Själlösa höghus eller handlingskraftig bostadspolitik: Miljonprogrammet i svensk dagspress

(1)

Självständigt arbete 15 hp

Själlösa höghus eller hand- lingskraftig bostadspolitik

Miljonprogrammet i svensk dagspress

Författare: Leon Hansson Handledare: Elisabeth Brandin Examinator: Kristina Tryselius

(2)

Abstract

During the mid-1960s, the Swedish government decided to build one million dwellings over the ten following years. This was a political project that later on became known as the million program, even though no real program ever existed. The basis for the deci- sion was housing shortages and increasing housing queues. In previous research, mainly individual residential areas built during the million program have been objects of study.

These areas and also the million program as a political project, were early critized and have since it’s creation undergone a stigmatization process, concerning both the design of the areas, its buildings and also their inhabitants.

Since the 1960s, the development of the society has moved towards a greater faith in market forces, which is a process that has affected both housing policies and planning.

The view of the dwelling has altered from a social right to a commodity, while the citi- zen has become a consumer. The aim of the study is to identify how the concept the million program is being described on the editorial pages in Swedish daily press today, and how it is being used as an argument in the debate concerning housing policy due to the housing shortages of today. The central analytical concept in this study is the million program. The study explores, through a content analysis, how the million program is represented and how it is used in the debate concerning housing policies in the editorial pages in Swedish daily press. Study results show that the million program is pictured in mainly negative terms, and that it is used as an example of one of the failures in the debate concerning Swedish housing and planning policies.

Nyckelord

Miljonprogrammet, bostadspolitik, planering, nyliberalism

(3)

Innehåll

1 Inledning ____________________________________________________________ 3 1.1 Bilder av miljonprogrammet och dagens bostadssituation __________________ 3 1.2 Miljonprogrammet i forskningen _____________________________________ 4 1.3 Problem, syfte och frågor ___________________________________________ 6 2 Från Saltsjöbaden via mass housing till nyliberal hegemoni _________________ 7 2.1 Inledning ________________________________________________________ 7 2.2 Samhällsutveckling, bostadspolitik och planering ________________________ 7 2.3 Bostadspolitik - en tillbakablick ______________________________________ 8 2.3.1 Bostadspolitik och grannskapsplanering ___________________________ 8 2.3.2 Allmännyttan _________________________________________________ 9 2.3.3 Miljonprogram - offensiv i bostadspolitik och planering ______________ 10 2.3.4 Arvet efter miljonprogrammet ___________________________________ 12 2.3.5 Bostaden blir vara - medborgaren konsument ______________________ 13 2.3.6 Bostadsbrist _________________________________________________ 15 3 Metod _____________________________________________________________ 15 3.1 Metodredovisning ________________________________________________ 15 3.1.1 Miljonprogram som rumsligt begrepp _____________________________ 15 3.1.2 Innehållsanalys ______________________________________________ 15 3.1.3 Urval och sökprocess _________________________________________ 16 3.1.4 Analysverktyg________________________________________________ 17 3.2 Metoddiskussion _________________________________________________ 18 4 Miljonprogrammet på ledarsidorna ____________________________________ 20 4.1 Studiens artiklar _________________________________________________ 20 4.2 Skildringar och beskrivningar ______________________________________ 20 4.2.1 Positiva ____________________________________________________ 20 4.2.2 Negativa ____________________________________________________ 21 4.1 Bostadsbrist och politiska idéer _____________________________________ 23 5 Analys, slutsats och diskussion _________________________________________ 25 5.1 Inledning _______________________________________________________ 25 5.2 Skildring och beskrivning __________________________________________ 26 5.3 Bostadspolitik och planering _______________________________________ 27 5.4 Slutsats ________________________________________________________ 28 5.5 Diskussion _____________________________________________________ 29 6 Sammanfattning ____________________________________________________ 30

Referenser ___________________________________________________________ 32

Referenser studiens empiriska material ___________________________________ 36

(4)

1 Inledning

1.1 Bilder av miljonprogrammet och dagens bostadssituation

När det här skrivs, år 2015, är det femtio år sedan beslut fattades om att under de tio kommande åren uppföra en miljon bostäder, ett politiskt projekt som i efterhand har blivit känt som miljonprogrammet trots att något egentligt program aldrig förelåg (Jörnmark 2015). Till grund för beslutet låg bostadsbrist, tilltagande bostadsköer och den diskussion om ”kösamhället” som följde (Berg 1999: 24f; Söderqvist 1999: 12;

Strömberg 2001: 31).

Under miljonprogrammets inledande år hördes en del positiva röster om bebyggelsen uppförd inom projektet. Dessa försvann dock i takt med att en kritik tilltog (Wirtén 2010: 38). Kritik som dels riktade sig mot de inom miljonprogrammets ramar uppförda bostadsområdenas torftiga yttre miljö, men också innefattade en mer omfattande kritik mot ansvariga politiker och samhällsutvecklingen som sådan (Ristilammi 2003: 121; se Flemström & Ronnby 1972). I media framfördes tidigt denna kritik och under åren som följde kom miljonprogramsområdena att genomgå en stigmatiseringsprocess där beskrivningen av områdena rörde sig från att under 1970-talet handla om den yttre miljön (Ristilammi 2003: 121; Ericsson, Molina & Ristilammi 2002: 17), till att under 1990- talet i allt större utsträckning handla om misslyckad integration, segregation, utanför- skap och en beskrivning av hela områden som främmande och annorlunda (Borelius &

Wennström 2009: 225; Elsrud 2008; Ericsson, Molina & Ristilammi 2002: 19;

Dahlstedt 2004: 4). Vidén (1996: 53) menar att den allmänna bilden av miljonprogrammet till stor del varit negativ och onyanserad, präglad av epitet som storskalighet och grå betong.

Under de senaste åren har det återigen i Sverige uppstått en brist på bostäder likt situ- ationen för femtio år sedan (Boverket 2012: 42; Mukhtar-Landgren & Grelsson Al- mestad 2013: 8f). Att det inte uppförs tillräckligt med bostäder för att täcka bostadsbehovet visar sig bland annat i de kraftiga prisökningarna på bostadsrätter under de senaste åren. I Göteborg och Stockholm har priserna på bostadsrätter under de senaste fem åren ökat med nära 70 % (Boverket, 2015: 1). Boverket (2015: 1) gör i sin prognos för byggbehovet bedömningen att det i hela landet skulle behövas byggas 75 000 bostäder om året under de fem kommande åren. Till de volymerna är det en bit kvar då byggnat- ionen av 36 400 bostäder påbörjades i Sverige under 2014, av dessa uppfördes 77 %

(5)

Idag kan vi se att bostadspolitiken utvecklats i riktning mot en större tro på marknads- lösningar och färre statliga regleringar i linje med en världsomspännande nyliberal utveckling (Lind & Lundström 2007: 13; Harvey 2005: 1ff, 71; Hedin, Clark, Lundholm

& Malmberg 2012). Även planeringen av våra städer har utvecklats i en nyliberal riktning där planeringen har kommit att handla i större utsträckning om jobbskapande och platsmarknadsföring genom offentlig-privata samarbeten och mindre om att bygga en praktisk stad för det allmännas bästa (Knox & McCarty 2014: 310f; Khakee & Elander 2001: 236; Harvey 1989).

1.2 Miljonprogrammet i forskningen

I tidigare forskning som studerar miljonprogrammet och hur det representeras i media studeras enskilda områden uppförda inom dess ramar och således återfinns främst diskursen kring ett visst område som studieobjekt (Dahlstedt 2004; Ristilammi 1994; Er- icsson, Molina & Ristilammi 2002; Elsrud 2008). I dessa studier studeras områden som Tensta, Rinkeby och Rosengård, platser som nästan kan sägas utgöra sinnebilden för den i medierna föraktfulla föreställningen om miljonprogrammen som ett rum med fula byggnader och avsaknad av liv och rörelse (Mukhtar-Landgren & Grelsson Almestad 2013: 21). Att enskilda områden står i studiernas centrum är också gällande för studier som gjorts utanför Sveriges gränser på motsvarande områden (se Hastings 2004; Ke- arns, Kearns & Lawson 2013). Den första av dessa studier undersöker orsaker till stigmatisering och den andra tittar på hur två bostadsområden i Glasgow representeras i media och hur invånarna påverkas av att bostadsområdena har dåligt rykte.

Miljonprogramsområdena kom till en början att stå som symbol för det moderna samhället. Miljonprogrammets plats i den moderna välfärdsstatens framväxt redogör jag närmre för i uppsatsens andra kapitel under rubriken 2.2.3 Miljonprogrammet – offensiv i bostadspolitik och planering.

Under det tidiga 1970-talet tog en stigamtiseringsprocess sin början i samband med att kritiken utifrån omårdenas fysiska och rumsliga brister tilltog (Ericsson, Molina &

Ristilammi 2002: 16ff; Östberg & Andersson 2013: 38f). Till en början bestod kritiken i att bostadsområdena inte var färdigbyggda när människor flyttade in och att miljön, och då främst den yttre, var torftig bestående av enbart asfalt och betong. Denna kritik riktade sig främst mot ansvariga politiker. Betongen fick inte sällan stå som symbol för den arkitektoniska kritiken. Men kritiken sträckte sig inte enbart till enskilda bostads- områden i betong, den gällde hela samhällsystemet. Således fick betongen även stå som

(6)

symbol för maktfullkomliga politiker och hur den vanliga människa fastnat i en position hon var oförmögen att påverka. De radikala såg enligt Ristilammi (2003: 121) hur drömmen om det moderna och jämlika samhället förvandlades till en maktlös tillvaro i

”betong-ghetton”. Flemström & Ronnby (1972: 22f) beskriver Rosengård som; ”ut- spridda höghuslimpor med blåsiga och torftigt utrustade gårdar emellan, asfalt och betong gungar i solvärmen…”. Boken Rapport Tensta (Bengtzon 1970 se Ericsson, Mo- lina & Ristilammi 2002: 17) utkom 1970 och i boken gavs en mycket negativ bild av miljonprogrammet och i synnerhet Tensta som i boken beskrevs som ett samhälle i vilket ingen skulle vilja bo. Bokens författare var knutna till Expressen som tidigt framför- de kritik mot det av socialdemokraterna initierade politiska projekt som miljonprogrammet utgjorde. Ericsson, Molina & Ristilammi (2002: 17) menar att det är mot bakgrund av att miljonprogrammet kom att stå just som symbol för en modernistisk socialdemokratisk folkhemspolitik denna kritik mot miljonprogrammet ska förstås.

Under den senare delen av 1970-talet kom kritiken främst att handla om kriminalitet och sociala problem som förknippades med områdena. I och med denna förskjutning i kritiken gjordes invånarna i större utsträckning till ansvariga för problemen till skillnad mot tidigare då det främst var politikerna som sågs som ansvariga för problemen (ibid:

17f). Det var först under 1980-talet och 1990-talet som invandringen och invandraren blev en del i problembilden för de svenska förorterna (Borelius & Wennström 2009:

225; Ericsson, Molina & Ristilammi 2002: 19). Dahlstedt (2004: 4) beskriver hur det under 1990-talet skedde en förskjutning i medierna från att invånarna i miljonprograms- områdena beskrevs som främmande till att hela den urbana miljön kom att beskrivas som främmande. Genom denna förändring i representationen uppstod ett förfrämligande av rummet, enligt Ericsson, Molina & Ristilammi (2002: 19) upphörde områdena ”att vara en del av det svenska landskapet” och de beskrevs som farliga, gåtfulla och annorlunda platser.

Elsrud (2008: 432ff) visar i sin studie hur media i sin rapportering om ett miljonpro- gramsområde, både genom att välja termer i texten såsom buskage, skrymslen, skrevor och stigar men också i val av bilder förstärker områdets annorlundahet och skapar en föreställning om området som en ”urban djungel”.

Mot bakgrund av att tidigare forskning främst tittar på enskilda områden uppförda inom miljonprogrammet eller motsvarande politiska projekt har jag valt att studera begreppet miljonprogrammet. Detta för att se om beskrivningar av begreppet miljonprogrammet skiljer sig åt jämfört med de beskrivningar av enskilda områden uppförda

(7)

inom miljonprogrammets ramar så som Rosengård och Tensta, områden vilka före- kommer i tidigare forskning.

1.3 Problem, syfte och frågor

Mycket har förändrats under de senaste femtio åren, samhällsutvecklingen har gått i riktning mot en allt större tro på marknadskrafterna och de statliga insatserna i bostadspolitik och planering har blivit färre (Lindbom 2001a; Christophers 2013). Tidigare forskning samt den samhällsutveckling som skett väcker många frågor. Har utvecklingen påverkat synen på miljonprogrammet? Finns en betongkritik likt den på 1970-talet kvar? Denna kritik gällde främst den fysiska miljön och rummet som sådant. Kanske är den ännu mer framträdande idag? Används miljonprogrammet som det politiska projekt det en gång var i den bostadspolitiska debatten, och i så fall hur?

Jag menar att kritiken som riktats mot miljonprogrammets allt sedan det genomföran- des samt det faktum att vi idag återigen står inför en tilltagande bostadsbrist gör det intressant att studera inte bara hur miljonprogrammet idag beskrivs i media utan också hur det diskuteras i förhållande till dagens bostadsbrist (Boverket 2012).

Miljonprogrammet, och de stadsrum som kan sägas blev programmets resultat, står följaktligen i denna studies centrum. Hur studiens analytiska begrepp miljonprogrammet kom att diskuteras, kritiseras och representeras då det uppfördes redogör jag för i bakgrund och teori medan jag genom en innehållsanalys bidrar till perspektivet på hur det diskuteras, kritiseras och representeras idag.

Syftet med studien är att kartlägga hur begreppet miljonprogrammet beskrivs på ledarsidorna i svensk dagspress idag, samt hur det används som argument i den bostadspolitiska diskussionen utifrån dagens brist på bostäder.

 Hur beskrivs miljonprogrammet?

 Hur diskuteras miljonprogrammet i förhållande till dagens bostadsbrist?

(8)

2 Från Saltsjöbaden via mass housing till nyliberal hege- moni

2.1 Inledning

Jag ger i teoridelen en historisk tillbakablick på den svenska bostadspolitiken och de planeringsideal som varit rådande från det att en svensk bostadspolitik växte fram i takt med en växande välfärdsstat fram tills idag. Den historiska bakgrunden finns med för att placera begreppet miljonprogrammet i sin historiska kontext men också för att en för- ståelse för den politik ur vilken miljonprogrammet är sprunget är av stor betydelse för studien som helhet. Kapitlet tar sin början i hur svensk bostadspolitik växte fram för att, via miljonprogrammet och nyliberaliseringen av svensk bostadspolitik, avslutas med en genomgång av fenomenet bostadsbrist och hur en sådan kan förstås.

2.2 Samhällsutveckling, bostadspolitik och planering

I Sverige utgjorde bostadspolitiken en central del i välfärdsstatens framväxt och etable- ring. Strömberg (2001: 22) beskriver 1900-talets rivning av stadskärnor och den stor- skaliga nyproduktionen av bostäder som ett resultat av en effektiv ackumuleringsregim.

En regim där ett brett samarbete upprättades mellan ett starkt socialdemokratiskt parti, en stark fackföreningsrörelse och en privat industri kontrollerad av ett fåtal kapitalägare.

Staten hade som uppgift att investera i infrastrukturen samt att ordna fram goda bostäder för arbetskraften på de platser industrin fann det lönsamt att investera, mot detta accep- terades ett högt skattetryck. Hjalmar Mehr beskrev på 1960-talet att målet med Nor- malmsregleringen i första hand var att skapa livsmöjligheter för näringslivet (Stahre 2014: 48). Stahre (2014: 48ff) menar att planeringen i Stockholm från Norrmalmsregle- ringen via Dennispaketet till våra dagars Förbifart visat att det huvudsakliga syftet ge- nomgående varit att skapa en konkurrenskraftig storstad med målet om att främja eko- nomisk tillväxt. Planeringsideal från 1960-talet är alltså gäller även fram i våra dagar.

Begreppet planering är notoriskt svårfångat och rymmer en mängd olika innebörder.

Själva planeringen inrymmer allt från de politiska processer där riktlinjer och mål för planeringen arbetas fram till själva utformandet av den fysiska miljön (Hall 1991: 167).

Planeringsteori utgörs enligt Nyström & Tonell (2012: 87) dels av teorier om plane- ring, det vill säga hur planeringen har sett ut historiskt, dels teorier för planering, det vill

(9)

Landgren (2012: 37) ”rör planering relationen mellan det vi har nu och det vi skulle vilja ha istället”. Enligt Nyström & Tonell (2012: 86) befinner sig planeringen ”i skär- ningspunkten mellan samhällsvetenskap och politik”. Planeringens närhet till politiken gör att planering och bostadspolitik hänger samman och inte alltid är helt lätt att skilja åt. Planering och bebyggelse står också i relation till varandra då planeringen påverkar vilka byggnader som skall komma att uppföras samtidigt som byggnadernas utformning även påverkar planeringen (Hall 1991: 167).

2.3 Bostadspolitik - en tillbakablick

2.3.1 Bostadspolitik och grannskapsplanering

Grunden för en samlad svensk bostadspolitik växte fram under tidigt 1930-talet då bo- stadsfrågan började ses som en fråga för staten. 1932 tillsattes den bostadssociala utredningen och dess två slutbetänkanden lades fram 1945 samt 1947 (Bostadssociala utredningen 1945, 1947). Tillsättandet av utredningarna grundades i ambitionen att bli av med trånga bostäder med utedass på mörka bakgårdar. Både bebyggelsen och stadspla- nerna ansågs otillräckliga då verksamheter blandades och städerna inte var anpassade för en allt intensivare biltrafik. Funktionalismens ideal, ljus och luft, låg i tiden och Uno Åhrén var också en av de sakkunniga i utredningen tillsammans med bland andra Gun- nar Myrdal (Schönbeck 1994: 81f). Dessa utredningars slutbetänkanden utgjorde grunden för en bostadspolitik som eget politikområde i Sverige vilket alltså skedde under 1940-talets senare hälft. Tidigare hade bostadsfrågan ingått som delar i andra frågor eller politikområden så som sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik, sundhets- och hygienfrågor eller jordbrukspolitik (Boverket 2007: 19). Det var också i och med dessa slutbetänkanden som den svenska bostadspolitiken antog en mer generell karaktär och bostadsfrågan blev en del av den allmänna välfärdspolitiken. Tidigare hade bostadspolitiska åtgärder varit av selektiv karaktär, främst inriktade mot flerbarnsfamiljer genom de så kallade barnrikehusen, men dessa åtgärder var inte enbart bostadspolitiska utan också en del i krispolitiken, de avsåg att skapa sysselsättning under tider av hög arbetslöshet (ibid: 19, 49).

Under krigsåren höjdes målsättningen för bostadspolitiken. Den förda politiken skulle nu inte enbart riktas mot svagare grupper i samhället utan mer allmänna regleringar av bostadsmarknaden avsåg att råda bot på bostadsbristen samt skaffa kontroll över hyres- utvecklingen och bostadstillgång. Även dessa mål var delvis sprungna ur funktional-

(10)

ismen och samarbetet mellan funktionalismens arkitekter och den socialdemokratiska regeringen underlättades enligt Hall (1991: 213) av att flera av arkitekterna var soci- alister. Marknadsekonomin med dess tillkortakommanden ansågs inte klara av att hantera bostadsfrågan vilket föranledde ett ökat statligt åtagande (Bostadssociala utredningen 1945: 348; Boverket 2007: 49). Detta skedde bland annat genom den hyresreglering som 1942 infördes för att stoppa hyreshöjningar till följd av spekulation under den bostadsbrist som tilltog under kriget. Också genom tillkomsten av kommunalt ägda bostadsbolag, statligt finansierade lån och upprättandet av bostadsförmedlingar ökade de statliga åtagandena (Schönbeck 1994: 80). Det var inte enbart på det bostadspolitiska området som ambitionerna höjdes och staten skaffade sig en starkare kontroll efter andra världskriget utan det kom även att gälla planeringen. I Sverige gavs myndigheter- na i och med 1947 års byggnadslag möjlighet att i större utsträckning än tidigare kon- trollera var bebyggelse uppfördes (Schönbeck 1994: 90).

Utifrån ett planeringsperspektiv kom funktionalismen och dess lamellhus något på skam en bit in på fyrtiotalet då planerna och bebyggelsen ansågs ge upphov till alltför öde miljö med brist på platser för möten och lek (Åström 1993: 46; Hall 1991: 214).

Som en reaktion på detta kom grannskapet att lyftas fram och centrumbildning med affär, skola, bibliotek och post byggdes för att öka känslan av samhörighet bland de boende. Inspirationen till denna grannskapsplanering kom från USA och England och för inspirationen stod personer som Mumford och Perry (Hall 1991: 215; Ward 2002:

201; Söderqvist 2008: 41). I grannskapsplanering ingick också trafikseparering vilket medförde att stora ytor befriades från biltrafik så att barnen kunde leka i en säker miljö.

2.3.2 Allmännyttan

Allmännyttiga bostadsbolag som uppförde och ägde lägenheter utan vinstintresse eta- blerades i Sverige under mitten av 1930-talet. Dessa bostadbolag utgjorde ett av statens främsta verktyg i genomförandet av bostadpolitiken (Hedman 2008: 9ff). Bolagen var i vissa fall kommunalägda och i andra privatägda. I de fall bolagen var privatägda stod de under kommunal kontroll. Under åren skärptes kontrollen och år 1974 blev det lag på att de allmännyttiga bostadsbolagen fullt ut skulle ägas och kontrolleras av kommunen. De allmännyttiga bolagen åtnjöt ekonomiskt stöd från staten bland annat i form skattemäss- iga fördelar och räntebidrag (ibid: 13f). I linje med den generella välfärdspolitiken (Sö- derqvist 2008: 20; Salonen 2015: 133) var bostäderna inom allmännyttan riktade till alla och istället för ett riktat boende, likt barnrikehusen på 30-talet, infördes bostadsbidrag

(11)

för de mest utsatta grupperna (Hedman 2008: 13). Detta för att undvika stigmatisering och skiktningar på bostadsmarknaden.

Sverige har haft och har i praktiken fortfarande en generell bostadspolitik och ett in- tegrerat hyressystem där både privata och offentliga hyresvärdar konkurrerar på samma marknad och någon social housing-sektor vid sidan om marknaden finns inte (Mukhtar- Landgren & Grelsson Almestad 2013: 18). Allmännyttan vänder sig till hela befolk- ningen och alla har rätten att villkorslöst söka boende. Liknande bostadssektorer åter- finns, förutom i Sverige, även i Danmark och Nederländerna. I bland annat Spanien, Tyskland och Finland finns en social housing-sektorn där boende är villkorat genom inkomsttak. I Storbritannien och balt-staterna vänder sig social housing-sektorn endast till de absolut fattigaste (Grander & Stigendal 2012: 49f). Detta är även fallet i USA vilket enligt Knox & McCarty (2014: 240) lett till att endast de absolut fattigaste blir kvar i områden med bostäder uppförda inom ramarna för olika social housing-projekt.

Salonen (2015: 156) ser en tendens mot att allmännyttan i allt fler kommuner i landet hyser de med lägst inkomst och att de bättre bemedlade i större utsträckning än tidigare bosätter sig i bostadsrätter, något som tyder på att bostadsmarknaden i Sverige i framtiden i sin sammansättning allt mer kommer likna den anglo-amerikanska.

2.3.3 Miljonprogram - offensiv i bostadspolitik och planering

Miljonprogrammet kan sägas vara den hittills mest radikala åtgärden för att få bort en brist på bostäder i Sverige (Nylander 2013: 192; Sahlin 2013: 56; Östberg & Andersson 2013: 37f). Åtgärden hade föregåtts av en bostadspolitik som från slutet på 1940-talet fram till mitten på 1970-talet präglats av mål om att bygga bort bostadsbristen samt att höja standarden på bostäderna. För att uppnå dessa mål kom bostadspolitiken att handla inte enbart om producera nya bostäder utan också i stor utsträckning om att sanera, och då framförallt riva, äldre bebyggelse. Politiken manade till sanering av bostäder av låg kvalité och enrumslägenheter dömdes ut som familjebostäder (Boverket 2007: 50f).

I slutet av 1950-talet tillsattes en utredning gällande framtida bostadsbehov, Höjd bo- stadstandard (Bostadsbyggnadsutredningen 1965). Vid den här tiden hade bostadsstan- darden höjts väsentligt, allt fler hade rinnande kallt och varmt vatten, centralvärme, wc och trångboddheten hade minskat. Tilltagande immigration och stora folkomflyttningar in till städerna ledde dock till att bostadsproduktionen, som kommit upp i större voly- mer än vad som ansetts vara behovet under 1940-talet, ändock inte räckte till (Boverket 2007: 54) Många ansåg att hyresregleringarna, som införts under kriget för att motverka

(12)

hyreshöjningar under tillfällig bostadsbrist, var orsaken till bostadsbristen då reglering- en inte gjorde det lönsamt att bygga och under 1950-talet beslutades om att denna skulle avskaffas på sikt (Strömberg 2001: 29f). (Hyresregleringen kom sedan att ersättas av bruksvärdesystemet inom vilket allmännyttans hyror tjänade som riktpunkt vid hyres- sättning då allmännyttan var icke vinstdrivande (Boverket 2007: 75)). Utredningens prognos var att 1,5 miljoner bostäder skulle behöva byggas mellan åren 1960 och 1975 om bostadsbehovet skulle tillgodoses. Utredningen föreslog även en ändring av utrym- messtandarden till två rum från tidigare ett rum, kök oräknat, för två personer (Bostads- byggnadsutredningen 1965: 511).

Förslaget om att under tio år bygga en miljon bostäder formulerades för första gången i socialdemokraternas programskrift Resultat och reformer från 1964 (Arbark 2015).

Det är detta förslag som kom att genomföras och i efterhand benämnas som miljonprogrammet. Vid tiden för förslaget var den socialdemokratiska regeringen med Tage Er- lander i spetsen pressad av de tilltagande bostadsköerna och en politisk diskussion om

”kösamhället” till följd av de långa bostadsköerna i Stockholm under denna tid (Berg 1999: 24f; Söderqvist 1999: 12; Strömberg 2001: 31). Trots detta var målet om en miljon bostäder under tio år vid den här tiden inte uppseendeväckande djärvt, under 1964 byggdes exempelvis cirka 85 000 bostäder. Socialdemokraterna hade under lång tid fått utstå kritik för att det byggdes för lite och Folkpartiet föreslog i en motion 1964 ett bo- stadsbyggande högt över miljonprogrammets nivå (Strömberg 2001: 33).

För att uppnå en tillräckligt hög byggtakt föreslog utredningen en industrialisering och rationalisering av byggprocessen samt att arbeta för en kontinuitet i byggandet med sikte på långa produktionsserier. Utredningen efterfrågade en rationaliserad planprocess samt ansåg att det kommunala markägandet borde öka för att snabbt kunna tillhanda- hålla mark för byggnation. Vidare motsatte sig utredningen att bostadsbyggandet an- vänds som instrument i sysselsättningspolitiken då de ansåg att det skulle försvåra för möjligheten att uppnå kontinuitet i byggandet (Bostadsbyggnadsutredningen 1965:

512f). För att uppnå målet om en miljon bostäder tillämpades, i linje med utredningens förslag, ett rationellt storskaligt byggande där kommunerna fick en betydande roll både genom ansvaret för planprocessen samt som byggherrar genom de kommunalt ägda bostadsbolagen (Strömberg 2001: 32). Det industrialiserade byggandet påverkade ut- formningen av områdena bland annat genom att marken jämnades ut samt huskroppar- nas lägen, allt för att passa byggkranarnas banor och räckvidd (Lindvall 1996: 8) På så vis bröt miljonprogrammets bebyggelse med den som var sprungen ur funktionalismens

(13)

ideál där huskropparna varsamt placerats i befintlig miljö med anpassning till topogra- fin, däremot kom miljonprogrambebyggelsen att anamma idén om trafikseparering med tylig rumslig uppdelning mellan bil- och gångtrafik. Gaturummet förändrades från att tidigare varit en del av stadsrummet till att nu bli ett mer renodlat rum för biltrafik (Åström 1993: 100ff; Nylander 2013: 153ff).

De långtgående ingripande på bostadsmarknaden är inte något unikt för Sverige utan även internationellt har bostadsmarknaden och bostadsbyggandet varit föremål för långtgående statliga ingripanden och regleringar (Söderqvist 2008: 19f). Bostadsmark- naden är till sin natur trög då det tar tid att bygga bostäder. Efter en nedgång i byggandet tar det också tid att utbilda arbetskraft då byggandet på nytt tar fart (Boverket, 2007:

50). Även det faktum att bostäder är fasta och fixerade i ett geografiskt läge gör marknaden speciell (Knox & McCarty 2014: 235). Det går till exempel inte att flytta bostäder från en region med bostadsöverskott till en region där det råder bostadsbrist, i vart fall inte på kort tid (Lind & Lundström 2007: 19). Att mark är en given tillgång bidrar också till att göra ”varan” bostaden speciell (Lind 2015: 60). I takt med att mark bebyggs upp- hör möjligheten att bygga där igen, såvida inte tidigare bebyggelse rivs.

Under åren för miljonprogrammet när byggandet var högt skedde förändringar i både samhället och i efterfrågan på bostäder. Dessa förändringar ledde till att ett överskott av bostäder uppstod.

2.3.4 Arvet efter miljonprogrammet

Vid slutet för miljonprogrammet 1974 hade stagnerande flyttströmmar till städerna och en tillbakagång i konjunkturen till följd av oljekrisen lett till att många lägenheter ga- pade tomma i de flerfamiljshus som uppförts. Kombinationen mellan inkomstsökningar och hög inflation ledde till att efterfrågan på villor ökade samtidigt som efterfrågan på lägenheter i flerfamiljshus sjönk (Strömberg 2001: 40; Nylander 2013: 192f).

I och med att något egentligt miljonprogram aldrig har existerat, det är enbart en be- nämningen på ett politiskt projekt och en förd bostadspolitik, existerar heller inte något egentligt miljonprogramsområde, även om områden där fler än 1 000 lägenheter upp- fördes fick förmånligare lån (Jörnmark 2015; Åström 1993: 93 ). Hur benämner vi då dessa områden, miljonprogramsområde, miljonprogramsförort eller förort? Alla tre begrepp kan sägas vara stigmatiserade och negativt laddade i den mediala debatten (Erics- son, Molina & Ristilammi 2002: 23; Mukhtar-Landgren & Grelsson Almestad: 2013:

21). Jag använder begreppet miljonprogramsområde framför förort i min studie. Valet

(14)

grundar sig i det faktum att begreppet förort historiskt men även internationellt främst avser välmående villaförorter sprungna ur Ebeneza Howards idéer om trädgårdsstäder (eng. Garden Cities eller Garden Suburbs) (Hall 2001: 109; Knox & McCarty 2014:

296f). I geografisk mening inbegriper följaktligen förort även platser som Saltsjöbaden och Djursholm, platser dit överklassen flydde från den smutsiga staden kring förra se- kelskiftet (Hall 1991: 206). Förorter liknande de amerikanska förorterna (eng. Suburbs), villabebyggelse i monotona rader, uppfördes även i Sverige som del i miljonprogrammet bland annat i Staffanstorp. Dessa fick inte sällan (likt Tensta och Rosengård) kritik för de konsekvenser som blev följden av ett rationellt och industriellt byggande, en strikt enhetlighet och ett monotont rumsligt arrangemang (Hall 1991: 230). På samma vis är inte heller miljonprogramsområdena enbart belägna utanför de större städerna utan dessa förkommer även på mindre orter och bruksorter i absolut närhet till annan bebyggelse (Boverket 2014: 9). Jag studerar i min studie begreppet miljonprogram med alla dess ändelser oavsett om det är Tensta, villabebyggelse i Staffanstorp eller trevå- ningslängor i Flen som avses.

De byggnader som uppfördes genom en industriell byggprocess under miljonprogrammets dagar kan sägas vara en del av den bebyggelse som i en internationell kontext benämns som mass housing. Urban (2012) beskriver mass housing som en byggnadstyp som är uppförd i centrala lägen likväl som i städers periferi och inhyser fattiga likväl som privilegierade. Gemensamt för byggnadstypen är att de är uppförda av prefabrice- rade betongelement med målet om att skapa bättre och jämlikare bostadsförhållanden, målet om jämlikare bostadsförhållanden menar Urban (2012: 169) fortfarande är en utopi då världen, trots att den är rikare än någonsin är oerhört ojämlik.

2.3.5 Bostaden blir vara - medborgaren konsument

Den ekonomiska människan, idén om att varje vuxen människa är fullt kompetent att fatta rationella beslut samt äger förmågan att överblicka de sammanhang som hon är en del av, utgör enligt Liedman (2005: 292) det centrala tankegodset i nyliberalismen. Sta- tens uppgift i det nyliberala samhället består kort i att upprätthålla en försvarsmakt och rättsväsende för att säkra äganderätten samt att upprätthålla ett ramverk som garanterar en fri handel på en fri marknad. Därutöver har staten också en funktion i att öppna upp nya marknader för kapitalet, exempelvis sjukvård och utbildningsväsende (Harvey 2006a: 145). Harvey (ibid) menar att nyliberalismen intagit en hegemonisk ställning i den politiska diskursen och numera likställs med sunt förnuft i vår förståelse av världen

(15)

(se också Peck & Tickell 2002). Nyliberalismens hegemoniska ställning menar Baeten (2012: 208) även gäller inom planering, en ställning den inte nödvändigtvis erövrat för sina förtjänster utan snarare på grund av en avsaknad av alternativ.

I Sverige kom genomslaget för nyliberalismen under 1990-talets början och den fick ett särskilt stark genomslag på bostadspolitiken (Hedin et al. 2012: 444; Lindbom 2001a: 7) I samband med att en nyliberal politik slog igenom på allvar skedde något av ett bostadspolitiskt skifte i Sverige (Sahlin 2013: 56; Borelius & Wennström 2009:

225). Subventionerna till bostadsbyggandet togs i stort bort samtidigt som byggandet belades med moms, också de statliga kreditgarantierna för allmännyttan försvann (Bo- verket 2012: 18). Hyrorna steg mellan 1986 och 1993 med 122 % och en stor del av denna ökning beror mer eller mindre direkt på de bostadspolitiska beslut som fattades under dessa år (Clark 2013: 156). Skiftet för bostadspolitiken blir tydligt vid en titt på hur dess påverkan på statens budget förändrades under 1990-talet. Vid 1980-talets slut utgjorde bostadspolitiken en kostnad för staten på ungefär 30 miljarder, tio år senare gav samma sektor lika mycket i intäkter (Lindbom 2001b: 139).

Strömberg (2001: 44f) menar att avpolitisering av bostadsförmedlandet och bostadsbyggandet till följd av avregleringarna under 1990-talet innebar slutet för den bostadspolitiska epoken. Han menar att bostadspolitikens fördelningspolitiska inslag raderades och att bostaden istället kom att reduceras till en bricka i det spel där kommuner konkurrerar om att attrahera skattekraft (se Harvey 1989). I riksdagens mål för bostadspolitiken sågs tidigare bostaden som en social rättighet, idag är istället en fungerande bo- stadsmarknad det primära målet och medborgarna har följaktligen blivit konsumenter (Sahlin 2013: 11). Holmqvist (2015: 211) menar att det är felaktigt att hävda att det inte finns någon bostadspolitik då det idag fortfarande fattas politiska beslut som rör bo- stadsfrågan. Även Christophers (2013) menar att det i Sverige fortfarande existerar en bostadspolitik med regleringar och statliga ingripanden även om avregleringarna och marknadsanpassningar fundamentalt påverkat politiken under senare år. Exempelvis förs en skattepolitik som gynnar bostadsrättsägare genom bland annat ränteavdragsam- tidigt som bostadsbidragen kraftigt skurits ned (Christophers 2013: 894f).

Den nyliberalisering som skett och som bland annat lett till att medborgaren idag ses som konsument påverkar även synen på bostadsbrist och huruvida en brist på bostäder ses som problematisk eller ej.

(16)

2.3.6 Bostadsbrist

Bostadsbrist kan förstås utifrån både ett marknadsmässigt perspektiv och ett politiskt perspektiv. Bostadsbrist ur ett marknadsmässigt perspektiv uppstår då det inte finns bo- städer som motsvarar människors betalningsförmåga och efterfrågan. Såtillvida denna brist inte uppstår till följd av svag konkurrens på bostadsmarknaden utan en stark kon- junktur och ökande realinkomster måste inte höga bostadspriser och bostadsbrist vara ett samhällsekonomiskt misslyckande (Boverket 2012: 22ff; Söderlind 2013: 72). Ur ett politiskt perspektiv kan bostadsbristen närmast definieras som när det finns människor som har en bostadssituation som är lägre än den av politikerna beslutade standarden, exempelvis utifrån trångboddhet (Boverket 2012: 25). Ett politiskt problem blir således bostadbristen endast i de samhällen där bostaden ses som en rättighet. Mukhtar- Landgren & Grelsson Almestad (2013: 10) menar att ”om staten inte betraktar bostaden som en rättighet har den rimligtvis inte heller något ansvar för att tillhandahålla bostäder åt medborgarna”.

3 Metod

3.1 Metodredovisning

3.1.1 Miljonprogram som rumsligt begrepp

Föreställningen om rummet som relationellt och det rumsliga begreppet miljonprogrammet som socialt konstruerat ligger till grund för studien och det är i det samman- hanget begreppet måste förstås (Gren & Hallin 2003: 157; Harvey 2006b: 121). Genom innehållsanalys kartlägger jag vilka representationer av begreppet miljonprogrammet som förekommer. Utöver det kartlägger jag även hur begreppet används för att forma de kontexter i vilka den bostadspolitiska debatten förs.

3.1.2 Innehållsanalys

Jag har använt mig av innehållsanalys som metod för min studie. Valet av metod grundar sig studiens syfte som är att kartlägga ett större material. Ambitionen har varit att kartlägga och koda för att på så vis skaffa mig en övergripande bild snarare än att ingå- ende studera ett mer begränsat material, utifrån denna ambition lämpar sig innehållsana-

(17)

lysen väl (Beckman 2005: 44). Traditionellt sett är innehållsanalys som metod av kvantitativ karaktär, att i texter räkna eller mäta förekomsten av vissa ord. Det förekommer även innehållsanalyser av kvalitativ karaktär där ingenting räknas eller mäts.

Den innehållsanalys som jag använt mig av innefattar analyser av såväl kvantitativ som kvalitativ karaktär, detta då jag räknat ledare där begreppet miljonprogam före- kommer, hur fördelningen ser ut mellan olika tidningar och år, men där tolkningen är komplicerad och därför fodrat ett kvalitativt arbetssätt (se Boréus & Bergström 2012:

50).

För att stärka reliabiliteten, som i min studie påverkar tolkningsaspekten, har jag inte analyserat artiklarna i följd från idag och bakåt eller tvärtom utan jag har istället arbetat med att analysera dem slumpvis, detta för att undvika gradvisa perspektivförskjutningar (se Boréus & Bergström 2012: 42, 58).

3.1.3 Urval och sökprocess

Studiens syfte medför ett politiskt perspektiv vilket är anledningen till att empirin är hämtad från tidningarnas ledarsidor. Jag sökte i tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen samt Aftonbladet under de senaste tre åren. Till grund för valet av dessa tidningar ligger det faktum att de är de fyra rikstäckande tidningar med störst räckvidd (Orvesto 2015).

Mitt syfte med studien är att kartlägga hur begreppet miljonprogrammet beskrivs på ledarsidorna i svensk dagspress idag, samt hur det används som argument i den bostadspolitiska diskussionen utifrån dagens brist på bostäder. Vad menar jag då med idag? Idag är ju först och främst den dag då du som läsare läser detta men i min studie får det också stå i en vidare förståelse, vår samtid. Jag sökte inte artiklar från de tre senaste kalenderåren utan 3*365 dagar bakåt i tiden från den 25 november 2015. Sökningen täcker därmed artiklar publicerade från 26 november 2012 till 25 november 2015. An- ledningarna till att jag valde de tre senaste åren för min sökning i mediearkivet är två.

Ett år gav ett för tunt material och dessutom resonerade jag som så att en sökning som täckt ett år, exempelvis 2014, riskerar präglas av vissa händelser som exempelvis riks- dagsvalet. En sökning under ett fler antal år än tre gav ett material som till sin storlek inte stod i proportion till den tid som fanns till förfogande.

Jag sökte i mediearkivet med sökordet miljonprogam*, trunkeringen innebär att alla ändelser kommer med i sökningen. Till sökordet adderade jag Placement:ledare för att få träffar där miljonprogram* nämns i artiklar publicerade på tidningarnas ledarsidor.

(18)

Den sökningen som ligger till grund för studiens material utfördes den 25 november 2015 i databasen mediearkivet och sökningen gav 80 träffar.

3.1.4 Analysverktyg

Till en början genomförde jag en övergripande läsning av delar av materialet för att på så sätt skaffa mig en överblick över de kontexter i vilka miljonprogrammet diskutera- des, Boréus & Bergström (2012: 55) beskriver detta som genrekännedom. Den kunskap som den första övergripande läsningen av artiklar gav, tillsammans med uppsatsens teori och tidigare forskning, lade grunden för det analysverktyg som jag arbetat efter.

Som ett led i utvecklandet av mitt analysverktyg men även för att stärka dess reliabili- tet genomförde jag en så kallad dubbelkodning (ibid: 57). Dubbelkodningen gick till som så att en extern person testade mitt analysverktyg/kodschema på tio slumpvis ut- valda artiklar och utefter denna persons kodning finjusterade jag sedan mitt analysverk- tygs kategorier och vissa kategorier slogs ihop.

Analysverktyg är precis som mitt syfte tvådelat och består av två huvudkategorier.

Den första användes för att kartlägga hur miljonprogrammet beskrivs och vilka centrala föreställningar som lyfts fram. Den andra för att kartlägga den idémässiga relationen mellan miljonprogram och bostadsbrist. Analysverktyget är inspirerat och delvis lånat av Boreús (1994: 362).

Föreställningar

Miljonprogram* skildras eller beskrivs:

1 Positivt utifrån…

1:1 segregation (Inte utanförskap, en del av staden, starka sociala kontaktnät) 1:2 planering (en bra miljö/omgivning goda kommunikationer bra infrastruktur)

1:3 bostadspolitik (skulle behövas igen, var ett bra tillvägagångssätt, vi kan lära av det, löste många problem)

1:4 byggnader (intressant arkitektur, många möjligheter, vi kan lära av ex. byggnadsme- toder)

2 Negativa utifrån…

2:1 segregation (utanförskap, sociala problem, radikalisering, terrorism, inte tillhörande resten av staden)

2:2 planering (dålig miljö/omgivning bristfällig kollektivtrafik dålig infrastruktur) 2:3 bostadspolitik (det vi kan lära oss av det är att det aldrig bör göras om, misslyckande)

2:4 byggnader (fula, riv! eftersatta, renoveringsbehov) Idéer

(19)

Artiklarna nämner… (bostadsbrist, bostadskris, långa/växande bostadsköer eller liknande finns omnämnt i artikeln, nödvändigtvis inte i samma mening som miljonprogram)

(A) bostadsbrist (B) inte bostadsbrist

för att lösa bostadsbristen bör… (denna kodning faller bort då artikeln kodats med B i föregående steg)

1a Staten bör utöva kontroll över marknadskrafterna genom fler eller strängare regleringar, ex. subventioner och prisregleringar.

1b Statliga regleringar av marknaden är i allmänhet dåliga, bort med subventioner och prisregleringar.

2a Upprätthåll ett starkt regelverk kring byggande och planering. Krav och kontroll, rätt att överklaga.

2b Underlätta planering och byggande genom färre regler och krav. Sänk standarden, inskränk möjlighet att överklaga.

3a Ansvar för planering och byggande ligger, eller bör ligga, på staten

3b Ansvar för planering och byggande ligger, eller bör ligga, på region/kommun.

3.2 Metoddiskussion

Valet av tidningar för min studie ger en snedvridning gällande politisk ideologi då tre av fyra ledarsidor står till höger på den politiska skalan, Dagen Nyheter oberoende liberal, Expressen liberal och Svensk Dagbladet oberoende moderat (DN 2008; Expressen u.å.;

SvD 2003). Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk (Oscarsson u.å.).

Denna ideologiska snedfördelning är en realitet men självfallet är vetskapen om den viktigt att bära med sig i diskussionen av resultatet. Även vetskapen om socialdemokra- tins övertagande och förespråkande av den nyliberala bostadspolitik som den borgerliga regeringen införde under 1990-talets inledning (se Clark 2013: 155) är bra att ha med sig då detta leder till att alla fyra tidningar i realiteten kan sägas förespråka något av en nyliberal bostadspolitik.

För texter gäller att det som inte skrivs kan ha lika stor betydelse som det som skrivs (Boréus & Bergström 2012: 81). I de artiklar som jag läst förekommer underliggande meningar med både raljerande och ironiska inslag, inslag som kanske riskerar att missas eller missförstås i en innehållsanalys och att därför en diskursanalys lämpat sig bättre för studien. Jag läste studiens empririska material så förbehållslöst det var möjligt paral- lellt med det att jag utvecklade mitt analysverktyg för att i största möjliga mån säker- ställa att jag i min analys lyckades fånga in så mycket som möjligt både av det mani- festa såväl som latenta innehållet. Som Vidén (1996: 53) skriver finns sedan tidigare en

(20)

negativ bild av miljonprogrammet förknippad med dålig miljö, planering och segregat- ionens negativa beskrivningar i form av utanförskap. Det bör inte hållas för osannolikt att denna bild även påverkat mig när jag kodat artiklarna på så vis att jag lättare tolkat ett neutralt påstående, om det nu finns några sådana, som negativt istället för positivt.

Här bör också tilläggas att min egna position är den att bostaden bör ses som en social rättighet. Även min position kan tänkas ha påverkat kodningen och ett sätt att hantera detta var den dubbelkodning vilken jag redogör för under rubriken 3.1.4 Analysverktyg.

Ytterligare ett sätt att hantera min position är att jag här redogör för den för att därige- nom öka studiens transparens.

Angående analysverktyget ska sägas att det aldrig blir helt färdigt eller klart. Men som Boréus & Bergström (2012: 86) menar, vid en viss tidpunkt i studien får analysverktyget helt enkelt anses färdigt då för mycket tid skulle spillas på att göra om det.

Kategorierna gällande beskrivning och skildring av miljonprogram blir ibland svårt att avgöra då dessa ligger nära varandra. Exempelvis ges miljonprogrammets Vårby gård i en av artiklarna som exempel där invånarna har kortare livslängd och hög arbetslöshet (se Franchell 2014). Jag har kodat artikeln negativt utifrån segregation men den skulle kanske kunna ha kodats negativt utifrån bostadspolitik då segregationen kan ses som en konsekvens av bostadspolitik. I positiva beskrivningar har jag valt att använda begreppet segregation istället för integration trots att begreppet segregation kanske främst är negativt laddat, anledningen till detta är att jag även velat ringa in sådant som starka sociala nätverk som kan ses som en konsekvens av just segregation. Kanske skulle in- delningen positiva respektive negativa skildringar istället ersatts med nyanserade respektive onyanserade.

Analysverktygets andra del som rör politiska idéer gällande bostadsbristen är inte heller så enkelt som det vid en första anblick kanske ger sken av. Det är inte så att nyliberalismen förespråkar avreglering och mindre statligt ingripande i alla lägen. Snarare är det så att ett visst statligt ingripande efterfrågas, ett ingripande som tjänar de få istället för folkflertalet, exempelvis statliga ingripande vid finans- eller bankkriser (Aalbers 2013: 1084, 1087). Om detta talas det inte lika ofta som om nyliberalsimens vurmande för en fri handeln och marknad. Följaktligen är det svårt att formulera kategorier som politiskt eller ideologiskt står i motsats till varandra, vilket jag inte menar att 1b och 2b heller gör. Att socialdemokratin till stora delar övertog den borgerliga bostadspolitik efter segern i valet 1994-talet (Clark 2013: 155) försvårar ytterligare för möjligheten att hitta tydliga motsättningar gällande de politiska idéerna.

(21)

Avslutningsvis ska sägas att studien säger något om hur miljonprogrammet diskuteras, kritiseras och representeras på ledarsidorna för den tid som studien täcker. För tidigare år finns tidigare studier och vad framtiden bär med sig får också framtiden utvisa.

4 Miljonprogrammet på ledarsidorna

4.1 Studiens artiklar

Till grund för resultatredovisningen nedan ligger de 80 artiklar som ingått i studien.

Miljonprogram nämns i artiklarna i olika former, exempelvis miljonprogrammet, mil- jonprogramsområde, miljonprogramsfastigheter, miljonprogramsförort, miljonpro- gramsvillorna, miljonprogramsprojektet, miljonprogramsungar och miljonprogramslä- genheter. Expressen är den tidning som under de år som studien täcker nämner miljonprogram vid flest tillfällen, 36 stycken. Den äldsta artiklen är från 4 december 2012 och senaste är från 16 november 2015. Se tabell 1 för fördelning över tidningar och tid. Här bör dock noteras att varken hela 2012 eller 2015 är med. För 2012 gäller att artiklar publicerade efter 26 november är med och för 2015 gäller att artiklar publicerade fram till och med 25 november är med. Således är 2013 och 2014 de enda två fullständiga kalenderåren som studien täcker. För att uppnå god läsbarhet redovisar jag i tabellerna artiklarna efter publiceringsår.

Tabell 1 Artiklar fördelade över tidningar och tid

Tidning År 2012 2013 2014 2015 Totalt

Expressen 7 13 16 36

Svenska Dagbladet 2 10 8 20

Aftonbladet 1 2 3 7 13

Dagens Nyheter 1 5 4 1 11

Totalt 2 16 30 32 80

4.2 Skildringar och beskrivningar

4.2.1 Positiva

Positiva skildringar eller beskrivningar av miljonprogrammet återfinns i 12 av studiens artiklar, se tabell 2 för fördelning. Flest positiva beskrivningar rör bostadspolitik där miljonprogrammet ges som exempel på en handlingskraftig bostadspolitik som gav re-

(22)

sultat och klarade av att komma till rätta med bostadsbristen. Däremot förkommer inte någon artikel som beskriver miljonprogrammet positivt utifrån planering.

Nedan ges två citat som visar på hur miljonprogrammet som positivt exempel gäl- lande bostadspolitik, båda citaten är hämtade ur artiklar publicerade i Aftonbladet.

”Sverige har klarat sig på att det byggdes många hyreslägenheter under miljonprogramsprojektet och 1980-talet. Nu har verkligheten kommit ikapp. Bostadsbristen börjar bli ett allt större hinder för jobb och tillväxt.” (Wennemo 2014).

”Sverige ha upplevt en bostadskris förr. Lösningen blev miljonprogrammet /…/. Genom statlig finansiering och stora subventioner byggdes bostadsbristen bort.” (Sima 2013).

Tre artiklar, alla publicerade i Expressen, har kodats positivt utifrån segregation, i en av de tre beskrivs en stark social gemenskap och stolthet i miljonprogrammets förorter (Madon 2013), de resterande två (Erfors 2014; Nej till frizoner 2013) beskriver miljonprogrammet som tillhörande och som en del av något större, i båda fallen utifrån en diskussion om arbetsmarknadsregioner.

”Ullenhag förbisåg /…/ att miljonprogrammens förorter faktiskt tillhör en stor arbets- marknadsregion. Upplysningsvis: Folk pendlar faktiskt” (Erfors 2014).

Tabell 2 Fördelning av positiva skildringar av miljonprogrammet

Expressen 3 3 6

Svenska Dagbladet

Aftonbladet 1 1 3 5

Dagens Nyheter 1 1

Totalt 5 4 3 12

4.2.2 Negativa

”...fula, likformiga kolosser som står i givakt kring städerna...” (Bygg billigare 2014).

Negativa skildringar av miljonprogrammet förekommer vid 63 tillfällen i artiklarna, se tabell 3 för fördelning. Störst andel av dessa, 23 stycken, rör själva byggnaderna och gäller beskrivningar av byggnaderna som fula eller att de beskrivs som eftersatta och i behov av renovering, åtta artiklar rör planering. Artikeln i Svenska Dagbladet som citatet nedan är hämtat ur är kodat i båda dessa kategorier.

”…de problem som flera av de storskaligt planerade miljonprogramsområdena kom att uppvisa /…/ förortsenklaver separerade av bullriga trafikleder och skumma buskage. /…/

själlösa höghus i prefabricerad betong och asbest.” (Eriksson 2015).

(23)

Det är inte enbart i kontext av höghus och betong som miljonprogrammets byggnader beskrivs som problematiska utan även trevåningshus uppförda inom miljonprogrammet ses som problematiska. I Expressen diskuteras i en artikel (Marteus 2013) problemet med äldre som bor i dåligt anpassade boenden där hon menar att ”Sverige är fullt av äldre som bor i miljonprogrammets favorit: trevåningshus utan hiss.”

Även villorna uppförda inom miljonprogrammet får sig en släng av sleven. På Ex- pressens ledarsida (Siwe 2014) står att läsa att det i Lomma finns ett kulturmiljöprogram

”som slår fast att husägarna inte ens får bygga om sina miljonprogramsvillor som de vill.”

Vid 21 tillfällen beskrivs miljonprogrammet negativt utifrån segregation. Exempel på detta är där det beskrivs som inte tillhörande resten av samhället eller i ett fall som sam- hällets ”b-lag”.

”I en del av Sveriges miljonprogramområden, som när de byggdes var tänkta att skapa en modern och jämlikhetsstödjande miljö utan kopplingar bakåt i tiden, upprättshålls idag en gammaldags kvinnosyn. /…/ Som ett parallellsamhälle” (Gadban 2015).

”Nu finns det ett A- och ett B-lag. I medelklassområdets plugg kan i princip alla ta sig till gymnasiet. I miljonprogrammets högstadium är det klippt för en tredejedel” (Marteus 2015).

I andra artiklar beskrivs miljonprogramsområden som segregerade och invånarna som trångbodda (Idéer finns men resurser saknas 2015). Artiklarna som menar att miljon- programsområdena är grogrund för terrorism och att de personer som reser till mella- nöstern för att kriga för olika organisationer främst kommer från dessa områden är flera.

Enligt Gudmundson (2013) i Svenska Dagbladet finns bland de som reser

”...miljonprogramsungar med påver bakgrund...” och enligt honom är också de typiska personerna som reser ”...uppvuxna i stora familjer i storstädernas miljonprogramsområ- den...” (Gudmundson 2014a). Vidare beskrivs miljonprogramsområden som utanför- skapsområden och som integrationspolitiska misslyckanden (Gudmundson 2014b). I Svenska Dagbladet beskrivs hur antalet utanförskapområden ökar till följd av att det är i miljonprogramsområden som det funnits lediga bostäder för nyanlända (Boström 2014).

I Expressen förekommer liknelser mellan Stockholms miljonprogrammsomåden och Skellefteå (Madon 2013). Båda platserna beskivs befinna sig långt från makten, Skellef- teås fysiska avstånd liknas med ett mentalt avstånd för miljonprogramsförorterna.

I tio artiklar beskrivs miljonprogrammet negativt utifrån bostadspolitik. Exempelvis menar Dagens Nyheter att politikerna inte kunde lösa bostadsbristen under 1960-talet

(24)

genom att försöka bygga bort den genom miljonprogrammet (Befria hyresrätten 2012). I en artikel i Svenska Dagbladet menas att ”miljonprogrammens politiska arkitekter trodde fåfängt att man lyckats med något [lösa bostadsbristen] som marknaden inte klarat” (Ludvigsson 2014).

Tabell 3 Fördelning av negativa skildringar av miljonprogrammet

Expressen 6 10 9 25

Aftonbladet 1 1 2 3 7

Dagens Nyheter 1 3 6 1 11

Totalt 2 12 28 21 63

4.1 Bostadsbrist och politiska idéer

Att det finns en brist på bostäder nämns i 23 av artiklarna, se tabell 4. Hur detta nämns varierar men det vanligaste är att det står att läsa att det är bostadsbrist. Långa eller väx- ande bostadsköer, att det inte finns några lediga bostäder och bostadskris är andra for- muleringar som används för att beskriva bristen på bostäder och inte sällan förekommer flera av dessa beskrivningar i samma artiklar. I vissa fall nämns de i samma stycke som miljonprogram och i vissa fall i en annan del av texten.

Tabell 4 Artiklar där bostadsbrist och miljonprogram nämns

Expressen 4 5 9

Aftonbladet 1 1 3 5

Dagens Nyheter 1 1 1 3

Totalt 1 3 10 9 23

Bland de politiska idéer och åtgärder som föreslås eller anses vara lösning på bostadsbristen dominerar idén om avreglering, det vill säga att statliga regleringar av marknaden i allmänhet är dåliga och att subventioner och prisregleringar bör tas bort, över idén om att staten bör utöva kontroll över marknaden exempelvis genom subventioner och prisregleringar för att på så kunna åtgärda bristen på bostäder. För fördelning av den första se tabell 5, se tabell 6 för den senare.

(25)

Idén om, eller tron på, avreglering som lösning på bostadskrisen kommer till uttryck främst i en önskan om att få bort hyresregleringen som ett flertal ledarskribenter menar är orsaken till bostadsbristen. Dagens Nyheter (Bygg billigare 2014) menar till exempel att hyresmarknaden bär planekonomins kännetecken och att hyresregleringen är en av grundorsakerna till bostadsbristen. Liknande synpunketer framförs i artikeln från Ex- pressen som nedanstående citat är hämtat ur. Här menas att hyresregleringen är bostads- krisens främsta orsak och att nybyggnation inte kommer lösa bostadskrisen. Vidare menar han att det är bra att en av regeringen tillsatt kommitté insett detta.

”Kanske är rapportens största värde att den gör upp med ett kvarvarande synsätt från Mil- jonprogrammet: att nybyggen på egen hand kan lösa bostadsbristen” (Kronqvist 2014).

Tabell 5 Fördelning av artiklar som argumenterar för avreglering

Expressen 3 2 5

Aftonbladet

Dagens Nyheter 1 1 1 3

Totalt 1 2 5 3 11

Bland de artiklar som argumenterar för statlig reglering genom exempelvis subventioner och kraftfullare investeringar från statligt håll finns de som lyfter fram miljonprogrammet som positivt exempel som bör tas efter.

”Bostadskrisen måste tas på allvar. Sverige skulle behöva ett nytt miljonprogram.” (Pet- terson 2015)

Citatet ovan är taget ur en artikel publicerad i Aftonbladet. På samma ledarsida framförs även att det behövs statlig finansiering för att uppföra bostäder åt de med lägre inkoms- ter och att bostadskriser tidigare har löst på så sätt, då genom miljonprogrammet (Sima 2013). Också de som ger miljonprogrammet som dåligt exempel och efterfrågar andra typer av insatser förekommer. På Expressens ledarsida framförs att gammal värlfärds- patriotism (vilket i artikeln symboliseras genom en miljonprogramsförort) inte löser dagens bostadsbrist och att Sverige bör lära av Finland där det förekommer särskilda bostäder för ekonomiskt svaga grupper. Vidare menar de att dagens subventioner är för futtiga samtidigt som en subventionsnivå liknande den på 1970-talet anses orealistisk (Lär av Finland, Mehmet Kaplan 2014).

(26)

Tabell 6 Fördelning av artiklar som argumenterar för reglering

Expressen 1 1

Svenska Dagbladet 1 1

Aftonbladet 1 1 2 4

Dagens Nyheter

Totalt 1 3 2 6

Andra idéer för att komma till rätta med bostadsbristen är att sänka standarden och kraven på till exempel bullernivåer. Artiklar som argumenterar för ett sådant tillvägagång- sätt är till antalet fem. Expressen menar exempelvis att hårda bullerregler är ett stort problem när det kommer till byggnation av bostäder (Kronqvist 2014). Dagens Nyheter (Bygg billigare 2014) argumenterar också för en sänkning av kraven på bullernivåer för att på så vis möjliggöra byggandet av billigare lägenheter då det enligt dem finns män- niskor som inte vill bo i, eller har möjlighet att betala för, fullt utrustade lägenheter.

Vidare ser Dagens Nyheter ett problem i att miljonprogrammet med sina fula kolosser fläckat den billiga massproduktionens rykte i Sverige och att framtida lågkostnadspro- jekt behöver se annorlunda ut.

Planering diskuteras i sex av artiklarna. Mot bakgrund av att det överskott av lägen- heter som miljonprogrammet gav upphov till numera är slut menar Wennemo (2014) på Aftonbladets ledarsida att det behövs en nationell strategi för markanvändningen. Staten bör med hårdare hand styra över kommunerna när det kommer till att upprätta mark för nybyggnation.

5 Analys, slutsats och diskussion

5.1 Inledning

Då studiens syfte är att kartlägga hur begreppet miljonprogrammet beskrivs på ledarsidorna i svensk dagspress idag, samt hur det används som argument i den bostadspolitiska diskussionen utifrån dagens brist på bostäder, är också analysen uppdelad i två delar. Delarna följer syftets uppdelning där beskrivningar av miljonprogrammet inleder och åtföljs av hur miljonrprogrammet används som argument i den bostadspolitiska diskussionen.

(27)

5.2 Skildring och beskrivning

Det tydligaste som jag kan utläsa efter att jag analyserat mitt resultat är att de negativa skildringarna av miljonprogrammet med råge överstiger de positiva, 62 gentemot 12.

Citatet nedan tycker jag på ett mycket talande vis fångar hur miljonprogrammet till stor del skildras.

”…de problem som flera av de storskaligt planerade miljonprogramsområdena kom att uppvisa /…/ förortsenklaver separerade av bullriga trafikleder och skumma buskage. /…/

själlösa höghus i prefabricerad betong och asbest.” (Eriksson 2015).

I citatet återfinns ett sådant epitet som storskalighet, ett epitet som Vidén (1996:53) menar präglar den allmänna bilden av miljonpogrammet och som bär en starkt negativ un- derton. Också betong återfinns i citatet. Betong som i samhällskritiken under 1970-talet fick stå som symbol för maktfullkomna politiker och det moderna samhällhets misslyckande (Ristilammi 2003: 121) och som i citatet ovan tar plats bland ett i mängden av negativa laddade termer. Själlöshet, asbest, bullriga trafikleder och skumma buskage.

Eldsrud (2008: 433) menar just att buskage är en sådan term som används för att bygga bilder av den urbana djungeln och att skapa bilder av ”annorlundahet”. Vidare är buller och asbest klart negativa termer men jag tycker själlöshet sticker ut. Om det nu är så att det enligt Eriksson (2015) finns själlösa hus så måste det rimligtvis finnas de med själ.

Var finns då dessa? Och vem har rätten, eller kompetensen, att peka på vilka hus som har respektive vilka hus som saknar själ?

Beskrivningen av hela områden som annorlunda och inte tillhörande som enligt bland andra Ericsson, Molina & Ristilammi (2002: 19) och Dahlstedt (2004: 4) började före- komma under 1990-talet årerfinns helt klart fortfarande. Exempelvis beskiver Gadban (2015) miljonprogramsomården som parallellsamhällen där en gammaldags kvinnosyn upprätthålls. Underförstått, samhället utanför miljonprogramsområdena är präglat av en modern kvinnosyn. När bilden om parallellsamhällen bryts och miljonprogrammesom- råden beskrivs som tillhörande gäller det dock inte gemensamma synpunkter utan ar- betsmarknad, miljonprogrammsområdena beskrivs som en del i en större arbetsmarkna- dregion (se Nej till frizoner 2013; Erfors 2014). Miljonprogrammets områden som utan- förskapsområden och som grogrund för terrorister (se Gudmundson 2013, 2014a) är ytterligare ett sätt att beskriva dem som inte tillhörande och som jag tänker kraftigt bidrar till stigmatiseringen av dessa områden.

(28)

Det är också intressant att se att hur miljonprogrammet beskrivs beror på vad det är som ska beskrivas som problematiskt. När problemet med äldre som bor i dåligt anpassade bostäder ska beskrivas består miljonprogrammet enligt Marteus (2013) främst av trevåningshus utan hiss och inte av själlösa höghus i prefabricerad betong. Inte heller består det i det fallet av de villor i Lomma som upprörande nog inte får röras trots att de är byggda som del i miljonprogrammet (Siwe 2013). Villor som annars kan tänkas ha relativ god tillgänglighet.

Även om avsikten i till exempel en liknelse likt Madons (2013) mellan Skellefteå och Stockholms miljonprogramsförorterna är att visa på ett problem, fysiska och mentala avstånd mellan väljare och politiker, problem som jag varken har belägg eller anledning att misstro så blir konsekvensen att miljonprogrammet omskrivs negativt, som inte till- hörande. Detta på liknande vis som val av termer målar bilden av miljonprogrammet som en urban djungel (se Elsrud 2008).

Det ska också noteras att Expressen är den tidning där flest negativa skildringar av miljonprogrammet förekommer vilket visar på att den kritik som de var tidiga med gäl- lande Tensta tycks hänga kvar (Ericsson, Molina & Ristilammi 2002: 17)

5.3 Bostadspolitik och planering

I de artiklar som nämner bostadsbrist och miljonprogram dominerar idén om att avreglering är vägen framåt för att komma till rätta med bostadsbristen. Detta tyder på att miljonprogrammet främst används som varnande eller dåligt bostadspolitiskt exempel då miljonprogrammet kan sägas vara en produkt av ett samhälle med betydande statliga regleringar (Strömberg 2001: 32). En av de regleringar som kritiseras är hyresregleringen (se Kronqvist 2014) en reglering som det redan under 1950-talet fattades beslut om att avskaffa (Strömberg 2001: 29f). Det ska inte hållas för osannolikt att regleringer idag sticker än mer i ögonen på marknadsliberalerna än under 1950-talet utifrån den samhällsutveckling som skett (se Harvey 2005).

Intressant är att trots att socialdemokraterna i stort övertog den borgerliga bostadspolitiken efter segern i valet 1994 (Clark 2013: 155; Sahlin: 56) argumenterar socialdemokratiska Aftonbladet inte i något fall för avreglering, omvänt argumenterar de för regleringar vid flest tillfällen. Här upppstår vad som kan tolkas som ett glapp mellan den socialdeomkratiska ideologin (i någon mån representerad på Aftonbladets ledarsida) och den förda politiken. Ett exempel på detta är Wennmo (2014) som till viss del går emot