Europamäst erskapen VM Bänkpress
Junior EM
Officiellt organ för Svenska Styrkelyftförbundet och Nordiska Styrkelyftförbundet
Nr 3:2010
Välkommen till Örebro på
VETERaN-SM
11-12 september 2010
Mer information
kommer på www.styrkelyft.se
LEDaREN
Svenska Styrkelyftförbundets antdopingkommitté
Officiellt organ för Svenska Styrkelyftförbundet och Nordiska Styrkelyftförbundet.
Omslag Landslaget Bänkpress-VM Texas
Svenska Styrkelyftförbundet Munktell Arenan, 633 42 ESKILSTUNA Telefon 016-120121 • Telefax 016-13 42 55
Bankgiro 5915-0151
PRENUMERaTION
Prenumerationsfrågor Telefon 016 - 120121 Bankgiro 5915-0151
Adressändring måste göras skriftligt minst tre veckor i förväg till Svenska Styrkelyftförbundet (se adress till vänster). Nuvarande adress anges genom att adress- lappen på senast mottagna tidning eller dess omslag klistras på din adressändring. Vid adressändring till ut- landet utgår särskild avgift.
ansvarig utgivare & redaktionsråd Robert Ericsson & Josephine Werngren
UTGIVNING
Utgivningsdatum för 2010 Nr Utg. vecka Manusstopp
1 v. 10 v. 08
2 v. 18 v. 16
3 v. 27 v. 25
4 v. 36 v. 34
5 v. 48 v. 46
6 v. 52
PRODUKTION
Svensk Styrkelyft trycks på miljövänligt 90 grams Print matt papper, som är tillverkat av massa som inte är klorblekt.
Layout, original och tryckproduktion S&B Stockholm. 2010.
I början av juli samlades ett handplockat manskap ute på Bosön, för det formella bildandet av SSF; s antidopingkommitté.
Tanken med kommittén är att ha minst en representant från landets olika distrikt, att ingå i en central kommitté. Kommitténs arbetsuppgifter består i att:
-Bedriva informativt/preventivt antidopingarbete mot distrikten och lokala föreningar.
-Stödja och motivera antidopingarbetet i distrikten.
-Stödja antidopingarbetet i vår landslagsverksamhet.
-Ha ett nära samarbete med RF; s antidopinggrupp och andra berörda myndigheter.
-Verka för arbets- och idéutbyte i hur preventivt antidopingarbete bedrivs ute i landet.
I kommitténs verksamhetsplan för 2010- 2011 står bl.a.
-Kommittén skall tillse att fler av landets föreningar vaccinerar sig mot doping enligt den modell RF föreskriver i
”Vaccinera klubben”. Och att man efter
sådan vaccinering också håller detta arbete aktivt och levande!
-Kommittén skall verka stödjande vid implementeringen av det nya Adams rapporterings systemet bland landets elitlyftare.
-Kommittén söker vidare representanter från distrikten: Mellersta Norrland, Södra Norrland samt Sydöstra distriktet.
SSF; s styrelse har gett kommitténs ledamöter mandat att jobba med dessa frågor och distriktens styrelser samt föreningar kommer att bli kontaktade rörande det egna antidopingarbetet.
Detta är naturligtvis oerhört positivt för idrotten och alla som värnar om en ren och rättvis idrott men kanske besvärligt för de fåtal som försöker ta genvägar! En del distrikt och föreningar kommer att få ett abrubt uppvaknande om hur ett aktivt och fungerande antidopingarbete skall se ut, i enlighet med våra egna, nationella och internationella regler!
Ha en trevlig sommar!
Robert Ericsson, ordförande Svenska Styrkelyftförbundet
TREVLIG LÄSNING
Ledaren sid 3
Europamästerskapen
2010 sid 4
VM Bänkpress sid 8 antidopingkomitté
i SSF sid 11
Junior EM sid 12
Resultat sid 15
ankis kost sid 16 Nyheter i korthet sid 19
Välkommen till Örebro på
VETERaN-SM
11-12 september 2010
Mer information
kommer på www.styrkelyft.se
Robban tar nu semester i den svenska sommarsolen
EM 2010
Europamästerskapen Styrkelyft 2010
Första dagen klev två svenskar upp på tävlingspodietpodiet: Thomas Wulffeld och Miia Liimatainen.
Först ut var rutinerade 67,5-kiloskillen Thomas som in i det längsta var tveksam om hans skadade rygg skulle hålla för ett mästerskap. Med facit i hand vet vi att skadan inverkade för mycket på form och prestation. Thomas fick inte till djupet i böjen och fick se sig diskad från totalmedaljstriden. Han fortsatte dock med både bänk och mark, men sista grenen blev för mycket och Thomas avstod tredje lyftet och därmed chans till delgrensmedalj.
Miia Liimatainen tävlade under eftermiddagen. Kanske var det nerverna som spökade, men efter en mycket fin ingångsböj på 142,5 kg blev efterföljande två lite för grunda för att få vita lampor av domarna. Även bänken trasslade lite för Miia, så när det var dags för mark var hon nog revanchsugen. I sistalyftet försökte hon sig på att slå gällande svenska rekord, men det var lite för tungt idag för fjäderlätta Miia. Totalresultatet blev ändå 142,5 – 62,5 – 145 = 350 kg i klass 48 kg.
Onsdagen bjöd på både glädje och dramatik.
Dagen inleddes med klass 56 och 60 damer. Sverige hade två representanter i den tyngre av klasserna: Riitta Liimatainen och Josephine Werngren.
Riitta visade verkligen framfötterna i böjen med en tredjeböj på 192,5 kg vilket gav ett delgrensbrons och skulle blivit nytt svenskt rekord. På uppvärmningen till bänkpressen skadade sig Riitta så allvarligt att det istället blev färd till sjukhus med bruten underarm. Mycket tråkigt, och vi hoppas att det kommer att läka ihop och att vi får se Riitta på tävlingspodiet igen.
Det lämnade öppet för Josephine att kämpa om en medalj, och till slut blev resultatet två delgrensbrons i bänkpress för 105 pressade kilon och ett marklyft på 165 kg samt en bronsmedalj för det sammanlagda resultatet 437,5 kg.
Klockan 17.45 äntrade Patrik Turesson flaket i klass herrar 90 kg. Han inledde strålande med tre godkända knäböjar med 345 kg som tyngst. Bänkpressen är dock Patriks svagaste gren och han fick
fightas i marklyftet för att få en placering.
Marginalerna var inte på Patriks sida, så trots delgrensguld i knäböj och delgrensbrons i marklyft och en imponerande total på 345 – 217,5 – 325 = 887,5 kg slutade han på en femteplats med 5 kg upp till ett brons.
Under torsdagen tävlade fyra svenska deltagare. Både personliga rekord och världsrekord slogs på löpande band.
Linda Samuelsson och Elisabeth Wahlander var först ut i klass 67,5. Linda gjorde en fin tävling med nya personbästa och ett bänkbrons i en stor och hård klass. Hon slutade på en sammanlagd sjundeplats med serien 172,5 – 105 – 157,5 = 435 kg.
På en fjärdeplats, bara fem kilo bakom trean, kom Elisabeth. Man kan inte tro det men hon har redan hunnit bli master tvåa, och som sådan slog hon världsrekord i knäböj, marklyft och sammanlagt. Hon belönades också med ett delgrensbrons i knäböj. Slutsiffrorna blev 185 – 90 – 192,5
= 467,5 kg. Jag är övertygad om att vi kommer att få se Elisabeth dra 200 kg i marklyft i framtiden.
Vinnaren i klass 67,5 var italienskan
EM gick 2010 på hemmaplan i Köping. Många i det svenska laget samlades redan på
måndag kväll för att hjälpa och peppa varandra. Det kom att bli en vecka med fina
prestationer och många delgrensmedaljer men tunt med pallplatser.
EM 2010
Antonietta Orsini som lyfte till sig samtliga delgrensguld och således även totalguldet.
Imponerande.
Lucia Christensen slogs liksom Elisabeth även hon om bronset i sin klass 75. Efter en knäböj på 200 kg och en bänk som inte ville sig riktigt blev marklyftet en nervpirrande historia. Första försöket på 185 kg gled Lucia ur händerna, och andra försöket blev underkänt pga sänkning. Lucia visade att hon kan när det gäller och drog lätt upp 192,5 kg i tredje försöket. Hon fick dock nöja sig med en fjärdeplacering även hon men med än mindre marginal: 2,5 kg. Lucia kan dock glädjas åt en brons i knäböj och ett nytt personligt rekord sammanlagt.
Serien blev 200 – 112,5 – 192,5 = 505 kg.
Sist ut var Joakim Lakso som för dagen var lyftare och inte förbundskapten.
Även han gjorde sitt livs tävling och slutade på en säker sjätteplats med sju godkända lyft. Slutvikterna var 337,5 – 202,5 – 307,5
= 847,5 kg.
Fredagen bjöd på lyftning av yttersta världsklass.
Sandra Lönn har visat sig vara inte bara en kompetent bänkare utan även en styrkelyftare av rang. Efter lite trassel med en materialkontrollant som inte läst sin regelbok ordentligt lyckades Sandra ladda om och upp till böjen och fick med sig fina 200 kg. Det är dock fortfarande bänkpressen som är paradgrenen och det visade Sandra genom att vinna grenen överlägset på 190 kg och göra
ett fint men tyvärr underkänt försök på världsrekordvikten 202,5 kg. Sandra har dock inte ännu hittat flytet i marklyft och slutade fyra med 200 – 190 – 165 = 555 kg.
Herrarnas klass 110 kg såg på förhand ut att vara en oerhört hård klass och det visade sig vara sant. Två herrar slutade en bit över tusen kilo.
Marcus Denke och Kristoffer Willebrand genomförde båda två stabila tävlingar med många godkända lyft och slutade på en elfte respektive nionde plats. Marcus med 332,5 – 200 – 320 = 852,5 kg. Kristoffer med 360 – 215 – 300 = 875 kg.
De finska falangerna i Köping jublade stort åt både Sami Pulinens världsrekord i bänk på snygga 290 kg och Ove Lehtos stiluppvisning på flaket.
Tävlingens sista dag bjöd på starka prestationer av tre tunga herrar.
Lättast av de tre var David Holmberg som slogs i en mycket hård klass 125 kg där tre herrar skrapade ihop över tonnet totalt.
Böjen som kanske är Davids bästa gren slutade på 395 kg. Efter tre godkända bänkar var det dags för marken. David gjorde den svenska publiken lite nervös genom att missa sin första mark och höja kraftigt till andra vilket han klarade. David fick till slut med sig sju godkända lyft och slutade på nytt personbästa totalt med 975 kg. Det räckte till en fin femteplats. 395 – 267,5 – 317,5 = 975.
I plussen startade Fredrik Svensson och Anders ”Starkeanders” Johansson.
Fredrik som precis som sin klubbkompis Thomas Wulffeld har haft problem med ryggen tätt inpå tävlingen fick inte nåd av domarna för sitt böjdjup och tre underkända lyft satte stopp för en totalmedalj. Däremot visade Fredrik att han är en bänkare i yttersta världsklass med 315 pressade kilon och ett bänksilver, slagen av Finlands Kenta Sandvik på samma vikt men lättare kroppsvikt.
Anders Johansson skrapade ihop en bra total och slogs även han med Kenta men i marklyftet. Anders var tvungen att dra 362,5 kg i sista för att få med sig en sammanlagd bronspeng. Det var för dagen för tungt, och Anders fick nöja sig med en silverpeng i marken och en femteplats totalt. Resultatet blev 390 – 285 – 355 = 1030 kg.
Vinnaren i denna klass blev polacken Daniel Gabrowski på samma total som tvåan men på mindre tung kroppsvikt.
Köpings AK hade fått till en välsmord organisation med få förseningar i tidsschemat, stora uppvärmningsytor med ny Eleikoutrustning, en förstklassig webbsändning och ovanligt mycket mediatäckning för vår lilla idrott. Dessutom hade de lånat in kompetenta och kvicka klovarlag, samt stod för ett eget uthålligt dito.
Vi hoppas på fler stora tävlingar på hemmaplan!
EM 2010
Foto: Lennart Ljung
EM 2010
Foto: Lennart Ljung Foto: Lennart Ljung
Foto: Lennart Ljung
VM BÄNKPRESS
VM Bänkpress
Alla inblandade var rörande överens om att detta
var ett lyckat drag av IPF och det kommer att från och med nu se ut på detta sätt varje år när det arrangeras VM
i bänkpress. Arrangemanget höll mycket hög klass på alla sätt och vis. Mycket väl tilltagna rum på hotellet där det
i varje rum fanns ett fullt utrustat kök, enorma sängar och aircondition.
Tävlingen hölls i en gigantisk byggnad bara ett stenkast från hotellet och uppvärmningen var även den utmärkt.
För Sveriges del ställde vi upp med 14 lyftare fördelat på 10 seniorer och 4 juniorer. På förhand såg det ut att kunna bli en hel del medaljer då flera av svenskarna låg bra till på rankingen, men som bekant är det inte alltid som förhands- anmälningarna och slutställningen överensstämmer med varandra.
Första svenska lyftare till start var Nina Eriksson i klass 56 för damjuniorer.
Förhandsfavoriten från Ryssland kom inte till start och helt plötsligt så hade vi ett ypperligt läge att vinna klassen.
Nina inledde med att klara 92.5 och vi smyghöjde till 95 för att hålla japanskan bakom oss. När sedan japanskan missade sitt sista lyft på 100 så var guldet klart och vi valde 102.5 i Ninas sista lyft för att försöka sätta ett nytt svenskt juniorrekord, vilket också gick vägen. VM-guld och svenskt rekord var en start som inte kunnat bli bättre.
Dagens andra svensk var Christoffer Alman i klass 75 för juniorer. Christoffer hade visat god form inför tävlingen genom att sätta svenskt juniorrekord på Norrländskan månaden innan VM och han är en mycket säker lyftare så vi visste att det fanns goda
möjligheter till ännu en medalj.
Vi valde 185 som ingångsvikt och det var inga som helst
problem och även 195 i andra försöket gick bra. I det läget var bronset säkrat och vi valde 202.5 i sista försöket för ledning, men tyvärr fattades det någon centimeter i slutläget och Christoffer fick nöja sig med en bronsmedalj.
Han är dock junior i två år till så det kommer med all säkerhet att bli fler medaljer för honom.
Sedan var det dags för den första svenska senioren att äntra podiet och det var Christian Hedman i klass 75.
Ingångsvikten 210 var lätt och innebar en tredjeplats efter första omgången. Vi höjde till 217.5, men det blev tyvärr en miss efter en del teknikproblem och efter andra omgången låg vi på fjärde plats.
Omförsöket på 217.5 var dock klockrent
Årets VM i bänkpress avhölls i Killeen, Texas i slutet av maj. För första gången någonsin
avgjordes både U/J-VM och senior-VM i bänkpress på samma plats vid samma
tidpunkt.
VM BÄNKPRESS
och det fanns minst 5 kilo till i det lyftet.
Både fransmannen och japanen missade sina tredjelyft och därmed var Christians första VM-medalj
ett faktum i och med bronset. Tre svenska medaljer på tre lyftare blev alltså första dagens facit.
Dag två inleddes med Anna-Maria Nöglegaard och Karolina Arvidson i damernas klass 67.5. Vi hade på tekniska mötet anmält att Anna-Maria skulle gå i klass 60, men hon fick avbryta bantningen av medicinska skäl och med facit i hand så var det rätt beslut. Hon började på 115 som klarades utan problem medan Karro fick en dålig träff på sin ingångsvikt 122.5 och det blev ett misslyckat försök. Anna- Maria gjorde sedan 122.5 i andra och Karro fixade även hon sitt lyft på 125. Nu blev det en hård medaljfight mellan svenskorna och amerikanskan och det slutade med att Anna-Maria gick på 125 i sista för att försöka knipa silvret. Lyftet blev lyckat och i det läget låg hon tvåa. Amerikanskan valde 127,5 för att gå förbi svenskorna och klarade sitt lyft vilket innebar att Anna- Maria nu låg trea. Karro valde även hon 127,5 i sitt sista lyft eftersom hon vägde mindre än amerikanskan, men tyvärr blev det inget bra lyft och hon slutade på en
tråkig fjärdeplats. Dock brons till Anna- Maria som av förklarliga skäl var mycket nöjd.
Sedan var det dags för Jonas Nordin i klass 82.5. Detta var Jonas första landslagsuppdrag och han var aningen nervös över att tävla på ett VM.
Första lyftet på 232,5 blev underkänt för maglyft och vi höjde till 235 i andra för att få bättre träff. Dessvärre hamnade även detta försök långt ner och vi tvingades höja till 240 i sista, men det blev en aning för tungt och det fattades några centimeter i utlåsningen.
Mycket tråkigt för Jonas som har en hög kapacitet, men detta var som sagt hans första tävling i landslaget, men sannolikt inte den sista.
Dagens sista klass var herrarnas klass 90.
Först ut var junioren Micke Hellström och han gick in på 210 som dessvärre blev ett underkänt lyft.
Det var dock lätt så vi höjde till 212,5 för att hänga på de andra och detta var inga som helst problem för Micke. Efter andra omgången låg vi på en andraplats, men det var otroligt jämnt i klassen och fem lyftare gick på vikter mellan 210 och 220 i den omgången. Två av lyftarna missade sina tredjelyft
och fransmannen gjorde otroligt nog 217,5 efter att ha varit chanslös i sina två första försök. Detta innebar att Micke hade bronset säkrat och det behövdes 222,5 för ledning och det blev således den vikten för Micke i sista lyftet. Tyvärr gick det inte denna gång, men ett brons är inte att förakta och Micke är junior även nästa år och satsar naturligtvis på en högre valör då.
Dagens sista svensk var den oerhört rutinerade Fredrik Jäder i klass 90 som nu gjorde sitt åttonde raka VM. I vanlig ordning var polacken Wegeira det största hotet även om Watanabe som innehar världsrekordet också fanns i klassen.
Japanen var dock en av dem som blev diskade ifjol pga. Otillåten tröja och vi trodde nog att han skulle få svårt att vinna detta år. Fredrik inledde med att klara 267,5 och Polacken fixade 272,5. Japanen gick in på 280 och var
chanslös. Eftersom polacken vägde mindre valde vi 275 i andra och det var inga problem. Wegeira gjorde också 275 i sitt andralyft och var därmed i ledning, medan japanen var chanslös på 280 igen. Nu var frågan hur mycket vi skulle höja i sista. Polacken hade ju som sagt kroppsviktsfördel och vår enda chans var att begära en vikt
som Fredrik skulle klara samtidigt som vi hoppades att Wegeira skulle bomma. Vi kom fram till att 280 var en lämplig vikt och Fredrik gjorde ett mycket bra lyft på denna vikt och fick 3 vita lampor. Japanen missade även sitt sista försök på 280 och därmed
var silvret säkrat. Wegeira valde 282,5 för att få avgörandet i egna händer och tyvärr för vår del så gjorde han ett stabilt lyft och fick även han 3 vita lampor och därmed guld. Fredrik fick nu sitt tredje VM- silver och var ganska besviken direkt efter tävlingen. Med facit i hand hade det blivit väldigt svårt att slå polacken eftersom han såg ut att kunna lyfta minst 5 kilo till och då han vägde mindre hade vi förmodligen behövt 290 för vinst och det hade nog blivit för mycket. Ett silver på ett VM är dock en synnerligen god prestation, men om jag känner Fredrik Jäder
rätt så kommer han inte att ge sig förrän han fått det där efterlängtade guldet.
Tredje dagen var det så dags för Mikael Lundin att tävla i klass 100. Han hade tyvärr varit skadad under våren och missat en hel del värdefull träning, vilket också skulle komma att visa sig på denna tävling.
Ingångsvikten 255 missades hårfint, men i omförsöket gick det bättre. Efter andra omgången låg vi på femte plats och det krävdes 272,5 för medalj. Denna vikt begärdes, men tyvärr fanns det inte där idag. En tysk smög dessutom förbi och Micke slutade på sjätte plats, vilket han inte alls var särskilt nöjd med. Han lär dock säkert revanschera sig på kommande mästerskap för när han är skadefri så tillhör han den absoluta världseliten.
Sedan var det regerande europamästaren Stefan Jamroz tur att kliva upp på flaket.
Stefan har för gott lämnat klass 100 och gick nu i klass 110.
Världsmästaren och världsrekordhållaren Volkov från Ryssland fick problem med sitt visum och kom inte till start vilket gjorde att tävlingen var helt öppen.
Stefan gick in på 292,5, men slog i ställningen och fick underkänt. Vi gick om på den vikten och denna gång gick det bättre. Efter två omgångar låg Stefan på fjärde plats, men det var oerhört jämnt. Vi valde 300 i sista och klarat lyft skulle innebära ledning. Stefan var grymt laddad och gjorde ett fantastiskt bra lyft och solklart godkänt och nytt svenskt och nordiskt rekord (jag har aldrig blivit så glad över att någon slagit mitt rekord).
Nu var det bara att vänta och se hur långt det skulle räcka. Dessvärre gjorde kazakstaniern också 300 och vägde mindre och polacken spelade högt och begärde 307,5 för världsrekord och otroligt nog så fixade han det. Stefan slutade alltså trea, men var ändå nöjd över att ha tagit sin första VM-medalj
och jag törs lova att det inte var den sista.
Jag tror dessutom att Stefan har mycket goda chanser att slå världsrekord inom en inte alltför lång framtid.
VM:s sista dag innebar att undertecknad skulle göra min nionde VM-start.
Förberedelserna hade varit allt annat än bra med en elak armbågs-/tricepsskada.
VM BÄNKPRESS
Jag fick behandling dagarna innan tävling och med en ansenlig mängd smärtstillande i kroppen kände jag mig ändå rätt okej på tävlingsdagen.
Ingångsvikten 300 var ett rent säkerhetslyft och 3 vita lampor. Amerikanen Lane gick in på 307,5 och klarade. Eftersom jag vägde mindre så valde vi 307,5 som mitt andralyft. Även detta gick bra och när amerikanen sedan missade 310 så var jag i ledning efter två omgångar. Sedan följde ett matchningskrig utan dess
like där det ändrades vikter ett antal gånger. Till slut valde amerikanen 315 i sitt sista lyft och jag var ganska säker på att han skulle missa eftersom han inte fick upp 310 i lyftet innan. Man ska dock aldrig räkna bort någon och till vår stora förvåning klarade han sitt lyft, vilket innebar att jag nu var tvungen att klara 315 för att vinna.
Men denna dag tänkte jag inte släppa ett sådant tillfälle ur händerna och med ett publikstöd som hette duga så gick lyftet relativt lätt och mitt andra VM-guld var ett faktum. En rätt skön revansch för fjolårets VM då jag hade guldvikten uppe två gånger underkänt.
Så var det då dags för tungviktarna att avsluta tävlingarna. Johnas Karlsson deltog i juniorklassen och gick in på stabila 260 och gjorde vikten väldigt lätt.
Tyvärr hamnade han lite i ingenmansland då trean var långt efter och ettan väldigt långt före, Vi var tvungna att höja till 310 för att chansa på guldet, men det blev lite för tungt denna gång även om ett av försöken var ganska nära. Johnas kommer dock med all säkerhet att passera 300-kilos gränsen inom kort och får han vara skadefri så kan han bli hur stark som helst.
I seniorernas +125 hade vi två svenska lyftare, Fredrik Svensson och Markus Larsson. Båda såg på förhand ut att kunna placera sig på medaljplats även om vi misstänkte att femfaldige världsmästaren Kenta Sandvik från Åland/Finland skulle bli svårslagen. Markus gick in på 302,5 och gjorde ett lätt och fint lyft.
Fredrik valde 312,5 som ingångsvikt och det var inte heller några problem. Kenta gjorde dock 315 i sitt första lyft och ledde därmed tävlingen och
svenskarna låg tvåa respektive fyra. Markus gjorde 312,5 i sitt andra lyft och övertog därmed andraplatsen. Fredrik kontrade med att klara 320 i sitt andra,
men Kenta klarade även han 320 och inför tredje omgången låg svenskarna tvåa respektive trea. Det som skulle komma att hända sedan saknar motstycke.
Norrmannen klarar 315 i sitt sista lyft och vi sätter 315 på Markus för att ta
tillbaka tredjeplatsen och Markus klarar utan problem. Nu börjar eländet. Först så klarar österrikaren 322,5 efter att ha varit helt chanslös i sina två första försök och dessutom var det ett mycket tveksamt lyft och i och med detta så hamnar
Markus på en försmädlig fjärdeplats. Kenta Sandvik väljer 330 i sitt sista lyft för att tvinga upp Fredrik på höga vikter. Kenta klarar sitt lyft och tar över ledningen från österrikaren och Fredrik ligger nu trea, men med avgörandet i egna händer då vi begär 332,5 i sista. Klarat lyft innebär guld och jag tror aldrig att ett svenskt landslag har skrikit så mycket. Fredrik är superladdad och fixar vikten och enorma glädjescener utbryter när han får tre vita lampor.
Guldet är klart och Fredrik är så klart den lyckligaste mannen i världen. Då händer det osannolika, finnarna protesterar hos juryn och menar att lyftet borde ha varit underkänt och juryn går på deras linje och meddelar
helt plötsligt att Fredriks lyft är underkänt.
Kaos utbryter och vi protesterar så klart, både muntligt och skriftligt. Juryn står dock fast vid sitt beslut trots att de domare som dömde samtliga anser att lyftet var godkänt. Juryn menar att stången sänktes och de tittar på film på lyftet som någon i publiken spelat in. Vi menar att hela stången inte sänktes och att det därför enligt gällande regler inte ska vara ett underkänt lyft, men juryn vägrar ändra sitt beslut och hela det svenska laget är av förklarliga
skäl i upplösningstillstånd och Fredrik är helt förstörd över det inträffade. Ena stunden är han världsmästare för att några minuter senare få beskedet att han istället för ett guld får ett brons. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta, men nöjer mig med att konstatera att SSF valt att gå vidare med detta ärende och framtiden får utvisa hur det slutar.
Även om det blev en för svensk del tråkig avslutning på tävlingarna så måste man ändå konstatera att det var en oerhört bra insats av de svenska lyftarna.
På 14 startande tog vi 10 medaljer och vi slutade trea i nationsstriden för herrarna och hade Fredrik fått sitt sista lyft hade vi slutat tvåa. Inget svenskt seniorlandslag har någonsin placerat sig bättre i nationsstriden och det kanske mest glädjande är att det finns en god återväxt, flera av juniorerna är juniorer även nästa år och det finns dessutom flera duktiga svenska juniorer som valde att inte delta på denna tävling av ekonomiska skäl. Nästa år går VM i bänkpress i Österrike och jag tror och hoppas att vi kan ställa upp med ännu fler svenska lyftare då. Avslutningsvis vill jag framföra ett stort tack till alla svenska lyftare, coacher och domare som samtliga gjorde fantastiska insatser.
/Marcus Hirvonen
aNTIDOPING
antidopingkommitté i SSF
Här fick representanter från distrikten ute i landet dela matsal med diverse landslagsmän i andra sporter samt representanter från Svenska Olympiska Kommittén. Agendan under helgen var att dra upp riktlinjer för antidopingkommitténs arbetsuppgifter samt även bilda ett arbetsutskott. Tanken är att deltagare ur gruppen skall kunna verka ute i distrikten som utbildningsresurser samt understödja det lokala arbetet i antidopingfrågan.
Lokala handlingsplaner uppgjordes för att kontinuerligt kunna följa upp arbetet. Ett konkret verktyg för detta är att se till så att så många klubbar som möjlig genomgår utbildningen ”Vaccinera klubben mot doping” som RF tagit fram. En del klubbar har redan genomgått denna vaccinering men ambitionen är att väldigt många fler skall göra det. Med utbildningen tydliggörs många saker och beredskapen höjs för om någonting skulle ske. En annan uppgift för kommitténs medlemmar blir att hjälpa till att implementera WADA´s
interaktiva rapporteringssystem, ADAMS, som kommer att användas för de lyftare som tar plats på topp 40 listan. Just denna lista var också föremål för diskussion och viss omstrukturering är i görningen, för att underlätta och förbättra kontrollen.
Under helgen fanns representanter från RF med som föreläsare. Jan Engström från RF antidopinggrupp informerade om RF´s testplaner och redovisade mängden tester som årligen tas och om hur dessa fördelas.
Styrkelyft är en av ett antal prioriterade idrotter i RF’s antidopingarbete. Jan pratade även om nya rapporteringssystemet, ADAMS. Elin Johansson, jurist på RF, pratade om bestraffningsskalorna och om hur knivigt det kan vara att hålla rätt på juridiken vid eventuella klubbstadgar mm.
Mycket intressant och flera konkreta tips gavs på hur vi kan stävja fuskarna både på lokal och nationell nivå. Avslutningsvis så pratade Peder Mathiasson, RF antidoping, om ”Vaccinera klubben mot doping”.
Han redovisade även siffror över de dopingdömda som förbundet haft under de senaste 5 åren. Mycket intressant då det framkommer att det är ordentligt många fler motionärer som blivit ertappade än aktiva lyftare. Detta styrker uppfattningen om att problematiken med doping till stor del är ett samhällsproblem. Inom gruppen gick dock diskussionerna varma om risken med att detta så småningom kommer att rinna tillbaka in i idrotten. Av just denna anledning bör antidopingarbetet givas högsta prioritet och kontinuerligt förbättras.
Jag tror jag talar för samtliga medverkande då jag kände en stor entusiasm och framtidstro när vi skildes åt efter denna helg. Dopningen måste bekämpas på alla sätt, och på alla plan, inom vår idrott och arbetar vi bara gemensamt så finns goda möjligheter att vi kan hålla oönskade element borta.
Förbundets antidopingansvarige, tillika ordförande, Robert Ericsson hade kallat till uppstartsmöte för förbundets nya antidopingkommité i mitten av juni. Platsen var Bosöns konferensanläggning ute på Lidingö och mer inspirerande miljö får man leta efter.
David Holmberg, Patrik Hedqvist, Per Nilsson, Niklas Turunen, Per Carlmark, Johan Swahn, Jonas Westerdahl, Robert Ericsson, Jan Engström, RF antidoping
Peder Mathiason, RF antidoping
Elin Johansson, RF antidoping
JUNIOR EM
Junior-EM i Hamar/Norge 8-12 Juni
Brummundal Atletklubb stod som arrangör för årets Europamästerskap för juniorer där vi deltog med sju lyftare.De bjöd på ett synnerligen välorganiserat arrangemang på hotell Rica, strax utanför Hamar. Med Dietmar Wolf i spetsen kan det nog inte bli annat än ”ordning på torpet”, vilket är att föredra när många olika nationaliteter trängs på en och samma tävlingsplats.
På platsen fanns en bra uppvärmingsyta med fyra ER-ställningar och tillfredställande vikttillgång samt vakter som tillsåg att inga obehöriga vistades inne på uppvärmingen. Max 2 coacher på 1 lyftare och så vidare enligt gängse norm.
Träning fick bedrivas mellan 08.00-10.30 på morgnarna inne på uppvärmingen.
Det tekniska mötet som för vår del omhändertogs av domarna Leif Josefsson och
Göran Gunnarsson innehöll inga direkta överraskningar utan gick relativt fort på måndagkvällen.
Först ut på tisdagen var så JSK`s Kristine
”Titti” Almroth och tävlingarna kunde för vår del inte börjat bättre. Titti knep nämligen både knäböj-, bänkpress- och totalguldet i klass 52kg med serien:
165-82,5-152,5= 400kg och då fick hon ändå inte ut de vikter hon faktiskt är god för, bland annat pga sjukdom och lite småskador. Det blev dessutom silver i marklyft.
Grattis Titti!
På onsdagen äntrade så Angelica Brage och Emma Björklund podiet i klasserna 56 kg respektive 60kg. Totalt var de endast sju lyftare i dessa båda klasser så det gick undan värre.
Stämningen var god trots viss nervositet, som nog vid närmare eftertanke var störst hos undertecknade.
Här plockade Angelica hem sitt tredje raka EM-guld och slog tävlingspers med serien 175-97,5-170 = 442,5 kg. Silver i knäböj och bänkpress samt guld i marklyft är ett mycket väl godkänt resultat. Det blev också svenskt rekord i både knäböj och sammanlagt och hon blev dessutom 3:e
Efter att kastats mellan tidszoner och flygplatser efter Bänk-VM i Killeen och sen en
semestervecka i Las Vegas, var det så söndagen 7/6 dags för mig att styra kosan mot
Norge och ett sommargrönskande Hamar.
JUNIOR EM
bästa damlyftare på poäng.
För Emma gick det inte riktigt som väntat men med tanke på att hon också dragits med viss skadeproblematik i rygg och knän veckorna precis innan EM så gjorde hon en mycket fin insats.
Hon försvarade sin bronsmedalj från förra året med serien 150-85-165 = 400 kg och det finns mycket mer att hämta ur den kroppen. Det blev dessutom inte mindre än tre delgrensbrons och svenskt rekord i marklyft. Först i andralyftet med 160 kg och sen med slutresultatet 165 kg.
Vi kan ju också här lätt konstatera att våra juniortjejer håller extremt hög klass eftersom ingen av dem presterade på sin absoluta topp och ändå kammade hem två totalguld och ett totalbrons.
Vi blev också tredje bästa nation på poäng i damklassen, på endast tre lyftare.
Kanonbra jobbat, tjejer!
Nu till herrarna, fyra till antalet och alla sugna på att bryta i Leoko-stålet.
Med tanke på den hittills gångna veckan
så hade de ju en del att leva upp till...
Torsdag så och dags för Mattias Ivarsson i klass 90 kg.
Mattias har tränat mycket teknik senaste tiden och det såg bra ut på uppvärmningen men tyvärr stämde det inte riktigt ute på flaket denna dag. Han fick bara ingångsvikterna i respektive gren och är ju god för många fler kilon än de han fick med sig.
Trots det blev det silver i knäböj, guld i bänkpress, brons i marklyft och silver totalt med serien, 320-230-280 = 830 kg.
På fredagen blev det tyvärr inte lika roligt.
Vår kraftige 100 kg:s-lyftare Axel Kjellman hade inte riktigt Fru Fortuna på sin sida denna dag. Värmningen såg bra men trots Axels lugn utåt så fladdrade nog både en och annan fjäril omkring i magen på honom.
Han fick 315kg i knäböj, bara 5kg under personbästa. Sistaböjen på 322,5 kg var riktigt lätt men dessvärre lite för grund.
På pappret låg han bra till inför bänken med tyngsta ingångsvikt men där var det något som inte stämde. Tre bommade bänkpressar, alla tre med olika småfel och marginalerna på fel sida. Besvikelsen var förstås stor hos Axel men detta till trots, så visade han stor sportsmannaanda och bet ihop inför marklyftet som han fullföljde med bravur.
Sistalyftet på 275 kg var en riktig kämpainsats.
Lördag, sista tävlingsdagen och dags för våra två mest fullvuxna pojkar; Damir Trokic och Robin Sjögren i klass 125 kg respektive +125 kg.
De var nog allt lite fladdriga båda två men värmningen gick bra även om det var väldigt varmt.
Ingen kan svettas som Robin Sjögren.
Nåväl, ut på flaket bar det och där fick Damir tre godkända knäböjar med ett 360- kg:s silverlyft på topp medan Robin lät oss coacher svettas litegrann också, med de två första lyften underkända.
Han fick tvinga sig ner i botten på sista
JUNIOR EM
böjen med 345 kg och fick den godkänd med 2-1. Puh!
Bänkvärmningen gick snabbt och väl ute på flaket igen så fick Damir tre godkända bänkpressar med ett 240 kg:s guldlyft på topp.
Även här fick vi bita på naglarna en del då Robin missade de två första försöken men i tredjelyftet fick han i alla fall bra flyt och upp kom 225 kg.
I marklyftet var Damir egentligen redan segerklar efter förstalyftet på 300 kg men gick 310 kg i andraförsök för att riktigt vara på den säkra sidan.
Då han nu var helt ohotad fick han dra för personbästa, 325 kg och vikten kom upp men tyvärr fick han det inte riktigt att stämma i slutläget.
Damir tog alltså hem guldet med serien 360-240-310 = 910kg.
Robin så, gick säkert in på 290 kg följt av
300 kg i andraförsök. Här ville både han och vi kamma hem en delgrensmedalj i marklyft och då det redan var tämligen klart så gick vi bara på säkra vikter.
Han fick dra på 305 kg som han klarade galant och i och med det blev han fyra och satte även nytt personbästa med serien 345-225-305 = 875kg.
Så den totala medaljskörden för svensk del efter årets Junior-EM lyder som följer;
9 guld, 5 silver och 6 brons, totalt 21 medaljer samt 3:a i nationsstriden på damsidan.
En enormt fin prestation av endast sju lyftare!
Banketten var, som vanligt, trivsam men lite avslagen eftersom alla var rejält utpumpade efter den gångna veckan.
Så efter god mat och lite småprat var
det två mycket nöjda men mycket trötta coacher som vankade tillbaka till hotellrummet för att krascha i säng och på söndagsmorgonen resa hem till den kära fosterjorden igen.
Såhär i efterhand kan man också konstatera att man från arrangörssidan kunde ha kortat ner tävlingarna till max fyra dagar eftersom lyftarantalet inte var så stort. Tävlingarna började heller inte förrän 13.00 på dagarna och på torsdag inte förrän 17.00.
Eftersom vi var rätt isolerade på hotellet med dåliga och dyra möjligheter att ta sig in till själva Hamar så blev det av förklarliga skäl lite långtråkigt emellanåt... men men...
Nästa år hålls EM i Storbritannien vilket vi redan ser fram emot.
Vid pennan/ Joakim Lakso & Jouni Holmgren.
RESULTaT
Herr Senior Viktklass 60,00
Plac Namn Förening Vikt Knäböj Bänkpress Marklyft Total Poäng - Thomas Wulffeld Sundsvalls AK 59,85 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00
Diskad Viktklass 90,00
5 Patrik Turesson Westbo AK 89,10 345,00 217,50 325,00 887,50 569,51 Viktklass 100,00
6 Joakim Lakso Luleå AK 99,65 337,50 202,50 307,50 847,50 516,51 Viktklass 110,00
9 Kristoffer Willebrand Broddetorps GOIF 108,50 360,00 215,00 300,00 875,00 517,15 11 Marcus Denke Jönköping SK 108,15 332,50 200,00 320,00 852,50 504,37 Viktklass 125,00
5 David Holmberg Öjeby AK 124,45 395,00 267,50 312,50 975,00 556,10 Viktklass +125
5 Anders Johansson Sundsvalls AK 148,20 390,00 285,00 355,00 1030,00 570,86 - Fredrik Svensson Sundsvalls AK 152,60 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Diskad
Dam Senior Viktklass 48,00
7 Miia Liimatainen Örebro KK 46,45 142,50 62,50 145,00 350,00 474,71 Viktklass 60,00
3 Josephine Werngren Sundbybergs TK 59,70 167,50 105,00 165,00 437,50 489,66 - Riitta Liimatainen Örebro KK 58,80 192,50 0,00 0,00 192,50 218,01 Brutit
Viktklass 67,50
4 Elisabeth Wahlander Broddetorps GOIF 67,20 185,00 90,00 192,50 467,50 478,67 7 Linda Samuelsson Sundbybergs TK 67,35 172,50 105,00 157,50 435,00 444,68 Viktklass 75,00
4 Lucia Christensen Västra AK 74,05 200,00 112,50 192,50 505,00 483,96 Viktklass +82,5
4 Sandra Lönn Borlänge AK 103,45 200,00 190,00 165,00 555,00 457,78
Herr Senior Viktklass 75,00
Plac Namn Förening Vikt Resultat Poäng
3 Christian Hedman Borlänge AK 74,60 217,50 155,56 Viktklass 82,50
- Jonas Nordin Sundsvalls AK 81,50 0,00 0,00 Diskad Viktklass 90,00
2 Fredrik Jäder IFK Dannemora/Österby 89,40 280,00 179,36 Viktklass 100,00
6 Mikael Lundin Sundsvalls AK 98,90 255,00 155,89 Viktklass 110,00
3 Stefan Jamroz Lunds TK 109,50 300,00 176,80 Viktklass 125,00
1 Marcus Hirvonen Sundsvalls AK 121,70 315,00 180,52 Viktklass +125
3 Fredrik Svensson Sundsvalls AK 154,40 320,00 176,33 4 Markus Larsson Kiruna AK 142,10 315,00 175,64
Herr Junior Viktklass 75,00
3 Christoffer Alman Sundsvalls AK 73,90 195,00 140,40 Viktklass 90,00
3 Mikael Hellström Bollnäs SK 87,50 212,50 137,67 Viktklass +125
2 Johnas Karlsson Skellefteå AK 133,30 260,00 146,42
Dam Senior Viktklass 67,50
3 Anna Maria Nöglegaard Stockholms Polisen IF 61,10 125,00 137,42 4 Karolina Arvidson Borlänge AK 66,50 125,00 128,96
Dam Junior Viktklass 56,00
1 Nina Eriksson Kiruna AK 54,30 102,50 123,55
Herr Senior Viktklass 75,00
Plac Namn Förening Vikt Knäböj Bänkpress Marklyft Total Poäng
1 Mattias Nilsson Westbo AK 70,00 135,00 105,00 185,00 425,00 318,49 Viktklass 82,50
1 Magnus Gradin Södertälje AK 79,70 165,00 130,00 185,00 480,00 328,47 Viktklass 90,00
1 Patrik Jönsson Sundbybergs TK 90,00 200,00 130,00 260,00 590,00 376,65 Viktklass 125,00
1 Mikael Folkesson Katrineholm AK 120,70 230,00 175,00 265,00 670,00 384,68 2 Thomas Adler Södertälje AK 123,20 210,00 170,00 275,00 655,00 374,38
Herr Veteran 40-49 Viktklass 82,50
1 Kenneth Möllersten Nora AK 81,50 210,00 135,00 235,00 580,00 391,42 2 Jukka Saunamäki Södertälje AK 82,40 0,00 170,00 0,00 170,00 113,97 Viktklass 90,00
1 Fredrik Andersson Extreme Power Team 90,00 155,00 135,00 210,00 500,00 319,20 Viktklass 100,00
1 Stefan Olsson Katrineholm AK 95,70 200,00 160,00 250,00 610,00 378,19 2 Tommy Johansson Nora AK 97,70 220,00 160,00 230,00 610,00 374,81 Viktklass 110,00
1 Peter Konradsson Södertälje AK 104,30 190,00 165,00 252,50 607,50 363,87 Viktklass 125,00
1 Conny Blomgren Södertälje AK 115,30 0,00 210,00 0,00 210,00 121,94
Dam Senior Viktklass 60,00
1 Malin Pegenius Sundbybergs TK 57,90 100,00 67,50 125,00 292,50 335,28 Viktklass 67,50
1 Jenny Adolfsson Sundbybergs TK 61,30 117,50 95,00 137,50 350,00 383,81
Resultat
EM SL
VM Bänkpress U/J/S
Sommarlyftet
aNKIS KOST
Vatten är den största beståndsdelen i kroppen. Vatten spelar en viktig roll för blodcirkulationen, kemiska reaktioner i energiomsättningen, utsöndring av biprodukter och reglering av kroppstemperatur och blodvolym.
När kroppstemperaturen stiger under hård träning svettas du för att öka värmestrålningen från kroppen. I denna process förlorar du både vatten och salter.
Om förlusten av vätska blir mycket stor försämras kroppens förmåga att reglera temperaturen och blodcirkulationen, vilket i sin tur försämrar din förmåga att orka träna. Därför är vätskebalansen i kroppen viktig för prestera optimalt.
Sättet du svettas
viktigt för valet av vätska?
Svettning är vårt sätt att göra oss av med överskottsvärme. Vi svettas i stort sett hela tiden. Hur mycket beror på vad vi gör och vilket klimat vi vistas i.
Vi har två sätt att svettas på. Det mest effektiva sättet uppstår när den omgivande luften är så torr att svetten avdunstar från huden. I den processen avleds värme från kroppen och vår temperaturreglering fungerar bra.
När luften är fuktigare, eller när vi tränar med heltäckande kläder som förhindrar luftväxling, blir inte vår temperaturreglering lika effektiv. Det beror på att avdunstningen minskar och svetten istället droppar av huden. Det kan översättas till situationen i ett varmt gym med dålig ventilation. Droppsvettning avleder inte värme lika effektivt, så vi tjänar inte särskilt mycket på att svettas på det sättet. På så vis blir vi snarare av med vätska i onödan. Eftersom all vätskeförlust fortfarande stimulerar törsten kommer dock en följd av droppsvettningen bli att vi ändå vill dricka. Den tillförseln av vätska kommer dessvärre inte att hjälpa temperaturregleringen effektivt,
och dricker vi litervis med vatten på en ganska kort tid kan det istället finnas risk för att vi rubbar saltbalansen och vi blir övervätskade. Är övervätskningen stor kan vi bli illamående och få huvudvärk, och en del rapporterar om en ökad risk för muskelkramp. Om vi har varit väldigt ambitiösa med att dricka enbart vatten kan det till och med i värsta fall kräva intensivvård. Jag har inte stött på något fall i samband med styrketräning där en så allvarlig situation har uppstått, men det finns ett antal fall dokumenterade bland annat i samband med långa spinningpass.
Luftväxling viktig för temperaturregleringen.
Att luftväxlingen är viktig att ta hänsyn till när man tränar visar en undersökning av Mora-Rodriguez et al, 2007. Här tittade forskarna på vätskeförlust och kroppstemperatur hos sina försöksdeltagare i fyra olika situationer
Många har vi väl hört att vi ska dricka kontinuerligt och helst innan vi ens blir törstiga.
Inte minst när det är varmt behöver vi extra vatten, brukar det heta. Men vad säger den nya forskningen om det här? Hur mycket behöver vi dricka för att hålla kroppen i vätskebalans? Och räcker det med vatten, eller är sportdryck bättre?
Sportdryck inne - vatten ute?
Om vätska och prestation
aNKIS KOST
under träning på cykelergometer inomhus:
1) utan intag av vätska eller luftväxling 2) intag av sportdryck motsvarande ca 100 procent av svettförlusten genom sportdryck
3) luftväxling (2.55 m/s via fläkt riktad mot bröstet)
4) kombination mellan vätska som i situation 2 samt luftväxling (2.55 m/s via fläkt riktad mot bröstet)
Deltagarna hade lägst hjärtfrekvens i situation 3 och 4, där de fick luftväxling.
En lägre hjärtfrekvens speglar en lägre kroppstemperatur, där kroppen inte behöver kämpa lika hårt för att hålla den på rätt nivå.
I den här studien fann man alltså att kroppens möjlighet att temperaturreglera under träning till stor del beror av luftväxlingen. Tyvärr undersökte man inte prestationen här och hade heller ingen grupp som bara drack vatten med eller utan luftväxling. Det är synd, eftersom det i slutänden är prestationen som är det intressanta och i vilken utsträckning som den kan kopplas ihop med valet av vätska. Dock kan vi sluta oss till att vi förlorar möjligheten att temperaturreglera optimalt under droppsvettning, oavsett om eller vad vi dricker. Det är alltså
luftväxlingen som verkar vara det mest avgörande i en sådan här situation.
Sportdryck inne, vatten ute?
Samtidigt föranleder detta resultat också frågan om det kan finnas ett bra skäl att välja sportdryck under ett hårt gympass mitt under högsommaren när temperaturen inne på gymmet på många håll kan bli olidlig. Skulle man alltså kunna tänka sig att sportdryck kommer till sin rätt framför allt när vi droppsvettas stora mängder för att förhindra en saltbalansrubbning, och att vatten räcker alldeles utmärkt om vi ska köra ett pass på någon timme eller två med god luftväxling? Det skulle i så fall betyda att det under gymträning i ett sommarvarmt och dåligt ventilerat gym skulle passa med en sportdryck om vi brukar vilja dricka stora mängder vätska när vi tränar, medan det under löpning, cykling och liknande utomhus fungerar utmärkt med vatten.
Den som vet med sig att man lätt att drabbas av kramp eller har erfarenhet av att drabbas av huvudvärk ”trots” att man dricker mycket vatten kanske också gott kan prova att dricka sportdryck istället för vatten under ett par pass och se om det blir bättre. Det här är frågor som behöver undersökas närmare rent vetenskapligt,
men som kanske kan vara värda att på egen hand experimentera med.
Vätskeförlust inte samma sak som prestationsnedsättning
Den förhärskande uppfattningen hittills har varit, och är fortfarande bland många, att vi behöver dricka mer än vi blir av med det för att undvika försämrad vätskestatus och därmed prestationsnedsättning i samband med träning. Det har samtidigt betytt att törsten inte har varit en tillräckligt stark signal för att säkerställa att man dricker tillräckliga mängder, utan att man skulle behöva dricka mer än törsten kräver. Jag har själv haft den uppfattning tills för en kort tid sedan, när jag började uppdatera mig inom den nyaste forskningen på området. Fortfarande finns de ”gamla” vätskerekommendationerna för den som tränar hårt kvar via ACSM* och som SOK** har anammat, men det alltså kan finnas skäl att överväga uppdatering här.
Att vi förlorar vätska under träning och tävling är självklart, och att olika drycker återvätskar olika bra står också klart.
Sportdryck, det vill säga en dryck som innehåller både salt och kolhydrater, återvätskar bättre än vanligt vatten på kort tid, och chokladmjölk med salt i
