseras metodkombination på så vis att den ena metodens fynd vidareutvecklas för att sedan tillämpas på en annan metod med det specifika syftet att svara på den stipulerade forskningsfrågan (Denscombe 2016:214).
Inriktningen att utveckla analysen innebär även en viss ordningsföljd av de metoder som kommer att tillämpas i studien samt om de enskilda metoderna anses vara av kvalitativ eller kvantitativ karaktär (Denscombe 2016:216–217, 231). Som tidigare beskrivet kan gränsen mellan kvalitativa eller
kvantitativa metoder vara diffus och framstå som simplifierad då den etiketteras med kvalitativ eller kvantitativ. Ordningsföljden av metoderna kan dock komma att se olika ut i olika studier, antingen är de simultana eller sekventiella. I denna studie tillämpas metoderna i följande ordning:
utgångspunkten är i det första stadiet av den hypotetisk-deduktiva metoden följt av analys av geografisk information, systematisk observation och avslutas med det andra stadiet av den
hypotetisk-deduktiva metoden - följaktligen benämns ordningsföljden som sekventiell (Denscombe 2016:217, 220). En sekventiell ordningsföljd innebär att fynd från en metod tillämpas i nästa metod i ordningsföljden, som sedan även den skapar nödvändig information för påföljande metod
(Denscombe 2016:220). Genom granskning av Jacobs (2004) och Hillier (1996), med stöd i UN-Habitat (2015) genereras först hypoteser. Genom analys av geografisk information hämtas geografiskt knutna fakta baserad på tidigare ställda hypoteser. Dessa fynd används sedan delvis för att kunna besluta om vilka torg som ska observeras. Vid tid för den systematiska observationen samlas sedan information in gällande hur befolkat respektive torg är som senare förs vidare för att kunna svara på de uppställda hypoteserna.
Utöver ordningsföljden ska även en viktning göras gällande vilka metoder som, av forskaren, anses vara av huvudsaklig och underordnad karaktär. Detta verkställs genom att forskaren gör ett ställningstagande gällande vilken eller vilka metoder som anses betraktas som metoder som stipulerar reglerna och vilka metoder som ämnar kontrollera dem (Denscombe 2016:214, 218). I föreliggande studie utgör den hypotetisk-deduktiva metoden den huvudsakliga metoden som stipulerar reglerna. De kvantitativa metoderna, analys av geografisk information och systematisk observation, är av underordnad karaktär. Således används de två underordnade metoderna för att kontrollera och skaffa information åt den huvudsakliga metoden.
4
4.2 Metoder
I det här avsnittet presenteras de metoder som använts under studiens gång. För att kunna uppnå studiens syfte och kunna svara på forskningsfrågan krävs ett antal metoder som ämnar bringa fram nödvändiga data samt verktyg för att kunna analysera den framtagna informationen. Metoderna presenteras i den ordning de kommit att användas för att enklare förstå dess relation till varandra och hur studien utvecklats under tidens gång. Gällande den deduktiva hypotesmetoden har den
