2
Kurs: BG 1016 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp 2021
Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för jazz
Handledare: Bengt Stark Examinator: Joakim Milder
Joel Sellgren
Komposition utifrån influenser
Hur transkription av trumslagare kan influera en kompositionsprocess
Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete
Det självständiga, konstnärliga arbetet finns dokumenterat i KMH:s digitala arkiv.
3
Abstract
In this project, I have used material gathered by transcribing two meaningful drummers in the history of jazz, Elvin Jones and Eric Harland, in order to create original compositions. The transcription process is discussed, as well as how I took inspiration from a few of the phrases I found interesting, and tried to create new material based on those ideas. Towards the end of this thesis, I draw the conclusion that to create new music with this method, I need external inspiration such as harmony or melody in addition to the drum part to create a composition that I’m satisfied with.
Keywords: Drums, composition, transcription,
4
Innehållsförteckning
Förord ... 5
1. Inledning ... 5
1.1 Introduktion ... 5
1.2 Bakgrund ... 5
1.3 Syfte/frågeställningar ... 6
2. Redovisning av arbetet ... 7
2.1 Transkriptioner ... 7
2.2 Bearbetning ... 8
2.3 Kompositioner ... 9
2.4 Repetitioner ... 11
3. Konstnärliga resultat ... 13
3.1 Konsert 28/4 ... 13
4. Konstnärlig reflektion ... 14
5. Avslutning (slutsatser) ... 16
Referenser ... 17
Bilagor ... 18
5 1. Inledning
1.1 Introduktion
I mitt självständiga arbete har jag valt att arbeta med transkribering, för att sedan analysera, omarbeta, eller hitta intressanta passager på vilka jag kan basera egna kompositioner. Vidare ser jag även inlärningen av transkriptionerna som en intressant del av arbetet, och hur mitt trumspel påverkas av både instudering av transkriptioner, och att framtida kompositioner baseras på dessa.
1.2 Bakgrund
Historiskt sett har transkribering haft en stor roll inom jazzen. Dave Liebman 1skriver på sin hemsida ”How does one learn tone, nuance and develop a true and believable jazz sense of rhythm? Certainly, there are exercises and method books which can help a student attain these goals, but there is a built in elusiveness to these concepts since they are virtually impossible to notate in any convincing fashion. […] In my opinion, it (transcription) is the most efficient and productive technique for learning to improvise in the jazz tradition, or in any tradition for that matter.” (Liebman http://davidliebman.com/home/ed_articles/the-complete-transcription- process/ besökt 2021-05-08)
Att lyssna på gamla inspelningar, försöka höra exakt vad som spelas och sedan härma det på sitt eget instrument, är enligt mig som en av de främsta vägarna till att lära sig jazzens
tonspråk och kärna. Jag upplever även att det är en pelare som jag saknar. Istället för att gå in på detaljnivå, höra exakta nyanser och rytmisering, har jag gått mer på känsla. Hur känns energin i ett groove2, är det mycket som pågår i kompet, hårdragna dynamiska skillnader etc.
Detta sätt behöver inte vara fel i sig, men jag känner att jag missar något essentiellt om jag inte tar mig tiden till att respektera varifrån en idé, fras, eller komp har sitt ursprung, och även ge det tiden att faktiskt lära mig på detaljnivå.
1 Amerikansk jazzsaxofonist född 1946.
2 ”Groove är resultatet av en musikalisk process som ofta är identifierat som den vitala drivkraften (i en låt). Det innefattar skapandet av rytmisk intensitet i lämplighet till den musikaliska stilen eller genren som framförs.” (Whitall, Geoffrey. 2013
”Groove”. https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.A2284508. (hämtad 2021-01-08)
6
I detta arbete har jag valt att transkribera delar av grooves och solon, av två av jazzens främsta trumslagare, Elvin Jones 3och Eric Harland4. Valet föll på dem då de båda varit banbrytande, och förändrat idealet hos trumslagare under deras musikaliska bana. Jag vill undersöka hur trumspelet i stort har förändrats genom Jones spelstil på 1960-talet, och jämföra det med hur Harland utvecklat denna information till ett nutida trumsound och ideal.
Målet med arbetet är att genom mina transkriberingar kunna hämta inspiration och omarbeta fraser, för att sedan komponera egen musik där jag använder dessa som grund. Intressant är också en analys av hur trumspelet förändrats i stort genom dessa trumslagare, hur de har påverkat mitt trumspel, och hur arbetet kommer påverka min kompositionsprocess och om detta kommer påverka sättet jag spelar över dessa låtar.
Att kompositionerna baserats på inspiration från trumspel är en idé jag prövat med viss framgång tidigare. Vid dessa tillfällen har jag gått fram och tillbaka mellan ett trumset och piano, först spelat ett groove vid trummorna och samtidigt försöka höra en harmonisk idé som passar med groovet, och sedan försöka översätta idén vid pianot. Denna metod har oftast inte lett till någon större framgång kompositionsmässigt. Därför är det viktigt att i detta arbete använda en konkret metod för att arbeta fram kompositioner ur transkriptionerna.
1.3 Syfte/frågeställningar
I detta arbete är länken mellan transkription och komposition viktig. Jag vill utforska hur jag kan bearbeta existerande material för att få inspiration till att skapa något nytt och eget. Det är även intressant hur mitt trumspel utvecklas/påverkas av processen, vilka fraser och vilken typ av trumspel inspirerar mig till att komponera. Är det själva känslan, kärnan i spelet som inspirerar mig eller är det fraser, groove och en ”helhet”?
Hur kan jag genom transkriptioner bearbeta existerande material för att komponera egen musik?
Hur påverkas mitt trumspel av att kompositionerna är baserade på transkriberat material?
Kan jag hitta en kärna i dessa trumslagares ”sound”? Kan man på något sätt analysera vad som skapar ett personligt ”sound”?
3 Elvin Jones (1927–2004). En av de främsta trumslagarna på 60-talet. Bror till Thad och Hank Jones som även dessa är kända jazzmusiker. Känd för sin medverkan i John Coltranes kvartett. (https://www.pas.org/about/hall-of-fame/elvin-jones besökt 2021-05-13)
4 Eric Harland (f. 1978). Amerikansk trumslagare som varit med och skapat det moderna trumvokabuläret.
(https://www.allmusic.com/artist/eric-harland-mn0000159325/biography besökt 2021-05-13)
7 2. Redovisning av arbetet
2.1 Transkriptioner
Elvin Jones
Speak No Evil (Shorter, 1965) är titelspåret på denna skiva och även den första låten jag transkriberade från.
Här jag har plankat hela första temat och en komp-passage, för att analysera hur Elvin skapar spänning i relation till solisten och rytmsektionen. Min första reaktion var hur lite Elvin spelade under temat, något jag aldrig tänkt på innan jag skrev ner det som spelades. Han lägger stor vikt på 2–4:an i hi-hat, vilket ger groovet sin karaktär. Det pratas ofta i
musikvärlden om att vara ”on the beat”5, ”behind the beat” eller ”on top of the beat”. Detta exempel är perfekt för att visa just ”on the beat”, att ligga mitt i fjärdedelspulsen.
Elvin är känd för att spela ganska stökigt, därför blev jag förvånad över hur lite han spelade men hur väl det tjänade låten under temat. Under komp-passagen jag plankade, spelar Elvin enligt sitt karaktärsdrag med hög intensitet och många olika idéer. Åttondelstrioler
orkestrerade på hela trumsetet är ett av Elvins kännetecken. Här använder han det mycket effektivt som motrytmer till Wayne Shorters solo.
JuJu (Shorter, 1965) är titelspåret från en annan skiva av Wayne Shorter.
Två saker är för mig extra intressant i denna låt. Det ena är hur Elvin använder hi-haten.
Vanligtvis då man kompar låtar i 3/4 på trummor, spelas hi-haten på slag 2 och 3. Under stora delar av både melodin och solopartier spelar Elvin istället punkterade fjärdedelar från andra åttondelen i takten. Då hamnar hi-haten på slagen 1å, och 3, detta skapar en polyrytm i 4/4 gentemot låtens originalpuls. Genom att spela detta, får groovet en stark grund, över vilken han kan spela sina signatur-trioler.
Värt att nämna är hur detta ostinato6 ökar komplexiteten koordinationsmässigt. Det andra är att han genomgående under i stort sett hela låten, vid de tillfällen han spelar synkop till nästa 1: a, spelar på hängpuka och ridecymbal. Ganska ovanligt men förvånansvärt effektivt.
Elvins solo på ”JuJu” var en utmaning att transkribera. Dels på grund av ett ganska snabbt tempo i 3/4, men även för att många idéer och fraser spelas med en känsla av att Elvin
sträcker ut eller manipulerar timingen. Detta är ett kännetecken för just Elvin Jones, förmågan att spela över taktstrecken med en ganska oklar frasering utan att allting fallerar. Ett exempel detta finns i takt 16 i solot där jag gjort en kompromiss genom att skriva en 2/4 takt då jag inte såg något bättre sätt att skriva ner det som spelas där.
När jag lyssnar på Elvin förvånas jag alltid över hur många idéer och olika fraseringar han spelar. Det är även ett väldigt melodiskt sätt att spela på vilket tyder på att han i sin tur blivit inspirerad av Max Roach7. Här finns ett stort förråd av information, det är bara att djupdyka i vilken fras som helst för att bli inspirerad till ny musik.
5 Eric Harland definierar on top/behind/on of the beat;
https://www.youtube.com/watch?v=1PRsRagfrm0&ab_channel=jazzheavendotcom (hämtad 2021-01-08)
6 ”En term som används för att beskriva repetitionen av ett musikaliskt mönster, medan andra musikaliska element förändras”
(Schnapper, Laure. 2001. ”Ostinato”. https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.20547 (hämtad 2021-01-08)
7 Amerikansk jazztrummis (1924–2007). Känd för att ha utvecklat det solistiska trumspelet med melodiska fraser runt trumsetet.
8
Eric Harland
Ask Me Now (Monk, 1951) från skivan Twio (Smith III, 2018) av Walter Smith III blev min första plankning där Eric Harland spelar.
Det som fascinerar mig mest i denna plankning är Harlands sätt att spela med och mot melodin, och hur han förhåller sig till bassisten Harish Raghavan8. I A-delarna spelas ett s.k broken-komp, med betoning på 1:a och 3:e slaget i takten. Trummor och bas förhåller sig dock ganska fritt gentemot detta koncept, och det märks. Harland spelar diverse
triolfraseringar, och lägger till ornamenteringar i groovet på ett smakfullt sätt, och spelar mycket utan att ta över i ljudbilden.
Försöker man analysera vad som spelas ser man ganska snart att många fraser liknar Elvin Jones triolfraser, möjligtvis något moderniserade, t.ex. genom att byta bastrumma mot hihat eller att lägga en flam på sista triolen. Takt 17–20 är typiska för detta moderniserade ”Elvin- språk”. Intressant är även takt 25–26, där fraseringen skiftar och blir lite mer oklar, accenterna på den andra triolen skiftar ens fokus från pulsen och sextondelarna i takt 26 ökar känslan av fri frasering. I B-delen går bandet på walking och Harland spelar genast mer sparsmakat och pocket.
Nobody. Else But Me (G. Kern, 1946) blev den andra plankningen med Harland. Jag har valt att fortsätta planka från samma skiva, ”Twio”. Första temat spelas på likt ”Ask Me Now” med broken-komp. Harland spelar om något ännu friare över pulsen, men lyckas ändå hålla kvar drivet i detta medium-up tempo. Här är kontrabasen mer drivande i pulsen, vilket ger Harland det utrymme som behövs för denna typ av trumspel. Det är inte många trumslagare som kommer iväg med att spela så mycket som i detta exempel, men han gör det med bravur.
Harlands solo över bass-walking är fullt med spännande fraser. Han gör ett crescendo över hela solot, där det hela börjar med att han följer basens walking med ridecymbalen, till att spela friare fraser där han leker med underdelningen och olika accenter. Alla
triolkombinationer som bildar ett slags modernare trumspråk. Han väljer sedan att spela hi-hat på alla fjärdedelar under sista delen av solot, för att ha en grund till idéerna och fraserna han vill få ut i sitt spel.
2.2 Bandet
Inför detta projekt funderade jag på vilken sättning jag ville att musiken skulle spelas.
Alternativen var kvartett eller kvintett. Jag visste också att jag ville sätta ihop ett nytt band till konserten, med musiker som jag velat spela mer med under min tid på KMH. Jag valde mitt band dels för att jag ser upp till dem som musiker, men även för att jag tycker de är starka kompositörer, som jag skulle kunna diskutera mina kompositioner med för vidare input och nya idéer.
Linnea Jonsson – trumpet Mikael Vilhelmsson – piano Jon Henriksson – kontrabas Jag själv – trummor
8 Amerikansk bassist och kompositör född 1982.
9
2.3 Bearbetning
Efter att jag färdigställt transkriptionerna började jag med bearbetning av materialet samt komponerandet. I min arbetsprocess utgick jag från ett trumkomp alternativt en rytmisk fras i början av komponerandet. För att hitta en utgångspunkt valde jag att återigen att lyssna på det plankade materialet samtidigt som jag följde med transkriptionen för att se vilka fraser jag fann inspirerande och användbara. Jag satt även enbart med transkriptionerna vid trumsetet och spelade igenom delar av materialet för att få inspiration till idéer att använda i nya låtar.
Under denna process ringade jag in specifika fraser som jag drogs till och skrev även kommentarer under hur jag ville att känslan i den potentiella nya låten skulle vara. Några exempel på detta är på den låt som kom att heta ”Verklighetsflykt”, där skrev jag bl. a
”långsam, ”bluesig” och ”triolbaserad”. Denna idé fick jag av Ben Wendel9och kommer från hans masterclass10 i komposition som finns tillgänglig på internet. Där ger han exempel på en kompositionsmetod som innebar att man i stora drag beskrev olika element i en ny
komposition, och därefter jobbar efter beskrivningarna för att skapa ny musik.
2.4 Arbetsmetod
För att få en utgångspunkt för komponerandet använde jag följande metod:
1. Lyssna och analysera det transkriberade materialet. Hitta intressanta fraser att försöka skapa nånting utav. Här använde jag även tidigare nämnda teknik där jag skrev ned olika musikaliska element en låt skulle kunna innehålla.
2. Improvisera med de valda fraserna vid trumsetet för att få en bild av vilken typ av groove låten ska byggas på. Försök få en bild av hur kompositionen ska låta i huvudet innan steg 3.
Detta gjorde jag genom att spela groovet på trumsetet och samtidigt försöka höra vilken typ av harmonik eller melodier jag ville ha i låten.
3. Gå mellan pianot och trumsetet för att prova harmoniska eller melodiska idéer som uppkommit i samband med steg 2.
När en tydligare form på kompositionen uppenbarade sig upprepade jag dessa steg för att utveckla eller skriva nya delar till låten.
2.5 Kompositioner
Last Stand (ej färdigställd)
Min utgångspunkt för kompositionen var en del av groovet i Wayne Shorters ”JuJu”.
Elvin spelar en fras som går över två takter och återkommer flera gånger under låten. Jag började först med triolbaserad frasering likt kompet i ”JuJu”, men experimenterade även med rak frasering och olika tempon. Processen fortsatte genom att jag gick mellan trumsetet och pianot för att hitta en slags grund för låten i form av en ackordsföljd. Jag skrev faktiskt två versioner av denna låt, den första där jag efter en stund av komponerande insåg att jag stulit i stort sett hela melodin från en låt av Eric Harland som heter ”Triumph”. Efter detta gjorde jag
9 Amerikansk jazzsaxofonist och kompositör född 1976.
10 https://www.benwendel.com/masterclass
10
ett nytt försök, jag behöll groovet men ändrade den ganska modala ackordföljden något och skrev därefter en ny melodi.
Elvins kompfigur i ”JuJu” som låg till grund för Last Stand, och som jag senare kom att använda sparsamt i Sommen.
Introspection
När jag började komponera detta alster hade jag valt en fras från ”Nobody Else But Me” av Harland. Frasen bestod av fyra fjärdelar, bastrumma, virvel, virvel, paus. En fras med backbeat helt enkelt. Jag upplever att just denna typ av fras var något jag letade efter innan kompositionens början, något externt jag ville hitta i musiken. Just därför kan det vara svårt att härleda frasen till exemplet nedan. Även om jag experimenterade runt med frasen i olika varianter och taktarter, till sist 7/4, så upplever jag att jag valde denna fras för att den är ganska intetsägande, just för att kunna göra om den till nästan vad som helst. Under denna process började även skriva några pianoackord i 7/4 och ur det föddes denna låt. Den färdiga versionen av detta alster har jag knappt ändrat på under projektets gång.
Denna simpla fras utgick jag från vid kompositionen av Introspection.
Denna fras blev grundkompet i Introspection.
Verklighetsflykt
Denna låt baserades på en triolfras som Eric Harland spelar i ”Ask me now”.
Jag hade en idé om en grundrytm som skulle användas i temat, som tog inspiration från låten
”Sonnet for Stevie” (Turner, Mark. Lathe of Heaven, ECM Records 2014). Sektionen av den låten jag tog idén av är för det första väldigt bluesig men har även tre takters form, något som jag även implementerade i min låt då jag tyckte att det lät naturligt i detta fall. När jag visade låten för min handledare påpekade han att denna typ av idé kan kännas onaturlig, men på grund av att idén med tretakters-formen var genomgående för hela låten och formkänslan, upplevde jag inga problem med den.
11
Harlands fras på Ask med now som inspirerade Verklighetsflykt. Jag tycker denna fras visar på hur Harland moderniserat Elvins fraseringar.
In due time
B-delen på denna låt är baserad på rytmen i B-delen på ”Speak No Evil”.
Rytmen som spelas är en femgruppering. Jag tog den idén och improviserade runt den på trumsetet i olika tempon, och fastnade för hur den lät i uptempo. Jag hörde ett modalt sound i huvudet och gick sedan mellan pianot och trummorna för att testa olika idéer. Jag och Linnea träffades sedan och började skriva en melodi tillsammans. Jag fastnade för en slinga som blev låtens öppningsfras och utvecklade den vidare för att skapa variation.
Sommen
Denna komposition kom till ganska sent i arbetet, och arbetsprocessen gick snabbt. Låten kom till genom att jag improviserade fram en ackordföljd vid pianot, dvs inget trumgroove involverat, därför var jag tveksam till om låten skulle vara relevant för arbetet. Dock kunde jag inte släppa idén då den tilltalade mig så pass att jag var tvungen att slutföra den. Under kompositionsprocessen hörde jag ett långsamt 6/8 groove med backbeat över låten. Det byttes senare ut till ett jazzigare, Elvin-liknande groove vilket i mitt tycke gjorde den relevant för arbetet. Jag valde att byta ut ”Last Stand” mot denna låt till konserten.
2.6 Repetitioner
Rep ett 29/3–21
Första repet, och första gången vi spelade med varandra som grupp. Den här gången ville jag endast testa låtarna, jag hade med mig ”Introspection”, ”Verklighetsflykt”, ”Solsken” och
”Last Stand”.
* Last Stand
Jag hade ganska höga förhoppningar för den låten då jag innan tänkt att det skulle vara en av de ”bättre” kompositionerna. När vi spelade låten kändes det inte lika självklart, melodin i A kändes okej men inte lika bärande som jag trott, mellanspelet och B-delen alltför diffusa. Jag hade innan repet valt att skriva om B-delen från 5/4-takt till 3/4, för att passa resten av låten.
När vi kom till B-delen första genomspelningen tappade låten energi, tvärtemot vad jag tänkt, och kanske skulle den delen i 5/4 skapat mer intensitet då det blir lite mer rörelse i claven.
* Introspection
Denna komposition lät bättre än jag förväntat mig till skillnad från den förra. Det första mina medmusiker sa efter genomspelningen var att de kände sig ovana att spela i 7/4 vilket jag inte tänkt skulle vara ett problem. Efter bara en till genomspelning där alla fick tid att vänja sig vid taktarten lät det redan bättre. Jon kom även med idén att spela en D-pedal över B-delen, vilket skapade en ny dimension i låten som jag senare kom att använda i arrangemanget.
12
* Verklighetsflykt
Jag kände mig osäker på denna låt innan repet. Jag visste inte om idén var tillräckligt stark för att vara med i examenskonserten, och det fanns delar av låten som inte var helt klara. Vi gjorde ett försök ändå, och jag blev positivt överraskad över den generella känslan i låten.
Mikael hjälpte mig med harmoniken i B-delen vilket resulterade i låten som den ser ut nu. Vi gjorde några försök till på låten för att lära känna den ännu bättre.
* Solsken
En låt jag skrev för två år sedan, inför New Sound Made 2019. Inspirationen är tagen från
“What Was” (Kneebody, The Line. Concord Records 2013) av Ben Wendel, som använder ett ostinato i pianot som ligger på ett konstant offbeat genom låten. När vi spelade denna låt 2019 hittade jag inget bra groove. Jag valde nu att utelämna en del av backbeatet, vilket passade låten bättre.
Rep två 6/4–21
Strax innan detta rep ringde Linnéa och berättade att hon fått förkylningssymptom vilket innebar att vi inte kunde repa hela bandet, men även att konserten som då var schemalagd den 8e april inte kunde bli av. Med facit i hand kan jag säga att de extra veckorna var behövda.
Jag hade inte färdigställt låtarna helt och hållet även fast det bara var två dagar till konsert, jag var beredd på att spela ändå och göra det bästa av situationen men så blev det inte.
På repet spelade vi i rytmsektionen vidare på ”Introspection” och provade idén med D-pedal på B-delen vilket var lyckat. Vi spelade även ”Verklighetsflykt” där största frågan nu var hur formen skulle se ut.
Under detta rep testade vi en ny låt som då inte var färdig, ”In Due Time”. Jag fick
kommentaren av mina medmusiker att låten var rolig att spela på vilket jag såg som väldigt positivt.
Rep tre 25/4–21
Nästan en månad efter första repet var det åter dags att ta tag i låtarna på riktigt. Jag hade även med den sista låten ”Sommen” under detta rep. På grund av att den kom till så pass sent i processen var jag noggrann med att skriva ut hela formen, solon inkluderat, i noten, så att inga frågor skulle uppstå. Denna strategi visade sig fruktsam då inga större frågetecken visade sig under genomspelningen.
Under kompositionsprocessen av denna låt hörde jag ett långsamt 6/8 groove med backbeat över låten. När vi spelade låten på repet upplevde jag att det groovet inte passade in. Den skrivna basgången gjorde att jag ville spela mer rörligt, och gick därför över till ett Elvin- liknande groove likt det jag hade försökt använda på ”Last Stand”.
Vi bestämde slutgiltig form på resterande låtar och resten av repet gick till att öva och spela ihop oss inför konserten.
Rep fyra 27/4–21
Även detta rep gick till att spela ihop oss och att öva in låtarna ännu bättre. Det enda jag kände att jag saknade efter detta rep var att jag inte fått känna tillräckligt mycket på mitt eget trumspel i konserten. Jag hade bestämt att jag skulle spela ett improviserat intro mellan första och andra låten på konserten vilket jag faktiskt aldrig provade innan det var skarpt läge. Detta eftersom jag på repen försökt fokusera så mycket som möjligt på kompositionernas form, och att mina medmusiker vid konserten skulle vara så bekväma som möjligt bekväma att spela på
13 låtarna. Jag tror även att jag ville ge mig själv en utmaning genom att skapa i stunden. Samma sak med trumsolot på ”In Due Time”, vi repade den låten i sin helhet en eller två gånger, och jag känner att jag hade behövt spela solodelen några fler gånger eller vampa den längre för att testa olika idéer och hitta fraser som funkar.
3. Konstnärliga resultat 3.1 Konsert 28/4
Äntligen dags för konsert. Jag hade spenderat så mycket tid att tänka på kompositionerna under arbetets gång att jag glömt tänka på att jag faktiskt skulle vara tvungen att prestera vid trumsetet på konsertdagen. Dock kände jag mig bekväm med bandet och musiken jag skrivit är inte så pass avancerad att det var något specifikt ställe jag var orolig för.
Det var också en ganska speciell känsla att soundchecka och veta att det inte kommer vara någon publik i salen. Oftast när man kommer till en lokal brukar stolar vara dukade och man får en känsla av vilka som kanske kommer och tittar, nu var Lilla Salen, en ganska stor lokal, helt tom. Personligen brukar känslan av den potentiella publiken ge en viss nervositet, men också göra så att jag taggar till då jag vill ge mitt bästa. Konserten kom att bli streamad, men känslan av att spela inför folk uteblev. Jag gjorde ändå mitt bästa för att kommunicera med streamingpubliken, och hoppas att jag lyckades.
Vi inledde konserten med ”Introspection”. Som introlåt till konserten kanske vår version blev en aning lång. Jag tyckte samspelet på denna låt fungerade bra och personligen ville jag spela denna låt först dels för att den passade som introduktionslåt men även för att det är en bekväm låt att spela. Jag har jobbat mycket med att spela i 7/4-takt under min tid på KMH, så det var roligt att visa upp ett resultat av den delen av mitt övande.
I övergången mellan ”Introspection” och ”Verklighetsflykt” hade jag bestämt att jag skulle spela ett improviserat intro, något jag är inte har speciellt mycket erfarenhet av. Jag ville utmana mig själv helt enkelt. I denna passage blev jag åter nervös då jag inte övat inför den på repetitionerna. På det stora hela gick det bra och jag är glad över att jag gav mig denna insats i konserten.
”Solsken” blev också en lyckad tagning. Jag hade valt att ta med en extra virvel som var lågt stämd till denna låt, ett beslut som jag tycker gynnade låtens mystiska karaktär. När jag lyssnar på versionen i efterhand upplever jag att jag kunde tagit ut svängarna och spelat ut mer. Just detta, att ta ut svängarna, är en kommentar som jag fått flera gånger om mitt
trumspel av flera lärare under min tid på KMH, och här hör jag själv att även om det är en fin tagning så hade den mått bra av lite mer initiativtagande från min sida.
”In Due Time” gick bra, personligen känner jag att mitt trumspel kunde burit upp låten ännu mer, men jag tycker att vi hade ett starkt samspel som vägde upp det, framförallt var låten väldigt rolig att spela live, vilket jag tror kan bero på tempot, men även på de rytmiska inslagen i låten, som inbjöd till starkt samspel.
Avslutningslåten för konserten blev ”Sommen”, en låt som blev lite av en hyllning till min hembygd och mina föräldrar. Jag tycker att låten blommade ut på konserten tack vare mina medmusikers fantastiska insatser.
14
Efter allt slit levde konserten upp till mina förväntningar. Jag hade kommit över tröskeln från att vara otroligt tveksam till mina kompositioners musikaliska standard, till att vara mer än nöjd med slutprodukten. Med det sagt har mina medmusiker utan tvekan haft stor inverkan på resultatet och jag är otroligt tacksam att de tog sig tiden att vara med i detta projekt, och glad över att de själva uttryckte glädje över att ha fått vara med på resan.
4. Konstnärlig reflektion
Mitt mål i början av arbetet var dels förhållandet mellan transkription-komposition, dels inlärning av transkriptionerna för att få en djupare förståelse för varje trumslagares frasering och sound. Den delen av arbetet kom att bli sekundär till komponerandet. Jag har självklart jobbat med plankningarna, men inte på den detaljnivå jag var inriktad på i början av arbetet. I efterhand ser jag detta en mindre lyckad del av arbetet då den processen likväl hade kunnat ge inspiration till nya alster på samma sätt som mitt valda sätt att gå tillväga; att välja fraser på förhand att inspireras av för att arbeta vidare.
Kompositionsprocessen tog längre tid än jag planerat, då jag hade en period i januari-februari där min motivationsnivå var väldigt låg och jag funderade på att avbryta arbetet. Jag upplevde att jag valt fel fördjupningsområde då min kompositionsprocess inte fungerade och jag kände att den vägen inom musikerskapet inte var riktning jag ville ta. Dessa tankegångar etsade sig fast hos mig. Vändningen kom från ingenstans, dagen efter jag bestämt mig och accepterat att jag ej ville slutföra processen vaknade jag med ny energi och viljan att ta mig genom denna negativa period. Två veckor efter detta hade vi vårt första rep vilket cementerade viljan att fortsätta då jag överraskades positivt över att musiken funkade så väl som den gjorde.
”Hur kan jag genom transkriptioner bearbeta existerande material för att komponera egen musik?”
Transkription är något jag även jobbade med i kursen Projekt 2 på KMH. Där kom jag för första gången i kontakt med att intensivt lyssna och försöka höra vad andra trummisar spelar.
Att använda transkriptionerna som grund för ny musik har varit en stor utmaning. Dels på grund av min ringa erfarenhet inom kompositionsområdet, dels för att trumkomp eller groove enbart är en del liten del av en fulländad komposition. I början av kompositionsprocessen jobbade jag i brant uppförsbacke. Jag blev begränsad av mig själv och min förmåga att vara självkritisk. Detta resulterade i ett arbetssätt och miljö som inte var så fruktsam som den skulle kunna varit. Jag upplever dock att jag genom arbetet nåt till en punkt där jag förstår mig själv och min inre stress, så att jag kan göra mitt bästa för att undvika denna situation i framtiden. Framförallt har det att göra med att testa idéer tidigare i processen. En tankegång jag ofta haft är att jag själv måste komma till ett rep med färdiga alster och idéer. När det var dags och repa och vissa låtar inte var kompletta, löste problemen sig i och med mina
bandmedlemmars idéer och förslag. Detta fick mig att inse att jag kanske bör repa musiken, eller involvera medmusikerna långt tidigare i processen. Ett exempel på detta är hur jag och Linnéa tillsammans jobbade fram temat till ”In Due Time”.
Jag hade valt ut en del olika fraser jag tyckte var intressanta, men hade svårt att sätta dem i kontext. Det var även en utmaning att hitta ett arbetssätt som funkade för mig. Jag provade några olika vägar, där den vanligaste blev att spela den valda frasen, improvisera i olika tempon och underdelningar för att se om jag fastnade för något. ”In Due Time” tyckte jag blev en av de mer lyckade de idéerna som var sprungen ur detta koncept. Processen började
15 med att jag improviserade runt med fem-grupperingar runt trumsetet. Ur det kom idén med en låt i högt tempo. Jag fortsatte enligt min arbetsmetod och jobbade fram det som kom att bli rytmen i A-delen på låten, och hittade även en modal harmonik jag tyckte framhävde intensiteten i rytmerna jag valt. Detta är även ett tydligt exempel på att jag komponerat från trumsetet och sedan gått till pianot för att slutföra låten. Jag är alldeles för tekniskt begränsad på pianot för att en låt i det tempot skulle komma till mig naturligt. Däremot blev ”Sommen”, den lugna, balladliknande låten, först komponerad på piano för att sedan få trumkomp bestämt i efterhand.
”Sommen” är även den låt där jag för första gången kände att jag hade en tydlig vision som jag kunde kommunicera till mitt band. På grund av tidsbristen och att låten kom till, ganska spontant, mot slutet av arbetet, försökte jag skriva en storform hellre än en melodi där formen bestäms i efterhand. Upplevelsen när vi spelade låten för första gången på repet och allting funkade var väldigt tillfredställande, och gav mig trots för alla negativa tankar under arbetets gång, lite självförtroende och stolthet för vad jag åstadkommit.
Angående ”Verklighetsflykt” var jag ganska osäker på hur kompositionen skulle låta när den blev spelad live, men blev positivt överraskad under första repet. Melodin som jag tidigare uppfattat som lite oklar och inte så bärande lät bättre än jag trodde och harmoniken likaså.
Detta på grund av ett misstag i noten, ackordföljden jag skrivit från början var Amaj7#11 – G6/9, F#maj7#11-E7#11. Dock misstolkades harmoniken till att vara Fmmaj7 och Emmaj7 vilket tilltalade mig när jag hörde det.
Vidare hade jag även svårt att skriva färdigt melodin på ”In Due Time” då jag hade skrivit hela ackordföljden och låtens olika sektioner utan melodi, och känner i efterhand att melodin känns lite väl spretig på vissa ställen, framförallt upplever jag att C-delen inte riktigt passar in med resten av låten.
Under arbetets gång blev det mer och mer tydligt hur jag behövde något annat än trumspel för att inspireras till låtskrivande, en extern influens, något utanför mitt trumspel jag som kunde tända en kompositionsgnista. På Verklighetsflykt blev den influensen ”Sonnet for Stevie” av Mark Turner. I en promotionvideo11 till hans album ”Lathe of Heaven” pratar han om sin egen kompositionsprocess och hur han själv inspirerats av Stevie Wonders låt ”Blame it on the Sun”. Kanske är dessa influenser något som genomsyrar allt musikskapande? Personligen tror jag det, i högsta grad för min egen del.
”Hur påverkas mitt trumspel av att kompositionerna är baserade på transkriberat material?”
En tydlig influens av transkriptionerna i kompositionerna och därav mitt trumspel som jag inte förutsåg var förekomsten av swing i låtarna. ”Verklighetsflykt”, ”In Due Time”,
”Sommen” och ”Last Stand” blev alla triolbaserade i varierande grad, en typ av musik jag inte trodde att jag var kapabel att skriva. Personligen har jag alltid varit mer dragen till
kontemporär jazz. Rak underdelning, udda taktarter och influenser av andra genrer som rock, pop, och hiphop har varit betydelsefull under min musikaliska resa. Det är musik med dessa typer av inslag jag, när jag haft en vision för mitt musikskapande, tänkt att jag vill skapa en variant av. Mina transkriptioner har varit på jazz-standards där trumspelet, självklart väldigt varierande beroende på vem som spelar, hållit sig till det mer traditionella vokabuläret inom jazztrummor. Detta fick påföljden att några av mina kompositioner att anta en karaktär som
11 https://youtu.be/Ar_g4lmRFkw?t=306 (besökt. 2021-05-13)
16
jag inte hade tänkt mig men gladeligen mottog.
Om jag lyssnar på helheten i mitt trumspel på konserten så kan jag ärligt talat säga att jag inte upplever någon större skillnad efter arbetet. Självklart är det alltid svårt att höra och bedöma sin egen utveckling, men i detta fall tycker jag mig inte spela på ett annorlunda sätt än jag gjorde innan arbetets början. Återigen är det värt att nämna att inlärningen av
transkriptionerna ej kom upp till nivån jag var inriktad på i början. Det hade möjligtvis gjort mig mer medveten om vad jag snappat upp ur transkriptionerna och vad som gått mig förbi.
En annan intressant reflektion om arbetet är hur det påverkade mig att kompositionerna till stor del började med att jag skrev trummorna först. När jag skrev musik till New Sound Made 2019, var det sista jag tänkte på vad jag själv skulle spela. Detta fick konsekvensen att groovet på alla de fyra låtarna i det projektet lät i stort sett likadant. I detta arbete hände nånting annat.
På grund av de bestämda utgångspunkterna för kompositionerna blev det variation nästan automatiskt, på gränsen till instinktivt. Att kombinera kompositionsprocessen med att skriva groove på trummorna samtidigt som harmonik eller melodi skrivs vid pianot känns som en viktig lärdom att dra efter arbetet.
”Kan man hitta en kärna i dessa trumslagares ”sound”? Vad är det som gör att en person låter som just den?”
Elvin Jones är en trumslagare vars sound är otroligt karaktärsfullt. Ett av hans kännetecken är att han får trummorna att låta stort och mycket. Jag tycker dock hans tydligaste karaktärsdrag är fraseringen. Detta är något som inte går att få ner på papper. Hans teknik, hur han stämmer trummorna, och hur stora trummor han använder stor påverkan, men att en person låter som just den har enligt min åsikt att göra med personens frasering och touch. Som trumslagare är det vanligt att man inte får spela på sitt eget instrument. Ofta kommer man till en konsertlokal eller ett övningsrum, och möter ett nytt instrument. Trummorna är ofta stämda olika och känns annorlunda att spela på. Det gör att man som trummis även när man är obekväm med instrumentet måste kunna förmedla sitt sound, något som de allra bästa trumslagare är högst medvetna om, och det är även dessa som får de inte lika välljudande instrumenten att låta bäst. Allt har att göra med riktning, teknik, touch, och frasering.
Jag antar att den riktning jag pratar om, är kärnan i soundet. Erfarna musiker, med
igenkännbart sound, måste vara medvetna hur de själva låter, vad de vill åstadkomma med musiken och hur de ska ta musiken till den platsen. Riktning är något jag personligen har haft svårt med under min musikaliska resa. Jag spelar ibland på auto-pilot, och spelar ofta
igenkännbara fraser som jag hört andra spela. Även mitt trumspel har karaktärsdrag som avspeglar min personlighet, men när jag lyssnar på mig själv upplever jag att min musikaliska riktning inte alltid finns där. Detta är kanske viktigare än något annat, transkriptioner
inkluderat. Att hitta min riktning och aktivt jobba för musikens bästa.
5. Avslutning
Målet med detta arbete var att utmana mig själv. Komposition är inte något som kommer naturligt till mig, det är något jag aktivt måste söka upp och komma över en inre tröskel för att lyckas skapa alster som för mig är musikaliskt tillfredställande. Efter arbetet tar jag med mig nya tankesätt och redskap för att skapa, och känner även att jag lärt känna mig själv bättre under resans gång. Jag nådde inte ända fram med transkriptionerna. De utgjorde inspiration
17 till mina kompositioner, men djupinlärningen och hur det påverkar mitt trumspel kvarstår. Det får kanske bli nästa mål i min musikaliska resa.
Referenser
Skivor
Kneebody. The Line. Concord Records; 2013.
Smith III, Walter. Twio. Whirlwind Records; 2018.
Shorter, Wayne. Speak no Evil. Blue Note Records; 1965.
Shorter, Wayne. JuJu. Blue Note Records; 1966.
Turner, Mark. Lathe of Heaven. ECM Records; 2014.
Litteratur
Schnapper, Laure. 2001. ”Ostinato”.
https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.20547 (hämtad 2021-01-08) Whitall, Geoffrey. 2013 ”Groove”.
https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.A2284508. (hämtad 2021-01-08) Internet
Mattingly, Rick. Elvin Jones (https://www.pas.org/about/hall-of-fame/elvin-jones besökt 2021-05-13)
Nastos, Michael. Eric Harland Biography
https://www.allmusic.com/artist/eric-harland-mn0000159325/biography (besökt 2021-05-13) Eric Harland definierar on top/behind/on of the beat
https://www.youtube.com/watch?v=1PRsRagfrm0&ab_channel=jazzheavendotcom (hämtad 2021-01-08)
18
Bilagor
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
