Distansarbete och dess påverkan på anställda.
Fördjupande förståelse för work-life balance och rollkonflikter.
Benny Forssén & Saga Örvall
Institutionens namn: Psykologiska intuitionen Examensarbete: 15 hp
Examensämne: AO-Psykologi
Personal, arbete och organisation (180 hp) Höstterminen 2021
Handledare: Victoria Blom
English title: Distance working and its impact on employees and their life situation. In-depth understanding of work-life balance and role conflicts.
Fler företag väljer att flytta hem kontoren för att arbeta på distans. Ett problem för individen som distansarbete kan medföra är att tyda var arbete och privatliv börjar och slutar.
Syftet med den här kvalitativa studien är att via ett bekvämlighetsurval intervjua nio deltagare för att få en djupare förståelse över hur distansarbete påverkar work-life balance och eventuella rollkonflikter därtill. Resultatet visar att arbetsmiljön i hemmet är ett dilemma för att hitta gränsen mellan arbetet och privatlivet. Med flexibla arbetsscheman och problemfri hantering av teknik kan arbetsdagen lättare anpassas till privatlivet vilket leder till minskad stress och ångest.
Arbetsmiljön påverkar även olika roller en individ har på arbetet samt i privatlivet och är viktig för att dessa roller inte ska krocka och spilla över på den andra. Studien är viktig då fler individer väljer att arbeta hemifrån och företag kommer således tvingas ta ansvar för anställdas arbetsmiljö och hälsa på distans.
Under Covid-19 pandemin som bröt ut våren 2020 tvingades många att gå från sin vanliga vardag med kontorsarbete till att arbeta hemifrån på distans. Distansarbetet blev för många en ny del av vardagen. I distansarbete blir det ibland mindre tydligt var arbete och privatliv börjar och slutar, gränserna suddas ut. Detta på grund av att mycket av arbetet inte längre behöver vara på en fysisk arbetsplats utan mycket väl kan placeras i hemmet vid köksbordet mitt i den privata sfären (Kreiner et al., 2009, refererad i Marques & Berry, 2021).
Under distansarbete väljer många individer att göra övergångar mellan arbetsliv och privatliv och flera gånger per dag hoppa fram och tillbaka mellan denna gräns (Ashforth et al., 2000, refererad i Marques & Berry, 2021). Att vara medveten om gränsdragningen mellan när arbete sker och när det privata livet sker, är viktigt för välbefinnandet och till hjälp för att reducera stress hos individen (Kossek et al., 2012, refererad i Marques & Berry, 2021). En obalans mellan arbete och privatliv kan påverka vårt välbefinnande genom både psykiska svårigheter och sämre attityder till arbetet och organisationen (Wöhrmann, 2016 refererad i Wöhrmann, Dilshert & Michel, 2021).
Work-life balance (Balans mellan arbete och privatliv)
Work-life balance kan definieras som en individs kognitiva och emotionella
tillfredsställelse mellan det privata livet och det betalda arbetslivet (Valcour, 2007 refererad i Wöhrmann et al., 2021). I stort kan work-life balance (WLB) förklaras som ett
paraplybegrepp som innefattar en rad olika faktorer som förklarar sambandet mellan arbete och privatliv och hur de fungerar ihop (Dizaho et al., 2017, refererad i Marques & Berry, 2021). Arbete definieras som tid spenderat på olika former av betalt arbete genom någon typ av anställning. Privatliv är all annan tid utanför anställningen som kan innefatta en rad olika faktorer som icke-arbetsrelationer, familj och fritidsaktiviteter (Hilbrecht et al., 2013, refererad i Marques & Berry, 2021). I den här studien benämns dessa olika aktiviteter som privatliv, det vill säga allt som inte har med anställningen att göra. WLB fungerar hållbart när de krav och resurser som kommer från arbete och privatliv fungerar i balans till varandra. Om istället arbete och privatliv kommer i konflikt med varandra skapas det en obalans. Balansen kan förklaras som hur en individ väljer att prioritera sitt arbete, sin lediga tid och det
individuella ansvaret hos individen att försöka få dessa två delar av livet att gå ihop (Marques
& Berry, 2021). På så sätt är WLB subjektivt då människor prioriterar olika för att uppnå en meningsfullhet i livet genom att balansera våra olika roller (Munn, 2013 refererad i Marques
& Berry, 2021). Att hitta balansen mellan arbete och privatliv är något som påverkar individer men även organisationer där både arbetstagare och arbetsgivare strävar efter och gynnas av att upprätthålla ett produktivt och energifyllt liv både på arbetsplatsen och i det privata livet (Dizaho et al., 2017, refererad i Marques & Berry, 2021). Fördelarna med balans mellan arbete och privatliv är många. För arbetstagare kan det handla om att känna kontroll över sitt liv samt arbete och reducera stress. För arbetsgivare kan balansen innebära mer produktiva och nöjda arbetstagare (Marques & Berry, 2021).
Teknik och dess konsekvenser för den anställde
Tekniken har under Covid-19 pandemin hjälpt oss att kunna arbeta vart som helst och när som helst, där många har kunnat lägga upp arbetet mer individuellt så att det lättare går att pussla ihop med det privata livet. (Den-Nagy, 2014, refererad i Marques & Berry, 2021) Men det finns även en baksida då den nya tekniken och hur den används av många medför en känsla av att ständigt vara uppkopplad och leder till att människor: multitaskar i större utsträckning, ofta behöver lära nytt i och med teknikförändringar, upplever arbetsrelaterad osäkerhet och tekniskt strul som stör arbetsprocessen som leder till frustration (Tarafdar, Darcy et al., 2015, refererad i Cho, Kim, Chin & Ahmad, 2020). Dagens teknik har också försvagat gränsen mellan arbete och privatliv vilket kan innebära mer konflikter där emellan (Dizaho et al., 2017, refererad i Marques & Berry, 2021). Mobiltelefoner och datorer ger oss människor möjlighet att arbeta och ta hand om vårt privatliv samtidigt. Detta kan såklart underlätta vårt privatliv då hanteringen av det privata livet blir enklare under arbetsdagen (Sayah, 2013, refererad i Marques & Berry, 2021) men många upplever också en frustration över att ständigt var uppkopplad till arbetet via mail eller sms även på sin fritid (Barber &
Santuzzi, 2015, refererad i Cho et al., 2020). Med den tekniken som finns i nuläget så höjs förväntningarna på att arbetstagare i större utsträckning ska kunna vara tillgängliga större delar av dygnet (Sarker et al., 2012, refererad i Marques & Berry, 2021). Det är lätt att ständigt vara uppkopplad trots att den anställde egentligen slutat för dagen och gått in i sin privata roll. Stress och oro kan uppkomma av denna ständiga uppkoppling och det kan resultera i svårigheter att utföra det som behöver göras på hemmaplan i den privata rollen.
Många arbetar vidare när de egentligen slutat på grund av ständig uppkoppling. Men även om en individ inte arbetar efter arbetstid kan en upplevd förväntan från jobbets sida att ständigt vara anträffbar störa det privata livet då det ju alltid går att svara på ett samtal eller läsa ett mail från en kollega trots att klockan är 23:00. Familjerelationer, fritidsaktiviteter och icke- arbetsrelaterade aktiviteter kan bli lidande som en konsekvens av det (Cho et al., 2020). Det leder i en förlängning till att människor börjar må dåligt psykiskt och fysiskt och kan även leda till sömnproblem (Chesley, 2014; Dettmers et al., 2016; Diaz et al., 2012, refererad i Cho et al., 2020). Det som ofta glöms bort av forskare är dock att undersöka alternativet till den lätta uppkopplingen där vi människor kan arbeta var som helst och när som helst. En individs WLB kan istället påverkas till det sämre av att behöva vara på en fysisk plats på en exakt tid oavsett hur lång tid det tar att ta sig dit eller om det stör det privata livet. Därför kan dagens teknik både vara positiv och negativ för en individs WLB. (Hilbrecht et al., 2013, refererad i Marques & Berry, 2021).
Stress
Hur summeras då effekterna av att jobba på distans som nu gjorts möjligt med hjälp av de tekniska hjälpmedel som nu finns? Det finns såklart flera sätt att se det på med både
positiva och negativa sidor som beskrivet i stycket ovan men en tydlig effekt av ökad användning av teknik för att kunna arbeta på distans är den stress och ökat arbetstempo det
medför hos de anställda (Evenstad, 2018). Tekniken medför att ny information ständigt behöver tas upp av våra hjärnor vilket i långa loppet leder till informationsöverbelastning men även problem med ergonomin och en större grad av multitasking (Evenstad, 2018). Ny teknik medför också att organisationer vill och kan öka sin effektivitet i arbetsprocessen för att tjäna mer pengar och ställer i sin tur stora krav på människorna i organisationen. För att vara eftertraktad i en sådan arbetsbransch krävs det att vara snabb och flexibel (Gleick, 2000, refererad i Evenstad, 2018) Att ta tid för reflektion inför beslut inom organisationen är inte något som premieras utan det är snabbhet både i tänkande och i kommunicerandet som är viktigt (Bourdieu, 1998, refererad i Evenstad, 2018). En sådan arbetsöverbelastning som är ett resultat av den arbetsacceleration många organisationer håller på med för att vara
konkurrenskraftiga resulterar i en känsla av stress för många. När en individ är stressad är hjärnan kognitivt inte lika skärpt som när hjärnan är mer avslappnad vilket i sin tur leder till att fler misstag begås och individen kommer att behöva arbeta ännu hårdare för att rätta till och nå upp till förväntningarna vilket leder till ännu mer stress. Det blir en enda ond spiral av allting (Evenstad, 2018). När anställda är stressade under en tid kan det i en förlängning leda till sjukskrivningar och att organisationer måste lägga stora summor pengar på att täcka upp för frånvaro och minskad produktivitet i företagen (Xie & Schaubroeck, 2001, refererad i Perrewé et al., 2004). Men vad är stress rent mentalt? Lazarus och Folkman (1984, refererad i Perrewé et al., 2004) förklarar det som en obalans mellan de krav som individen upplever ställs på en själv och de resurser individen upplever sig ha för att bemöta dessa krav.
Bedömningen av detta sker i två steg. Det första steget är den primära bedömningen av något och hur hotfullt personen upplever det. Vi människor känner obehagligt när en händelse upplevs som skadlig eller utmanande för oss. Den sekundära bedömningen sker sedan i form av rannsakning och bedömning av de resurser vi människor upplever oss ha för att möta de hot som vi upplevt i den primära bedömningen. Om vi här upplever att de resurser vi har för att möta hotet inte räcker till kommer det leda till en stressreaktion (Evenstad, 2018; Lazarus, 1991, refererad i Perrewé et al., 2004). Människor tycks inte uppleva stress likadant, alltså att det inte bara behöver vara miljön runt om som påverkar utan att det också finns stora
individuella skillnader i hur stress upplevs. Olika personer upplever och värderar hot på olika sätt i den primära bedömningen (Perrewé et al., 2004). Att känna stress under en lång tid, så kallad kronisk stress kan i längden leda till utbrändhet, depression och en känsla av
hjälplöshet inför situationen (Evenstad, 2018).
Rollkonflikt
En individs liv består av flera olika roller i olika situationer. På jobbet kan vi ha en roll, i familjen kan vi ha en annan och som vän kan vi ha en tredje roll och så vidare. Att ha alla dessa roller och försöka få dem att balanseras på en bra nivå utan att de ska krocka för mycket kan ibland skapa konflikter mellan dem (Berglund, Anderzén, Andersén & Lindberg, 2021). Definitionen på rollkonflikt är något som Kahn et al (1964, refererad i Bacharach, Bamberger & Conley, 1991) beskriver som när en person upplever påtryckningar från olika håll och genom att fokusera på det ena kommer det bli svårare att även försöka uppnå det andra.
I en arbetssituation kan olika arbetsroller komma i konflikt med varandra eller att arbetsrollen krockar med den privata delen av livet och de roller som finns där. Det
anställda på en arbetsplats kan uppleva vid rollkonflikter är en svårighet i att veta vad som ska prioriteras och därför istället utvecklar en negativ hanteringsstrategi till arbetet. De kan också uppleva minskat engagemang gentemot arbetet vilket i sin tur kan leda till minskad
produktivitet och minskad vinning i organisationen. En annan aspekt är att anställda som tidigare brann för sina arbeten slutar vara lika engagerade och bryr sig mindre rent känslomässigt hur det går för arbetsplatsen (Crawford et al., 2010; Van den Broeck et al.,
2010, refererad i Maden-Eyiusta, 2021). Om arbetstagaren befinner sig i en rollkonflikt är det möjligt att hen till viss del slutar känna ett engagemang och ansvar inför en uppgift men den individuella motivationen gentemot arbetet kan finnas kvar. Däremot kan rolloklarhet å andra sidan fungera tvärtom, att ansvarskänslan inte minskar medan personlig motivation minskar.
På vilket sätt en person upplever rollsvårigheter, antingen rollkonflikt eller rolloklarhet kan alltså få olika konsekvenser för en organisation. Individer som upplever rolloklarhet
anstränger sig inte lika mycket för att komma på nya idéer och genomföra dem medan de fortfarande har en stark känsla av ansvar gentemot organisationen (Maden-Eyiusta, 2021).
Folkman & Lazarus (1985, refererad i Maden-Eyiusta 2021) beskriver att rollkonflikter och oklarhet kring roller ses som ett hot mot de mål en individ vill uppnå på arbetsplatsen och att det leder till en rad negativa konsekvenser som ovan beskrivna. Rollkonflikter på arbetet kan leda till att arbetet tar längre tid att genomföra med ett minskat engagemang, en så kallad tidsbaserad rollkonflikt (French & Caplan, 1972; Newton & Keenan, 1987, refererad i Bacharach et al., 1991) vilket i allra högsta grad kan påverka resterande liv utanför arbetet negativt såsom familjen då mindre tid på dygnet finns kvar för privatlivet. Arbete-hemkonflikt förklaras som att dessa två, arbete och hem inte fungerar ihop på ett önskat sätt och bildar då en interrollkonflikt (Greenhaus & Beutell, 1985, refererad Bacharach et al., 1991) En individs resurser kan många gånger ses som begränsade, alltså att vi inte har hur obegränsat mycket energi, uppmärksamhet och tid att lägga på hur mycket och många saker som helst (Hobfoll, 1989, refererad i Waterhouse, Samra & Lucassen, 2020). Därför kommer en mer omfattande användning av dessa resurser i en roll resultera i minskade resurser i andra roller. Att
resurserna verkligen är begränsade är dock något som Marks (1977, refererad i Waterhouse et al., 2020) motsätter sig, speciellt när det handlar om tid. Vi människor tror ibland att vi bara hinner ett exakt antal saker under en dag men det kan ändras genom att byta tidsstrategier och bli mer effektiv i sitt sätt att handla och därav kan vi hinna mer. Det kan alltså leda till mer tid för de olika roller en individ har. Något liknande är även Greenhaus & Powell (2006,
refererad i Waterhouse et al., 2020) på spåren då de hävdar att när en individ känner ett stort engagemang i flera roller kan det leda till en känsla av ett utökande av resurser och prestation i även andra roller. Ett intressant fynd är att individer som upplever sig ha större autonomi och kontroll över gränsdragning mellan sitt arbetsjag och sitt privatjag i större utsträckning blir bättre på att hantera rollkonflikter. Det gäller även de som egentligen inte har så stor kontroll över gränsdragningen men som ändå upplever sig ha det. Det är alltså en subjektiv upplevelse som avgör hur mycket arbete och familjeliv krockar för just den individen (Kossek et al., 2012, refererad i Cho et al., 2020).
Flexibelt arbete
Studier visar att personer som har oflexibla och långa arbetstimmar ofta upplever en större rollkonflikt mellan arbete och privatliv då individerna slits mellan dessa två roller när de upplever att arbetet tar en alltför stor del av deras liv (Fogarty et al., 1978; Burke et al., 1980; Pleck et al., 1980, refererad i Bacharach et al., 1991). En viktig del för att uppnå work- life balance och undvika rollkonflikter är som sagt att få tid på dagen till både sitt betalda arbete och sina privata angelägenheter. Den tiden bestäms, förutom av individens egen vilja, av hur individens arbetsschema ser ut (Lunau et al., 2014, refererad i Wöhrmann et al., 2021).
När individer själva bestämmer när, var och hur länge de arbetar handlar det om flexibelt arbetsschema och ökar individens förmåga att kunna kontrollera gränsen mellan arbete och privatliv (Matthews & Barnes-Farrell, 2010, refererad i Wöhrmann et al., 2021). Att kunna bestämma när arbetsdagen börjar och slutar ger individen en chans att flytta på gränsen efter sina individuella personliga behov. En individ med flexibelt arbetsschema kan till exempel välja att börja arbetsdagen senare för att få sova ut och få mer energi, eller att sluta
arbetsdagen tidigare för att hinna med privata saker och genom det uppnå WLB och undvika
rollkonflikter (Wöhrmann et al., 2021). Men att bestämma sin arbetstid helt och hållet kan även få negativa konsekvenser. Att inte ha en exakt start och sluttid på arbetsdagen kan också förvärra rollkonflikter och även leda till förlängning av arbetstiden där det privata livet påverkas negativt (Hünefeld et al., 2019, Lott, 2017, refererad i Wöhrmann et al., 2021).
Mycket forskning visar dock på att ett flexibelt arbetsschema underlättar vardagen för individer, förbättrar deras WLB och är en stor bidragande orsak till välbefinnande i livet och minimering av rollkonflikter (Carlson et al., 2010, refererad i Marques & Berry, 2021).
Spill-over theory (Spridningseffekt)
Det finns alltså en tydlig koppling mellan arbete och privatliv och att det som sker på arbetet, eller hur mycket tid det tar starkt påverkar individens privata situation. En form av spridningseffekt (Kopelman et al., 1983, refererad i Bacharach et al., 1991). Spill-over theory eller spridningseffekt på svenska definieras på olika sätt i olika forskningsartiklar men kan i stort förklaras som att en individs arbetsdomän kan sprida sig över till dennes privata domän.
(Lambert, 1990, refererad i Sonnentag & Binnewies 2013). I vardagen kan det handla om att en person som haft en positiv arbetsdag och således är på bra humör, kan ta med det
välbefinnandet och den glada känslan till sitt privatliv, medan en dålig arbetsdag kan sprida sig över på det privata livet och försvåra sociala situationer eller familjerollsprestationer (Sonnentag & Binnewies, 2013). Att få positiva upplevelser på arbetet gör att en individ har större sannolikhet att komma ihåg de positiva händelserna senare under dagen och ta med sig dessa över gränsen mellan arbete och privatliv (Morris, 1989 refererad i Sonnentag &
Binnewies 2013). Ett annat sätt att se på spridningseffekten är något som Valcour (2021) beskriver. Valcour menar att spridningseffekten är individbaserad och på så sätt har sin grund i hur väl en individ kan hantera gränsdragningen i work-life balance snarare än om individen upplever positiva eller negativa händelser på jobbet eller i hemmet. En individ med hög kompetens att hantera denna gräns har oftast lättare att inte ta med sig de negativa känslorna från arbetet till privatlivet och vise versa.
Sammanfattningsvis innefattar work-life balance balansen mellan arbete och fritid där de olika roller en individ har i livet kan komma i konflikt med varandra. Distansarbetet innebär ofta mer flexibla arbetsscheman där inslag av privatlivet ofta blir större under arbetsdagen och gör gränsen däremellan svårare att tyda. Den moderna tekniken gör att vi människor idag inte behöver ta oss till en arbetsplats inom vissa yrken utan vi kan istället sitta i våra privata sfärer som vid köks eller vardagsrumsbordet och sköta vårt arbete. Arbetslivet spiller lätt över på privatlivet och privatlivet på arbetet och kan med det frambringa en mer stressad vardag och ett sämre välbefinnande. Eftersom Covid-19 pandemin gjort att många tvingats jobba hemifrån så är studiens syfte att få en djupare förståelse för hur distansarbete har påverkat WLB för oss i Sverige. WLB är ett beforskat ämne men blir allt viktigare att få bredare förståelse för nu under pandemin, på grund av att många individer och organisationer ser fördelar med att arbeta hemifrån och kommer fortsätta med det. Den här studien är en kvalitativ undersökning som söker förståelse för hur distansarbete påverkar folks vardag och hur en dag kan se ut när arbetet sker hemifrån. Kan en individ släppa arbetet på fritiden?
Smyger det in hemarbete under arbetsdagen? Är gränserna mellan arbete och fritid till stor del utsuddade? Då hemmavarande barn kan vara en stor stressfaktor i privatlivet och kan bidra till en minskad balans mellan arbete och privatliv (Lindwall, Marklund & Voss, 2010) så har den aspekten valts att inte undersökas och intervjuerna bestod därför av deltagare utan
hemmavarande barn då den aspekten inte ryms i den här studien. Studien är avgränsad till två frågeställningar. 1) Hur upplevs work-life balance under distansarbete? 2) Hur upplevs
eventuella rollkonflikter vid work-life imbalance? Där definitionen av work-life balance är ett välbefinnande och en väl fungerande balans mellan arbete och privatliv där rollkonflikter reduceras och gränsen mellan dessa blir tydlig.
Metod Undersökningsdeltagare
Urvalet till studien skedde genom ett bekvämlighetsurval för att få stora skillnader i kön, ålder och yrkesbefattning. Deltagarna rekryterades via personliga kontaktnät från båda författarna. Deltagarna valdes med premisserna 1) Deltagarna ska arbeta heltid på distans. 2) Deltagarna ska inte ha hemmavarande barn. Nio deltagare valdes ut varav sex kvinnor och tre män. Deltagarna kom från olika svenska städer och arbetade med olika saker. Deltagarna var mellan åldrarna 23 och 63. Korrespondens med deltagarna skedde via telefonsamtal, mail och sms. Gemensamt för deltagarna var att Covid-19 pandemin tvingade dem till distansarbete, vare sig de själva ville det eller inte. Alla arbetade fortfarande heltid på distans då intervjuerna hölls. Deltagarna hade de olika befattningarna: skyddsombud, lärare/arkitekt, konsult,
ingenjör, säljare, enhetschef samt tre kommunikatörer. Alla utom två levde i
samboförhållande. Övriga upplysningar redovisas inte då det inte var relevant för denna studie, men även för att skydda deltagarnas integritet. För att försäkra oss om att deltagarna frivilligt medverkade i studien förklarades tydligt vid första kontakten att medverkan var frivillig men detta förkunnades även innan intervjuerna påbörjades i de forskningsetiska principerna vi författare förhöll oss till.
Material/Datainsamling
När deltagarna valts ut och blivit kontaktade bokades tider för intervjuer in med var och en av dem, där anpassning till deras arbete och dagliga sysslor togs. Materialet i
intervjuerna samlades in med en diktafon genom semistrukturerade intervjuer över Zoom, där en intervjuguide användes. Denna intervjuguide skapades genom att utgå från Dizaho et al’s (2017 refererad i Marques & Berry, 2021) definition av work-life balance och Kahn et al’s (1964, refererad i Bacharach et al., 1991) definition av rollkonflikt. Under litteratursöket hittades även andra faktorer som tycktes påverka balansen mellan arbete och privatliv, där graden av flexibelt arbete och hantering av teknik var återkommande aspekter. Frågor om dessa valdes in i intervjuguiden, men även andra frågor om stress och välmående för att få en helhet av individens livssituation. Intervjuerna bestod av 15 frågor (se bilaga) varav de två första frågorna var demografiska där yrke och livsförhållande togs upp. Resterande frågor handlade om våra frågeställningar. De första fyra intervjuerna genomfördes av de två
författarna tillsammans. Planen var att genomföra alla de nio intervjuerna tillsammans men på grund av sjukdom och förhinder fick de resterande fem intervjuerna hållas enskilt med en författare i taget. Frågorna anpassades efter svaren vi fick under intervjuerna och följdfrågor ställdes för att få bättre förståelse. Intervjuerna varade i 25 till 40 minuter. I början av varje intervju lästes de forskningsetiska principerna vi förhöll oss till upp. Några exempel var att medverkan var frivillig, att deltagarna hade rätt att avbryta när de ville, att inget material sparades i någon molntjänst och att deltagarna kommer vara anonyma för läsaren. Ingen ersättning utgavs till deltagarna.
Analys
Vi författare började med att transkribera det inspelade materialet. När det var klart fick författaren som inte deltagit på intervjun läsa igenom transkriberingen för att sätta sig in vad som hade sagts. Sedan användes en tematisk analys i sex steg av Braun och Clarke
(2006). Dessa steg är: 1) Bekanta sig med data. 2) Generera koder. 3) Leta teman. 4) Revidera teman. 5) Definiera och namnge teman. 6) Presentation av studie (Braun & Clarke, 2006).
Varje författare transkriberade hälften av intervjuerna var men de intervjuer som författaren själv inte transkriberat lästes noga igenom för att få en inblick i vad som hade tagits upp och
sagts. 1) Genom att transkribera intervjuerna bekantade vi författare oss i ett första steg med vår data. Vi valde att läsa igenom transkriberingarna vid ett flertal tillfällen för att komma ihåg och inte missa relevant data. 2) Sedan tog vi fram koder genom att dela upp
transkriberingarna i olika övergripande områden som vi tyckte hörde ihop och behandlade samma sak. 3) Vi smalnade sedan av dessa områden i transkriberingen med olika färgkoder baserat på saker vi tyckte hörde ihop till mer specifika teman. 4) Sedan analyserade och reviderade vi vissa delar av innehållet i de teman vi funnit, som vi tyckte var lite för löst kopplat till frågeställningen som då togs bort. 5) Sedan namngav vi våra olika färgteman.
Blått motsvarade svar hos deltagarna som handlade om work-life balance, rött motsvarade svar hos deltagarna som handlade om rollkonflikter, grönt motsvarade svar hos deltagarna som handlade om flexibelt arbetsschema, lila motsvarade svar hos deltagarna som handlade om teknik och gult motsvarade svar hos deltagarna som handlade om välbefinnande hos individen. Detta för att få en överskådlig bild över vad som hade sagts om varje huvudtema (de olika färgerna) och för att kunna få en djupare förståelse över om flera deltagare svarat liknande på samma teman, alltså att deltagarna kände liknande. När flera deltagare svarade på liknande sätt så såg vi det som att detta i sin tur var underteman som gav förståelse för just det färgtemat (tex om teknik = gult). 6) Här presenteras studien som ett sista steg.
Resultat
Under detta avsnitt presenteras det insamlade materialet i två steg. Work-life balance och rollkonflikter är sammanflätade begrepp, så för att göra det tydligt för läsarna och för att tydligt besvara våra frågeställningar används våra frågeställningar som huvudrubriker. I de intervjuer vi författare genomfört där vi fokuserade på frågor om WLB blev det klart att 1) distansarbetet upplevdes påverka WLB både positivt och negativt, där 2) arbetsmiljön var det stora dilemmat för att hitta en tydlig gräns mellan arbetet och det privata livet. Genom att ha 3) flexibla arbetsscheman och kunna hantera den moderna 4) tekniken på ett enkelt sätt kunde gränsen bli tydligare där stress och ångest minskade och 5) välbefinnandet hos individer blev bättre. I de intervjuer vi författare genomfört där vi undersökte relationen mellan arbetsrollen och de privata rollerna en individ har i sitt vardagliga liv konstaterades att 1) integriteten var en viktig faktor för att rollerna inte skulle krocka, där även 2) arbetsmiljön hade en stor betydelse för att inte den ena rollen skulle 3) spilla över på den andra och skapa ett sämre 4) välbefinnande hos individen.
Hur upplevs work-life balance under distansarbete?
Distansarbete
Deltagarnas work-life balance skiljde sig väldigt mycket åt beroende på ålder, anställning och boendesituation. Under intervjuerna svarade deltagarna först att de arbetade mellan 40–45 timmar i veckan och hade mycket fritid till övers men senare under intervjuerna blev det tydligt att det fanns vissa problem med att tydligt skilja på arbete och fritid i
vardagen. En anledning till att arbetet påverkade privatlivet var att några deltagare arbetade efter arbetsdagens slut genom att svara på mail eller telefonsamtal. Att svara på mail efter arbetsdagens slut berodde på många anledningar. Några var att alltid vara tillgänglig för medarbetarna, att minska arbetsbelastningen inför kommande dag eller bara att ha koll på vad som händer på arbetsplatsen. De allra flesta tog sig tid under den privata delen av dygnet att svara på mail och telefonsamtal utan att de kändes som ett problem. Ett sätt att lösa det på för de som kände att det var ett problem var att antingen ha två mobiler och packa ner den ena när arbetsdagen var slut eller att ha inställt på telefonen att inte kunna ta emot jobbsamtal och sms efter att arbetsdagen tar slut. Att arbeta hemifrån var både ett problem och ett underlättande för att deltagarna skulle kunna uppnå work-life balance. En av de positiva aspekterna var att det ofta fanns mer tid till privata ärenden under arbetstid. Resvägen påpekades ofta som en
orsak till detta. Att åka kommunalt eller ta bilen till en arbetsplats tog ofta väldigt lång tid, speciellt för deltagarna som bodde i en storstad. Den tiden lades istället på andra saker som att sova ut så energin till dagen blev bättre, att få tid till att städa undan i hemmet eller att faktiskt arbeta den tiden istället så att arbetsbelastningen inte blev lika hög resterande del av dagen.
En deltagare sa:
“Som sagt, det spelar ingen roll vart eller hur du gör arbetet bara du gör det. Så för min del har det nog mest varit bra för jag har också kunnat sparat in tid på restid och energi och kunnat gå upp senare och sådär. Vilket har gjort att jag förmodligen har mer tid över i slutändan än vad jag skulle haft om jag var på ett kontor”
Många tyckte även att göra privata saker under arbetstid inte påverkade WLB negativt utan snarare underlättade det. En vanlig dag kunde vissa deltagare hoppa fram och tillbaka mellan att ha möte på morgonen, ta en paus för att plocka ur diskmaskinen, återgå till arbetet och svara på mail för att sedan återigen komma tillbaka till privatlivets hemmasysslor och vika tvätt eller dammsuga en stund. Det konstanta “svävandet” mellan arbetet och privatlivet upplevdes av många som en positiv aspekt som distansarbete fört med sig. Positivt på det sättet att när det togs en liten paus i jobbet så gjordes något vettigt på det privata planet som gynnade privatlivet senare när arbetsdagen var slut. Då kanske städning eller liknande redan var klart och på så vis hade de mer tid för andra privata intressen på kvällen, något som de inte hade kunnat göra om de arbetade på kontor. En annan positiv aspekt var att hinna med träning under arbetsdagen. Att kunna boka in ett träningspass eller ta en löprunda när det var dagsljus hjälpte många att få mer energi att lägga på arbetsuppgifter men även till mer energi i det privata livet efter arbetet då träningen redan var klar. På vinterhalvåret var det än viktigare att kunna komma ut och ta en promenad eller en löprunda under arbetsdagen för att hinna få energi från dagsljuset då det är mörkt när arbetsdagen är slut, vilken många kände var en förmån med distansarbete. En del kände även att vardagen blev lättare. Att till exempel kunna ta ett läkarbesök, åka till verkstaden eller göra andra privata ärenden mitt på dagen för att sedan jobba ikapp den tiden på eftermiddagen fick livssituationen att gå ihop. Även det lugn som kom med att arbeta hemifrån var en faktor som togs upp. På kontor är det ibland öppna kontorslandskap där det händer mycket saker runt omkring och kollegor som vill fråga saker.
Hemma var det lättare att kunna skapa sig en lugnare arbetsplats och kunna lägga fokus på jobbet när ingen kom och störde.
Men för många blev istället gränsen mellan arbete och privatliv suddigare av att jobba hemifrån. Att bara sitta hemma och arbeta utan kollegor som kom och störde kunde ge en negativ effekt genom att inga naturliga pauser i arbetet uppkom. En deltagare sa:
“Ofta hinner jag inte med så mycket privata saker under en arbetsdag. Ofta kommer jag in i det där flowet och känner att nu vill jag bara sitta här och arbeta och vips så är klockan 18.”
Några deltagare uttryckte även att det inte alltid bara blev korta pauser. I och med att de flesta ansåg sig ha relativt flexibla arbeten där det inte var någon ansvarig som kunde veta exakt vad som gjordes hela dagarna. Ville deltagarna ta en paus så var det bara att göra det, bara
uppgiften blev klar eller att de kunde rapportera tid om vad som gjorts. Därför såg ingen om den där lilla korta pausen blev lite längre. Det kunde i sin tur gå ut över arbetet i långa loppet, om för mycket privata måsten eller roligare saker lockade. Att ha disciplin över sig själv kunde vara en utmaning men en viktig del för att distansarbete skulle fungera. En deltagare beskrev att distansarbete var väldigt önskvärt då hen hann fixa snyggt i hemmet under
arbetsdagen så att det privata livet sedan blev lugnare. Men hen upplevde att det var så lätt att
ta små pauser här och där för att fixa med disk eller annat och att det var svårt med disciplinen i början. En strategi för att minska problemet var att de dagar som hemmet var för rörigt åka därifrån och arbeta på annan plats för att inte distraheras för mycket.
Något som var tydligt var att chefernas sätt att leda arbetsgruppen på spelade en stor roll för hur deltagarna upplevde sin work-life balance. Just att jobba på distans kunde innebära ett mer gränslöst arbete med att jobba sena kvällar eller svara på mail efter arbetstid. Det deltagarna kände var till god hjälp för att lättare nå WLB var ifall cheferna faktiskt värdesatte medarbetarnas psykiska välmående och uppmuntrade till att hitta en väl fungerande balans mellan arbete och fritid. De tyckte att de ansvariga inte ska pusha för att arbeta övertid utan istället påpeka vikten av att vara ledig under fritiden och arbeta under arbetstiden samt att det är viktigt med återhämtning. På en deltagares arbetsplats förelästes det om WLB och hur de anställda kunde sträva efter att uppnå den. En annan deltagare förklarade att det blir bättre arbete när hen väl arbetar om hen också tillåter sig ledighet och vila utan att koppla in arbete i tankarna. Större entusiasm till jobbet skapades också av att få vara ordentligt ledig. Men det blev också tydligt för de som arbetade mot deadlines, säljmål eller liknande att då tiden för dessa började närma sig och de inte kände sig klara i tid blev det svårt att få till en bra WLB då de jobbade extra hårt för att nå i mål och att det värderades högre än en bra WLB just då.
En del deltagare kände att det alltid fanns saker att göra och att arbetsdagen var svår att få ett slut på när det inte fanns ett fysiskt kontor att gå ifrån. Att hoppa fram och tillbaka mellan privata ärenden och arbete kunde för några deltagare göra att WLB blev svårare. Medan många, som ovan beskrivet, kunde uppskatta att ta tag i privata angelägenheter under arbetstid för att få livsbalansen att gå ihop var det ett fåtal deltagare som hade svårare att gå över den gränsen. Några struntade helt i den återhämtning som raster är till för, till förmån för att städa eller tvätta vilket gjorde att återhämtningen kunde minska och arbetsdagen tog slut senare på dygnet. Ibland kunde det vara svårt att få till raster för återhämtning hemma när saker och ting i det privata livet behöver göras.
Arbetsmiljö
Just arbetsmiljön och att kontoret är i hemmet mitt i den privata sfären påverkade många negativt. Att inte kunna skärma av sig och att se allt som behöver göras i privatlivet var både en stressfaktor och en anledning till att work-life balance minskade. Att få ett ordentligt avslut på arbetsdagen och att ha en tydlig gräns för vad som är arbete och privatliv var något som deltagarna tyckte var viktigt. En återkommande hantering av detta var att kliva upp ur sängen och göra sig i ordning för sin arbetsdag. Bara att klä på sig något fint, sminka sig och fixa till håret hjälpte för att få hjärnan att ställa om till att arbetsdagen var påväg att starta. Många försökte också få till en tydlig arbetsplats som kunde vara allt ifrån ett eget rum till att sitta vid köks eller soffbordet. Rutiner som dessa gjorde att många deltagare skaffade sig en mental arbetsplats mitt i sin privata sfär. Framåt arbetsdagens slut användes en rad olika metoder för att avsluta arbetsdagen och “lämna kontoret” och genom det få en tydligare gränsdragning mellan arbete och privatliv. Många av deltagarna satt vid köksbordet för att utföra sina arbetsuppgifter med datorer och papper utbrett över sitt på fritiden privata område.
För att kunna slappna av och komma över gränsen till privatlivet behövdes arbetet städas undan. Att packa ner datorn, samla ihop alla papper och ställa undan allt så det inte längre var synligt för ögat var väldigt viktigt för att kunna stänga av hjärnan från arbetet. Att ha allting kvar framme gjorde att deltagarna ständigt blev påminda om vad som behövde göras men det framkallade även en känsla av stress och ångest. Att plocka undan allt hjälpte för att inte förknippa hemmet med någonting annat än ledighet. De deltagare som hade kontorsytor i sitt hem stängde dörren till kontoret när dagen var slut. Inte bara för att inte ständigt behöva bli påmind om arbete men även som en symbolisk metod för att få fram känslan över att
arbetsdagen var slut och att privatlivet hade börjat. Svårare var det för dem som hade en sambo som också arbetade hemifrån. En deltagare sa:
“Ibland om jag stänger ner i tid sitter min sambo fortfarande och jobbar. Så länge en av oss jobbar är det fortfarande ett jobbsammanhang i lägenheten och det blir svårt att koppla av.”
Att städa undan saker som påminde om arbetet var en tydlig röd tråd för att balansera arbetet och det privata livet. För deltagarna som hade en sambo som arbetade på kontor kunde dennes hemkomst fungera som ett slut på arbetsdagen. Att någon kom in i hallen och ropade hej fungerade som en tydlig signal på att arbetsdagen var slut eller snart skulle vara det och gjorde det lättare att runda av. En annan metod var att “gå till och hem från jobbet”. Att ta en halvtimmes promenad innan och efter arbetet fungerade som en tydlig gräns men även tid till att reflektera över vad som gick bra eller dåligt och vad som behövdes göras nästa dag. Just motion togs upp som ett sätt att helt rensa hjärnan efter en lång arbetsdag. Ett inbokat träningspass eller just den obligatoriska promenaden fick både ett slut på arbetsdagen och fungerade som en återhämtning och att rensa hjärnan från allt arbete för att komma över till det privata livet.
De flesta deltagarna var överens om att work-life balance dock har blivit enklare med tiden. När pandemin spreds sig över världen och tvånget på att vara hemma blev verklighet gjordes allt som gick för att få privatlivet och arbetslivet att gå ihop. Vissa lärde sig själva med olika knep att få gränsen att bli tydlig medan vissa fick ta professionell hjälp av till exempel samtalsterapeuter eller psykologer för att försöka finna balansen. En deltagare sa:
“Jag vet inte om det är så att gränsen har blivit tydligare eller om det bara har blivit min nya vardag.”
Innan pandemin kunde deltagarna arbeta hemifrån och sedan ta sig hem till familj eller vänner för att byta miljö och få uppleva en annan del av livet. När livet ändrades och pandemin inte gjorde det möjligt att göra dessa aktiviteter blev gränserna automatiskt mer utsuddade. De flesta kände som sagt att just den gränsen hade blivit tydligare med tiden just för att de hade anpassat sig och skapat helt nya gränser för vad som nu är arbetsliv och vad som är det privata.
Flexibelt arbetsschema
Ett mer flexibelt arbetsschema var något som de flesta deltagarna var väldigt positiva till och ville fortsätta med men det visade sig beroende på vilken yrkesroll deltagaren hade.
En deltagare som arbetade som lärare tyckte att arbetsschemat hade blivit mindre flexibelt under distansarbetet. Elevernas schema kunde vara upplagt så att en lektion slutar tio och en annan börjar tio så själva flexibiliteten att dra över lite för ytterligare frågor försvann. Men förutom den deltagaren var alla nöjda med mer flexibla arbetsscheman och skulle känna sig instängda i att inte kunna bestämma mycket över sina dagar själva. Gemensamma anledningar berörde att börja och sluta dagen lite som de ville, få tid till träning och hemmasysslor under dagen, och att kunna ta ledigt spontant. En deltagare sa:
“Vi har att vi ska jobba 40 timmar i veckan på papper så men sen kan vi lägga den tiden lite hur vi vill. Så om jag skulle vilja vakna åtta en morgon kan jag det och om jag vill jobba till sju på kvällen så kan jag det. Jag skulle kunna jobba mitt i natten om jag ville.”
Ett tydligt samband mellan dessa deltagare var att de kunde lägga upp veckan lite som de ville så länge de antingen fick ihop sina timmar eller gjorde klart målen för veckan vilket gjorde det lättare att upprätthålla work-life balance då de kunde planera arbetet mer efter privatlivet.
Som skrivet ovan var det viktigt för våra deltagare att kunna lägga upp tiden själva för att få in träning, läkarbesök eller diverse hemmasysslor under arbetstid. Att de dagarna istället arbeta längre på kvällarna var sällan ett problem. Många av deltagarna sa dock att det var mycket svårare med flexibelt schema när de var nya på arbetet. Det blev lätt att de satt alldeles för länge på dagarna för att göra bra ifrån sig och visa framfötterna. Att de antingen kände ett behov av att tala om för någon vad de hade gjort eller att inte logga
övertidstimmarna för att visa att ett effektivt arbete utförs. Det påverkade WLB negativt då många kunde sitta alldeles för många timmar och arbeta utan att registrera dem och få betalt.
Disciplinen i att sluta arbetet i tid var något som våra deltagare lärde sig desto längre tid de arbetat på företaget. En viktig återkommande faktor var här också att ha en bra
förtroenderelation med sin chef. En deltagare sa:
“Har du en förtroenderelation och vet du att du levererar på dina resultat då funkar den här WLB bra men jag skulle säga att den är avhängd på ett bra ledarskap. För har du inget förtroende hos din chef då är du körd. Då kommer den där djävulen sitta på ena axeln.”
Några påpekade återigen att just ledarskapet var en viktig faktor, denna gång för att ett
flexibelt arbetsschema skulle fungera. Att känna att de hade ett förtroende och att de gjorde ett bra arbete minskade både stressen till arbetet och gjorde det lättare att stänga av arbetshjärnan när dagen var slut. En av deltagarna berättade att organisationen hon arbetade på själva hade valt att implementera åtgärder för att förbättra work-life balance med allt från seminarier om hur ett schema planeras så att det fungerar ihop med privatlivet till mötesfria fredagar för att komma ikapp veckans arbete så att helgerna blev arbetsfria.
Det fanns dock en tydlig gemensam faktor som hämmade det flexibla arbetsschemat under distansarbete. Att inte kunna stoppa in huvudet i någons kontor eller bara snabbt fråga en kollega bredvid sig var ett stort problem som många tog upp. De blev då istället tvungna att ringa upp sina kollegor för snabba frågor och om de då satt i möte gick det inte att få tag på dem. På ett kontor kunde det oftast gå att avbryta snabbt med någon fråga för att sedan återgå till sitt arbete. Det kunde också vara svårt att få tag i sina kollegor när de flesta på företaget hade ett flexibelt arbetsschema. Alla kunde då lägga upp sin dag på de tider som passade just den individen bäst vilket gjorde det svårt att få tag i någon som då istället hade bokat in ett träningspass eller någon annan aktivitet. Att sitta hemma och inte få tag i sina kollegor gjorde att onödigt långa pauser kunde förekomma för att lägga tid och energi att få tag i någon som vanligtvis sitter några meter bort. Arbetsuppgifter som på kontoret gick på några sekunder kunde ta över en timme vilket försenade arbetet och skapade en obalans då arbetstiden blev längre och den privata tiden minskade. Den aspekten av att sitta på distans och arbeta gjorde att många kände sig stressade i sådana situationer. Det framkallade även en känsla av ångest att bara sitta och stressa upp sig och inte kunna fortsätta med uppgiften.
Teknik
Generellt sett upplevde deltagarna att tekniken under distansarbete fungerat bra.
Videomöten hölls via olika plattformar som Teams, Google Meet och Zoom vilket förde med sig både bra och dåliga saker. Det som upplevdes som bra var bland annat att det gick att dela skärm för att visa ett dokument och att alla då kunde se det på sina skärmar. En deltagare förklarade att det blivit lättare att visa olika ritprogram för eleverna under sina lektioner än när lektionerna var på plats i skolan. Det upplevdes också som positivt att kunna sitta i hemmet
och slippa resvägen och ändå kunna delta på möten. Utan tekniken hade det inte varit möjligt att kunna vara så flexibel med just vilken plats arbetet skulle utföras. Tekniken var dock inte bara till hjälp. Enligt många deltagare innebar distansarbete en hel del teknikstrul under videomöten som dålig uppkoppling eller att ljudet försvann. Vissa upplevde stora problem med det och fick i vissa fall avsluta allt och försöka igen senare och för vissa fungerade det hjälpligt ändå trots lite “hackigt” internet. Ett återkommande tema var dock att det upplevdes som störande att inte kunna se människor i verkligheten utan bara se massa små rutor med ansikten från personer som deltar i mötet. Det skapade en känsla av att inte kunna läsa av personerna om du var den som höll i mötet. Såhär uttryckte sig en deltagare:
“Men däremot att ha ett möte med någon som mår dåligt eller att det är flera personer, det tycker jag är fullständigt värdelöst på distans. Även fast jag har fyra små bilder på personer som är med på möten så är det omöjligt för mig att uppleva helheten. Sitter man på plats så kan det minsta lilla hjälpa mig att döma situationen.
Hemma kan jag inte se reaktioner eller känna stämning så jag tycker att den delen har varit svårast.”
Det verkade också som att hur bra tekniken upplevdes fungera handlade lite om inställningen till den och eventuellt ålder på den anställde. En deltagare förklarade att de äldre på företaget kände en större skepsis mot tekniken som helhet och upplevde det krångligare att ha
videomöten. Hur svårt eller lätt tekniken upplevdes vara handlade till viss del om hur intresserad personen var av den. Flera deltagare sa sig vara helt ointresserade av teknik och därför upplevdes det som extra svårt, tråkigt och omotiverande att använda sig av den. Om internet försvann eller om tekniken strulade på kontoret var det alltid någon som komma och fixade det. Hemma behövde deltagarna själva lösa problemet vilket kändes som en utmaning för de som inte var intresserade eller hade kunskapen. Nervositet var även något som de tekniska verktygen kunde frambringa hos deltagare. Att hålla i större möten eller liknande kunde vara nervöst nog men att också hoppas på att tekniken inte skulle krångla ovanpå det, gav en extra dimension åt nervositeten. En annan del som tekniken under distansarbetet fört med sig var att deltagarna kände mindre återhämtning mellan mötena. När deltagarna arbetade på kontor så tog ett möte slut och de fick ofta en lite kortare rast däremellan för att ta en kaffe eller en liten promenad till nästa möte. På distans kunde mer möten hållas på en dag då det enda som behövdes göra mellan ett möte och ett annat var att trycka på en länk på datorn.
Vissa dagar kunde ett möte sluta 13 och ett annat börja 13 då det gick så snabbt att ta sig mellan dem. För vissa deltagare kunde det vara möten i ett hela dagen vilket hämmade återhämtningen och påverkade WLB negativt.
Välmående
Hur work-life imbalance påverkade välmåendet hos deltagarna skiljde sig åt och var lite svårt att exakt sätta fingret på. Många pratade just om att när det var nya på arbetet och ville visa framfötterna så gick arbetet ut mycket över privatlivet för att de satt länge på dagarna och till och med in på kvällarna. Det var dock inte något som endast förekom vid distansarbete utan även när deltagarna var nya och det mestadels var arbete på kontor som gällde. Viljan att visa sig engagerad och produktiv kunde då skapa en känsla av stress och ångest som levde med under det privata livet eller till nästkommande arbetsdag. Att sitta hemma vid matbordet och arbeta påminde även många om andra privata saker som behövde göras som frambringade stress. Tidigare när deltagarna var på ett kontor som inte är i ens privata sfär så framkallade det inte en känsla av att sväva iväg i tankarna till privata måsten i lika stor utsträckning. Att sitta hemma i en stökig lägenhet blev för många ett stresspåslag.
Många valde då att ta rasterna på arbetet till att kliva över gränsen till det privata livet och
plocka undan vilket i sin tur kunde hämmade återhämtningen. Med den tekniken som finns i dagens samhälle som skrivits om ovan var det lättillgängligt att kolla jobbmailen snabbt på kvällar eller att svara på samtal. En annan negativ påföljd av att jobba i hemmet framför sin dator var för många deltagare den ergonomiska aspekten. Ett kontor kunde ofta erbjuda sköna bra stolar, ergonomisk utrustning, ergonomiska mattor och kanske ett höj och sänkbart bord för att kunna variera stående och sittande position. Att sitta på distans och arbeta innebar för många att sitta på vanliga köksstolar vid ett matbord eller att sitta i soffan vid
vardagsrumsbordet. Några deltagare satt även ibland nedhasade i soffan vilket kunde leda till ryggont eller liknande. Många deltagare i vår undersökning fick erbjudanden om att ta hem skärmar och ergonomiska stolar från kontoret men alla hade inte möjlighet till det då de inte upplevde sig ha plats för det i hemmet. Detta ledde till både kroppsliga problem som ont i rygg eller nacke men även till huvudvärk och ryckningar i ögonen. Då blev promenaderna eller träningen under arbetsdagen extra viktig för att minska stelheten som stillasittandet kunde medföra. En deltagare beskrev det såhär:
“Alltså man får ju ont i ryggen till slut av att sitta på sin hårda köksstol och jobba åtta timmar per dag. Så ergonomin är ju inte perfekt precis. På kontoret hade jag ett höj och sänkbart skrivbord och en betydlig bättre stol. Så det är ju sämre helt klart men antar att man får tänka på att resa sig lite oftare och så nu när man jobbar hemma”
2) Hur upplevs eventuella rollkonflikter vid work-life imbalance?
Integritet
Deltagarnas känsla för sina egen eventuella rollkonflikt skiljde sig åt en del. Det var ett läger av deltagare som upplevde att de var ganska lika som personer både i ett
jobbsammanhang och i sitt privata liv. För dessa fanns det en upplevd tolerans från kollegor att vara privat på arbetet och faktiskt lära känna varandra mer på djupet. Det fanns en tro om att en mer vänskaplig relation kunde gynna arbetet i stort och även gynna vi-känslan. Gränsen för en deltagare gick dock vid om en kollega kommenterade negativt på det deltagaren la ut på sociala medier. Då blockades kollegan direkt för att inte längre kunna se vad som lagts ut.
Sociala medier var något som flera deltagare nämnde. Att inte ha arbetskamrater på sociala medier var något som vissa i det andra lägret tog upp som en förebyggande åtgärd för att inte skapa rollkonflikt mellan arbete och privatliv. Dessa deltagare ville gärna hålla isär gränsen mellan arbete och privatliv och inte berätta allt som händer i sina liv så ingående eller berätta om de hade det jobbigt på hemmaplan för sina kollegor. För dessa var det även viktigt att i videomöte med kollegor, kunder eller elever vara noga med att bakgrunden som syntes inte skulle visa för mycket av det privata livet såsom sängen, tvätthögen eller liknande. De ville hellre visa upp en vägg eller en bokhylla då dessa objekt inte avslöjade för mycket om privatlivet. Att vilja vara lite mer privat gentemot sina kollegor kunde försvåras vid
distansarbete, speciellt om någon annan i familjen var hemma. En av deltagarna förklarade det som en stor rollkonflikt att sitta på videomöte med ljud på och helt plötsligt skulle det börjas fixa med lunch i köket av en familjemedlem eller om det pratades en massa i bakgrunden som då dels störde och dels fångades in av mikrofonen och sändes ut på mötet. Då kunde det vara svårt att hålla en privat sida utåt och att flytta sig till ett annat rum var ett måste. En annan deltagare beskrev en händelse som kunde uppstå när sambon inte visste om att det var ett pågående videomöte och samtidigt ropade något. Att det då dels hördes in i mötet och att deltagaren var tvungen att svara som en privatperson så kollegorna hörde och samtidigt vara på ett arbetsmöte kunde leda till en känsla av att den privata rollen och arbetsrollen krockade.
En annan aspekt som vissa deltagare tog upp var hur mycket jobb de kände att de kunde prata med sin sambo om. På ett sätt kunde vissa deltagare uppleva det som befriande att direkt ta upp problem eller om någon kollega betett sig dåligt, med sin sambo som kanske
också arbetade hemma den dagen. Detta för att lufta allt redan då och inte behöva tänka mer på det efter arbetstid. Såhär beskrev en deltagare det:
“Om någon är dum i huvudet på ett möte så kan man bara vända sig om och prata av sig lite om den andra är tillgänglig. Så vi bearbetar det mesta jobbrelaterade på arbetstid vilket nästan är bättre för då är fritiden bara fritid. Annars så blir det att när man kommer hem ska båda häva ur sig allt som hänt under dagen och då spiller det nästan över mer skulle jag säga.”
Vidare beskrev en deltagare det som att vara på samma våglängd som sin sambo efter jobbet.
Om båda arbetade på kontor och en hade en dålig arbetsdag kunde de sedan komma hem och befinna sig på två helt olika nivåer rent psykiskt. Att då istället kunna ventilera problemen direkt när ens sambo också var hemma gjorde att problemen bearbetades direkt och skillnaden i den psykologiska nivån minskade när arbetsdagen var slut. Detta förde med sig att de var på ungefär samma våglängd efter arbetsdagen och rollkonflikterna kunde därmed minska. Det kunde också skapa en förståelse för hur jobbsituationen såg ut för den andre där och då.
Rollkonflikten blev större om arbetet var i en hektisk period där många övertidstimmar krävdes och om det inte förmedlades eller diskuterades med sin sambo. Genom att prata om det blev förståelsen större för att situationen såg ut som den gjorde och minskade
rollkonflikten.
Arbetsmiljö
Något som var ett tydligt genomgående tema för nästan alla deltagare var att platsen där arbetsuppgifterna utförs under distansarbetet spelade stor roll för att framkalla eventuell rollkonflikt. Att ha en tydlig arbetsplats var något som ansågs vara viktigt för att kunna separera arbete och privatliv på ett bra sätt. En del deltagare satt i ett arbetsrum som sedan stängdes när arbetsdagen var slut och det symboliserade att inget mer arbete nu skulle göras.
Andra satt vid köksbordet men hade satt upp riktlinjer för sig själva om att inte förflytta sig till soffan och jobba där då den platsen var avsedd för avslappning när arbetet var klart. De som hade lite svårare att skapa sådana fysiska arbetsplatser mot privatlivets sfärer upplevde större rollkonflikt i att sitta och arbeta på samma ställe de sedan skulle vara avslappnade på senare under kvällen med sin sambo. Dessa platser var inte lika “renodlade” avslappnings eller hemmamiljöplatser längre då arbete förknippades med att sitta på den stolen eller
liknande. Detta kunde då skapa en känsla av ångest och göra att två roller krockade. En del av de deltagare som inte bodde så stort att det fanns en plats eller rum att enbart sitta och jobba i upplevde en önskan eller känsla av att om de skulle haft ett extra rum hade de kunnat undvika känslan av rollkonflikt i större utsträckning. En deltagare sa:
“Hade man haft ett extra utrymme eller kontorsrum hade det ju förenklat men som situationen ser ut nu så sitter jag ju i vardagsrummet vid köksbordet och jobbar. Så på ett sätt är jag ju på kontoret även när jag stängt ihop datorn, det blir ju inget
miljöombyte där på det sättet.”
En deltagare förklarade att distansarbetet kunde medföra att det blev lättare att uppleva rollkonflikt de dagar hen inte var så pigg. Detta på grund av att deltagaren hasade runt i mysiga hemmakläder och inte kunde förmå sig att sitta vid köksbordet och arbeta, utan till slut hamnade i soffan trots att hen egentligen har som princip att inte sitta i soffan och arbeta.
Men då ingen såg på under arbetsdagen som på ett fysiskt kontor och ingen visste exakt hur mycket som gjorts under dagen var det lättare att ha lite latare dagar och svårt att få någonting vettigt gjort och hela tiden ha ena foten kvar i privatlivet på grund av trötthet. Detta skapade
en rollkonflikt men även en känsla av stress över att inte ha varit så effektiv och arbetsam som vanligt.
Spill-over theory
En av frågorna under intervjun var om deltagarna kände att arbetet “spiller över” på privatlivet och om privatlivet “spiller över” på arbetslivet när det är jobbiga eller härliga saker som sker. De allra flesta upplevde en stor igenkänning i det. Många deltagare förklarade det som att det inte bara går att stänga av om de hade upplevt någon konflikt på arbetet. Det kunde då påverka privatlivet på grund av att händelsen satte djupa spår just den dagen och att arbetshändelsen inte bara gick att “sudda” bort från minnet. Vissa deltagare beskrev att de kunde bli sura och snäsiga och att de bara ville vara ifred, andra behövde prata om händelsen eller bearbeta den under en promenad eller med träning. På så vis skapades en rollkonflikt i att en händelse på jobbet följde med hem rent mentalt och inte släppte taget så lätt. Även privata händelser kunde påverka arbetet men inte i lika stor utsträckning. Om det hänt något jobbigt hemma, en konflikt eller liknande så kunde den jobbiga känslan följa med men att det var lättare att “klistra på” ett leende och köra på och vara professionell i sin yrkesroll och skjuta det privata åt sidan för en stund. De som hade en lite mer nära kontakt med sina kollegor hade lättare att berätta om något var jobbigt på hemmaplan än de som inte hade så nära kontakt med sina kollegor. De försökte lite mer med att dölja den jobbiga känslan hemifrån som kunde spilla över på arbetet. En annan gemensam faktor som distansarbete fört med sig var den bristande sociala relationen med chefer och medarbetare. En deltagare sa:
“Det dagliga sociala är något jag verkligen saknar. Den fysiska kontakten är viktigt för mitt välmående. Att bara gå i korridoren och hälsa på någon gör så mycket för att jag ska må bra “
Vidare berättade deltagaren att det påverkade både ens egna men även sambons välbefinnande negativt. Att alltid vilja gå igenom hela arbetsdagen och slänga ur sig negativa känslor blev en typ av rollkonflikt som lätt kunde spilla över från arbetslivet till det privata livet. Många deltagare beskrev ett problem av att föra över känslor från en arbetsdag till sin sambo eller familj. Humöret av en dålig arbetsdag kunde lätt följa med över gränsen och påverka andra negativt också.
Välbefinnande
Stress och ångest var vanligt förekommande i de flestas liv oavsett om det hade med work-life balance, rollkonflikt eller andra saker att göra. Några av deltagarna hade tagit tag i de problemen genom att gå och träffa någon professionell att prata med och få tips av.
Samtalen kunde bestå av att konkret försöka förstå hur ens egen balans mellan arbete och privatliv skulle kunna se ut eller att hantera känslan av ångest och stress generellt. Ett tema i denna undersökning var att när en individs roller krockade eller kom i konflikt med varandra uppkom det ofta en känsla av stress eller obehag. Deltagarna beskrev olika scenarion där denna jobbiga känsla kunde uppkomma men gemensamt för alla var att det ofta handlade om att arbetet drog över på tiden eller att det tog mer tid från privatlivet än vad de var bekväma med, en så kallad tidsbaserad rollkonflikt. Det kunde även handla om att den privata rollen smög sig in i arbetsrollen lite för ofta eller att det var svårt att gå över helt till arbetsrollen när deltagarna fortfarande var i sin hemmamiljö och vissa situationer mer än andra. En av
deltagarna beskrev det som att jobba med en fot kvar i den privata rollen. Det kunde uppkomma dagar då hen inte hade så mycket ork eller energi att lägga på jobbet och hade svårt att motivera sig till att ta tag i arbetsdagen som vanligt. Då kunde hen gå runt i
myskläder hela dagen och arbeta halvliggandes i soffan utan att uppleva att så mycket arbete
blev gjort. Detta resulterade i obehag inför att den privata rollen och arbetsrollen krockat och att den privata rollen gått ut över produktiviteten under arbetsdagen. Även andra rollkonflikter uppstod som gick ut över välmåendet i stort. Flera av deltagarna hade haft
utmattningsproblematik stunder i livet då de tillåtit jobbet helt gå ut över den privata delen av livet. Långa intensiva jobbperioder ledde till stress och i en förlängning till
utmattningsdepression, där de behövt sjukskriva sig eller gå ner i tid men även behövt ta hjälp av psykologer och samtalsterepeuter. Dessa händelser hade hjälpt deltagarna att känna av sitt psykiska mående och stressnivå på ett helt annat sätt än innan utmattningen skett. Men det hade även lett till att de upplevde att de klarade av mindre stress än förr. De kände att de lättare höll på att “halka dit” igen.
En deltagare beskrev också problematiken kring att arbetsrollen tog över när
privatlivet egentligen hade börjat. Att distansarbetet lättare gjorde det möjligt att snabbt kolla något arbetsrelaterat, trots att hen hade en mysig hemmakväll med sin sambo, för att det var saker på arbetet som fortfarande behövde göras. Då upplevdes istället ett dåligt samvete över att inte vara närvarande under middagen eller under samtalet med sambon på grund av att hjärnan egentligen var kvar på arbetet. Det kunde då även leda till en frustration från sambons sida över att känna sig förbisedd och nedprioriterad och i förlängningen leda till dålig
stämning i hemmet och den privata delen av livet. En annan aspekt som en av våra deltagare tog upp, av hur distansarbetet påverkade samborelationen, var att det var lätt att börja gå varandra på nerverna av att båda arbetade hemma. Att sitta två personer i samma rum eller att hela tiden störas av den andres jobb utan riktig möjlighet till att skärma av eller att komma undan skapade i en förlängning irritation. Ett annat problem var att alltid vara tillsammans, att ständigt sova ihop, gå upp ihop, arbeta ihop och ha hela kvällarna ihop och dessutom under Covid-19 pandemin inte kunna ta sig hemifrån och umgås med andra gjorde att relationen sattes under ständig press för att inte tröttna på varandra. Men även efter att restriktionerna släppts så kunde samborelationens mående påverkas negativt av att sällan vara ifrån varandra.
En deltagare uttryckte sig såhär:
“När man bara jobbade hemifrån båda två varje dag så hann man liksom inte sakna varandra på samma sätt som när man jobbade på kontoret mer. Alltså mysigt att ses lite mer och sådär såklart men också lätt att störa sig på varandra. Bäst hade typ varit att blanda lite kontorsarbete och hemarbete”
Att samborelationens mående påverkades negativt av att båda jobbade på distans hemifrån var alltså inget genomgående tema hos våra deltagare men trots det värt att nämna då det var tydligt att det påverkade både deltagaren och deltagarens samborelation negativt.
Diskussion Sammanfattning av huvudfynd
Syftet med denna undersökning var att få en förståelse av hur individer upplever work- life balance och eventuella rollkonflikter under distansarbete. Resultatet var något väntat men ändå viktigt för att sätta ord på deltagarnas tankar och känslor och hitta teman där gränsen mellan arbete och privatliv var svår att tyda. En viktig och intressant analys för att förstå hur distansarbete påverkar våra liv och de vi lever med.
Huvudfynden i studien var att distansarbetet upplevs påverka work-life balance både positivt och negativt men skiljde sig väldigt mycket åt beroende på deltagare. Överlag var de positivt inställda till distansarbete då de slipper lägga ner tid på att ta sig till arbetet eller olika möten och att de kunde lägga den tiden på andra saker som att sova ut, träna eller ta hand om andra sysslor i det privata livet. Det ledde i längden till ett lugnare liv efter arbetstiden för deltagarna. Negativt var dock att de spontana sociala pauserna av att en kollega kom och
frågade något försvann men även att lite för långa pauser kunde ske så att arbetet ibland sköts upp till senare under eftermiddagen/kvällen. Att ha en disciplin över sig själv och upplägget av arbetet var extra viktigt för deltagarna under distansarbete. En arbetsmiljö i hemmet som ej fungerade så bra verkade vara den största faktorn som gjorde att gränsen mellan arbete och privatliv blev svårare att tyda och separera. Att kontoret var i hemmet vid köksbordet gav en negativ påverkan på WLB och bidrog till en större rollkonflikt. Många deltagare skaffade sig en mental arbetsplats mitt i sin privata sfär och hittade på knep för att skilja arbetslivet från det privata livet. Att ha flexibla arbetsscheman där arbetstiden till viss del planerades efter det privata livet var viktigt för deltagarna för att uppnå WLB och hjälpte till för att hinna med både arbete och privatliv och att skaffa sig en bra balans mellan dem. Teknikhanteringen på distans fungerade överlag bra men några av deltagarna tyckte att sitta framför en skärm med ibland dålig uppkoppling kunde ge ett stress eller ångestpåslag som kunde hämma WLB och påverka välbefinnandet negativt.
Integritet var en återkommande aspekt när rollkonflikter undersöktes. Vissa deltagare tyckte det var viktigt att kollegor och kunder inte kunde se så mycket av hemmet under videomöten och valde därför att ha kamera mot en vägg eller liknande. Andra var likadana på arbetet som i privatlivet och hade inga som helst problem med att släppa in kollegorna i sin privata sfär.
Att arbetet kunde spilla över på privatlivet fick rollerna att krocka ibland. Speciellt om något negativt hade hänt under en arbetsdag kunde det vara lätt att humöret följde med till det privata livet och inkräktade på rollen som sambo eller vän och påverkade individen men även sambons välbefinnande.
Diskussion i relation till tidigare forskning
Ashforth et al. (2000, refererad i Marques & Berry, 2021) skriver att många individer under distansarbete väljer att göra övergångar mellan arbetsliv och privatliv och att flera gånger per dag hoppa fram och tillbaka mellan denna gräns. På liknande vis har distansarbetet påverkat våra deltagare och i vilken mån de korsar gränsdragningen mellan det betalda arbetet och fritiden. Att finna work-life balance är svårare för vissa och lättare för andra men för att kunna hantera denna gräns krävs det ett medvetande hos individen om vart gränsen går (Kossek et al., 2012, refererad i Marques & Berry, 2021). Just att inte ha denna medvetna tydliga gräns påverkade speciellt känslan av stress hos våra deltagare och medförde ett sämre välbefinnande. Alla våra deltagare var nöjda med att ha flexibelt arbetsschema och kunde inte tänka sig att gå över till fasta tider. Även om vissa delar av privatlivet kunde inkräkta på arbetslivet kände alla en fördel att kunna lägga upp arbetsdagen som de ville och istället planera arbetet lite mer efter privatlivet. På så sätt underlättades WLB och mindre
rollkonflikter uppkom. Något som Matthews & Barnes-Farrell (2010, refererad i Wöhrmann et al., 2021) också skriver om. De menar att flexibelt arbete ökar individens förmåga att kunna kontrollera gränsen mellan arbete och privatliv och att möjligheten till att lägga upp arbetet efter personliga behov ger individen en chans att flytta gränsen fram och tillbaka. Många av deltagarna tog även upp att det var viktigt att vissa dagar kunna börja lite senare för att ha tid till att sova ut och få mer energi för dagen för att orka med både arbetet och privatlivet. Det är något som Wöhrmann et al. (2021) också skriver om som att kunna sova ut på morgonen eller ibland kunna gå lite tidigare från arbetet är viktigt för att få mer energi och för att uppnå WLB. Våra deltagare upplevde att i början av sina anställningar kunde det vara svårt att sluta arbeta när arbetsdagen var slut. Då ville de istället fortsätta för att arbetet skulle bli så bra som möjligt och genom det visa framfötterna för cheferna. Det kallas för tidsbaserad rollkonflikt, alltså när arbetet tar längre tid och spiller över på den tiden en individ behöver i den privata rollen (French & Caplan, 1972; Newton & Keenan, 1987, refererad i Bacharach et al., 1991).
Överlag kände dock våra deltagare att tiden inte var ett stort problem och att distansarbetet istället hjälper till med att hinna med mer i vardagen. Att vara i hemmet och arbeta kunde
