Litteratur och kritik m.m.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_litt
Fornvännen 1954, s. 182-188, 248-253, 331-332, 342-352
Ingår i: samla.raa.se
LITTERATUR OCH K R I T I K
NÅGRA NYA B Ö C K E R OM F Ö R H I S T O R I S K K O N S T
Under de senaste åren har den förhistoriska konsten förmått fånga ett publikintresse som aldrig förut. Detta har resulterat i en flod av större och mindre publikationer av högst varierande kvalitet, en del av dem med all- varliga syften, de flesta uteslutande skrivna för att ekonomiskt utnyttja den föreliggande situationen. Ett litet urval ska här göras till föremål för cn granskning.
De första spåren av istidskulturernas konst kom i dagen under senare hälften av 1800-talet i form av art mobilier, påträffad vid de första under- sökningarna av paleolitiska boplatser. Under årens lopp har art mobilier- matcrialet berikats enormt, men någon samlad framställning har ännu icke utkommit. Förarbeten för sådana äro emellertid i gång på olika håll, bl. a.
vid Musée de 1'Homme i Paris och vid Peabody Museum of Harvard Uni- versity. Tills vidare finns ingen fullständigare sammanfattning av art mobi- lier än den som ges i H. Breuil och H. Obermaier, »The cave of Altamira», Madrid 1935.
Vår kännedom om grottkonsten, art pariétal, inleddes med upptäckten av målningar och ristningar i Altamiragrottan 1879. Trots upptäckterna av likartad konst i La Mouthe (Dordogne) 1895 och Pair-non-Pair (Gironde) 1896 stod den vetenskapliga världen tvivlande inför autenciteten av istids- konsten ända tills H. Breuil, L. Capitan och D. Peyrony 1902 inför cn krets av fackkolleger demonstrerade sina nya fynd av målningar i Font-dc-Gaume och ristningar i Les Combarelles (Dordogne). Från denna tid har utforskan- det av grottkonsten pågått alltmer intensivt och ett synnerligen stort antal nya fyndplatser kommit till forskningens kännedom, framför allt inom det franco-cantabriska området. Det kan räcka med att nämna sådana grottor som Castillo, Hornos de la Pena, Covalanas och Pindal i Nordspanien, Niaux, Le Portel, Tuc d'Audoubert och Les Trois Fréres 1 Ariége, La Pileta i pro- vinsen Malaga, alla med synnerligen förnämliga dekorationer. Största upp- seende väckte väl fyndet av Lascaux, den hitintills bäst bevarade istidshelge- domen, i september 1940. På senare år har dessutom tillkommit en högst intressant grotta på ön Levanzo utanför Siciliens västkust och sedan ett par år pågår utgrävningen av boplatsen Angles-sur-Anglin, där den hittills mest magnifika skulpterade frisen håller på att friläggas av Dorothy Garrod och Suzanne de Saint-Mathurin.
Utforskandet av den paleolitiska konsten har framför allt bedrivits av
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
Abbe Breuil, vars tolkningar och systematiseringar varit normgivande för forskningen inom detta arbetsfält. Breuils utomordentliga skicklighet i att reproducera de gamla målningarna och ristningarna på ett kongenialt sätt, hans oavvisliga krav på exakthet i återgivandet och hans fabulösa förmåga att överblicka det efter hand enorma materialet av art pariétal och art mubilier har varit grundläggande för all paleolitisk konstforskning. Det är därför utomordentligt glädjande, att han nu vid hög ålder frångått sin gamla plan att fullfölja det vid århundradets början startade monografiska utgiv- ningssättet, som på grund av brist på ekonomiska resurser sedan mer än 30 år varit vilande, och i ett verk sammanfattat det viktigaste om den paleoli- tiska grottkonsten, » Q u a t r e c e n t s s i é c l e s d ' a r t p a r i é t a l » , 1952,
(engelsk upplaga med titeln »Four hundred centuries of cave art»). I detta standardverk på över 400 sidor publiceras i ett utomordentligt tryck det vik- tigaste materialet, i form av både teckningar och fotografier. I den beled- sagande texten presenteras och interpreteras bilderna och läsaren får sam- tidigt forskningshistoriska glimtar av stort intresse för den yngre genera- tionen, som genom Abbe Breuils livsverk fatt helt nya möjligheter att tränga fram till förståelse för detta utomordentligt intressanta forntidsmaterial.
Tack vare Breuils vidsträckta kunskaper och självständiga forskningar även över etnografiskt material, blir framställningen emellertid inte inskränkt till en studie över den primitiva konstens ursprung och utveckling utan samtidigt cn introduktion i allmän kulturhistoria. Boken har härigenom mycket att ge inte bara ät fackarkeologen med stenåldersintressen, utan också åt varje annan kulturhistoriskt intresserad läsare.
Vid utformandet av sin ovan anmälda bok samarbetade Abbe Breuil med fotografen F. Windels. Redan tidigare har de båda samarbetat, nämligen vid redigeringen av boken om L a s c a u x, 1949. I utmärkta fotografiska repro- duktioner, delvis i färg, ger denna monografi en översikt över Lascaux- grottan, liksom på sin tid Altamira kallad »Forntidens Sixtinska kapell».
Med sin utomordentliga materialpresentation och koncisa text, redigerad av Annette Laming, ger denna bok ett överraskande korrekt intryck av Lascaux' praktfullt bevarade målningar och ristningar, även åt en läsare, som icke varit i tillfälle att genom självsyn lära känna grottan.
Det är emellertid inte bara i Frankrike som intresset för den förhistoriska konsten stegrats efter andra världskriget. Förhållandet ter sig likartat i Spanien, Schweiz och Tyskland.
I första delen av det stora översiktsverket » A r s H i s p a n i a e», 1947,
ger Martin Almagro en översikt över det spanska materialet. Det är av sär-
skilt intresse att jämföra Almagros interpretation av den paleolitiska kons-
ten med Abbe Breuils, dels därför att Almagro tillhör en yngre generation
med en delvis avvikande arkeologisk grundsyn, dels på grund av att Almagros
liksom de flesta yngre spanska kollegers inställning till detta material i
hög grad är präglad av det i slutet av 1930-talet nytillkomna viktiga art
mobilier-malcria\et från Parpallö-grottan, vilket medför ganska väsentliga
omdateringar av vissa bildsviter. Största intresse knyter sig emellertid till
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
Almagros sammanfattande översikt över den levantinska konsten, som han, delvis stödd på nya stratigrafiska fynd (Cueva de Dofia Clotildc, Albarracin, Teruel), i motsats till bl. a. Breuil och Obermaier, daterar ner till meso- litisk och neolitisk tid, nägot som redan Santa Olalla velat göra i sitt »Es- quema Paletnolögico», 1946. Med utmärkta djuptrycksbilder meddelar Almagro ett delvis nytt material och dessutom en ny uppmätning av den viktiga hällmålningen vid Cogul. Framställningen ger ocksä en översikt över den neolitiska tidens och bronsålderns konst och konsthantverk i Spanien, och i samma band ingår en klar och redig samt välillustrerad översikt över den puniska, grekiska och iberiska konsten av A. Garcia y Bellido.
För läsare som föredrar tyska framför franska, engelska och spanska finns ett nyutkommet översiktsverk, »K u n s t d e r E i s z e i t » av H. G.
Bandi och J. Maringer, Basel 1952. Verket var ursprungligen planlagt av Hugo Obermaier, men fullföljdes efter hans död av 2 av hans lärjungar, av vilka Bandi är mest känd 1 svenska fackkretsar, både genom sina paleo- litiska studier och genom sitt deltagande i danska eskimåarkeologiska ut- grävningar. Beträffande den paleolitiska och den levantinska konsten ger väl denna bok inte sä mycket nytt för den som läst Breuil och Almagro.
Men texten är vederhäftig och lättläst, och bildmaterialet synnerligen på- kostat. Typografiskt hör denna bok till de vackraste och förnämsta som anmälaren haft i sin hand. I fräga om den levantinska konsten äger Bandi en mycket framstående självsyn, tidigare dokumenterad i specialavhand- lingar, och även om hans resultat inte nämnvärt avvika från Almagros, besitter dock hans framställning ett förstahandsvärde för forskningen. I slu- tet av boken finns ett mindre kapitel om arktisk konst d. v. s. hällristningar och hällmålningar i Norge, Norrland och Nordvästryssland. För svenska läsare innebär dessa sidor inga speciella överraskningar, men det är dock tacknämligt, att vårt nordiska material indragits 1 diskussionen och pä ett tilltalande sätt presenterats för den kontinentala publiken.
Om sålunda de fyra ovannämnda verken med glädje kan rekommenderas
för en svensk publik, måste man lika bestämt avråda från att slösa pengar
på H. Killin: » D i e F e l s b i l d e r E u r o p a s » , 1952. Boken omfattar pa-
leolitisk konst, levantinsk konst, de naturhärmande skandinaviska hällrist-
ningarna, neolitisk konst i Spanien, Portugal, Italien, Frankrike, Irland ocli
Tyskland, symboliska bronsäldershällristningar 1 Sverige, Norge och Ryss-
land och är genomgående ett hopkok på Ktihns äldre publikationer och andra
kollegers arbeten, kryddat med kulturfilosofiska anmärkningar, moderna konst-
historiska jämförelser och Goethecitat. Bildmaterialet är delvis bra, delvis
uselt och framför allt beklagar man Killins sätt att efter publikationer rita om
bildframställningar, som han aldrig sett i verkligheten. 1929 utgav Killin
översiktsverket »Kunst und Kultur der Vorzeit Europas, I, Das Paleoliticum»,
vilket i första hand var ett ärligt försök att sammanfatta den då svåröver-
skådliga paleolitiska konsten. Senare har han i en rad skrifter försökt att
på egen hand tolka arkeologiskt material och då har också bristerna i hans
vetenskapliga utbildning alltmer kommit till synes. Särskilt markant är
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
detta i » A u f d e n S p u r e n d e s E i s z e i t m e n s c b c n», 1950. Det ä r j u alldeles självfallet, a t t en person, som s a k n a r arkeologisk t r ä n i n g , l ä t t h a m - n a r i fallgropar, n ä r h a n försöker ge sig in i forskningens mest svårtillgängliga fält, men m a n h ä p n a r rätt ofta ö v e r h a n s o k u n n i g h e t ifråga om rent e l e m e n t ä r a t i n g ; ett e x e m p e l : inte ens en k o n s t h i s t o r i k e r borde söka i n b i l l a sin l ä s e k r e t s a t t Ursus aretos är det l a t i n s k a n a m n e t pä Isbjörn och a t t d e n n a levt i P y r e n é e r n a u n d e r i s t i d e n ! Det vore synd om böcker s å d a n a som Killins skulle avskräcka folk från a t t söka l ä r a k ä n n a den förhistoriska k o n s t e n s fascinerande värld.
Carl-Axel Althin
t
HANS HILDEBRAND, Sveriges Medeltid IV. Register utgivet av Sven T u n b e r g genom Carl von Holten och H e r m a n Schiick, 1953, 124 s. Pris 25 k r o n o r . Utgivningen av H a n s Hildebrands stora verk Sveriges medeltid sträckte sig över en tid av n ä r a 25 år (1879—1903) dock med en paus under åren 1885 (11:2) — 94 (1:6). Enligt häftesomslagen var boken ursprungligen planerad alt omfatta fyra delar i 10 böcker. Blott tre delar u t k o m fördelade i fem bödker och dessutom gjordes den ändringen, att bok 5, kyrkan, som skulle ingått i del II, k o m ensam alt bilda del III. Del område, som förblev obehandlat var alltså böckerna 6: litteratur och vetenskap, bok 7: konsten, bak 8: nöd, b a r m h ä r t i g h e t och föreningsväsen, bok 9: lag och hävd, bok 10:
medeltidens världsåskådning.
1Enligt Bengt Hildebrands biografi över H a n s Hildebrand (Scandia 1943, s. 139) skall femte (bör vara sjätte) boken så p a s s ha påbörjats att en del satis på tryckeriet.
Trots sitt ofullbordade skick h a r Hans Hildebrands verk blivit grund- läggande för den kultur- och konsthistoriska forskningen r ö r a n d e svensk medellid. Samtida recensioner visa klart, att m a n tidigt insåg arbetets stora
betydelse.
2Djurklou påpekade emellertid i en a n m ä l a n i Historisk Tidskrift 1895, översikter och granskningar s. 34, behovet av ett fullständigt register.
Nu, 50 år efler verkets publicering, h a r denna önskan uppfyllts och elt
1
Carl G. L a u r i n ger i Minnen 1888—1898 (1930) s. 312 en glimt av de bekymmer, som den långsamma utgivningen förorsakar förlaget.
2
I Nordisk Tidskrift 1881 s. 576 ff förekommer en intressant recension undertecknad med ett kors, d ä r verket granskas på s a m m a gång (s. 569 ff) som ett a n n a t klassiskt k u l t u r h i s t o r i s k t arbete, Troels L u n d s Dagligt liv i Norden i det sextende Aarhundrede. Troels Lunds esprit och begåvning fär visserligen här elt m a r k e r a t e r k ä n n a n d e men samtidigt utsattes han för en ställvis ganska s k a r p kritik. Recensenten (enligt Letterstedtska Föreningens hos riksarkivarie Ingvar Andersson förvarade r ä k e n s k a p e r dolde sig b a k o m krysset ingen mindre än Hans Forssell), h a r tydligt mera till övers för Hildebrand, vars arbete får starkt e r k ä n n a n d e samtidigt som den erfarne kameralistiske forskaren gör några värdefulla delaljpåpekanden. Intressant är att läsa Forsells på s a m m a gäng negativa och positiva hållning gentemot den f r a m t r ä n g a n d e kulturhistoriska vetenskapen.
185
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
person-, ort- och sakregister föreligger, för vilket forskningen har stor a n l e d n i n g alt vara tacksam. Utgivaren h a r med n å g r a ord k a r a k t e r i s e r a t registrets behövlighet och svårigheterna vid dess u t a r b e t a n d e : »överväldi- gande innehållsrikt h a r det utan all fråga varit och är fortfarande cn guld- gruva för vår k ä n n e d o m på den medeltida historiens vidsträckta o m r å d e . Men denna gruva är svårarbetad. Den g r u n d l ä r d c författaren h a r trotsat alla regler om disposition och systematik, och del o e r h ö r d a stoffet är presenterat efler högst växlande och tillfälliga synpunkter. Och alla slags register i
egentlig mening saknas.» Han fortsätter: »Av ekonomiska skäl måste dessa register bliva så kortfattade och koncisa som möjligt; utöver de allra vik- tigaste upplysningarna k u n d e m a n ej k o m m a , någon teknisk fulländning kunde ej eftersträvas.» Här hade man behövt en något utförligare precisering beträffande principerna för begränsningen. Ett register får m a n k n a p p a s t någon riktig uppfattning om, förrän efter att ha begagnat del under lång lid.
Några stickprover ha emellertid övertygat om Hildebrandsregislrets pålitlig- het. E n och a n n a n inadverlens h a r dock a n t e c k n a t s . Sålunda h a r recensenten ej kunnat finna »mynt, tyska (brakteater)» o m n ä m n d a på registrets belägg- ställen I, 589 f, 592. Sidhänvisningen för Lubeck som m y n t o r ! bör vara I, 829 och gotlandsmynt II, 375 bör vara livländskt mynt.
Nils Ludvig Rasmusson
NOTES AND REVIEWS
Dating of the F j ä r r e s t a d Arrow-head. Bengt Salomonsson considers from v a r i o u s aspccts Lili Kaelas' d a t i n g of the English bcaker c u l t u r e ( F o r n v ä n - n e n 1952: 3) and its connections w i t h South Seandinavia. The a u t h o r e s s had based b e r a s s u m p t i o n s on t h e discovery, in 1907, of an a r r o w - h e a d w i t h tång and b a r b s in the F j ä r r e s t a d passage-grave. Salomonsson points out t h a t , a p a r t from several loose finds of a r r o w - h e a d s , at least one closed find had been made in Central Germany, at Neuses, in which an a r r o w - h e a d w i t h t å n g and b a r b s had been uncovered together w i t h the bcaker type so u s u a l t h e r e .
A Snake's Head Ring from Alingsås. Eric Oxenstierna c o m m e n t s on a snake's head ring of gold, which is reproduced on a m a p of Alingsås d r a w n in 1761 (Fig. 1). The ring exhibits a strong resemblancc to various finger- rings from the Iron Age w i t h s i m i l a r decoration. A note on t h e m a p indicatcs t h e location of t h e ring and t h i s enables t h e a u t h o r to trace its m o v e m e n t s from the t i m e w h e n it ceased to belong to J o n a s Alströmer and became incorporated in t h e art collections of Karl Gustav Tessin.
P i l g r i m ' s Badges from Wilsnack in lhe Monasterg R u i n s of Alvastra. R u n e Norberg d r a w s a t t e n t i o n to two coin-like signs of lead (Figs. 1—2) w h i c h w e r e discovered d u r i n g t h e exeavation of t h e m o n a s t e r y r u i n s of Alvastra, t h e oldest Cistercian m o n a s t e r y in Sweden. The two signs are fragments of t w o different pilgrim's badges from Wilsnack in Mark B r a n d e n b u r g , whieh in 1383 w a s , as we know, t h e scene of t h e famous miracle of the three bleeding hösts in the smoking r u i n s of t h e church. The original appearance of t h e badges is illustrated in Figs. 3 and 4. One badge (Fig. 1) b e a r s traces ot red ( v e r m i l i o n ) p a i n t . The t h r e e wafers also a p p e a r on a limestone sign- post n e a r Lubeck. This w a s erected after 1436 and is p a r t i c u l a r l y interest- ing because it is in the shape of a ring c r o s s ; it is of Gotland limestone a n d w a s no doubt m a d e in Gotland. PilgrlnVs badges from Wilsnack have not been found in Sweden before, b u t we have d o c u m e n t a r y evidence t o show t h a t m a n y pilgrimages were made to t h a t place.
Medieval Profane Culture in the Sludg Section of the Museum of N a t i o n a l
A n t i q u i t i e s . Monica Bydbeck describes the new study section a r r a n g e d by t h e
Medieval D e p a r t m e n t of the Museum of National Antiquities for dated finds
from Sweden*s medieval castles, m o n a s t c r i e s and t o w n s . The section is
systematically a r r a n g e d , not w i t h regard to t h e acsthetic effect; its purpose
is essentially practical and didactic.
N O T E S A N D R E V I E W S
A Brief Report on the Swedish Archaeological Expedition to I n d i a . H a n n a Rydh describes in brief t h e r e s u l t s of t h e Swedish excavations at Rung Mahal in the state of R a j a s t h a n . The site is located in a desert area in t h e n o r t h e r n p a r t of t h e former I n d i a n state of Bikaner. The excavations represent m a i n l y t h e so-ealled Kushan period, which embraces t h e first centuries A. D., a n d a n early p a r t of t h e succeeding Gupta period. The p o t t e r y from Rung Mahal indicate a high s t a n d a r d . Vessels of a light red colour w i t h graceful floral motifs painted in black are frequent. W i t h regard to design b u t not t o w a r e they e x h i b i t no doubt s i m i l a r i t i e s t o t h e earlier Mohenjo-Daro pottery.
Middle Ages Congress in Spain. W i l h e l m Holmqvist and Erik B. L u n d b e r g give an account of the Congress held in Spain in t h e a u t u m n of 1953. T h e chief subject of study w a s t h e h i s t o r y of t h e a r t and c u l t u r e of t h e 1st m i l l e n i u m . In view of t h e m a n y t r e a s u r e s of a r t and c u l t u r e w h i c h Spain possesses from t h a t period, interest w a s m a i n l y centred on t h e Visigothic and Mozarabic m o n u m e n t s still preserved p r i m a r i l y in t h e n o r t h and n o r t h - west of Spain in t h e provinces of Navarre, Old Castile, Leon and Galicia.
.4 Measuring Table for Archaeological F i e l d w o r k . E r i k Nylén presents a w o r k - t a b l e for plane-table surveying in connection w i t h archaeological ex- c a v a t i o n s . This w a s tested at t h e V a l l h a g a r excavations in Gotland in 1946—48.
The m e a s u r i n g method is based on t h e alidade-rule principle and t h e a c t u a l a p p a r a t u s is very simple t o m a k e .
The Transactions of the Rogal Academg of Letters, History a n d A n t i q u i t i e s : Xew Series. The Academy's T r a n s a c t i o n s will in future be divided i n t o t h e following t h r e e series, each w i t h its own n u m e r a t i o n : A n t i q u a r i a n Series, Historical Series and Pliilosophical-Philological Series. T h e existing form of t h e T r a n s a c t i o n s will be continued u p to No. 90. The earlier series k n o w n as A n t i q u a r i a n Studies and Historical Studies will at t h e s a m e t i m e be replaced by A n t i q u a r i a n Record and Historical Record; in these each c o n t r i b u t i o n will be published separately as a booklet and not collectively, as h i t h e r t o , as a P a r t .
Some New Books on P r e h i s t o r i c Art. Carl Axel Althin compares s o m e recent publications on prehistoric a r t dealing w i t h t h e new finds at L a s c a u x , Angles-sur-Anglin and Levanzo. The a u t h o r p a r t i c u l a r l y r e c o m m e n d s t h e excellent w o r k s of H. Breuil, M. Almagro, F. W i n d e l s and H. G. Bandi, b u t considers H. Kuhn's book t o be b o t h careless and unscientific.
Nils Ludvig R a s m u s s o n reviews an index compilcd by S. Tunberg. As P a r t
IV t h i s index completes t h e comprehensive w o r k on t h e Middle Ages of
Sweden published by H a n s Hildebrand from 1879—1903.
LITTERATUR OCH KRITIK
H E L M E R TEGENGREN: En utdöd lappkultur i Kemi lappmark. Studier i Nord- finlands kolonisationshistoria. Acta Academiae Abocnsis. H u m a n i o r a XIX. 4. Abo 1952.
Under de senaste åren h a r N o r r l a n d s arkeologi triitt mer och mer i för- g r u n d e n ; dock h a r materialet ä n n u blott stickprovsvis publicerats. F ö r Norges v i d k o m m a n d e är förhållandet analogt beträffande F i n n m a r k e n . Där h a r emellertid del hitlills påträffade materialet i stor u t s t r ä c k n i n g publi- cerats. Även n o r d ö s t r a F e n n o s k a n d i a tycks ha haft en lika intensiv slen- åldersbebyggelse som den, vilken påvisats i n o r d v ä s t r a delen.
Den o e r h ö r d a m ä n g d fornfynd, som gjorts i Norrland, F i n n m a r k e n och nordliga Finland v e r k a r förbluffande på den, som är van alt se å t m i n s t o n e neolitikum ur sydskandinavisk synvinkel, ö v e r a l l t d ä r fångstmöjligheter funnits synes s t e n å l d e r s m ä n n i s k o r ha dragit fram. Och alt det ej varit m ä n - niskor, som levat i u n d a n s k y m d isolering h a r senast visats i Beckers uppsats i Acta Archaeologica XXIII: »Die Nordschwedischen Flintdcpots», även om de Tittspännande m a t e r i a l k o n k l n s i o n e r n a k a n s k e kan m o d e r e r a s på vissa p u n k t e r . Med t a n k e på elt gravfynd, som gjordes s o m m a r e n 1953 i Karle- botn, synes det mig ej omöjligt, alt det t r e p a n e i a d e kraniet frän Nyclv- boplatsen vid Varangerfjorden tillhört en m ä n n i s k a från s y d s k a n d i n a v i e n s neolitikum, vilken slutat sitt liv h ä r uppe. Men bronsåldersfynd vid T a n a - älv, Storkågefyndet, skattefyndet frän Laxefjord och kvinnograven från E k k e r o y visa att det ej b a r a var u n d e r etl ncolitiskl k l i m a l o p t i m u m , som del nordliga F e n n o s k a n d i a hyste m ä n n i s k o r med k u l t u r k o n t a k t e r mot söder, öster och väster.
Vilka voro n o r d s k a n d i n a v i e n s första i n v å n a r e ? F r å g a n h a r d i s k u t e r a t s länge och ulan slutgiltig lösning. Atl det fanns folk h ä r uppe, som u n d e r neolitikum hade k o n t a k t med sydskandinaviens k u l t u r o m r å d e n , torde dock vara ganska visst. Men vad var det, som föranledde d e n n a k o n l a k t och h u r skedde d e n ? Elt klarläggande av dessa frågor är givelvis b i n d a n d e för just d e n n a kontakt, som u p p s t å t t u n d e r speciella geografiska, sociologiska och politiska förhållanden. Men även ur allmänarkeologisk s y n p u n k t äro de av största intresse, då de i sig innesluta p r o b l e m s t ä l l n i n g a r , som k u n n a gälla vid tolkandet av a n d r a etniska förskjutningar, återspeglade i förmåls- f o r m e r n a s s p r i d n i n g s o m r å d e n .
T y v ä r r är det mycket sällan, som vi u t a n skriftliga källor eller muntliga
traditioner verkligen k u n n a påvisa en folkförflyttning och vad som sker,
n ä r t. ex. ett åkerbruksfolk tränger in i elt o m r å d e , som b e h ä r s k a s av en
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
fiske- och j a k t k u l t u r . Vi h a rikt m a t e r i a l från m o d e r n a kulturfolks expan- sioner, men n ä r det gäller förskjutningar d ä r bägge p a r t e r n a ä r o tämligen o p å v e r k a d e av »eldvapenskultur», ä r o vi mycket dåligt u n d e r r ä t t a d e , i s y n n e r h e t n ä r det gäller vårt eget k u l t u r o m r å d e .
Professorn vid Abo a k a d e m i , Helmer Tegengren, h a r i boken »En utdöd l a p p k u l t u r i Kemi l a p p m a r k » givit en ytterst värdefull u t r e d n i n g av mötet mellan en fångstkultur och en s v e d j e b r u k s k u l t u r samt de konsekvenser detta förde med sig. I Kemi l a p p m a r k levde l a p p a r n a tämligen o p å v e r k a d e av omgivande k u l t u r e r ä n d a lill slutet av 1500-lalet, då bl. a. karelska svedje- b ö n d e r började t r ä n g a in pä deras o m r å d e n . I slutet av 1700-talet var den lapska k u l t u r e n förintad. Men redan u n d e r de sista d e c e n n i e r n a av 1500- talet hade l a p p a r n a s existensvillkor något f ö r ä n d r a t s genom den kraftiga ökningen av s k i n n h a n d e l n , som förorsakades av e n g e l s m ä n n e n s u p p t ä c k t av Dvinas m y n n i n g . D j u r s t a m m e n i det viltrika o m r å d e t f ö r ä n d r a d e k a r a k t ä r på grund av den intensiva j a k t e n . D y r b a r a r e skinn blevo svåråtkomliga, vilket hade försörjningssvårigheter till följd för l a p p a r n a .
Kulturväxlingen i Kemi l a p p m a r k lorde så vitt a n m ä l a r e n vet vara den enda »primitiva» k u l t u r v ä x l i n g i Norden, som kan följas i alla sina faser.
P å västnordiskt o m r å d e hade l a p p a r n a tydligen redan i förhistorisk tid övergått till r e n n o m a d i s m u n d e r inflytande av b o n d e k u l t u r e n s fäboddrift och mjölkhushållning.
I Kemi l a p p m a r k levde befolkningen e n b a r t på fångst. Hos dem v a r renjakten, bäverfångsten och fisket de f ö r n ä m s t a i n k o m s t k ä l l o r n a . Denna j a k t k u l l u r förintades som n ä m n t s av svedjebrukets i n t r ä n g a n d e . Man k ä n n e r gäng på gång vid läsningen av Tegengrens arbete lust alt draga paralleller med det »landnam» i D a n m a r k s stenålder, som Iversen (i L a n d n a m i Dan- m a r k s Stenålder, K ö p e n h a m n 1941) skisserat och m a n tycker sig bättre förstå den b l a n d n i n g av b o n d e k u l t u r och fångstkultur, som kan s p å r a s i t. ex. Siretorp, Möllehusen och J o n s l o r p .
»Dramat» b ö r j a r rullas u p p vid mitten av 1500-talet, vid den tid då k r o n a n berövade b i r k a r l a r n a deras u r g a m l a s k a t t e r ä t t . Det iir framförallt f o g d e r ä k e n s k a p e r och tingsprolokoll, som ger materialet. S k i n n u p p b ö r d e n visar först en god tillgång på skinn av olika slag; d y r b a r a s t voro m å r d - och b ä v e r s k i n n e n .
Mantalen i de nio b y a r n a inom Kemi l a p p m a r k höllo sig ganska k o n s t a n i a
u n d e r 1500-talets senare del. »Byarnas relativa o f ö r ä n d r a d e storlek var väl
till en viss grad beroende av de tillgångar på näringsmedel, som stodo till-
b u d s inom det för b y n s familjer förbehållna jakt- och fiskeområdet. F ö r
atl icke nedpressa existensvillkoren eller riskera den naturliga balansen
mellan behov och tillgångar hölls befolkningstalet relativt k o n s t a n t syn-
barligen medelst en medveten barnbegränsning» (s. 33). Detta synes ha varit
fallet även inom svenska och n o r s k a l a p p m a r k e n . Dock visar n o r s k a F i n n -
m a r k e n en mycket stark ökning u n d e r åren 1650—1750, vilket »synes i
lika hög grad bero av naturlig folkökning som av inflyttning» (s. 78). I Kemi
l a p p m a r k tyder en bydelning på att m a n ej lyckats hålla befolkningsantalet
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
k o n s t a n t . B y a r n a s storlek tycks enligt Tegengren h ä n g a s a m m a n med jakt- lagens storlek vid vildrensfångsten. »Jaktlagen o m f a t t a d e i slutet av 1700- talel 8, 10 ä 12 m a n . Dessa tal k o r r e s p o n d e r a på ett slående sätt med medel- talet l a p p a r i de h ä r b e h a n d l a d e l a p p b y a r n a u n d e r 1500-talet» (s. 34).
Bonden som j ä g a r e u t n y t t j a r fångstfolkets l ä r d o m a r .
R e n a r n a s v a n d r i n g s v ä g a r synes h a varit avgörande för b y a r n a s i Kemi l a p p m a r k placering i lerriingen. Varje by hade s å l u n d a sina bestämda jakt- m a r k e r , d ä r det viktigaste villebrådet, renen, u n d e r b e s t ä m d a lider uppen- b a r a d e sig. Där gavs även tillfälle till jakt på a n n a t villebråd. »Man kan därför t ä n k a sig alt ej ens m ä n n e n i äldsta tider för renjaktens skull voro tvungna alt avlägsna sig allt för länga s t r ä c k o r frän byn» (s. 16). Varje b y o m r å d e genomlöptes av ett flodsystem. Dock tvingades m a n i flera b y a r till relativt långa förflyttningar för fiskels skull, n ä r ej b e m m a v a l t n e n gåvo tillräckligt utbyte. I dessa fall u p p s l o d o särskilda s o m m a r b o p l a t s e r , främst vid Kemi träsk.
Tegengren h a r på s. 127 gjort en tabellarisk »rekonstruktion av de forna K e m i l a p p a r n a s a r b e t s å r » . Det uppvisar en r y t m , som i h u v u d d r a g ger >en bild av detta folks liv k a n s k e redan u n d e r förhistorisk tid». F r ä n mitten av j u n ; till slutet av juli fiskade l a p p a r n a i Kemi träsk. L a p p a r n a s vinterby stod då tom. F r å n slutet av juli till slutet av n o v e m b e r pågick vildrens- j a k t e n . Uuder d e n n a tid h a d e lappen flyttat tillbaka till vinterbyn, d ä r k v i n n o r och b a r n saml å l d r i n g a r bodde tills utflyttningen till s o m m a r e n s fiskelägen skedde. Under tiden november till j a n u a r i idkade m a n bäver- fångst. Under d e n n a lid och i februari vistades alla l a p p a r n a i vinlerbyn.
I februari var m a r k n a d , ting och skafteuppbörd. (Jämför den uppsallensiska d i s t i n g s m a r k n a d e n i februari.) F r å n slutet av februari till början av m a j pågick jakt i drevlag.
Att l a p p a r n a levat inom elt tämligen b e g r ä n s a t »livsrum» i n n e b ä r dock ej att de varit isolerade och u l a n k o n t a k t med y t t e r v ä r l d e n . P å g r u n d av sin rikedom på vilt var o m r å d e t u n d e r medeltiden en handelsfaktor av betydelse, som vid Nöleborgsfreden 1323 s t a n n a t u t a n f ö r den svenska riksgränsen. Man h a r antagit att b i r k a r l a r n a , som b e h ä r s k a d e T o r n e d a l e n redan på 1100-talet, bestämt gräns mot Kemi l a p p m a r k med k a r e l a r n a , vilka n ä r m a s t beskattade K e m i l a p p a r n a . Likaledes vittna K e m i l a p p a r n a s handelsfärder u p p till bl. a. Vadsö och T a n a , aft de å t m i n s t o n e i n y a r e tid ej drogo sig för längre färder i handelssyfte.
Säkerligen ha K e m i l a p p a r n a också haft k o n t a k t med h a m n a r n a vid Vita Havet redan på Ollars lid. De viktigaste v a t t e n v ä g a r n a inom Kemi l a p p - m a r k ledde nämligen lill det n o r d r y s k a h a n d e l s o m r å d e t , vilket u n d e r n y a r e tid fick så stor betydelse för h a n d e l n med E n g l a n d och N e d e r l ä n d e r n a (Tegengren s. 25).
Det b a r antagits att Ollars färd till B j a r m a r l a n d ingick som elt led i en handelsroufe driven av de n o r s k a stormän, som bodde i Lofotenområdet.
(Bl. a. O. A. Johnsson, F i n n m a r k e n s Politiske Historie. Kristiania 1932, s. 15 f.)
Denna h a n d e l s r o u t e ter sig n a t u r l i g a r e , om m a n ser den i ett större s a m m a n -
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
häng. Enligt a n m ä l a r e n s mening torde detta n o r s k a handelsföretag ha drivits i medvetet kokurrenssyfte med de öslskandinaviska h a n d e l s m ä n , som h ä m - tade s k i n n v a r o r söder och väster om det östfennoskandiska skogsområdet.
Även skulle jag vilja antaga atl V a r d ö h u s anlagts redan u n d e r vikinga- tiden som stöd för d e n n a h a n d e l s r o u l e . Visserligen o m t a l a s det såsom grundlagt o m k r i n g 1300, men vikingagravfynd visa alt platsen varit bebyggd å t m i n s t o n e vid vikingatidens slut.
Under de förhållanden, som ovan relaterats, levde K e m i l a p p a r n a tydligen relativt ostörda, trots den genom h a n d e l s e x p a n s i o n c n m i n s k a d e villtill- gången, ä n d a lill slutet av 1500-talet. Dä börja finska kolonister t r ä n g a in i Kemiområdet, som mot slutet av 1700-talet är helt u t p l å n a t som j a k t o m r å d e för fångstfolk.
S k a d e v e r k n i n g a r n a tycks ha gjort sig gällande ganska snabbt. Utveck- lingen s a m m a n f a t t a s sålunda av Tegengren. » F i n n a r n a s svedjande och l a p p a r n a s vildrensjakt k u n d e inte utövas inom s a m m a o m r å d e n . Vildrenen fördrevs också av n y b y g g a r n a s cxlensiva boskapsskötsel, som s m å n i n g o m efterträdde svedjebruket. Det skygga villebrådet trivdes ej i n ä r h e t e n av n y b y g g a r n a s i s k o g a r n a och på m y r a r n a betande k r e a t u r , vilkas spillning och urin voro tillräckliga att s k r ä m m a det. L a p p a r n a Ivungos atl retirera mot n o r r eller byta levnadssätt. Valde de den senare utvägen ledde d e n n a s m å n i n g o m till att de två etniska g r u p p e r n a smälte s a m m a n . Då l a p p a r n a blevo bofasta nybyggare och v i l d r e n s s t a m m e n k r y m p t e s a m m a n , stodo åter stora o m r å d e n av den forna l a p p m a r k e n outnyttjade, vilket i sin tur ledde lill nya inflyttningar, men d e n n a gång av l a p p a r med b e t y d a n d e t a m r e n s h j o r d a r , som k u n d e utnyttja de forna vildrens- m a r k e r n a » (s. 57). F ö r h å l l a n d e n a ha ej motsvarighet på svensk botten, d ä r svedjebruket varit m i n d r e a l l m ä n t och i stället m j ö l k h u s h å l l n i n g e n med sin fäboddrift varit d o m i n e r a n d e . Därför böra relationerna mellan l a p p a r och bondebefolkningen i Sverige ha ställt sig a n n o r l u n d a . Tegengren s a m m a n - fattar f ö r h å l l a n d e n a : »Liksom det u n d e r 1700-talet för k e m i l a p p a r n a blev en nödvändighet att l ä m n a sina ursprungliga näringsfång och antingen fly u n d a n n y b y g g a r n a eller själva övergå till alt u p p t a g a å k e r och äng. synes det på ett tidigare stadium ha blivit nödvändigt för l a p p a r n a inom de svenska och n o r s k a l a p p m a r k e r n a att övertaga n o r d b o r n a s m j ö l k k u l t u r och ut- veckla den efter sina behov och möjligheter» (s. 231).
Av stort intresse u r arkeologisk s y n p u n k t är kapitlet om renfångsf, bäverfångst och fiske med ingående u t r e d n i n g a r om olika fångstmetodcr.
T r a k t e r n a k r i n g Kemi och E n a r e voro tydligen bland de b ä v e r r i k a s t e i Norden. F ö r en arkeolog inställer sig frågan om inte R o v a n i e m i h a c k o r n a , som ha sin intensivaste spridning just i dessa trakter, kan ha a n v ä n t s i s a m b a n d med fångst av något slag. Inga av de fångslmetoder, som Tegen- gren berör, synas dock k u n n a sältas i s a m b a n d med R o v a n i e m i h a c k a n .
Tegengren h a r även gjort en u t r e d n i n g av l a p p a r n a s och v i l d r e n a r n a s
u t b r e d n i n g . H a n anser atl såväl l a p p a r som vildren funnits ända ned till
F i n s k a Viken. Vad Sverige beträffar fanns vildrenen till början av 1700-talet
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
ända ned till Ljungan. Några uppgifter om vildrenens utbredning i Sverige före denna tid ingår tyvärr ej i Tegengrens arbete. Frågan huruvida lappar och renar funnits ända ned till mellersta Sverige under slutet av järnåldern, står ännu öppen. Men som en kuriositet vill anmälaren i detla sammanhang framdraga två exempel pä att lappar och renar åtminstone under 1600-talet fanns därstädes. Dels omtalar Gyllenius i sin dagbok (Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622—1667, utg. av finska statsarkivet genom R. Hausen, Helsing- fors 1882 s. 32) att han sett lappar och renar i södra Värmland, dels avbildar Dalberg i Suecia Antiqua lappar med renar på sticket över Hedemora. I bägge dessa fall gäller det givetvis tamrenar.
För en arkeolog bjuder Tegengrens bok en fascinerande och tanke- väckande läsning. Dock erfar man en viss beklämning, då man betänker hur många faktorer som spelat in bara vid detta speciella områdes kultur- växling. Man hade nämligen, om det gällt alt enbart med arkeologiskt material förklara de olika fasernas relationskedjor endast kunnat nå mycket få fakta. Handel och jordhunger är här de direkt drivande krafterna.
Inom ett annat område skulle kanske andra faktorer ha spelat in. Men elt står klart nämligen att skinnhandcln måste ha haft enorm betydelse för hela Nordens handelssfär under forntiden. Ju mer utpräglad bondebygden blev i sydskandinavien, dess intensivare torde jakten och skinnhandeln ha be- drivits i norra Fennoskandia.
Hans Christiansson
252
NOTES AND REVIEWS
An Interesting Slone Age F i n d from Hälsingland. Lili Kaelas c o m m e n t s on a stone i m p l e m e n t sent to the Museum of National Antiquities for age d e t e r m i n a t i o n . The u n u s u a l shape, w h i c h is w i t h o u t c o u n t e r p a r t and is a c o n t a m i n a t i o n of t w o k n o w n types of objects, a so-called pick-axe a n d a n axe, causes t h e a u t h o r e s s to date t h e Implement to t h e Neolithicum.
Some P r e h i s t o r i c S t i r r u p s from Uppland. Anne-Beate J o n s s o n publishes some Swedish finds of s t i r r u p s , p r i m a r i l y from Uppland, w h e r e Sweden's oldest types of s t i r r u p s have been discovered (Vendel, boat-grave III, Fig. 1 ) . It seems likely t h a t the s t i r r u p w a s first used d u r i n g t h e centuries i m - mediately preceding t h e b i r t h of Christ by some of t h e Asiatic n o m a d tribes of t h e steppes. The frequent finds of s t i r r u p s in Uppland m a y p e r h a p s indicate t h a t the settlers t h e r e were m o r e e q u e s l r i a n t h a n other Swedes.
Swedish F i n d s of Hgpocaust Slabs from the Middle Ages. In 1950 I. Anderson published in t h i s perlodical an account of a medieval h o t - a i r stove of hypocaust type from lhe so-called Bishop's House at Vadstena, d a t e d 1473. Stoves of t h a t kind were covered w i t h l i m e s t o n e or brick slabs pcrforated w i t h characteristic circular holes for the passage of t h e hot a i r . H a r a l d Widéen now presents other s i m i l a r finds (Figs. 1—7), one of w h i c h ( F i g . 5) is valuable in providing a date for these stoves; for it w a s pre- s u m a b l y converled into a grave cover d u r i n g t h e l å t e r Middle Ages.
Birch-bark Letters. Ture Arne d r a w s a t t e n t i o n to several finds of letters inscrlbed on b i r c h - b a r k . These were recently discovered in different find l a y e r s from t h e Middle Ages (c. 1100—1500) in archaeological e x p l o r a t i o n s in the old t o w n of Novgorod on t h e river Volkhov. Most of these letters a r e of p r i v a t e n a t u r e and deal w i t h t h e fur t r a d e , fcudal t a x a t i o n in t h e late 15th c e n t u r y and o t h e r such m a t t e r s .
Hans Christiansson reviews H. Tegengren'» w o r k »An Extinct L a p p Culture in Kemi L a p p m a r k » , which describes the impact between a hunter-fisher c u l t u r e and a forest-clearing c u l t u r e . The p o p u l a t i o n of Kemi l a p p m a r k lived by h u n t i n g and fishing alone, and r e m a i n e d c o m p a r a t i v e l y unaffected by s u r r o u n d i n g c u l t u r c s u n t i l t h e end of t h e 16th c e n t u r y , w h e n Carelian and other farmers began to encroach u p o n t h e i r t e r r i t o r y . By the end of t h e 18th century t h e Lapp c u l t u r e w a s destroyed.
253
LITTERATUR OCH K R I T I K
ANDERS BUGGE, NOBSKE STAVKIRKER. DBEYEBS, OSLO
Norges mcdeltidskonst är icke obekant. Harry Fett har i en livsgärning lagt den klar för oss. Andreas Lindblom och Aron Andersson ha från svensk sida fördjupat vår kunskap. Härtill kommer det nuvarande ledarcnamnet i Nor- ges äldre konsthistoria, Oslo-professorn Anders Bugge, välkänd i den svenska fackkamratkretscn genom sitt intresse även för östskandinavien och sina studieresor till Gotland och till andra svenska konstcentraler. Hans nya bok handlar om Norges stavkyrkor. Genom den monumentala illustrationen och den suggestiva texten får man en god föreställning om denna enastå- ende konstart som växte i sitt trämaterial medan hela Europa byggde sten- katedraler. Av sådan europeisk gotikstil ser man icke en aning i norska landsbygdens träkyrkor, vilkas uppåtstigande djärvhet är mera lika kine- siska tempel än europeiska helgedomar! Pä elva- oeh tolvhundratalen växte
•det kring stavkyrkoportalerna en tropisk rikedom av skuren ornamentik med slingor, hjältesagor och cn mängd drakar. Man kan väl förstå att Bugge icke anger någon utländsk inspirationskälla för dessa former, deras norska fullkomliga egenart tycks vara sig själv nog. Likväl vore det rättvist att minnas — åtminstone för 1130—70-talen — att Norges dåtida metropoli- tankyrka (liksom Danmarks och Sveriges) var den danska Lunda-dömen, och jag menar det är ofrånkomligt, att de trolska stavkyrkoportaler, som innefattas av två kolonner, vars kapital krönas av var sitt lejonartade under- djur som ofta vridit sin bakdel två gånger runt — att, säger jag, dessa ingångar med sina djur äro barn av Lunda-dömens nordportal och ursprung- liga västportal med dess kapitäl-lejon. Det förefaller mig ofrånkomligt att man bör grunda en datering i Norge därpå — eljest saknas dessvärre alla konkreta årtal. Borgund stavkirke, där även den geometriska bandorna- mentiken har någon likhet med Lunda-skolan (t. ex. Hablingbo gamla nord- portal på Gotland), skulle då få skäl för en datering till omkring 1150 eller något därefter. Bugges illustrering med datering av Lom stavkirke med stil- drag lika Borgund visar vår i denna punkt lyckliga enighet. Bugge behand- lar också, mera översiktligt, skulptur och målning i interiörerna. Bland detaljer i Hegge stavkirke avbildar han ett trollhuvud som i sin härliga galenskap är jämngott med en Picasso. Ytterst märkvärdig är hans Bennebu portal med kolonnerna krönta av skäggiga manshuvuden ur vars munnar slingrande band (ormar?) utgå, den dateras »tidigt 1100-tal» och syns också mig, på grund av att lundensiska motiv saknas, vara »pra?-luudensisk».
Förgäves söker man däri kristna symboler! — Bugges bok är i sanning lika mycket en rolig läsning som ett präktigt stycke ny norsk konstvetenskap.
Jag lyckönskar honom och hans läsare.
Johnny Roosval
331
NOTES AND REVIEWS
.4 F i n d from Norrby in Vårfrukyrka P a r i s h , Uppland. Andreas Oldeberg presents some objects belonging to an earlier find which has been stored in t h e Museum of National Antiquities since 1875. These objects comprise fragments of a bronze bladc, an a r r o w - h e a d of bone, an axe of h o r n and a stone ball. Arrow-heads of bone of t b i s type were not previously known from the Bronze Age in Sweden.
Horsemen and Deer on S c a n d i n a v i a n Grauestones. Eric Oxenstierna presents a n u m b e r of S c a n d i n a v i a n gravestones from t h e t i m e preceding t h e Viking raids which cxbibit certain symbols connected w i t h the j o u r n e y of t h e deceased to the kingdom of death. Here, for instance, are t h e h o r s c m a n and bis dögs (Figs. 1-3), p r o b a b l y the dead m a n bimself on his w a y t o t h e next world. Here is t h e deer (Fig. 4 ) , probably a reference to t h e idea t h a t t h e deer shows t h e w a y to t h e next world, and here is t h e stallion baiting too, a symbol of the j o u s t i n g which took place at lhe i n t e r m e n t of t h e deceased.
J o h n n y Roosval reviews a recent book by Professor Anders Bugge of Oslo nn the stave churches of Norway. W i t h its magnificent i l l u s t r a t i o n s and vividly descriptive text, t b i s w o r k gives a realistic idea of a u n i q u e form of artistic expression which produced t e m p l e s of wood while all t h e rest of Europé b u i l t c a t h e d r a l s of stone. The reviewer indicafes, however, certain affinities between t h e richly o r n a m e n t e d porebes of t h e 12th and 13tli c e n t u r y stave churches and tlie n o r t h (originally w e s t ) porch of Lund Cathé- dral w i t h its lion capitals. He b d i e v e s t h a t these could be used as a basis for d a t i n g and r e m a r k s t h a t it should be borne in mind t h a t from c. 1130-80 lhe Catlu-dral of Lund w a s the m c t r o p o l i t a n church of Norway (as also of D e n m a r k and S w e d e n ) .
English s u m m a r i c s of the official i n q u i r y on Mälsåker H a l l and t h e
official i n q u i r y into the organization of regional inspectors of a n t i q u i t i e s ,
t h e Swedish text of which a p p e a r s u n d e r the beading »Aktuellt» on p. 333,
will be found on pp. 334 and 341 r e s p e c t i v d y .
BIBLIOGRAFISKA MEDDELANDEN
F R Ä N
KUNGL. VITTERHETS-, HISTORIE- OCH ANTIKVITETS AKADEMIENS BIBLIOTEK
Av Maja Lundqvist
T i d s k r i f t e r o c h s a m l i n g s v e r k i n k o m n a u n d e r t i d e n 1/7 1 9 5 3 - 3 0 / 6 1 9 5 4
Acta archaeologica. 23, 1952: T. J.
A r n e , Die W a r ä g e r f r å g e u n d die sowjetrussische F o r s c h u n g . — C. J.
B e c k e r , Die n o r d s c h w e d i s c h e n F l i n t d e p o t s . E i n Beitrag z u r Geschich- te des neolitbischen F e r n h a n d d s in S k a n d i n a v i e n . — M.-L. B u h I, Anti- quities from Djerabis in Syria. — H.
H e 1 b se k, Spelt (Triticum spelta L.) in b r o n z e age D e n m a r k . — Preserved äpples a n d P a n i c u m in the prehisto- ric site at N ö r r e S a n d e g a a r d in Born- h o l m . —• T h . M a t h i a s s e n , An a m b e r eik head from Zealand. —•
C.-A. M o b e r g , Between La T é n e II a n d III. Studies on t h e f u n d a m e n - tal relative chronology. — Uber die R a h m e n v e r z i e r u n g der Goldbraktea- ten. — J. N e u s t u p n y , Polissoirs néolithiques en os. — T b . R a m - s k o n , Découverte n o u v d l e de signes cupelliformes et de roues solaires d a n s des t o m b e a u x de Fåge d u b r o n z e . — P . J. R i i s, An Augustan a l t a r from T a r c n t u m . — T h e pedig- ree of some H e r a d e s figures from T a r s u s . — A. Ä y r ä p ä ä , Estnische Bootäxte.
Arkiv för n o r d i s k filologi. Bd 68, 1963: F . G e a I m e r , Haben die G e r m a n e n vergiftete Schwerfer ver- w e n d e t ? — V. K i i 1, Rune-rimet p å Sfraumsbrynet. — K. G. L j u n g-
g r e n , Ordet nytiabol och syd- svenskt fäbodväsen u n d e r medelti- den. — L. W o l f f , Rec. av E . Schwarz, Goten, N o r d g e r m a n e n , An- gelsachsen.
Nordisk n u m i s m a t i s k u n i o n s Med- lemsblad. 1952: G. G a l s t e r , Holger
Danskes jeton. — F . L i n d a h l , U n d e r s ö g d s e r n e p å Hjelm. — 1953:
K. E 1 d j ä r n, Et n y t sölvfund p å Island. •— A. E r n s t , Nyere fund af m o n t e r fra D a n m a r k og hertug- d ö m m e r n e .
Nordisk n u m i s m a t i s k årsskrift, 1951. (tr. 1953): G. G a l s t e r , De n o r d i s k e guldbrakteafer. E n a n m e l - delse. — Karolingiske m o n t e r fundne i D a n m a r k . — »Der Rest ist gut». — H. H o l s t , Nye b i d r a g till belysning av Honfunncts m y n t e r . — B. H e l m- f r i d , N o r r k ö p i n g s m y n t m ä s t a r e . — A. P l a t b a r z d i s , Myntsedlarna 1716 och 1717. — S. W a 11 i n, H e n r y de la Vallée och Carl X Gustafs be- g r a v n i n g s p e n n i n g a r . —• H. W i d c e n, Karlsteen, Hedlinger och grafiken.
Årsberättelser [från m y n t k a b i - nett och m y n t v e r k i de n o r d i s k a län- d e r n a å r 1950.]
T h e Scandinavian economic history revlew. 1 : 1 . 1953: S. B o l i n , Mo- h a m m e d , Charlemagne a n d Ruric.
342
H 1 H I. I O G I A F I I K A M E D D E L A N D E N
Antikvariska studier. 5. (K. Vitt.
Hist. och Ant. Akademiens H a n d - lingar, 83.), 1953: L. K a e l a s , Den ä l d r e m e g a l i t k e r a m i k e n u n d e r mel- lan-neolitikum i Sverige. — A. A n - d e r s s o n , St. Mikael i Häverö, ett r h e n l ä n d s k t arbete. — M. S t e n - b e r g e r & P. B e r g h a u s . Der Schatz von Sigsarve. 1. F u n d b e s c h r e i - bung. 2. Munzenverzeichnis. — O.
R y d b e c k , L u n d e n s i s k a stenhug- g a r m ä r k e n .
Ujärrbygden. Bjure h ä r a d s hem- bygdsförenings j u b i l e u m s å r s b o k 1953:
M. S t r ö m b e r g , Vapen och verk- tyg från Bjärebygdens forntid. — E. J. S ö d e r m a n , F o r n m i n n e n i Bjäre h ä r a d .
Blekingeboken. 1953: O. W a 1 d e, A b r a h a m Hiilphers resa genom Ble- kinge 1759. — R. T h o m a s s o n , Vitasfen. •— A. H a m m e l i n , E l t p a r offerstenar i Sörby, Ronneby socken och Saltäng, F ö r k ä r l a socken.
— B r o n s å l d e r s r ö s e n p å H a m r a b a c k e n och Målaberget. — 1954: A. H a m - m e l i n , Myrbacken vid P å t o r p . Två forngravar. — Gamla b r o n vid Vie- ryd. Ett r e s t a u r e r a t f o r n m i n n e . — B. W i 1 h s s o n, K r i s f i a n o p d u n d e r - sökningar 1953. — I. A t t e r m a n , Sfentoftenstenen. K o m m e n t a r till elt dateringsförsök.
Bygd och n a t u r . 1953:3: C. .1.
L a m m , Magasinerad konst.
Credo. Katolsk tidskrift. 1953:5:
R. W e h n e r S J , Clairvaux—Al- vastra—Vadstena.
E t h n o s . (Statens etnografiska m u - seum, Stockholm). 1953:3—4: J.
G r a n l u n d , Birdskin caps. A cultu- ral element of the aretie and north- ern c o u n t r i e s .
F a t a b u r e n . 1954: B. H i l l g r e n , Mästaren lill H a m i n a r s v a l l s m å l n i n g -
a r n a . — K. H o 1 m q u i s t, Ett silver- skrin från s t o r m a k t s t i d e n .
F r å n bergslag och bondebygd. 1923:
K. E. S a h l s t r ö m , Närkes d o m a r - ringar. ~ B. W a l d é n , Olof den helige, J a r l Sigtrygg och J o h a n Gös- taf H a l l m a n . — G. H a z e l i u s B e r g , Ett K ä g l e h o l m s i n v e n t a r i u m från 1554. — T. 0 : s o n N o r d - b e r g , Magnus Gabriel De la Gardies Kägleholm. — B. L a q u i s t , F r å n hedning till kristen.
F r å n Borås och de sju h ä r a d e r n a . 1954: S. T u n b e r g , S j u h ä r a d s b y g - den. — E. C a r l s o n , Om k y r k d u k a r och a n d r a d u k a r .
F r å n bygd och v i l d m a r k t L a p p - land och Västerbotten. 1950: N. E.
A n r u p , Bilderna b e r ä t t a . Legender illustrerade i Lulestiffets k y r k o r . — R. Ä s t r ö m, Helig s k r u d och li- turgiska färger. — A. L i n d s t r ö m , Våra k y r k k l o c k o r . Nägra uppgifter och d a t a . 4. — 1951: E. M i 11 e s, Tvä k y r k o r . Dorotea k y r k a och T o r e k y r k a . —• H. B e r l i n , En l a p p - m a r k s k y r k a s öden genom elt och ett hälft sekel. [Lycksele]. •— A. L i n d - s t r ö m , Våra k y r k k l o c k o r . 5.
F r å n å d a l a r och fjäll. H ä r n ö s a n d s stifts julbok, 1953: G. S m e d b e r g , S ä g e n k y r k o r n a i Lockne.
F ö r e n i n g e n Gamla Chrlslianstad.
Årsskrift 1953: T h . A n d e r s s o n , Kristianstads äldsta r å d h u s . En bygg- nadshistorisk studie. — S. N o r d e n - s k j ö l d , Gravvården u t a n f ö r k y r k a n .
Geologiska föreningens i Stockholm F ö r h a n d l i n g a r . 1954: 2: E. d e G e e r, Skandinaviens geokronologi.
Gotländskt arkiv. 1953: W . K r a u- s e. E n vikingafärd genom Djnepr- forsarna. Efter r u n i n s k r i f t e n p å Pilgårdsstenen. •— R. N o r b e r g , Gothemsaposteln — ett Vadstena-
343
M A J A L U N D Q V I S T
arbete från o m k r i n g 1470. — N. S ö- d e r b e r g . Studier över Valdemars- laget. — G. A r w i d s s o n , En foto- grafisk inventering av äldre bygg- n a d e r . — V. J o h a n s s o n , Got- ländsk bibliografi 1951.
Göteborgs historiska m u s e u m . Ärs- Iryck 1963 (tr. 1954): Historiska museet med m y n t k a b i n e t t e t och m i l i t ä r m u s e e t på Skansen K r o n a n . Berättelse för 1952. — A. S e l l e r - w a 11, »Kronhustapeten». — II. W i - d é e n , E n b r o n s h ä s t från medel- tiden. — G. C l e m e n s s o n , Kristinc k y r k a s i Göteborg äldsta tornspira.
— M. K j e l l i n , Ett h a n d d s p a l a l s i 1700-lalels Göteborg. Sahlgrenska huset. N o r r a H a m n g a t a n 14. Bygg- nadshistoria.
H a n d l i n g a r a n g å e n d e Villands hä- r a d . 11, 1954: l i . S t r ö m b e r g , Vi- kingatiden i Villands h ä r a d . — C.
O 1 o f s o n, Högkorsbyggct i Alins k y r k a år 1280 och Ahus a k a d e m i . — K. B e n g t s s o n , Series p a s t o r u m i Ivetofta. — T h . A n d e r s s o n , Bor- gar och h e r r e s ä t e n inom Villands h ä r a d .
H i s t o r i r l ä r a r n a s förenings årsskrift, 1953: G. II a s s e 1 b e r g, Visbyrätt och Visbyhistoria.
Historisk tidskrift. 1 9 5 4 : 1 : G.
H o l m g r e n , När försvann Mora sten?
K. H u m a n i s t i s k a vetenskaps-sam- fundet i Uppsala. Årsbok 1953: J.
S a h l g r e n , F a r l e d e n mellan Upp- sala och Trälhavet. — S. L i n d - q v i s t , Vägar och m a r k n a d e r i Upp- s a l a l r a k t e n från forn- lill Vasatid.
Hyltén-Cavalliusföreningen. Års- bok. (Kronobergsboken) 1953: B. G.
S ö d e r b e r g , Målaren Amunds p r o - cessionsfana. — Staffanslegenden och
m å l n i n g a r n a i Dädesjö. — J. S t e n -
v a l l , Granliults k y r k a . — S. J a n - s o n , B i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s inven- tering av fasta f o r n l ä m n i n g a r i Kro- nobergs län. — S. B ä c k s t r ö m , E n fyndplats från stenåldern i Helige å. — W. D e G e e r , Kylhult s k a n s i Kronobergs län.
H ä l s i n g e r u n n r . En h e m b y g d s b o k . 1953: I. S w a r t 1 i n g. Sankt Anto- nius eremiten. F ö r s ö k lill a t t r i b u e - ring av tre bälsingska Gullesonsbil- der. — G. W a l l é n , Stor-Hälsing- land. — M, ö s t l u n d , Dekorativt inredningsmäleri i H ä l s i n g l a n d s b o n d e h e m . — N. B e r g s t r ö m , En b r u k s k y r k a s öde. Några dala om kapellet i Maråker. — O. B j ö r k- m a n. O h n b a c k e n och Baldershagc.
— G. F o r s b e r g , Ljusdals klock- stapel.
J u l b o k för Västerås stifl, 1951: E.
O. B j ö r s e 11, S:t Nicolai k y r k a i Arboga. — E. H a n s s o n , Kyrksilv- ret i Arboga l a n d s k y r k a . — H. D a h l - k v i s t , Mockfjärds k y r k a s historia.
— 1952; N. M a r v i c k, Hosjö k y r k a i ny gestalt. — K. V. O. D a h l g r e n , Tessins torn och J u p i t e r t o n a n s .
J u l h ä l s n i n g till församlingarna i ärkestiftet. 1953: B. W a l l m a n , J a k t e n efter en dopfunt [Hille]. — A. T h y r e s t a m . E n försvunnen k y r k a [Gävle]. K y r k o r i ny ge- stalt. Frösthult, H a r b o . Hassela, Häg- geby, Vätö. Östervåla.
J u l h ä l s n i n g a r lill f ö r s a m l i n g a r n a från p r ä s t e r i Göteborgs stift. 1961:
E. E r i c i , Kring den å l e r u p p s t å n d n a J o n s e r c d s o r g d n . — B. J a n s s o n , Knmmeslövs k y r k a .
J u l h ä l s n i n g a r till f ö r s a m l i n g a r n a i S k a r a stift. 1953: N. S t e n e r m a r k , Klenoder i vår d o p i k y r k a . — E.
P e r s s o n , Sentida s o c k e n b i l d n i n g kring Stråken.
344
B I B I. I O G R A K I S K A M E D D E L A X I) E N
J ä m t e n . 1953: K. B o m a n , Offer- dals k y r k a . — A. N i l s o n , Äldre byggnader i Östersund. — E. M a n- k e r. Vad l a p p m a r k e n gömmer.
Några intryck från Nordiska museets och l a n d s a n t i k v a r i e r n a s l a p p m a r k s - u n d e r s ö k n i n g a r . — M. N o r d c r- m a n n . F y n d och förvärv. J ä m t - lands läns m u s e u m s accession 1953.
Kalvsviks hembygdsförening. Års- skrift, 1952: H. P e t e r s s o n , Kalvs- viks gamla k y r k a s u l d ö m a n d e och u n d e r g å n g . — Kalvsviks k y r k a 100 är, 1852—1952. — — Kalvsviks ny- r e n o v e r a d e k y r k a h a r återinvigts.
Konsthistorisk tidskrift. 1953:3/4:
(Studies of the illumination of me- dieval m a n u s c r i p t s ) : C. N o r d e n - f a l k , Golden books in Scandina- vian collections, Retrospect of an exhibition. — S. P ä h l m a n , Biblio- g r a p h y . — C. A. N o r d m a n , Eine oftonische Miniatur im Nationalmu- seum F i n n l a n d s . — A. B o e c k 1 e r, Zur b ö h m i s c h e n Buchkiinsl des 12.
. l a b r h u n d e r l s . — F . W o r m a 1 d, Aflerthoughts on the Stockholm exhi- bition. — M. H a r r s e n, Pen-and- ink miniafurcs in 15th century Dutch miniature*. — E. P a n o f s k y , Guel- ders and Utrecht. A footnote on a recent acquisition of fhe National- m u s e u m at Stockholm. — A. B e r g h - m a n, Quelques precisions héraldi-
ques relatives a u x m a n u s c r i t s de 1'expostion des »Livrés d'or».
Kulturen, 1953 (Ir. 1954): H. A r b- m a n, Det äldsta glaset. — S. T.
K j e l l b e r g , E u r o p e i s k t glas. — Devis och emblem. — E. F e x, F l a s k o r .
Linköpings biblioteks H a n d l i n g a r . N . S . Bd 4 : 3 , 1953: C. N o r d e n f a l k , E n medeltida bönbok från Metz i Linköpings stifts- och landsbiblio-
tek. — S. O. .1 a n s s o n, Ett kalen- derfragment i Cod. Line. Kh 54. — R u n s t a v a r n a i Linköpings stifts- och landsbibi. — T. L e n k. Vapnen i Lin- köpings stiftsbibl:s raritetskabinctt.
Linköpings stads m u s e u m . Berät- telse för år 1952: B. C n a t t i n g i u s , D o m k y r k o f ö r s a m l i n g e n s församlings- hem. Några byggnadshistoriska iakt- tagelser i s a m b a n d med b y g g n a d e n s r e p a r a t i o n 1952.
Linköpings stifts julbok. 1953: B.
C n a t t i n g i u s . Lotta och Örberga
— två n y r e s t a u r c r a d e k y r k o r . L u n d s stifts julbok. 1963: C. H o m- m e r b e r g, K y r k a n och h a v d . — H. A n d e r s s o n , Bjärshögs gamla k y r k a .
L u n d s universitets historiska m u - seum. Meddelanden. 1953: B. S t j e r n - q u i s t , T. N i l s s o n & O. N y b e- 1 i n, Some stone age fisbing t a c k l e from Scania. — C.-A. A l t h i n , Zwei bronzezeitliche Opferfunde. — Zwei Glasbecher mit eingeschliffcnen Ovalen in schonischen P r i v a t s a m m - lungen. — M. S t r ö m b e r g , F l a c h - gräberfelder aus der Bronze- und Eisenzeit in Valleberga, Schonen.
— Eine silbertanschierte Eisenaxl im Historischen Museum zu L u n d .
— H. A r b m a n, Hague-Dike. Les fouilles 1951 et 1952. — E. C i n t h i o , T h e l l t h century c a t h é d r a l c h u r c h in L u n d . — B. A l e n s l a m - P e - t e r s s o n, Ein s p ä t m i t t d a l t e r l i c h c r F i n g e r r i n g bei L u n d . — B. R o s é n , Pilgerabzeichen in einem Grabfund von Helgonabacken, L u n d .
L y c h n o s . L ä r d o m s h i s t o r i s k a s a m -
fundets å r s b o k . 1963: A n d e r s
B e r c h , Metod att u t r ö n a folkens
u r s p r u n g med hjälp av deras jord-
b r u k s r e d s k a p . Utg. av B. J i r l o w .
M A J A L U N D Q V I S T
