Examensarbete
Civilekonomprogrammet
Digitaliseringens påverkan på bankers grad av transaktionsbaserad respektive
relationsbaserad utlåning
Företagsekonomi 30 hp
Halmstad 2020-06-17
Fanny K. Ronnstam och Nathalie H. Slettemoen
Förord
Efter månader av arbete sitter vi nu här med en färdig uppsats och en stor hög med erfarenheter rikare. Vägen hit har inte varit enkel eller rak, men väldigt lärorik. Med dessa ord vill vi tacka vår handledare Per-Ola Ulvenblad, de olika grupperna som opponerat på oss under tidens gång, samt seminariegruppen som alla gett oss värdefull feedback och inputs. Ett speciellt tack vill vi även ge till de respondenter som ställt upp på intervjuer och givit oss värdefull information för att kunna slutföra denna studie, tack.
_______________________ _______________________
Fanny Ronnstam Nathalie H. Slettemoen
Halmstad 2020-05-18
Sammanfattning
Titel: Digitaliseringens påverkan på bankers grad av transaktionsbaserad respektive relationsbaserad utlåning
Författare: Fanny Ronnstam och Nathalie H. Slettemoen Nivå: Magisteruppsats, 30hp
Nyckelord: Transaktionsbaserad utlåning, Relationsbaserad utlåning, Hård information, Mjuk information, Digitaliseringen, Informationsassymmetri.
Bakgrund: Idag är är det vanligt att banker arbetar med både relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning. Varje bank gör ett strategiskt beslut om hur mycket de ska engagera sig i varje typ av utlåning, och ett sådant beslut påverkas av flera olika faktorer.
Beslutet om grad av relationsbaserad utlåning påverkas bland annat av stora förändringar som sker i samhället, och kan därmed antas påverkas av digitaliseringen.
Forskningsfråga: Hur påverkar digitaliseringen bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning, och hur kan denna påverkan förstås?
Syfte: Beskriva och skapa ökad förståelse för hur bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning påverkas av digitaliseringen, samt utveckla en modell som förklarar denna påverkan.
Metod: Studien genomfördes med ett kvalitativt tillvägagångssätt och en abduktiv ansats.
Intervjuer genomfördes med nio olika respondenter från åtta olika banker i Sverige och Norge.
Teoretisk referensram: Den teoretiska referensramen innehåller beskrivningar av informationsasymmetri, relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning, valet mellan relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning, kreditprocessen och digitaliseringen.
Slutligen presenteras en analysmodell.
Resultat: Ökad konkurrens på marknaden, förändringar i bankers storlek och organisationsstruktur samt möjligheter som uppstår till följd av digitaliseringen driver banker till att ändra sin grad av transaktionsbaserad respektive relationsbaserad utlåning.
Digitaliseringen påverkar både små och stora banker till att välja en större grad av transaktionsbaserad utlåning till små företag. Valet mellan transaktionsbaserad och relationsbaserad utlåning vid utlåning till stora företag påverkas inte i stor grad av digitaliseringen, och utlåningen till stora företag kommer fortsätta vara främst relationsbaserad.
Gränserna för vilka företag som hanteras digitalt kan efterhand höjas, vilket kan leda till att banker kommer tillämpa en större grad av transaktionsbaserad utlåning till gradvis större företag. Totalt sett påverkar digitaliseringen banker till att välja en större grad av transaktionsbaserad utlåning.
Innehållsförteckning
1. Introduktion
1.1 Bakgrund 1
1.2 Problemdiskussion 3
1.3 Forskningsfråga 6
1.4 Syfte 6
1.5 Definitioner av nyckelbegrepp 6
1.6 Disposition 7
2. Teoretisk referensram 8
2.1 Informationsassymmetri 8
2.1.1 Marknaden för information är imperfekt 8
2.1.2 Informationsasymmetri inom organisationen 9
2.1.3 Informationsasymmetri mellan bank och företag 9
2.1.3.1 Moral hazard 10
2.1.3.2 Adverse selection 10
2.1.3.3 Hantering av informationsasymmetri mellan bank och företag 10
2.2 Relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning 11
2.2.1 Transaktionsbaserad utlåning 11
2.2.2 Relationsbaserad utlåning 12
2.2.2.1 Bankanställdas betydelse vid relationsbaserad utlåning 12 2.2.2.2 Vikten av relationsbaserad utlåning till SMEs 13 2.3 Valet mellan relationsbaserad- och transaktionsbaserad utlåning 13
2.3.1 Bankens storlek och organisationsstruktur 14
2.3.2 Konkurrens på marknaden 15
2.4 Kreditprocessen 15
2.4.2 Viktiga faktorer vid kreditbeslut 16
2.5 Digitaliseringen 17
2.6 Analysmodell 17
3. Metod 21
3.1 Övergripande forskningsansats och metod 21
3.2 Teoretisk referensram 22
3.3 Empirisk studie 23
3.3.1 Urval av respondenter 23
3.3.2 Datainsamling 24
3.3.3 Dataanalys 25
3.4 Reliabilitet, validitet och generalisering 26
3.5 Källkritik 27
4. Empiri 29
4.1 Stora banker 29
4.1.1 DNB 29
4.1.1.1 Björn Åge Meinseth - Kundrådgivare 29
4.1.2 SEB 32
4.1.2.1 Per Greiff - Företagsmarknadschef 32
4.1.3 Swedbank 35
4.1.3.1 Cecilia Sjögren - Företagschef 35
4.1.3.2 Björn Risberg - Kundansvarig 38
4.1.4 Bank A 40
4.1.4.1 Kontorschef på Bank A 40
4.1.5 Bank B 43
4.1.5.1 Bankchef på Bank B 43
4.2 Små banker 46
4.2.1 Sparebank 1 SMN 46
4.2.1.1 Margit Woldseth - Assisterande bankchef företag 46
4.2.2 Varbergs Sparbank 49
4.2.2.1 Patrik Bengtsson - Företagsmarknadschef 49
4.2.3 Bank C 52
4.2.3.1 Företagsmarknadschef på Bank C 52
5. Analys 55
5.1 Digitaliseringens möjligheter och utmaningar 55
5.2 Kreditprocessen 57
5.2.1 Processen 57
5.2.2 Kreditbedömning 58
5.2.3 Kreditbeslut 58
5.2.4 Uppföljning 59
5.3 Informationsasymmetri mellan bank och företag 60
5.4 Relationen mellan bank och företag 61
5.5 Bankers grad av relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning 64
5.5.1. Digitaliseringens påverkan 64
6. Slutsatser, implikationer och förslag till vidare forskning 70
6.1 Slutsatser 70
6.2 Implikationer 71
6.2 Förslag till vidare forskning 72
7. Referenser 73
8. Bilagor 77
1. Introduktion
I följande kapitel presenteras först uppsatsens bakgrund. Den inleds med en förklaring till varför banker spelar en viktig roll för företags finansiering. Därmed presenteras informationsasymmetri, ett centralt problem vid kreditgivning. Vidare kommer vi in på relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning, och vi förklarar hur banker kan reducera informationsasymmetri genom att tillämpa relationsbaserad utlåning. Bakgrunden avslutas med en presentation av digitaliseringen. Därefter följer problemdiskussionen, där tidigare forskning presenteras och vi till slut kommer fram till ett forskningsgap. Detta mynnar sedan ut i en forskningsfråga och en beskrivning av uppsatsens syfte. Definitioner av nyckelbegrepp presenteras, och sedan avslutas kapitlet med en disposition som ger en överblick över hur uppsatsen är uppbyggd.
1.1 Bakgrund
“Capital is the lifeblood of a growing business.” (Sherman, 2005)
Citatet från Sherman (2005) illustrerar att företagare är i behov kapital för att finansiera sin verksamhet, och framförallt för att växa. Ofta är inte företagarens interna medel tillräckliga, och företagaren behöver söka extern finansiering. Det finns två huvudkategorier för extern finansiering; skulder och eget kapital (ibid.). Vid finansiering med eget kapital investeras pengar i verksamheten i byte mot en ägarandel (ibid.). Finansiering med skulder innebär att ett företag lånar pengar och senare betalar tillbaka lånet i tillägg till ränta (ibid.). I denna uppsatsen är det banklån som kommer vara i fokus. För många företagare är banklån den viktigaste formen av extern finansiering, både vid uppstart och tillväxt (Tillväxtverket, 2020).
Ett centralt problem vid utlåning är informationsasymmetri. Informationsasymmetri innebär att relevant information inte innehas av alla parter i en relation (Stiglitz, 2000; Spence, 1973).
Mellan bank och företag uppstår informationsasymmetri eftersom företag besitter mer information om sin egna verksamhet än banken. Banker måste hantera en osäkerhet och risk kring låntagares kreditvärdighet, eftersom de inte kan observera alla egenskaper och handlingar hos låntagaren (Dell´Ariccia, 2001). Att hantera problem som uppstår på grund av att det finns asymmetrisk information mellan långivare och låntagare kan ses som en av bankers primära funktioner (Freixas och Rochet, 2008). För att hantera denna informationsasymmetri, startar banken en kreditprocess när ett företag ansöker om banklån. I kreditprocessen samlar banken in information om den enskilda låntagarens kreditvärdighet, vilket är ett sätt att hantera och minska problemen med asymmetrisk information (Dell’Ariccia, 2001). Med hjälp av kreditprocessen kan banken till viss del skilja på låntagare med hög och låg kreditrisk.
Kreditprocessen är en viktig funktion för banken, eftersom den ska säkerställa att krediter
endast ges ut till företag som är kapabla och villiga till att betala tillbaka räntan och lånet (Bruns
& Fletcher, 2008).
Litteraturen anger två huvudinriktningar för bankers utlåning; transaktionsbaserad utlåning och relationsbaserad utlåning. Den grundläggande skillnaden mellan inriktningarna ligger i vilken typ av information banken samlar in i kreditprocessen, och hur insamlingen går till (Berger & Udell, 2002). Den första huvudinriktningen är transaktionsbaserad utlåning. Här ligger fokuset på hård information som samlas in vid den initiala kreditbedömningen (ibid.).
Hård information definieras som kvantitativ information som är lätt tillgänglig och som kan bedömas med hjälp av relativt objektiva metoder (ibid). Exempel på hård information är siffror från finansiella rapporter. Den andra huvudinriktningen är relationsbaserad utlåning. Vid tillämpning av denna fokuserar banken på att samla in mjuk information. Mjuk information definieras som kvalitativ och specifik information om låntagaren som inte är offentlig (Berger och Udell, 2002). Informationen samlas in vid personliga interaktioner och kan vara svår att kvantifiera, bedöma och kommunicera vidare till andra (ibid.). Informationen kan antas påverkas av tolkningar som görs av personen som samlar in den (ibid.). Exempel på mjuk information är personliga egenskaper hos företagsledare. Vid relationsbaserad utlåning lägger banken även fokus på att utveckla långsiktiga relationer med låntagare (ibid.).
Relationsbaserad utlåning möjliggör för ett kontinuerligt informationsflöde mellan parterna (Boot, 2000). Detta är en viktig skillnad från den transaktionsbaserade utlåningen, där fokuset ligger på informationsinsamling vid den initiala kreditbedömningen (ibid.). En långvarig relation med ett öppet informationsflöde mellan parterna, som uppstår vid relationsbaserad utlåning, har visat sig möjliggöra fortlöpande övervakning av låntagaren, vilket kan minska problemen med asymmetrisk information (ibid). Litteraturen talar därför för att banker som tillämpar relationsbaserad utlåning är bättre på att hantera informationsasymmetri mellan bank och företag. Traditionellt sett har banker främst bedrivit relationsbaserad utlåning, men på senare år har de gått över till att arbeta med både relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning (Boot och Thakor, 2000). Denna övergång till en större grad av transaktionsbaserad utlåning kan vara problematisk, eftersom det kan tyda på att banker blir sämre på att hantera informationsasymmetri.
I dag är det alltså vanligt att banker arbetar med både relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning (Boot och Thakor, 2000; Bartoli et. al., 2013). Varje bank gör ett strategiskt beslut om hur mycket de ska engagera sig i varje typ av utlåning (ibid.). Ett sådant val påverkas av flera faktorer; bland annat teknologi, konkurrens och lagstiftning (ibid.).
Valet påverkas även av stora förändringar som sker i samhället. Vi kommer nu gå närmare in på en stor trend som påverkar hela samhället och ekonomin, och som är i fokus i denna uppsats;
digitaliseringen. Digitaliseringen kan definieras som en process där produkter och processer automatiseras och konverteras från analoga till digitala lösningar (Maiti och Kayal, 2017).
Begreppet kan även användas för att beskriva övergången till ett digitalt informationssamhälle (Nationalencyklopedin, 2020). Enligt Giebe (2019) är digitaliseringen och integrationen av ny teknologi en av de största utmaningarna som företag möter i dagens samhälle. Inga företag kan
undvika digitaliseringen och hela banksektorn påverkas i stor grad av skiftet till digital teknologi (Maiti och Kayal, 2017).
För att skapa en förståelse för hur digitaliseringen påverkar banksektorn vill vi beskriva hur den svenska kreditmarknaden ser ut och har utvecklats. Den svenska kreditmarknaden domineras av fyra stora banker: Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank. Tillsammans innehar dessa fyra strax under 70% av den svenska kreditmarknaden. Sedan 2010 har tre av de fyra största bankerna förlorat marknadsandelar, samtidigt har mindre banker totalt sett ökat sina. Konkurrensen på kreditmarknaden växer, och det visas bland annat genom kundrörlighet.
En låg kundrörlighet kan vara ett tecken på låg konkurrens. Enskilda banker har då stor makt på marknaden, vilket innebär att de kan öka sina priser med låg risk för att förlora kunder. Vid hög konkurrens har enskilda banker mindre makt på marknaden och bär därmed större risk att förlora kunder vid prisökningar. Kundrörligheten i Sverige har ökat de senaste åren, det har alltså blivit mer vanligt att byta bank, vilket är ett tecken på att enskilda banker har mindre makt och att konkurrensen på marknaden har ökat. (Copenhagen Economics, 2018)
Den ökade konkurrens på den svenska kreditmarknaden beror till stor del på digitaliseringen.
Den svenska banksektorn är en av de mest digitaliserade i Europa. Digitaliseringen har på flera olika sätt reducerat driftkostnaderna för svenska banker, bland annat genom digitalisering av information, ökad grad av självbetjäning på internetbaserade plattformar och automatisering av manuella processer. Kostnadseffektiviseringen har möjliggjort för billigare finansiering för bankkunder, och det leder till mer konkurrens på priser. Digitaliseringen har även bidragit till lägre kostnader vid byte av bank, och gjort det lättare för kunder att använda sig av flera olika banker samtidigt. Dessa effekter kommer förmodligen bli ännu större framöver.
Digitaliseringen kan antas påverka dynamiken på hela den finansiella marknaden de nästkommande åren, genom att banksektorn öppnas för större konkurrens. Denna process betecknas som “open banking”. Ny reglering från Europeiska Unionen, kallad PSD2 (Revised Payment Services Directive), antas intensifiera konkurrensen ytterligare. Övergripande kan sägas att digitaliseringen kan vara ett hot mot banker som de har sett ut traditionellt sätt, men även en möjlighet för bankerna att växa och utvecklas. (Copenhagen Economics, 2018)
1.2 Problemdiskussion
Det finns ett stort antal tidigare studier kring relationsbaserad utlåning. Berger och Udell (2002) undersökte flera olika faktorer och effekter kopplat till relationsbaserad utlåning. Den relationsbaserade utlåningen beskrivs som ett sätt att minska informationsasymmetrin mellan bank och företag (ibid.) Enligt studien är relationsbaserad utlåning viktig bland annat för att småföretag utan starka ekonomiska siffror ska kunna erhålla extern finansiering (ibid.). Även Cole (1998) har visat att en existerande relation mellan bank och företag ökar sannolikheten för att en bank beslutar att ge ut krediter till företaget. Detta för att informationsasymmetrin har minskat då banken redan har information om företagets finansiella status och annat (ibid). Om digitaliseringen skulle leda till att banker tillämpar en lägre grad av relationsbaserad utlåning, innebär detta att de möjligtvis blir sämre på att hantera informationsasymmetrin mellan bank
och företag. Detta kan leda till att det blir svårare för företag, särskilt de som är mindre, att få beviljat banklån.
Bankanställda kan antas spela en viktig roll vid relationsbaserad utlåning, eftersom den mjuka informationen samlas in vid personliga möten mellan bank och företag. Uchida, Udell och Yamori (2012) undersökte bankanställdas roll vid relationsbaserad utlåning, och kom fram till att de spelar en viktig roll vid insamlingen av mjuk information (ibid.). Utifrån slutsatserna från denna studie kan vi ställa oss frågan hur insamlingen av mjuk information kommer se ut i en digitaliserad bank där frekvent kontakt med en specifik bankkontakt möjligtvis saknas. Det finns risk att insamlingen kommer fungera sämre om den personliga kontakten saknas, vilken kan utgöra ett hot mot den relationsbaserade utlåningens fortlevnad.
Tidigare forskning visar på att vissa organisationsstrukturer passar bättre till att utföra relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning. Enligt litteraturen har stora banker fördelar i att specialisera sig på transaktionsbaserad utlåning med fokus på hårda, kvantitativa data, till relativt stora, informellt transparenta företag (Berger och Black, 2011). Små banker har å andra sidan en fördel i att specialisera sig på relationsbaserad utlåning och att samla in mjuk information för att låna ut till mindre företag som inte är like informellt transparenta (ibid.). Berger och Udell (2002) visade dessutom att eftersom banker växer sig större och mer komplexa, bland annat vid sammanslagning, minskar sannolikheten att de kommer ge ut relationsbaserade lån (ibid.). Större banker fokuserar även i mindre grad på lån till små företag, vilket kan försvåra små företags möjligheter att skaffa finansiering (ibid.). Detta är relevant information då det är sannolikt att digitaliseringen kan bidra till att bankers organisationsformer och marknadens sammansättning förändras, till exempel genom sammanslagningar.
Bankers organisationsformer har redan förändrats i Sverige. De senaste åren har antalet bankkontor minskat, särskilt i lantliga områden (Backman, 2015). Förändringarna kan ha drivits av att människor idag får allt mer tillgång till information och tjänster genom sin mobiltelefon eller dator, och att behovet av att besöka bankkontor därmed minskar (Sajic, Bundalo, Bundalo & Pasalic, 2017). En viktig fråga är vilka konsekvenser detta kan få.
Forskning har visat att potentiella nya företag hindras av att det är en liten eller obefintlig möjlighet att erhålla finansiering (Backman, 2015). Backman (2015) undersökte hur strukturen av den lokala banksektorn i Sverige påverkar bildandet av nya företag. Studien visade att antal bankkontor har en positiv påverkan på antal nystartade företag (ibid.). Lokal tillgång till finansiering är alltså viktig för att möjliggöra för bildandet av nya företag. Nya företag är dessutom avgörande för ekonomin, eftersom de bidrar till att skapa arbetsplatser samt nya, innovativa produkter och lösningar (ibid.). Avsaknad av finansiering till startup-företag kan därmed ha stora negativa effekter på samhället och ekonomin (ibid.). Övergången från ett stort antal bankkontor till ett mindre antal större enheter kan även få effekten att bankerna går över till en större grad av transaktionsbaserad utlåning, baserad på slutsatsen från Berger och Udell (2002); att banker som växer sig större med mindre sannolikhet kommer ge ut relationsbaserade lån. Huruvida digitaliseringen ger denna effekt eller inte har dock inte undersökts.
Studier från Boot och Thakor (2000), Boot (2000) och Degryse och Ongena (2007) har undersökt hur konkurrens påverkar bankers grad av relationsbaserad respektive
transaktionsbaserad utlåning och hur banker reagerar på ökad konkurrens. Forskningen är relevant för denna uppsats eftersom digitaliseringen bidrar till ökad konkurrens på den finansiella marknaden. Det finns delade syn inom forskningen på hur konkurrens påverkar en banks val mellan att vara relationsbaserad eller transaktionsbaserad (Boot och Thakor, 2000).
Vissa argumenterar för att ökad konkurrens hotar den relationsbaserade utlåningen, medan andra tycker tvärtom (Boot, 2000). Resultaten från dessa studier visar på att ökad konkurrens inte alltid är ett hinder för relationsbaserad utlåning, men att det beror på omständigheterna, bland annat var den ökade konkurrensen kommer ifrån. Det kan vara så att vissa banker kommer specialisera sig ännu mer på relationsbaserad utlåning i framtiden, medan andra kommer bli fullständigt transaktionsbaserade. Det finns dock inget tydligt svar på denna fråga, då konkurrensens påverkan på den relationsbaserade utlåningen är en komplex fråga där flera olika effekter måste beaktas (Boot, 2000).
Digitaliseringen är ett ganska nytt fenomen, därför finns inte så mycket forskning kring ämnet.
Enligt Parviainen, Kääriäinen, Tihinen, och Teppola (2017) förändrar digitaliseringen samhället och ekonomins framtid, både på lång och kort sikt. En studie av Maiti & Kayal (2017) visar att digitaliseringen minskar finansiella hinder genom att det erbjuds nya, alternativa typer av finansiering till företag. I Indien har tillgången till alternativ finansiering resulterat i en ökning av små och medelstora företags resultat, lönsamhet och produktivitet (ibid.).
Förbättringen av företagens prestation har lett till en ökad handelstillväxt i landet (ibid.). Enligt Maiti & Kayal (2017) har digitaliseringen en stor inverkan på tillväxten av den totala indiska ekonomin och handeln. Detta visar på att digitaliseringen kan ge upphov till utvecklingsmöjligheter för ekonomin. Forskning har även visat att banker allt mer tvingas gå mot att bli digitala, på grund av kundernas förändrade mönster och behov av att kunna hantera sina finansiella tjänster digitalt (Cuesta, Ruesta, Tuesta & Urbiola, 2015). Digitaliseringen leder till att banker förändrar sina affärserbjudande, sitt arbetssätt och sina roller, orsakat av att digital teknik implementeras (Parviainen et. al., 2017). Hur dessa förändringar påverkar en banks grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning har inte tidigare undersökts.
Nyare forskning inom relationsbaserad utlåning har bland annat undersökt användningen av informationsteknologi vid relationsbaserad utlåning (Raileno, 2014). Guo, Holland och Kreander (2013) undersökte hur banker upparbetar sig konkurrensfördelar genom relationsbaserad utlåning, medan Gropp och Guettler (2018) undersökte hur konkurrens påverkar bankers insamling av mjuk information. En del nyare forskning har även undersökt frågeställningar kopplat till digitaliseringen. Larsson och Viitaoja (2016) undersökte bankanställdas uppfattning av hur digitaliseringen påverkar kundrelationer. Mbama, Ezepue, Alboul och Beer (2018) gjorde en liknande studie då de undersökte bankchefers uppfattning av hur övergången till en digital bank påverkar kundupplevelsen och bankens finansiella resultat.
För att sammanfatta diskussionen kring tidigare forskning kan vi först säga att det saknas studier som direkt kopplar ihop digitaliseringen med bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning. Det som har framkommit i tidigare studier är att digitaliseringen leder till att banker implementerar digital teknik, och att detta kommer leda till
en förändring i bankernas affärserbjudande och arbetssätt. Digitaliseringen kommer även leda till ökad konkurrens på den finansiella marknaden. En del studier har undersökt hur ökad konkurrens påverkar bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning, men här måste flera olika faktorer tas i beaktning. Effekten av ökad konkurrens beror bland annat på var konkurrensen kommer ifrån. Digitaliseringen anses leda till att nya typer av aktörer kommer in på marknaden, och det har inte tidigare forskats kring hur konkurrensen från dessa nya aktörer påverkar utlåningen. Ingen forskning har heller undersökt hur implementeringen av digital teknik påverkar utlåningen. Det finns därmed inget tydligt svar i litteraturen på hur digitaliseringen kommer påverka bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning, och det innebär att det finns ett forskningsgap.
1.3 Forskningsfråga
Hur påverkar digitaliseringen bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning, och hur kan denna påverkan förstås?
1.4 Syfte
Syftet med denna uppsats är att beskriva och skapa ökad förståelse för hur bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning påverkas av digitaliseringen, samt utveckla en modell som förklarar denna påverkan.
1.5 Definitioner av nyckelbegrepp
Transaktionsbaserad utlåning: Utlåning där fokuset ligger på insamling av hård information vid den initiala kreditbedömningen.
Relationsbaserad utlåning: Utlåning där fokuset ligger på insamling av mjuk information över tid och utveckling av långsiktiga kundrelationer. Beskrivs i litteraturen som ett sätt att hantera informationsasymmetrin mellan bank och företag.
Hård information: Kvantitativ information som är lätt tillgänglig och som kan bedömas med hjälp av relativt objektiva metoder. Exempel: siffror från finansiella rapporter.
Mjuk information: Kvalitativ information som samlas in vid personliga interaktioner och som kan vara svår att kvantifiera, bedöma och kommunicera vidare till andra. Informationen kan antas påverkas av tolkningar som görs av personen som samlar in den. Exempel: Personliga egenskaper hos företagsledare.
Informationsassymmetri: Relevant information innehas inte av alla parter i en relation.
Digitaliseringen: Process där produkter och processer automatiseras och konverteras från analoga till digitala lösningar. Alternativt övergången till ett digitalt informationssamhälle.
1.6 Disposition
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Teoretisk referensram: I detta kapitel presenteras tidigare forskning som är relevant för studien, för att sedan avslutas med en egen teorimodell.
Metod: I detta kapitel presenteras den metod som använts under studiens gång, för att sedan avslutas med en diskussion om studiens trovärdighet.
Empiri: I detta kapitel presenteras det empiriska materialet som samlats in från respondenterna på respektive bank.
Analys: I detta kapitel analyseras det empiriska materialet och jämförelser görs mot tidigare forskning.
Slutsatser, implikationer och förslag till fortsatt forskning: I detta kapitel presenteras studiens resultat baserad på analysen, för att avslutas med implikationer och förslag till vidare forskning.
2. Teoretisk referensram
I denna del av uppsatsen kommer vi börja med att gå djupare in på informationsasymmetri, och beskriva hur problem kan uppstå både inom organisationen och mellan bank och företag.
Vi kommer sedan beskriva relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning, och hur de på olika sätt hanterar informationsasymmetri. Nästa del handlar om valet mellan
relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning, och hur valet påverkas av faktorer som konkurrens och bankers storlek. Sedan ger vi en helhetsbild av kreditgivningen till företag genom att beskriva kreditprocessen, innan vi flyttar fokus till digitaliseringen. Slutligen presenteras en analysmodell, som knyter ihop de olika delarna i teorikapitlet och underlättar för en analys av empirin.
2.1 Informationsassymmetri
2.1.1 Marknaden för information är imperfekt
Information skiljer sig fundamentalt från andra typer av varor. Dels för att varje bit av information skiljer sig från andra bitar. Du kan dessutom inte köpa en bit information som du kan köpa till exempel en stol. En köpare kan undersöka en stol och fastställa dess egenskaper innan ett köp. Om däremot säljaren av information skulle berätta informationen till köparen innan köpet, finns det ingen anledning för köparen att betala för informationen. En annan skillnad ligger i att en köpare kan köpa flera likadana stolar, men inte kommer köpa samma bit information flera gånger - detta eftersom information måste tillföra något nytt för att den ska vara av värde för köparen. Dessa kännetecken gör att marknaden för information naturligt är imperfekt, då köparen av information inte vet vad han köper före han har tagit del av informationen. De flesta ekonomiska modeller antar att det är perfekt information på marknaden. Litteraturen har dock visat att informationen på de flesta marknader är imperfekt och ofullständig. Att erhålla information är kostsamt och det finns betydelsefulla informationsasymmetrier. Dessa informationsasymmetrier påverkas på olika sätt av företag och individers handlingar. (Stiglitz, 2000)
Modell 1: Informationsasymmetri vid kreditgivning, baserad på Stiglitz (2000) och Berger & Udell (2002).
2.1.2 Informationsasymmetri inom organisationen
Ett typ av problem som uppstår till följd av informationsasymmetri är agentproblem.
Agentproblem uppstår vid en principal-agent relation (Berger och Udell, 2002). Denna relation kan definieras som att det finns ett kontrakt mellan två parter, en principal och en agent (Jensen
& Meckling, 1976). Principalen är den som utfärdar en uppgift, och agenten är den tar emot och utför uppgiften (Eisenhardt, 1989). I samband med att uppgiften utfärdas går rätten till ett visst beslutsfattande över från principalen till agenten (Jensen & Meckling, 1976).
Agentproblem uppstår när själva uppgiften eller tjänsten ska utföras och härstammar från antagandet att båda parter handlar för att maximera sin egen nytta (Jensen & Meckling, 1976).
Problemet är att det finns en risk att agenten inte kommer att agera i principalens bästa intresse, då de kan ha olika mål (ibid.). Enligt Eisenhardt (1989) kan principalen ha svårt att samla in tillräckligt med information från agenten för att veta att denne har handlat efter principalens bästa intresse, och en informationsasymmetri uppstår.För att minska informationsasymmetrin mellan principalen och agenten krävs långvariga relationer (Eisenhardt, 1989). Detta för att chansen då är större för principalen att lära känna agenten och få en tydligare bild av personen och dess uppdrag, än vid en kortvarig relation. (ibid.).
Vid kreditgivning kan det uppstå agentproblem mellan kundrådgivare och bankens ledning.
Ledningen är i detta fall principal, och kundrådgivaren är agent. Problemet uppstår eftersom den bankanställda ofta är den inom banken som innehar mest information om företaget.
Dessutom har denna kontaktperson en relation till företaget som kan vara svår att överföra till en annan bankanställd. Denna typ av agentproblem inom organisationen är vanligast vid relationsbaserad utlåning. Informationsasymmetrin ökar troligen i takt med att bankens låneportfölj baserad på relationsbaserad utlåning växer. (Berger & Udell, 2002)
2.1.3 Informationsasymmetri mellan bank och företag
Kreditmarknaderna kännetecknas av informationsasymmetri (Dell’Ariccia, 2001). Finansiella institutioner som erbjuder krediter till låntagare måste hantera en osäkerhet och risk kring låntagarens kreditvärdighet, då de inte kan observera alla egenskaper och handlingar hos låntagaren (ibid.). Dessa informationsasymmetrier kan leda till ineffektivitet på marknaden eller att finansiella institut blir mindre villiga att låna ut pengar, även kallat kreditransonering (ibid.). Ju högre risk en bank tar vid kreditgivning, ju högre blir priset, alltså räntan, på lånet.
Räntan är bankernas prissättning på risken associerat med lånet. Bankernas prissättning av risk är viktigt för stabiliteten i det finansiella systemet. Detta för att en banks finansiella styrka kommer försvagas om banken genomsnittligt prissätter sina lån för lågt i relation till risken.
Det är flera faktorer som påverkar priset på ett lån, däribland omfattningen av asymmetrisk information i relationen till låntagare. Informationsasymmetrin innebär att låntagare innehar mer information om sin verksamhet, sina framtidsutsikter och risken associerad med pågående projekt, och kan beskrivas genom teorierna moral hazard och adverse selection. (Bernhardsen och Larsen, 2003)
2.1.3.1 Moral hazard
Moral hazard handlar om beteende; långivaren vet inte hur stor risk låntagaren tar och vilket incitament låntagaren har att undvika risk (Stiglitz, 2000). Om individer är försäkrade mot risk, har de ofta otillräckliga incitament för att handla för att undvika risken (ibid.). Företagsägare med begränsat betalningsansvar har större incitament att göra riskabla investeringar, då de endast riskerar att förlora sin egna insättning av kapital i företaget, men kan vinna stora summor om investeringen lyckas (ibid.). Företagsägarna bär inte största delen av risken själv och kan därmed anses vara försäkrade (ibid.). Risken för en bank är att företag använder sin fördel av att inneha mer information och gör investeringar som är mycket riskabla (ibid.).
Investeringsbeslut kan komma att påverka återbetalningen till banken, men banken har ingen kontroll över de beslut som fattas (Freixas och Rochet, 2008). Företaget kan således trotsa bankens intention med låneavtalet och ta för hög risk som banken får bära största delen av, och detta benämns moral hazard. Risken att moral hazard ska förekomma är en av anledningarna till att banker kräver att företag ställer säkerheter för sina lån och lägger in särskilda villkor i låneavtalet som ger banken möjlighet att i vissa fall omförhandla eller ställa in låneavtalet.
(Bernhardsen och Larsen, 2003)
2.1.3.2 Adverse selection
Adverse selection handlar om egenskaper; långivaren vet inte vilka egenskaper låntagaren har som påverkar risken för betalningsinställelse (Stiglitz, 2000). Banken vet inte vilka låntagare som har egenskaper som innebär att de kommer betala tillbaka lånet, och vilka som har egenskaper som gör att de sannolikt inte kommer betala tillbaka lånet (Bernhardsen och Larsen, 2003). Banken kan alltså inte skilja på bra och dåliga låntagare. Denna osäkerhet kan leda till att banken kräver en ränta som skulle tillsäga att alla låntagaren har samma, genomsnittliga risk för att inte betala (Chen, Guo, och Huang, 2009). Men om en bank skulle försöka hantera denna risk genom att kräva samma ränta från alla företag, uppstår problem med adverse selection och kreditgivningen kommer bli ineffektiv (Bernhardsen och Larsen, 2003). Detta för att låntagare med låg risk, alltså bra låntagare, kommer tycka att räntan är för hög och lämna marknaden. När låntagare med hög kvalitet drar dig ur marknaden ökar kreditrisken för bankerna eftersom låntagarna som är kvar på marknaden har genomsnittligt lägre kvalitet.
Detta leder till att räntan på marknaden kommer ökas ytterligare, och ännu fler låntagare kan komma att lämna marknaden. Problemet med adverse selection missgynnar därmed både kreditgivare och låntagare. (Chen et al., 2009)
2.1.3.3 Hantering av informationsasymmetri mellan bank och företag
Enligt Bruns och Fletcher (2008) finns tre sätt för banker att minimera risk som uppstår på grund av informationsasymmetri vid kreditgivning till SMEs. Ett sätt är att samla in information som kan indikera hur stor risken är att låntagaren inte betalar tillbaka lånet. Sådan information är ofta associerad med låntagarens personliga egenskaper. Det andra sättet är att banken kräver att låntagaren själv investerar pengar - för att flytta en del av risken från banken till låntagaren. Det tredje sättet är att kräva att låntagaren ställer säkerheter för lånet. (Bruns och Fletcher, 2008)
Modell 2: Tre sätt att minimera risk som uppstår på grund av informationsasymmetri, baserad på Bruns & Fletcher (2008).
2.2 Relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning
Som nämnt innan anger litteraturen två huvudinriktningar för bankers utlåning;
transaktionsbaserad och relationsbaserad (Berger & Udell, 2002). Vilken typ av utlåning som en bank fokuserar på kan påverka graden av informationsasymmetri som finns. Inriktningen påverkar även hur banken arbetar för att hantera informationsasymmetrin.
2.2.1 Transaktionsbaserad utlåning
Vid transaktionsbaserad utlåning används kvantitativa metoder för att bedöma risken vid kreditgivning (Trönnberg och Hemlin, 2012). Ett beslut om kreditgivning grundas på hård information som finns relativt lättillgänglig och samlas in vid den initiala kreditbedömningen (Berger och Udell, 2002). Banken lägger inte vikt vid att samla in mjuk information, att ha personliga möten eller att utveckla en när relation till företaget, vilket gör att denna inriktning skiljer sig från relationsbaserad utlåning (ibid.)
Modell 3: De tre typerna av transaktionsbaserad utlåning, baserad på Berger och Udell (2002).
Enligt Berger och Udell (2002) finns tre typer av transaktionsbaserad utlåning. Den första typen fokuserar på finansiella rapporter. (ibid.) Vid denna typ är det styrkan i balans- och resultaträkningen som är i fokus, och metoden används därför främst vid utlåning till stora
företag som ger ut offentliga finansiella rapporter (ibid.). Den andra typen fokuserar på tillgångar, och av betydelse här är vilken säkerhet företaget kan ställa och vilken kvalitet säkerheten håller. Vid tillämpning av denna metoden krävs löpande övervakning av säkerheten från bankens sida och den är därför kostsam (ibid.). Den tredje typen fokuserar på credit- scoring. (ibid.) Credit-scoring är ett vanligt tillvägagångssätt vid transaktionsbaserad utlåning, som innebär en standardiserad metod för kreditbedömning (Trönnberg och Hemlin, 2012).
Credit scoring hjälper kreditgivare att bedöma den potentiella risken för nya kunder och även förutspå befintliga kunders beteeende i framtiden, genom användning av statistiska modeller som omvandlar relevant data till numeriska mått (Abdou och Pointon, 2011). Credit scoring innebär även att kreditgivaren ges riktlinjer som anger i vilka fall krediter ska beviljas respektive förlängas samt när åtgärder ska vidtas vid betalningssvårigheter från klienten.
(Trönnberg och Hemlin, 2012)
2.2.2 Relationsbaserad utlåning
Teorin om relationsbaserad utlåning ger oss en teoretisk förklaring på hur långvariga relationer mellan bank och företag fungerar (Niinimäki, 2015). Den relationsbaserade utlåningen bygger på mjuk information som samlas in genom fysiska möten mellan bankanställd och kredittagare (Berger och Udell, 2002). Kreditgivaren samlar in konfidentiell information som de använder för att utforma avtal som är specifikt anpassade för företaget (Trönnberg och Hemlin, 2012).
Kreditgivaren måste ha tillgång till att samla in information från olika delar av företagets miljö, vilket ofta förutsätter att kreditgivaren har en förståelse för varje företags specifika verksamhet och omgivning (ibid.). Fokus ligger även på att bygga långsiktiga kundrelationer (ibid.).
Den relationsbaserad utlåningen spelar en betydande roll i att minska informationsasymmetrin mellan bank och företag (Berger och Udell, 2002). Detta för att en långvarig relation med ett öppet informationsflöde mellan parterna har visat sig möjliggöra fortlöpande övervakning av låntagaren (Boot, 2000). Innan kreditansökan blir beviljad, men även under hela kredittiden, samlar banken in information från företaget. Informationen samlas in löpande genom personlig kontakt med företaget. Banken skaffar sig därmed en informationsfördel över potentiella konkurrenter, och en konkurrensfördel uppstår (Niinimäki, 2015). Med hjälp av informationsinsamling över tid kan banken skaffa sig en viss grad av monopolmakt över deras kunder gentemot andra banker (Dell’Ariccia, 2001). Detta eftersom bankens kostnader för att övervaka företaget kan antas sjunka allt eftersom en relation utvecklas och banken lär känna företaget (Bernhardsen och Larsen, 2003).
2.2.2.1 Bankanställdas betydelse vid relationsbaserad utlåning
Det kan diskuteras ifall en relation som byggs upp vid relationsbaserad utlåning är mellan banken och företaget, eller den bankanställda och företaget (Berger & Udell, 2002). Relationen som byggs upp mellan företaget och den bankanställda kan anses vara av stor betydelse vid relationsbaserad utlåning, av flera anledningar (ibid). Bankanställda har en viktig roll i produktionen av mjuk information (Uchida et. al., 2012). Den bankanställda som har kontakt med företaget är den personen inom banken som har störst tillgång till mjuk information om
företaget (Berger och Udell, 2002). Detta är information som är svår att kvantifiera och kommunicera vidare till andra inom banken (ibid.). Den bankanställda är även oftast den som har mest personlig kontakt med företaget, ägare och anställda (ibid.). Om bankanställda ofta byts ut och kunder saknar en särskilt tilldelad bankkontakt leder detta till att insamlingen av mjuk information försämras (Uchida et. al., 2012). I många fall bor den bankanställda i det lokala samhället, där denna har kontakter som kan vidareförmedla information om företaget, ägaren och om läget på den lokala marknaden. Genom sina kontakter kan den bankanställda även hämta in information om ägaren och företagets finansiella ställning, samt hur företaget hanterar sina relationer med andra. Den bankanställda som hanterar krediten är den personen som oftast även har en fördjupad inblick i den hårda datan om företaget. Detta gör att den bankanställda har optimala förutsättningar för att integrera den hårda och mjuka informationen och ta ett välgrundat beslut om utlåning. (Berger och Udell, 2002)
2.2.2.2 Vikten av relationsbaserad utlåning till SMEs
Finansiering från banker är den vanligaste finansieringskällan för små- och medelstora företag (SMEs) i Sverige (Winborg och Landström, 2001). SMEs har två alternativ för extern finansiering - eget kapital och lån (ibid.). Extern finansiering med eget kapital är begränsat för SMEs jämfört med större bolag, eftersom SMEs oftast är privatägda och därför inte kan emittera aktier på den offentliga aktiemarknaden (ibid.). Det anses också vara svårt för SMEs att få finansiering från riskkapitalister, bland annat eftersom riskkapitalisterna ofta vill finansiera endast de större projekten (ibid.). Enligt Berger och Udell (2002) är många små företag beroende av banker för extern finansiering. Samtidigt sker en stor del av utlåningen från svenska banker till just små- och medelstora företag (Bruns och Fletcher, 2008). Detta indikerar att utlåningen till SMEs är viktig både för bankerna och för företagen (ibid.).
Bidragande faktorer till att SMEs ofta har svårt att erhålla extern finansiering kan vara att de oftast är privatägda och ägarledda (Bruns och Fletcher, 2008). Privatägda och ägarledda företag är mindre transparenta än offentliga företag, vilket leder till att det uppstår en större informationsasymmetri mellan bank och företag (ibid.). På grund av denna informationsasymmetri är det avgörande för banken att göra en noggrann bedömning av kreditrisken för företaget (ibid.). Ofta är utlåning till små företag relationsbaserad, då det är ett sätt att minska informationsasymmetrin (Berger och Udell, 2002). Relationsbaserad utlåning möjliggör för att informellt ogenomskinliga småföretag, utan starka ekonomiska siffror eller säkerheter, kan erhålla bankfinansiering genom att mjuk information som samlas in över tid förstärker den hårda datan (ibid.)
2.3 Valet mellan relationsbaserad- och transaktionsbaserad utlåning
I dag är det vanligt att banker arbetar med både relationsbaserad och transaktionsbaserad utlåning (Boot och Thakor, 2000; Bartoli et. al., 2013). Varje bank gör ett strategisk beslut om hur mycket de ska engagera sig i varje typ av utlåning (Boot och Thakor, 2000). Beslutet
påverkas av olika faktorer, såsom bankens storlek och konkurrens på marknaden. Vi kommer nu förklara varför dessa faktorer har betydelse, samt hur de kan påverka beslutet.
2.3.1 Bankens storlek och organisationsstruktur
Enligt Berger och Udell (2002) kräver transaktionsbaserad respektive relationsbaserad utlåning olika organisationsstrukturer. Banker som fokuserar på relationsbaserad utlåning borde bland annat ge sina bankanställda större auktorisation att ge ut lån, jämfört med banker som fokuserar på transaktionsbaserad utlåning. Detta eftersom den mjuka informationen som bankanställda samlar in är svår att kommunicera vidare till andra beslutsfattare inom banken. Problemet är att att en större auktorisation till bankanställda kan leda till att informationsasymmetrin och agentproblemen mellan bankanställd och ledning intensifieras. Banken behöver därför ha en organisationsstruktur där de lättare kan hantera denna typ av informationsasymmetri. (Berger och Udell, 2002)
Agentproblemen som uppstår vid relationsbaserad utlåning kan minskas genom att reducera antalet led som information går igenom, för att minska gapet mellan bankanställd och ledning (Berger och Udell, 2002). Här spelar bankens storlek roll, eftersom denna åtgärd är lättare att genomföra på en liten bank (ibid.). På en större, mer komplex bank krävs oftast flera mellanchefer (ibid.). Att kommunicera mjuk information vidare blir ännu svårare i en stor bank, och därför blir det ofta naturligt för större banker att tillämpa transaktionsbaserad utlåning, där beslut baseras på hård data som är lätt att observera och kommunicera vidare (ibid.). Dessutom har stora banker ofta huvudkontor som ligger långt ifrån där företaget finns, vilket ytterligare försvårar den relationsbaserade utlåningen (ibid.). Detta eftersom det blir ännu svårare att kommunicera vidare mjuk information som samlas in på lokala kontor till bankchefer på huvudkontoren (ibid.). Det innebär även att det blir mer kostsamt för stora banker att samla in mjuk information (ibid.). Detta tyder på att en liten bank är bättre ägnad till att utföra relationsbaserad utlåning än en stor bank.
Enligt litteraturen har stora banker fördelar i att specialisera sig på transaktionsbaserad utlåning med fokus på hårda, kvantitativa data, till relativt stora, informellt transparenta företag (Berger och Black, 2011). Små banker har en fördel i att specialisera sig på relationsbaserad utlåning och att samla in mjuk information för att låna ut till mindre företag som inte är like informellt transparenta (ibid.). Flera studier stödjer denna teori. Degryse och Onenga (2007) visade att större banker ofta fokuserar mer på transaktionsbaserad utlåning och sällan specialiserar sig på specifika industrier jämfört med mindre banker. Även Berger och Udell (2002) och Uchida et.
al. (2012) drog slutsatsen att större banker lägger mindre resurser på att ge ut relationsbaserade lån än vad mindre banker gör. Uchida et al (2012) visade även att bankanställda på små banker får fram mer mjuk information än bankanställda på stora banker. Berger och Black (2011) valde däremot att utmana den traditionella synen där det finns tydliga kopplingar mellan bankens storlek, utlåningsteknologi och storlek på företaget som är låntagare. Flera av studiens slutsatser går emot den traditionella synen. Bland annat ansågs inte stora bankers konkurrensfördelar öka med storleken på företaget som är låntagare, såsom antagits i andra studier. Detta eftersom studien visade att stora banker har en konkurrensfördel i
transaktionsbaserad utlåning till både små och stora företag, men inte medelstora. Detta kan bero på att stora banker har en fördel i att låna ut till små företag genom att fokusera på att samla in hård information om säkerheterna som ställs, och inte företaget i sig. Studien stödjer antagandet om att små banker har en konkurrensfördel vid relationsbaserad utlåning, men en ny upptäckt var att denna fördel är större vid utlåning till större företag. Detta kan tyda på att även mindre banker främst använder kvantitativa metoder såsom credit scoring vid utlåning till mindre företag. (Berger och Black, 2011)
2.3.2 Konkurrens på marknaden
Det finns en oenighet inom litteraturen när det gäller konkurrensens påverkan på bankers grad av transaktionsbaserad respektive relationsbaserad utlåning. Vid ökad konkurrens är risken större att kunder byter bank. Detta kan leda till att banker förväntar sig att deras kundrelationer blir kortare, och responderar med att minska sina investeringar i att bygga upp långsiktiga relationer. Utlåningen kommer i ett sådant fall att luta mer åt det transaktionsbaserade hållet.
Enligt ett annat synsätt kan man tänka sig att en ökad konkurrens på marknaden leder till att konkurrensfördelarna från långsiktiga kundrelationer blir viktigare. Detta för att en bank som fokuserar på relationsbaserad utlåning kan komma att bli mer unik än tidigare jämfört med sina konkurrenter. Därmed kan en ökad konkurrens enligt detta synsätt uppmuntra banker att bli mer fokuserade på att bygga långsiktiga kundrelationer. (Boot, 2000)
Var den ökade konkurrensen kommer ifrån är en faktor som kan antas påverka hur bankers utlåning förändras. Boot och Thakor (2000) undersökte hur banker utvecklas om konkurrensen ökar. De valde att skilja på konkurrens från andra banker och konkurrens från kapitalmarknaden (ibid.). Resultatet visar att ökad konkurrens från andra banker leder till att banker ger ut flera relationsbaserade lån, men att bankerna lägger mindre resurser på att utveckla expertis om varje kund, vilket leder till att värdet låntagaren får för varje lån minskar (ibid.). Konkurrens från andra banker uppmuntrar alltså till ett skifte från transaktionsbaserad till relationsbaserad utlåning (ibid.). Om konkurrens från andra banker minskar vill banker å andra sidan engagera sig mer i transaktionsbaserad utlåning (ibid.). Ökad konkurrens från kapitalmarknaden leder till att både relationsbaserad utlåning och bankutlåning generellt minskar, men varje relationsbaserade lån ger större värde till låntagaren då banker fokuserar mer på att utveckla expertis om varje kund (ibid.). Resultatet indikerar att ökad konkurrens från andra banker leder till att banker blir mer lika varandra, då de minskar sina investeringar i specialiserad kunskap (ibid.). Degryse och Ongena (2007) undersökte samma fråga, och kom också fram till att ökad konkurrens från andra banker i de flesta fall resulterar i mer relationsbaserad utlåning.
2.4 Kreditprocessen
För att ge en helhetsbild av processen vid kreditgivning till företag, kommer vi förklara de olika stegen i kreditprocessen, samt gå närmare in på vissa delar. Kreditprocessen involverar i huvudsak fyra steg; (1) låneansökan, (2) kreditbedömning, (3) uppföljning och (4) återbetalning (Altman, 1980). Kreditprocessen sträcker sig alltså helt från att ansökan om lån
görs till att lånet återbetalas. Om återbetalningen är vällyckad finns även möjlighet att lånet förnyas och att processen fortsätter (ibid.). I kreditprocessen samlar banken in information om den enskilda låntagarens kreditvärdighet, vilket är ett sätt att hantera och minska problemen med asymmetrisk information (Dell’Ariccia, 2001). Med hjälp av kreditprocessen kan banken till viss del skilja på låntagare med hög och låg kreditrisk. Samtidigt som banken minskar informationsasymmetrin, lär banken sig mer om företaget än vad andra banker gör och utvecklar därmed konkurrensfördelar (Niinimäki, 2015). Kreditprocessen kan antas påverkas av en banks grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning, eftersom de olika inriktningarna kännetecknas av olika sätt att samla in information, bedöma kreditvärdighet och hantera informationsasymmetri. En analys av en banks kreditprocess kan därmed ge en insikt i vilken typ av utlåning banken främst engagerar sig i.
Modell 4: Kreditprocessens fyra steg, baserad på Altman (1980).
2.4.2 Viktiga faktorer vid kreditbeslut
Bruns och Fletcher (2008) undersökte vilka faktorer som är viktiga för svenska banker vid kreditbeslut (till SMEs). Enligt studiens resultat är viktiga faktorer vid kreditbeslut, i rangordning; företagets historik, företagets finansiella ställning, kompetens inom affärsområdet, säkerheter, låntagarens egen del i investeringen, den verkställande direktörens tidsperiod i företaget och företagets tendens till risktagande. Alla dessa faktorer påverkar företagets sannolikhet att få ut ett lån. Tre av de fyra viktigaste faktorerna; företagets historik, finansiella ställning och säkerheter, relaterar till materiella tillgångar och redovisningssiffror, alltså hård data, som reducerar risken för banken samt flyttar över risk till företaget. Företagets finansiella ställning och säkerheter som företaget kan ställa för lånet kan anses vara av värde för banken eftersom dessa säkrar att banken får tillbaka sina pengar oavsett projektets utfall.
Detta indikerar att banker lägger stor vikt vid hård data, däribland redovisningssiffror. Om företaget har en extern revisor bidrar detta till att den finansiella informationen värderas som ännu mer giltig och tillförlitlig. Studien visar även att en hög tendens till risktagande minskar sannolikheten för företag att få ut lån, men att denna effekt är större för företag med en svag finansiell ställning. Det visar på att en bra finansiell ställning till en viss grad kan kompensera för en hög tendens till risktagande. En anledning till att banken lägger stor vikt vid finansiell information kan vara att den är lättillgänglig, och att den är enklare att mäta än mjuk information. Det visar på att banker kanske inte främst vill basera sina kreditbeslut på faktorer som är vaga och svåra att mäta. (Bruns och Fletcher, 2008)
En annan intressant observation är att de tre viktigaste faktorerna; företagets historik, finansiella ställning och kompetens inom affärsområdet, alla relaterar till företagets tidigare framgångar. Detta kan tyda på att banker anser att det förflutna är en relativt bra indikator för hur framtiden kommer se ut. Det betyder även att det kan vara svårt för företag utan historik
att få ut lån, och att det är svårare att göra en kreditbedömning av nystartade företag eftersom den måste baseras på andra faktorer. (Bruns och Fletcher, 2008)
2.5 Digitaliseringen
Digitaliseringen anses idag vara en av de större trenderna som förändrar samhället och ekonomins framtid på både lång och kort sikt. Ordet digitalisering definieras som en aktion eller process där analog data omvandlas till digital form. Själva digitaliseringsprocessen har definierats på olika sätt av litteraturen; De förändringarna som uppstår till följd av att man applicerar digital teknik i alla aspekter av de mänskliga samhället, förmågan att förvandla en redan befintlig produkt till en digital variant och på så sätt kunna erbjuda fördelar framför en konkret produkt, samt en ökning av användandet av datorteknologi av en organisation, bransch eller land. Genom en sammanslagning av dessa olika definitioner kan digitaliseringsprocessen beskrivas enligt följande; Förändringar i affärserbjudande, arbetssätt och roller som orsakats av att man implementerat digital teknik i en organisation eller deras driftsmiljö. (Parviainen et al., 2017)
Banker tvingas allt mer att gå mot att bli digitala, på grund av kundernas förändrade mönster och behov av att kunna hantera sina finansiella tjänster digitalt. En bank som levererar och erbjuder finansiella tjänsterna via digitala kanaler är vad Cuesta, Ruesta, Tuesta & Urbiola (2015) definierar som en digital bank. Det involverar även att banken ska kunna identifiera kundernas behov samt erbjuda möjligheten till kommunikation via ett flertal kanaler. Genom att genomgå transformeringen mot att bli en digital bank kliver banker in på en digital marknad och konkurrensen vidgas. För att banker ska fortsätta hålla sig konkurrenskraftiga på den finansiella marknaden krävs det att bankerna snabbt möter och implementerar digitaliseringen.
Kundernas beteende förändras och de kräver nya sätt att använda de finansiella tjänsterna.
Cuesta et al. (2015) har identifierat tre olika steg en bank går igenom under digitaliseringsprocessen. Första steget är att svara på konkurrensen som uppstår: Genom att transformera sig och implementera digitala kanaler och produkter för att kunna svara på kundernas efterfrågan på de finansiella tjänsterna, tillåts banker att placera sig på den nya konkurrensmarknaden. Andra steget är den teknologiska anpassningen: Att förändra och göra den teknologiska plattformen mer flexibel för att kunna ta upp ny teknologi och snabba på utvecklingen av nya produkter. Det sista steget är den strategiska positioneringen: De finansiella instituten som ligger längst bak i utvecklingen av deras digitala plattformar tar in redan befintliga digitala strategier. Dessa medför stora förändringar på deras organisationsstruktur, men tas in för att få deras teknologiska investeringar att betala av sig. De banker som redan gått igenom denna digitaliseringsprocess har lättare att tillfredsställa de nya kraven hos kunder och framstår som konkurrenskraftiga mot nya leverantörer av digitala finansiella tjänster. (Cuesta et al., 2015)
2.6 Analysmodell
För att skapa en förståelse för hur bankers grad av relationsbaserad respektive transaktionsbaserad utlåning påverkas av digitaliseringen, har vi utvecklat en analysmodell i
