Kulturgeografiska institutionen
Nr. 829
___________________________________________________________________________
Mångfald i planering
Uppsala stadskärna, en mångfald av människor och
verksamheter?
Ann-Catrin Wells
2
FÖRORD
3
ABSTRACT
The key concept in today’s urban renewal projects is diversity in contrast to the earlier one of regeneration. This represents a change in paradigm in the theory of urban planning from “tear down and rebuild homogeneous” areas to demolishing existing building secretively in order to preserve the character of the area under renewal. This thesis examines Uppsala’s pland renewal in light of the new theories for urban development. I begin by presenting Jane Jacob’s four conditions that must be met if city planning is to result in diversity. Her four main points are that there must be more than one primary function in each area; that city blocks must be short; that there exist a mixture of old and new in each area; and that must be a sufficient number of people in each area to generate a lively city environment. I even examine other researcher’s approaches. For example, Susan S. Fainstein emphasizes that physical diversity is not enough. Unless the area is available for and used by many different groups diversity will not obtain. Other researchers have noted that Jacobs tends to ignore the economic factors.
Given the theoretical point of reference, I proceed by briefly outlining Uppsala’s development since the 17th century. In 1634, Queen Christina ordered that the town’s street pattern be laid out as a grid. This pattern can still be seen today. By the 1950’s the center of the town had deteriorated to such a degree that a renewal project was deemed necessary. Thus the city plan from 1958 was proposed with the intension of modernizing the city center and implementing a separation of functions by creating a pedestrian street with emphasis on commerce. The current renewal project is aimed at expanding the center and removing the barriers created by the separation of functions resulting from the implementation of the 1958 plan. Today a pedestrian area is being constructed on Dragarbrunngatan. Further, the thoroughfare Drottinggatan – Vaksalagatan will be connected with the intention of creating a boulevard that will be a central point in the city.
4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 5
1.1 Uppsala nu och i framtiden 5
1.2 Syfte och frågeställning 5
1.3 Metod 6
1.4 Begrepp 7
1.5 Disposition 8
2. MÅNGFALD SOM TEORETISK REFERENSRAM 8
2.1 Jane Jacobs teorier om mångfald 8
2.2 Andra teoretikers tankar om staden och mångfald 12
2.3 Samlad kritik mot Jane Jacobs 16
2.4 Uppsatsens referensram och fokus 17
3. VISION UPPSALA STADSKÄRNA 17
3.1 Uppsalas förutsättningar i olika planer 17 3.2 Projekt i Uppsala i remisser och visioner 18 3.3 Kommunens syn på stadskärnan och mångfald 22 3.4 Några andra intressenters syn på stadskärnan och mångfald 23 3.5 Observation av dagens stadskärna 24
3.6 Integrerad bild ur empirin 26
4. ANALYS 26
4.1 Observation av Uppsalas stadskärna 27 4.2 Hur mångfald beaktas i Uppsalas planering 29
4.3 Ett funktionellt samarbete? 30
4.4 Reflektioner ur analysen 30
5. SLUTSATSER 31
5.1 Resultat och bidrag 31
5.2 Vidare studier 32
KÄLL-OCH LITTERATURFÖRTECKNING 33
5
1. INLEDNING
Detta kapitel ger en kort beskrivning av Uppsala nu och i framtiden som bakgrund till uppsatsens syfte och problemställning; bidrar med tankar kring hur mångfald kan beaktas i stadsplanering och beskriver de begrepp inom stadsplaneringen som används i uppsatsen.
1.1 Uppsala nu och i framtiden
Mångfald är idag ett viktigt begrepp inom samhällsplaneringen, ett försök att komma bort från funktionsseparationen som implementerades i många städer under 1960-70-talet.1 Uppsala är ett typiskt exempel på en stad där funktionsseparationen är ett problem, därför har utvidgningsplaner och centrumförnyelseplaner lagts för att få bukt med resultatet från funktionsseparationen. Detta är dock inte hela bakgrunden till att stadskärnan är under en omvandlingsprocess, det bakomliggande syftet är den trånga stadskärnan som inte expanderat i samma takt som staden har vuxit. Under hösten 2011 fick Uppsala över 200 000 invånare2 och räknas nu till Sveriges fjärde storstad, men för att Uppsala ska ses som en storstad behöver stadens kärna växa. Stadskärnor ska vara representativa för stadens invånare, ett offentligt rum för alla. Hur gör man för att uppnå detta? Hur ska en stadskärna planeras för att gynna en så stor del av befolkningen som möjligt? Som bakgrund till detta lästes den gamla klassikern av Jane Jacobs ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”3 från 1961 för att få inspiration och undersöka om den moderna staden kan byggas efter hennes ideal för att uppnå mångfald. Uppsala är en mångkulturell stad, därför bör man lägga vikt vid att en så stor del av befolkningen representeras i stadskärnan. I uppsatsen kommer de planer som lagts för stadskärnans omvandling undersökas med mångfald i fokus. Intervjuer med tjänstemän och andra intressenter kommer genomföras för att få en bild av hur de ser på Uppsalas stadskärna och om mångfald är ett begrepp som beaktats i planeringen.
1.2 Syfte och frågeställning
Jag har valt att använda mig av Jane Jacobs teorier om hur en stad kan vara uppbyggd för att generera mångfald samt undersöka om teorierna är möjliga att implementera i dagens samhälle. Moderna teoretikers syn på mångfald kommer också att tas upp. Hur mångfaldsbegreppet uppfattas i planeringen kan skilja sig åt beroende på vem som behandlar frågan. Att beakta mångfald i planeringen innebär inte att resultatet blir mångfald. Andra planeringsteorier tas inte upp.
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur mångfald, i bemärkelsen variation, uppfattas och beaktas i planeringen av Uppsala stadskärna.
1 Fainstein, S., S,, Cities and diversity, Should we want it? Can we plan for it? Urban affairs review,
vol. 41, No. 1, September 2005 3-19, s. 3. Fainstein, S. S,, Cities and diversity, Should we want it? Can we plan for it? Urban affairs review, vol. 41, No. 1, September 2005 3-19: 3-4.
2 ”Fira att Uppsala är storsdag”, uppsala.se. [hämtat den 2012-05-23]
6
För att kunna svara på syftet har jag valt att använda mig av följande frågeställningar: Vad behöver göras för att Uppsalas stadskärna ska uppnå mångfald?
Vad kommer centrumförnyelsen att leda till; mångfald eller ett ökat homogent utbud? Hur fungerar samarbetet mellan kommunen och andra intressenter som kan påverka
planeringen av Uppsala stadskärna?
Frågeställningarna ska underlätta att urskilja bakgrund och förväntat resultat av planerna som lagts för Uppsala stadskärna samt undersöka vilken intressent som har det största intresset att genomföra dem.
1.3 Metod
Uppsatsen bygger på en abduktiv fallstudie av Uppsala stadskärna, vilket innebär att empirin kopplas till den teorin som presenteras för att upptäcka möjliga mönster samt öka förståelse i fallet4. Valet av metod kopplas till uppsatsens fokus som ligger på Uppsala stadskärna och dess stadsutvecklingsplaner och om mångfald uppnås, alltså en undersökning av den process Uppsala stadskärna genomgår idag. Materialet som samlats in består av intervjuer, observationer och relevant litteratur som kan kopplas till ämnet mångfald.
Primära källor
De primära källorna består av fem intervjuer samt fem olika observationer av Uppsala stadskärna.
Observationsstudierna genomfördes 6-12 december 2011 samt en den 22 maj 2012 under olika tider på dygnet för att kartlägga rörelsemönster och ge den upplevda känslan av staden. Observationerna som genomförts kan räknas som en dold icke-deltagande direkt observation, vilket innebär att de som observerades i stadskärnan inte var medvetna om observationen samt att området som observerades var kartlagt före genomförande och att denna utfördes likadant vid alla tillfällen5. Väderförhållande och dylikt har inte tagits med som en faktor som kan ha påverkat antal människor i rörelse och därför bör hänsyn läggas vid detta och att en generalisering har gjorts. Dock genomfördes den sista observationsstudien i maj för att se om en markant skillnad kunde urskiljas från de övriga observationerna i december. Observationen utfördes genom inspelade kommentarer om antal människor och rörelser samt huruvida stadens olika funktioner varit öppna, dessa avlyssnades och antecknades.
Intervjuer har vidare genomförts med tre tjänstemän från Uppsala kommun, en cityledare från Uppsala City/Vi i stan AB samt en affärsområdeschef från Vasakronan Uppsala. Metoden som användes var en kvalitativ informationsinsamling i form av en ostrukturerad intervju, vilket innebär att frågorna som ställs under intervjun inte är fasta.6 Intervjuernas upplägg var att föra en diskussion om visioner och tankar kring stadskärnan, samt ett resonemang om de
4 Alvesson, M. & Sköldberg, K., Tolkning och reflektion, Studentlitteratur, Lund, 2008. s. 56. 5 Halversen, K., Samhällsvetenskaplig metod, Studentlitteratur, Lund, 1992. s. 83-84.
7
planer som lagts. Intervjuerna nedtecknades istället för att bandas då detta ger ett större spelrum för de intervjuade att utveckla sina tankar då intervjuaren är tyst. Samtliga intervjuade gick med på att bli kontaktade om komplettering av uppgifter skulle behövas. De tjänstemän som intervjuats är Karin Åkerblom, processledare på kontoret för samhällsutveckling, Eva Sterte, näringslivsdirektör på Uppsala kommun och Ingrid Anderbjörk, etableringsansvarig på kommunledningskontoret. Intervjuerna genomfördes på deras kommunala kontor och tog ungefär 50-70 minuter. Cityledaren på Uppsala City/Vi i stan AB heter Lisa Thörn, intervjun hölls på hennes kontor i Uppsala och tog runt 70 minuter. Affärsområdeschefen Sture Ceasar från Vasakronan intervjuades på sitt kontor och genomfördes på 60 minuter. Samtliga intervjuade är kopplade till förnyelseplanerna för Uppsala stadskärna, med ett undantag, Ingrid Anderbjörk, vars fokus ligger på stadsdelscentra. Anderbjörk intervjuades för att se om de olika kontoren skiljde sig åt i åsikten om stadskärnan.
Sekundära källor
Sekundära källor är all insamlad information som inte är primär.7 Materialet består av planbeskrivningar från Uppsala kommun, samt artiklar och böcker om samhällsutveckling med fokus på mångfald och hur det uppnås.
1.4 Begrepp
Mångfald samt primära och sekundära funktioner
Uppsatsen har fokus på mångfald och hur mångfald uppstår i en stadskärna. Men vad är mångfald och hur definieras det? Enligt nationalencyklopedin står mångfald för ”stort och varierat antal”8, vilket är i likhet med vad de teoretiker som behandlas i uppsatsen har som utgångspunkt när de talar om mångfald. Jane Jacobs talade om mångfald i staden som något som genererar en plats där alla är välkomna och trygga, där utbudet av primära funktioner och den sekundära mångfalden tilltalar en så stor del av befolkningen som möjligt. När Jacobs talade om primära funktioner syftade hon i första hand på bostäder, kontor och fabriker men också på vissa platser för utbildning och rekreation. Den krets människor som de primära funktioner drar till sig livnär den sekundära mångfalden sig på, vilket till exempel kan består av olika sorters av handel.9
Uppsala stadskärna
Begreppet stadskärna avser de (gamla) centrala delarna av en stad enligt Nationalencyklopedin10. Uppsatsens fokus ligger på Uppsala stadskärna och det finns därför en vikt av att precisera exakt vilka delar av staden som räknas till Uppsalas befintliga stadskärna. I bilaga 1. visar den svarta markeringen Uppsalas befintliga stadskärna år 2010.
7 Halversen, 1992. s 73.
8 Ne.se, sök mångfald [hämtat den 2012-05-22] 9 Jacobs, 2005, s. 176-177 och 187-188.
8
Området har en rektangulär utformning med Stora Torget som ungefärlig mittpunkt. Avgränsningen är gjord efter ett dokument från Uppsala kommun som planerar hur expansionen av staden bör se ut samt hur den befintliga stadskärnan kommer se ut 2010, se bilaga 2.11 De nya projektområdena som kan ses i bilaga 3. är gjorda av Uppsala kommun i samverkan med fastighetsägare och handlarna i centrum.12
1.5 Disposition
Följande kapitel behandlar de teoretiska resonemangen kring mångfald och redogör för uppsatsens teoretiska referensram. Fallet presenteras i kapitel tre, där redovisas den empiriska undersökningen som gjorts av Uppsala stadskärna. I analysen kopplas empirin till teorin samt att ett förväntat resultat av centrumförnyelsen diskuteras. Slutkapitlet redovisar kort resonemanget från analysen och ger ett avslut på uppsatsen.
2. MÅNGFALD SOM TEORETISK REFERENSRAM
Först beskrivs och motiveras de huvudteorier som uppsatsen baseras på. Slutligen presenteras en sammanfattning som integrerar uppsatsens referensram.
2.1 Jane Jacobs teorier om mångfald
Frågan är hur en bok som skrevs för 50 år sedan fortfarande kan vara aktuell. Jane Jacobs bok
”Den amerikanska storstadens liv och förfall” är ett verk som fortfarande är hållbart i
samhällsutvecklingen menar Mats Fransén i sitt förord till den svenska översättningen som kom 2005.13 Jacobs kritik av den amerikanska staden pekar på hur dåtidens planerare enligt henne saknade förståelse för stadens naturliga utveckling. Hon syftade på hur det revs och byggdes nytt utan hänsyn till hur det skulle påverka bland annat gatans struktur och mångfald i staden.14
Jacobs fyra förutsättningar för mångfald
Jacobs presenterade fyra huvudförutsättningar som enligt henne skulle generera mångfald om alla uppfylldes.15 Den första handlar om vikten av blandade primära funktioner, den andra tar upp varför kvarteren bör vara korta, den tredje handlar om vikten av en åldersblandad bebyggelse och den fjärde tar upp befolkningstäthet i området.
11 Trafikplan 2006 för Uppsala stad, antagen av KF augusti 2006, s. 50.
12 Handlingsplan för Uppsala stadsrum, antagen av kommunstyrelsen augusti 2009. 13 Jacobs, 2005, s. 9.
9 Förutsättning 1:
”Stadsdelen, och så många som möjligt av dess beståndsdelar, måste fylla mer än en primär funktion; helst mer än två. Dessa funktioner måste medföra närvaro av människor som rör sig utomhus på olika tider och av olika skäl, men som kan använda många faciliteter gemensamt.”16
En primär funktion kan variera i sin utformning, men är i huvudsak den funktion som kontor, fabriker och bostäder fyller. Jacobs menade att de primära funktionerna i sig själva inte effektivt genererar mångfald. Det krävs en sammansättning av funktioner som får människor att röra sig ute på gatorna under olika tider och att flödet är balanserat och jämt.17 När de primära funktionerna fyller sitt syfte kan effekten bli att området blir ekonomiskt gynnsamt för sekundär mångfald, menade Jacobs. Sekundär mångfald är de verksamheter som växer fram i den miljö som blandade primära funktioner alstrar. Sekundär mångfald finns där för att tjäna de människor som nyttjar de primära funktionerna. Jacobs lade vikt vid att det krävs mer än en primär funktion för att den sekundära mångfalden ska bli gynnsam.18 När förutsättningen för primära funktioner och sekundär mångfald uppfylls genererar det en stadskärna med liv och rörelse, men för att uppnå mångfald krävs fortfarande de tre andra förutsättningarna, menade Jacobs.19
Jacobs menade att avsaknaden av blandade primära funktioner och sekundär mångfald i en stadsdel kan leda till att området är öde under vissa tider på dygnet och detta kan leda till att underlaget för de funktioner som finns tynar ut och funktionen försvinner.20 Stadskärnor och andra stadsdelar har ofta olika problem; stadskärnor har oftast en för låg koncentration av blandade primära funktioner, medan en stadsdel dominerad av bostäder oftast inte kan generera arbetstillfällen eller andra viktiga förutsättningar.21
Förutsättning 2:
”De flesta kvarteren måste vara korta, vilket innebär att tvärgatorna och
gatuhörnen måste komma tätt.”22
Ett kvarter som ska vara ekonomiskt drivkraftigt bör ha en kort kvartersstruktur hävdade Jacobs. Hon menade att detta skulle öka användningen av parallellgator och generera fler möten. Eftersom människor söker efter den kortaste sträckan att ta sig till sitt mål, den primära funktionen till exempel, så kommer parallellgatorna inte att utnyttjas. Detta förhindrar spontana möten och främjandet av sekundär mångfald då det ekonomiska underlaget blir
10
försvagat. Men enligt Jacobs kunde detta mönster brytas genom korta kvarter och tvärgator, detta skulle gynna den sekundära mångfalden då det skulle finnas en högre koncentration av genomströmning av människor, vilket i sin tur skulle leda till ett mer ekonomisk drivkraftigt kvarter.23
Jacobs kritiserade de teoretiker som ansåg att många gator är ”slöseri”, hon menar att dessa inte har förstått värdet av de korta kvarteren och tvärgatorna. Hon pekade på hur de korta gatorna, i sitt sätt att vara, genererar mångfald genom möten och på hur sekundär mångfald inte kunnat uppstå utan de korta kvarteren. Det gatorna gör är att dra till sig användare av olika slag, vilket alstrar en växande mångfald.24
Förutsättning 3:
”Stadsdelen måste bestå av en blandning av hus som varierar i ålder och skick; en
försvarlig del av dem ska vara gamla, så att den nödvändiga avkastningen också varierar. Denna blandning måste vara ganska finkornig.”25
En blandning av hus som varierar i ålder är något som Jacobs menade gynnar stadsdelens mångfald. En stadsdel med bara nyproducerade fastigheter kommer att begränsa de företag som kan etablera sig här; enbart väletablerade företag och företagskedjor kommer ha råd med den omkostnad som nyproducerade fastigheter har. Detta leder till att mångfalden drabbas och att utbudet i stadsdelen blir lidande, menade Jacobs.26 Hon pekade på det faktum att tiden betalar den ursprungliga kapitalkostnaden vilket leder till att fastighetskostnaderna för efterkommande generation blir betydligt lägre.27 Städer behöver äldre fastigheter, dels på grund av deras förmåga att producera nya primära funktioner och dels för att både den primära och sekundära mångfalden gynnas av en blandning av funktioner.28 Hon lyfte fram att en varierad ålder på fastigheter var viktigt för stadens mångfald redan under 1890-talet och 1920-talet. Hon menade att detta inte är något som kommer att förändras, då en avskriven fastighet inte behöver vara lika ekonomiskt drivkraftig som en nyproducerad. För att staden ska kunna få nyetablering, i form av mindre ekonomiskt drivkraftiga företag, krävs det äldre byggnader.29
Förutsättning 4:
”En tillräckligt hög koncentration av människor måste finnas i området, oavsett varför de befinner sig där. Detta gäller även de som vistas där därför att de bor där.”
11
Jacobs pekade på att en tillräckligt hög koncentration av människor är en nödvändig
förutsättning för mångfald i en stad.30 Hon lyfte fram bostadstäthet som en viktig del för att förutsättningen ska kunna uppnås. Alla stadsdelar behöver en tillräckligt hög koncentration av bostäder, då en stor del av den befolkning som utnyttjar området oftast bor i anknytning till dem. Detta gynnar i sin tur de primära funktionerna och den sekundära mångfalden som kräver att markytan nyttjas under hela dygnet.31 Jacobs tog också upp problemet med
standardisering av bostäder, detta leder till en hämmad mångfald. Standardisering sker oftast i samband med en snabbt växande stad och behovet av fastigheter för bostäder och andra primära funktioner. Detta menade hon är kopplat till förutsättning tre som säger att mångfalden drabbas om variationen av fastigheternas ålder inte är tillräckligt stor, om en standardisering sker kommer det påverka möjligheten för mångfald av invånare och företag.
Om bostadstätheten är för låg kan det generera otrygghet och ett dött gaturum, påpekade Jacobs. Om gatorna är öde och den primära funktionen består av störst andel bostäder så finns det oftast ingen vitalitet i stadsdelen.32 Jacobs menade att det är en balans mellan för låg och för hög koncentration av människor som genererar en vital stadsdel, var den gränsen ligger varierar mellan städer och stadsdelar.33
Mångfaldens självdestruktivitet
Innebörden av de förutsättningarna Jacobs pekade på är relativt komplex, finns allt finns mångfald. Men hon talade också om hur stadsdelar kan förstöra den blomstrande mångfald som uppkommit just på grund av att alla förutsättningar uppfyllts.34 När en stadsdel fylls med blandade funktioner och sekundär mångfald så gynnas ekonomin i området, vilket leder till en växande konkurrens om butiksutrymmen och fastigheter. Detta leder i sin tur till att nästan bara de företag som är ekonomiskt drivkraftiga kan hyra lokaler här. Resultatet av detta blir att enbart ett smalt segment av de primära funktionerna och sekundära mångfalden som
tillsammans skapade mångfalden i området finns kvar. De verksamheter som får störst
12
Trottoarens funktion i staden
Trottoarerna fungerar inte enbart som ett transportutrymme menade Jacobs, utan det finns bakomliggande funktioner som gör att trottoaren är otroligt viktig för staden. Hon pekade på att om gatorna upplevs som trygga och säkra, så är oftast stadsdelen det också. Trottoarens grundläggande uppgift är att generera denna trygghet menade Jacobs. I storstäder är denna funktion ännu viktigare då de flesta människor som möts på gatan är främlingar men kravet på gatans uppgift finns kvar och förväntas generera trygghet.37 För att klara denna uppgift krävde Jacobs tre grundegenskaper; en tydlig gräns mellan det privata och offentliga rummet, de byggnader som ligger längs gatan måste vara observanta på vad som händer runt om, och till slut så måste trottoaren vara befolkad.38 Jacobs menade också att den offentliga kontakten och den offentliga tryggheten kan bygga bort segregation och diskriminering. Detta är inte lätt, men om staden byggs om kan otryggheten försvinna. Jacobs pekade på att om man kan upprätthålla ett civiliserat offentligt liv så försvinner grunden för diskriminering, som är brist på tolerans.39
Överbygga barriärer
Ett grundläggande problem med gränser är att skapar en återvändsgränd i staden, en barriär invånarna inte passerar, en barriär kan vara tillexempel ett järnvägsspår.40 När en sådan gräns uppkommer händer det ofta att den ekonomiska drivkraften runt detta område minskar, vilket i sin tur leder till ett sämre underlag för primära funktioner. När detta sker så skapas en barriär, menade Jacobs, om det inte finns underlag för primära funktioner så försvinner den sekundära mångfalden och då utnyttjas inte området, det har bildats en vakuumzon runt barriären. Jacobs påpekade att barriären blir ett problem för tryggheten i området, då det krävs att folk utnyttjar gaturummet för att trygghet ska genereras.41 Hon menade att för att kunna överbygga barriärer måste man eftersträva ett högt blandat invånarantal precis i utkanten; kvarteren måste vara extra korta och de primära funktionerna måste vara många och väl blandade, så att det kan generera en blandad sekundär mångfald samt byggnader i olika åldrar. Jacobs påpekade att barriären kanske inte byggs bort helt, men den vakuumzone som uppstått runt den kan förminskas.42
2.2 Andra teoretikers tankar om staden och mångfald
13
Sharon Zukins bild av den urbana staden
I Zukins bok ”Naken stad, autentiska urbana platser liv och förfall”, som gavs ut 2010, ger hon en beskrivning om hur städer idag förlorar sitt autentiska ursprung och hur de sakta förvandlas till homogena stadsdelar utan någon historia. Städer där det idag rivs gamla områden som ersätts med skyskrapor och dyra lägenheter.43 Begreppet autencitet ”syftar till
platsen och känslan, men också på den sociala på den sociala sammankopplingen som platsen inspirerar”44 förklarar Zukin. Hon beskriver en trend där en längtan till ursprunget, det autentiska med staden är i fokus, och hur invånarna söker sig till stadsdelar där det finns kvar historiska byggnader och små fik på hörnet. Hon påpekar att ordet autencitet fått en ny innebörd och handlar mer om trender och upplevelse än om att gå tillbaka till sitt ursprung.45 När de nya invånarna bosätter sig i området sker en förändring; fiket byts ut mot en välkänd cafékedja, och snart följer andra efter. För att locka till sig turister och investerare så marknadsförs området som en autentisk men trygg stadsdel där kulturen blomstrar. Snart är stadsdelen inte sig lik, och som följd av förändringen känner dess ursprungliga invånare sig inte längre hemma. Zukin pekar på att dessa omvandlingar av gamla arbetarkvarter är ett redskap för att tränga ut de människor som inte längre passar in.46 När detta sker omvandlas området sakta till en homogen stadsdel precis som alla andra.47 Politikerna väljer idag att använda ändringar i detaljplan för att gynna de privata intressenternas intresse av att kunna riva de gamla byggnaderna och bygga nya högre fastigheter. Detta fungerar som ett stadssaneringsredskap för politikerna menar Zukin. Resultatet blir att de små autentiska kvarteren med småbutiker som Jane Jacobs förespråkade blir allt mer sällsynta.48 Zukin påpekar att det har visat sig i vissa fall att privat kontroll av områden är mer attraktiva för en större del av befolkningen medan den offentliga kontrollen leder till ett mer ensidig utfall som sämre representerar dess befolkning49. Zukin skriver i sitt slutord att man vid förra sekelskiftets slut lättare kunde se ”spåren av både ursprung och nystarter i det urbana
förfallet”.50 Zukin menar att om den urbana autenciteten ska kunna återställas i dagens städer krävs det att staden inkluderar små privata butiksägare i de planer som läggs för nya kvarter och områdesutveckling, samt att hyror regleras så att de som utnyttjar gatorna ska kunna bo kvar.51
43 Zukin, S., Naken stad: autentiska urbana platsers liv och förfall, Daidalos, Göteborg, 2011,
14
Susan S. Fainsteins diskussion kring mångfald och stadsplanering
I Fainsteins artikel ”Cities and diversity, should we want it? Can we plan for it?”52 förs en diskussion om hur mångfaldsbegreppet har en ny central roll inom stadsplaneringen, begreppet har blivit den nya normen inom planering för att motverka dåtidens planeringsideal som hon menar genererade segregerade homogena områden.53 Fainstein påpekar att betydelsen av begreppet mångfald samt hur det uppnås varierar, för urbana designers ligger blandad bebyggelse i fokus, för stadsplanerarna ligger fokus mer på att byggnader kan fylla mer än en funktion samt önskan om blandade etniciteter för att gynna områdenas heterogenitet. Sociologer och kulturanalytiker lägger störst fokus på etnisks heterogenitet. Hon understryker dock att många som använder begreppet mångfald tar hänsyn till fler än en aspekt som krävs för att generera mångfald.54
Fainstein ifrågasätter om fysisk mångfald, i form av blandade primära funktioner och en varierande bebyggelse i sig är tillräckligt för att skapa social mångfald och ekonomisk tillväxt. Hon menar att om inte området är tillgängligt för och utnyttjas av alla så kan man inte hävda att det finns mångfald i området.55 Fainstein tar upp Amsterdam som ett exempel på en stad där social mångfald existerar. Den holländska staten bidrar med hyressubventioner i alla områden av staden, vilket resulterar i att oavsett vilken social status man tillhör finns det möjlighet att bosätta sig i alla stadsdelar. Hon menar att på grund av den hyressubvention som den holländska staten bidrar med möjliggörs den sociala mångfalden existens då subventionerna motverkar homogena bostadsområden.56 Fainstein lyfter fram vikten av att det finns en statlig politik där jämlikhet så väl som tillväxt och hållbarheter eftersträvas.57 Stadens möjlighet till social mångfald begränsas av den politik som staten bedriver. Fainstein påpekar att producera olika byggnadstyper och kostnadsnivåer inom staden är inte den slutgiltiga lösningen. Hon understryker vikten av en politik, som måste implementeras både nationellt och lokalt, där människovärdet och jämlikhet sätts i centrum. Först när politiken får denna inriktning kan den sociala mångfalden uppnås.58
Staden ur ett svenskt perspektiv
I boken ”Bor vi i samma stad: om stadsutveckling, mångfald och rättvisa” skriver Karin Bradly, Ola Broms Wessel och Moa Tunström i sitt inledande kapitel om det svenska folkhemmets grundideal som syftar till en planering som ska leda till en god och jämlik boendemiljö för hela befolkningen, samt de problem som kan uppstå. De lägger fram argumentet att det finns en risk att planeringen appliceras på en modell där hela befolkningen ska passa in, vilket den inte gör då Sverige idag är ett mångkulturellt land. De vill lyfta fram
15
olikheter i samhället men samtidigt främja jämlikhet där allas rättigheter tillgodoses. De påpekar också att det krävs mer än bara en distributör för att skapa ett sådant pluralistiskt samhälle, och att det är de offentliga planläggarnas uppgift att se till att olika grupper tillgodoses.59
I kapitel åtta tar Charlotte Ruben Nyström, Johanna Wiklander, Sara Grahn och Lotta Lehman upp om hur urbana livsmiljöer skapas. De framför kritik av dagens stadsbyggnad, som de anser vara föråldrad och inte lever upp till de krav på förändring som samhället kräver. De menar att städernas potential hämmas då den inte genererar interaktion mellan människor och att politikerna inte får bukt med den segregation som finns i de svenska städerna idag.60 De menar att Sverige saknar ett nationellt stadsbyggnadspolitisk program, där näringslivet, medborgarna, politikerna och stadsbyggarna bör samarbeta för att utveckla Sveriges städer till moderna urbana miljöer.61 De förespråkar en sammanhängande urban miljö där alla stadsdelar hör ihop med jämlikhet i fokus i det offentliga rummet.62
I Irene Molinas kapitel63 för hon en diskussion om segregation och vad som egentligen krävs för att bryta den rådande bostadssegregationen i svenska städer. Molina pekar på att områden oftast domineras av en upplåtelse form, sällan blandas hyresrätt, äganderätt och bostadsrätt i samma bostadsområde. Detta leder till en bostadsmarknadsstruktur som leder till kategorisering av den svenska befolkningen efter klass och etnicitet menar Molina.64 Hon lägger skulden på politikerna som påstås vilja lösa problemet med bostadssegregationen men utan att lyckas.65 För att lyckas bryta det mönster som svenska städer utvecklas efter idag menar Molina att det krävs en politisk organiserad vilja samt en ökad kunskapsbas i alla samhällsinstanser. Utan den politiska viljan blir det nästan omöjligt att uppnå ett jämlikt boende och ett stadsrum för alla, påpekar Molina.66
59 “Om stadsutveckling mångfald och rättvisa, en inledning” ur: Broms Wessel, O., Tunström, M. &
Bradley, K., (red.), Bor vi i samma stad?: om stadsutveckling, mångfald och rättvisa, Pocky, Stockholm, 2005, s. 17.
60 Ruben Nyström, C., Wiklander J., Grahn, S. och Lehman L., ”Att skapa urbana livsmiljöer” ur:
Broms Wessel, O., Tunström, M. & Bradley, K., (red.), Bor vi i samma stad?: om stadsutveckling,
mångfald och rättvisa, Pocky, Stockholm, 2005 s. 119.
61 Ibid., s. 127. 62 Ibid., s. 127.
63 Irene Molina ”Miljonprogrammet och förortens rasifiering” ur: Broms Wessel, O., Tunström, M. &
Bradley, K., (red.), Bor vi i samma stad?: om stadsutveckling, mångfald och rättvisa, Pocky, Stockholm, 2005.
16
2.3 Samlad kritik mot Jane Jacobs
Zharon Zukin lyfer fram att Jacobs inte använde sig av begreppet autencitet, utan istället använde hon mångfald för att beskriva de ideal hon representerade.67 Zukin påpekar att det inte är säkert att Jacobs ideal kunde förhindrat den stadsutveckling med segregation och orättvisor som vi ser idag i många områden, eller bemött den avsaknaden av offentliga investerare för att motarbeta segregation.68
Den kritik som Sharon Zukin och Sociologen Herbert Gans69 ger Jacobs är att hon inte har tagit hänsyn till alla faktorer som påverkar ett områdes utveckling.70 Zukin skriver att Jacobs inte undersökte hur ”människor använder kapital och kultur för att uppfatta och forma de
urbana platser som de bor på”71 Jacobs fokus låg mer på byggnadernas fysiska egenskaper och enligt Gans tog hon ingen hänsyn till byggnadernas sociala, kulturella och ekonomiska faktorer som han anser vara avgörande för ett områdes vitalitet.72
Zukin kritiserar också Jacobs inställning till de privata byggherrar, som enligt Zukin har fokus på ekonomisk vinst och förbiser de människor som drabbas av de olika projekt som genomförs. Jacobs menade å andra sidan att det krävs privata investeringar för stadens positiva utveckling.73 Hon kritiserade istället arkitekter och byråkrater som låg bakom de stadsutvecklingsplaner som staten investerade i. Jacobs menade att planerna resulterat i enformighet och tristess, vilket hon ansåg vara statens fel.74 Zukin påpekar att det var uppenbart vilka som förstörde staden, staten och byggherrarna, hon anser att Jacobs kritik var felriktad.75
Susan Fainsteins kritik mot Jacobs riktar sig mer åt Jacobs argument att om kravet på blandade användningsområden uppnås, uppstår mångfald. Fainstein ifrågasätter tillvägagångssättet för att uppnå mångfald, hon lyfter fram den sociala mångfaldens avsaknad i Jacobs teori.76 Hon påpekar också att dagens globala samhälle inte motsvarar det samhälle som Jacobs talade om på 1960-talet då många av företagen var lokala. Den globala utvecklingen har gjort att de små lokala nätverken slås ut av de internationella företagen menar Fainstein.77
67 Zukin, 2011, s, 274. 68 Ibid.
69 Gans, H., J., People, plans, and policies: essays on poverty, racism, and other national urban
problems, Columbia University Press, New York, 1991, s. 25-33.
17
2.4 Uppsatsens referensram och fokus
Uppsatsens fokus kommer att ligga på Jane Jacobs teorier om hur stadsplaneringen bör utformas för att uppnå mångfald i det urbana rummet. Uppsatsen behandlar frågan om huruvida mångfald kan genereras genom stadsplanering. Fokus läggs vid Jacob eftersom hon tar upp stadskärnor och hur det urbana rummet kan byggas om, vilka fördelar eller nackdelar det för med sig samt andra förutsättningar i from av blandade primära funktioner och befolkningstäthet.
När de teorier som presenterats kopplas samman går det att synliggöra ett mönster där mångfald, i betydelsen skapandet av ett heterogent samhälle och befolkningens lika rättigheter, eftersträvas. För att uppnå mångfalden i det urbana offentliga rummet kan olika tillvägagångssätt brukas. Jacobs syftade på att dåtidens planerare undanröjde mångfalden med kvarter där användningsområdet riktades till en specifik grupp samt enbart utnyttjades ett fåtal timmar om dygnet. För att motarbeta detta valde hon att förespråka en bevaring av den fysiska strukturen i staden och lyfte fram vikten av en tillräckligt hög koncentration av människor, blandning av primära funktioner och den korta kvartersstrukturen. Fainstein hävdar dock att detta inte är tillräckligt för att uppnå den sociala mångfalden, hon menar att för att få ett idealt samhälle där alla krav på mångfald uppnås måste bostadspolitiken ändras. Zukins ideal går i Jacobs spår, hon förespråkar autentiska kvarter med små butiker, dock anser hon att ansvaret ligger hos staten. Om dessa tre teoretikers visioner sammankopplas kan en stad uppnås där statliga hyressubventioner görs i alla kvarter i staden samt där kvartersstrukturen återgår till småskaliga kvarter med variation i den fysiska strukturen. Hur byggs den perfekta staden? Det finns inget rätt svar på den frågan. Men om målet är att generera mångfald kan Jacobs, Fainstein och Zukins idéer vara ett steg i rätt riktning.
3. VISION UPPSALA STADSKÄRNA
I detta kapitel om Uppsala presenteras i korta drag framväxten till dagens stadskärna och nya utvecklingsplaner. Här presenteras intervjumaterial som ger en inblick i de kommunala representanternas syn på utveckling, men även den av andra intressenter. Observationsstudien vill visa hur stadskärnan upplevs vid olika tidpunkter på dygnet.
3.1 Uppsalas förutsättningar i olika planer
År 1643 upprättades en ny stadsplan över Uppsala på Drottning Kristinas beordran. Planen innebar att en strikt rutnätsplan i renässansens anda skulle implementeras på Uppsalas medeltida stadsstruktur.78
Rutnätets planeringsideal har sina rötter i antikens Grekland.79 Men det var det romerska imperiet som spred rutnätsplaner vidare till resten av Europa.80 Planen bygger på att staden
78 Petré. T. 1958. Uppsala stads historia, Del III. Almqvist & Wiksell boktryckeri AB. Uppsala, s.
18
delas in som i ett strikt rutmönster med två huvudgator och i den punkt där dessa möts ska stadens centrum etableras, som ett slags torg, ett forum.81
I Uppsala utgör Drottninggatan – Vaksalagatan en huvudaxel i det geometriska rutnät som förändrade hela gatustrukturen och den andra huvudaxeln är Kungsängsgatan – Svartbäcksgatan, där gågatan ligger. Stora Torget är den plats där dessa gator strålar samman och har därför blivit en naturlig mittpunkt i Uppsala stadskärna. Spåren av den reglering som gjordes 1643 syns än idag, då enbart små förändringar gjorts i gatustrukturen.82
Behovet av centrumsanering ansågs vara stort i många städer i Sverige under 1950-talet, eftersom husen som låg i stadskärnan var gamla, slitna och ansågs omoderna. Saneringen avsåg att öka exploateringsgraden, vilket skulle gynna handelns utveckling samt skapa fler kontorslokaler. Under år 1958 uppfördes en generalplan av Uppsala kommun som stod för modernisering och standardhöjning. Staden skulle växa kontrollerat och stadskärnan skulle saneras för att få ett rejält lyft. Planen syns än idag i Uppsala och många av de stadsmiljöer vi vistas i har direkta spår av generalplanens genomförande, ett exempel på detta är tempohuset på Stora torget.83
Saneringen i Uppsala stadskärna förändrade hela stadsbilden, från att ha varit en stadskärna med gamla trähus och äldre byggnader, till att domineras av kontor och handelslokaler med stora skyltfönster med 1960-tals karaktär. Under åren 1964-1978 revs omkring 40 % av den gamla stadskärnan successivt, totalt revs eller byggdes 450 byggnader om.84 När generalplanen för Uppsala stad 1958 lades var trafikseparering ett viktigt inslag. Det ansågs att trafiken i centrum var ohållbar och åtgärder i form av trafikseparering och breddade gator blev resultatet. Trafiken omdirigerades från Gågatan till bland annat Dragarbrunn, som blev en buss och transportgata med många parkeringshusnedfarter.85 1958 års plan präglades av ett ideal där funktionsseparering låg i fokus, användningsområdena var uppdelade i funktioner. Stadskärnans huvudanvändningsområde skulle vara handel och kontor, bostäder låg utanför, detta bidrog till en funktionsrytm i city som ledde till att området bara utnyttjades under kontorstider.
3.2 Projekt i Uppsala i remisser och visioner
De projekt som presenteras nedan är framtagna med ett arbetssätt som involverar många intressenter. Det inleds med workshops där ett antal kommunkontor, som till exempel kommunledningskontoret, stadsbyggnadskontoret och gatukontoret deltar. Uppsala City/Vi i
79 Hall. T. 1997. Den Svenska staden, Planering och gestaltning - från medeltid till industrialism,
Sveriges Radios förlag. Lund, s. 15.
80 Ibid., s. 17. 81 Ibid., s. 16.
82 Uppsala kommun, Vision för Uppsalas paradgata, december 2010.
83 Lefvert, P.O., Beskrivning till generalplan för Uppsala stad, 1958, Almqvist & Wiksells boktryckeri
AB, Uppsala.
19
stan AB, som är Uppsalas centrumsamverkare, och fastighetsägare i centrum är också delaktiga. Programmen har sedan tagits fram av White arkitekter i samarbete med Uppsala kommun.
Handlingsplan för Uppsala stadsrum
Ett samarbetsavtal mellan Uppsala kommun och Uppsala City/Vi i stan AB tecknades år 2002 för att skapa gemensamma mål för Uppsalas stadsutveckling.86 Samarbetet har tagit fasta på tre huvudområden, stadsförnyelse, ordning och reda samt aktiviteter och marknadsföring. Ett mål med samarbetet har också tagits fram och syftet är att skapa en levande och attraktiv stadskärna, som upplevs som trygg och vacker samt har ett brett utbud, god tillgänglighet och en god miljö.87 Sedan samarbetsavtalet tecknades har bland annat en upprustning av det centrala årummet och gågatan genomförts.
En handlingsplan för Uppsala stadsrum har tagits fram under 2009 för de kommande fem åren. Tre projekt nämns; Dragarbrunnsgatan och Paradgatan (stråket Vaksalagatan/Drottninggatan) samt Fyristorg, för vilket det ännu inte tagits fram någon handlingsplan och som därför inte tas upp nedan.88
Dragarbrunnsgatans omvandling
Projektet ”Vision Dragarbrunnsgatan” startades redan 2004, planen antogs av kommunstyrelsen 2006 och sedan dess har planen utvecklats och trafikplaner konstruerats. Stråket är uppdelat i sex områden där olika utvecklingsvisioner finns för att främja gaturummet för att skapa attraktivitet och en plats för möten. Här ges en kort beskrivning av de visioner Uppsala kommun har för Dragabrunnsgatans utformning. Enligt dem kommer omformningen att främja stadslivet och dess möten samt påverka så att flödet av människor ökar i stråket vilket skulle generera en tryggare och mer levande stad.89
86 Uppsala City, Uppsala kommun, Handlingsplan för Uppsalas stadsrum, augusti 2009. 87 Dragarbrunnsgatan, kvaliteter i stadsbilden och gestaltningsprinciper, Uppsala 2009. 88 Ibid.
20
Figur 1. visar de sex utvecklings etapperna av Dragarbrunnsgatan
Källa: Dragarbrunnsgatan, kvaliteter i stadsbilden och gestaltningsprinciper, Uppsala 2009
Visionen av den första etappen karakteriseras av den stora ytan mellan S:t Per gallerian och Dragarbrunnsgallerian90. En av huvudanledningarna till att platsen idag kan byggas om till ett funktionellt torg är att dåtidens stadsplanerare anlade en stor parkeringsyta framför det gamla Hantverkarcentrum som idag byggts om till den moderna Dragarbrunnsgallerian. Skapandet av torget menar kommunen ger en viktig allmän plats till befolkningen där evenemang kan hållas och genererar en känsla av trivsel.91
Alla områden har en gemensam nämnare som är att öka attraktiviteten i området, skapa en tryggare miljö och öka mångfalden. Kommunen vill att vissa arkader byggs om eller förses med ökad belysning och vill öppna upp gränderna för att skapa fler mötesplatser samt bevara de få historiska byggnader som finns bevarade längs gatan.92
Trafikplaneringen i området är en viktig del i utvecklingsplanen. Gatan som efter 1958års plan karakteriserades av busstrafik och distributionstrafik är idag under ombyggnation till ett gångfartsområde, där tanken är att alla trafikanter ska dela utrymmet för att generera en tryggare och trevligare vistelse.93 Den forna leveransgatan blev en barriär i staden som hindrade stadskärnan från att växa. Gränderna präglas av garagenedfarter och leveransmottagningar vilket hindrar exploatering av handel och kontor. Stora delar av gatan är
90 Se kv. Svanen och Kv. S:t Pers i etapp 1 i figur 1. ovan.
91Dragarbrunnsgatan, kvaliteter i stadsbilden och gestaltningsprinciper, Uppsala 2009. 92 Ibid.
21
redan färdigställd, dock omfattar arbetet med Dragarbrunn inte bara gaturummet utan även omkringliggande fastigheter och arbetet beräknas fortgå under många år.94
Paradgatan - Uppsalas paradgata
Visionen är att skapa en paradgata som ska bli Uppsalas ”fingata”.95 Projektet startades med avsikt att ge Uppsala stad en mer sammanlänkad, enhetlig bild, där Drottninggatan och Vaksalagatan är huvudaxel i östvästlig riktning. I en workshop med fastighetsägare yttrades ”Beredda, belys och bromsa” som bra beskriver hur visionen om Paradgatan ska skapas.96 Drottninggatan och Vaksalagatan kan ses som ett av de viktigare stråken i staden, då det länkar samman många olika mötesplatser, som torg och betydelsefulla byggnader.97
Generella förbättringsåtgärder som bör göras för att göra Paradgatan till ett mer levande stråk presenteras i dokumentet under fem huvudrubriker:98
Axial symmetri och fondmotiv; tanken är att de barriärer som skymmer siktlinjen ska byggas bort för att skapa en känsla av ett öppet stråk från Carolina backen till Vaksalatorg. Fest och pompa – Utsmyckning;; vill skapa en ”multimöbel” för utsmyckning som förhöjer
feststämningen, samt lägga vikt på belysningen längs stråket.
Entréer och fasader; viktigt med aktiviteter och olika verksamheter i bottenvåningar för att skapa ett rikare gatuliv. Finns också en vilja av att öppna upp passager och fasader.
Puls och kommunikationer; trottoarer ska bereddas, då fotgängare bör prioriteras. Viss förbättring för cyklister och kollektivtrafiken, samt en sänkning av hastigheten.
Upplevelser och möten; genom en enhetlig konstnärlig utsmyckning länka ihop stråket, samt vara förberedda för publika festligheter och evenemang.
Under 2011 avsåg prioriteringsplanen att göra en del generella åtgärder som skulle kunna resultera i synliga förändringar, som till exempel ny julbelysning i december 2011. Vidare utreddes trafikmiljön och en utbyggnad av stadshuset, samt en översyn av grönstrukturen.99
Planskilda järnvägskorsningar i Uppsala stadskärna
I många år har järnvägsövergångarna vid S:t Olofsgatan och S:t Persgatan diskuterats i Uppsala. Planförslaget från 2010100 syftar till att öka trafiksäkerheten och förbättra framkomligheten för alla trafikslag genom en ombyggnation till planskilda korsningar vid S:t Olofsgatan och S:t Persgatan. I handlingsplanen för Uppsala stadsrum visas även vilka delar av staden som ska ingå i den nya stadskärnan, se bilaga 3. Här anges att järnvägskorsningen
94 Tidsplan Dragabrunnsgatan,http://www.uppsala.se/dragarbrunn [hämtat den 2012-02-03] 95 Uppsala kommun, Vision för Uppsalas paradgata, december 2010.
96 Ibid., s. 10. 97 Ibid.
98 Ibid, s. 10-11. 99 Ibid, s. 24.
22
vid St. Persgatan och delar av järnvägskorsningen vid St. Olofsgatan ska ingå i den utökade stadskärnan.101
3.3 Kommunens syn på stadskärnan och mångfald
För att få en uppfattning om hur Uppsalas kommun ser på stadskärnan och dess utveckling har intervjuer genomförts med Eva Sterte102, näringslivsdirektör, kommunledningskontoret på Uppsala kommun, Karin Åkerblom103, processledare stadsutveckling på kontoret för samhällsutveckling i Uppsala kommun och Ingrid Anderbjörk104, etableringsansvarig på kommunledningskontoret i Uppsala kommun. Det är viktigt att ta hänsyn till de åsikter om Uppsalas stadskärna som framförs av representanter från kommunen då de gör planförslagen som politikerna beslutar om.
Visioner
Att något behövs göras med Uppsala stadskärna verkar alla överens om. Karin Åkerblom uttrycker att generellt måste stadskärnan växa, idag är den för trång och expansionsmöjligheten möter komplikationer i olika barriärer i staden är den också begränsad. Eva Sterte säger att det är viktigt att stadskärnan kan möta konkurrens från bland annat externhandeln och Stockholm. Om stadskärnan ska kunna möta den konkurrens som den idag möter så måste staden locka med något annat än bara handel. För att stadskärnan ska kunna växa, vilket är en del i hur målen kan mötas, behövs en del åtgärder göras menar samtliga tre intervjuade. Planerna, som presenterats i kapitlet, är en början på en positiv utveckling för Uppsalas stadskärna och en nödvändig åtgärd för att förändra bilden av den trånga stadskärnan menar Åkerblom. Sterte påpekar att många nyinflyttade är vana vid större städer med puls i och för att Uppsala ska kunna kännas som en levande pulserande stad så måste stadskärnan få ett lyft. Fokus ligger idag på det nuvarande varumärket som är mycket kopplat till universitetet och domkyrkan och detta vill Sterte förändra. Hon menar att för att Uppsala ska ses som en riktig storstad måste den även bli mer företagarvänlig så att affärer med handelskraft etablerar sig här. Sterte vill förena det nya med det gamla för att ge Uppsala som varumärke ett ansikte för alla.
Mångfald
För att bli ett ansikte för alla måste mångfalden beaktas menar Sterte. Genom att skapa många dimensioner i stadsplaneringen, så som etnicitet, ålder och utbud, kan hela befolkningen tillgodoses. En levande stad dygnet runt är också viktigt, pointerar Sterte. Viktigt är att bostäder och handel kompletterar varandra men som Sterte understryker: ”Bor man i sta´n får
101 Uppsala City, Uppsala kommun, Handlingsplan för Uppsalas stadsrum, augusti 2009.
102 Intervju: Sterte, E., Näringslivsdirektör kommunledningskontoret, Uppsala kommun, 2011-12-14. 103 Intervju: Åkerblom, K., processledare, enheten för strategisk samhällsutveckling, Uppsala kommun,
2011-12-02.
104Intervju: Anderbjörk, I., etableringsansvarig på kommunledningskontoret, Uppsala kommun,
23
man tåla att det är liv i City”. Dock får påpekar Sterte att boende som klagar över högljutt
nöjesliv oftast får rätt. Stadsutvecklare Åkerblom anser att mångfald i en stadskärna genereras genom en funktionsblandning av bostäder, handel och kontor. Anderbjörk pekar på att Uppsala haft ett mer homogent handelsutbud innan, men att butikerna i Rådhuset, som Filippa K, bidrar till en större variation. För att få större variation i handelsutbudet har Sterte, som näringslivsdirektör, försökt komma i kontakt med handlare med andra etniciteter för att gynna detta. Åkerblom påpekar att Uppsala skulle gynnas av en utveckling av kluster för att öka konkurrensen mellan olika butiker i detaljhandeln. En viktig del i arbetet med stadskärnan är att överbrygga barriären vid Kungsgatan och järnvägen för att kunna väva ihop hela stadskärnan påpekar Sterte och Åkerblom. Konsert och kongress placerades på Vaksalatorg för att kunna ge en möjlighet att underlätta expansionen av stadskärnan, framhäver Åkerblom. Anderbjörk påpekar att Uppsala har ett bra läge för mångfald och integration och att detta borde utnyttjas för nyskapande.
Samarbete
Sterte, Anderbjörk och Åkerblom åter kommer många gånger till hur viktigt samarbetet är med andra intressenter, så som Uppsala City och fastighetsägare; då det gynnar utvecklingen när investeringar inte bara görs från kommunens håll utan i ett samarbete med andra så att hela stadskärnan rustas upp. Detta ger en gemensam vision som de menar är viktig att bygga på och arbeta utifrån. Sterte påpekar att det kan vara gynnsamt att ha samarbeten med fastighetsägarna i stadskärnan. Går några av fastighetsägarna med på att rusta upp sin fastighet så fungerar de som ett dragplåster för andra.
3.4 Några andra intressenters syn på stadskärnan och mångfald
En inblick i hur fastighetsägare och Uppsala city/ Vi i stan AB ser på arbetet med stadskärnan är befogat då de har en betydelsefull roll i utvecklingsarbetet. Uppsala City ägs av Uppsala handelsförening och fastighetsägarna i centrum. Syftet med företaget är att främja Uppsala stadskärnas attraktionskraft och genom att fastighetsägare i city delfinansierar en del projekt i stadskärnan kan de påverka utvecklingen och resultatet. Därför har intervjuer gjorts med Sture Ceasar105, affärsområdeschef handel på Vasakronan i Uppsala, och med Lisa Thörn106, cityledare på Uppsala city/ Vi i stan AB för att få en bild av deras syn på stadskärnan och de projekt som planlagts
Visioner
Stadskärnan ur fastighetsägarnas ögon har större fokus på att omvandla gamla B lägen till A lägen för ny etablering, som gynnar deras affärsintressen och ökar attraktiviteten och handeln. Enligt Ceasar är detta deras uttalade mål med ombyggnationen av Dragarbrunn. Att öka attraktiviteten i de nya lägena är ett arbete som tar tid menar Ceasar, men han påpekar också
24
vikten av att jobba med hela stadsrummet och inte bara ha fokus på vilka butiker som etablerar sig, utemiljön måste vara tilltalande för att läget ska anses attraktivt. Lisa Thörn vill att stadskärnans attraktivitet ska öka eftersom hon anser att besöksflödet måste förändras. För att detta ska ske måste stadskärnan stärkas ur många aspekter, till exempel ökat utbud och fler besökare. Eftersom Uppsala ligger så nära Stockholm måste även utbudet här kunna möta den konkurrenten förklarar Thörn. Hon vill se en positiv utveckling för handeln där folk åker från Märsta och Tierp till Uppsala istället för till Stockholm och Gävle. Ett problem Thörn ser med stadskärnan är priserna, med de höga hyrorna gör att enskilda småföretag inte vågar satsa. Detta leder till att stadskärnan tappar det lilla extra som många letar efter menar Thörn.
Mångfald
Lisa Thörn menar att mångfald i en stadskärna skapas genom en 24 timmars stad, där det är liv och rörelse varje timme av dygnet. Hon påpekar att en variation av utbud, både stora kedjor och små butiker, gynnar detta. Sture Ceasar definierar mångfald som ett rum och en plats för alla, han ger exemplet Svava gallerian där Vasakronan har styrt utbudet för att gynna mångfalden. Ceasar lägger vikt vid att evenemang som hålls ska riktas så att de tilltalar olika åldrar och etniciteter. Både Thörn och Ceasar menar att arbetet med tillgänglighet måste fortsätta för att kunna öka förutsättning för stadskärnan. De menar att barriärer som finns, till exempel Kungsgatan och järnvägen måste överbryggas så att även Vaksalatorg blir en del av den nya stadskärnan.
Samarbete
Samarbetet mellan Uppsala City, fastighetsägarna och Uppsala kommun är något som Sture Ceasar och Lisa Thörn ser positivt på. Ceasar tror att kommunen ser Vasakronan som en resurs och påpekar; ”Vi är stora och vill påverka de andra fastighetsägarna. Om vi går med i
projekt tillsammans med kommunen så övertalar vi de mindre fastighetsägarna att följa efter oss”. Detta visar på Vasakronans starka position i Uppsala stadskärna
3.5 Observation av dagens stadskärna
Fyra observationsstudier har genomförts i Uppsala stadskärna vid olika tidpunkter och veckodagar. Området som observerades är Uppsala nuvarande stadskärna som den ritats ut av Uppsala kommun, se bilaga 1.
I bilden till vänster visar den röda markeringen de gator som har observerats.
25
Observation 1107
Den första observationen genomfördes tisdagen den 6 december klockan 21.00. Uppsala har få aktiviteter som fortlöper sent på kvällen, ett fåtal restauranger är öppna och deras sista gäster är på väg därifrån. Gator som befolkas är oftast kopplade till kollektiva knutpunkter, så som Centralstationen, Stadshuset och Stora torget, utöver detta så är det mestadels folk som skyndar sig hemåt i mörkret. Gågatan, som idag ses som ett kommersiellt dagsstråk enligt Karin Åkerblom, är ödslig vid denna tidpunkt. Alla små gränder som korsar de stora gatorna är folktomma och något ödsliga. Vid korsningen mellan Bäverns gränd och Dragarbrunnsgatan finns en del bostäder. Här syns tydligt resultatet av det ovan nämnda projektet ”vision Dragarbrunnsgatan”, gatan är upplyst och ger ett tryggt intryck. Lamporna är tända i bostäderna vilket ger en känsla av att vara sedd, vilket känns tryggt. Men den största delen som observerats saknar helt eller nästan helt bostäder, vilket är mer eller mindre den enda primära funktionen som är levande vid denna tidpunkt. I korta drag så är det en folktom stadskärna med få sekundära funktioner öppna när observationen når sitt slut runt klockan 22.00 en vanlig tisdag i Uppsala.
Observation 2108
Den andra observationen genomfördes fredagen den 9 december klockan 15.00. Det Uppsala som visar sig nu är en levande och pulserande stadskärna. Alla funktioner, både sekundära och primära är tillsynes öppna och befolkade. Gatorna är trafikerade av både bilister, cyklister och fotgängare. Gränderna utnyttjas och upplevs inte alls ödsliga. Värt att notera är att det regnade och trots det var stadskärnan fylld med folk. Eftersom gatorna är fyllda med folk som strömmar in och ut ur butiker genererar det en trygghet trots att mörkret faller.
Observation 3109
Den tredje observationen ägde rum lördagen den 10 december klockan 22.30. När en stadskärnas nattliv ska skildras en lördag burkar det beskrivas med puls och rörelse. Detta stämmer delvis in på Uppsalas stadskärna. Vissa delar är fyllda med liv och rörelse där restaurangerna är fulla och barerna högljudda, till exempel korsningen mellan Dragarbrunnsgatan och St. Persgatan där ett antal barer ligger. Men i korsningen vid Bäverns gränd och Dragarbrunn är det ganska tyst och folktomt. Borta vid Saluhallen ligger ett antal restauranger samt nattklubben som hålls i Saluhallens lokaler, här är det folk i rörelse och känslan av pulserande stadsliv återkommer något. Sammantaget är den upplevda känslan att staden lever, men bara på vissa gator och gränderna utnyttjas inte speciellt mycket då de upplevs ödsliga och tomma.
26
Observation 4110
Den fjärde observationen genomfördes måndagen den 12 december klockan 11.00. Återigen är staden fylld av rörelse i alla former. Alla funktioner är tillsynes öppna och rörelsen finns på alla gator och i alla gränder.
Observation 5111
I syftet att undersöka om en markant skillnad kunde urskiljas från de övriga observationerna i december genomfördes en sista observationsstudie tisdagen den 22 maj 2012 kl. 21.00. Mönstret denna kväll liknade den första observationen som genomfördes den 6 december. Trots att solen inte riktigt gått ner så var gågatan helt öde. Gränderna var tomma och butikerna var stängda. En skillnad var dock att uteserveringarna var öppna, vilket bidrog till en ökad rörelse i anslutning till dessa. Tydligt att funktionsseparationen lämnat spår i stadskärnan än idag, efter klockan 19 utnyttjas stadskärnan som transportringslänk, bortsätt från de få restauranger som fortfarande har öppet fram till ungefär 22.00. I övrigt är staden tyst och tom, ingen markant skillnad från den observation som genomfördes i december.
3.6 Integrerad bild ur empirin
I korta drag har planerna som lagts för Uppsala stadskärna presenterats samt intervjuer med kommunen och andra intressenter. Detta kommer att kopplas till teorin för att försöka nå en uppfattning kring vad planerna kommer att leda till samt vilken inställning kommun och intressenter har till stadskärnan idag och framtiden. Vilket resultat kan vi räkna med? Vad kommer att förändras? Påverkas mångfalden? Den slutsats som kan dras av observationen av dagens stadskärna är att den upplevs som levande och trygg under ”kontorstimmarna”. När staden stänger ner så upplevs gatorna otrygga och ensliga, där det förut varit liv och rörelse som genererade trygghet. Lördagskvällar är mer livfulla än vardagskvällar, men saknar fortfarande känslan av puls. Uppsala stadskärna kan knappast beskrivas som en 24 timmars stad.
4. ANALYS
Uppsatsens fokus ligger på hur mångfald kan skapas i ett urbant offentligt rum. En fallstudie av Uppsala stadskärna har genomförts för att undersöka om centrumförnyelseplanerna genererar mångfald samt vilket resultat som kan förväntas av en utvidgning av stadskärnan.
27
4.1 Observation av Uppsalas stadskärna
Historiskt sett finns det två huvudpunkter som förändrade hela Uppsalas stadskärnas fysiska struktur; den första är rutnätsplanen som implementerades efter 1643, den andra är centrumsaneringen 1964-1978 då hela den fysiska strukturen förändrades till kontors och handelslokaler med Dragarbrunn som transportgata. Problemet Uppsala kommun står inför idag är; hur kan vi överbygga barriärer, utvidga stadskärnan samt generera mångfald?
Funktionsseparation
Idag är det tydligt att Uppsala stadskärna har många barriärer som behöver överbryggas för att den ska kunna växa. En av barriärerna är resultatet från 1958 års plan då funktionsseparation implementerades i stadskärnan. När observationerna av stadskärnan genomfördes blev det tydligt att spåren av funktionsseparationen fortfarande betingar dess användning. Pulsen är hög under kontorstimmarna, men efter klockan 19 försvinner befolkningen där ifrån. De få bostäder som finns i stadskärnan präglas av de fastighetspriser som inte är representativa för hela befolkningen, som även Lisa Thörn112 lyfte fram under intervjun. I de planer som lagts fram så finns det nästan ingen expansion av bostäder, vilket också kan ses som ett problem. Om ingen bor i stadskärnan, hur uppnås då en 24h stad som Lisa Thörn talade om? Om bostadstätheten ökade så skulle de även kunna medföra en ökad användning av det urbana rummet utanför kontorstimmarna.
Varför är stadskärnan fortfarande präglad av 1958 års plan? Dragarbrunnsgatans omvandling är ett försök att utvidga stadskärnan för att få fler handels-och kontorslokaler i bättre lägen, men de barriärer som skapades av den forna transportgatan är svåra att överbygga. Gränderna som skulle kunna skapa möten och fyllas med blandade primära funktioner och sekundär mångfald har ingen expansionsmöjlighet på grund av garagenedfarter och leveranstransport. Avsaknaden av primära funktioner som utnyttjas dygnet runt, som till exempel bostäder, är ett problem. Fredagar och lördagar är de få dagar som stadskärnan har ett nattliv, men gågatan, som präglas mest av funktionsseparationen, är fortfarande nästan helt öde. Ur observationsstudien som genomförts blir det tydligt att oavsett om det är en tisdagskväll i mörka december eller en försommarkväll i maj så präglas stadskärnan av folktomma gator och tysta gränder. Det som vi idag anser vara problem med stadskärnan är skapat av de planeringsideal som ledde till implementeringen av funktionsseparationen.
Barriärer i stadskärnan
Vad karakteriserar en barriär? Den måste fungera som ett slags hinder, den är begränsande och är oftast svår att överbrygga. De barriärer som finns i Uppsalas stadskärna idag är gränderna längs Dragarbrunnsgatan, Kungsgatan och järnvägen. Varför dessa stråk kan ses som barriärer är relativt enkelt att förstå; de är hinder, de är begränsande och svåra att överbrygga. Dragarbrunnsgatans omvandling är ett sätt att försöka utöka stadskärnans handelslägen, enligt
28
Sture Ceasar,113 men hur gränderna ska bli funktionella finns det ingen riktig lösning på än. Kungsgatans hårda trafik bidrar till att den oftast ses som ett problem och en barriär. Järnvägen breddar barriären vid Kungsgatan då de ligger parallellt. Att överbygga barriärer är svårt, det krävs, trots områdets lägre attraktivitet, blandade primära funktioner som i sin tur bidrar till ett ekonomiskt underlag för sekundär mångfald. Jane Jacobs påpekade att den vakuumzon som uppstår kring en barriär behöver ett ökat ekonomiskt underlag för att förminskas. Vad kan då göras vid Kungsgatan och järnvägen för att överbygga barriären? De planer som presenterades i ”Vision för Uppsalas paradgata” tar upp att stråket Drottninggatan – Vaksalagatan ska länkas samman och bli ett enhetligt stråk. För att detta ska möjliggöras krävs de att barriären vid Kungsgatan överbryggas. Förslag som lagts för att möjliggöra ”Paradgatan” är att öppna upp fasader, bredda trottoarer och sänka hastigheten längs gatan. Men för att överbrygga barriären krävs det ett ökat underlag av primära funktioner som lockar invånarna att utnyttja denna del av staden. För att ”Paradgatan” ska sträcka sig hela vägen från Drottninggatan till Vaksalagatan så krävs det mer än en omvandling av den fysiska strukturen, det krävs ett bättre underlag för de blandade primära funktioner.
Utvidgande av Stadskärnan
Stadskärnans storlek är Uppsalas största utmaning, enligt bland annat Karin Åkerblom114, den är för trång. Därför tog kommunen i samarbete med Vi i stan AB/Uppsala City fram ”Handlingsplan för Uppsala stadsrum” som en lösning på problemet. Tanken är att binda ihop stråket Drottninggatan – Vaksalatorg, samt ombyggnationen av Dragarbrunn och Fyristorg. Visionen med handlingsplanen är att vidga stadskärnan samt omvandla gamla B lägen till A lägen. Vilka skillnader kan vi förvänta oss? Om projektet ”Paradgatan” implementeras väl och de lyckas med att knuta ihop staden kommer stadskärnan att vidgas. Det skulle innebära att tvärgatorna från Drottninggatan till Stora Torget skulle betraktas som B lägen och få ett bättre ekonomiskt underlag. Gatorna kring Vaksalatorg skulle också få ett ökat ekonomiskt underlag. Resultatet av de planer som finns för Uppsala stadskärna kan kopplas tillbaka till 1958 års plan och centrumsanering Hade kommunen då valt att lägga Drottninggatan – Vaksalagatan som huvudstråk, och inte lagt fokus på Gågatan, så hade antagligen stadskärnan vuxit sig större på ett mer naturligt sätt; där parallellgatorna utnyttjats mer och genererat ett ökat ekonomiskt underlag för hela stadskärnan. Resonemanget är intressant då Uppsala länge har haft problem med sin trånga stadskärna och inte kunnat lösa detta. Kanske är ”Paradgatan” lösningen, och vad innebär det då för Uppsala Stadskärna? Löser detta problemet med funktionseparation, kommer det att öka pulsen i staden? Enligt Eva Sterte115 är stadskärnan i behov av ett lyft för att göra stadskärnan mer attraktiv. De planer som lagts fram förändrar den fysiska strukturen, men förändrar det verkligen den sociala strukturen? Ökar den verkligen variationen och mångfalden i stadskärnan?
