ARBETSRAPPORTER
Kulturgeografiska institutionen
Nr. 732
___________________________________________________________________________
En torr Chablis till stekt strömming
En studie i arkitekturkritik av Bo01 och BoStad02
Sara Söderqvist
2
Förord
Arkitektur fungerar både som en konstform med estetiska uttryck och som en social företeelse. Jag har tillsammans med kulturgeografi även konstvetenskap som huvudämne. Inom konstvetenskap är det arkitektur och framförallt bostadsarkitektur som varit mitt huvudintresse, då främst flerbostadshus som ofta negligeras till förmån för mer extravaganta villor. I denna uppsats får jag möjligheten att förena dessa ämnen.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 4
1.1 Syfte och frågeställningar. ... 4
1.2 Metod ... 5
1.3 Avgränsningar ... 7
1.4 Disposition ... 7
2. ARKITEKTUR OCH DESS KRITIK ... 7
2.1 Värdering av den byggda miljön ... 8
4
1. INLEDNING
Den byggda miljön är alltid närvarande och i allra högsta grad våra bostäder. Bostäder uppstod i första hand som ett skydd, men detta har med tiden förändrats och idag ska bostaden bemöta människors krav på sin vardag. Beroende hur man problematiserar arkitektur kan man hitta flertalet olika infallsvinklar. Dels som ingenjörskonst, dels som konst om man bara ser till det estetiska, dels som ett maktuttryck, dels som ett instrument i stadsutvecklingen och dels som en statussymbol för de boende. Det är svårt att belysa bostadsarkitektur utan att ta med sociala aspekter i diskussionerna. Det är svårt att bortse att det är människor som ska bebo byggnaderna. Det räcker inte att bygga vackra bostäder, de måste även passa människors behov.
Det finns mycket forskning som tyder på att media har en stor del i skapandet av uppfattningar om stadsdelar.1
Arkitektur recenseras mycket mer sällan än konst och när det väl görs är det sällan bostäder som står i fokus. Bostadsmässor uppmärksammas mer än andra bostadsproduktioner. Bostadsmässor i sig är ett fenomen som berör både stadsplanering och arkitekturkonst. Mitt val av Bo01 i Malmö och BoStad02 i Stockholm har att göra med att dessa sker i två stora städer. De har liknande fysiska förutsättningar då de båda byggs på före detta hamn- och industrimark. Bo01 var dock mycket större än BoStad02. Båda är dessutom mycket mer påkostade än den generella bostadsmässan som sker i mindre skala och mer lokalt.
Oftast handlar denna form av forskning om en negativ bild av så kallade miljonprogramsområden som lyfts fram i media. Detta gäller dock även nybyggda stadsdelar. Media konstruerar en verklighet kring bostadsområdet som tas upp av läsaren. Detta kan leda till att bostadsområdet får en viss status och blir populärt, eller så kan det skapas en negativ bild av både de boende och området i sig.
En bomässa är en bostadsutställning där bostaden sätts i fokus. Sedan 1985 har bostadsutställningar, eller bomässor, visats i svenska kommuner varje eller vartannat år. Denna typ av bostadsutställning fick genomslag vid ”Bygge och Bo” på Lidingö 1925. Både Stockholmsutställningen 1930 och H55 i Helsingborg blev kända för sina bostadsdelar. Meningen med dessa bomässor är att nya idéer och produkter för boendet ska visas.2
1.1 Syfte och frågeställningar
Arkitektur förmedlas genom olika medier, bland annat genom arkitekters och byggföretags informationsbroschyrer, genom dagspress, kvällspress och fackpress, genom nyhetssändningar på radio och TV. Uppsatsens syfte är visa på vad det är som lyfts fram i recensioner i dagspress av ett nytt bostadsområde (stadsdel). Uppsatsen fokuserar på Bo01 i Malmö och BoStad02 i Stockholm. Det är inte en jämförelse av bomässorna jag ämnar göra utan en undersökning om hur de framställs.
Jag har inte som syfte att undersöka allt som är skrivet om bostadsmässorna utan vill hitta recensioner om respektive bostadsmässa. Detta kommer inte att leda till några
1
Ericson, Urban, Molina, Irene och Ristilammi, Per-Markku (2000) Miljonprogram och media – föreställningar
om människor och förorter
5
generaliseringar, men det är heller inte mitt syfte. Jag vill med mina analyser visa på exempel på hur arkitekturkritik utövas och hur detta förmedlas till läsarna.
Vilken bild är det som media förmedlar till läsarna och med vilka metoder? Jag vill undersöka hur bostadsarkitektur kritiseras. Eftersom bostaden är mer än bara ett arkitektoniskt element är det intressant att se vad som lyfts fram. Detta för att det är, som jag tidigare nämnt, av stor vikt hur ett bostadsområde framställs i media. Hur presenteras bostadsarkitektur och då i mitt fall nybyggda bostadsområden? Vad är det som lyfts fram och på vilket sätt? Detta har påverkan på vilka som kommer flytta dit, en negativ bild kan leda till att människor inte bosätter sig där. En positiv bild kan leda till att områdets popularitet ökar och får en viss status. När det kommer till Bo01 och BoStad02 planerades och byggdes de som nya stadsdelar och det är viktigt att få dit näringsidkare för att skapa en levande stadsdel. Områdets status påverkar även företag som kan vara intresserade av att lokalisera sig där. Bostadsarkitektur har inte en lika hög status som annan form av arkitektur vilket gör att det inte presenteras lika ofta i media. En bomässa, och framförallt så stora som Bo01 och BoStad02 får mer uppmärksamhet. Här finns det alltså utrymmer för mig att undersöka flera artiklar om samma stadsdel, producerade under samma tid. Jag vill lyfta fram vilka språkliga metoder som artikelförfattarna använder sig av när de presenterar arkitekturen och bomässan som helhet.
Mina frågeställningar lyder:
• Vad är det som uppmärksammas under respektive bomässa? • Hur presenteras bostadsmässorna?
• Hur presenteras arkitekturen och stadsdelen?
• Vilka språkliga och kritiska metoder är det som används?
1.2 Metod
Eftersom bostadsmässor uppmärksammas så är det en bra utgångspunkt när bostadsarkitektur ska undersökas. Valet av bostadsmässorna kommer ur det faktum att dessa skedde nära i tid med varandra och har liknande geografiska förutsättningar. Jag finner det mer intressant att undersöka hur två liknande mässor mottas än två med större skillnader.
6
vardagsarkitekturen.3
För att sedan kunna läsa ut artiklarna så har jag dels använt mig av Anna Ingemark Melos modell för analyserandet av arkitekturkritik, dels av Thomas A. Markus och Deborah Camerons syn på värdering av det byggda och William H. Hayes syn på arkitekturkritik. Dessa har lite olika bakgrund, Anna Melos Ingemark är konstvetare, Thomas A. Markus är arkitekt, Deborah Cameron lingvist och William H. Hayes forskare inom estetik. Utifrån dessa olika syner på analyserandet av arkitekturkritik analyserade jag artiklarna. Jag använde dessa som stöd i min läsning av artiklarna, men fann att det inte är lämpligt att bara undersöka huruvida de passade in på någon av beskrivningarna från ovan nämnda modeller och synsätt utan det är viktigt att lyfta fram olika aspekter och olika förhållningssätt i respektive artikel. Jag kommer att återkomma till dessa under avsnittet arkitekturkritik.
Bo01 blev mycket omskrivet redan innan mässan öppnade. Så när det kommer till Bo01 så har jag närläst 6 stycken artiklar från Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Östersunds-Posten, Västerbottens-Kuriren samt Nerikes Allehanda. Det fanns ett avsevärt mindre underlag för BoStad02 och min undersökning omfattar endast fyra artiklar från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten.
Jag redovisar varje artikel var för sig och kommer belysa om något av de ovanstående synsätten stämmer in på artiklarna. För att kunna belysa vad det är som sägs och med vilket språkbruk kommer jag dels ha kortare citat i kursiverad stil och dels längre citat. Detta för att det är viktigt att lyfta fram vilket språkbruk som artikelförfattarna använder sig av. I slutet av min uppsats kommer det en tematisk indelad sammanfattning och diskussion där alla artiklarna behandlas.
Som jag ser det kan man använda sig av olika angreppssätt när det kommer till textanalys av dagspress. Man kan använda sig av en diskursanalys för att undersöka om vad det skrivna ordet egentligen förmedlar. Då handlar det om att söka efter ett syfte som döljer sig bakom det sätt varpå något sägs eller presenteras, eller i vissa fall lyfta upp det som inte sägs.4 När det kommer till mer kvalitativa metoder skulle jag kunna räkna ord för att på så sätt kunna visa på vad det är som sägs och vad som inte sägs. Det finns enligt Bryman en förkärlek hos media för att skapa sensationsreportage, vilket leder till att vissa ord förekommer oftare än andra. På detta sätt skulle jag kunna komma åt en diskurs genom mer kvantitativa metoder. Problemet här är att jag då skulle kunna visa på vad som nämns men inte varför.5
Ingemark Melos menar att det är även viktigt att ha i åtanke att tolkningar av denna typ alltid påverkas av forskarens bakgrund. Uppsatsen kommer alltså att färgas av mig som konstvetare och som kulturgeograf. Jag har redan kunskap om den arkitektoniska terminologin och värderingar samtidigt som jag som kulturgeograf ser till de sociala Eftersom det inte finns en liknande studie om bostadsarkitektur så finner jag det mer intressant att undersöka om det som anses om arkitekturkritik även gäller bostadsarkitektur. Jag vill behålla texternas kvalitativa karaktär och försöka se en helhet i mottagandet av bostadsmässorna. Jag vill rikta in mig på hur arkitekturen presenteras och med vilka medel. Det är inte viktigt att kunna dra generaliseringar i en sådan här form av undersökning.
3
Ingemark Melos, Anna (2010) Stockholms stadsbibliotek och Moderna museet, s 13 4
Bryman, Alan (2007) Samhällsvetenskapliga metoder s. 347ff 5
7
aspekterna i ett nybyggt bostadsområde. Denna uppsats kombinerar dessa synsätt vilket resulterar i, enligt mig, en bredare infallsvinkel.6
1.3 Avgränsningar
Jag har valt att begränsa min undersökning till recensioner i svensk dagspress och visa på vilken bild de ger av de två bostadsmässorna. Artiklar som faller under kategorin nyheter har även de uteslutits. Detsamma gäller fackpress som främst vänder sig till yrkesverksamma och väl insatta personer och har en mindre läsarkrets.
Som jag redan nämnt så avgränsar jag uppsatsens undersökningsområde till perioden för respektive bomässa. Jag har sedan valt att i min undersökning ta med recensioner av bomässorna, dessa artiklar befinner sin oftast på kultursidorna i en morgontidning. Efterspelen av respektive bomässa har uteslutits för att kunna ge en bild av det första mottagandet av bostadsarkitekturen. Detta för att se hur arkitekturkritiken tillämpas på bostadsarkitektur.
1
.4 Disposition
I kapitel två kommer det som ligger till grund för hela min undersökning, vad andra har skrivit om arkitekturkritik och medieframställningar. Jag försöker även bena ut begreppet arkitektur, som ibland kan vara oklart samt ge exempel på tidigare forskning som visar på medias påverkan på människor. Kapitel tre och fyra är analyser av recensioner av Bo01 respektive BoStad02. Där redovisar jag artiklarna en och en. I kapitel fem diskuterar och sammanfattar jag resultatet av min undersökning genom en tematisk diskussion.
2. ARKITEKTUR OCH DESS KRITIK
Professor Jerker Lundequist försöker definiera arkitekturbegreppet i sin essä Om att definiera arkitektur i Nordisk arkitekturforskning. Han menar att det är omstritt vad som faktiskt är arkitektur och med varje teori om arkitektur finns det minst en definition av arkitektur. Denna definition fungerar för den respektive teorin, men inte som en allmängiltig beskrivning. Det är nödvändigt att förstå vad som är arkitektur för att kunna förklara och förstå någonting som har med arkitektur att göra. Lundequist menar att man måste förstå vad som undersöks innan man börjar ställa frågor om varför, hur, var och när det blivit som det är, och vem det är som berörs. Arkitekturdebatten är viktig då det kommer till uppkomsten och omvårdnaden av den byggda miljön. Det byggda är ett fysiskt objekt, men dess värde kommer ur vad människor anser om den.7
I nationalencyklopedin definieras begreppet arkitektur som i vidsträckt betydelse allt mänskligt byggande, i mer avgränsad mening byggnader av särskild dignitet eller konstnärlig ambition. Arkitektur, förutom det mest funktionella att ge skydd, skapar rumslig orientering och ordning samt förmedlar erfarenheter och ideal.8
6
Ingemark Melos, Anna (2010), s 65
Huruvida arkitekter skulle ställa sig
7
Lundequist, Jerker Om att definiera arkitektur Nordisk arkitekturforskning 2005:4 s.81-91 8
8
bakom denna beskrivning är oklart, då detta i förlängningen skulle innebära att ett barns kojbyggande med kvistar skulle definieras som arkitektur.
William H. Hayes har utifrån Roger Scrutons arkitekturkriterier utformat vad arkitektur är och kommit fram till att det är följande: (1) funktion, byggnader är designade för att möta ett behov (2) platsbunden, byggnader är placerade på en viss plats i en speciell miljö (3) teknik, arkitektur är teknik såväl som konst (4) byggnader är publika objekt, detta gäller även bostadshus (5) arkitektur är en fackspråklig term med flera syften. Hayes menar att alla dessa punkter är föremål för arkitekturkritik och att detta då historiskt framförallt handlat om de tre särdragen nytta, stabilitet och behag, vilka jag återkommer till under rubriken arkitekturkritik.9
2.1 Värdering av den byggda miljön
Thomas A. Markus och Deborah Cameron behandlar arkitektur och lingvistik i The Words between the spaces – Buildings and Language. De framhåller vikten av det skrivna ordet för arkitekter. Inte bara när det kommer till det talade språket dem emellan och mellan arkitekt och klient, utan även när det kommer till stilguider och bygglovsdokument och liknande. Det är viktigt för arkitekter och arkitekthistoriker att lära sig den rätta terminologin för att kunna göra sig förstådda på rätt sätt. Det språk som används för att tala och skriva om den byggda miljön spelar roll i skapandet av miljön och även hur vi som människor svarar på den. Det språkbruk som väljs för att representera eller förklara något kan i sig antyda så mycket mer än bara ren information. Det finns otaliga sätt att med ord förklara samma byggnad eller samma byggda miljö. Arkitekturen i sig är inte gjord för att kommunicera utan är gjord för att fylla en funktion. Det är inte byggnaderna i sig som är en språklig produkt, men den mening vi tillskriver dem är beroende av hur de framställs språkligt, då kanske främst i skriftlig form då det når ut till fler människor och finns kvar över tid . Författare och journalister använder språket i en kontext där det finns ett syfte, detta syfte får dock bara en mening när någon läser det. Språket är viktigt för den socialt konstruerade verkligheten och här faller den byggda miljön in.Språket har en roll i processen och producerandet av byggnaden, och hur vi svarar på den 10
I Anna Ingemark Melos avhandling Stockholms stadsbibliotek och Moderna museet – en analys av arkitekturkritik i svensk press nämns också hur kritikernas språkbruk varierar beroende av vilken bakgrund kritikerna har. Enligt hennes undersökning så använder dock de flesta en vedertagen arkitekturterminologi tillsammans med ett rikt bildspråk .11
Markus och Cameron har ägnat ett helt kapitel i sin bok åt att behandla värde (value) av den byggda miljön som vi skapar värderingar och förväntningar utifrån. En värdering av det vi ser är av stor betydelse för hur vi sedan svarar på det som finns runtomkring oss. Det är genom språket vi förmedlar dessa värderingar. Detta är speciellt viktigt när det kommer till det skrivna ordet eftersom detta kan nå fler människor och under en längre tid. Markus och Cameron tar upp exempel på hur turistguider bidrar med att konstruera en bild av det som senare möts på resemålet. Det skrivna ordet och beskrivningen, som i sig ofta innehåller mer
9
Hayes H, William Architectural Criticism The journal of Aesthetics and Art Criticism 60:4 fall 2002 10
Markus, A. Thomas och Cameron, Deborah (2002) The words between the spaces s.1-12 11
9
än bara information, bär turisten sen med sig när de möter verkligheten. Nybyggda byggnader, publika eller speciellt utstickande, är speciellt svåra att möta utan att referera till det man sett och hört om dem. Det förekommer ofta debatter om dessa, både i tidningar men också via det talade språket människor sinsemellan som påverkar vår uppfattning om dem.12 Vad gäller journalister, eller som de i vissa fall kallas arkitekturkritiker, så försöker de influera genom två tillvägagångssätt; det första genom att påverka beslutsfattare och opinionsmakare, till exempel professionella arkitekter och designer, samt deras klienter. Antagandet gäller här att dessa är känsliga för mediakritik och i en del av ett demokratiskt samhälle ska medierna utsätta beslutsfattare för kritisk granskning. Det andra sättet är att journalister som skriver om byggnader ser det som en del av deras funktion att utbilda folk i smak. Att läsa åsikterna hos en välinformerad och erfaren proffstyckare ska då kunna påverka omdömet hos de som inte är lika bildade. Genom att då använda sig av ett speciellt språkbruk, den rätta terminologin, verkar de mer trovärdiga än om de använt sig av ett vanligt folkligt språkbruk. Det handlar dock inte bara om att behärska språket, att välja objekt är en del i denna värdering. Det behöver inte betyda att byggnaden eller objektet är speciellt bra, men det betyder att det är betydelsefullt, oavsett om kritiken är bra eller dålig.
13
Bostadsområden som är byggda under det så kallade miljonprogrammet har diskuterats och debatterats mycket i media. Diskussionen handlar i första hand om planeringen och byggandet av områdena, arkitekturen och boendemiljön. Massmedia har en central roll i skapandet av föreställningar om sociala problem, förortens arkitektur och livsmiljö i dessa områden. Medias sätt att tolka och beskriva verkligheten i miljonprogramsområdena påverkar integrationen och allmänhetens uppfattning om integrationen, samt de boendes syn på sig själva och sitt bostadsområde.
14
Ericson, Molina och Ristilammi menar att det finns osynliga mekanismer som påverkar segregationens dynamik i Sverige. En sådan osynlig mekanism är de rykten och beskrivningar som omger olika områden i städerna. Namn på områden blir begrepp, som exempel ger författarna Rosengård i Malmö respektive Östermalm i Stockholm som berättar berättelsen om den fula respektive den vackra stadsdelen. Massmedia har en nyckelposition till offentligheten. Massmedia har en stor roll i skapandet av betydelser och värderingar.15
André Jansson har undersökt hur mediala diskurser har påverkat de nyinflyttade boendena i Västra Hamnen. Han menar att det inte handlar om den sociala strukturen i ett område som skapar bilden av ett område, det är media som har störst påverkan. Och detta påverkar de boendes livsberättelse och självbild. Genom att undersöka alla tidningsartiklar som skrevs om Bo01 från 1999-2003 fick han fram fem olika faser i mediebevakningen. Den första handlar om tiden innan mässan öppnar och handlar mest om visionerna, skandaler och kampen om tiden. Fas två sker när mässan öppnar och det är mest recensioner av mässan. Fas tre inleds när det första nyhetsvärdet lagt sig och då fokuseras det på dåliga publiksiffror och hur området bara vänder sig till köpstarka köpare. Fas fyra sätter igång när Malmö stad lånar I detta fall handlar det om förorternas framställning, men liknande borde gälla även för andra bostadsområden.
12
Markus, A. Thomas och Cameron, Deborah (2002) s. 93-100 13 Ibid.
14
Ericson, Urban, Molina, Irene och Ristilammi, Per-Markku (2000) s. 6ff 15
10
ut 40 miljoner kronor till mässbolaget som ändå går i konkurs. Den sista fasen sätter igång då Illmar Reepalu, kommunalråd i Malmö, ställs inför rätta för de ekonomiska investeringarna i Bo01 som staden gjorde. I april 2003 fastslogs att han var oskyldig och Janssons undersökning avslutades.16
Den andra delen av Janssons undersökning går ut på intervjuer av boenden i Västra hamnen. Där framkommer att de upplever mediebevakningen negativ. De kände ett behov av att försvara sig när det kom till deras bostadsområde eftersom Malmö stad spenderade så mycket skattepengar på mässbolaget. Men de framhöll att bostadsområdet och mässbolaget inte är samma sak, men att det inte funnits en distinktion i media.17
2.2 Arkitekturkritik
Anna Ingemark Melos kom i år ut med sin avhandling Stockholms stadsbibliotek och Moderna museet med undertiteln En analys av arkitekturkritik i svensk press. Med sin avhandling undersöker hon hur professionella kritiker diskursivt och retoriskt förmedlar arkitektur och arkitektonisk kvalitet. Ingemark Melos menar att förståelsen av hur arkitektur förmedlas ger en nyckel i förståelse för arkitektur som helhet. Hon menar vidare att eftersom arkitekturkritik hamnar i en skärningspunkt där flera ämnen möts har denna form av kritik inte varit föremål för undersökningar. Detta har lett till att det inte finns någon etablerad vetenskaplig teori och metod för analys av arkitekturkritik.18
Med definitionen av arkitekturkritik som ett professionellt förhållningssätt till arkitektur som manifisteras dels som verksamhet, dels som konkret uttryck i tal och skrift inom ramen för ett offentligt samtal betyder det även att arkitekturkritik är ett viktigt inslag i den allmänna debatten.
19
Den analysmodell som Ingemark Melos använder innehåller tre kategorier inom vilka kritiken kan hamna. Dessa är deskriptiv kritik, normativ kritik och tolkande kritik. Den deskriptiva kritiken är av beskrivande karaktär och försöker inte att värdera eller döma det kritiserade objektet. Den är en artikel som oftast inte innehåller en analytisk del. Den normativa kritiken innebär att det omskrivna objektet bedöms utifrån något annat, antingen från artikelförfattarens egna erfarenheter eller från andra byggnadsverk. När det kommer till den tolkande kritiken använder sig artikelförfattaren av sina egna erfarenheter och är generellt mycket mer subjektiv. Kritiken baseras på intryck och associationer och saknar ofta sakuppgifter.
Genom att använda sig av retoriska stilfigurer, som metaforer och liknelser, för att karaktärisera byggnadsverket kan kritikern frammana en bild som då indirekt kan innehålla en värdering av det byggda.
20
Här återkommer jag till William H. Hayes arkitekturkritik som gäller nytta, stabilitet och behag. Han menar att det är dessa som är föremål för arkitekturkritik. Nyttan av en byggnad handlar här om byggnadens funktion eller användningsområde. Stabilitet handlar om teknik och ingenjörskonst. Föremålet för arkitekturkritik kan här handla om materialval och
16
Jansson, André Re-encoding the Spectacle :Urban Fatefulness and mediated stigmatization in the ‘City of
tomorrow’ Urban Studies, Vol. 42 No.10, 1671-1691, September 2005
17 Ibid. 18
Ingemark Melos, Anna (2010) s.7-11 19
Ibid. 20
Ingemark, Anna (red. Sjölin, Gunnar) (2003) Om konstkritik – studier av konstkritik i svensk dagspress
11
huruvida byggnaden upplevs ha en strukturell stabilitet. Det kan även ställas en fråga om byggnaden kommer att finnas kvar under en längre period. Behag är idag det som den största delen av arkitekturkritiken baseras på. Det kan handla om hela byggnadens design eller bitar av den. Att känna behag av en byggnad är enligt Hayes något relativt nytt. Idag ser människor på en byggnad och tycker att den är tilltalande eller inte tilltalande, detta betyder att människan ifråga är nöjd, eller inte nöjd. Före renässansen fanns inte denna syn på arkitektur utan byggnader sågs som uttrycksfulla och behövde inte en förklaring eller ett argument. Under modernismen förstärktes människans moraliska karaktär med en tanke om att det finns en rätt och en fel typ av byggnader och detta diskuterades flitigt. Som Hayes ser det så är det inte alltid så att nytta, stabilitet och behag samspelar. Han menar att det kanske är målet för de flesta arkitekter, men ger exempel på byggnader som representerar behag mer än nytta och stabilitet. Som exempel ger han kontorslokaler som är glasbeklädda och därför behöver luftkonditionering hela somrarna och ibland även vintertid. Dessa byggnader kan vara vackra att se på, men är inte människovänliga. 21
Diskussioner om arkitektur grundas inte på en stabil grund vilket leder till att arkitekturkritiken verkar baseras på komplexa och oändligt många icke kompatibla principer. Arkitektur, menar Hayes, är inte bara en blandad utan även en hopblandad konstform. Som konstform är arkitekturen både funktionell och estetisk. Det finns ett ordspråk som säger att arkitekter inte konstruerar dekorationer, utan dekorerar konstruktioner. Om vårt omdöme av en byggnad bara skulle handla om dess utseende skulle vi bara se den som ett monument och bortse från dess funktion. Enligt Hayes handlar det hela tiden om en balans mellan nytta, stabilitet och behag och hur detta bedöms blir således individuellt. Genom att vistas i en byggnad och uppleva den vet man om den har den balansen som krävs för just den enskilda individen som besöker den.
22
3. Bo01 – ARTIKELANALYSER
Västra hamnen i Malmö var från början ett hamn-, varvs- och industriområde som sedan omvandlades till en stadsdel. Den första etappen var Bo01-området som byggdes under mottot ”Framtidsstaden i det ekologiskt hållbara informations- och välfärdssamhället”. Klas Tham var mässarkitekt med ambitionen att skapa en variationsrik stadsmiljö med gränder, små kanaler och hus av varierande höjd. Det var meningen att Bo01 även skulle involvera European Village där EU-länderna skulle bygga småhus för att visa sina byggtraditioner. Detta blev försenat och färdigställdes först efter mässans slut.23 Det skapades ett kvalitetsprogram med målet att ge ökad efterfrågan hos konsumenterna, minskad risk för omflyttning på grund av otrivsel, vandalism och otrygghet, en långsiktigt god förvaltning samt betydligt lägre miljöbelastning i förhållande till övrig, jämförbar bostadsbebyggelse som uppförts vid samma tidpunkt i Sverige.24
21
Hayes H, William Architectural Criticism The journal of Aesthetics and Art Criticism 60:4 fall 2002
Den 17 maj invigs Bo01 men alla hus är då inte
22 Ibid. 23
Miljösatsningarna på Bo01 I Malmö (2007), Miljöförvaltningen Malmö stad 24
12
klara och när mässan stänger den 16 september meddelar aktiebolaget att de går i konkurs efter problem med finanserna.25
3.1 Svenska Dagbladet 2001-05-26
Svenska dagbladet bjöd in den danske arkitekten Uffe Black Nielsen för att kritiskt granska Bo01. Bostadsmässans tema lyfts fram tidigt i artikeln och går som en röd tråd genom hela artikeln. Black Nielsen använder sig av ett vardagligt språk och kan då visa på att han vänder sig till en icke insatt publik. Det som framförallt fokuseras på är bostadsmässans två teman; ”hållbarhet” och ”framtidsstaden”. Beskrivningen av bostadsmässan är positiv, han beskriver hur alla rum känns levande och sinnliga. Han avslutar dock med att undra vad som kommer att hända när bullret från hantverkarna har lagt sig. Här kan man ställa sig frågan om han då menar att det är byggarbetarna som bidrar till en levande känsla?
När det kommer till de arkitektoniska beskrivningarna så är det inte den fysiska arkitekturen som står i fokus utan snarare en känsla och beskrivningar på ett mer allmänt plan. Black Nielsen försöker mer förmedla känslan han får av att vandra omkring på mässområdet. Han beskriver hur fasadarkitekturen tränger sig på, hur de arkitektoniska uttrycken väsnas. Ralph Erskines hus beskrivs som ”ett somrigt kvinnligt element som pryds av en blomsterkrans”.26 Han belyser även landskapsarkitekturen med ett tolkande förhållningssätt. Han beskriver målande om omgivningarna. Det är dessa målande beskrivningar som Ingemark Melos menar är typiskt för den tolkande kritiken.
”Ett genomgående stramt trappformat element lyfter sig och skapar en övergång mellan husradens trottoarer och små öppna platser och vågbrytarnas stenmassor som stiger upp ur havet. Detta är ett starkt sammanfattande grepp gjort av Jeppe Aagaard, Andersen Landskapsarkitekter”.27
Black Nielsen fokuserar främst på nytta och är lite kritisk till hur konceptet kring privatsfären inte baseras på nya ideal. Han saknar framtidsorienterade rumsliga, sociala, arkitektoniska lösningar för de boende. Det fokuseras mycket på människans plats i bostäderna och han skriver:
”Man skulle vilja se ett starkare och mera uttrycksfullt arkitektoniskt förhållningssätt till vad det innebär att bo; att äta, att sova, att samtala, att arbeta hemma, att ta det lugnt – ja, att vara.”28
Lite senare i artikeln är Black Nielsen inne på samma spår igen då han nämner arkitekt Lars Asklunds ”Enkla huset” som ”opretentiöst och enkelt med bra lägenheter till överkomliga
25
Larsson, Bengt, Elmroth, Arne och Sandstedt, Eva (2003) Västra Hamnen Bo01-Framtidsstaden – en
utvärdering s.6
26
Black Nielsen, Uffe Experimentlustan lyser med sin frånvaro på Bo01 i Malmö Svenska Dagbladet 2001-05-26 27
Ibid. 28
13
priser. Sådant borde man ha fått sett mer av på mässan”.29
När det kommer till den arkitektoniska framställningen är hans sätt att beskriva till största del av den normativa kritikens karaktär. Det finnas inte så mycket jämförelse med andra fysiska platser men artikelförfattaren använder sig av sina egna erfarenheter och sina egna åsikter om arkitektur när han belyser mässans byggnader. Han nämner att mässans hållbara tekniska lösningar ska vara arkitektoniskt attraktiva och genom detta skapa hållbara städer och stadsdelar. Han ställer sig frågan vilka medel som arkitekter har idag för att svara på framtidens krav.
Han nämner det inte mer än så, men visar ändå sin åsikt i frågan.
Black Nielsen nämner några av de arkitekter som han anser är de mest nyskapande på mässan; Kai Wartainen och Ingrid Reppen, Johan Nyrén, Ralph Erskine och Gert Wingårdh och hur de inte har låtit sig fångas av den inåtvändhet som mycket av arkitekturen respresenterar. De har istället lånat av landskapet och byggnaderna är fyllda av ljus och det finns en interaktion med platsens kvaliteter.
”Gert Wingårdhs blockliknande volymer med hörntorn möter däremot havet med en plan yta av puts och glas där havets oregerlighet verkar välkommen – en klar och lättfattlig funktionsuppdelad fasad. Greppet är lyckat, då yttre företräden och rumslig planlösning är en och samma sak”.30
Black Nielsen avslutar artikeln med att sammanfatta bomässan och menar att det finns goda planlösningar i de presenterade lägenheterna, men att det inte finns något som pekar på en oupptäckt framtid som har svar på exempelvis IT-samhällets krav på rummets utformning.
3.2 Nerikes Allehanda 2001-05-29
Urban Kristianson, redaktör på Nerikes Allehandas kultur- och nöjessidor skrev en artikel efter ett besök i Malmö. Den artikelns utgångspunkt är arkitekturen som en upplevelseprodukt, att byggandet alltmer får en karaktär av scenografi. Han menar att på håll liknar Bo01ett ”småtrevligt gytter” där ”betraktarens blick fägnas med allt från Hansaromantik till minimalistiska boxar”. Som Kristianson då menar visar på ett mångfacetterat förhållningssätt till tid, rum, plats och deras gränser och geometri.
Kristianson menar att huvuddelen av den svenska arkitekteliten vänder sig till den klassiska modernismen för att finna former att bearbeta. Men att det som skiljer sig nu är att funktionalismens dogmer öppnas för ett fritt omtolkande.
Han nämner Gert Wingårdh som en av Sveriges (då) mest intressanta arkitekter. Han förmedlar sina intryck, utifrån ett normativt angreppsätt. Jämförelser och liknelser får förklara:
”Wingårdhs tre hus åt MKB kan föra tankarna till den hyllade schweiziska duon Herzog & de Meuron, som företräder en närmast asketisk stil som i mycket förlitar sig på en raffinerad exponering av material och ytor. I sin tillspetsade enkelhet utstrålar många av deras
29
Black Nielsen, Uffe Experimentlustan lyser med sin frånvaro på Bo01 i Malmö Svenska Dagbladet 2001-05-26 30
14
byggnader brutal men på samma gång sofistikerad kraft. Själv av Wingårdh deklarerat att ”falsk sentimentalitet” och ”gullifiering” bör ersättas med kärvhet. Orden låter som ett eko från funktionalismens företrädare under den första hälften av 1900-talet.”31
Han fortsätter sin beskrivning av Wingårdhs arkitektur genom att jämföra med en vinkännare.
”Han väljer material med en vinkännares omsorg. Men till det torra Chablisvinet serveras inte sjötunga utan stekt strömming. Det märker dock knappast gästen, för uppläggningen förtrollar med sin blandning av högt och lågt, lyxigt och grovt.”32
Detta är ett exempel på hur en arkitekturkritiker använder sig av fria metaforer och liknelser. Arkitekturen och bebyggelsen beskrivs inte utan det är mer en form av känsla som Kristianson försöker förmedla. Det är svårt att veta om Kristianson ställer sig positiv till arkitekturen eftersom han ingenstans försöker förmedla sina egna åsikter. Det finns inga direkta uttryck för vad artikelförfattaren själv tycker om bomässan och inte heller finns det förklaringar till byggnaderna. Ett exempel på detta är hans mottagande av Ralph Erskines bostadshus. Han skriver att Erskine, som sig bör, har fått sig tilldelat den ur klimatsynpunkt svåraste platsen på området och menar att den gamla ”klimaträven” har löst uppgiften med elegans. Den enda beskrivningen av bostadshuset är att ”de klara Rietveldfärgerna på burspråk och torn kompenserar för den ödsliga platsen”. Här bör nämnas att Gerrit Rietveld (1880-1964) var en holländsk arkitekt och möbelformgivare. En av hans mest kända möbel är den Röd-Blå-Stolen där han använde primära färger för att framhäva möbeln.33
Kristianson tycker att Bo01 fungerar bra som en inspirationskälla och att framtidens arkitektur antagligen kommer att präglas av den mångfald som mässan visar på. Han ställer sig dock frågande till om det kommer att bli en ”mångfald bland de boende”.
Om den genomsnittliga läsaren av Nerikes Allehanda besitter denna kunskap är oklart.
3.3 Östersunds-Posten 2001-06-16
Kerstin Engstrand som recenserar Bo01 i Östersunds-Posten är journalist, fotograf och författare med trädgård, kultur, resor och konsumentfrågor som sin specialitet. Artikeln inleds med att mässan bjuder på inspiration och lärdomar. Hennes artikel handlar mycket om uterummen och de gröna ytorna. Hon menar att området känns ”luftigt, ljust och nästan utländskt oavsett om vädret är blåsigt eller bjuder på gassande sol. Arkitekturen är omväxlande, en salig blandning”. Hon belyser att temat för mässan är hållbarhet och, även om mässan satsat på att arkitekturen, formgivningen och tekniken ska visa på en ekologisk, social, teknisk och mänsklig hållbarhet, tycker Engstrand att man satsat mer på ekologisk och teknisk hållbarhet än på social och mänsklig. Hon fortsätter artikeln med:
31
Kristianson, Urban Från Hansaromantik till minimalistiska boxar Nerikes Allehanda, 2001-05-29 32
Ibid. 33
15
”Att detta inte är något område där barnfamiljer främst ska bo märks ganska snart. Många spännande små minidammar och kanaler finns i området. Vackert, ja visst, men föga avslappnande när barnen är små”.34
Hennes utgångspunkt skiljer sig något från de tidigare artiklarna. Hon kommer med ett mer inifrånperspektiv, som en potentiell boende i området. Hon skriver även att:
”Kanske är den barnfria miljön ett resultat av mässans definition av mänsklig hållbarhet: frihet från buller, tillgång till tystnad, närhet till vatten, tillgång till grönska och solljus i lägenheterna och inte hållbarhet som omfattar hela livscykeln. Synd, för en levande, aktiv, inspirerande stad omfattar alla åldrar. Seniorboende och lägenhet inredd för den äldre beresta damen finns dock.” 35
Hon beskriver inte närmare vad hon menar med lägenheten som är inredd för den äldre beresta damen, men kanske kan läsarna få en uppfattning om hur en sådan lägenhet ser ut. Hon använder sig inte av några liknelser eller målande bilder när hon beskriver arkitekturen eller upplevelsen hon får när hon är på mässan. Snarare lyfter hon fram åsikter av mer praktisk karaktär. Hon ställer nyttan och behaget mot varandra. Tillexempel undrar hon hur man får upp en dubbelsäng i de smala trapporna som leder upp till lägenheterna, eller hur varmt det blir i lägenheter med generösa fönster. Hon belyser även priset för en bostad i Västra Hamnen som då skulle ligga mellan 9-12 miljoner. Hon menar att ”Frågan som duggar tätt bland många besökare är: Får man inte mer för pengarna?” Detta kan tolkas som ett sätt att få fram en åsikt utan att behöva stå för den själv, att ställa sådana frågor och på samma sätt lasta över åsikten till andra. Detta leder dock till att artikelförfattaren blir en i mängden.
Engstrands artikel handlar om att försöka hitta balansen i det vackra och det praktiska. Hon belyser punkter som är av praktisk karaktär. Hon tycker att de olika arkitektoniska uttrycken blir vackra när de blandas. Hon ser även positivt på utbudet av stora lägenheter eftersom det i hennes tycke är ett bra alternativ till villor och radhus.
3.4 Västerbottens-Kuriren 2001-05-22
Lena D Lindström, journalist på Västerbottens-Kuriren med fokus på näringsliv, jobb och pengar, menar att, efter ett par dagars rundvandring på bomässan Bo01 i Malmö, uppkommer frågan var gränsen går mellan det offentliga rummet och den privata sfären. Mässans syfte framtidsstaden har kommit till uttryck genom att en massa ”professionella arkitekter har släppts lös”. Lindström vänder sig direkt till sina läsare när hon diskuterar priset på bostäderna:
”Nio miljoner, vem har råd med det, säger du och tänker upprört att Bo01 är byggt enbart för dem som har pengar, mycket pengar till och med. Och det är helt korrekt. Men det finns idag
34
Engstrand, Kerstin Spektakulär bomässa i Malmö Här finns inspiration och lärdomar Östersunds-Posten, 2001-06-16
16
en ekonomiskt oberoende medelklass som gärna lämnar sina villor och flyttar till mer lättskötta förhållanden i vackra miljöer.”36
Hon menar dock att detta innebär en dominoeffekt, 40-talisterna säljer sina villor som barnfamiljerna köper som i sin tur lämnar billigare lägenheter till förmån för ungdomarna. ”För det nya bostadsområdet är definitivt inte tänkt för barn. Det finns inte en sandlåda så långt ögat kan nå, även om det finns gott om skyddade trädgårdar.”
Lindström får känslan att arkitekterna har ritat sina drömkontor med privata attribut och förklarar att det är nästan som ett hem, men bara nästan. Även här ställs nyttan mot behaget.
”Tänk om lägenheternas nya ägare i övre medelåldern inte är esteter ut i fingerspetsarna utan bryter fasadens genomtänkta linjer genom att sätta upp polkagrisrandiga markiser för att skydda sig mot den gassande solen, ställer ut solstolar med dynor i grälla färger och hänger upp tvätten på balkongen? Tänk, oh, tänk om de hänger upp enorma blommiga volanggardiner för de stora fönsterna och ställer dit pelargoner och rosa prydnadslampor. För att få det lite mysigt och ombonat. Men vad vet jag.”37
Genom att använda sig av andra människors åsikter kommer det fram utan att författaren själv behöver ta ställning till det.”En äldre dam ställer sig frågan hur man putsar fönstren och en ung tjej säger att hon till och med skulle kunna tänka sig att bo i andra hand i Ralph Erskines paradvåning i NCCs Scaniaplatsen”.
Lena B Lindström avslutar sin artikel med:
”Med Bo01:s avancerande trädgårdsarkitektur, enorma balkonger och glasrutor ner till marknivå, kan inte hela konceptet köpas rakt av och överföras till vårt subtropiska klimat. Mer relevant, men risk för att bli mer präktigt och praktiskt, är Vinter Bo03 i Östersund, där boendet i norrländsk vintermiljö och träet står i fokus.”38
Lindström söker också hon finna det praktiska i boendet. Hon ser det utifrån hur man tvättar fönstren och precis som William Heyes tar upp i sin artikel så tycker hon att det är vackert att titta på men inte lika bra att bo i. Hon har ett vad jag skulle kalla inifrånperspektiv då hon vill försöka förmedla sin egen subjektiva upplevelse. Det är en tolkande kritik och skriven i formatet av en krönika. Det finns inga diskussioner om stilbegrepp eller var arkitekturen är på väg, förutom att hon döpt artikeln till ”framtidens ultimata frihet”. Det finns en ambivalens i hur hon ställer sig till detta dyra, icke-barnvänliga bostadsområde. Hon nämner att det bara riktar in sig på en kategori människor, men menar att det positiva är att dessa 40-talister lämnar efter sig hus som barnfamiljer kan köpa, som i sin tur lämnar lägenheter efter sig som ungdomar kan köpa. Det är precis som om hon inte gillar hela idén med dessa bostäder, men måste ändå försöka hitta något positivt i bostadsutvecklingen och då belyser vakanskedjor.
36
Lindström, D Lena Framtidens ultimata frihet Västerbottens-Kuriren, 2001-05-22 37
Ibid. 38
17
3.5 Dagens nyheter 2001-05-19
Peder Alton recenserar bomässan för Dagens Nyheter. Hans recensioner handlar huvudsakligen om ny arkitektur och design. Artikeln börjar med frågan om vad Malmös Bo01 säger om ny svensk arkitektur och besvarar frågan med ytterligare två frågor.
”Att den oöverblickbara staden är högsta mode och att Mies van der Rohes glaspaviljonger inte längre är internationell norm – i Sverige? Eller att glas fortsätter locka med sina möjligheter för människor att exponera sig själva offentligt?39
Detta lämnas helt utan svar och det är heller inget han direkt svarar på senare i artikeln. Denna artikel är vad Markus och Cameron i sin diskurs menar är utbildande. Det handlar om hur mässarkitekten Karl Thams idé om stadsbilden är en reaktion på 1960- och 1970-talens överplanerade förortslandskap och på modernismens totalitära ambitioner. Alton menar att det inte går att komma längre från betongförorterna än så här, med ”den varierande bebyggelsen och medeltida gränder och ringlande parkstråk”.
När arkitekturen behandlas menar Alton att det är med en varierad kvalitet. Som exempel så tar han upp Månssons Dahlbäcks Arkitekters lägenheter, som illa planerade med en skriande brist på estetisk skärpa. Gert Wingårdhs, Greger Dahlströms och Johan Nyréns bostadshus håller däremot hög klass och kommer att påverka svensk arkitektur under lång tid. Enligt Alton bryter dessa mot den enformiga samhällsmatris som utgår från en närmast hundraårig familjebild. Wingårdhs tre hyreshus för Malmö Kommunala Bostäder framhålls som den bästa arkitekturen och är enligt Alton ”mycket osvenskt och imponerande”.
”…med huskroppar formgivna som fria skulpturer, ändå med en imponerande stramhet in i minsta detalj. Wingårdh använder sitt postmoderna och ekologiska förflutna som en fri teknik utan att tydligt redovisa vilka referenser han har. Här finns en märklig blandning av högt och lågt, ålderdomligt och pinfärskt, barockt och modernistiskt, ohämmad lyx och banal vardag. Ändå, och det är mästerstycket, är allt detta infogat i grafiskt formulerade huskroppar där de enskilda fasaderna är spända över tunga volymer som tunna skinn. Mycket osvenskt och imponerande.”40
När det kommer till nytta, behag och stabilitet menar Alton att arkitekterna Wartiainen-Reppen har tänkt på att tonåringar vill kunna passera föräldrar utan att synas, men att det inte fokuserats på var man vill placera sin soffa eller sitt matbord. Köket motsvarar inte heller den traditionella heminredningens krav på perfekt matlagning. Dock så framhåller han att det blir bingo för bomässan som trots förseningar och skenande kostnader blivit ett trovärdigt exempel på hur en stad kan utvecklas med ekologiska krav.
3.6 Sydsvenskan 2001-05-17
Arkitekten Thomas Hellquist fick gå husesyn på Bo01 för Sydsvenskan. Bostadsmässorna, menar Hellquist, ska ses som en arvtagare till 1800-talets stora utställningar. Bomässorna
39
Alton, Peder Bingo för Bo01 Dagens Nyheter, 2001-05-19 40
18
har tagit över rollen som folkfest och dess mål är att skapa lust och glädje kring något så vardagligt som bostäder. Han menar dock att trots att det är vardagligt är det också fundamentalt och viktigt.
Att Bo01 knyter an till framtiden med sitt motto ”framtidsstaden”, tycker Hellquist är lite missvisande då bomässorna främst är uttryck för sin egen tid. De flesta stora mässorna försöker just närma sig framtiden vilket lett till:
”… deras bild av framtiden handlar om gissningar och propaganda för vissa ideal. Därför har huvudinnehållet i de stora mässorna varit ett glamouröst men svårfångat objekt – en anda, en idé som förväntas besjäla själva luften på utställningsområdet.”41
Artikeln fortsätter med en genomgång av olika stadsideal från det sena 1800-talet fram till idag. När kritiken mot det moderna byggandet var som störst på 1970- och 1980-talen så var den framförallt riktad mot funktionsuppdelningen och den stora skalan. Att Bo01 vill stå som motsats till detta tycker Hellquist är uppenbart. Han menar att mottot för mässan hade kunnat vara ”Här byggs för rum och liv”. Detta på grund av att det getts plats för många olika rum såsom gata, gränd, gård, kaj, kanal, trädgård, park och torg. Stadsrummet ger plats för många olika typer av liv; privat eller halvprivat inne i kvarteren och offentligt längs gator, parker och kajerna. Stadsplanen erbjuder även dramatisk kontrast mellan trång gränd och vidsträckt vattenyta. Bottenvåningarna har konsekvent gjorts tre meter höga för att kunna disponeras av butiker, kaféer och andra verksamheter. Hellquist menar att frågan om Bo01 lyckats med att få ett rikt stadsliv, först kan besvaras när större delar av Västra Hamnen byggts ut.
När det kommer till de arkitektoniska uttrycken är det behaget som Hellquist fokuserar på. Han undrar varför arkitekturen är så kylig. ”Det är som om arkitekterna inte förstått, eller inte sympatiserat med, innebörden av planen”, skriver Hellquist. Planen är rumslig med gator, gränder och små torgrum som är oregelbundna för att ge stadsrummet många hörn och kanter.
”Men arkitekterna har generellt arbetat i en nymodernistisk stil med främst horisontella huskroppar som avslutas tvärt som om de kapats. En sådan form behöver luft omkring sig för att komma till sin rätt. I Bo01:s täta stadsplan står byggnadsindividerna och stångas och stadsbilden upplevs som splittrad snarare än samlad.”42
Som förklaring till husens formspråk ger författaren två anledningar. Antingen är det modet, som då är det sena 1990-talets minimalism, eller så är det så att husen lånar drag av den byggnadstyp som för tillfället har högst status, kontorsbyggnader av stål och glas. Han menar att byggnaderna utifrån ser ut att innehålla smarta dataföretag snarare än trivsamma bostäder. Artikeln avslutas med en förhoppning av Hellquist att den hållbara staden ska vara en självklarhet i framtiden och inte bara en exklusiv handelsvara.
41
Hellquist, Thomas Här byggs för rum och liv Sydsvenskan 2001-05-17 42
19
4. BoStad02 – ARTIKELANALYSER
Bomässan ägde rum i Stockholm i augusti 2002. Intentionen med bomässan var att visa bostäder samtidigt som man visar prov på ett modernt stadsbyggande. Göran Träff var Stockholms stads projektchef för Hammarby Sjöstad. Medaktörer var Stockholms stadsmuseum, SL och Vägverket. Stockholm beslutade att söka Olympiska spelen 2004 och då skulle OS-byn förläggas i Hammarby Sjöstad. OS-byn skulle ha byggts som ett av världens mest miljöanpassade stadsbyggnadsprojekt. I programmet slogs det fast att Hammarby Sjöstad skulle bli ett föredöme och inspirationskälla för miljötänkande och ligga i den internationella frontlinjen för en hållbar utveckling i en tät stadsmiljö och detta fick även prägla bomässan. BoStad02 omfattar framförallt den tilltänkta OS-byn, Sickla Udde, Sickla Kaj och Luma. 43
Stadsbyggnadskontoret utvecklade ett kvalitetsprogram som komplement till detaljplanen, kvalitetsprogrammet för gestaltning. Tanken är att de olika delområdenas arkitekter, byggherrar och staden tillsammans utvecklar en gemensam arkitektonisk grammatik. Detta för att kunna skapa en lämplig avvägning av variation och samordning. De estetiska förebilderna kommer framförallt från stenstaden.44
4.1 Göteborgs-Posten 2002-08-15
Christina Bodin tar hjälp av projektledaren för BoStad02 Hasse Johansson för att diskutera bomässan. Bomässan beskrivs som mindre än Bo01 och det framhävs att den inte ska gå i konkurs. Artikeln fortsätter med en jämförelse med Bo01 där Hasse Johansson menar att BoStad02 har mindre ambitioner och en säkrad ekonomi. Bo01 beskrivs som den skandalomsusade kollegan.
”– Det vi visar är inga drömmar eller framtidsvisioner, det är riktiga lägenheter som finns nu. Jag tror att det i grunden är fel att göra bomässor som inte har rejält stöd i verkligheten, säger Hasse Johansson.”45
Bodin nämner att priset för Familjebostäders trea på 88kvm kostar 10 500kr i månaden, och inflikar samtidigt att det då även är snyggt. Citatet nedan är den enda informationen om arkitekturen som framkommer i artikeln. Det enda som beskrivs här är behaget.
”Här har lägenheterna stora fönster, terrasser och balkonger riktade mot vattnet, kajer och grönska. Flervåningshusen kan beskrivas som retro-funkis, och på insidan tävlar arkitekterna i öppen planlösning.”46
Bodin har med bostadsbristen som en infallsvinkel. Svenska bostäder har hyrt ut 25 lägenheter i området genom sin internkö och har sedan spårat vad detta haft för effekter på deras bostadsmarknad. Här har Bodin kontaktat Svenska bostäders marknadschef Britt von
43
Bodén, Åsa (red) Hammarby sjöstad – BoStad02 s.20ff 44
Ibid. 45
Bodin, Christina Bomässa i skuggan av fiasko Göteborgs-Posten, 2002-08-15 46
20
Schéle, som menar att det har gett en flyttkedja som har gett 93 nya boenden. Bodin förklarar det så här:
”I klarspråk innebär det att den nybyggda lägenheten ger upphov till ett hål i slutet av kedjan, inte osannolikt en etta i en förort.”47
Det skulle kanske gå att koppla samman diskussionen om bostadskedjan med nytta, men det berör egentligen inte arkitekturen. Detta är snarare en artikel med nyhet som syfte än recension av bomässan.
4.2 Svenska Dagbladet, 2002-08-17
Ola Andersson är arkitekt och arkitekturskribent för Svenska Dagbladet och recenserade BoStad02 för tidningen. Det första han tar upp i sin artikel är mässans namn som syftar till att det är en del av en stad som byggs och inte ett bostadsområde. Han menar att det är en stor skillnad på en stadsdel och bostadsområde. Ett bostadsområde är stadens motsats, med en viss sorts människa och ett visst sätt att leva i åtanke. Han fortsätter med att skriva att stadens kanske viktigaste egenskap är dess förmåga att hantera skillnader mellan olika människor och verksamheter, och att ge utrymme för det som inte kan förutses.
Andersson tar även upp Södra Hammarbyhamnens historia vars stadsplan gav plats åt ett brokigt stadsliv med allt från tv-bolag, grossistföretag, svartklubbar till skrothandlare:
”Hade man velat ha blandade verksamheter hade man naturligtvis lämnat kvar åtminstone några av dem, men av dessa finns i Hammarby Sjöstad inte längre några spår. Alla de byggnader som rymde dessa verksamheter är rivna, och om man inte vet att de funnits skulle BoStad 02 lika gärna kunnat ha varit byggd på jungfrulig mark.”48
Han avslutar detta med att påpeka att det inte finns något annat än det som måste finnas utöver boendet. Något färre butiker än i en sovstad från femtiotalet, en pizzeria, möjligen en skomakare och kanske en jourbutik och en kvarterskrog.
När det kommer till det arkitektoniska uttrycket menar Andersson att det är en nostalgisk funktionalism där det inte hycklas med spröjsar eller klassicerande motiv.
”Men funktionalismens sociala ambitioner har på ett ironiskt sätt förbytts i sin motsats. Idén om den goda bostaden som rättighet har förvandlats till sin motsats: ett sätt att bygga dyrt till dem som har råd. Så långt intet nytt på bostadsfronten alltså.” 49
Han kritiserar hur sovstaden vägrat släppa taget om de hjärnor som styr byggandet, trots kritiken mot den, men han menar ändå att Hammarby Sjöstad tar ett steg framåt. Hammarby Sjöstad är planerad kring en gata. Trafikseparering har länge varit en självklarhet i
47
Bodin, Christina Bomässa i skuggan av fiasko Göteborgs-Posten, 2002-08-15 48
Andersson, Ola Gatans återkomst ger nya möjligheter Svenska Dagbladet, 2001-08-17 49
21
stadsbyggandet. Andersson tror att detta är den första nya stadsdelen sedan Gubbängen 1943 som är planerad kring en gata.
”Här finns det faktiskt fog för påståendet att detta är en stad, inte ett bostadsområde. I stället för den avskildhet från omgivningen som är typisk för bostadsområdet, knyter gatan Hammarby Sjöstad till de omgivande stadsdelarna. Blir denna gata bara tillräckligt trafikerad, så att även andra än de boende passerar genom Hammarby Sjöstad kanske stadslivet och urbaniteten så småningom hittar hit ut också. Inte därför att den knyts ihop med staden innanför tullarna, utan därför att områdena utanför tullarna knyts ihop till en stad.”50
Andersson får nog ses försöka påverka med sin artikel. Han förespråkar en mer levande stad och kommer med sakliga och personliga skäl till detta. Artikeln hamnar i ett mellanläge mellan normativ och deskriptiv kritik. Den är sakligt skriven men saknar inte personliga inlägg, vilket gör att den inte kan läsas som en objektiv text. Det finns inga jämförelser, utan texten baseras på författarens åsikt om stadsplanering.
4.3 Dagens Nyheter 2002-08-15
Peder Alton är, som jag tidigare nämnt, skribent på Dagens Nyheter med fokus på ny arkitektur och design. Artikeln börjar med att Alton beskriver livet i Hammarby sjöstad som en semester för folk med pengar. BoStad02 visar trettio lägenheter mitt i en byggarbetsplats och Alton menar att lägenheterna visar på det väl beprövade synsättet hur människor vill bo.
”Öppet, otvunget, strålande utsikt, en ny variant av den gamla trettiotalsmodernismen, också inslag av Medelhavssemester – som om hela livet egentligen är en vistelse vid någon solig badort i Spanien eller Italien.”51
Peder Alton får intrycket att Hammarby Sjöstad är ritad som en slutlig triumf över den gamla stenstaden, men menar att ingen postmodernist kan efterlikna 1800-talets sammansatta stadsbild då denna består av en process av historiska skikt. Han imponeras ändå av stadsdelen, som upprepar vad många man i andra kuststäder kommit fram till, som är hus vid vatten med öppna gångstråk och tillgänglighet till strand och hav. Alton nämner Helsingborg, Västerås, Göteborg och en rad större städer i Europa som har liknande bebyggelse.
”Med hjälp av stadsutsikt, vitfräscha (också mångfärgade) fasader och just en känsla av att livet är en fest befolkas nu Hammarby Sjöstad av en köpstark befolkningsgrupp. Inga lågpris alternativ, inga våghalsiga experiment, inget återuppståndet folkhem med idéer om en bostad åt alla – annars en självklar rättighet i en modern demokrati.”52
Artikeln fortsätter med nytta och frågan vad det finns att göra i en lägenhet som är planerad som ett semesterparadis och författaren tror snarare att det rör sig mer om en idealiserad
50
Andersson, Ola Gatans återkomst ger nya möjligheter Svenska Dagbladet, 2001-08-17 51
Dagens Nyheter, 2002-08-15, En fläkt av Medelhavet i Hammarby, Alton, Peder 52
22
familjestruktur med matbord och stolar placerade som på caféer i Paris än om industriproduktion i liten skala av hemkaraktär.
Huruvida det handlar om god arkitektur tar Alton upp att det är beständiga material. Alton meddelar läsaren att han har med sig Italo Calvinos De Osynliga städerna som motgift så att han inte helt förförs av semesteridyllen. Han beskriver hur Calvino skriver om sin hemstad Venedig, hur han darrar av vällust inför udda existenser som fyller smala gränder som inte visar på någon välplanerad, genomskinlig stadsbildning utan mer på gränsövergångar och gömda skatter och älskande. Detta är ett exempel på normativ kritik, Alton baserar mycket av sin kritik mot BoStad02 på en bok från 1972.53
Alton menar att det naturligtvis är orättvist att jämföra Calvinos Venedig med Hammarby Sjöstad, eftersom det kommer att ta minst femtio år för stadsdelen att bli en skimrande drömstad. Fram till dess måste Hammarby Sjöstad betraktas som ett socialt och arkitektoniskt provisorium med en välmående och köpstark befolkningsgrupp.
På frågan om Hammarby Sjöstad ger något besked om framtiden, svarar Alton knappast. Det han finner intressant är omfattningen av projektet och att det fortgår under en sådan lång period att:
”… området hinner fungera som en arkitektonisk övergångsperiod med inslag av 1990-talets postmoderna nymodernism, det tidiga 2000-talets ekologiska inriktning och de kommande årens allt friare bostadskultur med Hollands och Amsterdams nyrika arkitektur som inspirationskälla.” 54
Han fortsätter med att berömma en av mässans arkitekter, ÅWL Arkitekter, vars bidrag utgörs av ”beständiga material, skicklig rumsplanering, genomtänkta detaljlösningar, trohet mot gamla funkisideal utan stora gester”. Han uppmanar läsarna att besöka mässan och avslutar med att beskriva att den handlar lika mycket om förändrade familjestrukturer och livsideal som ny arkitektur och inredningsestetik.
4.4 Sydsvenskan 2002-08-21
Lena Rainer är journalist på Sydsvenskan och skriver mest på kultursidorna. Hon besöker BoStad02 och börjar artikeln med:
”Vanliga vassruggar, täta eklunder, massor av vattenkontakt och sjöutsikt från jättelika glasfönster, terrasser och balkonger – där har ni Hammarby Sjöstad i ett nötskal.”55
Rainer tar upp att när hela området är klart år 2010 ska det finnas 8 000 bostäder med plats för 20 000 invånare. Hon jämför det med en medelstor svensk stad som Simrishamn, eller ungefär Limhamn eller Rosengård (stadsdelar i Malmö).
53
http://www.themodernword.com/calvino/index.html 2010-05-31 54
Alton, Peder En fläkt av Medelhavet i Hammarby Dagens Nyheter, 2002-08-15 55
23
”Projektledarna är noga med att påpeka att BoStad02 inte är någon regelrätt bostadsmässa, typ Bo01 i Malmö med utvalt spektakulära visningslägenheter, utan att man helt enkelt vill visa hur dagens bostadsproduktion ser ut och hur olika arkitekter valt att inreda sol- och glas-slotten i just Södra Hammarbyhamnen.
– Om Bo01 var en läcker tårta är BoStad02 mera en grovlimpa, enas vi om.”56
Hon fortsätter med att förklara att priserna är desamma, det vill säga höga. Hon tar även upp det faktum att arkitekterna försökt att ta tillvara på ljus och vattenkänsla och även den befintliga naturen och vegetationen, att miljötänkandet slår igenom överallt. Detta visas till exempel när det kommer till hushöjderna, husen närmast vattnet har fyra våningar med indragna terrasser för att inte skymma bakomliggande hus för mycket. Träd har planterats ut i vissa hushörnor, så att inte höststormar ska vina alltför hårt mot invånarna.
”Om man som denna reporter bor i en normalinnerstadstrea från 1930, är van vid vardagsstandard och dessutom tror på broschyrernas försäkran om att ”bostadslösningarna speglar en ordinarie produktion. De är varierande men inte unika.” blir man rätt häpen över vad som idag räknas som ordinarie produktion.” 57
Och hon fortsätter med:
”Jag blev alldeles vimsig i skallen av alla finesser som öppna planlösningar, infällda väggarmaturer, ljusa lönnparketter, fönsterbänkar i röd öländsk kalksten, öppna spisar, brandvarnare, skåpsnickerier i björk, etagelägenheter, helkaklade badrum med klinker på golven, bredbandsanslutningar, fönster från golv till tak och säkerhetsdörrar – puh! – och kan knappast leverera något objektivt helhetsintryck.”58
Rainer tycker att allt är fräscht, ljust, vackert och fiffigt. Men hon ställer detta behag mot nyttan och tycker att de flesta trappor är för smala och undrar exempelvis hur man får ut en bår snabbt om hissen inte fungerar. Hon är heller inte säker på att hon vill ligga i badkaret på nedre botten där badrummet har ett stort fönster med insyn.
Hon tar även upp bostadspriserna, men lägger ingen värdering i det. Hon tar dock upp att standarden är hög för hyresrätterna där alla lägenheter har parkett i alla rum, en takhöjd på 2,65, bredbandsanslutning, helkaklade badrum med golvklinkers, tvättmaskin och torktumlare. När det kommer till bostadsrätter påpekar Rainer att det fortfarande finns några osålda lägenheter. Hon belyser JM:s seniorlägenheter som erbjuds till 55+-gruppen. Även här nämner hon vad som ingår i köpet av en lägenhet, som bland annat är; lättöppnade fönster, säkerhetsdörr och tittöga, porttelefon och förberedelse för trygghetslarm.
56
Rainer, Lena Här byggs med ljus och luft Sydsvenskan, 2002-08-21 57
Ibid. 58
24
5. Sammanfattande diskussion
Denna undersökning har gett en inblick i hur bostadsarkitektur mottas av media. Det är viktigt att komma ihåg att detta inte leder till någon generalisering utan snarare visar en del av verkligheten. Det finns antagligen lika många sätt att förhålla sig till arkitektur som det finns människor och därför skiljer sig sättet hur arkitektur presenteras och recenseras.
När det kommer till att kategorisera de olika artiklarna finns vissa svårigheter, då de inte är renodlade normativa, deskriptiva, tolkande, utbildande, opinionsbildande eller enbart fokuserar på nytta, behag och/eller stabilitet. De har fått fungera som ett instrument när jag analyserat artiklarna. Dessa blandas och ger olika uttryck. Vid närläsning av artiklarna så kan jag urskilja åsikter som lyfts fram, men med olika funktion. Med vilka medel som än används så skapas en bild av bomässorna som i sin tur kommer att påverka läsarna. Det som är intressant är att försöka se vad som fokuseras mest på i respektive artikel samt hur artikeln är skriven.
5.1 Kritiken av Bo01
Bo01 fick, som jag tidigare nämnt, mer publicitet än BoStad02. Detta beror dels på att det var ett mycket större projekt och dels på att det uppmärksammades ganska flitigt redan innan mässan var igång.
Mässans syfte ”hållbarhet” och ”framtidsstaden” kommer fram i merparten av de undersökta artiklarna. Det skiljer sig dock hur de används i texten. För Uffe Black Nielsen59 och Thomas Hellquist60 får den fungera som en utgångspunkt när det kommer till de framtida kraven som kommer ställas av boenden, eller för huruvida Västra hamnen kommer att kunna utvecklas till en levande stadsdel. Kerstin Engstrand tycker att det satsats mer på teknisk och ekologisk hållbarhet än på mänsklig och social.61
Lena D. Lindström menar att mässans syfte, ”framtidsstaden” har kommit till uttryck genom att arkitekterna släppts lösa och framtidsvisionen verkar vara betong, aluminium, glas och trä i kombination med ekologiskt tänkande. Lindström använder inte mässans syfte som en utgångspunkt för diskussion men nämner det tidigt i sin artikel.
Detta genom att det inte är ett område för barnfamiljer och hon undrar om det inte är så att mänsklig hållbarhet definieras utifrån en barnfrimiljö.
62
Genom att fokusera på mässans teman så ger det författarens diskussion en utgångspunkt. De visar på problem med att skapa en hållbar stadsdel, men lyfter ändå fram tanken som något positivt.
5. 2 Arkitekturbeskrivningar
När det kommer till arkitekturbeskrivningar så menar Ingemark Melos att fria metaforer och liknelser ofta förekommer. Här presenterar jag två exempel på byggnader som beskrivs på lite
59
Black Nielsen, Uffe Experimentlustan lyser med sin frånvaro på Bo01 i Malmö Svenska Dagbladet, 2001-05-26 60
Hellquist, Thomas Här byggs för rum och liv Sydsvenskan, 2001-05-17 61
Engstrand, Kerstin Spektakulär bomässa i Malmö Här finns inspiration och lärdomar Östersunds-Posten, 2001-06-16
62
25
olika sätt. Kajplats 1 av Gert Wingårdh och NCC Scaniaplatsen av Ralph Erskine. Jag har lagt in bilder på dessa byggnader för att visa på vad det är de beskriver, bild 1 och bild 2.
Peder Alton beskriver Kajplats 1 som:
”huskroppar formgivna som fria skulpturer, ändå med en imponerande stramhet i minsta detalj. (…) Här finns en märklig blandning av högt och lågt, ålderdomligt och pinfärskt, barockt och modernistiskt, ohämmad lyx och banal vardag.”63
Urban Kristianson tycker att bomässans stjärna är Gert Wingårdh. Beskrivningen är:
”Wingårdh arbetar med små förskjutningar och störningar inom ett givet formspråk. Han väljer material med en vinkännares omsorg. Men till det torra Chablisvinet serveras inte sjötunga utan stekt strömming. Det märker dock knappast gästen, för uppläggningen förtrollar med sin blandning av högt och lågt, lyxigt och grovt”.64
Uffe Black Nielsen beskrivning:
”Gert Wingårdhs blockliknande volymer med hörntorn möter däremot havet med en plan yta av puts och glas där havets oregerlighet verkar välkommen – en klar och lättfattlig funktionsuppdelad fasad. Greppet är lyckat, då yttre företräden och rumslig planlösning är en och samma sak.”65
63
Alton, Peder Bingo för Bo01Dagens Nyheter, 2001-05-19 64
Kristianson, Urban Från Hansaromantik till minimalistiska boxar Nerikes Allehanda, 2001-05-29 65
Black Nielsen, Uffe Experimentlustan lyser med sin frånvaro på Bo01 i Malmö Svenska Dagbladet, 2001-05-26
Bild 1: Kajplats 1, arkitekt Gert Wingårdh. Foto: Åke E:son Lindman, från
26
Här bör det noteras att Alton och Kristianson har kommit fram till detsamma om blandningen av hög och lågt, lyxigt och banalt, vilket i sig är en intetsägande beskrivning då det innefattar allt möjligt och ger ingen klar bild.
Det jag vill visa på är hur svårt det är att förstå vad det är som beskrivs med ord om det inte går att relatera till den verkliga byggnaden. Och även om läsaren vet hur byggnaden ser ut är det kanske ändå svårt att relatera till vad som är skrivet. Min tolkning är att Kristianson, när han jämför Wingårdh med en vinkännare, menar att materialen inte är av högsta kvalitet. Detta är min tolkning och någon annan kan ha en annan. På samma sätt som det inte finns ett sätt att beskriva arkitektur finns det heller inte ett sätt att tolka beskrivningarna.
Nästa byggnad jag valt att presentera på liknande sätt är Ralph Erskines NCC Scaniaplatsen, bild 2.
Uffe Black Nielsen beskriver bostadshuset:
”Vänder vi oss och ser tillbaka mot det norra hörnet av Sundspromenaden ser man Ralph Erskines hus som självsäkert bröstar sig mot havets yta – ett somrigt kvinnligt element som pryds av en blomsterkrans.”66
Lena D. Lindström beskriver inte så mycket utseendet utan mer känslan av att befinna sig i byggnaden:
”Från Ralph Erskines paradvåning i NCCs Scaniaplatsen finns alla möjligheter att njuta av naturen och dess krafter. Mässbesökarna stannar för att beundra utsikten, precis som man gör när man nått bergets topp, pustar ut och blickar ut över landskapet.
– Jag skulle kunna tänka mig att bo här i andra hand, säger en ung tjej djupt imponerad.
66
Black Nielsen, Uffe Experimentlustan lyser med sin frånvaro på Bo01 i Malmö Svenska Dagbladet, 2001-05-26
Bild 2. Ralp Erskines; NCC
Scaniaplatsen Foto: Thor-Björn Bergman från
