Stadsbyggnadsdagen i Väsby den 2 september 2015
Vem lämpade sig inte bättre än stadsutvecklingsministern att inledningstala på Väsbys stadsbyggnadsdag? Temat för dagen var ”gemenskap”. Mehmet Kaplan berättade i sitt tal att han såg att vi nådde botten i en tråkig utveckling i och med Husbybränderna, och att den händelsen fick människor att vakna för att skapa förändring. Förändringen heter en "social hållbar bostadsutveckling". Tyvärr bjöd ministern inte oss på några konkreta åtgärder annat än de satsningar regeringen nyligen presenterat i form av bland annat riktade statsbidrag till bostadsbolag som bygger smålägenheter. Han vädjade också till övriga politiska partier om samarbete i frågan för att lösa bostadsbristen. Utmaningarna vi står inför är för viktiga för att tjafsa bort med populistiska politiska utspel.
Väsbys kommunalråd Ann-Christin Martens gav några exempel där Väsby är i framkant. Som exempel nämnde hon att Väsby är först med att ta fram strategier för ekosystemtjänster.
Att Väsby ligger långt fram med medborgardialoger visste vi sedan tidigare. Kommunalrådet menade att ett av de främsta syftena med dialogerna var själva mötet och att skapa
gemenskaper. En dialog kan mycket väl resultera i en överenskommelse om att man inte är överens. Dialogerna finns inte för att det ska bli lättare att fatta beslut. De finns för att skapa bättre beslut.
Ett annat spännande projekt är Fyrklövern. Här har kommunen satt ett pris för en markbit (där Vilundagymnasiet tidigare låg). Istället för att politiken satt upp en massa krav gav man byggbolagen möjlighet att själva utforma sina krav. Ju högre krav desto större prispremie (lägre markpris). Exempel på åtgärder som bedömdes var om brukarinflytande tillämpades i planeringsskedet, stadsodling, vilket P-tal som tillämpas och flexibilitet i lokalutformningen.
Slutligen konstaterade hon att politiken la ner 80 procent av debattiden på 20 procent av vad budgeten omfattar (Här syftade hon bland annat på det vår nämnd sysslar med.) För att skapa en bättre jämvikt arbetar de nu med ”mjuka översiktsplaner”.
Journalisten Edna Eriksson pratade om målet att staden ska vara en plats för alla. Hon döpte det till ”urban allemansrätt”. Hon ser tecken att vi närmar oss målet (t ex barnkonversationen som är på väg att bli lag), men även att vi går åt det motsatta hållet (t ex gate Communitys).
Hennes tips till oss är att låta platsen vi skapar ska tillåtas bli något annat med tiden. Se High Line i New York. Samma plats behöver heller inte uppfattas lika av olika personer. En trappa kan uppfattas vara en lekplats och Turebergs Torg kan av en del uppfattas vara en skatepark.
Avslutningsvis jämförde hon det vi skapar med en Smart phone. Allas telefoner har olika appar och skal, efter eget tycke och smak. Det Apple gör är inte ”den unika telefonen”. Apple skapar ”möjligheten” för oss att forma vår egen telefon.
VD Emma Jonsteg på Utopia Arkitekter presenterade deras koncept KOMBO
(kompisboende). Hon vänder sig mot mångas lösning för att få ner bokostnaden genom att försämra lägenhetens standard, tillgänglighet och storlek etc. Istället menar hon lösningen är att bygga större lägenheter för att möjliggöra kollektivboende. Hon ser en trend där fler vill bo med sina kamrater hellre än att bo ensamma. Det passar bra in i den nya
delningsekonomin/cirkelekonomin. Utopia har ett KOMBO-projekt i Stockholm, och ett i Sundbyberg. Det senare har blivit något försenat.
Ett citat från dagen får avsluta denna rapport:
”Om du planerar för trafik, får du trafik.
Om du planerar för folk och utrymme, så får du folk och utrymme.”
