YTTRANDE 2019-12-13
Dnr 2019/839
SVEA HOVRÄTT
Mark- och miljööverdomstolen
Finansdepartementet
Avdelningen för samhällsplanering och bostäder,
Enheten för samhällsplanering
Nationellt tillgängliggörande av digitala detaljplaner – delrapport i uppdraget att verka för en smartare samhällsbyggnadsprocess (Lantmäteriets Dnr 519-2018/2889)
Regeringskansliets remiss dnr Fi2019/01291/SPN
Svea hovrätt, genom Mark- och miljööverdomstolen, har granskat delrapporten utifrån de utgångspunkter som domstolen har att beakta.
Domstolen noterar att uppdraget att digitalisera samhällsbyggnads- processen är uppdelat i flera delar som hanteras också av andra myndigheter än Lantmäteriet. Det därför möjligt att de frågor som omfattas av domstolens synpunkter nedan har beaktats inom ramen för andra rapporter.
Rättsverkan av en digital detaljplan
Av delrapporten framgår att ett nationellt tillgängliggörande av digitala detaljplaner ska göra det möjligt att återanvända, söka och se information i detaljplaner bland annat vid handläggning av ärenden och för analyser av samhällsbyggnadsprocessen. I fråga om de nya digitala detaljplaner som inledningsvis omfattas av förslaget anges att det rättsliga ansvaret för informationen ska ligga kvar hos den som producerat den (sid. 22) och att Lantmäteriet som datavärd kommer att behöva kunna göra felsökningar för det fall en användare kontaktar datavärden på grund av att fel information har levererats (sid. 24). Vidare anges att i fråga om befintliga detaljplaner kommer de ursprungliga planbesluten även fortsättningsvis att utgöra originalen (se sammanfattning i avsnitt 4).
Frågan om vad som utgör den rättsligt gällande detaljplanen och hur eventuella diskrepanser mellan den digitalt tillgängliggjorda versionen och den gällande ska hanteras kan behöva belysas ytterligare. Om det är originalet som är rättsligt gällande bör det framgå var, och i vilken form, det finns tillgängligt för användaren.
Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation
Förslaget till en ny punkt 3 i 3 kap. 17 § förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation kan ge intrycket av att de inom parentesen angivna planerna utgör exempel på vad som omfattas av kommunens informationsansvar. Andra bestämmelser i 3 kap. samma förordning anger uttryckligen att beslut enligt en viss bestämmelse omfattas av angiven aktörs informationsansvar, se till exempel 3 kap. 9 och 24 §§
2
förordningen om geografisk miljöinformation. Det bör övervägas om lydelsen av den föreslagna punkt 3 i stället bör utformas så att det tydligt framgår om uppräkningen är avsedd att vara uttömmande och med direkt hänvisning till plan- och bygglagen (2010:900). Domstolen konstaterar att t.ex. områdesbestämmelser inte finns med.
I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättslagmannen Ylva Osvald, tekniska rådet Karina Liljeroos, tf. hovrättsassessorn Liisa Seim Sehr samt föredraganden David Sandberg, föredragande.
Ylva Osvald
David Sandberg