I Guds namn År 1096-1098 av Första korståget

I Guds namn

År 1096-1098 av Första korståget

Abstract.

Title: IN THE NAME OF GOD. THE YEARS 1096-1098 OF THE FIRST CRUSADE

The purpose of this essay is an attempt to understand how God is understood during the First Crusade 1096-1098. How feelings such as fear, shame, betrayal are perceived and portrayed. An Emotional Historical approach. In addition, a qualitative text analysis is applied to see how the concepts are described in sources such as letters and a chronicle.

My predominant result and how I understand my source material is that God is the greatest and the power that governs human destiny. As a result, he decides who wins the crusade.

Fear is hidden or repressed by ascending into God plus the feeling of being fulfilled by Him.

When doing something shameful you break the knight ideal. It occurs, and in some cases leads to an exclusion from the community of knights and nobles and exclusion from the church. Exclusion can be revoked by once more go on a crusade. Betrayal is attributed to the enemy but is used to the same degree by the Crusaders.

Key words

1 Inledning 1

1.1 Syfte och frågeställning 1

2. Tidigare forskning 2

Känslohistoria. 2

3. Metod och material 15

3.1 Metod 15

Hur läsa/tolka brev och krönikor från medeltiden? 15

3.1.2 Material 22

4. Bakgrund 22

5. Empirisk huvudstudie 23

Käll - och litteraturförteckning 44

1

Inledning

Förstakorståget var en stor framgång för korsfararna och de som understödde dem. Att det gick så förvånansvärt lätt, kan bero på att under den tiden var det muslimska herraväldet i Palestina splittrat i en mängd små riken som stred sinsemellan.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med föreliggande uppsats är att förstå hur Gud uppfattades samt hur känslor som rädsla, skam, svek uppfattades och skildrades under det Första korståget åren 1096 – 1098. Min avsikt är att skildra ovanstående genom en Känslohistorisk tillnärmning. I min känslohistoriska analys av mina källor använder jag kvalitativ textanalys. Kortfattat beskrivs också själva krigshistorien. Breven och krönikan som jag valt är ofta mycket känslosamma och ger mig då tillfälle att analysera de utsagda känslorna och kategorisera dem. Jag är införstådd med att det som uttrycks i brev och krönikor kan ha underliggande motiv som gör dem osäkra faktamässigt och känslomässigt, men jag har valt att ändå försöka analysera dem genom att förlita mig på den känslohistoria som presenteras i min litteratur under punkt 2 Tidigare forskning. Min uppsats stöter på ett heuristiskt problem. Det är omöjligt att finna en optimal lösning, en optimal sanning. Jag får nöja mig med att föröka komma fram till ett så sant svar som möjligt. Det jag gör är att jag läser det material jag har, litteratur och källor. Min kategoriindelning och frågor är tidigare oprövade. Jag kan förhoppningsvis ge användbara svar.

Frågor:

Hur uppfattades Guds oövervinnlighet - att strida i Guds namn? Hur uppfattades känslor som rädsla, skam?

Hur uppfattades svek?

Avgränsningar: Jag kommer bara att beröra den delen av Första korståget som slutade med att korsfararna intog staden Antiochia efter en lång belägring, samt turkarnas nya belägring av staden efter den hade tagits av korsfararna. Kortfattat relateras också blodbadet vid intagandet av Jerusalem.

2. Tidigare forskning

Känslohistoria.

Den mest prominenta forskaren inom känslohistoria är Barbara Rosenwein. Jag kan inte i min uppsats gå så långt in i texterna som Rosenwein anser vara nödvändigt, men försöka kategorisera det som uttrycks i brev och krönikor och dra en slutsats.

Barbara Rosenwein, Professor i historia vid Loyola University i Chicago skriver i sin bok Emotional communities in the early middle ages om känslogemenskaper - samhällen - grupper. Hon börjar med att fastslå att ”the source of emotion, its governing laws, and its consequences are an inseparable part of the social process ”1

Känslor är underbyggda, skapade ur tankar, inte enbart driftutlösta. Känslor bygger på hur man värderar bra eller dåligt, gott eller ont, för mig som person eller för samhällets bästa om man nu inte är psykisk störd som

1 _{Barbara H Rosenwein. Emotional communities in the early middle ages Cornell University press Ithaca London 2006.}

Hur vi som individer bedömer vad som är gott eller ont beror på många faktorer, uppväxt, vilket samhälle vi växer upp i och så vidare. Det fanns ingen karakteristisk, enhetlig känslomässig hållning under medeltiden, allt måsta analyseras i små bitar anser Barbara Rosenwein.2

Hon skriver att ” Epitaphs and letters reveal – in however commonplace a fashion – the feelings (or simulated feelings) of those who composed them.” 3

Boken Emotional Communities in the early middle ages handlar om en tid innan första korståget men borde vara tillämplig på den tid jag ser på, slutet av 1000 talet.

Rosenwein skriver om genreskrivning. Hon frågar sig själv om inte genre bestämmer hur man uttrycker sig?4 _{Rosenwein fortsätter med att påpeka}

orsaken till att något är skrivet kan vara att det är skrivet för att lära ut något istället för att beskriva känslor.5 _{I artikeln ”Problems and Methods in the}

History of Emotions” skildrar Barbara Rosenwein hur synen på känslor i historien har diskuterats och diskuteras.

Hon börjar med att diskutera hur ansiktsuttryck tolkas. Tongivande forskare som Paul Ekman hävdar att exempelvis ansiktsuttryck som att le, vara ledsen, är universella, att vi har baskänslor som är lika för alla människor. Om jag ler så förstår en annan person det och tolkar det rätt. Många studier har gjorts inspirerade av Paul Ekman och de konkluderar med att dagens känslor är dsamma känslor som i det förflutna och kommer så att förbli. Denna tolkning benämns som presentist, det vill säga att idéer och perspektiv från den tid vi lever i appliceras på andra tidsperioder. Andra forskare hävdar att vår hjärna formades på stenåldern och inte har ändrats därefter.6 _{Här tar Rosenwein}

2 _{Ibid. Sid 191} 3 _{Ibid. Sid 193.} 4 _{Ibid. Sid 195.} 5 _{Ibid. Sid 196.}

6 _{Barbara H Rosenwein. Emotional communities in the early middle ages Cornell University press Ithaca London 2006. Sid}

en bild:

Such a history must not deny the biological substratum of emotions, since it is clear that they are embedded in both the body and the brain. At the same time, a history of emotions must problematize the feelings of the past, addressing their distinctive characteristics.7

Det viktigaste här är den sista meningen vi måste undersöka-problematisera känslorna från historien och se på särdragen. Rosenweins koncept är att vi tar in begreppet ”emotional communities”- känslogemenskaper. Dessa emotionala communities är ungefär samma som samhällen, familjer, fabriker, plutoner (och korsriddare mitt tillägg).

Det kan tilläggas att en del av oss är från tidernas begynnelse, den så kallade reptilhjärnan, som tar hand om vår överlevnad, att exempelvis andas, att musklerna håller kroppen upprätt. Vissa hävdar att de som gillar att ha makt över andra är styrda mer än andra från reptilhjärnan, önskan om att dominera över andra utan empati, bara självintresse.

En känsloforskare som studerar dessa communities, måste avtäcka det underliggande systemet av känslor, för att kunna fastslå vad dessa enheter och de individer som finns i dessa enheter definierar vad som är värdefullt och hotfullt för det är runt dessa kriterier som folk uttrycker sina känslor. Känslor som de värdesätter, inte ignorerar. Hur känslobanden mellan människor är och vad de som individer förväntar sig av andra, uppmuntrar, tolererar och beklagar.8

För att förstå dessa communities måste den som undersöker skapa en folder från källor hämtade ur den community som hen undersöker för att försöka förstå. Fokus bör vara på normer som är artikulerade eller antydda inom en

7 _{Ibid. Sid 10.}

Rosenwein ställer frågan: ”How can historians know whether or not the words they are reading signified emotions? 10 _{Hennes svar blir genom att}

försöka finna definitioner på vad ord innebar under den valda tidsperioden, definitioner som är skrivna under samma tidsperiod.11

Rosenwein: ”Historians interested in the characteristics of particular emotional communities need to consider which emotions were most fundamental to their styles of expression and sense of self. ” 12

Ett sätt att göra det är att räkna känsloord men bättre ett enskilt ord eller sättning.13 _{Är känslouttrycken överdrivna, inte utsagda, metaforer, liknelser,}

ironier, en social interaktion?

*

Stephen J. Spencer skriver i sin bok Emotions in a Crusading Context, 1095–1291 om vad ordet rädsla betydde i i riddaridealet. De sätt på vilket rädsla visades och utnyttjades i korstågsberättelser, var betydligt mer varierande och komplexa än tidigare forskare har antagit. Detta sätter i tvivel den historiografiska traditionen att helt enkelt ta textuella ”rädslaincidenter” som sanningar av den korsfarandes upplevelse. Först och främst bedömdes rädslan ofta i förhållande till det förväntade skamliga beteendet som det kunde frambringa, och utvecklingen av ridderlighet verkar ha stärkt denna uppfattning. Även på 1200-talet ansågs det yttre uttrycket av rädsla inte alltid vara ett tecken på feghet. Rädsla hade också könsmässiga konnotationer. Den ständiga användningen av virtus (virtus kan betyda mod, militär styrka, men också egenskapen av att vara en god man), en som gjorde det rätta och viriliter

9 _{Ibid. Sid 12.} 10 _{Ibid. Sid 14.} 11 _{Ibid Sid 14.} 12 _{Ibid. Sid 15.} 13 _{Ibid. Sid 16.}

de latinska krigarnas manliga mod. Med tanke på dessa starka konnotationer var rädsla oförenlig med bilden av den arketypiska virila korsfararen. För vissa cementerade det rädslans status som en värdenegativ passion som borde avstås; för andra hade det till synes en mer dramatisk inverkan. För det tredje innebar det en förbindelse mellan rädsla och tröst. Rädslan fungerade som ett värdefull retoriskt uttryck för att symbolisera svaghet. Medan rädsla för det mesta betraktades som en värde-negativ känsla, var det under vissa omständigheter nästan säkert en acceptabel känsla för korsfarare att visa Timor Dei = Rädsla för Gud och rädsla för synd.

En utmärkande typ av rädsla som beskrivs i krönikor understryker att det fanns ett samband mellan krigslist, lömsk taktik från motståndaren och hur många korsfarare som upplevde rädsla. Vidare, när de ser sina riddare som män som kan ingjuta skräck verkar många kröniker från 1200- och 1300-talet ha betraktat rädsla som en maktmarkör. Ur en bredare synvinkel skapade den ständiga tillskrivningen av rädsla till korsfararnas muslimska motståndare, särskilt i historien om det första korståget, en maktfördelning där de latinska kristna avbildades som kraftfulla förespråkare för gudomlig vilja, ofta genom en kraft som härrörde direkt från Gud, medan deras fiender gjordes maktlösa. 14

Korsfararnas tårar.

Gråt i texterna är en legitim form av affektiv fromhet. Kyrkliga författare tilldelade korsfararnas tårar en mängd olika roller: De fungerade som instrument för att visa och tacka Gud, de symboliserade en medvetenhet om personlig synd, exemplifierade deltagarnas hängivenhet till Jerusalem och till

omger dessa och många andra tårfyllda scener måste vi förstå heliga tårar, den teologiska doktrinen som sannolikt har format krönikernas tolkningar av latinanas tårar. Många författare hävdade att blivande korsfarares själar led och på grund av det ville själen följa korset av compunctio cordis omvändelse och ånger i hjärtat. En process som initierades av Gud, och som sågs som det korrekta känslomässiga svaret på erbjudandet av remissio peccatorum syndernas förlåtelse, och en som ofta manifesterades externt av strömmar av tårar. Tårar av sorg och ånger var således tillämpliga på och förväntades av dem som följde korset. Den mest andligt förtjänstfulla typen av tårar var när de första korsfararna grät vid Kristi grav 1099, tårar av glädje, som blev större och större i väntan på frälsning och förening med Kristus.15

Ordet ilska förekommer inte så ofta i texterna. Korsfararna hade zelus = en intensiv tro och hängivenhet, det innefattar också vrede, en helig vrede.

*

Jag går över till en artikel av Wojtek Jezierski som har titeln ”Feelings during Sieges.”

Artikeln handlar om hur riddare och andra helt känslomässigt uppfattade belägringar av befästningar i Baltikum under 1100- och 1200-talet. Belägringar kunde pågå under lång tid. Det var nervöst under belägringar, skulle förstärkningar komma för dem som var innanför och vice versa. Känslor av frustration, ilska hat, vänskap och kärlek blommade. Forskaren David A. Throop har studerat hur soldaterna, riddarna tänkte och retoriken kring deras övertygelse. Kristna skulle gå mot de otrogna som muslimer, judar och ortodoxa kristna. De intalade sig att ha en rättfärdig vrede. Vreden var själva kärnan och drivkraften i de korsfarandes motivation alltså de känslomässiga element som ramar in religiös fiendskap fungerade som en

med Gud som ansågs förolämpad av de otrogna och därför blev mer och mer hämndlysten. Korsfararna befriades från anklagelser av att använda överdrivet våld. Våldet var sanktionerat av Gud då han som jag nämnde innan blivit förolämpad.

Under belägringar kom människor ofrivilligt nära varandra på gott eller ont mot den gemensamma fienden. Det gällde att ha tillförlit och visa trohet mot de omkring sig. Belägringen av Plön 1075 visar på svek och sammanhållning. En kristen saxisk hertig kom dit och fann staden övergiven förutom på kvinnorna till männen som övergivet staden. De lokala kvinnorna varnade de saxiska soldaterna att slaverna ville locka dem i en fälla genom att lämna staden oförsvarad. De trodde inte hertigen på. Han gick in och blev sen omringad av slaverna. Hjälp fanns för de inlåsta av andra allierade trupper längre bort. Dessa saxiska trupper sände en medlare till slaverna, medlaren blev mutad av slaverna och sänd till fästningen där han sa att de inte skulle få någon hjälp. Sedan återvände medlaren till saxarna som skulle hjälpa de andra saxarna i fästningen och sa att det inte fanns något hot mot dem i fästningen. Den saxiska truppen i fästningen fick ett val av slaverna, antingen svälta ihjäl i fästningen, eller överge sig, lägga ner vapnen och få fri lejd. De beslöt efter vånda att lägga ner vapnen. När de kommit ur fästningen dödades alla av slaverna. 16

Artikelns konklusion är att det finns ett kluster av känslor som rädsla, ångest, brist på tillit vid belägringar och liknande. I den baltiska undersökningen ser Jezierski, i motsats till vad en del medievalister kanske bara anar men inte forskar om, att känsloklustret visar på en bred palett av rädslor, ångest och skräck både upplevda och medvetna.

skriver: Rädsla kan vara särskilt valent, dvs. att du som person reagerar på stimulus antingen positivt eller negativt. Reaktionen visas också visceralt alltså inuti i kroppen i våra organ.17 _{Dessa upplevelser - reaktioner kan}

utnyttjas politiskt. Är du exempelvis dragen till att utsätta dig för faror och genom att belöningssystemet i hjärnan ger dig en upphetsning kan det

exempelvis vara en acceptabel risk för en korsfarare. När William M. Reddy skriver om en viceral reaktion menar han då hjärta, matsmältning eller menar han amygdala? Amygdala har en huvudroll i samband med att känslor av typen rädsla, skräck och vrede utlöses, samt för de justeringar av blodtryck, andning, hjärtverksamhet som krävs för att försätta kroppen i larmberedskap. Amygdala förefaller också att vara av största betydelse för inlärningen och minnet av starkt känsloladdade händelser.

*

Peter N. Stearns har skrivit artikeln “Dare to Compare” Kan vi jämföra vad rädsla är idag mot hur den upplevdes för länge sedan?

Exempelvis anser Jean Delumeau (1978), att länder som Frankrike ändrades från religiöst baserade, syndtyngda rädslor, till ett 1800-tal som var mindre belastat av kulturellt konstruerad rädsla, till ett 1900-tal som var upptaget av inre rädsla, som exempelvis rädslor för att få nedbrytande sjukdomar. Peter N. Stearns tror att de samhälleliga signalerna om vad rädsla är i USA förändrades avsevärt från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Om man ska se på samtida amerikansk rädsla måste en faktor tilläggas den omfattande medieseringen av känslor som exempelvis kollektiv sorg. Troligen kopierar medier varandra över nationsgränser. Många av de forskare som forskar inom känslovetenskap anser att olika kulturer-samhällen formar

med mera.

Terrorhotet som är mycket upphaussat idag kan tas som ett exempel. Den amerikanska militären har mer och mer insett att om de ska förstå fienden räcker det inte bara med att förstå språket utan också förstå kulturen för att förstå hur fienden fungerar att avkoda motståndaren.18

*

I artikeln Ära, skam i det Fjärde korståget skriver Natasha Hodgson om riddarkulturen. Det finns två underliggande strömmar när man undersöker riddarkulturen: ära och skam. David Crouch historiker skriver om utvecklingen av den förridderliga den ädla livsmiljön, ‘it was desire for honour and fear of shame which policed the whole system."19 _{Om vi ska} förstå begreppen i ett korsfarande sammanhang måste vi se hur långt riddare motiverades av retoriken om ära och skam för att dra på korståg. Vi måste också se på hur författare som krönikörer använde begreppen för att förklara korsfararnas handlingar. Skam och ära förekommer i någon form i de flesta korstågsberättelser.

Ära och skam. Begreppen ära och skam finns i troligen alla samhällen. Ordens inre betydelse växlar, de ändras av den samtida ram som anger normer för moral och vad som är acceptabelt. Deras exakta betydelse varierar beroende vilket samhälle vi ser på. Ära och skam behöver inte vara varandras totala motsatser. Ära kan tolkas som en kombination av personligt värde (eller självkänsla) och värde i samtida ögon ens rykte som kan skadas av skamliga handlingar. Sådana handlingar kan antingen utföras av individerna

19._{Stearns Peter N. 2010. Dare to Compare: The Next Challenge in Assessing Emotional. Department of History}

and Art History, George Mason University, USA Cultures Emotion Review Vol. 2, No. 3 July 2010 261–264

20. _{Hodgson, Natasha. 2013. Honour Shame and the Fourth Crusade Journal of Medieval History, 39:2,220-239.}

2013. Sid 222.

själva, eller mot dem, handlingar som "skämmer" ut dem. På korstågens tid var begrepp som heder och skam alltid förknippat med kollegial utvärdering i aristokratiska klasser. Faktorer var exempelvis framgång på slagfältet, bli född av en ”ädel” familj, familjens anseende, vara rik och kunna skänka bort pengar. De som tillhörde adeln, skulle vara fixstjärnor och ha ett kristligt beteende och moral ”the Davidic ethic” det vill säga de starka ska visa godhet mot de svaga. Ära- och skambegreppen var dock inte helt rigida. Begreppen varierade, en del beroende på rikedom, kön med mera. Ett skamligt beteende kunde leda till uteslutning från gruppen, vanära. Vanäran upphörde när individen gjort vad gruppen krävde. Exempelvis att på nytt gå ut i korståg efter att ha deserterat, min input. Den medeltida kulturen var inte som idag skriftlig utan muntlig och visuell. Sånger beställdes eller gjordes om personers vanära – skam och om deras ära- mod. Denna offentliga moraltillrättavisning och upphöjelse hjälpte till att bevara samhället oförändrat. 20

*

Stephen Spencers bok Emotions in a Crusading Context 1095–1291. I boken återger Stephen Spencer vad forskaren Jan Verbruggen anser. Verbruggen avvisar orealistiska folkliga berättelser om riddare som slängde sig ut i strid med nästan övermänskligt mod. Han insisterar på att riddarna fortfarande var människor som fruktade för sina liv i närvaro av fara, och som uppförde sig som män alltid har gjort i strid och inför skräcken att dö. Verbruggens slutsats att alla soldater fruktar döden har ofta tillämpats på korstågen av forskare. 21

Stephen J Spencer diskuterar mot ovanstående påståenden och anser att

20 _{Hodgson, Natasha. 2013. Honour Shame and the Fourth Crusade Journal of Medieval History, 39:2,220-239.}

2013. Sid 222-224

att dö i strid som korsfarare överensstämde med de samtida idéerna om mitato Christi och att bli martyr. Dynamiken mellan rädsla och ödmjukhet är den

dominerande tolkningen av timor mortis, rädslan för döden i korstågen.

I många texter om korstågen även i så kallade ögonvittnestexter finner vi en munkklostersyn på striderna som är centrerat på tron. Att vara rädd för att dö var en känsla som inte var passande, något man skulle förtränga. Istället för att framställa korsfararna som några som gick under av skräck, beskrivs de som ödmjuka tjänare av Gud. De hade förtröstan i Gud, och att han skulle hjälpa dem i striderna. Var det någon som deserterade, berodde det på svag tro, plus som det står i någon krönika, en benägenhet till omoraliska laster. Denna tolkning av rädsla är den dominerande tolkningen under 1100- och 1200-talet. Att offra sig som Kristus såg många som ett sätt att få en belöning, ett evigt liv. Att lita på Gud skulle övertyga korsfararna att inte frukta döden, allt ifrån korsfarare i de baltiska staterna till Mellanöstern. De kunde identifiera sig med vad som sägs i Esterboken i Gamla testamentet att de var martyrer som helt litade på Gud.22 _{Läser man korstågsberättelser kan}

man se ett mönster, mönstret att samtida uppfattningar om ridderlighet, kön, bedrägeri och makt påverkade de sätt på vilka rädslan avbildades och användes av krönikor. Under hela korsfarartiden var rädslan huvudsakligen knuten till uppfattningar om feghet och feghetens förmåga att inspirera till skamliga handlingar - framför allt flykt från strid och desertera. Berömda författare som Villehardouin, riddare och krönikör som deltog i det fjärde korståget, fördömer inte det yttre uttrycket av rädsla som skamligt eller fegt. I både latinska och gamla franska korstågstexter var det en individs respons på rädsla faktorn som avgjorde om han var vanärad, inte själva känslan. Den könsmässiga karaktären hos rädsla verkar mindre tvetydig och mer konsekvent: rädsla var nära förknippad med veklighet - kvinnlighet. Även om

uppenbarligen flera tillvägagångssätt från krönikörer. Vissa författare erkände uttryckligen den fängslande effekt som rädsla kan ha på korsfarare, medan andra avstod från att tillskriva korsfarare rädsla, med största sannolikhet eftersom det stred mot deras uppfattning om korståg som en manlig övning.

Känslan rädslas koppling till brist på virilitet innebar också att den kunde symbolisera svagheten hos vissa huvudpersoner, som bysantinerna, som använde sig av list och lömsk taktik. Befogad rädsla var när man mötte någon som troligen ljög.

*

Riley Smith författaren till boken”The first crusade and idea of crusading” skriver om det första korstågets upprinnelse. Påve Urban II bad 1095–96 riddarna om hjälp med att återerövra Jerusalem. Kriget var Jesus krig och gjordes med Guds vilja. De som deltog förläts sina synder. Urban den II var den som lyckades med att dra igång ett korståg, många innan honom hade försökt. Under första korståget slogs korsfararna mot en numerär fiende. Men de kände sig som utvalda av Gud, och dessutom vann de mot stora odds, allt detta var ett tecken från Gud. Korståget sågs som att gå i kloster och ta löften men naturligtvis mer krigiskt.

Det var många som inte orkade eller greps av rädsla och deserterade. Kända riddare som Stephen de Blois deserterade vid slaget om Antiochia. Han blev förnedrad vid hemkomsten även av sin fru Adela. Guy Trusseau firade ner sig från fästningen i Antiochia och kom hem som en bruten man som inte förstod varför skräcken hade tagit honom. 23

Händelser och föremål som stärkte korsfararnas tro på Gud och en slutlig

svans var formad som ett svärd. Att kometen slog ner är väldokumenterat i böcker från Kina och Korea. Den 30 december var det en jordbävning, himlen glödde i form av ett kraftigt ljus format som ett kors. Det fortsatte med ännu fler ”under”, en meteorit föll på turkarnas läger utanför Antiochia och så vidare. Korsfararna samlade också på reliker som stärkte deras tro och som senare gavs till kyrkor och kloster i deras hemländer. Den märkligaste reliken var fyndet av den Heliga Lansen som hade penetrerat Jesus när han hängde på korset. 24

*

Till sist presenterar jag boken ”Courage and Cowardice on the First Crusade, 1096– 1099 av Conor Kostick. Ilskan mot dem som övergav korståget och som flydde, deserterade från striderna var kraftig. Kriget var ett allt – eller -ingenting. Korsfararna var mycket långt ifrån kristet land. Detta plus en teologi som underströk att lämna armén var en kränkning av en pilgrimsed. Att lämna korståget var den högsta formen av feghet, andra rädslor var inte så farliga. Över hela Europa blev de kristna riddarna som flydde från staden Antiochia kända och förödmjukande. De fick namnet "repdansare," ett ord som levde kvar och användes exempelvis av den engelska munken Orderic Vitalis på 1100 talet i hans verk och av den bysantinska prinsessan Anna Komnena. 25

24 _{Riley Smith,J. 2003 The first crusade and idea of crusading Sid 91-98.}

25 _{Kostick, Conor.2013. Courage and Cowardice on the First Crusade, 1096–1099. Trinity College Dublin, Ireland. War in}

History 20(1) 2013. Sid 32-49.

3. Metod och material

3.1 Metod

Hur läsa/tolka brev och krönikor från medeltiden?

Undersökningen är genomförd genom en kvalitativ textanalys. Genom att läsa litteratur samt närläsa brev och krönikor som är relevanta för min forskning, har jag gjort jämförelser, och dragit slutsatser mellan litteraturen och mina källors olika framställningar av begrepp som att kriga i Guds namn, rädsla, skam och desertering, och på så vis sökt svar på mina frågeställningar. Allt underlagt känslohistoria.

För att behandla allt material på samma sätt, och som ett redskap i arbetet med att söka svar på frågeställningarna, har jag arbetat systematiskt för att ordna det logiskt och klassificera materialet.

1. Ordna logiskt.

2. Klassificera under olika kategorier.

Kategori: Guds oövervinnlighet och att kriga i Guds namn. Kategori: rädsla.

Kategori: skam.

Kategori: desertera - fly från striderna.

Våra uppfattningar om fakta och fiktion täcker inte fullständigt det jag finner i dessa brev och i krönikan. Gränserna i medeltidens värld drogs på ett annat sätt. Jag har läst två böcker i ämnet, en om brev den andra om krönikor. Boken Medieval letter Between Fiction and Document, redigerad av Christian Högel och Elisabetta Voices tar upp medeltida brev. Kapitlet ”Epistolary Voices and the Fiction of History” av Wim Verbaal ställer frågan: På vilket sätt

fiktionsartade litteraturen födelse kan exempelvis fokusera på brevsamlingen mellan Abelard och Heloise. Kort bakgrund, Abelard mötte Heloise 1115 när hon bodde hos sin farbror Fulbert. Abelard förförde henne och hon blev med barn. Abelard placerade henne i sitt familjehem i Bretagne där hon födde en son. Gifte sig med henneoch satte henne i ett kloster för att skydda henne. Fulbert, Heloises farbror lät ett gäng kastrera Abelard som hämnd. Han valde då att bli munk. Abelard skrev en självbiografi. Det finns också några kärleksbrev mellan Abelard och Heloise bevarade, de tros vara äkta. I dessa brev och i självbiografin använder sig Abelard medvetet av exakt de skrivtekniker som indikerar en mer fiktiv eller fiktiv form av textskapande. Han använder ett experimenterande sätt att skriva. Han skriver auktoritativt, använder ett övertygande språk. 26 _{Att Abelard gifte sig med Heloise, är}

omdiskuterat enligt andra källor vägrade hon gifta sig med honom. Jag tar in ytterligare en artikel av Vim Verbaard. från ”Trapping the future: Abelard’s multy layered Image-building” ur Rethinking Abelard. Brill’s Studies in Intellectual History volume 229 brill.com/bsih. Fortfarande accepteras Abelard själv som den mest pålitliga källan i sitt liv och hans ord tas som den absoluta sanningen. Som om han inte hade en bakomliggande intention med det han skrev.27 _{Skriver han inte själv i sin berömda prolog till Sic et non,}

betyder ja och nej, att en text måste bli mer efter författarens intention än på kvalitén av hans skrivande. Han hävdar själv att hans skrivande är mer en ren utläggning istället för en elegant komposition, en faktisk

urskillning/omdöme, istället för retoriska ornament, detta undermineras helt av hans eget sätt att uttrycka sig. Abelard var en lärd man. Han kände till hur de normgivande författarna uttryckte sig under antiken, om man tror något annat är man naiv.

26 _{Verbaard,Vim.Edited by.Högel, Christian.Voices, Elisabetta. 2015. Medieval letter Between Fiction and Document,}

Brepols PublishersTurmhout Belgium sid 29

27 _{Verbaard,Vim. Trapping the future: Abelard’s multy layered Image-building. Rethinking Abelard Brill’s Studies}

extrem extrapolering av det som skrivs i ord, till det som är skrivet i det historiska sättet att tänka.28 _{Abelards fader ville att han och hans bröder}

skulle känna till vad som är bra litteratur. Denna utbildning fick också många andra ädlingar under denna tid. En grupp av ädlingar kallades ”School of Loires”, de influerade många i sitt sätt att skriva, troligen också Abelard.. 29 _I

sin Historia calamitatum, I olyckornas historia, skriver Abelard om sin olycka att inte kunna fortsätta som en intellektuell, på grund av att han förföljts och blivit anklagad för att ha förfört Heloise. Ser vi denna bild, imagemaking, med Jesus i tankarna är det lätt att konstatera hur duktig han var i att skriva och att genom sina ”bilder” påverka läsaren.30 _{Detta kan, om vi har det i}

minnet, göra det lättare att förstå brevs funktion på den tiden, ja för den skull även idag. Tillbaka till Kapitel ”Epistolary Voices and the Fiction of

History” av Wim Verbaal. Under senare delen av 1000 - talet blommade en fiktiv eller en fiktionsartad litteratur. Senare på 1200 talet och tidiga 1300 talet, uppstod ett medvetande om texter som oberoende enheter, som inte behövde vara ontologisk-verklighetsgrundad i författarens värld. Därav följer att rösten i breven, inte automatiskt kan ses som identisk eller överhuvudtaget relationsbar till författaren. Masken - personan, som skriver kan vara så åtskild från författaren att densamme inte ens vill bli kopplad till texten. Detta skapar en oberoende text. Texten frikopplas från den historiska verkligheten. Texten kan förutse en möjlig händelse i framtiden, den öppnar också möjligheten till att bli en lärande didaktisk uppfostrande text. 31

Traditionella latinska undervisare ville instruera läsaren. Vid slutet av 1000 talet fanns en vilja att omforma läsaren genom informationen som gavs i

28 _{Verbaard,Vim. Trapping the future: Abelard’s multy layered Image-building. Rethinking Abelard Brill’s Studies}

in Intellectual History volume 229.Sid 193

29 _{Ibid. Sid 193.}

30 _{Ibid Sid197.} 31 _{Ibid. Sid 207.}

Brev kan sparas i ett visst syfte, och den som gör det kan antingen vara avsändaren eller mottagaren eller något arkiv, typ en stats arkiv.

Sammanställning av en redigerad samling brev görs för att fram något, ett budskap. Detta kan ställas i motsatsförhållande till en slumpmässigt samlad brevsamling. De olika breven understryker ett underliggande budskap. Under processen med breven kan det hända att text läggs till eller tas bort även att bara specifika delar visas som återigen förstärker budskapet. Detta innebär att brevsamlingarna blir ännu mer fiktionsartade. Man kan se brevsamlingarna i ett makrosammanhang, det vill säga helheten av breven har ett överbryggande budskap. 33 _{Innehållet i texten berättas av olika röster}

men med samma budskap. Är budskapet som förmedlas ren fiktion eller fiktionsartad? 34 _{”Ur boken Medieval letter Between Fiction and Document, kapitel}

”Medieval Letters and Letters collections as Historical Sources:

Methodological questions, Reflections and Research Perspectives. Sixth-fifteenth centuries” av Walter Ysebaert. I sin artikel utgår författaren ifrån att en brevsamling är medvetet hopsamlad när författaren har ett speciellt mål i sikte. Vad som ska betecknas som ett medeltida brev är omöjligt att definiera på grund av svårigheterna som. omger dem, som metod, klassificering etc. 35

Medeltidsbrev har studerats som en genre genom dess karaktär, teknik osv. Genren är placerad i sin medeltida kontext. Medeltidsforskare verkar vilja sätta in allt i ett socialt sammanhang för att studera relationerna mellan individen och samhället. Ett annat sätt är att studera relationen mellan språket och den sociala hierarkin. Hur var relationen mellan den som skrev och den som mottog breven? Handlade det om vänskap, amicitia, eller kärlek, amore. Det fanns olika nätverk baserade på vänskap. Genom dessa kriterier gäller det senare att visualisera dessa nätverk med hjälp av sociologiska och

32 _{Verbaard,Vim.Edited by.Högel,Christian.Voices, Elisabetta. 2015. Medieval letter Between Fiction and Document. Sid}

11

33 _{Ibid. Sid10}

34 _{Ibid. Sid 12,13.} 35 _{Ibid sid 29.}

Även genom en socialiseringsprocess. Vad var den sociala orsaken till korrespondensen? Ett annat studiefält är platsen och meningen med brevet/ breven. Ett stort problem är antalet bevarade brev. Andelen originalbrev som är bevarade från medeltiden är inte känd, men beräknas från femhundratalet till cirka 1200 bestå av ungefär 200 exemplar Originalen i brevsamlingarna som kan studeras av medeltidsforskare är ytterst få. 36 _{De som studerar brev i}

en brevsamling måste förstå att de studerar en komplex handling som är dynamisk, flexibel och olik med många lager. Ju klarare källan till breven blir, desto bättre kan forskningen bli. 37 _{Slutsatsen är att det är mycket svårt}

att finna sanningen i breven. Vi kan bara tolka dem och i tolkningen använda alla de angreppssätt som finns för att förstå dem, lager efter lager, tills vi kommer till en sorts objektivitet.

Den andra skriftliga källan är kröniker. Jag har läst boken Chronicles. The writing of history in medieval England av Chris Given-Wilson. Ordet krönika beskriver en uppteckning, ett register av händelser i en kronologisk ordning. Verk om historia under medeltiden kommer i många former, som vers, som poesi, i olika språk, det kan var fåordiga, mångordiga osv. 38 _{Hur noggranna}

var de som skrev krönikor? Det finns åtminstone tre olika sätt som medeltida krönikörer uppfattade noggranhet. Ett: Ord som exakthet, precist,

verklighet, korrekt kronologiskt och att genealogiskt återge namn, datum och platser som de var.39 _{Två: Medeltidskrönikörer ansåg att det fanns en}

didaktisk betydelse, en universell sanning som måste finnas i varje specifik episod, detta var lika viktigt som att exakt berätta vad som verkligen hände. Ett exempel är strider, de beskriver antal stridande och så vidare, men där är en bekymmersam likhet i beskrivningarna av strider, som om författaren följer en mall. Vinnande arméer beskrivs som att de behåller en strikt

36 _{Ysebaert, Walter Ed.Högel,Christian.Voices, Elisabetta. 2015. Medieval letter Between Fiction and Document, Brepols}

Publishers Turmhout Belgium.Sid 34

37 _{Ibid. Sid 41- 43. Sid 62}

38 _{Given-Wilson, Chris.2004. Chronicles. The writing of history in medieval England. Sid ix}

han bestämmer utgången. Precis innan slaget får armén ett upplyftande tal av härföraren.40 _{Motsatt beskrivning av den förlorade sidan. I slagen ville}

krönikören beskriva vad som var viktigt, disciplin, förtröstan på Gud, hans hand i allt som handlade om den mänskliga rasen. Men i detta kan tilläggas att striderna oftast är rätt beskrivna. Tre: Att förstå den faktiska sanningen genom att se om den är plausibel, det vill säga hur den överensstämmer med andra jämförbara sanningar-händelser. Här görs ett exempel, den tidiga brittiska historien 600 efter Kristi födelse var helt påhittad en Geoffrey av Monmouth. Han skrev historien om Britannien utifrån en latinsk bok han påstod sig ha, men som ingen sett utom han själv, en helt fiktiv historia. 41

Det fanns tre sätt på vilken en krönika kan samla bevis på ärligt uppsåt, ett genom att läsa det, höra det, eller själv uppleva det. Det sista är det mest relevanta, om man nu litar på den som skriver det.43 _{I många krönikor står}

det i början respektive författares kvalifikationer. Exempel på kvalifikationer var status genom ämbete eller utbildning. De ville genom dessa faktorer skapa en autencitet. Fraser som ”så var det sagt” eller ”folk sa” inflikas i krönikor för att exempelvis smutskasta personer.42 _{Trovärdiga vittnen. Vad}

gör ett vittne trovärdig? Exempel var erfarenhet, ålder, yngre hade mindre trovärdighet om någon, helighet, vänskap med krönikören, social status. Det viktigaste var ändå om vittnet själv varit med om händelsen eller talat med någon som varit med om det.43 _{Trovärdigheten var också större om källan}

var en man, i fråga om strider användes mycket sällan vittnesbörd från kvinnor, troligen för de inte deltog i striderna., sen var det också antalet vittnen.44 _{Kvinnors vittnesbörd användes däremot i andra händelser.}

40 _{Given-Wilson, Chris.2004. Chronicles. The writing of history in medieval England. Sid 2.} 41 _{Ibid. Sid 4-6.}

42 _{Ibid. Sid 6.} 43 _{Ibid. Sid 11}

beskrivningar om olika händelser. 45 _{Om Guds inflytande, kristendomen}

underströk också händelser som inte var synbara, men som skedde om man trodde. Övernaturliga tecken. Att skriva ner dessa och tolka dem var en av krönikörens viktigaste uppgifter. Det inkluderade mirakel, drömmar, förebud och spådomar från auktoritärt håll. 46 _{Förebud användes för att}

rättfärdiggöra handlingar som hänt, eller skulle hända. Förebud användes till att tjäna som en varning, om inte vissa personer ändrade sitt uppförande skulle det komma ett straff. 47 _{Mirakel var accepterat på medeltiden och sågs}

som en direkt manifestation av Guds vilja. Drömmar var som nu, vissa trodde på dem, vissa inte. Det fanns krönikor om en speciell krigares dåd, för att bevara dem och ge hans familj, släkt ära. Medeltida krönikörer var upptagna av kronologi de skrev ju kronologier.

Jag har försökt göra en egen tillnärmning till källmaterialet än det jag funnit i tidigare litteratur i ämnet för att kunna se hur dominanta vissa aspekter är och dra slutsatser från det. Det första korståget är väl utforskat och det produceras åtskilliga avhandlingar, uppsatser om ämnet varje år. Forskningen vet redan hur svårt det är att entydigt förstå texter från tidsperioden. Olika skolor har olika tillnärmning till problemet.

Tidigare forskning diskuterar ofta vad rädsla, skam betyder för korsfararna. Är det som skrivs i brev och krönikor bara genreskrivning? Kan vi nutidsmänniskor översätta vad vi innefattar i begreppet i rädsla och skam med vad de kände som gick ut och blev korsfarare. Finns det alltså en basrädsla i oss människor som funnits sedan vi som art skapades? Jag försöker att se om begreppet Gud är svaret på att inte känna rädsla. Kan en Gudstro neutralisera rädsla, att gå upp i något större? När det gäller breven och krönikan jag använder har jag studerat hur de diskuteras i forskningslitteratur

45 _{Given-Wilson, Chris.2004. Chronicles. The writing of history in medieval England .Sid10.} 46 _{Ibid. Sid 12,13}

3.1.2 Material

Mitt källmaterial består av brev från och till korsfarare och andra inblandade plus en krönika. Jag har använt källan The First Crusade: The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source Materials av Edward Peters. University of Pennsylvania Press, 1998-06-18. Denna källa är en översättning av originalen som skrevs på latin. Jag kan inte avgöra hur korrekt den är då jag inte har tillgång till originalet. Hur objektiv källan är diskutabelt se under metod 3.1. Urvalet av material i mina källor kommer från samtida källor och källorna följer utvecklingen av Första korståget. Det är åtta brev skrivna under eller kort efter händelserna under det första korståget. Korsfararnas brev belyser attityder, motiv och upplevelser. Finns ett ögonvittnes berättelse som handlar om händelserna från 1095-1100, från bok I från Historia Hierosolymitana av

Fulcherius Carnotensis..

4. Bakgrund

I slutet av 1000 talet hade den antika kristna världen smält samman. Två tredjedelar av denna värld hade erövrats av arméer från islam. Detta inkluderade också Jerusalem. Korstågen började. Första korståget var en succé, en kristen stat upprättades i Palestina och Syrien. Senare vände krigslyckan, under 1300 talet hade den muslimska makten nått långt in i Balkan och i Europa, trots upprepade försök att stoppa dem.

I slutet av 1000 talet började Västeuropa likna en mer sammanhållen enhet, dess makt och inflytande ökade. Olika små kungadömen dök upp. Befolkningen ökade. I Italien blomstrade sjöfarten och konkurrerade med den muslimska dominansen. Ekonomin tog fart. Påvens makt ökade genom den gregorianska reformrörelsen. Denna reform som påbörjades av påve Gregorius II handlade om att kyrkan skulle skilja sig från den världsliga

1095 sammankallade Påve Urban II till rådslag trots motstånd från den starke tyske kejsaren Henrik IV. I Clermont den 27 november höll Urban II sitt berömda tal om att starta korsfärd och lovade dem som deltog förlåtelse för sina synder. Ett Heligt krig utropades för att befria det Heliga landet.

5. Empirisk huvudstudie

Första korståget är det magiska korståget. De få mot en till synes oövervinnlig makt. Hur kunde de vinna? Jag inleder studien genom ett citat hämtat från Första korståget om att vara korsfarare.

Hur en mot tusen? Där vi har en greve har fienden fyrtio kungar; där vi har ett regemente har fienden en legion: där vi har en riddare har de en hertig: där vi har en fotsoldat har de en greve: där vi har ett slott har de ett rike. Vi litar inte på flertalet i män, inte på makt eller på någon presumtion, utan på Kristus sköld och rättvisan, under skydd av George och Theodore, Demetrius och Sankt Blasius, Kristi soldater som i sannhet är med oss. 48

Jag har koncentrerat mig på tiden för belägringen och intagandet av staden Antiochia, Grekisk by, av de kristna korsfararna samt den efterföljande belägringen av turkarna och den totala triumfen för korsfararna.

Namnet Antiochia har getts till många städer. Staden Antiochia som jag refererar till erövrades av korsfararna 1098 och hölls till 1268 då den erövrades av Suktan Baibar. Staden grundades redan år 300 BC. Den stad som ligger där nu är på turkiskt territorium och heter Antakya.

48 _{Hagenmeyer, Heinrich. 1973. Die Kreuzzugsbriefe aus den Jahren 1088-1100, Hildesheim. Sid 147}

Source Materials av Edward Peters. University of Pennsylvania Press, 1998-06-18. Chapter IX. ”Letters of the Crusaders.”

Brev I. ”Biskopen i Jerusalem till den katolska kyrkan. Antiochia 1098.” Brevet handlar om att Biskopen i Jerusalem ber om fler riddare och soldater. Jag har använt de fyra kategorier som jag nämnde ovan. Dessa kategorier används genom hela källmaterialet.

Kategori. Guds oövervinnlighet.

Kategori: rädsla. Kategori: skam, desertera - fly från striderna. Kategori: svek.

Jag låter den ursprungliga texten komma med för att återskapa känslan från 1000 talet.

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori Guds oövervinnlighet. Biskopen i Jerusalem gör ett upprop för att få fler korsfarare till kriget. Han berättar om alla erövringar korsfararna har gjort trots sin underlägsenhet i antal män. Detta ser han som ett levande bevis på att korsfararna står under Guds beskydd. Gud har önskat detta krig för att platsen för den ursprungliga kyrkan, alltså Jerusalem, ska återerövras från de otrogna. Belöningen ges i livet nu och efter döden i det förlovade landet.

”Therefore, be it known to your delight that God has triumphed in forty important cities and in two hundred fortresses of His Church in Romania, as well as in Syria[…]”“However, confiding not in numbers, nor in bravery, nor in any presumption, but protected by justice and the shield of Christ. Soldiers of Christ.” ”[…] our spiritual Mother Church calls out: "Come, my most beloved sons, come to me, retake the crown from the hands of the sons of idolatry who rise against me-the crown from the beginning of the world predestined for you.'' Come, therefore, we pray, to fight in the army of the Lord at the same place in which the Lord fought, in which Christ suffered for us, leaving to you an example that you should follow his footsteps. Come,

the living and the land flowing with milk and honey and abounding in all good things. 49

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori skam, desertera – fly från striderna. Straffet för att desertera, eller att ha sagt att jag går ut i korståget och att inte göra det är det värsta, i varje fall för riddarna och deras riddarideal. De utesluts från gemenskapen i den ridderliga adeln och om du är furste och högre från det ståndet, bannlyses från kyrkan och du begravs utanför den kristna kyrkan, alltså i ovigd jord. Du drar också vanära över din familj och släkt. Det fanns en bakdörr om du kunde ange särskilda skäl för att du avvek eller inte fullföljde dina löften.

But those, especially, who have made the vow, [let them come]. Unless they come and discharge their vow, I, apostolic Patriarch, the bishops, and the whole order of the orthodox, do excommunicate them and remove them utterly from the communion of the Church. And do you likewise, that they may not have burial among Christians, unless they are staying for suitable reasons. 50

Brevet är skrivet 1098 när de var i Antiochia och troligen menat att läsas i kyrkor och andra platser för att skaffa män och pengar till att fortsätta korståget. Guds oövervinnlighet, det var så man trodde under denna tid att Guds vilja implanterades att han gjorde mirakel.

Brev II. ”Anselm av Ribemont till Manasses II Ärkebiskop av Reims, Frankrike. Antiochia, 10 Februari 1098.”

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori Guds oövervinnlighet. Anselm av Ribemont var en av de mest framstående av de stridande. Han skänkte mycket till kyrkan. Anselm av Ribemont grundade klostret Ribemont och var en vän till Manasses II av Reims. Brevet handlar om korsfararnas oro över säkerheten för deras egendom hemma. Brevet berättar om korstågets

49 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}

Materials. University of Pennsylvania Press. Sid 283,284.

Han ber om att ärkebiskopen ber för dem. Han beskriver det överväldigande motstånd de möter från turkarna, men att de ändå vinner. Han ber även att ärkebiskopen och kyrkan ber för de stridande.

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori svek. Turkarna hade lovat att ge upp staden Nicaea, men istället så får de förstärkningar och anfaller korsfararnas läger. Men korsfararna svarar och dödar oräkneliga fiender.

Nicaea on the second day before the Nones of May (nones = den sjunde dagen i

varje månad med 31 dagar). After we had for some days besieged the city with

many machines and various engines of war, the craft of the Turks, as often before, deceived us greatly. For on the very day on which they had promised that they would surrender, Soliman and the Turks, collected from

neighbouring and distant regions, suddenly fell upon us and attempted to capture our camp. However the count of St. Gilles, with the remaining Franks made an attack upon them and killed an innumerable multitude. All the others fled in confusion. Our men, moreover, returning in victory and bearing many heads fixed upon pikes and spears, furnished a joyful spectacle for the people of God. 51

Svek och bedrag förekommer i krig. Ett exempel som jag relaterat tidigare är från Jezierski, Wojtek. 2018. ”Feelings during Sieges.”Där korsfararna blev lurade och dödade. Belägringen av Nicaea.

Brev III.” Stephen, Greve av Blois och Chartres, till sin fru Adela (Antiochia, Mars 29,1098.) ”

Stephen av Blois gick in i första korståget 1095. Han gav makten hemma till sin fru Adela, också som regent över sina domäner. Adelas titlar var Adela av Normandie, Adela av Blois också nämnd som Adela av England, eller Sankta Adela i Romersk katolska kyrkan, hon var dotter till William Erövraren. Stephen flydde från den belägrade staden Antiochia, många firade sig ner från fästningen och försvann i natten. Han blev hånad av alla, det skrevs

51 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}

han sökte förlåtelse genom att gå ut i korståg igen. Det slutade med att han dog under belägringen av Ramallah 1105. I brevet berättar han om striderna och att han mot sin vilja blivit utnämnd till ledare för hela expeditionen. Han verkar mycket kär och fäst i sin fru.

Count Stephen to Adele, his sweetest and most amiable wife, to his dear children, and to all his vassals of all ranks-his greeting and blessing [… ] You may know for certain, my beloved, that of gold, silver and many other kind of riches I now have twice as much as your love had assigned to me when I left you.52

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori Guds oövervinnlighet. Här berättas återigen att Gud ingripit i striderna och lett korsfararna till seger. Troligen trodde de så, som jag skrivit tidigare, det var vad man trodde under denna tid. Hans utsaga om hur många turkar som dödades kan inte verifieras. Sanning eller inte. Det var så man beskrev strider, se utdrag ur boken Medieval Letters under metod. Den som vann, var alltid välorganiserade

inspirerade av Gud. I detta brev berättar han också om hur de anföll turkarna. Detta utspelas

innan korsfararna intog staden och de själva blev belägrade. Under sju attacker på staden dödades med hjälp av Gud ett oräknebart antal fiender. Många av de våra dog och deras själar bars till paradiset. Men Gud är med oss. Makabert blir det när de efter en strid utanför staden skär av huvudena på två hundra fiender och bär dem tillbaka till resten av armen. Denna handling görs för att resten av trupperna ska jubla och stärka moralen hos armén. De var hela tiden i numerärt underläge och behövde bevis på sin oövervinnlighet, ett frö för att fortsätta kämpa.

God, however, fought for us, His faithful, against them. For on that day, fighting in the strength that God gives, we conquered them and killed an innumerable multitude - God continually fighting for us-and we also carried

52 _{Ibid. Sid 285.}

people might rejoice on that account.53

*

Brev IV. ”Anselm av Ribemont till Manasses 11, Ärkebiskop av Rheims. Antiochia, Juli 1098. ”

Till pastor Lord Marcus, av Guds nåd, ärkebiskop av Reims, från Anselm av Ribemont, hans vasaller och ödmjuka tjänare – hälsning.

Belägringen av staden Antiochia. Anselm av Ribemont var greve av Ostrevant och Valenciennes. Han var en av mest omtalade personerna under Första

Korståget. Han dog under striderna utanför Archis 1099, tror det låg i nuvarande Rumänien.

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori Guds oövervinnlighet, ett mirakel från Gud. Korsfararna anfaller turkarna med bara 700 riddare mot tolv tusen turkar och vinner. Om det är sant är det märkligt, men vi vet inte vilka de anföll om fienden var dåligt utrustade fotsoldater eller vilka.

[…] our princes went forth from camp, and that day, God being their helper, with seven hundred knights and a few foot-soldiers they defeated twelve thousand Turks with their King, put them to flight, and killed many of them. 54

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori svek. Se tidigare kommentar. Nu har vi det berättat i två brev sanningshalten borde vara större. Det förra var från februari 1098 detta är från juli 1098 om det nu har en betydelse när inträffade sveket?

Turkarna säger de ska ge upp staden Nicaea men gör det inte, istället ett bakhåll - en fälla. Flera författare anser att det här svek, som jag tidigare berört Bedrag var en av grundorsakerna till rädslan hos korsfararna. Men

53 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}

Materials. Sid 288.

krigssituationer.

[…] on a certain day the Turks pretended that they would surrender the city and carried the deception so far as to receive some of our men among them, and several of their men came out to us. While this was going on in this manner, they, like the faithless people that they were, set a trap for us in which Walo, the Constable, and others of them as well as of us were destroyed. 55

Brev V.” Folket från Lucca, stad i Toscana, Italien, på korståg till alla trogna kristna Antiochia, oktober 1098.”

Belägringen av Antiochia. Jag behandlar det här som ett exempel på kategori svek. Här bedrar, sviker korsfararna invånarna i Antiochia som turkarna gör mot dem. Intressant är att turkarna tillskrivs att vara luriga svikare som inte går att lita på. I detta brev skildras också korsfararnas svek för att staden skulle överge sig frivilligt. Troligen, det står inte i brevet, skulle staden skonas om den kapitulerade frivilligt. Det var fyra ur det översta skiktet i Antiochia som efter samtal med toppen av korsfararearmén beslutar att ge upp staden till sina ”jämlikar” i korsfararearmén, men blir lurade. Detta är en version av intagandet av Antiochia. En annan är att en turk i staden får uppenbarelser av Gud och öppnar staden för korsfararna. En tredje version från uppslagsverket

Brittannica är att under vintern för belägringen fick befälhavaren Bohemond kontakt med en kristen soldat som var i den turkiska armen och fick honom att öppna en port så korsfararna kunde strömma in. Det slutade i en

massaker. Bohemond blev senare prins av Antiochia.

Four brothers, noble men of Antioch, on the second day of June promise to surrender the city to Bohemund, Robert Curtose, and Robert, Count of Flanders. These, however, with the common assent of all our princes, at nightfall conduct the whole army to the wall of the city, without the

55 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}

Materials Sid 290..

open the gates to receive the three named princes alone, according to promise, all of our men suddenly rush in together. There is the greatest clamor: our men obtain all the fortified places, except the very high citadel; the Turks-these they kill, those they hurl to destruction over the precipice. 56

Brev VI. ”Godfrey av Bouillon, Raymond av St. Gilles, och Daimbert till Påve Paschal II, efterträdde Urban II. Laodicea, September 1099. ”

Brevet är skrivet som de flesta brev för att få mer pengar och soldater och att ingjuta rädsla i dem som inte höll sina löften. Troligen skulle det läsas inför alla de kunde nå. Korsfararna belägrade i Antiocha. Jag behandlar det här som ett exempel på kategori skam, desertera - fly från striderna. Påve Urban II: han som inspirerat och fått igång det första

korståget dog 1099. Hans efterträdare blev Paschalis II. Paschalis skrev till sina biskopar och ärkebiskopar att de som lovat att gå på korsfärd måste stå vid sina ord, om de inte var för fattiga för att gå på korsfärd. Han underströk att förrädarna i Antiochia måste förbli bannlysta om de inte gick på korsfärd igen. Det måste alltså även gälla Stephen av Blois se under brev III.

Urban XI had died on July 29, 1099. His successor, Paschal XI, continued his policies and reminded bishops and archbishops that those who had assumed the cross and had not yet gone on crusade must now do so unless poverty alone held them back. If they did not go, they were to be considered infamous, a legal condition that entailed substantial disabilities. Paschal also insisted that the deserters at Antioch were to remain excommunicated unless they promise to return to the East.57

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori Guds oövervinnlighet. Här tillskrivs styrkan hos korsfararna och utgången av striderna Gud. Som jag tidigare nämnt under metod och från böckerna om brev och krönikor jag läst var de så de trodde på den tiden. Sanningshalten ser inte ut att vara så

56 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}

Materials. Sid 292.

57 _{Ibid. Sid 292-293.}

Hela brevet tillskriver krigslyckan Gud och hans inblandning i striderna. Gud är en krigsgud som slår ner på kristendomens fiender utan misskund. Som i alla andra brev slår korsfararna i numerärt underläge men vinner genom Guds styrka.

It was wonderful, indeed, since there were in our army not more than 5,000 horsemen and 15,000 foot-soldiers, and there were probably in the enemy's army 100 000 horsemen and 400,000 foot-soldiers. Then God appeared wonderful to His servant […] In as much as we thought that these had been acquired by our own strength and did not worthily magnify God who had done this, we were beset by so great a multitude of Turks that no one dared to venture forth at any point from the city. 58

Under belägringen av turkarna, det vill säga efter korsfararna intagit staden var det en stor hungersnöd. Alla svalt så mycket att de åt människokött. Men Gud förbarmade sig över dem och visade var lansen som hade genomborrat Jesus på korset fanns. Detta gav dem styrka att rida ut och besegra fienden, se under Krönikan av Fulcherius.

His lance which had laid hidden since the days of the apostles. Next, He so fortified the hearts of the men, that they who from sickness or hunger had been unable to walk, now were enbued with strength to seize their weapons and manfully to fight against the enemy. 59

Brevet beskriver också vad de gör i Guds namn vid erövringen av Jerusalem 1099: Deras hästar vadade i blod från turkarna.

”And if you desire to know what was done with the enemy who were found there, know that in Solomon's Porch and in his temple our men rode in the blood of the Saracens up to the knees of their horses.” 60

*

58 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}

Materials. Sid 295

59 _{Ibid. Sid 293} 60 _{Ibid. Sid 293}

stad i norra Frankrike, 1099.”

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori skam, desertera - fly från striderna. Det var en del korsfarare som tog eden att åka och erövra Jerusalem men som aldrig dök upp.

We command, likewise, and admonish, through your obedience, that you constrain by threat all who vowed to go on the expedition and took the sign of the cross upon themselves to set out for Jerusalem, if they are vigorous of body and have the means to accomplish the journey. 61

*

Brev VIII. ”Påve Paschalis II till prästerskapet in Gallien, 1099. Gaul en stor region i Västeuropa omfattade Frankrike norra Italien med mera. ”

Om striderna vid försvarandet av Antiochia.

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori skam desertera - fly från striderna. Återigen skriver Påve Paschalis om att de som deserterat vid striderna vid Antiochia ska förbli bannlysta om den inte åker ut på korsfärd igen

Moreover, we decree that those be held in disgrace who left the siege of Antioch through weak or questionable faith; let them remain in excommunication, unless they affirm with certain pledges that they will return.62

* Källmaterial: The First Crusade: The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source Materials av Edward Peters. University of Pennsylvania Press, 1998-06-18. “Chapter IX.” “The Chronicle of Fulcher of Chartres.” First book 1095-1100.”

Tidigast började Fulcher skriva sin krönika på senhösten 1100 och senast

61 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}

Materials Sid 294.

troligen inte förrän 1128.

Fulchers närvaro under det mesta av expeditionen, hans nära förbindelse med prinsarna i norra Frankrike och senare med Baldwin, och hans förmåga att sätta samman komplexa upplevelser och motiv, gör kanske hans krönika till den mest pålitliga av alla källor för vad som hände under första korståget allt enligt förordet till The First Crusade The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source Materials second edition, eniendited by Edward Peters.

Fulcher av Chartres var präst och deltog i första korståget. Han blev senare en av Kung Baldwin I av Jerusalem förtrogna under många år.63

Jag repeterar lite ur det jag tidigare skrev om trovärdighet i krönikor från metoddelen, för vidare förståelse se metoddelen. Ett: Ord som exakthet, precist, verklighet, korret kronologiskt och att genealogiskt återge namn, datum och platser som de var. Två: Medeltidskrönikörer ansåg att det fanns en didaktisk betydelse, en universell sanning som måste finnas i varje specifik episod detta var lika viktigt som att exakt berätta vad som verkligen hände Tre: Att förstå den faktiska sanningen genom att se om den är plausibel, det vill säga hur den överensstämmer med andra jämförbara källor.

Jag behandlar det här som ett exempel på kategori svek. Det var egentligen ingen erövring av staden Nicaea utan turkarna gjorde en överenskommelse med Kejsare Alexios, Bysantinsk kejsare om fri lejd ut ur staden. I gengäld fick Alexios staden plus värdeföremål och pengar. En del av pengarna i guld gavs till prinsarna i korståget plus kopparpengar till fotfolket. Alexios hade understött korsfararna med män och skepp under belägringen. Staden Nicaea var en större stad på vägen mot Antiochia.

63 _{Peters, Edward, Reddy, William M.1998. The First Crusade : The Chronicle of Fulcher of Chartres and Other Source}