Hur man identifierar och benämner ämnen styr också hur de struktureras och vilka relationer som anses finnas och böra framhävas. Om man inte anser vare sig att ett dokument har en given identitet, eller att kunskapen har en given struktur, följer av detta att det inte heller kan finnas ett korrekt sätt att ordna kunskapen. Det betyder å andra sidan inte heller att ordningen är onödig, eller kan se ut hur som helst; det betyder bara att den ska ha en lokal förankring i tid och rum (domän).
Tesauren är av kunskapsordnande jag tycker förenar både semantisk-logiska och fysiska (visuella) aspekter på ett särskilt tydligt sätt är. Den utgör en karta över domänen, och kan i bästa fall ge brukaren en bild av hur domänens kunskap är ordnad. Det som framför allt bör svara mot användarens behov är enligt min mening inte främst denna ordning i sig, utan de gränssnitt som gör det möjligt för henne/honom att överblicka ordningen och förstå de (lokala) organiserande principerna.
Tesaurer
Genom utvecklandet och bruket av verktyg som sökmotorer tycks behovet av användarvänlig representation och organisation av dokument framträda tydligare. Det ställs stora krav på både ämnesord och struktur; sökningen måste fungera även utan hjälp från specialiserade informationsförmedlare. Fritextsökningar är långt ifrån alltid det mest effektiva: beroende på sökordet kan antalet träffar bli enormt, och precisionen liten. I synnerhet när det gäller de inledande sökningarna i en domän med stora mängder material krävs någon form av kontrollerad vokabulär. Tesauren som verktyg möjliggör konsekvens både när det gäller indexering och återvinning av dokument, även om det inte nödvändigtvis är så att dessa två funktioner springer ur en och samma
123SÄO och tesaurer diskuteras på BIBLIST 24-25 mars 2004. Se http://segate.sunet.se/cgi-bin/wa?S2=biblist&L=BIBLIST&q=tesaurus&s=&f=&a=January+2004&b=April+2004 [040430].
ämnesordslista. Men det finns också flera problem med detta verktyg, t.ex. bristande överensstämmelse mellan indexeraren och användaren när det gäller valet och struktureringen av metadata, samt en viss tröghet i uppdateringen. Jag tror dock att problemen kan reduceras avsevärt, inte minst med hjälp av möjligheten att skapa nätbaserade tesaurer, som kan kopplas till bibliotekets OPAC, och även med en stor medvetenhet om kunskapsordnandets kontextuella karaktär.
På sätt och vis kan tesauren tyckas vara det ultimata verktyget för kontroll över begrepp och tankar. Samtidigt är det just tesaurens rigida struktur som gör dess utgångspunkter relativt synliga och analyserbara, eller som Aitchison et al. uttrycker det: ”The thesaurus… is a ’vocabulary of controlled indexing language, formally organized so that a priori relationships between concepts are made explicit’”124. Men i tesauren såväl som i andra typer av index finns också mycket att utläsa av det som överhuvudtaget inte finns där.
Jag har tidigare nämnt den SÄO-praxis som gör att man inte indexerar ämnen som beräknas utgöra mindre än ca 20 procent av det totala dokumentet. En av anledningarna torde vara att göra mängden möjliga ämnen mer hanterlig. Även med en mer konventionell syn på vad som utgör ett ämne kan ett dokument ha potentialer som inte utan vidare kan förutses. Den speciella typ av upptäckter som sker genom kombinationen av en viss läsare och ett visst dokument, eller del av ett dokument, vid en viss tidpunkt utgör alltså inte indexeringsgrund. Denna ”förmåga att av en ren slump göra en upptäckt” kallas på engelska ”serendipity”125. Jag menar nog att dessa upptäckter inte är helt och hållet slumpmässiga, även om fynden görs i jakten på något annat. Förutsättningen är ändå en viss intellektuell beredskap och icke-linjär uppmärksamhet som gör det möjligt att finna annat än precis det man letar efter. Detta framgår också av ordets ursprung i den engelska politikern och författaren Horace Walpoles karakteristik av sagan om de tre prinsarna av Serendip som under berättelsens gång ”were always making discoveries, by accidents and sagacity [skarpsinne], of things they were not in quest of” [min kursiv]126. Umberto Eco framhåller Columbus’ berömda atlantresa som ett utmärkt exempel på ”serendipity”: Avsikten med resan var att finna sjövägen från Europa till Indien – resultatet blev européernas upptäckt av den
124 Aitchison J. , Gilchrist, A. & Bawden, D. , 2000, Thesaurus Construction and Use: A Practical
Manual, p. 1
125 Den något otympliga svenska översättningen är hämtad ur Stora engelsk-svenska ordboken, 1980.
126 Stycket är hämtat ur ett brev från Walpole 1754, och citeras i The New Oxford Dictionary of English, 2001.
amerikanska kontinenten127. Eco hävdar också att “even the most lunatic experiments can produce strange side effects, stimulating research that proves perhaps less amusing but scientifically more serious.”128 B&I-forskaren Patrick Wilson menar att det inte nödvändigtvis finns något logiskt samband ”between a text and the problem it helps someone solve […]. [T]here is no telling what may occasion a flash of insight”129.
Vad har nu ”serendipity” med tesaurer att göra? frågar sig kanske den otåliga läsaren. Jo: att organisera kunskap är inte bara att finna lämpliga kategorier för de förhoppningsvis lämpliga ämnesdefinitioner man skapat. Det är också viktigt att en användare kan hitta allt detta fantastiska material. I en diskussion om ”browsing vs searching” framhåller Large et al. att
As users browse they learn more about the topic and as a consequence may re-define the initial query in the light of ongoing results. Even when the user does know exactly what information is being sought, it may not be obvious how to articulate the need in terms used by the retrieval system. […] Humans are better able to recognize something than to generate a description of it.130
Stycket handlar inte specifikt om tesaurer, men jag tycker att det illustrerar möjligheten för tesauren att vara ett verktyg som kan låta användaren överblicka (”bläddra” bland) ämnesorden i en relationell struktur. En sådan miljö skulle kunna underlätta för användaren att bekanta sig med domänen och därigenom förhoppningsvis skapa ett gynnsamt klimat för oväntade och lyckosamma upptäckter.
Som Hjørland påpekar är en tesaur ett slags implicit domänanalys i bemärkelsen att den ger en bild av hur domänen ser sig själv131. Att välja ämnesord som passar den undanglidande varelse som kallas Användaren är problematiskt av flera skäl: Inte bara därför det är komplicerat att definiera och karakterisera henne/honom, utan också för att det kan göra det svårare att upprätthålla aktualitet, kontinuitet och relevans i den aktuella domänens vokabulär. Det jag tror kan vara till större hjälp för användaren är snarare att kunskapsorganisationens logik är genomskinlig, och att brukaren har en möjlighet att överblicka domänens struktur, och därmed få uppslag till lämpliga sökord. Jag återkommer gärna till tanken att de lyckosamma och
127 Eco, 1998, p. x.
128 Eco, 1998, p. x.
129 Wilson, Patrick, 1968, Two Kinds of Power. An Essay on Bibliographical Control, p. 49.
130 Large, Andrew, Tedd, Lucy A. & Hartley, R. J., 2001, Information Seeking in the Online Age.
Principles and Practice, p. 181.
oväntade upptäckterna (serendipity) inte nödvändigtvis är särskilt slumpartade. Den amerikanska B&I-forskaren James Rice menar att det snarare rör sig om ett slags undermedveten sökstrategi, och säger att ”the potential for serendipity should be directly related to the number of different access points or potential ways of retrieving from a given system”132. Nu betyder inte detta att användarundersökningar skulle sakna betydelse. Det kan fortfarande vara viktigt att t.ex. få reda på hur begriplig tesauren är som domänkarta, eller vilka icke-auktoriserade ord som bör kopplas vidare till vilka ämnesord i tesauren. I artikeln ”Serendipity and information seeking” refererar Allen Foster och Nigel Ford till en undersökning av tvärvetenskapliga forskares beteenden när det gäller informationssökning133. Huvuddelen av forskarna hade erfarenheter av de lyckosamma och oväntade fynden eller insikterna, och en del av dem hävdar dessutom att det delvis är en fråga om en strategisk uppmärksamhet. Bates (vars artikel är skriven 1986) menar att online-katalogerna innebär många nya sätt att hjälpa användarna. Det allra viktigaste är dock
enabling the searcher to enter the catalog more easily with a matching term, get oriented readily to the ”thinking” of the system, explore terminology, ideas and book records with
pleasure [min kursiv]134
Den visuella “bläddringen” längs hyllorna är ett sätt att få en överblick över samlingarna enligt klassifikatoriska parametrar. Tesauren är ett sätt att få samma möjlighet enligt ämnesordsmässiga dito. Naturligtvis har ändå tidigare val gjorts från bibliotekets sida (vilken klass? vilket ämne?), men jag tänker mig att de mönster som ligger till grund för dessa val ändå blir mer tydliga om användaren får sådana möjligheter till översikt, och därigenom större möjligheter att göra egna bedömningar. I nästa avsnitt kommer jag att diskutera hur relaterandet av ämnesord kan tillföra mening utöver den som relativt lätt kan upptäckas på det enstaka ordets denotativa nivå. Jag menar att den generering och nyansering av betydelser som kan åstadkommas genom semantiska kopplingar kan gälla i ännu högre grad för de relationer som illustreras av en tesaur.
132 Rice, James, 1988, “Serendipity and holism: the beauty of OPACs”, p. 139. [Detta citat återfinns också i Foster & Ford, 2003, p. 323]
133 Foster, Allen & Ford, Nigel, 2003, “Serendipity and information seeking: an empirical study”.