Samverkan mellan sociala företag
Anna Hammarberg
2011
Examensarbete, kandidatnivå, 15 hp Företagsekonomi
Examensarbete i företagsekonomi Ekonomprogrammet
Handledare: Maria Fregidou-Malama
Examinator: Lars-Torsten Eriksson
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till Åsa, Lena, Anna och Anki som ställt upp på intervjuer.
Utan era åsikter hade inte studien kunnat genomföras. Jag vill även tacka Peter och Per för att ni tog er tid och delade med er av er kunskap. Tack även till Ulf Karlsson på Coompanion i Gävle som för första gången förklarade för mig vad sociala företag är.
Tack säger jag också till min handledare Maria Fregidou-Malama som förde in mig på ämnet och som har hjälpt mig med tips och idéer under arbetets gång.
Anna Hammarberg
Abstract
Title: Cooperation between social enterprises
Level: Final assignment for Bachelor Degree in Business Administration Author: Anna Hammarberg
Supervisor: Maria Fregidou-Malama Date: 2012 - January
Aim: The aim of the study is to investigate social enterprises and the Glada Hudik- model to understand how social enterprises cooperate and how they can develop the cooperation through Social Enterprises in Co-operation (SAK).
Method: I have done a qualitative research study. I have studied literature to get theoretical background. I visited a seminar to get information and inspiration.
Interviews have been done with six persons to get empirical information.
Result and conclusions: Through this study I have seen that social enterprises can co- operate to strengthen their position in the community. Together they can run issues they have in common, undertake major assignments and purchase material to get better deals.
The social enterprises can learn from each other to broaden their business. Co-operation can result in strengthened companies that develop and grow so that more people can get employed.
Suggestions for future research: This work is based on one single network; it would be interesting to study if there are other associations of social enterprises and how the co-operation works for them. It would also be interesting to do the same study after a couple of years since SAK today is new. Furthermore, the welfare-benefit should be looked at.
Contribution of the thesis: This study contributes with new knowledge of networking between social enterprises for the benefit of other social enterprises, authorities and others interested in the subject.
Key words: Social enterprises, work integrated social enterprises, cooperation, network, Coompanion
Sammanfattning
Titel: Samverkan mellan sociala företag Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi Författare: Anna Hammarberg
Handledare: Maria Fregidou-Malama Datum: 2012 - januari
Syfte: Syftet med studien är att ge en bild av sociala företag och Glada Hudik-modellen för att ta reda på hur de sociala företagen kan samarbeta med varandra i Sociala Arbets Kooperativ i samverkan (SAK) och vad detta kan bidra till.
Metod: Ett hermeneutiskt synsätt har använts där en kvalitativ undersökning genomförts. Litteratur har studerats över ämnet för att få en teoretisk bakgrund. En seminariedag har besökts och intervjuer med sex personer har utförts för att samla in empiriskt material.
Resultat och slutsats: Genom denna studie har det framkommit att sociala företag kan samarbeta för att stärka sin ställning i samhället. De kan tillsammans arbeta för att driva gemensamma frågor, samarbeta för att kunna åta sig större uppdrag, göra gemensamma inköp och få bättre avtal med aktörer i företagens omgivning. Företag i samverkan kan också lära av varandra. Resultatet av ett samarbete kan bli att företagen stärks, utvecklas och kan växa så att fler människor kan få anställning.
Förslag till fortsatt forskning: Denna undersökning är avgränsad till ett specifikt nätverk därför skulle det vara intressant att studera om det finns andra sammanslutningar av sociala företag och hur samarbetet fungerar där. Det skulle även vara intressant att göra en ny undersökning efter några år eftersom SAK idag är nystartat. Vidare behövs det mer forskning kring hur stora samhällsvinsterna av sociala företag är.
Uppsatsens bidrag: Mitt arbete bidrar med ny kunskap om nätverk mellan sociala företag till nytta för andra sociala företag, myndigheter och andra som intresserar sig för ämnet.
Nyckelord: Sociala företag, arbetskooperativ, samverkan, nätverk, Coompanion
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ... 1
1.1 BAKGRUND ... 1
1.1.1 Hudiksvall ... 2
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 3
1.3 AVGRÄNSNING ... 3
1.4 DISPOSITION ... 3
2 METOD ... 5
2.1 FORSKNINGSANSATS ... 5
2.1.1 Vetenskapligt synsätt ... 5
2.1.2 Metodval ... 6
2.2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 6
2.2.1 Val av ämne och företag ... 6
2.2.2 Arbetsprocessen ... 7
2.2.3 Insamling av data ... 8
2.3 VALIDITET OCH RELIABILITET ... 10
3 TEORETISK BAKGRUND ... 13
3.1 VAD ÄR SOCIAL EKONOMI? ... 13
3.1.1 DEN SOCIALA EKONOMINS FRAMVÄXT I EUROPA ... 14
3.1.2 Sociala företag ... 15
3.2 NÄTVERKSTEORI ... 17
3.2.1 SAMVERKAN ... 17
3.2.1.1 Att bygga upp ett nätverk ... 20
3.2.1.2 Fördelar och nackdelar med samverkan ... 21
3.2.2 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMVERKAN ... 22
3.2.2.1 Tillit ... 23
3.2.2.2 Jämlika relationer ... 24
3.2.2.3 Tid och resurser ... 25
3.2.2.4 Externt stöd ... 26
3.3 SAMMANFATTNING OCH REFLEKTIONER ÖVER TEORIN ... 27
4 EMPIRI ... 29
4.1 SOCIALA FÖRETAG I GÄVLEBORG- EN SUCCÉ! HUR LYCKAS DOM? ... 29
4.1.1 ”Ekonomi – vid start av socialt företag” ... 31
4.1.2 ”Stödstruktur för socialt företagande” ... 32
4.2 BESKRIVNING AV FALLFÖRETAGEN ... 34
4.2.1 Hushållsfixarna ... 34
4.2.2 Kraftkällan ... 34
4.2.3 Nykraft ... 34
4.2.4 Kraterkraft ... 35
4.2.5 Coompanion ... 35
4.3 GLADA HUDIK-MODELLEN ... 36
4.4 SAK ... 37
4.5 PRESENTATION AV RESPONDENTERNA ... 37
4.6 INTERVJURESULTAT ... 38
4.6.1 Tillit ... 38
4.6.2 Jämlika relationer ... 38
4.6.3 Tid och resurser ... 39
4.6.4 Externt stöd ... 39
4.6.5 Fördelar och nackdelar med ett samarbete ... 41
4.6.6 SAMMANFATTNING AV INTERVJUERNA ... 43
5 ANALYS ... 44
5.1 TILLIT ... 44
5.2 JÄMLIKA RELATIONER ... 45
5.3 TID OCH RESURSER ... 46
5.4 EXTERNT STÖD ... 48
5.5 FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED SAMVERKAN ... 49
6 SLUTSATS ... 52
6.1 FINNS VAD SOM KRÄVS FÖR ETT LYCKAT SAMARBETE? ... 52
6.2 PÅ VILKET SÄTT KAN DE SOCIALA FÖRETAGEN SAMVERKA I SAK? ... 52
6.3 FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED SAMVERKAN ... 53
6.4 SAMMANFATTNING AV SLUTSATS ... 54
6.5 REFLEKTION ÖVER MITT ARBETE OCH FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 54
KÄLLFÖRTECKNING ... 57
Litteratur ... 57
Artiklar ... 57
Internet ... 57
Rapporter... 58
Intervjuer ... 58
FIGURFÖRTECKNING ... 59
BILAGA 1 ... 60
BILAGA 2 ... 61
1 Inledning
I detta inledande avsnitt får läsaren en inblick i ämnet och vad studien handlar om. Här anges bakgrund, syftet med arbetet och frågeställningar. Jag presenterar avgränsningar som gjorts samt arbetets disposition.
1.1 Bakgrund
Vi lever i en tid där det blir allt svårare att få ett arbete då konkurrensen är hård och företag väljer att skära ner och effektivisera. Många står utanför arbetsmarknaden och har inte den utbildning som idag krävs för många jobb. Att gå hemma arbetslös och leva på bidrag blir resultatet av ett långt utanförskap på arbetsmarknaden. Vad som skulle gynna både arbetslösa och samhället är sysselsättning. Ingen människa som kan arbeta vill vara arbetslös, alla vill känna gemenskap och ha möjlighet att bidra med något.
Genom arbete förbättras den psykiska hälsan och färre bidrag behövs, något som både samhället och individen tjänar på ekonomiskt. (Mattsson & Olsson 2009)
Behovet är stort på fler företag som kan utveckla och skapa arbetsmetoder som kan ge fler arbete och möjlighet till rehabilitering. Sociala företag är företag vars vinst återinvesteras i företaget för att utveckla verksamheten och anställa fler. I Sverige finns ingen lagstiftning för sociala företag så som det finns i exempelvis Italien, Spanien och Storbritannien. Behovet ses för närvarande över av regeringen och man undersöker vilka typer av stöd det sociala företagandet skulle behöva för att stimulera utvecklingen i Sverige. (Heins, 2009, s. 1)
Nästan alla svenska vuxna har koppling till den sociala ekonomin, antingen genom medlemskap, volontärarbete, som förtroendevald eller brukare. Många organisationer är välkända och har funnits länge, exempelvis Konsum, Röda Korset, HSB och Folksam.
Det uppstår också många nya organisationer inom den sociala ekonomin som svarar mot det behov människorna har idag. Det bildas även nationella intresseorganisationer som Coompanion som erbjuder rådgivning, sociala arbetskooperativens intresseorganisation (SKOOPI), rådgivningscentrum för invandrarföretagare (IFS) för att bara nämna tre. Nationella och regionala paraplyorganisationer blir också allt vanligare. Här kan ett stort antal sociala företag samlas och samverka för att få mer kraft i specifika frågor. Exempel på två nationella sådana är Forum som finns till för frivilligt socialt arbete inom den sociala ekonomin och Sveriges Konsumenter som ger ut tidningen Råd & Rön (Mattsson & Olsson 2009, s. 34).
Nätverk är ett centralt begrepp i de senaste årens diskussioner om utveckling av företag och regioner. Redan på 50-talet började begreppet användas, då med fokus på behandling och rehabilitering för att människor som hade problem lättare skulle kunna anpassas till samhället om de fick stöd av familj och vänner. Senare har begreppet nätverk använts i samband med spridningen av innovationer, bland annat inom jordbruket. På 60-talet började vissa organisationsforskare tala om värdet av nätverksrelationer och menade att det förutom förändringar på en arbetsplats även krävdes kontakter för att sprida dessa. När utvecklare och forskare började arbeta med att förändra ett företag uppstod många frågor, frågor som inte gick att lösa med någon färdig organisationsmodell. Företagen blev osäkra på vad som krävdes för införandet av en ny organisationsform. Forskarna var alltså tvungna att både visa på fördelar men också på hur förhållandena kunde förändras. Utvecklingsprocesserna blev allt viktigare medan organisationsmodellerna allt mer hamnade i bakgrunden. Det växte fram en insikt om begränsningarna med generella teorier och att det framför allt saknades strategier som utgick från det enskilda företaget och dess förutsättningar. Forskare visade hur företag kunde lära av varandras erfarenhet, utan att de behövde kopiera andras lösningar. (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s. 5)
1.1.1 Hudiksvall
I Hudiksvalls kommun har sociala företag lyckats och blivit framgångsrika. Många personer har fått anställning som utan de sociala företagen kanske aldrig skulle haft ett arbete. Personerna som arbetar i företagen får lön och kan försörja sig själva istället för att vara beroende av bidrag. Detta blir inte bara en vinst för personerna i fråga utan även för hela samhället i form av minskade bidrag, minskad belastning på sjukvård och ökade skatteintäkter med mera. Coompanion är och har varit en viktig stöttepelare för de sociala företagen i Hudiksvall. Coompanion har sett behovet av stöd och tagit fram en stödstruktur, Glada Hudik-modellen. I arbetet med modellen har Coompanion även sett ett behov av samverkan mellan de sociala företagen, därigenom har föreningen Sociala Arbets Kooperativ i samverkan (SAK) bildats. Föreningen ska stärka de sociala företagens ställning och ge medlemmarna stöd i ekonomiska, sociala och yrkesrelaterade frågor (Coompanion & SAK:S Seminarium 2011). Nätverk och samverkan är idag viktigt för alla företag och även för de sociala företagen, därför kommer jag i denna studie försöka ta reda på hur fyra sociala företag i Hudiksvall samverkar och kan samverka för att utvecklas och bli starkare.
1.2 Syfte och Frågeställning
Syftet med arbetet är att studera sociala företag och Glada Hudik-modellen för att ta reda på hur de sociala företagen kan samarbeta med varandra och vad detta kan ge.
Utifrån syftet ställer jag följande forskningsfrågor:
På vilket sätt kan de sociala företagen samverka i SAK?
Finns vad som krävs för ett lyckat samarbete?
Vilka fördelar respektive nackdelar kan samarbetet innebära?
1.3 Avgränsning
Coompanion är en organisation som verkar i alla län i Sverige men det är Coompanion i Gävleborgs län som tagit fram Glada Hudik-modellen. Eftersom jag i min undersökning ska förklara modellen har jag valt att avgränsa mig till Hudiksvall och fyra sociala företag som verkar i kommunen och är medlemmar i SAK. Sammanlagt finns åtta medlemsföretag, anledningen till att jag valt fyra av dem är för att de fyra är med i Glada Hudik-modellen. Jag intervjuar en verksamhetsansvarig från respektive socialt företag som representant för hela företaget, detta för att dessa personer är med på SAK:s styrelsemöten och sköter kontakten med Coompanion. Från Coompanion intervjuar jag två personer som tagit fram Glada Hudik-modellen och stöttar de sociala företagen i sitt dagliga arbete.
1.4 Disposition Kapitel 1 – Inledning
I det inledande kapitlet ges en bakgrund till ämnet. Syftet med arbetet och frågeställningen presenteras. Här finns också avgränsning och disposition.
Kapitel 2 – Metod
Här presenteras hur jag gått till väga och vilka metoder som använts i utformningen av undersökningen.
Kapitel 3 – Teori
Det tredje kapitlet presenterar den teoretiska bakgrunden. Det inleds med fakta om den sociala ekonomin och sociala företag. Vidare tas nätverksteorier upp där olika samverkansformer beskrivs. Fördelar och nackdelar samt förutsättningar för samverkan tas också upp. Egna reflektioner avslutar kapitlet.
Kapitel 4 – Empiri
I detta kapitel presenteras det empiriska materialet som baseras på ett seminarium och fem intervjuer med sex olika respondenter.
Kapitel 5 – Analys
Här kopplar jag samman studiens teori och empiri och gör en analys.
Slutsats 6 – Slutsats
I det sista kapitlet besvaras de tre forskningsfrågorna. Jag redovisar de slutsatser jag kommit fram till och jag sammanfattar dem i två tabeller. Här framför jag även mina reflektioner över arbetet och ger förslag till fortsatt forskning.
2 Metod
I det här kapitlet redogörs för hur jag gått till väga i arbetet med undersökningen.
Forskningsansats och val av metod, ämne och företag tas upp, även hur data är insamlat samt hur jag gått till väga med intervjuer.
2.1 Forskningsansats
2.1.1 Vetenskapligt synsätt
Det finns olika synsätt vid företagsekonomisk forskning och två som ofta lyfts fram är positivism och hermeneutik. Något som kännetecknar positivism är enligt Patel &
Davidson (2011, s. 26) reduktionism, som betyder att man kan reducera helheten till delar, som sedan går att studera var för sig. Forskarens förhållningssätt ska i det positivistiska synsättet kännetecknas av att forskaren står i yttre relation till forskningsobjektet. Forskaren ska kunna bytas ut och resultatet ska ändå bli det samma.
Enligt Bryman & Bell (2010, s.26) innebär det positivistiska synsättet att vetenskapen ska vara värderingsfri.
Ofta utgör det hermeneutiska synsättet en motvikt mot det positivistiska synsättet. I tidens debatter mellan positivister och hermeneutiker har ofta positivism fått stå för kvantitativa data och en forskarroll som objektiv och osynlig. Hermeneutiken har däremot fått stå för kvalitativa förståelse- och tolkningssystem med en öppen, subjektiv och engagerad forskarroll. Till skillnad från positivisterna är forskaren intresserad av att förklara företeelser. Hermeneutiker menar att människor har intentioner, avsikter, som yttrar sig i språk och handling, och som det går att tolka och förstå innebörden av.
Förståelsen, de tankar, intryck och känslor och den kunskap som forskaren har, är en tillgång och inte ett hinder för att tolka och förstå forskningsobjektet. Till skillnad mot positivisten, som gärna studerar forskningsobjektet bit för bit, försöker hermeneutikern att se helheten i forskningsproblemet (Patel & Davidson 2011, ss. 26-9). Enligt Bryman
& Bell (2011, s. 29) handlar det om tolkning av människors handlingar och att uppfatta saker ur människans synvinkel.
Eftersom min undersökning baseras på personliga intervjuer och mina tolkningar av dem, utgår jag från ett hermeneutiskt synsätt. I analysen av materialet granskar och tolkar jag svaren från respondenterna för att bilda mig en helhet. Jag har valt att intervjua representanter från fyra av de sociala företag som ingår i SAK. För att få en ännu bättre helhetsbild hade det varit bra att intervjua representanter även från de andra
företagen. Jag har dock inom ramen för detta arbete avgränsat mig och låter de fyra sociala företagen jag intervjuat representera helheten.
2.1.2 Metodval
I kvantitativa undersökningar använder forskaren siffror i sin presentation medan forskare i kvalitativa undersökningar använder sig av ord. En annan skillnad är att det i en kvantitativ metod är forskaren som styr där hans eller hennes frågor strukturerar undersökningen. I en kvalitativ metod är deltagarnas perspektiv viktigt och betydelsefullt och utgör utgångspunkten i undersökningen (Bryman & Bell 2010, s.
322).
Inom kvalitativ forskning finns olika tekniker där den mest kända är deltagande observation. Tekniken går ut på att forskaren under lång tid helt ägnar sig åt undersökningspersonerna i syfte att få en heltäckande bild av vad som studeras (Bryman 1997). Detta kan dock vara svårt för en forskare då det krävs att denne är borta från exempelvis familj och arbete. Ett bra alternativ till deltagande observation för att samla in kvalitativa data är intervjuer (Bryman & Bell 2003).
Genom att studera de teorier jag valt har jag sett att en kvalitativ metod är den som används, vilket även jag har valt till min studie. Då min undersökning syftar till att ta reda på vad ett samarbete mellan de sociala företagen innebär behöver jag gå på djupet med hjälp av intervjuer med människor från dessa företag. Med hjälp av intervjuerna kan jag få en förståelse för hur de sociala företagen fungerar och vad ett samarbete dem emellan kan betyda, vilket inte skulle vara möjligt i en kvantitativ studie. Min undersökning baseras på personliga intervjuer där jag tolkar vad respondenterna har sagt och utefter det kommer fram till en slutsats.
2.2 Tillvägagångssätt
2.2.1 Val av ämne och företag
Idén till undersökningen uppstod under samtal med min handledare som är insatt i ämnet. Mina kunskaper och erfarenheter i ämnet var från starten små. För att få inblick i ämnet tog jag kontakt med Coompanion som har erfarenhet av socialt företagande.
Genom ett möte med Ulf Karlsson som arbetar som rådgivare och projektledare på Coompanion Gävleborg fick jag en klarare bild av vad socialt företagande är för något och vi diskuterade även alternativa frågeställningar. Efter att ha frågat många i min
vardag om de vet vad sociala företag är för något är min uppfattning att de flesta inte vet något om ämnet.
Ulf Karlsson berättade för mig att det i Hudiksvall finns ett antal framgångsrika sociala företag och att Coompanion i Hudiksvall arbetar aktivt med dessa företag. I Hudiksvall har Coompanion tagit fram en stödstruktur för de sociala företagen där kommunen och andra myndigheter är involverade för att på bästa sätt möta de sociala företagen. Ulf bjöd även in mig på en seminariedag som ägde rum i Hudiksvall där dessa företag och andra inblandade parter var på plats. Seminariet gav mig ytterligare information om sociala företag men framför allt om hur man jobbar med detta i Hudiksvalls kommun.
Efter detta bestämde jag mig för att avgränsa mig till Hudiksvall eftersom jag kommit i kontakt med människor som kunde bidra med det empiriska materialet. Valet föll på fyra sociala företag, verksamma i Hudiksvalls kommun och som ingår i den modell Coompanion tagit fram. Modellen har fått namnet Glada Hudik-modellen och de fyra företagen jag valt att studera är Kraterkraft, Hushållsfixarna, Nykraft och Kraftkällan.
Under seminariedagen berättade bland andra dessa sociala företag om SAK. Eftersom jag anser att samverkan är en viktig del för företag i allmänhet och inte bara för sociala företag föll mitt val av ämne på samarbetet mellan de sociala företagen i SAK.
2.2.2 Arbetsprocessen
Inledningsvis har jag studerat litteratur kring ämnet för att ta reda på vad definitionen av social ekonomi och sociala företag innebär. Jag har hittat bra litteratur men där de flesta böcker är från 1990-talet. Ett bra komplement har varit vetenskapliga artiklar där jag kunnat hitta färskare information. Ett antal internetsidor har även varit till stor hjälp, framför allt diverse intresseorganisationers hemsidor.
Längre in i arbetet fick jag möjligheten att delta på seminariedagen som Coompanion i Hudiksvall anordnade och där olika organisationer med intresse i sociala företag deltog.
Seminariet är en viktig del i mitt arbete som gav mig en bra helhetsbild över ämnesvalet och hjälpte mig i utformningen av frågeställningen. Min första tanke var att jag skulle beskriva stödstrukturen Glada Hudik-modellen utifrån olika myndigheters roll, exempelvis kommunen och arbetsförmedlingen. Intervjuer tänkte jag utföra med kommunalrådet, arbetsförmedlingschef, en person på Individ- och familjeomsorgen i Hudiksvalls kommun, ordförande för SAK och rådgivare på Coompanion. Efter seminariedagen ändrade jag dock riktning och bestämde mig för att studera ämnet utifrån de sociala företagen och samarbetet dem emellan. Detta för att jag kände att jag
redan fått så mycket information om samarbetet mellan myndigheter från seminariet att jag kunde ta med seminariet som ett avsnitt i empirin. Att även samtidigt kunna lyfta fram de sociala företagen ger enligt mig mer tyngd och personlighet åt arbetet. Jag tog kontakt med arbetsledaren i respektive socialt företag. Jag ringde och berättade vem jag var och syftet med min studie. Alla var mycket positiva till det jag berättade och ställde gärna upp på intervju. Vidare ringde jag även Coompanion I Hudiksvall där jag fått samma positiva respons. Att jag skulle intervjua de fyra arbetsledarna från företagen var självklart då det är de som sköter kontakten med Coompanion, myndigheter och de andra sociala företagen. För mig är det viktigt att intervjua representanter från olika sociala företag då det inte är säkert att varje socialt företag har samma synpunkter i ämnet. På Coompanion intervjuar jag två personer som stöttar de sociala företagen i sitt arbete.
2.2.3 Insamling av data
Man kan skilja mellan två typer av data, nämligen primärdata och sekundärdata. Nya data som forskaren själv samlar in genom olika datainsamlingsmetoder kallas
primärdata. Sekundärdata är information i olika former som redan finns och insamlats av andra. Det kan till exempel vara tidningsartiklar, offentliga register och
forskningsdata insamlad av andra forskare. Det finns både möjligheter och problem vid användning av sekundärdata. Befintliga forskningsrapporter kan användas för att göra egna bearbetningar och tolkningar. Men det är då viktigt att värdera dess relevans och pålitlighet. (Halvorsen 1992, s. 72)
Den primära datainsamlingen i min undersökning har skett genom fem intervjuer och ett heldagsseminarium. Jag har valt att utföra semi-strukturerade intervjuer där jag lämnar stor frihet åt respondenterna att lyfta fram vad de tycker är viktigt. Innan intervjuerna funderade jag kring vad jag behövde för information och ställde några få öppna frågor som fick ligga till grund för intervjun. Sekundärdata har insamlats från vetenskapliga artiklar, litteratur och internet. Jag har använt mig av databaserna Emerald, Science direct, Google Scholar samt Google för att söka efter vetenskapliga artiklar. Sökord som använts för att få fram information är ”social ekonomi”, ”sociala företag”, ”sociala arbetskooperativ”, ”samarbete”, ”samverkan”, ”networks”, ”cooperation”. Böcker som använts har lånats på stadsbiblioteket i Gävle, Högskolan i Gävles bibliotek samt från min handledare. Jag har använt och jämfört olika källor för att få en klar bild över ämnet och tagit med delar där jag anser att de olika oberoende källorna stämmer överens med
varandra. Teori har valts utifrån vad jag anser är relevant till syftet och min frågeställning. Teorin ligger till grund för intervjuerna, analysen och slutsatsen.
2.2.4 Intervjuer
Intervju är den mest använda metoden i kvalitativ forskning. I ostrukturerade intervjuer styr forskaren så lite som möjligt och lämnar stort utrymme åt respondenten att utforma sina svar och kommentarer. Ostrukturerade och kvalitativa intervjuer skiljer sig från hur man vanligen använder intervjuer inom surveyforskning. En del kvalitativa forskare använder sig av ett frågeschema, medan andra enbart utgår från löst formulerade teman som de vill täcka under intervjun. I båda fallen får undersökningspersonen fria tyglar jämfört med en surveyintervju. Intervjupersonens tankar kan komma att vandra iväg från de planerade områden som forskaren har i åtanke. Detta är viktigt då den intervjuade kan komma in på områden som är viktiga eller av stort intresse. Intervjuaren tappar till viss del kontrollen över intervjun men vinsten i det är att forskaren kan få fram information som är viktig för den som utfrågas. Många kvalitativt inriktade forskare väljer att använda ordagranna citat från intervjuerna för att lyfta fram vissa generella faktorer. I en semi-strukturerad intervju har forskaren en lista över specifika teman som ska beröras, en intervjuguide. Under intervjun har ändå intervjupersonen stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Frågorna behöver inte komma i samma ordning som intervjuguiden och frågor som inte ingår i guiden kan också ställas.
(Bryman & Bell 2003, s. 362)
Det är alltså en skillnad jämfört med en surveyundersökning där en tankeflykt skulle betraktas som en misslyckad avvikelse från intervjuns huvudsakliga fokus. Sådant bearbetas normalt inte vid en analys av en surveyinformation. I surveyintervjun ligger alltså det viktiga i det som intervjuaren uppfattar som viktigt. Därför betraktas avvikelser från ämnet som en störning man inte vill ska förekomma. I en kvalitativ ostrukturerad intervju kan avvikelser ses som en kunskapskälla. (Bryman 1997)
Jag har valt att genomföra semi-strukturerade intervjuer där jag använt en intervjuguide (bilaga 1). Jag har ställt öppna frågor för att göra det möjligt för respondenterna att svara och berätta om vad de anser viktigt. Jag har valt ut ett fåtal frågor eller snarare
”teman” för respondenterna att berätta utifrån för att få den informationen jag behöver för undersökningen. Jag har försökt formulera mig på ett sådant sätt där mina åsikter helt lämnats ute till förmån för respondenternas åsikter. En tid innan intervjuerna kontaktade jag respondenterna via telefon och presenterade mig själv och syftet med
min undersökning. Jag mailade inte mina frågor i förväg då jag inte ansåg det nödvändigt eftersom min intervju var tänkt att vara öppen och beroende på respondentens åsikter och tankar kring ämnet och ingen specifik information behövde kollas upp.
Enligt Kvale (1997) kan intervjuer registreras genom bandspelare, videoinspelning, minnet eller genom att föra anteckningar. Genom att använda bandspelare kan intervjuaren koncentrera sig på ämnet och dynmiken i intervjun med tryggheten att kunna gå tillbaka i intervjun genom att lyssna på inspelningen. Det går även att använda videobandspelare för att även få med visuella aspekter som till exempel ansiktsuttryck.
Analysen av inspelning blir dock en tidsödande process. En intervju kan även dokumenteras genom forskarens förmåga att komma ihåg och i efterhand skriva ner de viktigaste aspekterna av intervjun. Eller genom att ta anteckningar under intervjuns gång. Att bara lita på sitt minne kan medföra vissa begränsningar så som att viktiga detaljer kan glömmas bort. Det omedelbara minnet kommer dock att komma ihåg det visuella, personliga och den sociala atmosfären i intervjun, vilket ofta går förlorad vid en inspelning. Aktivt lyssnande kan också i vissa fall fungera som ett filter där intervjuaren väljer ut det väsentliga för undersökningens ämne och syfte. Oavsett hur intervjun dokumenteras är det viktigt att behålla objektiviteten. (Kvale 1997, s.147)
Då några av de jag intervjuat inte ville att jag skulle använda inspelning har istället anteckningar tagits som direkt efter intervjuerna genomgåtts och sammanställts för att inte glömma något viktigt. De två personerna från Coompanion har jag intervjuat gemensamt under en och samma gång, detta för att jag ville få ut så mycket information som möjligt eftersom de arbetar med olika saker kring de sociala företagen och såg inga hinder för att det skulle påverka intervjuresultatet. Respondenterna från företagen har jag dock intervjuat var och en för sig. Samtliga respondenter har godkänt att jag tar med deras namn i arbetet.
2.3 Validitet och reliabilitet
Med reliabilitet menas tillförlitlighet och rör frågan om huruvida resultaten från en undersökning blir desamma om undersökningen skulle genomföras på nytt eller påverkas av slumpmässiga eller tillfälliga förutsättningar. Tillförlitligheten blir mest aktuell i en kvantitativ undersökning eftersom den kvantitativt inriktade forskaren förmodligen är intresserad av frågan om ett mått är stabilt eller inte. Validitet är ett
annat viktigt forskningskriterie och går ut på en bedömning av om de slutsatser som genererats från en undersökning hänger ihop eller inte (Bryman & Bell 2010, s. 48).
Mäter man till exempel effektivitet ska undersökningen visa det. Validitet är det viktigaste kravet eftersom det handlar om förmågan att mäta. Ytterligare krav kan sedan ställas beroende på vetenskapssyn. Ett vanligt sådant krav är reliabilitet. Det innebär att mätinstrumentet ska ge tillförlitliga och stabila utslag (Eriksson & Wiedersheim-Paul 2011 p. 60-1).
Bryman & Bell (2010, s. 306) menar också att kvalitativa undersökningar bör bedömas och värderas utifrån helt andra kriterier än dem som kvantitativa forskare använder sig av. De anger två kriterier som förslag till bedömning, nämligen trovärdighet och äkthet.
Respektive kriterie har i sin tur delkriterier där delkriterierna för trovärdighet består av tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och bekräfta. Med äktheten menas om undersökningen gett en tillräckligt rättvis bild av de olika åsikter och uppfattningar som finns i den grupp människor som studerats. Även om undersökningen hjälpt de medverkande att få en ökad förståelse av sin situation eller hur andra kan uppleva den.
Det är svårt att uppnå hög reliabilitet. I den här undersökningen med kvalitativ metod tolkas svar från intervjuer. Undersökningen baserad på fem intervjuer, skulle inte med säkerhet få samma resultat om andra forskare skulle genomföra samma undersökning.
Detta för att resultatet påverkas av hur frågor ställs, respondenternas erfarenheter, eller forskarens påverkan under en intervju. För att kunna uppnå så hög reliabilitet som möjligt har samma frågor använts till alla deltagare men där följdfrågorna kan ha sett olika ut beroende på vad de svarat eller tagit upp. De intervjuade har också blivit informerade om syftet med studien. För att uppnå så hög trovärdighet och äkthet som möjligt har jag mycket noga granskat intervjuresultaten. Under intervjuerna har jag gjort minnesanteckningar. Direkt efter varje intervju har jag gått igenom anteckningarna för att försäkra mig om att jag inte glömt anteckna något viktigt. Anteckningarna har jag sen haft som underlag när jag sammanställt och analyserat intervjuerna.
Kvale (1997) nämner meningskategorisering, meningskoncentrering, narrativ strukturering, meningstolkning och ad hoc-metoder för skapande av mening som fem viktiga metoder för intervjuanalys. Meningskategorisering innebär att intervjun kodas i kategorier. En lång text eller långa uttalanden kan kategoriseras in i exempelvis plus och minus. Eller delas in på en skala. En lång intervju kan alltså struktureras till några
tabeller och figurer. Kategorierna kan vara bestämda i förväg eller utvecklas under arbetets gång. Meningskoncentrering innebär att meningar som uttryckts under intervjun koncentreras och formuleras mer koncist. Den väsentliga innebörden av det som sagts i långa uttalanden omformuleras för att ta mindre plats. Med hjälp av Narrativ strukturering organiseras en text tidsligt och socialt. Här utvecklas strukturer och intriger utifrån historier som berättats under intervjun. Meningstolkningen går till mer djupare och nästan spekulativa tolkningar av texten. En kritikers tolkning av en film eller psykoanalytiska tolkningar av patienters drömmar är exempel på sådan meningstolkning. Medan kategoriseringen och koncentreringen minskar ner textens omfång leder meningstolkning snarare till att texten utökas. Att skapa mening genom ad-hoc-metoder är ett blandat tillvägagångssätt. Olika metoder kan användas för att skapa mening i materialet. Resultatet kan sen presenteras i ord, siffror, flödesscheman, figurer eller en kombination av dem.
När jag analyserade intervjuerna använde jag mig av förbestämda kategorier utifrån teorierna. Jag hade kategorierna som riktmärken för vad jag ville ha svar på. Genom att använda mig av kategorisering var det också enklare att plocka ut det viktiga ur intervjuerna och korta ner och rensa bort det som var överflödigt.
3 Teoretisk bakgrund
Kapitlet inleds med en beskrivning av den sociala ekonomin, den sociala ekonomins framväxt samt sociala företag. Sedan presenteras olika samverkansformer och motiv till samverkan. Vidare presenteras fördelar och nackdelar med att samverka samt förutsättningar för att samverka. Därefter om vikten av tillit i nätverk. Kapitlet avslutas med mina reflektioner över teorin.
3.1 Vad är social ekonomi?
”Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatorisk fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft” (Skandinaviska institutet för social ekonomi, 2006)
En återkommande fråga inom EU har varit att definiera social ekonomi så att det finns en definition som känns enhetligt för alla länder och på så sätt komma över förvirringen av innebörden. En avgränsning som införts inom EU är CMAF som står för Co- operatives, Mutuals, Associations and Foundations, alltså kooperativ, ömsesidiga företag, föreningar och stiftelser. Den här avgränsningen har använts för att komma ifrån begreppsförvirringen men har kommit att användas synonymt med social ekonomi (Berghamre 2009, s. 13)
Företag inom den sociala ekonomin är redan representerade i många sektorer så som bank, försäkring, jordbruk, hantverk, tjänsteservice och hälsa. Idag ökar efterfrågan på tjänster och även kvalitén på tjänsterna och det dyker också upp nya områden där sociala företag kan arbeta. Den sociala ekonomin är djupt kopplad till lokal utveckling och är ofta kopplad till bland annat social integration, hållbar utveckling, förebyggande av social orättvisa och utveckling av demokrati och deltagande. Social ekonomi är inte ett välkänt begrepp men används för att beskriva handlingar som både har ekonomiska och sociala fördelar. Social ekonomi strävar också mot att minska arbetslöshet. Fokus ligger ofta på svaga grupper i samhället som till exempel långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning, invandrare och ungdomar. Den sociala ekonomin skapar en viktig plats för samarbete, ideellt arbete och sociala företag som varken tillhör den offentliga eller den privata sektorn utan står någonstans mitt emellan (Parlalis 2011, s.
790).
Mattsson & Olsson (2009) menar att den sociala ekonomin är en rörelse som har sin grund i människor som tillsammans engagerar sig och tar ansvar. Genom gemensamt företagande tar de ansvar för sina egna och sina medmänniskors villkor och genom att organisera sig påverkar de den framtida samhällsutvecklingen. De menar också att den sociala ekonomin betonar demokrati, samverkan, solidaritet och rättvisa. Genom att ta vara på människors inneboende resurser kan svårigheter som bristande erfarenhet och andra ogynnsamma omständigheter övervinnas. Social ekonomi handlar om företagande och entreprenörskap men ett mänskligt sådant där det finns andra mål än det ekonomiska vinstintresset. Det ekonomiska perspektivet behövs, för pengar skapar processer och utveckling. Företagen inom den sociala ekonomin måste alltså vara ekonomiskt effektiva och affärsmässiga, annars överlever de inte. (Mattson & Olsson, 2009)
3.1.1 Den sociala ekonomins framväxt i Europa
Begreppet social ekonomi blev på 80-talet en officiell term inom EU. Begreppet kommer från början från Frankrike där det används som ett samlingsnamn för organisationer som förutom bedriver ekonomisk verksamhet även fyller en funktion för samhället (Regeringen 1998, s.13). I Frankrike menar man att organisationerna både har med ekonomi och sociala frågor att göra och därför använder sig av begreppet social ekonomi. I Tyskland har det fått begreppet ”den tredje sektorn” där den sociala dimensionen är viktigare än den ekonomiska. Ett annat namn som använts inom EU är partnerskap som i Storbritannien varit ett nyckelbegrepp men där även ”den tredje sektorn” har förekommit (Wijkström & Lundström, 2002).
För ett tiotal år sedan talades det sällan om sociala företag, idag gör de dock framsteg.
Speciellt i EU och USA men även i andra delar av världen som exempelvis Japan, Sydkorea och Latinamerika. Idén om sociala företag uppstod på 80-talet i Italien men började användas först på 90-talet i övriga Europa, mycket tack vare nätverket European Research Network (EMES). Själva konceptet är än idag inte lika igenkänt i alla Europeiska länder men det kommer in mer och mer och fler länder vill belysa de positiva effekterna av socialt företagande. EMES idé om sociala företag kom till genom en dialog mellan forskare från alla delar av EU, som representerade olika sociala, politiska och ekonomiska traditioner. Nätverkets begreppsbildning av sociala företag är baserad på fyra ekonomiska och fem sociala kriterier. Alla dessa kriterier måste inte vara uppfyllda för att företaget ska vara ett socialt företag men beskriver tillsammans en
slags ideal-typ som gör det möjligt för forskare att placera sig inom kategorin. De ekonomiska kriterierna utgörs av att det finns ett kontinuerligt arbete av produktion eller försäljning av varor och/eller tjänster. Att det finns en hög grad av oberoende och självbestämmande, en ekonomisk risk för de som etablerar företaget samt ett antal löntagare, alltså inte endast volontärer.
De sociala kriterierna innefattar att det finns ett uttalat mål att gynna samhället.
Att det är ett initiativ från en grupp medborgare med samma väl definierade behov och mål. Sociala företag ska ha beslutanderätt som inte baseras på kapitalägande, vilket avser principen ”en medlem, en röst”. Det ska vara ett deltagande, som omfattar olika parter som berörs av verksamheten samt en begränsad vinstutdelning.
(Defourny & Nyssens 2008, s. 203)
Anledningen till varför man förlitat sig på EMES begrepp är på grund av att detta nätverk lyckades anta ett gemensamt förhållningssätt till studierna av sociala företag som något som kan omfatta nationella skillnader (Galera & Borzaga, 2009, s. 213).
3.1.2 Sociala företag
Enligt EMES är sociala företag icke vinstdrivande privata organisationer som producerar och säljer varor eller tjänster, relaterat till ett tydligt syfte att gagna samhället. Sociala företag sätter högt värde på självständighet och förlitar sig på en kollektiv styrka. De bär en risk kopplad till sin aktivitet. (Defourny & Nyssens 2008, s.
203)
Det finns olika slag av sociala företag och många sociala företag arbetar för att skapa möjligheter till arbete och rehabilitering för personer som befinner sig långt utanför arbetsmarknaden. I dagsläget finns ingen formell definition av sociala företag i Sverige, det finns inte heller någon lagreglering eller något regelverk (Tillväxtverket 2009, s.1).
Dock fattade regeringen beslut om en handlingsplan för arbetsintegrerade sociala företag den 22 april 2010 som går att hitta på Sofisams hemsida www.sofisam.se.
Tillväxtverket har också tillsammans med företrädare för företagen, rådgivare och andra myndigheter tagit fram kriterier som definierar ett arbetsintegrerat socialt företag.
Arbetsintegrerande sociala företag är företag som driver näringsverksamhet (producerar och säljer varor och/eller tjänster).
• med övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle
• som skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt
• som i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna eller i liknade verksamheter
• som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet (Sofisam, d.o.).
Det som definitionen betonar är integration, delaktighet och återinvestering.
3.1.3 Arbetsintegrerande Sociala arbetskooperativ
I ett kooperativt företag är det tre eller fler personer - oftast i företagsformen ekonomisk förening - som äger och driver företaget, styr det demokratiskt och deltar i verksamheten (coompanion.se). Huvuddelen av de arbetsintegrerade sociala företagen är organiserade som arbetskooperativ. De kan erbjuda möjlighet till både långvarig anställning och rehabilitering. Rehabilitering för att förbättra individers arbetsförmåga för att de sedan ska kunna gå vidare till anställning på den övriga marknaden.
Medarbetarna i sociala arbetskooperativ kan vara personer med långa sjukskrivningar, funktionsnedsättningar, tidigare missbruk eller andra arbetshinder. I arbetskooperativen ska individen känna delaktighet och deltagande. Delaktighet, eller empowerment är en viktig princip i alla arbetsintegrerade sociala företag. Dessa företag driver näringsverksamhet genom att producera och sälja varor och tjänster. De har bland annat som mål att integrera personer som står utanför arbetsmarknaden, de återinvesterar sina vinster för att utveckla sin egen eller liknande verksamheter, skapar delaktighet för medlemmarna och är fristående från offentlig verksamhet. (Tillväxtverket 2009, s.6)
Figur 1 visar de tre delarna som gör ett företag till ett socialt arbetsintegrerat företag.
Som för vanliga företag är marknadens behov av varor och tjänster viktigt. Förutom det kan de sociala arbetsintegrerande företagen erbjuda rehabilitering för personer som står utanför arbetsmarknaden. Här kan samhällets behov av rehab-tjänster och arbetstillfällen tillgodoses samtidigt som det gynnar den enskilda individen som får möjlighet till arbete.
Figur 1: Arbetsintegrerande sociala företag
Källa: (http://www.sofisam.se/?get=content&action=view&id=127-15)
Coompanion beskriver vinsten i ett kooperativt företag som ett nödvändigt medel – inte ett mål i sig. Soloföretagande är ofta normen, men i kooperativt företagande finns ett kollektivt fenomen. Invanda tankesätt får oss att förknippa företagaren med ”man, medelklass och svensk”, kooperativt företagande sänker trösklarna med att visa att även otraditionella företagare som kvinnor, unga, invandrare och före detta kriminella kan samarbeta och bli kreativa entreprenörer. Alla medlemmar i kooperativet äger och styr istället för att entreprenörskapet är förbehållet en eller ett fåtal ägare.
(Coompanion, 2007)
3.2 Nätverksteori 3.2.1 Samverkan
Företagsnätverk kan betraktas som flera företag anslutna till varandra eller en uppsättning anslutna relationer mellan företag (Anderson, Håkansson & Johansson 1994). En annan samverkansform är federationer, som enligt Swartz går att finna i en rad olika sammanhang. Bland annat i ekonomiska och ideella föreningar, medlemssammanslutningar reglerade i speciallagstiftning samt kapitalassociativa företag. I samband med revideringen av föreningslagen 1987 genomfördes en omfattande utredningsverksamhet av landets ekonomiska föreningar och den kooperativa sektorn. Här framställdes den federativa samverkan många gånger som ett avgörande inslag för en framgångsrik kooperativ verksamhet. Även i 1991 års förarbeten till revidering av konkurrenslagen poängterades den betydelse som den federativa samverkan hade haft för många kooperativa företag. När dessa har försökt
finna olika former av stordriftsfördelar har federationen erbjudit en möjlighet till detta, samtidigt som den lokala autonomin i huvudsak har kunnat bibehållas. (Swartz 1994, s.
59)
För några decennier sedan var det tillräckligt för ett företag att endast utveckla sin egen verksamhet. Dagens utmaning för företag består inte endast av att göra det utan att göra det tillsammans med andra. Företag lär av varandra genom nätverk. Nätverken har mer intensiva och funktionella informationstekniker och ses ha en större grad av lojalitet och förtroende företagen emellan än i de vanliga relationerna (Kekäle, 2003, s.245).
Swartz (1994) menar att det finns olika samverkansformer med varierande grad av federativa inslag. Exempel på sådana är strategiska allianser, joint ventures, olika former av kedjeföretag, gemensamma produktutvecklingsföretag eller företag som på olika sätt bedriver serviceverksamhet åt andra företag. Det federativa inslaget i verksamheter som dessa kan variera och bland annat vara beroende av vilken kontroll de samverkande företagen har över den gemensamma verksamheten och de gemensamma enheterna. Ett exempel på samverkan mellan företag som utgör ren federation är Buss i Väst AB som bildades 1992. Där gick 50 lokala bussbolag ihop för att främja gemensamma syften och ta upp konkurrensen med de större aktörerna på marknaden. Väsentliga inslag i den samverkan är olika former av samordnade inköp samt en för alla ingående bussbolag samlad planering och upphandling av linjetrafiken i det aktuella området. ”Federationen är de kooperativa föreningarnas sätt att nå vissa fördelar, motsvarande vad den privatkapitalistiska koncernen gör” (Swartz 1994, s.65).
Federationer beskrivs enligt Swartz ibland som en naturlig förlängning på det sätt som verksamhet bedrivs i olika former av föreningar och medlemssammanslutningar.
Federationen har också benämnts den ”kooperativa samverkansideologin” med innebörden att framgångsrik kooperativ verksamhet i stort sett inte varit möjlig utan någon form av federativ samverkan. Koncernen som samverkansform har varit vanligare bland aktiebolag än federationen. Federationen för medlemsassociationer och koncernen för kapitalassociationer kan betraktas som två samverkanstraditioner. I koncernen ägs bolagen av en aktör medan organisationerna i en federation är självständiga. Dock har traditionerna på senare tid kommit att försvagats. (Swartz 1994, s.34)
Svensson, Jakobsson & Åberg (2001) analyserar nätverk och lärande mellan företag i boken Utvecklingskraften i nätverk. Nätverk är enligt dem ett mångtydigt och inget väldefinierat begrepp. Begreppet kan snarare ses som ett uttryck för ett perspektiv. Det finns ingen definition av begreppet nätverk som gäller för alla situationer. Ett exempel på en definition och som passar bra i det här sammanhanget är ”Ett nätverk består av ett antal självständiga organisationer som tillsammans kan uppnå ett mål som de inte kan var för sig” (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s. 32).
Intresse för nätverk som utvecklingsstrategi började i Sverige växa relativt sent och man har länge tillämpat en traditionell, centraliserad planeringsmodell.
Det finns utvecklingsstrategier där det går att urskilja tre typer. Planeringsstrategin används framför allt i konkreta, resultatinriktade projekt som genomförs under en bestämd tid. I byggbranschen och i tekniskt inriktade projekt är planeringsstyrda projekt en tradition vilket är naturligt eftersom där finns hårda kriterier i form av tidsplaner, kostnadsramar, specifikationer av olika slag som miljö- och kvalitetskrav.
Planeringsstrategin har använts i utveckling av företag, i samhällsplanering, i lokal och regional utveckling och inom arbetsmarknadspolitiken. Brister har dock hittats när strategin har använts på nya och okända områden med tanke på att det finns en brist i flexibilitet och lokal anpassning. Aktiveringsstrategin betonar de berördas engagemang i och inflytande över en förändring. Strategin har främst använts i lokalt utvecklingsarbete, inom byutvecklingsgrupper, i freds- och miljöarbete, i organisations utvecklingsprojekt i företagen, inom kvinnorörelsen m.m. Inom strategin har det ofta arbetats utan program eller planeringsinstrument och ledaren ofta utgjorts av en eldsjäl.
Bristerna med denna strategi visade sig i form av sårbarhet, brist på långsiktighet, brist på stöd uppifrån och ett avtagande engagemang (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s.
36)
Som en kombination av de båda kan nätverksstrategin ses som ett försök att få aktiveringsstrategins underifrånansats med en bred, frivillig samverkan mellan olika enheter. Nätverksstrategin kan användas när projekten/verksamheterna är mer öppna, dvs. när målet och det förväntade resultatet inte är lika tydliga som i planeringsstrategin.
Syftet kan variera och vara företagssamarbete i olika former, att förbättra klimatet för innovationer, regional utveckling, testa nya affärsidéer eller som en form av lärande och kompetensutveckling. Jämfört med planeringsmodellen kan företagsformen variera och vara mer löslig. Intresset för nätverk är idag växande där det används till att bland annat
utveckla småföretag, skapa regional utveckling och uppnå långsiktig ekonomisk utveckling. (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, ss. 34-7)
3.2.1.1 Att bygga upp ett nätverk
Att bygga upp ett nätverk eller extern organisation handlar enligt Foss (1999) om att bilda ett gemensamt rykte, utveckla en ömsesidig förståelse mellan varandras handelspartners och påbörja marknadsföringsinsatser tillsammans. Det handlar om att samla ihop tillgångar och att arbeta fram ett nätverk kommer därför också att vara tidskrävande och kostsamt. Det tar lång tid för ett nätverk av företag att samla de gemensamma kompetenserna. Det är inte givet att det från början finns goda genererande relationer utan de utvecklas med tiden. Kunskapsutbyte, förtroenderelationer och standardiseringar måste gradvis byggas upp, det vill säga långa utdragna processer där senare korrigeringar troligtvis måste göras (Foss 1999, s.5).
Svensson, Jakobsson & Åberg (2001) menar att ett nätverk innebär att ett antal enheter har kopplingar till varandra. Knutarna i nätet är företagen och trådarna mellan är samverkan av olika slag. Nätverk kan vara mycket lösa och temporära eller mer fasta och långsiktiga. Det finns idag ett stort behov av företagsutveckling. Ett sätt att stödja och stimulera en intern utveckling av ett företag är genom nätverk. Industrisamhället ersattes av tjänstesamhället som nu övergått i ett nätverkssamhälle. Förutsättningarna för kommunikation och information är stora och nästan helt oberoende av rumsliga begränsningar. Nätverk ger bland annat små företag möjlighet att dra nytta av och hjälpa varandra (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s.32).
Enligt Svensson, Jacobsson & Åberg (2001, s. 32) förenas även, genom nätverk, det bästa av två världar. Det lilla företagets flexibilitet med det stora företagets bredd i kompetens och samlade resurser. Företagen kan hjälpa varandra med sådant de inte klarar av var för sig, de kan åta sig större uppdrag tillsammans, låna personal av varandra, genomföra kompetenssatsningar tillsammans och ordna gemensamma inköp osv. Berggren, Brulin & Gustafsson (1998), med Italien som exempel, menar att ett litet företag med få anställda som får en stor beställning inte gärna vill rekrytera fler anställda eftersom det både är kostsamt och riskabelt. I stället försöker man i en sådan situation ofta dela upp ordern med andra företag (Berggren, Brulin & Gustafsson 1998, s.34). Utveckling startar inte av sig självt men företag kan aktivt delta i utvecklingsarbete tillsamman i ett nätverk. Företagen kan på det sättet skapa en extern utvecklingsorganisation. Den hemmablindhet som kan uppstå i företag kan motverkas
genom nätverksdeltagarnas skilda erfarenheter och olika perspektiv. Expertkompetens kan tillföras nätverket genom att kostnaden delas mellan företagen (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s. 47).
3.2.1.2 Fördelar och nackdelar med samverkan
Svensson, Jakobsson & Åberg (2001) har i åtta punkter sammanfattat fördelar med att samarbeta i nätverksstrategin (bilaga 1). I de punkterna lyfter de fram att de enskilda företagen med hjälp av de andra i nätverket kan utvecklas. Utvecklingskompetensen i nätverket innebär en resursuppbyggnad och ett organisatoriskt lärande som leder till att organisationerna snabbt kan svara upp mot de ökande kraven på omställning och förnyelse. Förutsättningarna för att utnyttja externt expertkunnande ökar i ett nätverk och möjligheten att genomföra mer grundläggande förändringar ökar. Samarbetet i nätverk är flexibelt och efterfrågestyrt där man utgår från de deltagande företagens problem och situation. I nätverket delas erfarenheter som gör att företagen utvecklas och blir starkare.
Vinsterna tar många olika uttryck anser Swartz (1994), ibland ekonomiska som resultat av gemensam affärsverksamhet och ibland i kvalitativa termer. Men samverkan kan också i många sammanhang innebära att medlemsföretagens självständighet begränsas.
Detta kan ses som en kostnad för att få tillgång till olika former av vinst som samverkan genererar. Medlemsföretagen måste göra en avvägning mellan möjligheten till samverkansvinster och de kostnader som följer av samverkan. Den avvägningen kan vara svår att göra eftersom det är svårt att räkna ut och bedöma samverkansvinsterna utifrån. Kostnaderna kan bland annat innebära att man måste acceptera gemensamma beslut och överföra resurser för att bygga upp gemensam verksamhet och gemensamma enheter. Företagen måste därmed utvärdera genom att göra en avvägning mellan kostnaderna, och vinsterna av att delta i den federativa samverkan. (Swartz 1994, s.121)
Svensson, Jakobsson & Åberg (2001, s.39) menar också att det finns svårigheter med nätverk. Bland annat kan det vara svårt att visa på konkreta resultat av nätverkssamarbete. Resultaten är svåra att avläsa och diskuteras sällan i effektivitetstermer. Istället går det att se resultaten mer i termer av synergier, kontaktskapande, ett nytt sätt att tänka. Enligt Berggren, Brulin & Gustafsson (1998, s.
21) är det viktigt att inte enbart titta utifrån en nationalekonomisk marknadsanalys utan kräver att nationalekonomin möter andra samhällsvetenskaper såsom ekonomisk
geografi, sociologi, o.s.v. Hynes (2009, s. 121) menar också att det är svårt för sociala företag att räkna ut en ekonomisk vinst eftersom verksamheten genererar så mycket mer än enbart pengar. Det sociala företaget bidrar, förutom med ekonomisk vinst, även till en ökad samhällsnytta då fler människor får chans att anställas och ta sig ur arbetslöshet. Detta gör det svårare att räkna ut vinsten av att samarbeta med andra företag.
En annan svårighet kan vara att den frivilliga arbetsformen kan försvåra att uppnå ett konkret resultat då det inte finns tillräcklig styrning och fokusering. Nätverk kan dock fungera bra som en organisationsform för att snabbt inventera idéer och skapa engagemang (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s. 39).
Enligt Swartz (1994, s. 124) har en federativ organisation av många beskrivits som ett försök att skapa en effektiv avvägning mellan lokal autonomi och gemensam styrka – att inom ramen för en och samma organisationsform samtidigt försöka uppnå både stor- och småskalighetsfördelar. Exempel på småskalighetsfördelar är kunnande om och anpassningsmöjligheter till lokala marknadsförhållanden. Exempel på storskalighetsfördelar är möjligheter att utnyttja styrkan i de samlade resurserna, till exempel inom produktion och för att påverka olika aktörer i federationens omgivning.
Enligt Berggren, Brulin & Gustafsson (1998, s. 20) är i Italien nätverk mellan små och medelstora företag utbrett och de har en historia av en stark småföretagarsektor. Där gå vissa företag som konkurrerar med varandra ihop om gemensamma inköp, marknadssatsningar och möter gemensamt kunder. Detta gynnar de små och medelstora företagen eftersom det för dem blir möjligt att nå ut till fler kunders önskemål med hjälp av varandra.
3.2.2 Förutsättningar för samverkan
En förutsättning för federativ samverkan är att det finns uppgifter som är svåra att genomföra för de enskilda medlemsföretagen. Svåra i den meningen att det saknas kompetens inom området eller företaget saknar resurser. Genom samverkan kan det istället utföras i de gemensamma enheterna. Medlemsföretagen kan därigenom ägna sig åt den verksamhet där de har sina relativa styrkor och hantera övriga uppgifter gemensamt. Förutsättningar för att det ska fungera är att det finns en samstämmig bild från medlemsföretagens sida om vilka behov av samverkan som finns och att man kan enas om formerna för att genomdriva denna. Viktigt för att kunna samverka i en
federation är att det i medlemsföretagen finns ett likartat resursbehov samt en gemensam ideologi (Swartz 1994, s.123).
Varje företag interagerar direkt med vissa bestämda företag, inklusive dess kunder och leverantörer och de som är inblandade i liknande aktiviteter eller som har liknande resurser. Med andra samverkar de endast indirekt genom mellanhänder (Håkansson, Ford, Gadde, Snehota & Waluszewski 2009, s. 27). Det finns även yttre förutsättningar som påverkar där upplevda hot ofta beskrivs som bidragande orsaker till att federationer och en omfattande samverkan uppstår. I samverkan blir medlemmarna mindre beroende av externa parter och federationen hålls samman genom att medlemsföretagen behöver varandra och de gemensamma enheterna. Swartz menar att samverkan i viss mån handlar om att gå från vad som är omöjligt för det enskilda företaget till vad som är möjligt att uppnå tillsammans (Swartz 1994, s. 131). Svensson, Jakobsson & Åberg (2001, s. 114) har i en utvärdering av nätverkande mellan organisationer i olika utvecklingsprojekt funnit fyra byggstenar som är avgörande för en fungerande samverkan. Byggstenarna är tillit, jämlika relationer, tid och resurser och externt stöd.
3.2.2.1 Tillit
Trygga relationer är en avgörande förutsättning för att skapa ett öppet och konstruktivt kritiskt klimat i nätverket. Arbetsformen för lärande och utvecklande nätverk kräver förtroende och tillit (Svensson, Jakobsson 0& Åberg 2001, s. 114). Förtroende lyfter även Berggren, Brulin & Gustafsson (1998, s.29) fram då de ger en beskrivning av det sociala kapitalet som har en stor betydelse i Italien då kapitalmarknaderna fungerar dåligt. Det lönar sig att bygga upp ett personligt anseende med ett rykte om att vara en pålitlig partner. Många distrikt i Italien är inriktade på kundanpassade och skräddarsydda produkter snarare än på massproduktion och standardvaror. Ett framgångsrikt samarbete kräver därför ett stort förtroende och ömsesidighet. (Berggren, Brulin & Gustafsson, 1998, s.29)
Som framkommit i en undersökning gjord av Svensson, Jakobsson & Åbergs (2001) måste deltagarna i ett lärande nätverk lita på varandra och vara säkra på att det som de delger varandra inte sprids vidare till personer och företag utanför nätverket. Tillit föder öppenhet och öppenhet är i sin tur en förutsättning för att på djupet lära av varandra. Det är inte säkert att tillitsfulla relationer uppkommer omedelbart utan efterhand i en process som syftar till att skapa tillit. Förtroende och tillit uppstår inte lika lätt i alla
personsammansättningar. Ibland kanske det aldrig riktigt kommer och ibland kommer det med tiden eller direkt. Något som kan vara till hjälp för att skapa tillit kan vara att införa etiska regler och bestämda rutiner. Tystnadsplikt om det som delges mellan deltagarna kan bidra till att de känner sig tryggare och då vågar vara mer öppna. Andra deltagare och den samlade kraften i gruppen är värdefulla resurser för lärande och utveckling i det enskilda företaget. (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s.115)
Studier som gjorts av Håkansson, Ford, Gadde, Snehota & Waluszewski (2009, s.34) visar att ledare ansåg informella mekanismer så som förtroende och tillit viktigare än formella dokument och kontrakt, till exempel om hur man skulle hantera oförväntade förändringar på marknaden.
Nätverkssamarbete kan också bidra till personlig utveckling för personerna i gruppen där de får tala inför grupp och hålla en viss mötesordning m.m. här måste deltagarna fokusera på väsentligheter och bortse från mindre viktiga detaljer. Att lära och växa stimulerar också nyfikenhet och ifrågasättande. Risk och tillit är kopplade till varandra, ju större tillit man känner för varandra, desto större risk är man benägen att ta (Svensson, Jakobsson & Åberg 2001, s.117). Enligt Berggren, Brulin & Gustafsson (1998) är ett socialt kapital, med förtroende och ömsesidighet som centrala beståndsdelar själva förutsättningen för att företag som i andra sammanhang konkurrerar, skall komma fram till gemensamma lösningar. Att dela upp en order med andra företag är en lösning då ett enskilt företag inte har möjlighet att utföra jobbet själv. Att dela på en order fungerar både i teorin och i praktiken men är utan ett ömsesidigt förtroende inte möjligt att genomföra (Berggren, Brulin & Gustafsson 1998).
3.2.2.2 Jämlika relationer
Eftersom nätverkandet är frivilligt måste deltagandet vara belönande och utvecklande.
Något som förutsätter en positiv upplevelse är jämlika relationer där ingen är dominant eller trycker ner de övriga. Jämlika relationer innebär att alla kan komma till tals och vågar yttra sig. Jämlika relationer underlättas av att deltagarna har befattningar på ungefär samma nivå eller att de kommer från verksamheter som helt skiljer sig från varandra. Samtidigt kan det vara av värde att både chefer och övrig personal från samma organisation deltar för att personalen ska känna sig delaktig. Om det finns en projektledare eller extern resurs som leder arbetet behöver även den vara på nivå med de övriga. Det är viktigt att alla känner ansvar och delaktighet. Precis som respekt och
