På uppdrag av SAB:s kommitté för katalogisering och klassifikation publicerades 1997 en svensk handledning i ämnesordsindexering. Bakgrunden var en enkät till svenska bibliotek (1989) som visade på ett behov av enhetliga riktlinjer för indexering ”och helst en gemensam svensk allmän tesaurus”89. En efterföljande utredning kom fram till att en tesaurus skulle vara alltför resurskrävande, och man valde att i stället omarbeta och expandera ämnesordsregistret i SAB-systemet för att utveckla det som skulle komma att bli SÄO. Detta att ämnesordlistan var direkt kopplad till det existerande klassifikationssystemet (även om vissa fristående ämnesord också skulle förekomma) ansågs vara fördelaktigt med tanke på resursanvändningen. Tanken var också att denna enhetlighet skulle underlätta för både indexerare och användare90.
Unn Hellsten och Margareta Rosfelt understryker att deras text är avsedd att vara en preliminär och mycket generell handledning, eftersom själva ämnesordsdatabasen ännu inte är särskilt utvecklad. De menar att en sådan handledning idealiskt sett bör växa fram i relation till en redan existerande databas91. Trots att handledningen alltså delvis kan betraktas som ett provisorium tycker jag ändå att det kan vara givande att se vilka aspekter av indexeringsprocessen författarna lyfter fram, och hur dessa kommenteras. Jag vill tillägga att det numera finns mer specifika riktlinjer för SÄO, och att dessa också kommer att tas upp.
Den praktiska indexeringsprocessen delas upp i fyra moment: Innehållsanalys, val av ämnesord, ämnesordskontroll och bestämmande av ämnesordens ordningsföljd (vid prekoordinering), där innehållsanalysen ses
89 Hellsten, Unn & Rosfelt, Margareta, 1999, Ämnesordsindexering: en handledning, s. 9
90 Hellsten & Rosfelt, 1999, s. 10-11
som det avgörande för ett bra resultat92. Författarna framhåller att det vanligen är opraktiskt att använda ett analysschema för att utröna innehållet i ett dokument, men ger ändå ett exempel på en standard som beskriver hur en sådan analys bör gå till:
1. Behandlas en särskild produkt, ett speciellt tillstånd, ett särskilt fenomen? 2. Behandlas ett aktivt begrepp (t.ex. en handling, en process el. dyl.)? 3. Påverkas ämnet eller objektet av den särskilda aktiviteten?
4. Handlar dokumentet om den som utför handlingen?
5. Refererar dokumentet till hjälpmedel för att utföra handlingen (instrument, teknik eller metod)?
6. Beskrivs ämnet på en särskild plats eller i särskilda omgivningar? 7. Beskrivs ytterligare ämnen som inte är dokumentets huvudämne?
8. Betraktas ämnet ur en synvinkel som inte regelmässigt associeras med ämnesområdet (kan t.ex. vara en sociologisk studie av religion)?93
Detta schema består alltså av ett antal frågor som ska ställas till dokumentet för att dess ämne ska kunna ringas in. Det illustrerar på så sätt vilka faktorer som anses vara relevanta för att ämnet ska kunna fastslås. När jag studerar listan över författarnas nyckelord i avhandlingarna från LHS finns det dock flera ”svar” som knappast kunde ha lockats fram av dessa frågor94. Jag syftar då på de metaaspekter som numera är praktiskt taget obligatoriska för vetenskapliga texter, som t.ex. forskarens teoretiska perspektiv eller de metoder som använts för själva undersökningen (alltså inte en metod som behandlas av texten, eller är mål för undersökningen) eller användandet av ett speciellt begrepp.
Med viss rätt kan det hävdas att forskarens teoretiska ansats inte är en del av vad som brukar räknas som dokumentets ämne. Även om gränsdragningen blir problematisk kan det också ha sina fördelar att analytiskt kunna skilja mellan studieperspektiv och studieobjekt. I enlighet med ett konstruktionistiskt
92 Hellsten & Rosfelt, 1999, s. 25-26
93 Hellsten & Rosfelt, 1999, s. 26-27. Den standard som citeras är ISO 5963: Methods for examining
documents, determining their subjects, and selecting indexing terms (1. ed.), Genève: International
Organization for Standardization, 1985. Uppgift om översättning saknas.
synsätt skulle man å andra sidan kunna påstå att en sådan gränsdragning är artificiell och vilseledande, och att det studerade objektet (”ämnet”) inte på ett meningsfullt sätt kan skiljas från det studerande subjektet (forskaren, inklusive hennes/hans perspektiv)95. Men även om man inte vill vidga definitionen av ”ämne” till att omfatta teori och metod, menar jag att det är svårt att hävda att det inte skulle finnas ett viktigt samband här. Vetenskapliga paradigm och forskarpraxis utgör i allra högsta grad en del av den domän som dokumentet förknippas med. Om man inte anser att ett dokument har ett inneboende ämne som entydigt utgör dess identitet är det rimligt att i stället betrakta ämnesrepresentationen som en tolkning som är kopplad till den kontext som domänen utgör. Men även om ramarna för vad som utgör ett ämne inte är a priori givna betyder det inte att ”ämnen” inte existerar. Frågan är kanske om man definierar ”ämne” som en absolut identitet, eller som något som karakteriseras utifrån en kontext som beror av teoretiska formuleringar och domänrelaterade praktiker i samspel.
Något som tycks mig inkonsekvent när det gäller de indexeringspraktiker som är knutna till SÄO är uteslutandet av forskarens/författarens teori, metod, begreppsanvändning som relevanta för ämnesrepresentation, samtidigt som hans/hennes egen beskrivning av ämnet prioriteras genom valet av ämnesord. SÄO:s riktlinjer håller på att utvecklas i riktning mot att bestämningar av typen ”kvinnliga” (författare, arkeologer, pilgrimer, etc.) endast ska användas som ämnesord om författaren explicit beskriver sitt ämne med hjälp av ett sådant epitet96. Men även om detta kan ses som ett tecken på bibliotekens ökade medvetande om jämställdhetsfrågor innebär det ändå att författarens karakteristik i detta fall väger tyngre än bibliotekets egen policy.
Respekten för författarens intentioner och hennes/hans rätt att karakterisera det egna verket kan alltså möjligen råka i konflikt med t.ex. ett biblioteks ämnesordspolicy. Även om det är viktigt att inte underkänna författarens förståelse av vad hon/han skrivit kan det ju ändå vara så att ett bibliotek av domänrelaterade hänsyn väljer att lyfta fram en aspekt (eller vad Hjørland kallar en epistemologisk potential eller kunskapspotential97) hos verket som författaren inte betonar som central. En annan problematik skulle kunna vara etiska och politiska frågor. Om en hypotetisk författare skrivit en bok om det svenska folket och beskriver bokens ämne som ”underlägsna människoraser”
95 Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 29.
96 Denna uppgift kommer från Kungliga bibliotekets kurs i ämnesordsindexering 040329.
är det knappast troligt att något bibliotek skulle välja dessa ämnesord. Förskjutningar i praktiker för ämnesrepresentation sker kontinuerligt i relation till värderingar i det omgivande samhället. Ämnesordet ”primitiva folk” har en USE-hänvisning till ”skriftlösa folk”, förmodligen eftersom ordet ”primitiv” har pejorativa konnotationer och antyder att det skulle finnas folk som definitionsmässigt befinner sig på ett lägre, mer outvecklat stadium än andra; ordet ”skriftlös”, däremot, betecknar helt enkelt det sakförhållande att ett folk saknar ett skriftspråk98. En annan förskjutning i SÄO är hänvisningen från ”kvinnlig omskärelse” till ”kvinnlig könsstympning” – ett utmärkt exempel på hur ord som refererar till en och samma praktik skildrar helt olika tolkningar av vad denna praktik består av. Jag vill hävda att dessa hänvisningar inte bara avspeglar samhälleliga förändringar utan att de också – åtminstone på lång sikt – kan bli upphov till sådana förändringar. Makten att benämna en företeelse är sannerligen en makt att räkna med: ett sådant diskursskifte kan lyfta fram aspekter som varit nästan osynliga, och låta andra aspekter sjunka ur sikte.
Avsikten med detta avsnitt har varit att ge en bakgrund till indexeringsspråket SÄO:s framväxt med avseende på syften och praktiker. Jag menar dock att det är problematiskt att varken Hellstens och Rosfelts handledning eller de nu befintliga riktlinjerna innehåller någon diskussion om vad som ska betraktas som SÄO:s vetenskapliga grund, kunskapssyn och vidare målsättningar. För att illustrera denna problematik kommer jag i nästa avsnitt att närmare studera några konkreta exempel på val av ämnesord som tycks mig svåra att förstå utan en sådan explicit positionering.