Max Stark

(1)

Kurs: BG 1115 Examensarbete, Kandidat, Jazz, 15 hp 2017

Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för Jazz

Handledare: Sven Berggren

Max Stark

Life Is What’s Happening

Skriftlig reflektion inom självständigt arbete Till dokumentationen hör även följande inspelning: xxx

(2)

(3)

Innehållsförteckning

Bakgrund ...1

Projektbeskrivning ...4

Val av sättning ... 5

Val av musiker ... 6

Kompositionerna ...7

Life Is What’s Happening: ... 8

Linneas Vals: ... 8

If I Have To Choose: ... 9

Ballad for Bernt: ... 9

Puebla Lucia: ... 10

Process ...11

Praktiska förberedelser ...13

Konsert ...14

Inspelning ... 14

Slutreflektion ...16

Bilagor ...18

Foto: Kenth Wångklev ... 26

(4)

(5)

Bakgrund

Mitt intresse för musik har funnits sen jag var väldigt liten.

Jag är uppvuxen i en musikalisk familj, min pappa är musiker (trummor), och min mamma är inte aktiv musiker (hon spelade saxofon i sin ungdom) men är väldigt musikintresserad och har sjungit mycket hemma.

Så det har alltid varit mycket musik i min uppväxt.

Redan på dagis höll jag på mycket med att mima till artister som E-Type och KISS. Jag kände mig redan då mycket mer hemma i musik och att uppträda, än att t.ex. spela innebandy. Jag fortsatte att mima och uppträda på roliga timmen i skolan också, och den stora höjdpunkten var i femman när jag och mina kompisar tävlade som hårdrocksbandet AC/DC i skolans talangtävling Småstjärnorna, och vann!

När jag var 8 år började jag att spela blockflöjt i kommunala musikskolan, och efter ett år av blockflöjtstudier fanns det möjlighet att byta till ett annat instrument. Min storebror hade börjat spela trombon, så då föreslog mina föräldrar att jag skulle börja spela trumpet. ”Javisst!” sa jag. Dom tyckte att trumpet och trombon skulle passa bra för oss två, eftersom dessa

brassinstrument är nära besläktade, trombone på italienska betyder stor trumpet, b.la. Med trumpet och trombon finns det också möjlighet att kunna spela väldigt varierande musik, allt från jazz, pop, klassisk musik, rock, etc.

Precis när jag hade börjat spela trumpet visade pappa mig ett videoklipp med Mupparna¹, där jazztrumpetaren Dizzy Gillespie² medverkade. Direkt blev jag helt såld. Dizzy blev min första trumpetidol, och under hela första året som trumpetelev var jag jätteintresserad av trumpet och jazz.

Ganska snart började mitt intresse att minska rejält. Jag fortsatte att spela i blåsorkestern, och jag gick kvar hos min trumpetlärare, men jag tyckte inte att det var så roligt. Jag brukade kolla in min trumpetläxa kvällen innan lektion, annars övade jag aldrig.

I femte klass väcktes mitt musikintresse på allvar, fast i en annan riktning.

Jag upptäckte Beatles. Jag blev helt tagen av deras musik, varje ny låt som jag kunde upptäcka kändes som det bästa jag hade hört. Inom loppet av ett halvår hade jag alla Beatles-skivor, och samma år hade jag turen att få se den fd Beatles-medlemmen Paul McCartney live i Globen. Det var en fantastisk konsert, och var min första upplevelse av en riktigt stor konsert.

1 The Muppet Show, brittisk tv-serie med dockor i huvudrollerna. Gick mellan 1976-1981.

2 Amerikansk jazztrumpetare, född 1917, död 1993. Känd för sitt böjda klockstycke och sina tjocka kinder. Tilldelades Polarpriset 1993.

(6)

Än idag är Beatles mitt absoluta favoritband, och jag inspireras av dom dagligen. I samma veva började jag att spela gitarr och sjunga, och helt plötsligt var musik det viktigaste och roligaste som fanns och det enda jag ville hålla på med. Jag fortsatte att spela trumpet i kulturskolan, men på fritiden höll jag bara på med sång och gitarr, och lyssnade på Beatles och hårdrock.

Sommaren 2006 tog pappa med mig och brorsan på en jazzkurs i Mellansel.

Det var en jättestor upplevelse, både att få spela jazz och storband för första gången, men även att få höra alla andra deltagare som var så duktiga.

Fredrik Norén var trumpetlärare på kursen, och jag blev väldigt imponerad av honom. Han är en fantastisk trumpetare som både är tekniskt obehindrad, samtidigt som han är väl bevandrad i den klassiska jazztraditionen.

När jag kom hem från den kursen hade jag verkligen fått mersmak för jazz och trumpet igen. Jag började öva, och började lyssna på jazzmusiker som Miles Davis³ och John Coltrane⁴. Eftersom jag gick i nionde klass vid denna tidpunkt, så var det dags att söka gymnasium. Jag hade hört talas om lite olika skolor med musikinriktning, och den skola som lockade mig allra mest var Södra Latin, till vilken jag sökte och kom in.

Jag minns åren på Södra Latin som väldigt utvecklande.

Jag blev väldigt inspirerad av att få vistas i en så musikalisk miljö, med både fantastiska lärare och duktiga klasskamrater. Att få gå i en klass där alla elever var så duktiga på sina instrument, och var så intresserade av musik, kändes oerhört inspirerande. Mina vänner från Södra Latin bär jag

fortfarande med mig och jag minns den tiden med stor glädje.

Min trumpetlärare på Södra Latin var Mikael Sörensen, som jag trivdes väldigt bra med. Vi jobbade både med klassiska övningar, samtidigt som vi fördjupade oss i jazztraditionen med storbandsmaterial, repertoarkännedom, och transkribering av solon. Vi spelade mycket på gehör tillsammans, vilket jag var ganska bra på men jag hade aldrig fått tillfälle att prova på det i kulturskolan. Förutom min medverkan på jazzkursen i Mellansel, så hade jag aldrig fått undervisning i gehör och jazztrumpet innan, så Micke hjälpte mig verkligen med att få alla mina musikaliska och tekniska bitar på plats, samtidigt som han hjälpte mig utveckla mina musikaliska färdigheter som jag hade kommit längre med. Han var alltid väldigt uppmuntrande och stöttande.

3 Amerikansk jazztrumpetare, född 1926, död 1991. Pionjär inom Cool Jazz.

4 Amerikansk jazzmusiker, född 1926, död 1967. Spelade tenor och sopransaxofon.

(7)

Ett av mina finaste minnen från Södra Latin var min examenskonsert på Mosebacke 2010. Jag hade satt ihop en jazzkvintett med min pappa på trummor och jazzlegenden Bernt Rosengren på tenorsaxofon. Musiken vi spelade var mina favoriter ur jazzstandard-repertoaren, och det blev en väldigt uppskattad konsert. En bra avslutning på en fantastisk tid!

VT-2010 var det dags att söka lite folkhögskolor, så jag åkte och sökte Skurup, Fridhem och Bollnäs. I samma veva passade jag även på att söka till KMH på jazzkandidat. Jag sökte mest för att prova hur det skulle kännas, så jag blev ganska förvånad när jag fick beskedet om att jag faktiskt hade blivit antagen!

Det var en ganska chockartad känsla, att man hade lyckats komma in på Jazzkandidat på Kungliga Musikhögskolan, vilket ansågs vara den svåraste utbildning inom musik att bli antagen till. Men även om det lockade lite grann, så kände jag att jag inte var mogen för det då, både musikaliskt och personligt. Jag tackade nej till KMH och började på Bollnäs istället. Efter ett år på Bollnäs började jag på Fridhem, där jag gick i två år.

Både Bollnäs och Fridhem var jättebra för mig och min utveckling, dels den musikaliska utvecklingen, att jag övade och spelade väldigt mycket, men även den sociala utvecklingen i att bo på internat och umgås med sina klasskamrater dygnet runt.

Efter tre år på folkhögskola sökte jag till KMH en sista gång, och kom in denna gång också. Nu kände jag mycket mer redo att börja än vad jag hade gjort tre år tidigare.

Under mina år på KMH har jag provat på lite olika projekt.

I Åk1 (2013-2014) hade jag en grupp vid namn Max Stark kvartett, vi spelade akustisk jazz i form av standards. I Åk2 (2014-2015) drog jag igång ett projekt vid namn Stark Experience. Sättningen i det projektet var

trumpet, elgitarr, keyboard, elbas, och trummor, och musiken var en

blandning av funk, jazz och rock. Även om det var ett väldigt kul projekt, så kände jag mig inte 100% hemma i den musiken, och det gjorde mig väldigt kluven åt vilket musikaliskt håll jag ville gå vidare i.

Inför Åk3 (2015-2016) valde jag att gå min kandidat på halvfart och samtidigt läsa en pedagogisk påbyggnad på halvfart. På den pedagogiska linjen var det ganska mycket mer lektioner än vad det hade varit på

kandidat, vilket jag var ovan vid och kände mig snabbt väldigt stressad. Jag var stundtals deprimerad, och tyckte ofta att det kändes dåligt när jag spelade. Jag började känna mig ganska vilsen i mitt musikaliska liv.

(8)

En vändpunkt i mitt mående var när jag fick vara med på trumslagaren Oskar Mattssons examenskonsert i mars 2016. Det var så kul att få spela Oskars grymma kompositioner, tillsammans med ett så bra band.

Nu hade jag den maximala oturen att bli magsjuk en halvtimme innan konserten, men jag lyckades vara med och spela ändå, dock sittandes.

Jag är verkligen glad idag för att jag faktiskt tackade nej till KMH 2010.

Jag har utvecklats i både trumpetspel, musikteori, samspel, gehörsspel, på ett sätt som jag inte hade kunnat lära mig direkt efter gymnasiet.

Tack vare mina år på folkhögskola, så har jag kunnat få ut så mycket mer av mina studier vid KMH, och jag känner mig mer mogen och förberedd att kunna möta världen där ute.

Projektbeskrivning

Som examensarbete ville jag göra en konsert med mina egna kompositioner, samt en inspelning i studio på samma material. Syftet med arbetet är att bli säkrare i min roll som kompositör, eftersom jag har haft svårt att komma igång med att skriva egen musik. Samtidigt vill jag också bli mer säker i min roll som bandledare och musiker.

När jag funderade på vad för sorts musik jag ville framföra, kom jag att tänka tillbaka på tiden kring Jazzkursen i Mellansel 2006.

Förutom att vi fick spela mycket ensemble på den kursen, så introducerade även Fredrik Norén oss för de jazztrumpetare som har haft stor betydelse ur ett historiskt perspektiv. Det var trumpetare som Lee Morgan⁵ och Clifford Brown⁶, som jag fortfarande håller väldigt högt.

Denna kurs har blivit en sorts milstolpe i mitt musikaliska liv, jag fick en väldigt tydlig riktning i vilken musikalisk väg jag ville gå. Det var efter den kursen som jag verkligen började lyssna på jazz, och en av de första

skivorna som verkligen grep tag i mitt hjärta var Blue Train⁷ med John Coltrane.

Blue Train är en riktig klassiker i den stil inom jazz som kallas för hardbop.

Hardbop uppstod i mitten på 1950-talet, och härstammar ifrån 1940-talets Bebop. Skillnaden mellan dessa stilar är att Bebop är lite mera intensivt och explosivt, medans hardbop är lite lugnare och coolare. Den gemensamma

5 Amerikansk jazztrumpetare, född 1938, död 1972. Blev skjuten av sin fru.

6 Amerikansk jazztrumpetare, född 1930, död 1956, i en bilolycka.

7 Album från 1957, med John Coltrane och Lee Morgan.

(9)

nämnaren för dessa stilar är att musiken i både bebop och hardbop bygger på häftiga teman kombinerat med ett massivt sväng. Förutom Hardbop så härstammar även Cool Jazz från Bebopmusiken, som ett ännu lugnare alternativ än Hardbop och Bebop. Om jag skulle sätta dessa tre stilar på en skala, så skulle jag sätta Bebop på ena sidan, Cool jazz på andra sidan, och Hardbop i mitten av dessa. Det finns influenser från både Bebop, Cool jazz och även Rhythm’n blues i Hardbop.

När jag lyssnar på Blue Train känner jag en väldig nostalgi från den tiden när jag hörde det för första gången 2006, samtidigt som jag fortfarande tycker att det är otroligt bra.

Så jag bestämde mig för att musiken på min konsert skulle vara mina egna kompositioner som ska härstamma ifrån mina första stora influenser. Att gå tillbaka till mina rötter, och skriva nya kompositioner i samma anda som fick mig att bli den jazzmusiker jag är idag.

Val av sättning

Jag bestämde mig för att spela på kvintett med följande sättning:

Trumpet Tenorsaxofon Piano

Bas Trummor

Kvintett är en optimal sättning, tycker jag. Kombinationen trumpet och saxofon skapar ett sound som tillsammans låter både vackert och mäktigt.

I saxofonfamiljen är det tenorsaxofon som jag är extra svag för, så det var självklart att den skulle vara med. Piano är för mig det ultimata

ackordsinstrumentet. En pianist kan verkligen skapa stora klanger med sina ackord. Kontrabas har ett så stort akustiskt sound som jag tycker väldigt mycket om, och tillsammans med trummor skapas ett svängigt groove som kan få mig att hoppa ur stolen.

(10)

Val av musiker

Magnus Dölerud, Tenorsaxofon

Magnus och jag lärde känna varandra 2014 efter att ha spelat ihop på olika jamkvällar på diverse jazzklubbar i Stockholm. Ganska omgående klickade vi på både det musikaliska och det personliga planet, och vi har sen dess fortsatt att spela ihop. Magnus har ett väldigt stort sound, som samtidigt är ganska mjukt. Om jag skulle jämföra hans sound med ett djur, så skulle jag kunna jämföra honom med en björn. Det är stort, kanske lite farligt, men runt omkring känns det ganska mjukt.

Som musiker och improvisatör håller jag Magnus mycket högt, och jag blev väldigt glad när han tackade ja till att medverka i detta projekt.

Anton Dromberg, Piano

Anton och jag har spelat ganska mycket storband tillsammans, men vi har inte spelat på mindre grupp så ofta. Därför tyckte jag att det vore kul att få spela med Anton i en mindre sättning, han är väldigt lyhörd och har stor musikalisk koll. Anton är verkligen en mästare på att spela ackord med snygga läggningar, och visar alltid en stor personlighet i sina solon.

Joel Hulander, Kontrabas

Joel är den i gruppen som jag har känt kortast tid, men han är verkligen en klippa på kontrabasen. Han spelar både svängigt och smakfullt, samtidigt som han har en stor personlighet i sitt musikaliska uttryck.

Ludwig Gustavsson, Trummor

Jag och Ludwig började i samma klass på KMH ht-2013, så det kändes jättekul att han ville vara med. Han är en fantastisk trummis som spelar väldigt dynamiskt och svängigt. Ludwig behärskar både jazz och popmusik på mycket hög nivå.

Från början var det tänkt att Emil Norman Kristiansen skulle spela trummor, men han var tyvärr tvungen att hoppa av projektet, eftersom han skulle söka till Manhattan School of Music i New York samma dag som

examenskonserten. Då frågade jag Ludwig som lyckligtvis tackade ja.

(11)

Kompositionerna

Den stora utmaningen för mig under detta projekt, har varit att komma igång och skriva musiken. Jag har inte komponerat så mycket under mina studieår, och har tyckt att det är svårt att skriva något som jag tycker låter bra.

Den metod jag har tänkt att använda när jag komponerar är att studera en komposition, och använda den som inspiration och utgångspunkt när jag skriver min egen musik. Att jag utifrån förlagan ska analysera ackord, klang, melodi, stil, taktart etc. när jag ska skriva min egna låt. Tanken är att varje komposition kan fungera lite som en indirekt hyllning till mina förebilder. Förhoppningen är att kompositionen mer och mer går ifrån originalet och blir till min egen låt. Två låtar som jag har försökt skriva med denna metod är Linneas Vals och Puebla Lucia.

När jag komponerar brukar jag oftast sitta med gitarren och sjunga,

samtidigt som jag har datorn nära till hands för att skriva ner de grejer som låter bra. En fördel med att skriva på detta sätt, är att låtarna blir ganska naturliga när melodin har sitt ursprung ifrån min egen röst. En nackdel med denna metod kan ju vara att det finns en begränsning i hur högt min röst kan sjunga, hur stora intervall jag kan ta med min röst, vilket gör att dessa låtar alltid hamnar inom samma spektrum av toner.

Ibland sitter jag bara med datorn och skriver, vilket också brukar funka bra.

Jag bestämde mig för att ha med 5 låtar på min konsert.

Dessa 5 låtar skulle ha lite olika karaktär, för att skapa en jämn balans.

Förutom tidspressen att hinna skriva alla låtar, så var den andra orsaken att jag tycker själv mycket om konserter som är inte är för långa. Jag har väldigt svårt att hålla koncentrationen uppe på konserter som blir lite för lång, så jag ville göra en konsert där jag som åskådare själv hade tyckt varit lagom längd. Jag vill hellre att publiken ska känna ”är det redan slut, jag hade kunnat höra en låt till”, istället för att känna ”är det inte slut snart?”.

Jag vill att konserten ska kännas som en helhet, och att det ska finnas en röd tråd mellan låtarna. Det kan vara kul med oväntade överraskningar i musik, men i detta fall känner jag att det finns en risk att det kan bli lite för spretigt.

Därför ville jag försöka få till en bra helhet i denna konsert.

Det finns olika sätt att skapa en bra låtordning till en konsert. Ibland vill man börja med något långsammare, och ibland med mycket fart.

Jag valde att börja med en låt som heter:

(12)

Life Is What’s Happening:

Life Is What’s Happening är en ganska långsam ballad med mycket blueskänsla i temat.

Låten (och hela konserten) började med ett intro, där jag spelade ett fritt solo helt ensam, i ett F-moll modus. Jag var väldigt inspirerad av svenske jazztrumperaren Anders Bergcrantz, som har börjat vissa skivor med ett fritt trumpetintro i samma modus som första låten, så jag ville prova att göra något liknande. Jag och Magnus spelar första takten på temat själva, bandet kommer in i andra takten och sen är låten igång.

Formen på låten är en klassisk AABA-form. A-delen går i F-moll, och har en ganska mörk och bluesig känsla över sig. B-delen går i E-dur, vilket skapar en lite mera hoppfull känsla, för att sen gå tillbaka till det mörka i sista A-delen. Jag ville ha uppbyggnaden med mörkt i början, ljust i mitten, och sen avsluta med det mörka igen. Melodin spelade jag med

plungersordin, ett sound som jag verkligen kände skulle passa för denna låt.

Ibland när jag komponerar behöver jag jobba fram och tillbaka med melodi/ackord, för att hitta det som passar bäst för låten, och det kan ta ganska lång tid. Men med denna låt satt jag bara med min gitarr, och skrev ner det jag spelade och sjöng.

Allt blev så naturligt, den skrev praktiskt taget sig själv!

Linneas Vals:

Linneas Vals är tillägnad min flickvän, som har varit ett stort stöd för mig under denna period. Inspiration till denna komposition var en låt som jag tycker mycket om, Bluesette av Toots Thielemans. Jag använde ackorden från Bluesette, bytte tonart från Bb till Eb, och bytte taktart från 3/4 till 5/4.

Bytet av taktart kändes väldigt naturligt, och det skapade en extra spänning i kompositionens grundrytm, som jag tycker blev väldigt häftigt.

Melodin skrev jag på gitarren, jag hade ackorden och så försöker jag spela fraser som skulle passa ihop. Efter att ha pysslat lite med olika fraser, blev låten till slut en jättefin liten låt i 5/4, med en stark valskaraktär. Låten började med ett fritt pianointro av Anton, som blev otroligt stämningsfullt.

Melodin spelades av mig och Magnus, och jag valde att spela flygelhorn på denna låt, för jag tyckte att flygelhornets varma sound skulle passa perfekt här.

(13)

Ska man vara korrekt ska en vals gå i 3/4, men jag kände att Linneas Vals som titel klingar så fint, så jag tyckte att det ska fortsätta vara titeln på låten, trots att den går i 5/4.

If I Have To Choose:

If I Have To Choose skrev jag i december 2014, inför ett blåsuppspel där vi skulle framföra en egen låt. Eftersom jag inte har spelat den live sen det uppspelet, samt att jag tycker att den låten blev så bra, så valde jag att ha med den på konserten.

Denna låt går i lite snabbare tempo än de tidigare låtarna, så det blir lite fart i mitten på konserten. Formen var en klassisk AABA-form.

Upplägget i temat blev att jag spelade melodin i AA, och Magnus spelade melodin i B själv. Sen spelade vi båda melodin på sista A-delen.

Den var ganska svårt att jobba med den här låten, jämfört med de andra låtarna. Det nya materialet hade jag komponerat väldigt nyligen, och jag tycker att dom låtarna kunde spegla mig, vem jag är idag. Men denna låt skrev jag cirka två år tidigare, och känner mig osäker på om den kan spegla vem jag är just idag.

Det kändes inte alltid som den passade in i min konsert, och jag var lite osäker om jag skulle ha kvar den. Till slut bestämde jag mig för att ha den kvar, och det var nog ett bättre alternativ.

Ballad for Bernt:

Ballad for Bernt är skriven av den polske pianisten Krzysztof Komeda⁸, och var ledmotivet till regissören Roman Polanskis⁹ första film

Nóż w wodzie (Kniven i Vattnet), från 1962.

Melodi-instrumentet i filmens soundtrack spelades av svenske

tenorsaxofonisten Bernt Rosengren, en av mina husgudar. Så jag tyckte att det vore fint att spela den här låten som en hyllning till Bernt.

Jag ändrade taktart på den från 2/2 till ¾, vilket fungerade jättebra.

Det blev som en väldigt långsam vals.

Låten började med ett fritt intro över formen med trumpet och piano. När jag spelar upptakt till temat kommer även kontrabas in på första temat. På andra temat läggs det på med trummor och och en understämma på saxofon.

8 Polsk jazzpianist och kompositör, född 1931, död 1969.

9 Fransk-polsk filmregissör, född 1933 i Paris. Tilldelad en Oscar 2003.

(14)

Melodin valde jag att spela med harmonsordin, som gav en krispig dimension i den här typen av låt. Jag tyckte att det passade in jättebra.

Ballad for Bernt har en helt annan klang i sin harmonik, än vad mina egna låtar har. Det blev en riktigt häftig kontrast, att ha med den i min konsert av det skälet.

Puebla Lucia:

Vi avslutade konserten med en ganska fartig låt, som växlar mellan latin och sväng. Puebla Lucia är ett område i Fuengirola, Spanien där jag var på semester, september 2016. Därför döpte jag denna låt efter namnet på det området, eftersom det finns en spansk känsla i kompositionen, och att det finns ett latinstuk i groovet.

Puebla Lucia är väldigt inspirerad av en mina stora förebilder på trumpet, jazztrumpetaren Kenny Dorham¹⁰. Han var inte bara en fantastiskt

trumpetare, utan även en riktigt vass kompositör.

Kenny Dorham´s originalkomposition Asiatic Raes, har legat som stor inspiration till den här låten. Jag har använt ackorden från Asiatic Raes, och bytt tonart från D-moll till Bb-moll. Sen har jag skrivit en ny melodi, och nya rytmiska markeringar, som har gjort att låten mer och mer och har blivit till min egen.

Formen på denna låt är också AABA. På A-delarna spelar vi latin, och på B- del spelar vi i swing. Magnus spelade första solot som skulle gå i latin.

Jag spelade andra solot, och då gick vi över till swing. Det blev väldigt häftigt att börja med första solot i latin, och sen gå över till swing efter ett tag.

Med dessa låtar har jag försökt variera min konsert i uppbyggnad och stil.

Vi började med en tung och mäktig slow blues/ballad, för att gå över i en ganska trevlig vals i 5/4, till en lite snabbare men snäll swinglåt, till en lite svårare ballad, för att avsluta med en riktigt fartig låt i lite mera spansk stil.

Jag kände att jag fick till variationen på min konsert som jag ville ha det.

10 Amerikansk jazztrumpetare och kompositör, född 1924, död 1972. Pionjär inom hardbop.

(15)

Process

Repetitionerna startade i början av februari, cirka en månad innan konserten.

Orsaken till att vi kom igång så sent med att repa var för att jag inte var klar med alla låtarna. Det hade kanske varit bättre om vi hade kommit igång tidigare, men jag kände att det vore bättre att repa när vi hade materialet, istället för att bara träffas och jamma. Min målsättning var att hinna med 4 rep innan konserten, dvs 1 rep i veckan.

Rep 1:

Det var första gången vi någonsin spelade mina nya kompositioner, och det var första gången på väldigt länge som jag spelade mina kompositioner med ett band. Det var en väldigt trevlig känsla, att få höra sin egen musik för första gången.

Jag hade inte skrivit några rytmiska markeringar till kompet på Puebla Lucia, så vi fick prova oss fram. Jag visste själv inte riktigt exakt hur jag ville ha det, så det var väldigt svårt att ge raka besked eftersom jag själv var osäker. Jag var öppen för förslag från mina medmusiker, men dom tyckte att mina egna åsikter skulle gå först, och att jag hade deras tillåtelse att ändra på exakt det som jag inte var nöjd med.

Rep 2:

Rep 2 gick väldigt bra, nu började låtarna att sätta sig lite mer.

Efter Rep 1 hade jag skickat en inspelning på mail på West End Blues¹¹ med trumpetaren Jon Faddis¹², som en liten inspiration till Life is what’s

happening. När vi skulle spela Life på rep 2, så satt den direkt. Det blev exakt det groovet och feelingen som jag ville ha.

Nu hade jag skrivit lite rytmiska markeringar på Puebla Lucia, men dom funkade inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efteråt kände jag mig lite kluven till hur jag ska kunna få ihop den.

Rep 3:

Inför Rep 3 hade jag skrivit ny kompstämma på Puebla Lucia. När vi

spelade igenom den, kände jag direkt att det funkade. Det föll sig precis som jag ville ha det, vilket var en stor lättnad för mig.

11 Komposition av King Oliver, klassisk bluesform på 12 takter.

12 Amerikansk jazztrumpetare, född 1953. Känd för sitt höga register, och för sitt stora sound. Spelar både jazz och popsektion på ett magnifikt sätt.

(16)

Vi hade lite svårigheter med dynamiken på If I Have To Choose, den kändes ganska jämntjock. Det var ju den enda låt som jag inte hade skrivit för just detta projekt, och som jag hade spelat vid andra tillfällen med andra musiker. Det gjorde att jag redan hade en tydlig bild av hur det lät när jag spelade den förr, vilket gjorde mig konfunderad när det inte föll sig på samma sätt just nu.

I samband med detta upptäckte jag ett annat fenomen.

Mina nya låtar komponerades med ett specifikt syfte, att uruppföras på min examenskonsert. If I Have To Choose är skriven i december 2014, och är ursprungligen skriven för ett annat ändamål. Efter detta konstaterande började jag tycka att den kändes ganska malplacerad i min examenskonsert.

När jag skulle bestämma en låtordning för min konsert, var det ganska svårt att hitta var i ordningen den skulle passa bäst. Med mina nya låtar kändes det väldigt enkelt att hitta rätt placering i låtordningen, men med denna var det väldigt svårt. Som jag tidigare nämnt var jag lite osäker på om jag skulle ha kvar If I Have To Choose i min examenskonsert, men till slut kom jag fram till att låta den vara kvar, vilket jag tror blev allra bäst.

Rep 4:

Inför Rep 4 uppstod det ett litet problem.

Joel skulle åka till fjällen på skidsemester och när han väl skulle komma hem, då skulle Magnus åka iväg på en helgturné med Jan Slottenäs ”Glenn Miller Orchestra”. Det löste vi genom att jag och Magnus träffades och repade bara trumpet och sax, vilket var jättenyttigt. Vi spelade igenom alla teman och kollade på lite detaljer i hur vi ska frasera tillsammans. När vi repade Ballad for Bernt spelade jag melodin, och Magnus improviserade fram en understämma som jag spelade in med min mobil. När jag kom hem lyssnade jag på inspelningen och skrev ner Magnus improviserade stämma på noter, vilket skapade ett grymt sound med min harmonsordin och Magnus understämma.

När Magnus hade åkt iväg på sin miniturné, träffade jag resten av bandet för att spela igenom alla låtar och känna att formerna satt. Som trumpetare är det väldigt trevligt att spela melodin med en saxofon, och dela på det melodiska ansvaret. En nackdel med att alltid dela på det melodiska ansvaret, är att jag kan bli lite osäker när jag ska spela melodin ensam. Om jag skulle missa någon detalj i temat, så hörs det mycket tydligare om jag spelar ensam, än om vi är två som spelar melodin. Därför var det jättenyttigt för mig att få spela alla teman helt ensam på ett rep, så jag kunde känna mig mer lugn och trygg.

(17)

Praktiska förberedelser

Lokalen som jag hade bokat för min konsert blev Lilla salen. Jag hade hunnit spela i den en gång innan, på mitt uppspel med ECM-ensemblen, och jag tyckte att det var en bra lokal. Det kändes skönt att man hade hunnit känna på akustiken tidigare.

Datum för konserten blev tisdag 7 feb, men av personliga skäl fick jag kolla med konsertproducent Per Sjöberg om det fanns möjlighet att byta datum till 27-28 februari. Båda datumen var lediga, men måndagen 27 februari fanns det möjlighet att dela kväll med med min klasskamrat David Bennet, som skulle ha sin examenskonsert då.

Jag tyckte att det vore roligare att dela kväll än att vara ensam akt, så jag frågade David om han tyckte det kändes ok att vi två skulle dela kväll, och det tyckte han. Så då blev konsertdatumet flyttat till:

Måndag 27 februari, 20.30.

Jag tog kontakt med en fotograf som heter Kenth Wångklev för att ta lite nya pressbilder till mitt facebook-evenemang och till en ev. affisch.

Jag gillade verkligen hans bilder som jag hade sett på facebook, han brukar ofta dyka upp olika jazzklubbar i Stockholm för att fotografera.

Kenth kom till KMH tisdag 31 januari. Han hade lite olika idéer på vad för sorts bilder vi skulle testa, stående mot en vägg, sittandes på stol, etc.

Efter att ha fotograferat inomhus en stund, gick vi utomhus för att prova hur det skulle bli. Denna skillnad i temperatur skapade en lite kyligare atmosfär, och mitt ansiktsuttryck visade lite andra känslor, eftersom det var kallt och jag frös. Det kändes lite mer äkta och autentiskt, och efteråt kunde vi båda konstatera att utomhus-bilderna blev dom bästa.

Jag är väldigt nöjd med Kenths insats, han är otroligt skicklig på att fånga ögonblicket i sina fotografiska verk. Jag frågade honom om han ville komma på konserten som fotograf, och det ville han gärna.

Jag frågade också min kompis Tove Gustafsson från Musik och Media- programmet, om hon skulle vilja filma konserten. Hon körde på två kameror, en på stativ och en som hon gick omkring med, vilket skapar en variation i bildspråket i den slutliga filmen. Jag har i dagsläget tyvärr inte haft möjlighet att se filmen, men den håller säkert en mycket god kvalité.

(18)

Konsert

På själva konsertdagen träffades vi på eftermiddagen för att soundchecka.

Eftersom Davids grupp ville ha sitt soundcheck precis innan sin konsert, så kunde vi hålla på lite längre. Vi spelade igenom alla låtar, och det kändes väldigt bra.

Davids konsert pågick mellan 19.00-ca 20.00, och det var tänkt att vi skulle kunna rigga om mellan 20.00-20.30. Problemet blev att det var väldigt många som hängde kvar i lokalen efter första konserten, även på scenen.

Samtidigt som många nya besökare började strömma in lite för tidigt. Det här gjorde mig väldigt stressad, jag blev extra nervös över att allt blev så rörigt. Jag tror att min examenskonsert var den första som fick prova att dela kväll på detta sätt, så jag tror att det blev bättre på de resterande konserterna.

Vi kom iallafall igång med riggningen och 20.30 var det dags för start.

Jag blev glatt överraskad när jag såg att det var så mycket folk, det var helt fullsatt. Allt från släkt, vänner, gamla lärare från grundskolan samt

studiekamrater och lärare från KMH.

Även om jag blev väldigt nervös innan, så gick konserten väldigt fint. Alla i bandet spelade verkligen på topp, och jag blev faktiskt ganska nöjd med min egen insats.

Eftersom vi bara spelade 5 låtar, så blev ju inte konserten så lång. Detta resulterade i att efter sista låten började publiken att klappa händerna ordentligt för att få höra ett extranummer, så då spelade vi Rhythm-A-Ning av Thelonious Monk¹³. Den hade vi inte repeterat så det var jättekul att få jamma lite som extranummer. Ibland kanske det inte passar så bra att

avsluta med en jamlåt, men eftersom min konsert var i hardbop-stil så tycker jag att det passade in väldigt fint. Skönt att få släppa lite på kontrollen, och bara spela.

Inspelning

Vi träffades för en studioinspelning tre veckor senare, som skedde i skolans nya studio. Det var premiär för mig i den nya studion, vilket kändes extra

13 Amerikansk jazzpianist och kompositör, född 1917, död 1982.

(19)

spännande. När jag kom in i studion, kände jag att det fanns en väldigt lugn och härlig atmosfär i rummet, samtidigt som jag blev väldigt imponerad av hur häftig och professionell den nya studion var.

Detta gjorde mig väldigt inspirerad och taggad på att få komma igång och spela in min musik.

Inspelningsteknikern föreslog att vi skulle spela in trummor och bas i två separata bås, och sen spela in blås och piano tillsammans i det stora rummet.

Jag hade inga egna preferenser, så jag tyckte det var en bra idé.

Vi hade inte repat något sen konserten, men det kändes jättebra att spela låtarna igen. Det var inga konstigheter med någonting, allting satt.

Jag hade som mål att vi skulle köra 3 tagningar på varje låt, såvida det inte kändes alltför dåligt. På flera låtar kändes det bra redan efter tagning 2, men då tyckte jag att vi skulle köra en till, så att vi kan ha minst 3 versioner på varje låt.

Vi spelade in 3 tagningar på Puebla Lucia innan lunch, som blev helt ok, men inte jättebra. Efter lunch tyckte jag att vi borde spela 1-2 tagningar till på den, för att försöka få till en tagning som blir riktigt bra. Precis innan vi skulle sluta, tog vi 2 extra tagningar på den, och då blev den jättebra.

Det är stor skillnad på att spela in live och i studio.

Jag känner att jag kan bli mer nervös vid studioinspelningar än vid konsertframträdanden, eftersom mina felspelningar känns så tydliga vid studioinspelningar. Vid liveinspelningar finns det väldigt mycket inspiration och energi som man kan få ifrån sin publik, och man kan tycka att det är ok med felspelningar här och var. Vid studioinspelningar har man ingen publik att få energi ifrån, och man har möjligheten att kunna vara extra petig med alla små detaljer. Däremot så kan man jobba på att få till en tagning så att den blir så perfekt och felfri som möjligt, genom att rätta till eventuella fel i mixningen senare.

(20)

Slutreflektion

Den stora utvecklingen i detta projekt har framförallt varit att jag har kommit igång med att komponera musik igen. Efter många år av osäkerhet har jag äntligen hittat en stil i mitt komponerade där jag känner mig hemma, där jag känner att jag kan utrycka mina egna känslor i min musik. Nu känner jag verkligen en stor lust till att fortsätta skriva musik och utveckla språket i mina låtar.

Som musiker var det väldigt utvecklande att spela både flygelhorn och trumpet på konserten, både med och utan sordin. Tidigare år har jag fastnat i att bara spela flygelhorn när jag spelar jazz, och har inte trivts med att improvisera på trumpet. Därför bestämde jag att det skulle vara trumpet på många låtar, både med sordin och utan. Dels för att jag vill ha olika sound som passar på olika låtar, men även för att jag själv behöver utsätta mig för det som inte alltid är det mest bekväma. Efter detta projekt känner jag verkligen att jag har utvecklats på den fronten, och nu tycker jag det känns bra att improvisera med trumpeten också.

Som bandledare känner jag att jag inte alltid varit så rak i mina instruktioner på repetitionerna. Ibland var jag själv osäker på exakt hur jag ville ha det i vissa låtar, och då kan jag nog uppfattas som lite velig. Jag känner att jag behöver jobba med det för att hitta en bandledarstil som passar mig, en bandledare som är rak och tydlig, men samtidigt ödmjuk och trevlig.

Mitt fokus på att bli mer säker som bandledare tappades bort lite grann under arbetets gång, men jag känner ändå att jag har börjat förstå hur jag fungerar som bandledare och vilka bandledarkvaliteter som har

utvecklingspotential.

En utveckling i mitt fortsatta konstnärliga projekt skulle kunna vara att försöka arrangera musiken lite mer, både i blås och komp. Att lägga till en trombon till gruppen och skriva arrangemang för tre blås känner jag är ett naturligt nästa steg, som jag har tänkt att pröva.

En annan sak som vore kul att utveckla är att ha med en sångerska och skriva musik med text. Det tror jag skulle bli riktigt häftigt, att skriva jazzmusik med svenska texter som kan spegla mig själv, och

förhoppningsvis beröra andra människor.

Jag känner verkligen att detta projekt har blivit en nytändning för mitt musikaliska liv. Jag känner nu en stor lust och inspiration till att fortsätta

(21)

improvisera, fortsätta komponera min egen musik, och fortsätta utveckla min personlighet i min egen musik.

Max Stark

Kurs: BG 1115 Examensarbete, Kandidat, Jazz, 15 hp 2017

Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för Jazz

Max Stark

Life Is What’s Happening

Innehållsförteckning

Bakgrund

Projektbeskrivning

Kompositionerna

Process

Rep 1:

Rep 2:

Rep 3:

Rep 4:

Praktiska förberedelser

Konsert

Slutreflektion

Bilagor

&

b b

b b

Life is what's happening

&

b b

b b

&

b b

b b

&

b b

b b

#

#

#

#

&

#

#

#

#

&

#

#

#

#

b b

b b

&

b b

b b

&

b b

b b

‰ ™ œ

r œ

œ œ œ b ™

œ œ ™

œ œ

œ œ n ˙

‰ œ n

j

œ™ œ j

œ b

œ œ n

œ œ n

œ

˙ Œ

œ œ

œ œ œ

œ œ

œ œ ™ œ

œ œ

œ œ Œ

œ œ

œ ˙ ™ œ œ

œ œ ™

œ ˙ ™

‰ ™ œ

r œ

œ œ œ b ™