Beskrivning av en konserveringsmetod för läderföremål Blomberg, Eva Brita
Fornvännen 1962(57), s. 346-351 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1962_346
Ingår i: samla.raa.se
tagaren till detta m o d e r n a altare, all ett bevarat pilasterornament skulle återge den oslfrisiska staden E m d e n s vapen och att delta vore elt bevis för att Steen- winkel skulle vara u p p h o v s m a n n e n . Bortsett ifrån att det ej finns ett enda exempel på att stadsvapen placerats på allaren, så kan m a n liitt konstatera, att ornamentet ej är en sköld i heraldisk mening. Därtill k o m m e r alt det s a k n a r stadsvapnets femuddiga krenelerade m u r och vågor saml att E m d e n s harpya skall ha fågelkropp, medan på o r n a m e n t e t avbildats en k v i n n o k r o p p . Steenwinkels eventuella hembygdskänslor för Emden, där h a n ej var född utan endast tillbragt några ungdomsår, kan m a n också helt Himna ur räkningen.
Det finns sålunda icke något påvisbart s a m b a n d mellan det m o d e r n a altaret och Hans van Steenwinkel d. ä. Obestyrkt är också påslåendet alt fragmenten tidigare ingått i en altaruppsats, som skulle ha haft sin plats i högkoret i Halmstads k y r k a .
Troligen hade Halmstads kyrka vid början av 1600-talet ä n n u kvar sill medellida altare, sannolikt elt a l t a r s k å p . Åtskilliga inventarier av trä h a r med all säkerhet förstörts vid den stora b r a n d e n 1619.
Märta H ä b n e l
EN NOTIS OM KYRKSKEPP
I Dunkers församlings k y r k b o k N nr 1 slår på sid. 47 följande, nedskrivet av k y r k o h e r d e P e t r u s Elise Nercie.
"Anno 1649 om S o m m a r e n kom till Dunkers prästgård en Studen tiisk född hwilken h a r giort itt Skep som hänger i Malma Kyrkio, dhet Qwarthers Mestaren Welb. J ö n s Eriksson Silfwerbrand hade låhtit giöra. H o n o m h a d e iagh en Månads tijdh hos migh i Dunkers prästegård att giöra itt till Dunkers Kyrkio, dhet nu dher henger, och Kostade ther u p p å alla saker huilket belöp sigh öfr 4 Rigs Dall."
Bägge skeppen är nu försvunna. Notisen är intressant, då den synes visa att den vanliga förklaringen till k y r k o r n a s "votivskepp", nämligen att en sjöman i nöd skulle ha lovat skeppet till sin hemsocken, icke äger sin giltig- het beträffande dessa bägge skepp. De synas i Dunker och Lilla Malma enbart ha haft en dekoraliv uppgift att tjäna.
Ivar Schnell
BESKRIVNING AV EN KONSERVERINGSMETOD FÖR LÄDERFÖREMÅL
Under hösten 1961 insändes för konservering till Riksantikvarieämbetet en ovanligt stor mängd föremål, främst från de fyndrika stadsgrävningarna i Söderköping och Gamla Lödöse. Detta stora material dominerades av trä-
och läderföremål, vilka, då de anträffades i fuktigt skick, fordrade ett ome- delbart o m h ä n d e r t a g a n d e för att icke k r y m p n i n g och sprickbildning eller mögel- och baktcrieangrepp skulle förstöra dem. Inför denna a n h o p n i n g av fynd blev det nödvändigt att utarbeta en konserveringstekniskt tillfredslällande och i praktiken enkel metod, vilken samtidigt gav eft godtagbart resultat ur museal synpunkt.
Ett förfaringssätt, som väl fyller de ställda a n s p r å k e n , h a r utarbetats av konservatorn vid Riksantikvarieämbetet, docenten Arne Strömberg samt ingen- jören Torsten Dahlbäck, vilka välvilligt medgivit att metoden publiceras.
E n diskussion och beskrivning av metoden och dess u t a r b e t a n d e följer nedan.
F ö r att läsaren lättare skall förstå b a k g r u n d e n till problemet, skisseras först i korthet h u d e n s histologi och effekten av garvning.
Den huvudsakliga delen av djurhuden, läderhuden, uppbygges av äggvite- ämnen (proteiner, framförallt kollagen), som bilda långa elastiska fibrer.
Dessa fibrer h a vid sin yta adsorberat vatten, som dels gör dem elastiska, dels bidrar till att de lättare glida mot v a r a n d r a . Bearbetas inte huden, t o r k a r den och blir h å r d .
Plendcrleilh1 o m n ä m n e r ett flertal sätt att bearbeta h u d a r , av vilka några numera endast ha historiskt intresse. Lädret i de fynd, som inledningsvis nämndes i denna artikel, ha sannolikt beretts enligt den av h o n o m o m n ä m n d a metoden med vegetabiliska garvämnen. Denna metod, liksom den m o d e r n a g a m l i n g e n med oorganiska ämnen, h a r lill resultat, att h u d e n bibehåller sina naturliga egenskaper och bättre skyddas mot bakteriell inverkan. Den p r o d u k t m a n då erhåller benämnes läder.
Att plasticileten hos lädret bibehålles genom garvningen beror på att garv- ä m n e n a tillsammans med kollagenfibrerna binder det fiberadsorbcrade vatt- net h å r d a r e . Genom mikrobiologisk inverkan, nedbrytning på kemisk väg, t. ex.
av h u m u s s y r o r i jorden, eller genom fysikalisk inverkan, t. ex. vid långvarig läkning i vatten, oxidation, upphettning o. s. v., förlorar lädret sin förmåga att hålla vatten och blir härigenom hårt, sprött och oelasliskt. Krympning är också en vanlig följd av denna uttorkning. Vid behandling av nytt läder är det därför naturligt atl genom tillförande av vissa ä m n e n (genom ingnid- ningl motverka uttorkningen. Detta sker genom infettning, som h i n d r a r in- trängandet av skadliga substanser och i viss grad m o t v e r k a r avdunstning av vatten.
Beträffande behandlingen av gammalt läder, som är mer eller mindre ut- torkat, h a r man tidigare tillämpat olika metoder, som i korthet skola b e r ö r a s .
F ö r s ö k att impregnera läder med vax eller a n n a t fett i emulsion h a r endast lett till att de yttre skikten u p p m j u k a t s något, m e d a n de inre fortfarande för- blivit h å r d a och spröda. Feltet h a r dessutom givit en kladdig yta och efter längre tids förvaring undergått nedbrytning, " h ä r s k n a t " . Härvid h a r en god grogrund för bakterier och mögelsvampar uppstått.
1 Plcnderleith, H. J., T h e Conservation of Antiquities and W o r k s of Art.
Rumjancev2 h a r beskrivit en i Moskva a n v ä n d metod, enligt vilken lädret behandlas med en vattenlösning av 0,7—2,5 v i k t s - % polyvinylalkohol och 40—42 volyms-°/o glycerin. Efter intorkning ger polyvinylalkoholen en stöd- j a n d e effekt, m e d a n glycerinet och del till glycerinet hygroskopiskt b u n d n a vattnet tjänstgör som aktiva mjukgörare. E n av n a c k d e l a r n a med denna metod är, att glycerinet så småningom avdunstar och den h å r d a polyvinylalkoholen kvarstår som enda impregneringsmedel. Polyvinylalkoholens beständighet är dessutom diskutabel. Liksom vid a n d r a plastderivat finns h ä r viss risk för polymerisering.
E n a n n a n i litteraturen beskriven konserveringsmetod är den i Belgien praktiserade behandlingen med p r e p a r a t av polyetylenglykoltyp. Leféve' h a r redovisat resultat erhållna med denna metod vid konservering av medeltida läder från utgrävningar. Polyetylenglykolerna, vilkas kemiska egenskaper beskrivas utförligare nedan, ä r o polyelrar med god förmåga att binda vatten.
Den av Leféve r e k o m m e n d e r a d e modifikationen b e n ä m n e s Carbowax 750 och h a r en mjukt vaxartad konsistens. Denna är en metoxypolyetylenglykol.
De våta och rengjorda läderföremålen b a k a s enligt Leféve in i detla " v a x "
mellan två glasskivor. Allt eftersom lädret impregneras med polyetylenglyko- len, avges vatten till den omgivande m a s s a n , vilken efter h a n d bytes. Det färdigkonserverade lädret h a r god plaslicitet och formbeständighet. Proce- d u r e n b e r ä k n a s taga ca två m å n a d e r i a n s p r å k .
Av vad som tidigare o m n ä m n t s beträffande lädrets egenskaper framgår vilka k r a v som ställas på elt b r a läderimpregneringsmedel. Ett sådant b ö r framförallt ha god inträngningsförmåga, vara måttligt hygroskopiskt, äga god löslighet i vatten, god åldringsbeständighet samt låg krisfallationstendens.
E t l konserveringsmedel med dessa egenskaper finnes bland de organiska substanser, som i den kemiska industrin utnyttjas som smörjmedel, "lubri- cants". E n sådan typ av smörjmedel ä r o de olika polymererna av etylcnglykol som finnas tillgängliga i marknaden.4 Det n y s s n ä m n d a Carbowaxet utgör en s å d a n substans.
Polyetylenglykolerna (PEG) betecknas med stigande n u m m e r i proportion till deras molckylvikter, varierande från 200 till 6000. De bestå, som framgår
2 Rumjancev, E. A., Kratkie Soobscenija e dokladach i polevych issle davanijach Instituta istorii matcrial'noj kuHlury (Moskva) 72, 1958, s. 100—•
102. Refererad i Berliner Blätter fiir Vor- und Friihgeschichte, nr 8, 1959, s. 127.
3 Leféve, R., Conservalie van lederen bodemvonsten met polyethyleen- glycolen. Institut Boyal du P a t r i m o i n e Artistique, Bullentin III, 1960, p . 98
( s a m m a n d r a g p å f r a n s k a ) .
4 Tillverkas av ex. Shell Chemical Co., Caringlon, England. Gen.agenl i Sverige: Svenska Shell, Kemiska avd., Birger Jarlsgatan 64, Stockholm 19, samt Union Carbide Chemicals Company, Division of Union Carbide Corporation, 270 P a r k Avenue, New York 17, N. Y. Gen.agent i Sverige: Union Carbide E u r o p a SA, Apelbergsgalan 58, Sthlm C.
Fig. 1. Ovanläder till sko. F ö r e konserveringen. Lädret är starkt veckat och missfärgat av jordsyror. — Uppcrs for shoes. Before treatment. The leather
is hcuvily wrinkled a n d discoloured /)i/ a d d s in the soil.
av namnet, av ett anlal glykolmolekyler s a m m a n k o p p l a d e till långa kedjor.
De lågmolekylära PEG är flytande och de högmolekylära fasta.
F ö r behandling av läder synes PEG 600 vara den lämpligaste. Molckylvikten för denna p r o d u k t är 600±30. Vid r u m s t e m p e r a t u r iir den en tjockflytande vätska, eftersom stelningspunkfen ligger så lågt som vid +18° C. F l a m p u n k t e n ligger vid 475° C. Ängtrycket är ncgligerbart vid r u m s t e m p e r a t u r och fortfa- rande mycket lågt vid 100° C, nämligen 5,2 • 10-" m m Hg. Då PEG 600 även i k o n c e n t r e r a d form förblir flytande, u p p s l å r ingen kristallationstendcns vid vanlig r u m s t e m p e r a t u r . PEG 600 h a r en myckel god åldringsbesländighet.
Samtliga polyetylenglykoler ha god kemisk resistens. F ö r s t vid k o k p u n k t e n sönderdelas de genom oxidation, d. v. s. vid en t e m p e r a t u r av 400—500° C.
PEG 600 kan b l a n d a s med vatten i alla proportioner, liksom alla polyetylen- glykoler är den antistatisk och h a r dessutom en viss fungicid (svampdödande) verkan. P å grund av dessa fakta beslöts, att PEG 600 skulle prövas som konserveringsmedel för läder. Resultatet blev mycket positivt och följande
Fig. 2. Ovanläder till sko. höfter konserveringen. Veckbildningen h a r minskat på grund av den å t e r v u n n a smidigheten och lädret b a r fått en mer naturlig färg. — Uppers for shoes. After treatment. The leather is less wrinkled because
it has regained ils elariieitg and has taken on a more n a t u r a l colour.
metod användes nu rutinmässigt vid Riksaulikvarieämbefels tekniska avdel- ning.
Arbetsmetodiken vid behandlingen uppdelas i två m o m e n t : 1. Rengöring och urlakning av lädret.
2. Utbredning, avtorkning och pensling med PEG 600.
Rengöring och urlakning bör ske noggrant. Resterande slam o. dyl. i lädrets porer försvårar inträngandet av PEG. Urlakningen sker i destillerat vatten.
Vaftenbyte bör äga r u m v a r a n n a n dag i två veckor. Mögel och svampangrepp kan lätl u p p t r ä d a på delta stadium, men dessa b e k ä m p a s effektivt med till- sats av Dcsivon eller a n n a n fungicid substans i vattenbaden.
Vid moment 2 utbredes lädret så sliitt som möjligt och överskotlsvatten av- torkas med cn luddfri trasa. Därefter penslas lädret på båda sidor med PEG 600 i cn 50 °/o-ig vatlenlösning och får lufttorka i utbrett skick. Då ytan visar tendens att bli torr, penslas ånyo b å d a sidor flödigt. Utsidan fordrar vanligt- vis rikligare i n d r ä n k n i n g än insidan. Under natten övertäckas föremålen med polyelenfolie. Därvid sker en utjämning av eventuella koncentrationsskillnader
av PEG i materialet. Påföljande dag fortsattes lufttorkningen, tills ytskiktet börjar torka, då lädret penslas 2 ggr med ungefär 10 minuters mellanrum eller så lång lid, som behövs för att vätskan skall upptagas. Föremålen få därefter luftlorka i ytterligare ca 3 dagar under noggrann kontroll. Skulle någon del (ex. sulläder) visa tendens atl bli spröd, penslas denna sparsamt.
När torkningsproceduren anses färdig, inläggas föremålen i tillslutna polye- Icnpåsar. Dessa tjänstgöra dels som d a m m s k y d d , dels som slutna k a m m a r e , vari PEG genom diffussion fördelas j ä m n t i föremålet. E n långsam eftertork- ning äger också rum, då vatten diffunderar ut genom polyelenpåsen. Vissa tunna läderbitar ta ej upp PEG i s a m m a utsträckning som tjocka eller porösa föremål. På ytan bildas då ett smeligt lager av PEG, som med fördel k a n av- lägsnas genom att pressa läderbiten mellan två läskpapper eller a n n a t absor- berande material.
Läderföremål, som behandlats enligt denna metod, ha återfått god plasticilet och återfunnit en viss porositet.
Genom alt läderbilarna behandlas i utbrett skick, minskas den veckbild- ning, som vanligtvis u p p k o m m i t under "lagring" i jorden. Någon k r y m p n i n g h a r inte k u n n a t konstateras efter avslutad behandling. Passningen mellan olika bitar, som lossnat från v a r a n d r a , synes också förbli god. Detla under- lättar rekonstruktionen av fogar och s ö m m a r och möjliggör eventuellt också cn hopsättning av föremålet. Lädret h a r dessutom återfått en behagligt mjuk yta, och m ä r k e n efter nötning och veckbildning, som u p p k o m m i t vid före- målets användning, ha framträtt tydligt. Dessa resultat torde ur museal syn- punkt vara värdefulla (fig. 1 och 2).
Det okomplicerade förfaringssättet vid behandlingen möjliggör konservering av ett stort antal föremål samtidigt. Den k o r t a tid av cirka tre veckor som pro- ceduren tar är ytterligare en fördel.
Efter ett å r s förvaring, den tid under vilken PEG 600 hittills prövats, visar lädret ingen tendens till sprödhet eller uttorkning, varför vi fortsättningsvis begagna denna metod för konservering av läder. Skulle mot förmodan s å d a n a förändringar äga rum, att föremålets plasticilet försämras, kan konserverings- medlet lätt u r l a k a s och ersättas.
E v a Brita Blomberg
SYMPOSIUM ON PHOTOINTERPRETATION I DELFT
Undertecknade deltog under tiden den 30 augusti till 5 september 1962 i Symposium on Photoinlerpretation i Delft, Holland, a n o r d n a t av Commission VII of the International Society for P h o t o g r a m m e t r y . F ö r deltagandet erhöll vi statsbidrag. I symposiets arkeologiska grupp för bildtolkning ingick ett 20-tal personer från olika länder.
England h a r varit elt föregångsland, n ä r det gäller fotografering från luften av arkeologiska platser. Ett mycket stort antal fornlämningar, som icke är synliga från m a r k e n , h a r härigenom k u n n a t u p p t ä c k a s och k a r t e r a s . Flyg-
